Dagen efter är det idag. Nejdå, jag är inte bakis, om någon tolkade mig så. Men det är dagen efter Sveriges sensationella slakt av våra grannar i söder i U21-EM i fotboll. Än en gång visar våra ungtuppar upp en enastående lagmoral och krigar i 90 minuter mot ett Danmark som spelmässigt var lite bättre. De skapade fler målchanser än vi så vi får tacka vår utmärkte målvakt. Hade danskarna fått utdelning på alla chanser de skapade under första delen av andra halvlek hade vi fått packa och åka hem.

Men nu är det ju inte chanserna, dribblingarna, skotten mot mål som räknas utan antal bollar som går IN i mål. Och med fyra för oss och bara ett för dem är ju saken klar.

En bedrift, en bragd om man så vill och visst är det fantastiskt roligt att lilla Sverige från kalla, mörka Norden ska spela EM-final mot Portugal som slog tyskarna med hela 5-0(!).

Ändå har gårdagen fått en lite besk eftersmak. Detta för att några testosteronspeedade valpar bar sig så osportsligt åt i slutet av och efter matchen. Låt vara att det skedde i rusig lycka över segern men att kalla danskarna för "det sämsta lag vi mött under hela turneringen" är inte bara dålig stil - det är att sparka på den som redan ligger. Och det är något jag tycker är vansinnigt fult. Det är ovärdigt. Även om det vore sant och alla tyckte så.

Det är helt ok att glädjas över egen framgång men man behöver inte göra det demonstrativt framför motståndarnaas avbytarbänk efter slutsignalen.

Så... samtidigt som jag är stolt över grabbarnas bedrift så skäms jag lite över dem också. Så om någon dansk eller någon som håller på dem råkar läsa detta så ska jag be att få be om ursäkt för Guidettis m.fl räkning. Ni har ett lag att vara stolta över och om semifinalen spelats i bäst av fem matcher tror jag knappats att vi gått vidare.

Nåja, gjort är gjort och nu hoppas jag att ungdomarna har lärt sig en läxa i konsten att vara stor och ödmjuk också i framgångens stund. Utifall att de skulle råka lyckas vinna även mot Portugal...

Utanför mitt fönster vräker solen ner från molnfri himmel och jag ska nog försöka komma ut och njuta lite av den sommar som kanske bara är idag. Om det skulle bli så vore det väl försmädligt att veta att man inte tog vara på den enda riktiga sommardagen.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i Stocksund, Nordanede, Rättvik och Allerum. Njut av dagen, annars kanske någon annan gör det!

Man kan säga mycket om vädergudarna och det gör vi ju också dagligen i detta väderfixerade land. Men ingen ska ju beskylla dem för att favorisera varken SVT eller TV4. Jag såg några korta sekvenser av Lotta Engbergs program igår och ungefär lika mycket från Skansen nu ikväll och den svenska sommaren visade sina absolut sämsta sidor både i Göteborg och Sthlm. Det hällregnade och folck satt med regnöverdarg och paraplyer.

Dock hade vår regering valt sida i kampen mellan Petra och Lotta, både Löfvén och Fridolin satt i publiken på Skansen medan jag inte såg en enda minister igår.

Slutsatsen blir att regeringen hellre gynnar statliga SVT än reklamkanalen fyran. Eller också så berodde det på att det är så mycket närmare till Skansen för dem än till "Götte-la-börg" som en del föredrar att kalla vår näst största stad.

Men de kan fortsätta att inbilla sig att de krigar om epitetet Sveriges allsångshuvudtad. Varsågoda att fortsätta låtsas, säger jag. För alla vet ju att allsångens huvudstad i vårt land heter Sundsvall. Ni som är i min ålder eller äldre har säkerr outplånliga minnen från Kjell Lönnås allsångskonserter i Tonhallen här.

Ett tag gick det så långt att nån vitsig rubriksättare på nån kvällstidning hittade på epitet som "Sångsvall" och "Kör-svall". Antagligen för att sälja fler tidningar häromkring.

Det är nu ganska länge sen herr Lönnå ledde några TV-program. Han har förstås ålderns rätt att trappa ner, pensionär som är sen rätt länge. Men om jag inte är felinformerad ska han göra nån sorts "kôm-tebaks" (även kallat come-back) i just Allsång på Skansen under denna sommar.

Nej, jag säger som Robert Gustavssons vaktmästare i Allsång... för några år sen; Det var bättre förr!!!

Och om det inte var bättre förr så visst är det ändå sämre nu...? Höjdpunkten, för mig personligen, från dessa två allsångskvällar får ändå tillskrivas Mia Skäringer i Göteborgsvarianten igår. Hennes version av Leonard Cohens "Halelujah" gav rysningar både uppför och nedför ryggraden.

Jag gillade henne skarpt redan innan men vilken pipa hon har! Vilken sångerska! Vem kunde tro det efter att ha sett henne som Tabitha med flera? Nej, Mia bara växer och växer i mina ögon!.

Och vad gäller den där "Traktororkestern" i allsången tidigare ikväll - hitta på nåt nytt! Det där är gammal skåpmat här i det så kallade Mellannorrland. För här har "Kjellas traktorkapell med Bo Linder-Munktell" funnits ganska länge och är betydligt coolare än de där som hade traktor med sig på Skansek. Se själva...

Bättre eller ej - döm själva! JAG röstar iaf på "Kjellas". Kanske för att jag har sett dem live en gång på Selånger Marknad.

Mycket prat blev det om allsång TROTS att jag, som jag berättat tidigare, egentligen inte är så förtjust i det. Men jag ska lägga ner nu. Både skrivandet och mig själv eftersom jag ska upp och tvätta imorgon bitti.

Ha det bra, kära ordbrukare i Lennhovda, Karlholmsbruk, Getinge och Forsmark. Till nästa gång...

Sommaren är över oss. Sägs det. Och i almanackan är det förstås så men vädret utanför fönstren här säger att sommaren står nån annanstans och tvekar. Som om den inte riktigt vågar släppa loss den där värmen som ibland får mig att längta efter januari.

Nåja, det regnar inte i alla fall. Och inte ät det så kallt att man tar på mössa och vantar. Fast imorse såg jag två småttingar, antagligen på väg till dagis, som hade både toppluvor och vantar på sig. Såhär års brukar det annars vara lämmeltåg av badsugna lättklädda människor här utanför på väg till den sandstrand som ligger ett par hubdra meter från mitt hem. Men idag misstänker jag att stranden nog är lika tom som ett bankkonto dagarna innan lön.

Det sistnämnda bekymret har dock inte jag den här månaden åtminstone. Skatteåterbäringen förbättrade ju min ekonomi ganska rejält den här månaden och jag har varit sparsam med de slantarna. Planer finns men jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

En av dessa planer var att åka nånstans för att se husguden Ulf Lundell live någon gång under hans turné. Men när jag läser turnéplanen så ser jag att han bara har två spelningar norr om Dalälven. På Dalhalla i Rättvik i juli och vid Skuleberget mellan Härnösand och Ö-vik. TIll Skule är det inte så långt. 12-14 mil skulle jag tro så det är ingen omöjlig resa. Till Rättvik är det minst dubbelt så långt men jag hade nog kunnat tänka mig det också för det vore rätt häftigt att få uppleva en konsert i "gropen" där i Dalhalla.

Men nu är det på det viset att båda dessa spelningar är på datum då det står "N" i mitt skiftschema. Nattskift alltså.

Och även om jag hade haft någon kompledighet innestående så får min chef inte bevilja det under sommarmånaderna. Enda möjligheten är således att hitta någon att byta med. D.v.s han/hon jobbar istället för mig och jag får bjuda igen när han/hon vill vara ledig. Låter skitenkelt och är det också bara man hittar en som vill.

Och DET, kära ordbrukare, kan vara nog så besvärligt.

Så det får väl vara, det där med att gå på konsert. Om jag fattat rätt ska han fortsätta att åka omkring och spela hela hösten så kanske hittar jag en tid och plats som funkar då istället. Kanske kommer han rentav till Sundsvall!

Jag hittade en site som ska bli spännande att läsa när den väl startar. News55 ska den heta och det ska bli en nyhetssite för 55-plussare som inte är så intresserade av den skvallerjournalistik som kvällsdrakarna bedriver numera. En site för oss som skiter i vilka kändisar som gjort läppförstoringar eller om Gunilla Persson har blivit störd av festande grannar natten mot midsommaraftonen. Siten där jag läste om det verkar intresssant och seriös, den också. Du som är intresserad kan ju surfa in på http//:www.dagensmedia.se och kolla själv.

Nu skiter jag i er och åker till Willys istället. Diverse förnödenheter behöver fyllas på så jag avslutar svamlet nu.

Ha en alldeles sagolikt underbar måndag, kära ordbrukare i världens alla hörn! Som en bumerang kommer jag tillbaka. Jag kommer alltid tillbaka. Försök att kasta bort mig så får ni se!

Jag gillar orden jag knyckte av Simon Bank på Aftonbladet. "Ni har inte en chans- ta den!" 

Det handlar om vårt stolta fotbollslandslag bestående av tjejer. Som väl kanske inte lyckats riktigt så bra som många hoppades i mästerskapet som pågår. 

Nu ska våra svenska flickor tampas mot de tyska damerna sent ikväll. Tyskorna som är nästan lika bra som sina manliga landsmän och dominerar sporten fotboll i Europa.

Men hörni, tjejer, det är ju jordens roligaste läge! Ni går in till match helt utan krav på er. Ingen, ingen, INGEN kräver att ni ska slå de oövervinnerliga(?) tyskorna. Förlorar ni med uddamålet eller större så kommer folk ändå att säga att Tyskland var för starka och att ni var chanslösa från start.

Men... jag vet att ni KAN slå dem! Om ni vill. Om ni verkligen VILL!

Vi har ett jättebra landslag på damsidan med Lotta Schelin i spetsen, Nilla Fischer som stenhård försvarare och Pia Sundhage som kapten på skutan. Och om ni får ihop det ikväll och uppträder som ett lag där alla kämpar för varandra och för laget så finns det ingen motståndare som går säker.

De här orden och en massa andra tror jag att Pia redan har sagt till tjejerna i landslaget. Att de ska vänja sig vid tanken på att vinna och skita i att alla experter säger att de är chanslösa.

Ingen är någonsin chanslös i idrott. Det är ju det som gör att vi älskar det så mycket. Att ALLT kan hända! Att vem som helst kan vinna mot vem som helst bara alla bitar faller på plats. 

"It ain´t over ´til the fat lady sings" säger man i Amerika. Kom ihåg det ikväll, svenska fotbollstjejer!

Ge allt i alla lägen ända tills tjocka tanten börjar sjunga. Då KAN det gå vägen!

Och jag vet att jag inte kommer att vara den enda som sitter och håller tummarna så knogarna vitnar från och med avspark ikväll. HEJA SVERIGE!!!

Midsommarafton! Denna gamla hedniska sedvänja som vi tagit med in i den s.k kristna tiden. För ni vet väl att midsommarstången ursprungligen är en fertilitetssymbol. En symbol för fruktbarhet. En phallos nedstucken i moder jord för att få gudarna att ge goda skördar.

Jodå, det är alldeles sant! Och vad ringarna som hänger på var sida symboliserar kan ni säkert räkna ut själva.

Det är också en sägenomspunnen högtid. Midsommarnatten sades det förr att diverse oknytt och andeväsen var särskilt aktiva och framför allt de unga skulle ta sig i akt då för skogsrået, för näcken och för bergatrollen som många trodde rövade bort människor då.

En natt full av mystik, alltså. Trolltyg och andeväsen som nafsar oss i hälarna.

Därför är det väl tur att man som modern nutidsmänniska kan sätta sig framför sin ännu hjälpligt fungerande dator och författa fullkomligt onödiga blogginlägg. Det enda som eventuellt nafsar mig i hälarna här i hemmets trygga vrå är väl dotras kattoxe som tydligen gladdes väldigt åt min hemkomst för en liten stund sen.

Eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat hos syster och svåger tillsammans med vår enda kvarvarande moster och så här såg det ut nere vid Armsjöns strand då vi tog en stilla kvällspromenad.

Sjön låg, som synes, blank som ett nybonat golv och den tomma träbänken får väl symbolisera hur tiderna har förändrats. I min systers och min barndom ordnades midsommarfirande med dans kring stången och en massa annat som folk tyckte om på den tiden. Man gick man ur huse för att fira alla tillsammans. Både barn och vuxna.

Men ikväll var det enda tecknet på att det fanns folk i stugorna omkring att det sjöngs "Helan går" i närliggande hus ett par gånger.

Och säkert har helan, halvan, kvarten och tersen både kommit och gått vid detta laget. Många har redan nu säkerställt en hejdundrande baksmälla till imorgon. Men inte denna singelfarsa, inte!

Spritt språngande spiknykter som en frälsningssoldat på juldagsmorgonen sitter jag här efter att helt lagligt ha kört min bil hem från Armsjön. Mineralvatten går också bra!

Men jag är nöjd med min midsommarafton ändå. Alltid roligt att träffa moster med man, det sker inte överdrivet ofta. Roligt också  att gå den traditionsenliga promenaden mellan mat och kaffedrickning i det område där jag lekte som barn de första 14 somrarna.

Lite underligt är dock att allt det där som var så stort när man var liten känns så pyttigt litet nu. Mormors stuga, till exempel som jag tyckte var hur rymlig som helst ser ut som ett leksaskshus nästan. Och det är svårt att förstå att i den lilla fäbodstugan drev hon butik om somrarna fram tills jag var 6-7 år.

De gamla fäbodstugorna förfaller allt mer. De tillhör olika storhemman i närbelägna Njurunda men eftersom området är kulturminnesmärkt så får ägarna inte renovera dem hur som helst. Inte heller riva dem och sälja tomterna att bygga nya sommarstugor på.

Att restaurera på det sätt som regelverket godkänner kostar mer pengar än ägarna är villiga att satsa så fäljden blir att de står tomma och förfaller mer och mer. Och till sist river de väl sig själva, kan jag tro.

Då timmerstommen ruttnat och snön trycker hål i taken. Då husbock och annan ohyra ätit upp träet i väggarna kommer de till sist att rasa ihop totalt. Det är bara en tidsfråga!

Synd, tycker jag. Fast visst förstår jag att någon stadsarkitekt (eller vem som nu bestämmer sånt) ville bevara denna vackra gamla fäbodvall till eftervärlden. Syftet var nog gott men resultatet kommer att bli diametralt motsatt.

Det är som Lundell sjunger i sin "Förlorad värld"...; "Ingenting stannar, ingenting förblir vad det var..."

Både bild och youtubeklipp i samma inlägg! Igen! Som sagt; Ingenting stannar, ingenting förblir vad det var!

Inte ens denna blogg där både bilder och musiksnuttar tillhört ovanligheterna.

Men det är bara att gilla läget, kära ordbrukare! Kanske faller jag snart tillbaka i gamla vanor och publicerar endast text, kanske inte. Att läsa, lyssna är upp till dig själv!

Med detta sagt lyser jag frid över Sverige. Sov gott och vakna torrt i Hedemora, Väckelsång, Ljusdal och på Marstrand! Och helst utan kopparslagare innanför pannbenet som många andra kommer att ha...

Nu är jag ju inte religiös det allra minsta. Men... om jag vore... Och särskilt om jag tillhörde någon sån där domedagssekt där det är öga för öga och tand för tand som gäller så skulle jag kanske säga att en grupp av jordens människor bannlyst sig själva från att komma genom pärleporten.

Jag talar om reklamfolk. De där människorna som ska få oss att behöva vad vi egentligen inte behöver, få oss att köpa vad vi egentligen inte vill ha. 

Nyss tänkte jag surfa in på en av våra större skvallerblaskor, Aftonbladet, för att kolla om det har hänt nåt nytt. Jamen, vid sidan av sensationsjournalistiken ägnar de sig ju fortfarande ändå åt ett visst mått av nyhetsrapportering. Även om också denna får mer och mer av scoop-jaktens prägel.

Men det var inte det jag skulle skriva om primärt utan en annan sak. Då jag klickar på deras ikon i favoritfältet kommer det ibland upp en reklamsida där jag kan välja att "gå vidare till aftonbladet.se".

Och det var just den reklamsidan som provocerade mig att skriva ner vad jag tänkte.

Denna gång var det en amerikansk hamburgerkedja som börjar på Mac och slutar på Donalds som hade köpt in sig på denna reklamplats. Med en synnerligen lockande bild av en av deras burgare.

Jag tittade på den och tänkte; Varför i h-e ser aldrig verklighetens Big Mac eller Quarter Pounders ut som på bilderna i reklamen. Jag har då aldrig sett annat än en såsig skapelse som dryper av fett men på reklamens bilder syns krispiga salladsblad, fräscha tomater och köttfärsbiffar som säkert kommit direkt från grillen.

Åk och köp en burgare där eller på vilket annat hamburgerhak som helst och jag lovar dig att då du vecklar upp papperet som döljer din mat så liknar innehållet inte ens det bilderna visar.

Men det gäller såklart inte bara hamburgare.

Nån gång i det tidiga 90-talet dök de japanska nudelsopporna upp i våra livsmedelsbutiker och jag lockades av bilden på omslaget till en av dessa. Man såg nudlar och buljong, förstås. Men också rejäla köttbitar och en del fräscha grönsaker. Naturligtvis begrep till och med jag att den där påsen inte innehöll färskt kött men i min dumhet och okunskap trodde jag att det kanske fanns torkade grönsaker och torkat kött som skulle svälla upp bara de kom i kokande vatten. SÅ jag köpte några påsar med Beef flavour, Chicken flavour och Hot flavour.

Och blev varse att de inte innehöll något annat än en bunt nudlar och en foliepåse med kryddor. Lurad? Javisst!

Listan kan göras hur lång som helst. Vem har inte stått vid frysdisken och blivit vrålhungrig när man sett de läckra bilderna på förpackningarna av fryst micro-pizza och annat.

Jamen, fy fan för fryst micropizza! Varför får det säljas överhuvudtaget?

Inte bara mat blir vi lurade på. Om vi bokar en resa via nätet eller för all del på en resebyrå så tror vi ju gärna att ALLA rum ser ut ungefär som rummet på bilden.

Gör de det? I helvete heller - rummet på bilden är det enda rummet på HELA hotellet som renoverats de senaste tre århundradena. Rummet du får liknar en soptipp och har kanske både råttor och löss.

Jag har berättat förut om min arbetskompis L-E som ser konspirationer överallt. Han litar inte på en enda käft och särskilt inte om de har någon sorts makt. Ofta tycker jag att han överdriver men han kanske inte har så fel ändå.

Kanske är det som han tror. Att allting går ut på att lura av fotfolket deras surt förvärvade slantar.

För visst ljuger de!

Både reklammakare, bankdirektörer och försäkringsbolagens försäljare.

Och ljuger man kommer man ju inte till himlen, enligt de som tror på bibeln. Samma bibel som L-E anser är skriven för att hålla fotfolket på plats. Banker och försäkringsbolag är de allra värsta skojarna, enligt honom.

Och f-n vet om han har så fel ändå...

Samme man är pappa till orden; "Det KAN löna sig att råna en bank. Men vad som definitivt lönar sig är att ÄGA en!"

Med tillägget att när man äger en bank kan man råna och pungslå sina kunder varenda dag. Helt lagligt!

Så... det är bara att hoppas att jag har rätt i min tro att varken himmel eller helvete existerar. Annars ser framtiden mörk ut för diverse potentater i reklam, media och försäkringsbranschen.

Dock ska jag ta tillbaka eller åtminstone mildra min kritik av ett annat folkslag, nämligen de som driver bilverkstäder. Klockan halv två idag kom sms;et som berättade att det där gas-spjället som behövdes för att få min gamla SAAB att rulla igen hade kommit.

Och som tur var befann sig min tama husmekaniker i närheten och hade tid att köra mig till stan för att hämta reservdelen och åtminstone ge mig en liten chans att få tillbaka min ögonsten innan helgen. 

Och vid halv fyra ringer så Magnus från verksta´n och säger att bilen är klar.

Dyrt blev det inte heller! Reservdelen köptes för 720 kr inklusive frakten och monteringen gick "bara" på 600.

Så... nu älskar jag min trogne vän SAAB igen. Allt är förlåtet!

Och verkstadsägarnas heder är åtmintone tillfälligtvis återupprättad av Magnus. Jag hade förstått om de ville gå hem och fira midsommar men istället kämpade de "ända in i kaklet" så jag fick bilen åter.

Så nu blir det nog ändå en tur till syrrans stuga imorgon. Nyktert och städat såklart eftersom jag ska köra hem sen på kvällen. Men ändå!

Vill ni ha ett gott råd? Eller... föresten, ni får det vare sig ni vill eller ej - skaffa aldrig bil! Och om ni ändå gör det - skaffa aldrig en gammal, skruttig, rostig rishög som när som helst ger dig obehagliga överraskningar.

Ja, just precis, min gamla blå SAAB, som jag trots allt allra innerst inne älskar djupt, är i onåd igen. Den står just nu på verkstaden och skäms och jag och mitt bankkonto är mäkta irriterade på den.

Natten mellan måndag och tisdag skulle jag sluta halv två på morgonen eftersom jag var kallad på möte kl. 12:30 på dagen. Dotra slutade klockan ett och skulle plocka upp mig på vägen hem.

MEN... Då fick plötsligt SAAB-helvetet för sig att gå i strejk. Varken hot eller böner hjälpte, den var stendöd.

Hos min lokala bilskruvare sa datorn att det är ett gas-spjäll som måste bytas.

Nytillverkat hos märkesfirman kostar detta runt sjutusen kronor så det blev att besöka bildelsbasen på nätet och handla där istället. Frågan är väl om bileländet ens är värt sjutusen i fungerande skick så de summorna lägger jag inte på reservdelar. Sen hoppades jag i det längsta att de skulle leverera snabbt och att det skulle anlända hit igår. Men se det gjorde det ju inte. Så min enda möjlighet att inte vara bil-lös hela helgen är att det sms-plingar till i telefonen ganska snart så jag får försöka hitta ett sätt att snabbt ta mig i till stan och tillbaka. 

Men jag misstänker att med min tur(?) så kommer kanske detta sms i bästa fall på eftermiddagen då Magnus bommat igen sin fordonsklinik och åkt hem för att fira midsommar. 

Så... det lär inte bli nåt av med att åka varken till syrrans stuga eller till ex-svärisarnas för något midsommarfirande. Det lutar åt att helgen får avnjutas från soffhörnet. 

Men nu är det väl egentligen ingen större katastrof, nog överlever jag det också. Matjessill finns och lite färskpotatis kan jag gå och köpa på Tempo här i området. Och om minnet inte lurar mig så ligger det en halvflaska Ålborgs jubileum baktill i kylskåpet nånstans så jag kan skåla in helgen med dotra eller hennes katt utifall avkomman väljer att fira nån annanstans. Sill och snaps därtill alltså!

Dessutom arrangerar den lokala hyresgästföreningen midsommarfest nere på badstranden ett stenkast härifrån om jag skulle drabbas av lust att dansa runt stången. Men den risken är i det närmaste helt obefintlig. Som jag har berättat tidigare är detta inget som lockar mig det minsta. Jag kan för all del gå dit men att skutta omkring och leka danslekar håller jag mig undan ifrån. Med ålderns och överviktens rätt om inte annat.

Har man inte bil får man gå, cykla eller åka kommunalt. Men det där sistnämnda är inte så enkelt som det låter. I lokalpressen har jag sett att många insändarskribenter har skällt på lokaltrafiken här. Att bussen ofta helt sonika inte kommer alls. Att den är sen är visst mer regel än undantag men att den inte kom överhuvudtaget trodde jag var överdrivet. Men idag vet jag bättre!

I förrgår efter mötet på jobbet stegade jag iväg till hållplatsen i god tid innan bussen skulle komma. Och där väntade jag. Och väntade. Och väntade.

28 minuter efter utsatt tid och därmed bara två minuter innan nästa buss enligt tabellen skulle komma har jag plötsligt turen att Magnus (min bildoktor) kommer förbi och får syn på mig, stannar och plockar upp mig.

Likaså igår eftermiddag då jag tänkte åka till Kvissleby för att handla lite på ICA lyste bussen med sin frånvaro.

Efter nästan tjugo minuters väntan gick jag då istället över gatan till hållplatsen åt andra hållet och beslöt åka till stan istället. Eftersom DEN bussen då borde vara på G.

Men då fick jag syn på den buss jag väntat på uppe på f.d E4 och skyndade mig tillbaka till ursprunglig hållplats. 

Jag tänkte för nån sekund att jag skulle gnälla lite surt över förseningen men damen bakom ratten hade ett så vänligt leende att jag lät bli. Jag tänkte att det ju knappast var hennes fel så varför skulle jag spy galla över någon som log så vackert när jag betalade? Ingen hade ju blivit varken hjälpt eller lyckligare av det.

Som tur är har jag ju i alla fall en fungerande cykel igen. Så jag får väl använda den om jag behöver ta mig från A till B eller nån annanstans. Tyvärr kan jag inte lasta så värst mycket på den eftersom pakethållare saknas. Möjligen ligger det en gammal cykelkorg i förrådet som jag kan hänga på den. Och jag har redan lagt in i minnet att inhandla och montera en pakethållare så fort Magnus & c:o har botat SAAB-ens krämpor så man tar sig till Biltema.

Hur glad min egen blir är tveksamt men till er, käraste ordbrukare, önskar jag en sjusärdeles fantastisk midsommar.

Ta det vackert med snapsar och annat så det inte blir för er som för midsommarfirare Lindeman i Hasse Alfredssons tappning. ("Jag törs inte ta av mig hatten för då springer huvudet i bitar!")

Med det sagt önskas härmed trevlig midsommar i Harstena, Öregrund, Lysekil och Junibosand. Som en u-båt dyker jag upp igen. Förr eller senare...

Gråblöt söndagsmorgon på Sveriges midja. I Fjollträsk är jättespektaklet över för denna gång och säkert minst 20 år framåt. För åtminstone så länge lär det väl dröja innan nästa prins/prinsessbröllop. Eller blir det lika stor ståhej om någon av Bernadotterna skiljer sig och gifter sig igen?

Ulf Lundell får skit av skvallerpressen (AB & Expressen m.fl.) för att han, liksom jag, tycker att yran är oss ovärdig. Men jag tror att han tar det med rätt mycket jämnmod. Precis som jag.

"Calle-Fille-Eddy-Berra" kallade arbetskamrat E prinsen för då prästen läste upp hans fullständiga namn (Carl Philip Edmund Bertil) och blivande frun fick förstås heta "Soffan" som så många andra Sofior.

Hör det inte till en förgången tid, det där med kungahus och sagobröllop? Lite bröderna-Grimm-varning. Inte tror jag väl att det skulle göra någon större skillnad ekonomiskt för oss skatteslavar om vi hade republik men nog vore det lite mer nutida och framför allt mer demokratiskt.

Men det är väl så att de som har den verkliga makten i vårt land gärna vill ha kungahuset kvar som symboler för makten och överheten. Trots att de inte i praktiken har något att säga till om längre.

Och det finns ju tydligen också en herrans massa vanligt folk som tycker att det ger landet nån sorts status att ha en kung och ett kungahus.

I skuggan av denna enorma kungahus-hysteri har en ung flicka i Skövdetrakten gått ur tiden alldeles för tidigt. En tonårstjej har mördats och eftersom de anhållna misstänkta är av utländsk härkomst så är SD-vännerna på SD-ares bloggar noga med att kommentera just detta faktum. (De var ju från Littauen)

Om man slumpar runt lite här så hamnar man då och då på SD-vänliga bloggar och alla dessa tycks ha fått vatten på sin kvarn eftersom de misstänkta gärningsmännen kom från ett annat land. Personligen tycker jag bara att det är förjävligt att ännu en familj måste begrava sitt barn.

Inga föräldrar borde behöva göra det! Ingen mamma eller pappa borde behöva begrava sitt barn.

Det är barnen som ska ordna begravning efter föräldrarna. Och det helst när barnen själva är i övre medelåldern och själva börjat få barnbarn. För mig är det helt ointressant varifrån förövarna kommer, det är exakt lika förjävligt som om de varit svenskar i femhundrade led.

Men det verkar som om ett brott blir ännu mer hatvärt om det begåtts av någon av alla de miljarder människor som inte fötts mellan Trelleborg och Treriksröset av föräldrar som också tillhör denna ytterst, ytterst lilla minoritet av jordens människor.

Vad är det som är så märkvärdigt med Sverige? Och med svenskarna? Vad är det som gör oss så mycket bättre än de andra 99 procenten av jordens människor?

På världskartan är vi bara en liten fluglort. Som en liten byhåla på Sveriges karta om man jämför så. Och jag ger mig fan på att 70-80 % av jordens befolkning (om inte mer) inte ens vet att vi existerar.

Ändå går vi här och slår oss för vårt pursvenska bröst och tror oss vara förmer! 

Jag har sagt det förr, senast igår, och jag säger det igen: "Är´n´t´e´kônstut?"