Alla inlägg under september 2018

Av Göran - 30 september 2018 20:16

Malmö FF - GIF Sundsvall 0-0. En helt osannolik match spelades ikväll på den fina arenan i Sveriges tredje stad. Och det kan inte vara roligt att vara MFF-spelare eller supporter en kväll som denna. Har ett allsvenskt fotbollslag någonsin blivit så utspelade utan att förlora? Giffarna åstadkom EN hörna på hela matchen medan Malmö hade 21(!).

Minns inte att jag sett ett lag ha så många hörnsparkar någon gång förut.

MEN... De gjorde ju inte mål! GIF kanske samlade ihop till 5-6 avslut mot mål å hela matchen medan skåningarna sköt åtminstone det fyrdubbla. Men, som sagt - inga mål!

Giffarna spelade en fotboll som vi inte är vana att se dem göra. Extramt disciplinrat försvar över hela banan och ständiga rensningar i straffområdet av giganterna Björkander och vikarien Moreno (spelade på avstängde Myrestams plats) men störst av alla var den kortaste av backarna, Carlos Gracia. Han "orsakade" säkert en tredjedel av Malmös hörnor men det skedde för att undvika målchans bakåt.

På mittfältet hade MFF satt ett häftplåster på Sundsvalls spelfördelare och passningsgeni, David Batanero och han hade svårt att få iväg sina "mackor" till medspelarna därframme i anfallet. Säkert saknade han också lekkamraten Juanjo som liksom Myrestam var avstängd efter många gula kort. De känner ju varandra utan och innan, de där två spanjorerna.

Efter första halvlek spillde jag upp en rejäl kaffekopp och hittade den lilla skvätt cognac som jag visste fanns. Satt sedan och drog flera suckar av lättnad att det fortfarande stod 0-0 i matchen. Sett till spelfördelning och bollinnehav borde väl skåningarna haft ledningen med 2-3 mål.

Än mer tacksam är jag nu när matchen är över och mitt lag ju faktiskt bärgade en poäng.

Nästa match är nästa måndag då Kalmar kommer hit till Sundsvall på besök. Då är de avstängda tillbaka och man bör kunna ställa upp med ordinarie manskap.

Det drar ju ihop sig till slutspurt nu med fotbollen. Sex matcher kvar bara och det känns bra att GIF i år inte är indraget i bottenstriden. Med 37 inspelade poäng känns det lugnt och säkert. Och det lät säkert bli ytterligare några "pinnar" innan allsvenskan går i vinteride.

Men redan nu är ju säsongen i full gång för SHL också och jag måste nog erkänna att det smäller lite högre i min bok. 

Timrå har vilovecka efter en helt godkänd inledning som nykomlingar. Nästa match går av stapeln på torsdag kväll i "tablettasken" (Läkerol arena i Gävle). Borta mot Brynäs, alltså. En match som vi, historiskt sett, brukar ha det lite svårt med. Men jag kastar inte in någon handduk utan låter dem spela om det.

På lördag kommer Mora hit på besök och den matchen känns viktigare eftersom Mora är ett av de lag jag hoppas att vi kan ha bakom oss då serien summeras till våren. Jag tror att de kan vara ett av de lag som får kriga på nedre delen av tabellen ihop med bl.a mitt lag. Örebro och Rögle har jag också en känsla av att de kan drabbas av samma öde.

Men vi får se. Egentligen vet man ingenting just nu. Man kan bara tro. Och hoppas, förstås!

Ledigheten har bara börjat ännu och jag kostar på mig en liten skvätt Speyburn single malt för att skölja ner den nästan löjligt lilla skvätten cognac jag avnjöt till kaffet och fotbollen. Satte mig och betalade räkningarna imorse (något försenat, vilket är mycket ovanligt från min sida) och kunde konstatera att efter extrautgifter, sjukavdrag och fler räkningar än vanligt börjar kontot att se lite anorektiskt ut. Så det gäller att snåla på dropparna för innan nästa lön finns inget utrymme för onödigheter som att fylla på barskåpet. Nej, det blir att tugga blodpudding, pannkaka och kålsoppa som är billigt. I väntan på bättre tider...

