Alla inlägg under december 2018

Av Göran - 31 december 2018 23:32

Hej på er, kära ordbrukare! Det har blivit dags att checka ut från 2018 och boka biljetten till 31/12 2019. Tidigare har jag lagt ut videon med Eldkvarn och "Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till" Och hundår har kommit och hundår har gått. Därför bryter jag den trditionen och lägger ut nyårsaftnarnas nyårsaftonsång nummer ett över nästan hela jorden. Och att det är norskan med gyllene röst som sjuner gör inte saken sämre.

Korka upp skumpan nu och ge er själva fan på att 2019 ska bli det bästa året under allas vår levnad. 

2018 är dött! Leve 2019!!!

Och leve mina kära ordbrukare i Misenträsk, Trollbäcken, Ödeshög och Örbyhus! Gott Nytt år till er alla!

Det får fanimig vara slut på hundåren nu! Det är nu det vänder. Det ska vi se till!

Av Göran - 29 december 2018 21:49

Hade egentligen inte tänkt blogga nåt idag men så fick jag en kommetar från vännen "Skogsnuvan" som jag svarade på och då blev jag ju inspirerad. Kämpar fortfarande mot den stora tröttheten fastän det ju har vänt nu. Men de ljusarfe tiderna märks ju inte ännu. 

Har haft en ganska lat dag och suttit och nickat till mer än en gång både här framför datorn och i TV-soffan medan jag, som alla år, hemföll åt att titta på "Stjärnorna på slottet".

Vill minnas att jag bekände denna svaghet för 8-9 år sedan i ett blogginlägg från denna bloggs tidigaste barndom.

Sven Melander var huvudpersom redan i första programmet. Lite slöseri, kan jag tycka, eftersom han kanske är den som flest tittare är intresserade av. Och programmet var bra och intressant.

Och det kändes bra att han verkade pigg och glad trots den cancerbehandling han genomgick i våras. De gav oss flera falshbacks från både "maskinen" och "massakern" där höjdpukten för mig var sketchen med Sven och Åke Cato där man skulle prata om vad folk gillade att se på TV i Brasilien. Åke knäckte då ett helt nytt ord som inte heller stod i manus (Medel-snitts-Brasilianaren) som gjorde att Melander tappade fattningen totalt. Det skrattade jag gott åt och har sedan dess letat upp ett antal andra klassiker från Nöjesmassakern. Som den här till exempel...

Eller den här...

Eller klasikernas klassiker. Så otroligt bra...


Sjön att ösa klipp ur är nog bottenlös. Sök på "tuben" efter klipp från denna eminenta TV-serie och du kan skratt dig harmynt i flera dagar.

Första lediga dagen av fyra är snart till ända. Jag grillade revbensspjäll idag till mig och sonen. Det gäller ju att sprida ut julmaten så inte allt kommer på julafton. Imorgon ska jag testa något nytt. Jag ska laga köttfärssås i min slow-cooker. Enligt många ska det visst bli alldeles särdeles suveränt och dessutom ett efterlängtat avbrott i sill-, skink- och kalvsylteätande även om det visst är gott, det med.

Kanske återkommer med rapporter om det eller om Timrås match mot Linköping hemma i NHK arena. Vi får se...


Av Göran - 28 december 2018 22:00

En lycklig fredagkväll här på Sveriges midja. Dels har jag genomfört en arbetsdag på övertid med full ersättning nästan helt utan ansträngning. Men framför allt så tog ju mina rödvita hjäötar från grannkommunen i norr sin andra raka seger.

Låt vara att det, precis som senast, skedde i förlängning så vi fick inte tre poäng utan "bara" två. Men två är jävligt mycket bättre än noll och det är längesedan vi vann två matcher i rad.

Och jag såg flera positiva tecken under kvällens match i min brors hemstad. Till att börja med så spelade målvakt Svedberg på absolut högsta nivå. Han höll hög intgernationell klass denna afton. Sen gjorde Rickard Palmberg mål igen. Och jag tycker att det syns på både honom och några till att självförtroendet, det ack så viktiga, stiger hela tiden och man spelar med mer och mer trygghet vilket gynnar precisionen i passningar och annat. ANton Wedin fortsätter sin makalösa utveckling och är numera den stora stjärnan i laget.

Men det fanns fler som överraskade mig positivt ikväll och stundtals glömde jag nästan att vi saknar både Filip Hållander och Jacob Olofsson som båda är i Kanada och spelar junior-VM. De två har ju stått för mycket av den offensiva kraften denna höst och kommer att öka konkurensen om speltiden när de kommer hem igen.

Nu väntar Linköping i hemmahallen på söndag kväll och kanske, kanske åker jag dit och ser matchen på plats. Jag har ju inte gjort det ännu, denna vinter, så det börjar absolut bli dags.

Dags också att sätta sig och betala räkningarna till blodsugare av olika slag. Typ hyresvärden, Telia, elbolaget som levererar strömmen samt alla de där gamla skulderna som ännu inte är borta. Jag är dock en bra bit på väg med dem och innan jag fyller 65 ska allt vara slutbetalt. Förhoppningsvis har då även yngstingen lämnat boet så jag kan skaffa mig en mindre och billigare bostad och därmed klara mig någorlunda på den skamligt usla slant som kallas pension.

En två år äldre kollega som jag känt i mer än 30 år var inne idag i portvakten och lämnade tillbaka nyclar och annat. Han gjorde sin sista arbetsdag dagen före julafton och  idag kom han och tömde sitt skåp som pensionär.

Avundsjuk är bara förnamnet...

Mina ordinarie arbetskamrater börjar jobba imorgon bitti klockan sex medan jag är ledig tills de går hem från sista natten på onsdag morgon. Men det känns helt okej för jag tjänar ju precis samma pengar som om jag vore i ordinarie arbete. Å andra sidan... På onsdag morgon går de hem för 14-dagars ledighet medan jag får knoga på i tre dagar innan helgen och sedan tre dagar även veckan därpå. Jag ska ju jobba samma antal timmar som på skift så därför blir det inga tvåveckors ledigheter förrän om eller när jag får komma tillbaka.

Ett glas rött bulgariskt (tror jag att det är) vin står framför mig och om jag tönner det så har jag druckit tre glas av detta ytterst prisvärda rödtjut av märket "Leva". Rekommenderas varmt!

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm fortsättning på helgen och en god sömn i Katthammarsvik, Gäddede, Roslags Kulla och Örsundsbro. Eller... where ever you are!

Av Göran - 26 december 2018 21:31

Så har man överlevt sin sextioandra jul då. Min första jul firade jag 1957, endast två veckor gammal. SÅ jag kan inte tänka mig att jag gjorde någon större nytta förutom att få släktens kvinnor att jollra och prata bebisspråk.

Kraven har ökat sedan dess, kan jag säga.

Men nu är det gjort för den här gången. Imorgon är det arbete igen om än väldigt bekvämt arbete. Klämdagarna mellan jul och nyår är alltid avslagna i portvakten men i år blr det ännu lugnare. Eftersom sanktionerna inte är helt hävda ännu kan företaget jag jobbat åt inte göra affärer som vanligt. Det gör att både in- och utgående leveranser är ytterst begränsade. En normal dag i portvakten kommer det minst 20-25 långtradare för att hämta metallgöt. I fredags, då jag senast jobbade där, kom det fyra. Och inget tåg alls. Kommer annars fem dagar i veckan och hämtar 5-10 fyllda vagnar. Det är tur att vi har stora ytar att lagra metallen på i väntan på att amerikanska kongressen ska godkänna OFAC;s förslag att häva sanktonerna mot våra ryska ägare.

Men... då är det ju så att USA;s president är republikan medan kongressen efter valet domineras av demokraterna. Detta kanske kan komplicera saken en aning... (Det kanske inte är så dumt med monarki och en maktlös kung ändå!)

Nåväl, läggdags närmar sig och jag önskar mina kära ordbrukare världen över en undebar natt tillsammans eller var för sig. Kanske återkommer jag i år, kanske inte. Men ni överlever ju i vilket fall som helst hur jag än gör. 

Men för säkerhets skull önskar jag er ändå ett riktigt Gott Nytt År!

Av Göran - 24 december 2018 18:15

Jaha, så var det gjort! Inte särskilt planenligt men nog dög det ändå. Jag ska inte trötta er med omständigheterna bakom men det blev jag och äldste sonen som käkade julbord och såg på Kalle Anka. Min Janssons frestelse blev alldeles ovanlikgt bra, kanske beroende på att jag följde rådet från flera kändiskockar att bryna löken i lite smör innan man lägger den i formen med potatis, ansjovis och grädde. Löken ska inte få färg utan bara svettas lite och bli mjuk. Därigenom får man fram den där lite söta smaken som löken får av stekning. Har alltid lagt i löken rå och finhackad förut men det  blev faktiskt ännu bättre såhär.

Däremot vågade jag inte testa Mannerströms specialare - att ha i lite tomatpuré i grädden innan den sätts in i ugnen. Men, för all del, det kanske blir bra det också.

Lite sill, skinka (förstås), Jansson och köttbullar och några prinskorvar av bästa sort. Till detta en kall pilsner och två snapsar. Det blev Aalborgs Jubileum i år istället för OP Andersson men den är minst lika bra.

En stor kopp kaffe med några pepparkakor och en skvätt Grönstedts Monopl till Kalle Anka satt som en fläskläpp sedan.

Nu sitter jag här och diskar (Ja, diskmaskinen hjälper förstås en del) medan jag väntar på Karl-Bertil Jonsson. Och fast vi åt så tidigt på dagen känns det fortfarande som om jag nog aldrig blir hungrig igen.

Törsten är jag dock inte alls orolig för. Den finns kvar och är stark efter allt salt jag vräkte i mig förut. Stora vattenglaset har fyllts på för tredje gången sedan maten alldeles nyss och jag är tacksam för att vi har så rent och gott vatten i kranarna trots att jag ju bor i en relativt stor stad som dessutom är full av industrier av olika slag.

Tacksam är jag också över att tillhöra den del av jordens befolkning som varken fryser eller svälter utan tvärtom lever i överflöd. Så en sån här dag förstår man att man egentligen inte har mkt att klaga på.

"Det sägs att fler tårar fälls av de bönhörda än av de lottlösa. Som om hungern inte kan mättas vad som än sker..." Så skriver Uld Lundell i texten till låten jag bjuder på nedan. Venus och Jupiter heter den

Och visst är det väl ofta så att de som har det allra bäst också är de som klagar mest. En av mina mostrar beklagade sig för några år sedan över att hon fått restskatt. Hon hade gjort lite affärer med aktier och tjänat lite för mycket för att staten skulle blunda för det.

"Det är väl en sak att man får restskatt men när det blir så mycket att man måste ta ut från banken för att kunna betala den..."

Så sa hon när hon beklagade sig som värst och jag minns att jag fick behärska mig för att inte börja diskutera med henne. Behöver jag säga att vi inte har samma politiska eller ideologiska värdegrund?

Jag sa inget då. Men tänkte inom mig att har du tjänat mer än din futtiga pension så är jag glad för din skull. Men klaga inte över skatten, den kan du ju räkna ut redan vid deklaration och göra fyllnadsbetalningar. Och har man dessutom pengar på kistbotten såpass att "inkomst av kapital" uppgår till nästan en halv miljon så är det förbanne mig inte så synd om en. Då får man så lov att dra sitt strå även till den gemensamma stacken.

Det ska jag göra igen på torsdag och fredag. Som portvakt i ett företag där nästan allt står stilla under såna där klämdagar. Så det blir sannerligen lättförtjänta slantar.

Ska försöka komma ihåg att inte klaga så mycket då...

God fortsättning på julen, kära ordbrukare, i Vuollerim, Ronneby, Akalla och Dals Långed. Vi ses!

Av Göran - 22 december 2018 22:26

Mina ordinarie arbetskamrater jobbar just nu sin sista natt innan frivecka. Men det är en jävla tur att inte jag är där för jag tippade i mig ett glas vin till middagen förut och lite konjak till kaffet efteråt också. Och nu sitter jag här och smuttar på en skvätt Speyburn single malt whisky. Den första skvätten har jag druckit ur och den här slogs upp endast för att inte bli låghalt. Ni har väl hört att man alltid måste ta "en i andra benet också" för att nå balans.

Men tänk om denna rinner ner i samma ben som den första...! Då måste jag ju ha TVÅ till för att få balansen åter...

Nej, gör den det så går jag helt enkelt och lägger mig och sover bort båda två.

Ledig över helgen, alltså. Först torsdag morgon ska jag jobba igen och då som portvakt. Samma blir det på fredag fast då har jag stängningspasset och får lite sovmorgon innan jag åter blir ledig i fyra dagar.

Efter nyår återvänder jag till förrådet och knogar väl på tills min aretsgivare kallar mig till den där truckförarutbildningen de har lovat mig. När jag har klarat den och är tillbaka i ordinarie arbete ska jag ta ett snack med min chef och be henne att verkligen hålla ett öga på mig och iaktta hur jag bär mig åt när jag framför fordon av olika slag. Jag vill att hon ska se att jag inte alls är typen som buskör eller kör slamsigt. Jag vill att hon ska lägga märke till hur jag tar hänsyn till kolleger och andra som finns på golvet omkring mig och månar om deras säkerhet.

För jag har kommit fram till att hon måste ha fått fel bild av hur jag utför mitt jobb 99% av tiden. ANnars skulle jag knappast ha straffats så hårt. Såvida det nu inte var personalchefen som bestämde och tvingade henne att ta i med hårda handskar mot mig. 

Det är da´n före da´n före doppareda´n och jag vet faktiskt inte var jag ska vara på julafton. Äldsta dottern stannar i Stockholm och firar med pojkvännens familj och släktingar. Mellanbarnen hade en tanke att vi kunde vara hos storebror i familjen och jag sa genast ja till det. Men nu vacklar lillasyster, vill vara med sambon tills han åker till sitt nattskift vid femtiden och lillebror ska fira hos sin mamma. Det blir alltså jag och äldste sonen som ser på Kalle Anka och käkar julmiddag. Här hos mig eller hemma hos honom inne i stan. Oavsett vilket så är det mestta hemhandlat för en julmiddag här hemma oavsett om den går avstapeln på julafton eller någon dag senare.

Imorgon ska jag köra runt snabeldraken ett varv, koka senap samt marinera revbensspjäll och griljera skinkan. Sen får det väl bli som det kan, jag överlever garanterat oavsett hur det blir.

Annars gläds jag åt vändningen som nu äntligen kommit! Mörkret har kulminerat och vi går mot ljusare tider. Lite grand för varje dag som går. Snö har vi ju också fått litegrand så att det åtminstone är vitt på marken.

Det räcker för mig!

Om jag inte kommer tillbaka hit innan måndag så vill jag önska mina kära ordbrukare en riktigt härlig jul i slott och koja i Norsborg, Vilhelmina, Falsterbo och Treriksröset. Eller... where ever you are!

God Jul Sverige!

(Ja, och Finland, Belgien, Tchad, Somalia, Kanada, Trinidad, Gambia och Ukraina och alla andra jävla länder också!)

Av Göran - 19 december 2018 21:36

Redan onsdag! Två dagar till julledigt. Imorgon jobbar jag som vanlikgt på min tillfälliga arbetsplats i förrådet. Fredag ska jag jobba i portvakten precis som klämdagarna nästa vecka innan det är dags föra ytterligare fyra fridagar över nyår.

Har varit på uppföljningsmöte idag beträffande min tillfälliga omplacering. Och den består en bit in i januari för min arbetsgivare beslutade att jag behöver friska upp min truckförarkompetens. Så nu ska de väl leta i rullorna vem som har kompetensen att genomföra en sån utbildning inom fabriksområdet. Jag tror knappast att de flyger hit en konsult/expert från Stockholm utan kan det lösas med egen personal så gör de det.

Och jag vet egentligen bara en som har sån kompetens. Den mannen ledde en utbildning på hjullastare där jag deltog för kanske 8-9 år sedan och hade fixat en lastmaskin att öva i. Den visade sig ha totalt blankslitna däck på alla fyra. Något år senare var han min chef/skiftledare och då en gaffeltruck var trasig sa han att jag skulle köra sidolastaren. När jag invände att jag inte var utbildad på den följde han med mig till garaget där han visade mig hur man kollar och fyller olja och vatten m.m samt visade fuktionerna på spakarna på förarplatsen. Sen sa han att... "Du har ju kört alla stora fordon vi har här i åratal så det här fixar du! Kör lite extra försiktigt från början så går det nog bra!"

Den "utbildningen" tog sammanlagt max tre minuter. Och det gick ju. Jag tog det extra försiktigt tills jag lärt mig känna var jag hade alla fyra hörnen på maskinen (som f.ö bara är något mindre än en ordinär stadsbuss i storleken)

Efter detta myntade jag uttrycket; "Utbildning behövs inte egentligen - Det går lika bra med inbillning!"

Typ... Inbilla dig att du kan köra och ta det försiktigt så kan du lära dig själv!

Så om det blir han som ska utbilda mig så lär jag klara det galant.

Annars är det glädje som dominerar denna kväll FAST Timrå förlorade hemma mot Frölunda. Amerikanska OFAC har idag brevledes meddelat kongressen att de tycker att sanktonerna mot ryska Rusal som äger företagte jag arbetar åt. Det skulle innebära att jag åter har en trygg och säker anställning. Allt detta under förutsättning att inte kongressen i USA har några invändningar. Men eftersom Rusal har gjort exakt vad OFAC krävde då sanktionerna infördes så borde det gå vägen.

Företaget kan då åter göra affärer utan att be om lov, betala sina underleverantörer och framför allt handla elström på den öppna marknaden. Och även om jag kan vara både missbelåten och förbannad på min arbetsgivare så vill jag ju förstås att fabriken ska få finnas kvar de år jag har kvar att jobba och helst längre ändå.

Vem vet, kanske de t.o.m väljer att fira framgången med oss anställda och bjuda på en skorpa till kaffet eller så.

Ta det lugnt med julstressen, kära ordbrukare. Det blir inte mer jul för att du stångar pannan blodig melan varuhusen för att hitta de perfekta julklapparna eller julmaten. Vi ses igen! 

Av Göran - 14 december 2018 21:47

Så har jag då fullgjort min första vecka so (tillfälligtvis?) daggående. Och jag kan ärligt säga att just idag, t.o.m före lunch har jag lärt mig mer än på hela veckan innan. Tre avdelningar hade skickat in s.k plockorder till oss. D.v.s en beställningslista över de förnödenheter som de behöver för att klara helgen. Handskar, verktyg, kaffe och diverse skyddsutrustning som andningsmasker, glasögon, visir och annat.

Jag fick eget ansvar över dessa beställningar och fick själv leta reda på varje enskild artikel och pricka av dem från listorna de skickat till oss. När jag sedan hade fyllt på deras lager av kulspetspennor, skolkrita, hörselproppar och annat så ringde jag upp dem och talade om att deras "låda" var klar för avhämtning.

Bara det arbetet gav sextusen steg på stegräknaren som jag har i telefonen och innan dagen var över hade jag gått nästan åttatusen steg.

Igår var jag på den läkarundersökning som arbetsgivaren krävt av mig och läkaren berättade för mig att jag hade ett blodvärde som en elitidrottare skulle vara stolt över. Det enda värde som inte var helt ok var, som vanligt, mitt blodtryck som var lite högt, som vanligt. Dock inte alarmerande högt men värt att ta på allvar och försöka sänka det.

Efter det inkasserade jag min födelsedagspresent från två av mina barn i form av julbord och revy i Stadshussalongen.

Tomtebloss hette föreställningen som bjöds efter skinka, Janssons frestelse och sillbord och jag skulle kanske närmast likna den vid en kabaré av glada amatörer. Det var inte jättebra men samtidigt är det lätt att ställa för höga krav då man sett så många föreställningar av den klassiska Sundsvallsrevyn med Claes och Berit Grebenö.

Där var det ju alltid full orkester och dansare och hela bibban medan gårdagskvällens föreställning utfördes av 4 personer. Två av varje kön och alla mycket musikaliska.

Men allt måste ju inte vara sådär jätteproffsigt utan även humorn i det lilla har sitt värde. Därför bär jag med mig gårdagskvällen i hjärtat som ett vackert och trevligt minne. Mina två vuxna barn var lite besvikna efteråt och tyckte att det var gubb/tant-varning på flera av numren i föreställningen. Men det spelar ingen roll för mig, jag njöt ändå av att få komma ut bland folk och se något annat än TV, dator och hemmets fyra väggar.

De (mina vuxna barn) hade också pratat ihop sig om julen. Jag trodde väl att det skulle bli jag och sönerna hemma hos mig eftersom äldre dotra ska fira med sin sambos släkt i Sthlm och den yngre med sin sambo här utanför stan.

Men nu ska tydligen yngsta dotterns pojkvän  jobba på julaofton så de tyckte att vi kunde fira jul hos äldste sonen.

Deras mamma skulle också bjudas in liksom lillebror (som bor här med mig) men idag fick jag veta att deras mor inte kommer att vara med. Hon ville inte göra något alls på julafton, enligt yngstingdottern. Så då får det väl bli de tre yngsta och jag då. Jag lär väl hjälpa till med matlagningen. Äldre sonen ville gärna ha min hemlagade Janssons frestelse och mina hemmagjorda köttbullar så då står jag väl för det.

Innan dess ska jag jobba en vecka till. Måndag och fredag, kommande vecka, ska jag vara i portvakten. På måndag för att lära mig den nya telefonväxeln och på fredag för att ersätta en av tjejerna som ville ha semester.

Sen får vi väl se om jag blir kallad till något nytt möte med min skiftledare och personalchefen om min framtid i företaget. Kanske får jag veta hur länge de tänker bestraffa mig för den plåtbit som jag böjde och den mätutrustning som föll i marken utan att skadas. Eller också får jag vänta ett tag till på den informationen, vilket kanske är det mest troliga. De kanske behöver tid på sig för att formulera sin motivering...

Själv känner jag dock, mer och mer, att det handlar mer om en personlig vendetta mot mig. Jag vet ju att jag retade upp personalchefen genom att ifrågasätta varför vi skulle ha rehab-möte när företaget inte tillhandahöll någon sån.

Sedan har jag ju också, i flera år, varit "besvärlig" i min roll som skyddsombud och huvudskyddsombud för min avdelning och det känns inte helt otroligt att jag nu "får igen" lite för det.

Mörkret består men om bara en dryg vecka så vänder det, kära ordbrukare. Då blir dagen åter längre och natten kortare. Och om ungefär två månader så vaknar hoppet och livsandarna igen

Så härda ut i slott och koja i Njutånger, Ödeshög, Remsle och Ärlandsbro. Det kommer en vår! Även om det dröjer ganska länge än...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< December 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards