Alla inlägg under november 2015

Av Göran - 30 november 2015 22:21

Så tog den slut då, min lätt förlängda frivecka. Det är måndag kväll men för mig är det måndag morgon imorgon bitti eftersom jag börjar jobba då. En evig tur var det att jag förlängde denna ledighet med att inte jobba några nattskift förra gången jag skulle ha gjort det. För jag hade ändå inte kunnat jobba eftersom förkylningen slog till med full kraft redan då jag kom hem efter skyddskommittéen förra måndagen. Jag brukar oftast försöka göra klart protokollet inom ett dygn eftersom minnet gärna sviker om man väntar för länge. Och ibland räcker inte anteckningarna heller för att blåsa liv i förlorade tankar. Men nu senast dröjde det till torsdag innan jag orkade släpa mig iväg och skriva det.

Träningen halkade förstås också efter vilket känns retfullt när jag var så duktig den första veckan efter invägningen i tävlingen. Men idag har jag i alla fall klarat av ett lättare pass och samtidigt konstaterat att det som hänt runt min midja (byxor som vill följa tyngdlagen) inte eller i alla fall knappt syns på vågen.

Därför är det viktigt att jag får vara frisk nu och komma igång ordentligt med passen på gymmet. Medan jag körde bensparkmaskinen idag tänkte jag att om imorgon är en sån där morgon då jag vaknar en halvtimme innan klockan larmar så ska jag tamigtusan klä på mig och köra ett pass innan jobbet. Inte hårt men såpass att jag måste duscha åtminstone. För efter tolv timmars arbete är det svårt att hitta orken för att gå till gymmet.

Inte nog med att jag själv varit krasslig, båda mina inneboende parasitbarn snörvlar och hostar också och vi skyller alla på yngstingen i familjen som var här på storasysters födelsedag, den 19;e, och troligen smittade oss alla tre.

I "Halv åtta hos mig" i TV4 är de på Åland denna vecka och jag undrar ibland vad det är med den där finska kolonin vid Sveriges kust som gör att jag gillar den så mycket. Så fort jag ser nåt på dumburken som handlar om Åland känner jag på nåt sätt som om jag hörde hemma där. Som om jag skulle trivas om jag flyttade dit.

Om det är deras sjungande dialekt eller nåt annat låter jag vara osagt men Åland utövar nån konstig dragningskraft på mig. Ändå har jag bara besökt ön en enda gång och det är nog närmare trettio år sen.

Inte är det mycket jag minns av DET besöket. Mitt starkaste minne är nog den vidunderligt delikata räkmacka jag åt i cafeterian på båten mellan Grisslehamn och Ålands huvudstad, Mariehamn. Och att min dåvarande bättre hälft surnade till då jag tog in en starköl och en snaps till den famösa smörgåsen. Än idag är den bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Och det i en enkel cafeteria på en liten pråm till båt som kanske var en femtedel av färjorna som går från Stockholm till Åland, Finland och Baltikum. Pytteliten alltså!

Men känslan minns jag och den fanns hos mig redan då. Att jag gillade Åland högt och rent och att jag skulle kunna tänka mig att bo där för gott. Oavsett den goda räkmackan.

Kudden ropar förföriskt efter min tjocka skalle så det är väl lika så gott att låta den få som den vill. Ni vet väl att det bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den!

Sov gott, kära ordbrukare, i Bastuträsk. Orminge, Vedevåg och Örsundsbro! Vi ses! När andan faller på...

ANNONS
Av Göran - 29 november 2015 08:14

Varje år hittills har jag sett fram emot starten av "Så mycket bättre". Varje år har jag i förväg tyckt att de inte fått dit så intressanta artister. Varje år har jag också ändrat mig under seriens gång och hittat nya favoriter som Laleh, Amanda Jensen och Timbuktu för att nämna några.

Men i år lämnar serien inget tomrum efter sig som tidigare. I år känner jag väl ungefär "jaså" över att det är slut nu bortsett från det obligatoriska duettprogrammet som återstår. Då jobbar jag natt och jag lär knappast leta upp det i digitalboxen för titta i efterhand.

Nej, den här gången tycker jag att TV4 har misslyckats. Den enda egentliga överraskningen var väl Niclas Strömstedts påhopp på SD, rasism och främlingshat.

Annars var det beige, tycker jag. Knallbeige, om man kan säga så!

Och vad beror då detta på?

Jag skulle säga att kanalens casting, d.v.s urvalsprocessen rår för det mesta. Det handlar ju inte bara om att plocka fram artister som skapat nog många hits för de andra att välja ifrån. Minst lika viktigt är att alla bjuder på sig själva och är beredda att visa upp sidor som i alla fall inte de flesta tittare kände till innan.

Konceptet att blanda artister med lång karriär bakom sig med yngre stjärnskott är fortfarande bra men man borde kunna få ut mer av mötena.

Det kan också vara så att eftersom programmet gjort succé varje år så är våra förväntningar så upptrissade att det nästan inte går att göra tittarna nöjda längre. De flesta av de riktigt stora inom sin genre har ju redan varit med.

Dock har TV4 helt bortsett från det kanske folkäraste vi har i Sverige - dansbanden. Ingen Christer Sjögren, Kikki Danielsson eller Sven-Erik Magnusson fast programmet gått i ganska många år. Inte för att jag är någon dansbandsfanatiker men när en så stor del av folket älskar denna musik så mycket borde det väl kanske också respekteras. Tänk er möten mellan Joey Tempest från Europe och Thorleif Torstensson eller den sjungande trummisen i Lasse Stefanz. Eller Kikki Danielsson sjunga Ola Magnell eller Dan Hylander 

Om jag vore chef med ansvar för detta hos TV4 skulle jag inte lägga ner men däremot lägga programidén i malpåse för ett par år och kanske ändra formatet lite också. De där aktiviteterna de ägnar sig åt när de inte sjunger, äter, gråter och dricker vin är oftast ungefär lika intressant som att se målarfärg torka.

Därför kanske man ska pausa i några år och låta lite nya idéer värka fram längs vägen. Låta folket få längta lite innan man startar om samt kanske göra ett mera noggrannt urval av artisterna.

Idag och imorgon är vad som är kvar av min ledighet och jag har inte kunnat träna på hela veckan tack vare en mycket illasinnad och envis förkylning. Har käkat havtorn och blåbär i dagar för c-vitaminernas skull men det tycks inte hjälpa så värst mycket. Och man ska inte träna med infektion i kroppen!

Det är väl bara att vänta ut den och sen köra ännu hårdare på löpbandet, crosstrainern och roddmaskinen. En annnan åtgärd blir väl att blanda i rikligt med vitlök i den fläskköttgryta jag ska laga idag.

Därmed tillönskas mina trogna ordbrukare en härlig söndag i slott och koja mellan Trellerborg och Treriksröset. Eller var i världen ni nu råkar befinna er. Vi ses!

ANNONS
Av Göran - 25 november 2015 22:17

Så har då även onsdagen nästan gått. Löningsdagen. Kände mig skapligt pigg då jag vaknade imorse men när jag, fem timmar senare, kom hem efter ett kort möte på jobbet samt storhandling på Maxi var jag fullständigt slut.

Så däckbytet som skulle äga rum härom dagen men blev uppskjutet p.g.a förhinder hos min tama husmekaniker fick skjutas upp igen. Jag orkade helt enkelt inte kånka upp däcken från källaren och åka iväg.

Inte blev det som jag hade tänkt med den fina köttbiten heller. Varken Coop, där jag handlat högklassigt kött förut, eller ICA hade någon entrecote på bit så det fick bli färdigskivad ur charkdisken istället.

Och inget ont sagt om den, tvärtom smakade den riktigt bra. Men inte var det riktigt i den klass jag hade längtat efter.

Däremot lyckades jag slå min första någorlunda lyckade egna bearnaisesås utan att den skar sig. Dock ska jag ändra lite i receptet till nästa gång för med det recept jag valde att följa smakade den lite för mycket vinäger och schalottenlöken blev inte riktigt så finhackad som jag velat ha den. Men annars blev den god och jag var nöjd med mig själv efter att ha lyckats med det för första gången i livet. Det blir garanterat fler gånger!

Bälte till mina brallor som tycks ha sträckt ut sitt midjemått senaste veckan är också fixat nu och det kändes bra att kunna fortsätta handla utan att ideligen måsta hissa upp byxorna.

Men varken träning eller protokollskrivning blev det idag. Förhoppningsvis blir det imorgon. Har inhandlat c-vitaminer i form av frysta havtornsbär, något jag aldrig smakat innan. Och inte kan jag väl säga att de blev någon ny favorit hos mig men eftersom de lär vara fullproppade med c-vitaminer så fick det gå. Jag har hällt upp en skål som står i kylen blandat med frysta blåbär på upptining. Det ska bli frukost tillsammans med lite yoghurt imorgon bitti och hjälpa mig att jaga viruset ur kroppen så jag kan återuppta min träning.

En halvlek orkade jag se på hur Zlatan och hans medspelare i PSG drog ner brallorna på Malmö FF (0-3 i halvtid) och nu sitter jag alltså här och producerar oviktigheter.

Men med bloggande är det ju så att ju längre man håller på desto mer övergår bloggen till att bli något av ett tidsdokument åt en själv där man kan se tillbaka och minnas både rart och lett man varit med om. Därför blir det ibland inlägg som detta som egentligen inte har något värde för någon annan än mig. Och jag tvingar ju ingen att läsa så...

Därmed önskar jag godnatt till er alla, var ni än är och vad ni än gör där. Sov gott i Teckomatorp, Svedala, Karlholms bruk och Lilla Edet. Kanske blir mitt nästa inlägg lite mer spirituellt. Kanske inte. Men innan det publicerats kan man ju hoppas i alla fall!

Av Göran - 24 november 2015 08:24

Tisdag. November. Minus åtta utanför fönstren. Hur mycket sämre kan ett skitliv bli? Är jag på botten nu?

Jomen, ganska så väldigt mycket sämre kunde det ju vara. Faktiskt!

För jag HAR ju faktiskt tak över huvudet och väggar omkring mig som håller permafrosten ute. Och om jag reser mig och går 6-7 meter till köket och tittar i kyl och frys så är båda ovanligt välfyllda för att vara den här tiden i månaden.

En våning ner snurrar dagens andra maskin med tvätt och när den är upphängd på tork ska jag åka till min tama husmekaniker och få hjälp med att byta till dubbdäck på min gamla SAAB.

Planen var att därefter åka och träna ett pass men det vete tusan om jag orkar. Precis som vid den här tiden ifjol känner jag att en förkylning håller på att få grepp om min kropp. Så om det alls blir nån träning så blir det av den mer blygsamma kalibern i så fall. Men bättre det än inget!

Mina arbetskamrater på skiftlag fem ligger och sover efter första natten nu men inte jag för jag har inte jobbat inatt som var. Det var skyddskommitté igår och det plus protokollsskrivandet (som också ska ske idag) kvittas mot min första natt. Nattskift nummer två (ikväll) har jag tagit ut kompledigt så jag är redan långledig till nästa tisdag.

Jag har ju på eget bevåg "förstört" flera friveckor i rad med övertid och sånt tjafs så nu kände jag att jag förtjänar att få en dag extra frivecka istället.

Så nu hoppas jag att min överdos av C-vitaminer och vitlök ska skrämma bort den förkylning som legat och lurpassat på mig ett tag. Vill ju så gärna få komma igång på allvar med min träning enligt planen.

Lite spänd är jag också på vad vågen säger. Mina byxor säger att jag har krympt litegrann för jag får hissa upp dem stup i kvarten. Det enda bälte jag hade som räckte runt mig gick av för en vecka sedan. Inte p.g.a att det blivit för litet utan av ålder och normalt slitage. Lädret torkar ju ut med åren.

Imorgon ska dock inhandlas åtminstone ett nytt, kanske två om jag hittar några som inte kostar 400 kr/st. Jo, för imorgon är det ju månadens bästa dag ("Då finns det ingen som tar en, man är kung, kung, kung i baren...")

Den heliga tjugofemte, alltså. Dagen då min arbetsgivare delar ut den klena allmosa de har mage att kalla lön.

Något barbesök, som i Ugglas låt, lär det inte bli. Inte ens en flaska vin att avnjuta i hemmets lugna vrå! Men en riktigt fin köttbit vardera åt mig själv och sonen samt åt dottern om hon skulle få för sig att komma hem.

Hon bor visst inte här längre, annat än sporadiskt och undantagsvis. Bara hennes ägodelar ockuperar ett rum i min lägenhet men hon själv och hennes katt lyser med sin frånvaro.

Inga konstigheter med det, hon är 22 år och får leva sitt liv som hon väljer själv.

Till den där köttbiten ska jag göra ett nytt försök att "slå en bea" alldeles själv. Har testat ett par gånger men den har alltid skurit sig. Så om någon av mina ordbrukare från norr till söder har nåt knep hur man lyckas med hemgjord bearnaisesås så får ni gärna tipsa mig.

Vinterdäcken ska sättas på bilen idag. Tur nog har inte snön kommit ännu, bara kylan. Så det är väl i grevens tid, antar jag. Det brukar ju gärna bli så. Både vår och höst. Av nån anledning...

November är snart slut och innan helgen är planen att bära upp lådan med ljusstakar och julstjärnor så det bli advent även i mina fönster. I husen omkring har flera grannar tjuvstartat redan. Men inte jag. Tidigast fredag kväll tänds adventsljusen hos mig. Jag gillar advent eftersom det lyser upp lite i förbannelsens vintermörker innan de två verkliga grismånaderna är över oss (januari och februari).

Fast... om ungefär en månad så vänder det ju och blir lite ljusare igen, dag för dag. 

"Bara" sju månader kvar till midsommar, alltså!

Så härda ut, kära ordbrukare, i Sangis, Väckelsång, Kårböle och Ytterby. Det kommer en vår och en sommar nästa år också. Tror jag...

Trösta er med denna gamla dänga från min barndom...



Inte för att Östen nånsin tillhörde mina favoriter men just den här sången har fastnat. Lyssna särskilt på barnkören i slutet och hur Östen skrattar åt att rösten inte riktigt räcker till för ett av dem. 

Av Göran - 18 november 2015 21:03

"Och det vart afton den tredje dagen..." Onsdag är veckans tredje dag åtminstone enligt svenska almanackor men jag syftar mera på att det är tredje dagen på min resa mot en lättare kropp och bättre kondition.

Och... Ja, jag har gjort mitt andra pass i jobbgymmet och det blev en bit hårdare än gårdagens. 

Sonen och jag åt lax till middag och jag insåg att det är värt pengarna att köpa den lite dyrare frysta laxen än den där för 39;90 för fyra filéer som de har på Willys. Ska sluta köpa den nu och övergå till den sort vi åt idag.

"Den smälter i munnen" är en gammal välkänd klyscha och jag tänkte faktiskt på den när jag tog första tuggan idag.

Smörstekt grön sparris är underbart till lax liksom den där kalla såsen av creme fraiche, rödlök och röd rom. Annars var det väl mängden sallad som skilde min och sonens tallrik samt att han åt potatis också. En tredjedel av varje mål jag äter ska bestå av färska grönsaker har jag bestämt mig för.

Jag lyckades motstå frestelsen att väga mig när jag var i träningslokalen för även gällande det har jag bestämt hur jag ska ha det. Max en gång per vecka ska jag kolla av mina resultat så det blir i början av nästa vecka.

I nån nätblaska läste jag att en av de besvikna danska landslagsspelarna hade sagt nåt i stil med att "Sverige har inte i EM att göra för de har bara en spelare av hög klass". Efter att de förlorat kvalet mot oss...

Resten av vårt landslag var typ bara skit enligt denna bittra dansk. Och jag håller med! Delvis.

Men... Ändå lyckades Zlatan slå ut detta danska lag och det säger väl egentligen mer om deras landslag än om vårt?

Tittar man position för position är det inte så många svenskar som skulle peta sin motsvarighet i Danmarks landslag. I teorin, alltså! Så hur bra är de egentligen när en ensam man kan slå ut dem?

Surt, sa räven...

Men å andra sidan har våra sydliga grannar en fixstjärna som heter Bendtner som är given i landslaget FAST han på de tre senaste säsongerna spelat endast elva hela matcher i sitt klubblag. I övriga har han bytts ut, blivit inbytt eller inte spelat alls. Det kan ju jag tycka är lite märkligt. 

Men vi vann ju! Välförtjänt dessustom, tycker jag, och Sverige spelar EM nästa sommar i Frankrike så man får hoppas att fransmännen innan dess har löst säkerheten för spelare, ledare och fans. För i dagsläget tror jag inte så många skulle vilja delta i en stor turnering där efter sista veckans händelser.

Min ledighet närmar sig slutet. Morgondagen återstår. Sedan är det fredag och då ska jag och halva mitt skiftlag göra åtta timmar utbildning utan någon som helst ersättning. Undertid kallas detta otyg och är en följd av att vi har alldeles för mycket ledigt efter att företaget tvingade oss till sexskift. Det är de första (och sista) såna timmarna vi gör i år och med tanke på att företaget har rätt att kalla oss till 16 timmar undertid per år så får man kanske vara nöjd ändå. Kruxet är att de ska, enligt avtalet, meddela dessa events minst två månader i förväg och eftersom året är slut om två månader så blir det alltså inte mer i år.

Tack och lov lyser ännu både snö och arktisk kyla med sin frånvaro i mina trakter. Tänkte försöka komma till skott med att sätta vinterdäcken på bilen imorgon eftermiddag om det inte snöar eller ösregnar. Hinner jag inte så får det väl bli till veckan då jag går på nästa ledighet. Jag har ju nya sommardäck så lite halka klarar jag nog i nödfall. Man får väl minimera sitt bilåkande i så fall tills dubbdäcken är ditskruvade.

Hmm... inte nåt av mina mer spirituella blogginlägg men det får vara så. Ett halvtaskigt inlägg är också ett inlägg!

Men nu är det slut. Du var tapper som läste ända hit, kära ordbrukare!

Vi ses igen! När andan faller på...


Av Göran - 17 november 2015 17:04

Träningspass nummer ett är avklarat och jag sitter här och skriver med höger hand medan jag med den vänstra klappar mig själv på höger axel (som i panta-mera-reklamen i TV). Nej, nu ljög jag, det förstår var och en. Det finns inga män som skulle klara av det utan att rätt fort komma av sig med minst ena handen. Vi har inte den simultanförmågan!

Men bildligt talat klappar jag mig själv både på axeln och huvdet och kinden för jag är ganska nöjd med att jag faktiskt kom iväg FAST mitt sämre jag försökte säga att "jag sitter ju så bra här framför databurken".

Vad maten beträffar är det dag två med uppstyrd kosthållning och jag går inte hungrig, kan jag säga. Det är inget som helst lidande förknippat med mitt ätande. Frukosten bestod av äggröra på 2 ägg samt fyra skivor Schwarzwaldsskinka och ett lass grönsaker. Ett stort glas vatten till detta och en rejäl kopp kaffe efteråt. 

Efter träningspasset åt jag 2 dl turkisk youghurt och höll mig mätt ända till middagen för en stund sedan. Det blev viltskavsgryta med en hel del grädde i och blomlkålsmos till det. (och förstås en sallad) Mycket gott. Och när jag räknar ihop det på den nätsida jag hittat som vet energiinnehåll i nästan alla livsmedel ser jag att det finns marginaler både i spalterna för fett och protein och även när det gäller kalorier. 

Annars... är jag glad att det är Danmark vi möter i kvällens returmatch om vem som ska få resa till Frankrike nästa sommar. Blir det Ibra eller blir det Bendtner som får ta med sig sina lagkamrater till EM?

Danskarna kommer att vara ruggigt revanschlystna ikväll på sin hemmabana men skulle di svenske lyckas få in ett ganska tidigt ledningsmål tror jag att de kan bli lite nervösa.

Vi leder ju visserligen efter hemmaseger med 2-1 i lördags men nånstans känns det ändå som om den ledningen är rätt bräcklig. Vi har Zlatan, det har inte de, men på de flesta andra positioner ser danskarna starkare ut än vårt landslag, tycker jag. Och som sagt; Gör vi ett mål så måste Danmark göra tre för att slå ut oss medan oavgjort räcker för oss.

Så håll tummarna ikväll, kära ordbrukare, för våra fotbollsgrabbar i Köpenhamn. Själv tror jag nästan att jag ska ta en liten tupplur så fort jag har fixat middagsdisken. På så sätt minskar risken att jag somnar i soffan under matchen. Det är ett tufft liv att vara så sportig ska ni veta!

Ja, så får det bli. Diskbaljan först och sedan ryggläge i en halvtimme eller så. Därmed lämnar jag er alla åt era öden. Sköt om er i Jormvattnet, Skärplinge, Tanums Hede och på Orust!

Av Göran - 15 november 2015 19:25

Imorgon smäller det! Eller... smäller kanske det inte precis gör. Men det är invägning i tävlingen som jag har anmält mig till på jobbet. "Biggest loser" i det lilla formatet. Lilla i det avseendet att prispengarna inte handlar om några halva miljoner. Storleken på summan som vinnaren får beror på hur många som anmäler sig. Vi betalar 200 bagis per person och "The winner takes it all". Vinnaren tar allt.

Det är inte pengarna som är min främsta drivfjäder utan tävlandet i sig. Jag har inte anmält mig för att komma tvåa eller längre bak i listorna. Självklart ska jag ge allt för att vinna.

Om det sen inte räcker så har jag ju ändå bara förlorat en tvåhundring. (Jo, så kan man visst skriva för nuförtiden FINNS det ju tvåhundringar!) Och samtidigt förbättrat mina möjligheter att få fylla 60 om dryga två år tack vare bättre hälsa.

Strategin är upplagd och klar både vad gäller mat och träning. Motionen ska planläggas veckovis så att jag alltid avsätter tid för den och inte kan lura i mig själv att jag inte hinner. Jag kommer att starta i ganska makligt tempo men öka både belastning, antal pass per vecka och längden på passen lite i taget. Det blir gratisgymmet på jobbet, promenader och simning som ska hjälpa mig på vägen mot en lättare kropp och bättre flås. Alla dessa tre motionsformer är gratis. Eller... nästan.

Jag har ett litet kort som jag köpt via korpidrottsföreningen på jobbet som ger mig och min familj gratis inträde på alla kommunens simhallare utom det nya fina äventyrsbadet i stan (Himlabadet). Kortet betalades i januari och kostade bara tvåhundra så det får betraktas som nästan gratis.

Så nu ska jag bli en ny och bättre människa! Tänk om man verkligen blivit det alla gånger då man så stort beslutade att bli det. Vilken otroligt fantastisk person man skulle ha varit vid detta laget då. Istället för denna övergödda förslöade slashas som brer ut sitt feta arsle över datastolen en stor del av sin lediga tid istället för att gno i träningsspåren i skogen ovanför eller köra svetten ur kroppen på gymmet.

Ikväll ska jag njuta ett glas rött och säkert en whisky eller två också. Innan det där nya börjar. För det blir om inte vita månader så i alla fall några helt vita veckor i uppstarten. Jag vet ju att alkohol stjäl en del av effekten när man tränar och därför har jag bestämt att jag håller mig till vatten helt och hållet till att börja med.

Inga problem med det! Där jag bor har vi ett av landets absolut bästa kommunala dricksvatten så det duger fint.

Genom att läsa bloggar och annat om LCHF har jag lärt mig hur man optimerar effekten av det sättet att leva så det blir vad som gäller från och med imorgon. Nu byter jag ris, potatis och pasta mot broccoli, rostad eller gratinerad blomkål, blomkålsmos eller blomkålsris. Coleslaw funkar också bra till de flesta kötträtter.

Hemska saker händer i världen och på SD-vänliga bloggar spyr hatarna sin galla över muslimer i allmänhet och IS i synnerhet. Man drar sig inte heller för att dra allla muslimer över en kam och kalla dem både det ena och det andra.

Tänk, alla dessa muslimer från olika hörn av världen som jag känt under alla år. Inte en enda har varit det minsta våldsam eller krigisk. Men så är jag heller inte rädd för dem.

Hatiska kommentatorer som skriver på avdankade BSS;ares bloggar skrämmer mig mycket, mycket mer än ett tygstycke som döljer en kvinnas ansikte eller en turban för den delen. Det kan ibland till och med gå så långt att jag börjar fundera om det egentligen är så lyckat, det där med yttrandefrihet.

Men så tänker jag bara under väldigt korta ögonblick. Tycka får man göra precis som man vill och man får säga/skriva det också. Men yttrandefrihet är inte samma sak som rätten att kränka andra människor.

För se den, kära ordbrukare, den rätten har INGEN!

Av Göran - 13 november 2015 20:45

Inte så mycket kvar nu av fredagen den trettonde. Snart kanske man vågar ta av sig hjälmen, gasmasken och skyddsglasögonen och säkra hagelbrakaren igen och kliva ut ur skyddsrummet. Ut i världen, ut i det okända, ut ur mörkret. För faran borde väl vara över nu... Eller?

Tänk att denna dag är så mytomspunnen. Fredag den 13;e är säkert inte värre än tisdag den 25;e eller lördag den nionde? Nån som vet varifrån det där med fredag den trettonde och dess förbannelse kommer ifrån?
Oturen kring siffran tretton har jag hört kommer ifrån sagan om Törnrosa där man bjöd in 12 féer till barndopet eftersom man bara hade tolv gyllene tallrikar. Då blev den trettonde féen förstås attans förilskad och nedkallade en förbannelse över den stackars nyfödda prinsessan.

Tänk bara så onödigt! Jag menar... kungen och drottningen måste väl ha vetat att det fanns 13 féer som förväntade sig en inbjudan så varför inte bara ta vardagsporslinet eller ännu hellre papptalltikar och bjuda in alla. En mer eller mindre som käkar snittar, sushi,smörgåstårta eller vad de nu bjöd på kan väl inte spela nån större roll.

Och då hade vi sluppit all denna vidskepelse kring detta tal.

Denna fredag var åtminstone slutet på mina plikter under den långa ledigheten. Nu har jag vikarierat färdigt i portvakt, reception och telefonväxel för denna gång. Och är ledig till nästa fredag då arbetsköparen kallat till lytdonsutbildning på undertid. D.v.s de där av arbetsgivaren så hatade timmarna som vi egentligen jobbar för lite och som de har rätt att tvinga oss att göra fyra gånger fyra timmar per år utan någon som helst ersättning.

Nu har de dock dealat med facket att de får tvinga ut oss i åtta timmar nästa fredag eftersom de visst glömt bort att använda den där tiden under hela det år som nästan gått.

SÅ för oss gräsrötter är det bara att bita i det sura äpplet och åka dit för att lära oss att man aldrig får göra traverslyft med trasiga vajrar eller kättingar samt att man alltid måste kolla att kroken från nämnda travers sitter som den ska innan man lyfter. Efter det får vi alla köra traverserna i några år igen utan att fråga om lov.

Som alltid är det förstås bara att "gilla läget". Att vara lika glad FAST man måste tillbringa åtta timmar på sin arbetplats utan lön. Men det är ju den deal vi har gjort och skrivit under på så varför gnälla?
Jag har kommit fram till att man aldrig vinner nåt på att gnälla och beklaga sig. Så varje gång jag handlat något och kassören/kassörskan säger summan de vill pungslå mig på säger jag numera; "Som hittat!" elller "Oförskämt billigt!"

Jamen... Varför inte ha den inställningen redan från början när man handlar? Det hjälper ju inte ett smack om vi står där i kassan och tycker att det är dyrt med 199 kr för den där treliters boxen med rött vin eller 1575 kr för den rågade kundvagnen med mat från Willys eller Maxi. Så varför inte göra människan i kassan lite gladare med lite käcka tillrop om hur billigt det blev? Pröjsa måste vi ju hur som helst! Pröva själva så får ni se hur glada de blir, de där människorna som räknat ihop våra skjortor/vinflaskor/falukorvar och vitkålshuvuden.

Ledig helg stundar och jag har inte så mycket planer mer än att passa på att äta en massa såna där saker som jag inte kommer att äta från och men måndag då tävlingen börjar. Idag blev det pasta carbonara med färsk pasta och imorgon lutar det åt hemlagat potatismos och ugnsgratinerad falukorv.

Lillflickan (yngsta dotra) fyller 22 på torsdag, vilket betyder att då är det tre veckor till jag själv fyller år (dock inte 22 utan 58...) och fem veckor till julafton då jag jobbar sista natten inför nästa 14-dagarsledighet.

Men än finns tid att njuta av den innevarande. En hel vecka kvar innan jag ska sprätta upp ur sängen med ett lyckligt; "ÄNTLIGEN!" och åka för att jobba mina två dagskift.

Så ha det gott, kära ordbrukare! Sköt om er i Moningssand, Örkelljunga, Hargshamn och Vedevåg!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se