Imorgon är det tvättstugedag så vem vet - jag kanske blir inspirerad att blogga igen då. Det har ju hänt förr, menar jag, att jag skriver här medan skjortor, handdukar, strumpor och annat snurrar i maskinen eller hänger i torkrummet.

Den som lever får se!

Och den som inte lever lär väl inte bry sig så mycket...

Sov gott, kära ordbrukare i Simlångsdalen, Åbyggeby, Laholm och Hjoggböle! Vi ses!

Av Göran - 23 september 2018 21:26

Vilket ord, va´? Nog låter det bra mycket trevligare med vår-dagjämning? I grund och botten samma sak men på våren går liksom allt åt rätt håll. Nu stundar mörker och därefter mer mörker och ännu mörkare mörker.

Men jag ska inte gnälla mer än så. I år fick vi ju i alla fall en sommar värd namnet. Och många fina dagar även efter att almanackan började larma för höst. Dessutom finns det ju ett glädjeämne för mig denna höst - Timrås comeback i högsta serien i ishockey. Och jag måste ju säga att de har börjat gott och väl så bra som jag hade rätt att förvänta mig.

Resultatmässigt, alltså. För om jag ser till prestationen i matcherna har de överträffat mina förväntningar med god marginal. Fyra poäng på tre matcher är klart godkänt. Skulle det snittet hålla ända in i mars så borde vi vara på övre halvan av tabellen men det tror ju ingen. Inte ens jag!

Å andra sidan.... Större under har skett!

Så det blir min livlina genom den vinter som väntar bakom hörnet. 

Sista lediga dagen är det och imorgon bitti är det arbetsdag igen. Men på fredag morgon då vi går av sista natten är vi lediga i två veckor igen. Det brukar vara lite lättare att ta sig igenom skiftcykeln när man vet att det väntar en lång ledighet efter den. Min chef hade inte hunnit/orkat/velat göra något arbetsschema för kommande fyra dagar då jag senast gick hem så vad jag ska göra får bli en överraskning. Nu är det ju inte så många arbetsuppgifter jag roterar på men en viss skillnad finns det ju ändå mellan dem. Med ålderns rätt trivs jag numera bäst i gaffeltrucken där jag servar de andra två i grupperingen med att ställa fram det de behöver och köra bort det efteråt. Lång vana och rutin gör att jag vet exakt hur jag ska lägga upp det för att ge bästa möjliga service åt dem. Dessvärre innebär det oftast att jag får tumma lite på min egen bekvämlighet. Men det spelar ingen roll så länge mina "kunder" är nöjda.

Hinner jag bara få i mig matlådan vid 11-12 någon gång och någon enstaka kaffeskvätt dessemellan så är jag nöjd.

Kanske kommer det nya besked om de förändringar min arbetsgivare vill göra med vår skiftgång och arbetstider.

För åtta år sedan drev företaget på att vi skulle gå med på sexskift där semestern är inbyggd i schemat och utspridd över året. Nu säger man att man vill gå tillbaka till åttatimmars skift men försöker samtidigt att få oss att gå med på att inte ha semester. Det var nämligen där man räknade med att tjäna pengar, vilket man också gjort.

Driften är ganska komplicerad och det tar tid att lära sig jobben. Därför ville man komma ifrån det där med att ha ett tiotal sommarvikarier som skulle läras upp. Nu vill man, om jag fattat rätt, både äta kakan och ha den kvar.

De föreslår att vi ska jobba 2 av vardera av förmiddags- (06-14), eftermiddags- (14-22) samt nattskift (22-06) och därefter vara ledig i fyra dagar. Sommartid tycker de att vi ska jobba ännu mer under de två tredjedelar av sommaren som vi inte är lediga.

Jag hoppas dock att facket kan spjärna emot. För ska de tvinga oss tillbaka till det gamla så får de ge oss sommarsemester igen också på samma villkor som gällde innan.

Men.... allt det där ligger bortom min förmåga att påverka. Förutom att gå på klubbmötena och rösta. Det är bara att vänta och se. Hoppas på det bästa men förvänta sig det värsta!

Nåväl... allt är förberett i alla fall. Mina tvättade arbetskläder ligger i en påse vid ytterdörren så att jag inte ska glömma dem hemma. I kylen står två matlådor med lunch och middag (Ugnsgratinerad korv med mos i den ena och kalops och potatis i den andra) Nu är det väl bara lite sömn som fattas...

Därför säger jag godnatt nu, kära ordbrukare, i Misenträsk, Bollnäs, Julitta och på Ölands södra udde!

Sov gott och vakna torrt! Annars gör någon annan det...

Av Göran - 22 september 2018 22:26

Att förlora på bortaplan mot Skellefteå AIK är absolut ingen skam. Det kommer många SHL-lag att ha gjort innan vintern är över. För mig är det snarare så att kvällens insats väcker nya förhppningar inför den hockeyvinter som precis börjat.

Mina rödvita hjältar tog ledningen med både 1-0 och 2-0 mot ett av de lag som dominerat svensk ishockey i ganska många år. Faktiskt så tycker jag att detta var än mer beundransvärt än krigarvinsten hemma mot Våxjö för några dagara sedan. Att sedan SAIK reste sig och både reducerade och kvitterade innan slutsignalen är sånt man får lära sig att leva med. I förlängningen som spelas tre-mot-tre (utespelare) blev de till sist för starka för mina rödvita krigare.

Men vi fick en poäng mer med oss än jag vågade hoppas på inför matchen. Och känslan att mitt favoritlag inte tänker blr några strykpojkar i årets SHL blir bara starkare. Efter tre omgångar har vi mött båda finallagen från i våras men har ändå lyckats gneta till oss fyra poäng. Godkänt med utmärkt beröm!

Och utspelade har vi inte blivit ens under bråkdelen av matchtiden. Så jag ser fram emot en rolig vinter!

Lördagskvällen är på väg att bli lördag natt och jag ska strax stifta närmare bekantskap med rena lakan och nybäddad säng. Tack för idag, kära ordbrukare, och se till att er söndag blir minst lika underbar som jag hoppas att lördagen var!

Av Göran - 22 september 2018 12:26

Det lutar åt en riktig slappardag här idag. Jo, jag tycker också att det låter lite bättre att säga att man softar istället för slappar. Men å andra sidan tycker jag att saker ska benämnas vid sina rätta namn.

Och jag skäms inte alls för det. Om någon frågar kan jag säga att jag laddar för att se Timråmatchen mot Skellefteå. Skulle de, mot förmodan, få med sig någon poäng därifrån blir jag riktigt imponerad. Jag har ju liksom kalkylerat med att förlusterna kommer att bli fler denna säsong än förra. Som jag skrev senast så är jag nöjd om vi klarar oss kvar i SHL och sker det utan kval är det väl närapå en bragd.

Knud, det där ovädret från Norge har inte synts till i mina trakter ännu, i alla fall, och det är ju skönt. Här råder väl det meterologerna kallar växlande molnighet med små soltunder emellanåt.

Tvättstugan är det enda som står på måste-listan idag. Körde igång vid sju och sista maskinen snurrar just nu under mig i källaren. Rena lakan i sängarna så man kanske skulle boka bastun till ikväll och ta sig ett reningsbad innan man kryper i säng. 

Slumpade runt bland bloggarna en stund imorse och än en gång fascineras jag av att det liksom är samma bloggar man slumpas till. Det är ovanligt att jag hamnar på sidor där jag inte känner igen mig alls. Vissa av skribenterna här könns det ju nästan som man är bekant med fast man kanske inte ens skrivit en kommentar hos dem. Eller fått någon på min blogg, för den delen.

Och tröttnar man på att slumpa bloggar kan man ju alltid läsa andras kommentarer på andras bloggar. Det går, i och för sig, ganska fort eftersom det är ett begränsat antal kommentarer som ligger bland senaste. Och av dem som finns där är oftast 25-50% kommentarer till Thoralf i Kalmar (SD-politiker) och hans kommentatorer har jag inget gemensamt med så dem brukar jag hoppa över.

Precis som jag antar att de flesta som slumpas till denna klena ursäkt till blogg raskt slumpar vidare för att hitta något mer intressant än en gammal surgubbe som mest skriver om två idrottslag från sina hemtrakter i utkanten av idrotts-Sverige.

Nåja, det får vara som det vill med den saken. Jag konstaterar bara att jag, än en gång, har kräkts fram ett fullkomligt onödigt blogginlägg. Som knappast blir till gläldje för någon. Förmodligen inte ens mig själv när det gått ett eller flera år. Men skitsamm, jag publiicerar det ändå. Det publiceras redan så mycket annan skit i världen så ett blogginlägg hit eller dit är väl inget att knussla med.

Därmed utgår jag för att se om jag hittar något i kyl eller frys som jag kan tota ihop en middag av. Vem sa Pasta Carbonara? Kollar om det finns ingredienserna...


Av Göran - 21 september 2018 21:23

Fullbordat! Lyckan är total. Timråsegern mot Växjö igår följdes upp av en GIF-dito ikväll då Norr-landslaget besegrade Brommapojkarna på klassiska Grimsta IP ikväll.

Förlåt mig, Joel Cedergren och Ferran Sibila (GIF;s tränartrojka) att jag tvivlat på er tidigare och t.o.m krävt er avgång! Nu ser ju också jag era kvaliteter. För ni är ju kvar som ledarteam i GIF och laget går bättre än någonsin i allsvenskan.

Men som engagerad supporter vill man ju att det ska vända när det går tungt och det var mera en förändring jag ville ha då än att kasta er på soptippen. Ibland känner man ju liksom att NÅGOT måste göras. Och då spelar det ofta mindre roll VAD som görs.

GIF-ledningen var dock klokare än jag och lät er fortsätta arbeta på det sätt ni skissat upp och trodde på. Och det ska både de och ni ha heder av idag. Det är bara jag som ska skämmas!

Matchen ikväll lär knappast gå till historien som den mest minnesvärda men jag tycker ändå att det är starkt av GIF att komma tillbaka efter BP;s tidiga kvittering i andra halvlek. Innan kändes det som om vi hade tre poäng som i en liten ask men efteråt var nerverna utanpå skjortan ända tills Linus Hallenius gjorde 2-1 för Sundsvall.

Lite senare drog Maic Sema ner deras rullgardin definitivt med sitt 3-1-mål medan stormen Knud rasade över både Grimsta och hela Stockholmsområdet.

Fredag kväll är det också och jag myser med ett glas rött framför datorn i vetskapen att det ännu återstår två dagar av min frivecka. Måndag morgon bär det till igen men då jag går av sista natten nästa fredag morgon stundar det 14 dagars ledighet igen.

Kanske min sista, har inte hört någon ny info om hur förhandlingarna går. Det är bara att hålla tummarna för att de blir bra på något vis. Kanske blir det förändring som ingen vill ha. Och kanske inser jag och andra efteråt att förändringen egntligen var det bästa som kunde hända oss. 

Den som lever får C.

Av Göran - 20 september 2018 21:39

Ja, precis så blev det. Timrå-Växjö slutade med seger med uddamålet för nykomlingslaget från cellulosaland norr om Sundsvall efter att Våxjö kämpat in en reducering i slutminuterna. Innan dess ledde Timrå med 2-0.

All annan statistik sa att Växjö var det bättre laget. De vann skottstatistiken, puckinnehavet och... allt!

Men inte matchen!

Kvällens tillställning bevittnades från TV-soffan eftersom jag fortfarande kände mig osäker på om det var värt pengarna att åka till Timrå för att se matchen på plats. Men nu har grabbarna i laget visat mig att de inte alls tänker bli några strykpojkar i årets upplaga av SHL.

Man spelade efter sin förmåga och utifrån det spelarmaterial man förfogar över. Och jag kan inte låta bli att tycka att det ocså är en del av tjusningen. Framför allt då man lyckas med det.

Jag skulle gissa att tillsammans har spelarna 75-100 nya blåmärken på sina kroppar då de går och lägger sig ikväll. Flest har säkert Jeremy Boyce som täckte skott hela tiden och visade uppoffrande spel över hela banan.

Det enda som gränsar till en liten besikelse var att inte Niklas Svedberg (nye målvakten) fick hålla nollan när han var så nära. Men när Vxjö plockade ut sin målvakt och man chansade med 6 utespelare istället blev trycket för stort även för honom. Som annars gjorde en fantastisk match.

Långt kvar, förstås. Men vintern kan bli mycket roligare än vi vågade hoppas i förväg! Jag är fortfarande nöjd om vi hänger kvar i SHL. Och gör vi det utan att behöva kvala så är jag jättenöjd!!! Bra jobbat, Timrå IK!

Av Göran - 19 september 2018 21:28

Ibland känner man sig lurad. Nu är det ingen annan som lurat mig utan bara min egen okunskap som ställde till det angående anmärkningarna från bilprovningen gällande Madame Citroen. Hon har ju ett extra bromsljus upptill i bakrutan precis som de flesta någorlunda moderna combibilar. Ett bromsljus som inte funkade då jag besökte bilprovningen för ett tag sedan. 

Jag tänkte då att det var en världslig sak, som Karlsson på taket brukade säga i Astrid Lindgrens böcker från 60- och 70-talen. Trodde förstås att det bara var att byta en glödlampa för 20-40 kronor eller så.

Men det bromsljuset består av en s.k LED-ljus-ramp som betingar ett pris på dryga 1 400 kronor.

Ah, men... SKA DET VARA SÅ??? Ska en hederlig bilägare behöva slanta upp nästan 1½ tusenlapp för ett sketet bromsljus? Jag menar... ifjol hade en lampa i ljusorgeln bredvid bakluckan slocknat och den kunde enkelt bytas mot en ny från Biltema för typ 39 spänn eller så. Varför måste man då sätta såna där dioder i bromsljuset längst upp?

Jag har sett att på nya bilar har de sådana dioder ävern i strålkastarna som slocknar då de använder blinkers och sedan tänds igen då de blinkat klart. Vad ska inte dessa dioder kosta?

Nej, det där med teknisk utveckling är verkligen på gott och ont. Ont när kostnader förändras från ett par ynka tjugor till över tusen spänn.

Men... går gör hon ju som en klocka igen efter service och byte av tändspole. Den sistnämnda byttes också på min begäran eftersom den gamla levererat felkoder till färddatorn  utan att jag märkt annat än att det kan rycka lite om jag kör väldigt sakta på tomgång och ettans växel. Dock vet jag ju att förr eller senare kommer denna tändspole att haverera ordentligt och endast GF själv (Gud Fader) vet väl när DET inträffar.

Dryga femtusen fick jag slanta upp för att släcka tvåor samt bya den där förb... tändspolen.

Men nu ska hon väl, förhoppningsvis, funka klockrent i åtminstone ett år till.

Och har man, som jag, felmonterade händer som inte är gjorda för att skruva med bilar så är det ju bara att betala och se glad ut. Jag har i alla fall besökt Willys idag och inhandlat en rejäl bit rimmad fläsklägg som ska kokas imorgon bitti och ätas med rotmos innan morgondagen är över. DET kan jag, i alla fall!

Dagen därpå tror jag att det får bli kålpudding. Det var längesen och dessutom är det ju säsong!

Nu ska jag bara kolla travet så blir det sängen sedan. Godnatt, kära ordbrukare, i Vittangi, Strömnäsbruk, Öregrund och Limhamn. May God ride with you all!

Av Göran - 18 september 2018 11:48

Orden i rubriken lär ha yttrats av min pappas gammelfarmor som vid fyllda 95 inte hittade sina glasögon en dag. Det lilla barnbarnsbarnet (min far, då 7-8 år) påpekade då för henne att hon hade dem på sig. Då skrattade hon och sa att: "Hä va ju tur så jag sir å söke etter dôm!" Därefter fällde hon kommentaren som fick bli rubrik idag.

Nu är jag ännu inte fullt så gammal som den tanten ännu men nog känner jag av åldern allt mer. Gick av sista nattskiftet imorse med en lättnadens suck. De är kämpiga, de där tolvtimmars nätterna.

Svårt vore det att byta jobb också eftersom de enda dagtidsarbeten som finns hos min arbetsgivare kräver utbildning inom el eller mekanik. Och skulle jag söka jobb hos något annat företag skulle man väl få ett flatskratt i ansiktet. Det finns nog inga arbetsköpare idag som skulle anställa en sliten farbror som snart fyller 61.

Lite märkligt kan jag tycka då jag tänker efter. Vore jag själv arbetsgivare skulle jag eftersträva en personalstyrka som var blandad både vad gäller ålder, kön och varifrån i världen man kommer från början. I min värld finns det fördelar med farbröder i min ålder också.

Vi har t.ex vuxit ifrån den där ibland bristande disciplinen som får folk att sjukskriva sig på måndag morgon emellanåt för att helgen varit lite för rolig. De flesta av oss har heller inga småbarn som vi måste "vabba" med titt som tätt. Att vi sedan, ovanpå dessa meriter, även har skaffat oss en större livserfarenhet och kunskaper om ditt och datt som arbetsgivaren får nytta av får väl ses som en ren bonus.

Men det finns inte många arbetsgivare idag som håller med om eller ens förstår det resonemanget. De tänker bara att; "Om 4-7 år går han ju i pension och då måste jag anställa någon ny igen!"

Jamen, det är väl inget bekymmer! Hur många 25-30-åringar stannar längre än så på en arbetsplats? Och... Det är väl bara bra att veta att då får man ta in nytt blod i arbetsstyrkan vilket också är bra.

Nej, man vill ha de där som orkar springa lite fortare, klarar att lägga i en högre växel fast de trodde att de redan gett allt. För äldre människor kommer ju ibland med invändningar mot företagets idéer i kraft av sin livserfarenhet. Och det vill inte dagens arbetsgivare ha. De vill ha lydiga och lättstyrda unga nickedockor som gör vad de blir tillsagda och låter cheferna sköta tänkandet.

Så... Jag lär väl bli kvar där jag är. Så länge jag nu orkar. Orkeslösheten blev väldigt tydlig imorse då jag kört Madame Citroen till Magnus bilverkstad för att fixa tvåorna från besiktningen. Därifrån är det kanske 200-250 meter att gå hem till mig. Uppförsbacke visserligen men ändå! Vet inte om 250 meters fotvandring någonsin tagit emot som det gjorde då.

Men nu är jag ju i alla fall ledig i sex dagar och nästa gång jag går av sista nattskiftet är det åter dags för 14 dagars ledighet. Ska försöka att se till att få mycket frisk luft så kanske jag piggnar till. Syrran hade hittat massor av sandsopp och Karl-Johan igår så jag blev riktigt sugen på skogstur. Idag är det dock gråmulet och lite ruggigt ute så jag hoppas på bättre väder till imorgon.

Dessutom är jag ju tills vidare utan bil. Vilket dock säkert kommer att avhjälpas under eftermiddagen och nu blir det ju nedförsbacke så nog ska jag fixa att få hem min ögonsten.

Till middag ska jag laga ugnstekt korv med potatismos. Lidl har något de kallar tjock grillkorv med kötthalt på c:a 70%. Såna brukar jag snitta på längden och bre ett tunt lager dijonsenap i skåran. Därefter hackad rödlök, vitlök och lite tacosås innan allt toppas med riven ost och åker in i ugnen.

Inom de närmsta dagarna ska här också lagas rotmos igen. Willys säljer rimmad fläsklägg med ben för 29:90/kg så det måste man ju passa på att köpa hem. Dit ska jag åka så fort jag fått tillbaka bilen.

I väntan på det får jag nog brygga en kanna kaffe igen och försöka piggna till. Gör det ni också, kära ordbrukare i Mörbylånga, Ödeshög, Karlholmsbruk och Gäddede. Vi ses!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards