Alla inlägg under juli 2017

Av Göran - 29 juli 2017 21:04

Ibland blir man trött därför att man hållit ett högt tempo, haft lite för mycket att göra. Men igår kväll var jag totalt utmattad av att vara uttråkad. Den igår avslutade arbetsveckan har liksom gått på halvfart. Och stundtals inte ens det!

Vi är ålagda att kolla igenom in-och utpasserande firmabilar efter stöldgods, narkotika, bomber eller terrorister upp till ett visst antal per vecka. Denna kontroll klarar man oftast av på en halvtimme, vi brukar kolla 5-6 bilar per gång.

Men den här veckan var det timmar mellan bilarna ibland och det tärde svårt på tålamodet.

Det är såna dagar man frestas att hemfalla åt... (ska vi kalla det "kreativ bokföring?). D.v.s man skriver ner regnumren för några av de fordon som åker fram och tillbaka x antal gånger varje dag och sedan låtsas man att man kollat dem.

Fusk och tjänstefel skulle arbetsgivaren säga. Men... arbetsgivaren och dess representanter (och farbröder) behöver inte stå där i gassande sol, hällande regn eller hagel och drivis för att fylla nån jävla kvot TROTS att varken jag eller mina kolleger som jobbar där ordinarie någonsin hittat något misstänkt på de nio år vi gjort det där. Är det konstigt då att man inleds i frestelse att frisera siffrorna en aning?

Vi (kollegan Tanja och jag) roade oss under den gångna veckan med att läsa instruktioner och arbetsbeskrivning för vårt arbete, i den mån nu sådana gick att hitta.

Där stod bland mycket annat att vi ska kräva utandningsprov om en förare som vill in på området kan misstänkas vara alkoholpåverkad. Däremot stod inte ett ord om hur vi i så fall ska agera om hen blåser positivt. Så... jag hoppas att personen ifråga i så fall blåser mellan noll och noll komma två. 

Då blir det lätt eftersom ute i trafiken är 0,20 promille gränsen medan vår arbetsgivare har nolltolerans på området. Så då får de helt enkelt stanna på utsidan tills de är nere på noll. Men blåser de 0,21 eller mer så vet jag inte alls hur jag ska hantera det. Självklart får de inte komma in på fabriksområdet men hur ska jag agera för övrigt? Ska jag ringa polisen eller räcker det att jag håller dem utanför grindarna. Ofta står det en kång rad med bilar utanför porten nör man kommer till jobbet före sex på morgonen och då blir det ju svårt att bevisa att de har kört med alkohol i blodet. De kanske har festat till kvällen innan och inte hunnit förbränna det ännu.

Enklast vore kanske att agera som en polis i nån barn- och ungdomsbok jag läste som barn. Minns inte namn, bok eller författare men den polisen delade in mänskligheten i två grupper - Häktade och ännu icke häktade!

Alltså... INGEN är oskyldig innan motsatsen är bevisad!

Nej, vilken jävla gris man skulle tvingas vara då! Så jag fortsätter på min inslagna väg - att tro människor om gott tills jag får anledning till något annat.

Min spritt nya dator, som skickade på reparation hos en firma i Växjö för snart två veckor sedan, lyser fortfarande med sin frånvaro. Denna gamla laptop är ett klent substitut för en gammaldags hederlig stationär dator.

Jag får ringa firman på måndag och efterlysa burken. Då ska jag också åka på en loppis och titta om de har ett skrivbord som kan ersätta det jag har idag. Mitt gamla har gjort sitt för länge sedan och det är ett under att det inte redan rasat ihop totalt. Om jag hittar ett ska jag ägna måndagskvällen åt att städa och möblera om i mitt sovrum. Skulle velat tapetsera om också men det får vi spara med ett tag tills finanserna tillåter det.

Därmed tillönskar jag de kära ordbrukarna en fortsatt trevlig helg. Vi ses igen! När andan faller på...

Av Göran - 27 juli 2017 21:22

Sommaren rullar undan i en hiskelig fart. Snart slut nu även på juli månad. Och snart slut på mitt vikariat som portvakt och receptionist. Både skönt och vemodigt på samma gång. Skönt därför att jag snart bli ledig en ganska lång tid men även vemodigt eftersom jag efter denna långa ledighet ska återgå till mitt vanliga arbete i lååånga fabriken.

Jag gillar mitt sommarjobb eftersom jag möter så många olika människor och ställs inför så många olika problemställningar som ska lösas. Idag, till exempel, dök det upp en polsk tradarchaffis som hade familjen med sig i lastbilen. Och jag får inte släppa in passagerare på området och särskilt inte barn. Den här mannen hade sin fru och sin lilla dotter på gissningsvis fyra år med sig på resan från Gdynia och hit.

Tack och lov var han hyfsat bra på engelska så det gick bra att förklara för honom att frun och dottern måste stanna på utsidan medan han lastade sin metall. Jag visade dem in i foajén och talade om var toaletten fanns och de verkade nöjda med det. Men efter mannen kört in för att lasta sin bil och släp mindes jag att vi häromdagen fick en liten chokladkaka av en svensk chaufför som själv blivit bjuden på godis som vi fått av utländska förare.

Han satte upp en besviken min då han kom till oss och såg att vi inte hade något godis att bjuda på (skämtsant irriterad, såklart) och jag svarade att vi tyckte att det nu var hans tur att bjuda tillbaka. Så i måndags kom han igen och hade med sig en miniatyrchokladkaka av märket Marabou. Jag tog emot den och tackade men eftersom varken jag eller min kollega, Tanja, äter sådant så hamnade den i kylen.

Men idag då den lilla fyraåriga polskan hälsade på mindes jag chokladen och gav henne den. Och bara den glädje som strålade ur den lilla tjejens ögon och ansikte gjorde det värt besväret. Tänk att en så liten bit choklad kan göra en liten unge så lycklig!

Lycklig blev jag själv också när jag besökte bilprovningen i eftermiddags och fick Madame Citroen godkänd vid efterkontrollen. Bromsljuslamporna var förstås en piece of cake men larmen var jag på en verkstad igår och fick dem släckta av deras dator. Nog är det väl förjävligt att man ska måsta ombesikta fast det egentligen inte är nåt fel annat än nån dator-bugg som påstår att något är fel.

'Nåja, nu är det gjort och imorgon är det fredag! Så jag väljer att vara glad för det istället. Sedan har jag bara två veckor kvar att jobba innan min långa och välförtjänta ledighet.

Om vädret ser lovande ut kanske jag tar årets första svaamptur i helgen som kommer. Hoppas verkligen på ett bra år nu när jag äntligen har varmluftsugn igen och kan torka pepparriska, sandsopp och trattkantareller igen!

Trattisarna lär väl låta vänta på sig åtminstone en månad till men gula kantareller, blek taggsvamp, Karl-Johan och diverse andra soppar kan mycket väl vara plockfärdiga.

Men innan dess ska ännu en arbetsdag klaras av. Har stängning imorgon och börjar jobba först kl. 7;24 och arbetar sedan till 16:00. Sedan är det helg!

God helg till er också, högt vördade ordbrukare i slott och koja, världen över! Vi ses! När andan faller på....

Av Göran - 21 juli 2017 20:36

Den ryska björnen föll ikväll. Med 0-2 mot våra svenska tjejer. Ja, jag pratar förstås om fotbolls-EM för damer som pågår just nu i Holland. Och svenskorna vann utan att direkt imponera. Hade alla spelat på toppen av sin förmåga hade de kunnat vinna både två och tre gånger så stort. 

Å andra sidan spelade de precis så bra som de behövde för att bärga tre poäng och det räcker ju. Skösnpelet, finliret kan vi spara till kampen om medaljerna. Jo, jag tror att vi kan gå riktigt långt i detta mästerskap. Och framför allt så unnar jag inte bara spelarna utan fotbollslegenden Pia Sundhage den framgången. 

Som spelare var hon outstanding. Som coach har hon vunnit det mesta som går att vinna, om än inte med vårt eget landslag utan som förbundskapten för USA.

Och häromkvällen vände lilla Östersund upp-och-ner på fotbolls-Europa genom att slå ut självaste Galatasaray ur kvalet till Champions league. Vem hade tippat på det när de gjorde entre i allsvenskan förra våren. Det de har gjort saknar motstycke i svensk fotbollshistoria, deras engelske tränare borde väl nästan stå staty på torget i Östersund. Det ryktas om att många vill se honom efterträda Ewert Ljusberg som president i republiken Jämtland.

Mer fotboll blir det imorgon då mitt lag i allsvenskan  åker till Halmstad för att möta HBK. Det är precis mitt i serien nu och vi går in i andra halvan. Förra helgen möttes lagen här på idrottsparken (som arenan tillfälligtvis kallas tills de hittar en ny huvudsponsor efter Norrporten). Då vann GIF med 1-0. Det låter inte mycket men jag var aldrig orolig efter att målet blev till. Tyckte att det var klasskillnad mellan lagen. Därför har jag också gott hopp inför morgondagen, tror att giffarna mycket väl kan vinna borta mot Halmstad.

Annars... så har en arbetsvecka tagit slut idag och jag har "bara" tre veckor kvar innan jag får min långa kompensationsledghet. Det råder liksom lite sommarstiltje långa stunder på jobbet om dagarna och vi som jobbar ihop i portvakten har gott om tid att prata om både det ena och det andra. Man lär känna varandra ganska väl när man jobbar sådär tight ihop. Jag har också förstått att för tjejerna som jobbar ordinarie där så blir de lite trötta på varandra efter att ha jobbat ihop varje dag i 46-48 veckor av årets 52 vilket gör att jag känner mig lite extra välkommen när jag får rycka in där eftersom det för dem blir något av ett avbrott i tristessen, vardagslunken.

Vi skojade lite om det idag och jag sa att det var ju tur för Annika att Tanja kom tillbaka från semestern så hon slapp stå ut med mig mer än fyra veckor.

Vi skrattar mycket om dagarna. Oavsett vem av dem jag jobbar med. Men jag skulle ändå inte söka om en av tjänsterna blev ledig. Inte för att jag inte vill jobba ihop med damerna som är ordinarie nu utan för att jag inte vill ha deras chef annat än tillfälligtvis. Han är omåttligt impopulär hos dem och jag förstår dem efter vad de har berättat för mig. Själv har jag en helt annan relation med honom - det funkar hur bra som helst! Det beror troligen på att han står i något av en beroendeställning gentemot mig, han behöver att jag ställer upp när det krisar och då har han liksom inte riktigt råd att göra sig ovän med mig. Men det kan också bero på att jag är man liksom han och det är väl just den biten jag ogillar.

Plus att han är så auktoritär. Nästan lite militärisk - tycker om att peka med hela armen. Såna chefer har jag haft förut och ingen av dem har varit särskilt lyckad.

Även om jag tycker lite synd om de som måste ha honom som chef 365 dagar om året så är det inget jag kan göra något åt. Och därför lägger jag heller ingen större tankemöda på saken. Tre veckor till, sedan återgår jag till skiftarbete efter att jag har vilat och slagit dank i en dryg månad.

Onsdag och torsdag hade jag det senare passet (stängning) och båda dagarna lyckades jag tvinga mig till ett pass i träningslokalen innan jobbet. Och det börjar ge resultat. 7 kg minus sedan midsommar. I min ålder tror jag att man ska vara ganska nöjd med det. I yngre år gick det fortare att gå ner i vikt men det är bara att konstatera att man inte är 25 eller ens 35 längre. Utan saker måste få ta sin tid.

Liksom bloggandet... Det tar också sin tid men fan vet väl om någon blir så mmycket lyckligare av det jag kladdar ner här på bloggen. Men å andra sidan... Vem fan bryr sig?

Ha en härlig helg nu, kära ordbrukare! Om jag vaknar till kanonväder imorgon blir det en rejäl skogstur med gåstavar och regnar det så blir det ett mördarpass i gymmet med en bastu efteråt.

För övrigt... är det mig en gåta att Trump fortfarande sitter kvar. USA, vad väntar ni på?

Av Göran - 18 juli 2017 21:52

Lidl är en intressant matbutik. Förra sommaren dök det upp kängurubiff i deras frysdisk och jag köpte. Och smakade. Det var gott! Riktigt gott, till och med!

För ett par dagar sedan såg jag att de hade kängurubiff igen och tänkte köpa. Men så såg jag att alldeles intill låg förpackningar med strutskött som dessutom var bara hälften så dyrt som känguru per kilo. Så jag köpte mig en förpackning med strutsbiffar. Dessa tillagades idag och åts till middag och det var inte tokigt alls.

Paketet innehöll tre stycken små "biffar" på c:a 100 gram per styck. Jag kryddade med salt och svartpeppar från kvarn (Varför krångla till det i onödan?) och stekte dem några minuter per sida.

Köttet var ganska kompakt - mer likt nöt- eller fläskkött än annan fågel men mycket gott.

Så får du chansen att smaka struts så råder jag dig att ta den. 

På jobbet har jag bytt flickvän. Det vill säga att Annika, som jag jobbat tillsammans med i fyra veckor har gått på semester medan Tanja kommt tillbaka från fyra veckor i hennes barndomsland Finland. Jag brukar skämtsamt kalla dem båda för mina flickvänner eftersom de ju är (eller har åtminstone varit) flickor och jag ser dem som mina vänner.

Ombyte förnöjer, sägs det och visst är det väl så? Att Tanja kom tillbaka betyder ju dessutom att mindre än fyra veckor återstår innan jag får min långa ledighet. Kompensationen för min avstickare till dagtidsarbete.

Den 11;e augusti är min sista dag som dagtidare (såvitt jag vet nu i alla fall) och därefter är jag ledig till den 22/9.

Och eftersom vädret har innehålli stora variationer med omväxlande sol och regn så hoppas jag på en bra svampsäsong när jag väl får ledigt.

Annars... så har jag köpt en ny dator. Men... den behagade haverera innan jag ens fått igång den. Så efter många om och men har jag nu returnerat den till leverantören för byte av moderkort. 

Tack och lov fick jag lov att köpa en begagnad laptop billigt av en gammal kompis och det är på den jag skriver nu medan jag väntar på att få ta min spritt nya burk i bruk.

Ordbrukarna hälsas därmed godnatt med förhoppning om en härlig morgondag. Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till imorgon eller ännu senare!

Av Göran - 9 juli 2017 20:28

Jorå...s´att...! Söndagen lider mot sitt slut och en ny arbetsvecka börjar imorgon bitti. Dagen har innehållit en del matlagning men nu är kalopsen infryst liksom merparten av den karré jag ugnsstekte på låg värme i förmiddags.

Ingetdera blev dock middagsmat eftersom Stockholmsdottern är i stan. Hon ringde på eftermiddagen och frågade om skjuts till närmsta Willys-butik. När jag plockade upp henne var hon hungrig så jag föreslog att vi skulle äta sushi på stadens bästa sushiresturang innan vi handlade.

Lunch för henne - middag för mig. Samt chansen att få umgås en stund med mitt äldsta barn. Barnet ifråga fyller trettio år nästa lördag och är alltså inte så mycket "barn" längre. Men för en förälder blir de ju aldrig riktigt vuxna och jag förhörde mig noga om allt som hänt i hennes liv sedan vi senast träffades. Hur det går med den tilltänkta pojkvännen och hur det går på jobbet. Märkligt att man har så svårt att släppa taget och inse att de är vuxna nu och klarar sig själva.

Sushi har jag ganska nyss lärt mig uppskatta. Däremot förstår jag inte varför man ska äta med pinnar. Jag menar... har man uppfunnit kniv och gaffel så fattar väl alla att det är överlägset pinnarna så varför i herrans namn ska man lära sig äta som man gjorde i Japan och Kina för flera hundra år sedan? Jag klarar då inte av det och tänker fortsätta att äta med samma sorts "gläfsjärn" som jag alltid gjort eftersom jag uppfattar detta som det civiliserade sättet att käka.

Kanske är jag gammalmodig, kanske är jag ovillig att lära mig nya saker. Men att äta med pinnar har jag testat flera gånger utan att lyckas något vidare och därför väljer jag vårt eget sätt att få i oss maten.

Men sushi är gott! Låt vara att det bara är rå fisk och lite ris men med soya och wasabicreme blir det njutbart. Jag kan till och med få i mig sjögraset och den inlagda ingefäran.

Därmed stänger jag åsiktsfabriken för idag och återgår till att fundera över andra viktigheter. Såsom vattnets betydelse för sjöfarten eller något annat intressant. Sköt om er, kära ordbrukare, för det tänker jag göra!

Av Göran - 9 juli 2017 09:20

Minnet är bra men kort! Igår gjorde jag en sån där Alzheimer-grej igen. Det händer då och då... 

Medan jag åt middag bläddrade jag i ett sånt där lite flashigare reklamblad där det fanns matrecept. Bland annat på kalops vilket jag omgående blev sugen på. Så jag plockade raskt fram den högrev som legat ett tag i min frys och la den i en skål som jag ställde undan i ett skåp. I akt och mening att den skulle få tina i rumstemperatur tills det blev läggdags och då skulle jag ställa den i kylen.

Därmed var högreven bortglömd. Raderad ur minnet.

Senare på kvällen funderade jag så smått på vad jag skulle hitta på som söndagsmiddag. En tanke poppade upp att jag ju faktiskt hade en fläskkarré i frysen som jag skulle kunna ställa i ugnen på låg temperatur när jag vaknade.

Sagt och gjort - karrén letades fram och ställdes i ugnen som jag betraktar som kattsäker.

Sen... blev det läggdags, natt och morgon. Efter uppstigningen gick jag till frysen för att kanske få någon idé om middagsmat. Tack och lov släppte herr Alzheimer just då greppet om min hjärna och jag mindes karrén.

Just det ja, i ugnen ställde jag väl den. Jodå, där låg den. Och riktigt fin såg den ut. Jag rev en lagom bit aluminumfolie och gned in köttet med salt och peppar samt lite timjan. Paketerade köttet i folie, satte ugnen på 80 grader och skjutsade in paketet.

Då ringde plötsligt ännu en klocka i skallen. Högreven, förihelvete! Tog jag fram den eller gjorde jag inte? Jomen, visst gjorde jag väl det...?

Jajamensan, i ett skåp hittades även den och när den nu ändå var upptinad var de tki lika så gott att ställa sig och skära den i bitar samt skala och hacka lök.

Karrén ska jag skära i tunna skivor och lägga i frysen som portionspaket. Perfekt sommarmat med lite coleslaw eller potatissallad för sonen och dottern. 

Kalopsen går exakt samma öde till mötes. Suveränt att ha på reserv dagar då jag liksom inte har lust att stå vid spisen när jag kommer hem från jobbet. Eller att ta med som lunch när jag saknar andra matlådor i frysen. Ingen skada skedd alltså! Allt kommer till användning, inget slöseri här inte!

Och precis i detta nu når mig doften från den puttrande grytan med kalops och kittlar mina doftsensorer så den får bli dagens middag idag.

Sa jag att herr Alzheimer släppt greppet om min hjärna? 

Det hade han inte, inser jag nu. För jag kom precis på att jag har tillagat en jävla massa mat men inte ätit frukost ännu. Nåja, klockan är inte ens tio så det hinns nog.

Druckit kaffe har jag i alla  fall gjort så det kanske finns hopp ändå. Glömmer jag DET, då är det dags att bli orolig på riktigt! Tror jag ska gå och brygga en kanna till (jag har hört att kaffe ska vara bra för minnet) och lämnar därmed mina ordbrukare åt era egna öden och äventyr!

Av Göran - 6 juli 2017 20:26

Mitt "sommarjobb" är et väldigt socialt arbete, man träffar folk hela tiden nästan. Både öga mot öga och via telefon. Och man vill ju självklart försöka att serva dem så bra man kan. Men ibland blir det svårt när man inte lyckas göra sig förstådd. Det kommer ett tjugotal lastbilar per dag för att lasta våra produkter och majoriteten av dem kommer från det vi förr kallade Warzsavapaktländerna. Polackerna dominerar stort men även baltstaterna och Ukraina skickar långtradare till oss. Vi använder bilder för att förklara vår regel att alla måste ha heltäckande klädsel och i de flesta fall går det bra att få dem att förstå. Även om några skakar på huvudet och småskrattar då de går till sina fordon över våra galna påhott att tvinga på dem långbyxor och skjjorta eller jacka innan de släpps in.

Alla har inte det med sig så därför förvarar vi ett antal par byxor, jackor och skjortor för utlåning, Just idag dök det upp en polsk herre som absolut inte var en centimeter högre än 1 ½ meter ovan jord. Han saknade både långärmat och långbent. Han såg ut som en skämtfigur då jag hade gett honom de minsta plagg jag kunde hitta - de var ändå alldeles för stora för den småväxte mannen. 

Men han skrattade nog mest själv då han såg sig i spegeln. När han gick till sin bil såg han ut att tänka att han nu fått något att berätta när han kom hem igen.

Värre var det med estländaren som kom strax före lunch. Längden var väl ungefär medellängd men jag garanterar att han vägde närmare 200 än 100 kg. Våra allra största byxor är stl. 64 och dem fick han på sig men att knäppa ihop dem var bara att glömma. Som tur var kom han ihåg att han hade en skjorta i bilen. Den tog han på sig och den räckte honom till knäna. Och tack vare den syntes det inte att c:a 30 kg mage inte rymdes i brallorna.

Jag tänkte för mig själv att må det inte komma någon som är ännu större än han för då går vi nog bet på att klä på den personen.

Ifjol föreslog jag för han som är chef där jag jobbar nu att de skulle kolla om man kunde köpa in tunna överdragskläder att låna ut istället. I flera storlekar förstås och gärna elastiska så att de passar så många som möjligt. Ingenting har dock hänt sedan dess så imorgon ska jag fråga hur vi ska agera om det skulle dyka upp någon som vi inte har kläder åt. Det kan ju vara bra att veta OM det händer...

Idag började det också dyka upp en ny sorts besökare. Företaget firar 75-årsjubileum i år och planerar flera evenemang för att fira det. Vi anställda bjuds på middag på en bättre resturang i månadsskiftet augusti-september och någon vecka innan är det "Öppet hus" för både anställda med familjer och utomstående. Dessutom anordnas det en lunch för alla pensionärer. Drygt 230 stycken har man lokaliserat och bjudit in, jag stod själv och körde kuverten genom frankeringsmaskinen igår och skickade iväg dem med eftermiddagsposten. Och idag började det dyka upp pigga "gamlingar" som ville anmäla sig. Flera gamla arbetskamrater jag inte sett på åratal. Bland annat en friskus till farbror som snart fyller åttio år. Han kom idrottsklädd för han hade precis kört en sväng på rullskidor (Sådär 3-4 mil)

och ville gärna komma och träffa andra pensionärer. Den mannen är närapå 80 år och spänstigare än många 30-åringar. Han kör Vasaloppet varje år och har gjort sedan 1962!

Så nu förväntar jag mig att det dyker upp fler imorgon som vill lämna in anmälan. Hade gärna deltagit i lunchen som företaget bjuder dem på också. Inte för gratis mat utan för att få en pratstund med farbröder och tanter som man kände förr men kanske inte sett på åratal.

Tränat har jag inte gjort idag men imorgon bitti slipper jag öppningen så då blir det ett morgonpass innan jobbet. Och om tillfälle uppstår ska jag fråga ansvariga om de behöver någon hjälp med värdskapet för pensionärslunchen. Personalfesten i början av september har jag redan anmält mig till och under "Öppet hus" är det redan klart att jag ska jobba som guide åt besökarna.

Klockan är inte ens nio men jag känner att dagen närmar sig sitt slut för mig. Dags att borsta tänderna och krypa i säng så jag är utvilad till gympasset imorgon bitti.

Sov så gott, kära ordbrukare. Vi ses igen. Nånstans, nån gång!


Av Göran - 5 juli 2017 21:15

Madame Citroen har varit på sin årliga hälsokontroll och än en gång händer det där som aldrig händer annars. Att fel uppstår under sista dygnen eller t.o.m sista dygnet innan. I förra veckan då jag lämnade in henne för fläkt och bromsar bad jag verkstaden gå igenom all belysning på samma gång. Och i söndags kollade jag för säkerhets skull upp den själv och allt lyste som ska lysa. Men idag hade helt plötsligt inte en utan BÅDA bromsljusen gett upp och endast det extra bromsljuset i bakrutan fungerade.

Normalt sett hade jag frågat om jag inte kunde få åka och köpa och montera lampor men de hade dessutom fått felmeddelanden från bilens dator. Två larm från tändspolen och såna får alltså inte finnas. Så jag åkte till samma verkstad jag anlitade senast och frågade.

-Tja, sa ägaren. Vi måste koppla in den på vår dator och kvittera bort larmen. Sen får du köra några dagar och komma tillbaka. Har larmen då kommit tillbaka så måste vi byta tändspolen annars är det bara att besikta om den.

Jag frågade om det inte borde märkas på hur bilen går om det vore allvarliga fel på en tändspole. Då nickade han och sa att med stor säkerhet är det bara "spök-larm" som bara behöver kvitteras. Så det börde inte ruinera mig att få henne genom besiktningen innan den 4;e augusti. Lamporna är ju en baggis, dem kan till och med jag byta fast jag har felmonterade händer. Sen får jag väl slanta upp nån standardavgift för att koppla upp bilen mot verkstadsdatorn och släcka larmen.

Annars är hon i mycket gott skick, fick jag veta. Ingen rost undertill och inga anmärkningar på styrning eller bromsar. Så jag behåller henne nog ett tag till, tror jag.

Måste skryta lite också eftersom jag tycker att jag börjat veckan bra. Måndag morgon var tanken att jag skulle träna ett pass i jobbgymmet innan jag började jobba. Det sket sig för jag hittade inte nycklarna till skåpet där jag har mina träningskläder och skor tillsammans med blåställ och annat för fabriksarbete.

De dök dock upp frampå dagen på jobbet då jag tog på arbetsjackan för att ställa mig ute och leka polis med entreprenörer och besökare genom att titta i deras bagageutrymmen så att inte stjäl med sig nåt eller för in sprängämnen och alkohol på området.

I fickan på den jackan låg knippan. Ganska logiskt med tanke på att jackan hämtades i just det skåpet i förra veckan och jag la väl ner knippan där på väg tillbaka.

Så igår morse körde jag ett pass före arbetets början kl. 7:24. Idag hade jag öppningen och började före kl. 6 så det kanske vore lite väl tufft att gå och träna då. Så därför åkte jag dit vid halv sex ikväll istället och körde ett hårdare pass än dagen innan. Likadant blir det imorgon, har jag tänkt och på fredag blir det åter ett morgonpass eftersom jag har stängningen då och börjar senare.

Jag är fortfarande kvar i stadiet där jag måste tvinga mig själv att komma iväg och ser fram emot när jag fått in vanan så att det nästan blir ett begär istället. Ännu är jag inte riktigt tillbaka till normalkondition efter vinterns strapatser och sjukdomar men jag ska både dit och förbi! Så det så!

Dessutom har jag klarat att motstå både en chokladask som vi fick av en utländsk chaufför förra veckan och de pinfärska munkar som en entreprenör kom och gav oss igår. Kollegan Annika har en kompis som går på rehab i huset fyra timmar om dagen och tjejerna har fått äta "mina" chokladbitar och munkar också.

Apropå mitt brinnande engagemang från igår ska jag bjuda er på en klassiker från youtube. Titta på det här, alla ni som funderar på att rösta på SD nästa höst! Men även ni andra. Det finns många, många människor som skulle behöva höra detta tal idag. Lika aktuellt som på 60-talet. Snacka om att vara före sin tid...


Mer än trettio år har gått sedan han lämnade oss men det han säger är lika aktuellt idag som då han sa det. Såna här poltiker görs inte längre. Inte sån poltik heller, för den delen!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards