Så har det blivit dags att ta farväl av den underbara månaden maj. Tack, kära maj för den här gången! Och du vet att du är hjärtligt välkommen tillbaka nästa år.

Som tur är följs ju ljuva maj av minst liika ljuvliga juni. Båda är mina älsklingsmånader även om maj alldeles i början gav mig lite besvikelse då värmen försvann och vi t.o.m fick lite mer snö. Men det tog ju bara nån dag att tina bort då solen återvände.

Vet inte om jag nämnt det tidigare men både Maj och Juni finns som ortsnamn en liten bit ifrån där jag bor. I Njurunda, 1,5 mil söder om staden finns både en by som heter Maj längs E4;an och några kilometer österut ligger byn Juni.

I samma socken finns även Juniskär och Junibodsand, båda är gamla fiskelägen vid Östersjön.

Idag fyller dessutom min f.d svärfar 89 år. Dessvärre ligger han på sjukhus just nu efter ett fall där han skadade ett knä. Jag blev avrådd av exfrun att åka upp och hälsa på beroende på hans tillstånd men om han piggar på sig ska jag besöka honom imorgon eller nån annan dag. Kroppen sviker honom men huvudet är lika glasklart som förr.

Med hans fru, som är lika gammal, är det precis tvärtom. Hon blir hela tiden mer och mer dement. Och demensen har även förändrat henne till personligheten. Om jag hälsar på hos dem är hon trevlig mot mig men mot sina närmaste är hon (det bär emot att skriva det men...) en riktig ragata. Särskilt då mot sin man som knappt tar sig ur sängen själv längre. Hon tycker att han kunde dammsuga elller åka opch handla och andra ärenden som han kunnat förr och tycks inte förstå att det inte fungerar längre. Men hon rår ju såklart inte för det.

Jag har dessutom sett exempel på mycket värre fall än hennes. Då mina barn var små låg barnavårdscentralen i samma huskomplex som ett äldreboende där några var svårt dementa. Bl.a en dam hade fått för sig att hon skulle in på barnavårdscentralen odh där skulle hon bråka med personalen. Hon åkte rullstol och det gällde för den som skulle köra henne till hennes avdelning att inte gå för nära rullstolen för hon vevade hej vilt med armar och knytnävar för att försöka komma åt att slå dem.

Jag hoppas att jag slipper hamna där. Slipper bli en belastning för mina barn. Idealet vore förstås att få somna in i sömnen men det får man ju inte välja, tyvärr.

Nej, det är ju bara att hoppas att man får vara någorlunda frisk och klar i skallen så länge som möjligt. Att klara sin egen vardag utan hjälp är ju en nåd att stilla bedja om. Så man kanske borde vara mer tacksam för hur förhållandevis bra man ändå har det.

Facket på min arbetplats hade sin årliga grilldag idag och jag hade tänkt att åka dit och träffa lite folk och glufsa i mig en gratis lunch. Men det blåser så kallt ute att jag valde bort att stå där och frysa trots att vi pensionärer var välkomna. Jag är ju kvar som medlem men till kraftigt reducerad avgift. För ett helt år betalar jag lite mer än hälften av vad det kostade per månad medan jag fortfarande arbetade. Därmed blir jag inbjuden till de evenemang de anordnar och får tidningen "Dagens Arbete" i brevlådan en gång i månaden. En mycket bra och intressant tidning!

Egentlikgen skulle jag väl ha passat på att gnälla lite mer över maktens diskriminering av oss som råkade födas 1957 för idag fick jag veta att det inte är bara vi pensionärer som drabbas av den förhöjda skatten (mellan 2-3 tusenlappar per månad i rena pengar) utan även de som valt att jobba längre går miste om jobbskatteavdraget från 65 års ålder.

Men vi tar det en annan gång. Säger bara att det är rent förjävligt att de kan straffa oss så för att vi råkade födas på fel år.

Därmed är väl säcken ihopknuten för den här gången. Tack till dig som läste hela vägen. Du är en tålmodig människa! Och tålamod är en bristvara i denna tid, tycker jag. Allt ska ju gå så fort nuförtiden.

Ha nu en riktigt fin pig-lördag, kära ordbrukare i Bollebygd, Ammarnäs, Hultsfred och Hisings Backa.

Vi ses när vi ses!

Heureka!!! Halleeluja!!! Äntligen!!! Äntligen har rättvisan segrat. För en stund sedan ringde jag än en gång upp min TV-leverantör, Telia, eftersom de än en gång svikit löftet att återkomma till mig med besked. 

Efter diverse knappmenyer kom jag så fram till kundtjänst och förklarade mitt ärende. Mannen som svarade höll genast med mig om att det var orimligt att kräva mig på betalning. Men han sa också att han måste kontakta serviceföretaget som skickade hit teknikern och även faktturan. Därför bad han mig vänta kvar medan han kontaktade dem. Vilket jag gick med på efter att strängt gjort klart för honom att han fick så lov att se till att komma tillbaka också. Berättade att jag blivit nerkopplad flera gånger redan av dem. Det lovade han göra.

Så jag väntade. Och väntade. Och väntade...

Efter 17 minuter kände jag att det gått alldeles för lång tid för att det vore realistiskt att han skulle återkomma.

Så jag gjorde om proceduren. Ringde upp igen, alltså! Och den kollega till den förste jag nu hamnade hos kunde se på sin dator att Telia dragit tillbaka kravet mot mig. Allt annat hade ju varit hårresande, horribelt och djupt orättvist.

Så efter sjutton sorger och arton bedrövelser och timtal i telefon vann jag alltså till ssist mot draken, Telia.

"Sankt Göran" har alltså besegrat draken! För den här gången...

Räkningen ligger numera där den hör hemma, i min soppåse. Men irritationen, missmöjet och besvikelsen finns ju kvar. Och jag hävdar fortfarande att Telia visar upp ett vidrigt kundförakt.

Visst kan det bli fel ibland, vi är ju bara människor allihop. Men då rättar man till det. Och det gör man FÖRSTA gången kunden påtalar felet. Hade de gjort det så hade det varit okej, då hade jag inte gnällt.

Förhoppningsvis slipper mina vördade ordbrukare läsa mer om detta företag på min blogg på ett tag nu. Om jag flyttar nånstans där jag kan välja fritt vem som ska leverera TV och bredband så kommer jag att anlita nån annan aktör, den saken är klar.

Därmed börjar det bli dags att åka iväg och handla hem lite som jag behöver och tillönskar därför er alla en underbar måndag i Skogstibble, Dals Långed, Bastuträsk och Tranås.

Ha det gott till nästa gång skrivklådan drabbar mig igen!

PS. Det där med "Sankt" är ju förstås bara på skoj. Jag är absolut inget helgon!

Snart slut på pingsten. Fast jag märkte nog aldrig att den kom heller så jag lär knappast sakna den. Imorgon är det inte längre annandag pingst som det brukade vara förr. Men politiker på högerflanken och svenska arbetsgivareföreningen lyckades ju driva igenom att man tog bort den dagen som röd dag i almanackan. De ville hellre att nationaldagen skulle vara helgdag och storhelg i kollektivaavtalen för skiftgående människor.

På så sätt tjänar arbetgivarna en dag de år då 6/6 infaller på en lördag eller söndag. Skitarbetande får förstås fortfarande storhelgstillägg för den dagen men dagtidsjobbarna blir lurade på en ledig dag.

Och det är väl arbetsgivarnas och högerns främsta drivkraft - att lura arbetstagarna på pengar eller ledighet. Företagen är inte till för sina kunder, som kapitalägarna gärna påstår, utan de är till för att berika sina ägare.

De är så snabba att kompensera sig så fort världmarknadspriser kryper uppåt. För det är bara kunderna som ska ta smällen när priserna rusar. När det däremot går åt andra hållet som när oljepriserna fallit genom åren heter det att det dröjer lite innan det slår igenom i kundledet. Menar då att det de har i sina lager har inköpts till det högre priset och därför måste de ta ut det av oss också. Jag tycker att vi borde kunna dela lite på både upp- och nedgångarna. Men så är jag ju heller absolut inte någon ekonom. Jag förstår mig inte på sånt alls. Jag förstår mig inte på att vissa företag kan budgetera frö t.ex en vinst på 15 miljoner (bara för att ta en siffra). Går det sen inte riktigt så bra utan de "bara" tjänar 12 Mkr så säger man att man gått med förlust på tre miljoner.

Nej, det är sannerligen inte mycket jag förstår egentligen. Jag skulle säkert vara en urusel företagsledare för om jag ägde ett företag som gick bra så skulle jag tänka att det ju är de anställdas förtjänst och därmed belöna dem för det. I form av bonusar eller lönehöjningar. Eller att åtminstone bjuda dem på en hejdundrande fest och tala om för dem hur mycket jag uppskattar deras insatser.

På min f.d arbetsplats gjorde företaget rekordvinst förra året och facket hoppas nu att arbetköparen ska vara lite mindre ohemul än annars när man nu går in de lokala löneförhandlingarna. Jag är fortfarande med i en FB-grupp för anställda och måste behärska mig för att inte kommentera när jag vet hur små deras chanser är att få några smulor från ägarnas bord.

Däremot kan det tänkas att det blir annat ljud i skällan när kineserna byggt färdigt sin batterifabrik i Torsboda, några mil norr om stan. De kommer att behöva nästan tvåtusen anställda och det kommer att drabba de flesta större arbetsgivarna i trakten. Så om min f.d arbetssplats drabbas alltför hårt där så kanske de måste börja tänka om.

Problemet är ju bara att tankarna tänks inte i Sverige utan i Moskva av de ryska ägarna. Och frågan är väl om kapitalismens tankar och idéer är så starka i nåt annat europeiskt land som i det f.d kommunistiska Ryssland.

Ja, ja... det angår ju inte mig. Jag har ju mina egna bekymmer och orättvisor att strida mot. Straffbeskattningen av pensionärer födda 1957, som jag. Det gäller att försöka hanka sig fram till 66-årsdagen i december.

Efter det får jag nästan 2500 kr mer i rena pengar per månad att klara mig på och det kommer att göra stor skillnad.

Har funderat lite på att försöka få nåt deltidsjobb men då finns det säkert skatteregler som gör att pappa staten norpar åt sig det mesta av vad jag i så fall skulle skrapa ihop...

Elitloppet på Solvalla är över också och det var ett franskt ekipage som sprang hem den miljonen i år. Spelade inget alls idag och inte igår heller. Kanske på onsdag när det är V86 att jag satsar en liten slant och hoppas på tur.

Annars... så var jag inne på SVT Play häromkvällen och såg att där fanns en film som jag nog ska se ikväll. "Bränn alla mina brev" heter den och är gjord utifrån en roman av Alex Schulman som handlar om romansen mellan hans mormor (som var gift med Sven Stolpe) och Olof Lagerkrantz.

SVT Play är faktiskt en gukdgruva och det finaste i kråksången är ju att man slipper reklamavbrotten. Jag har ju nåt som heter Telia Play också och innehåller de kanaler jag har i paketet på TV;n. Där finns också mycket att se men de flesta kanalerna är ju reklamfinansierade där.

Nu drar det snart ihop sig till kvällspromenad med lilla lurvtussen Thea som precis vaknade till och sträckte på sig bakom mig på min säng. Får nog ta fram en tröja att dra på mig innan för det ser ut som om det fortfarande friskar i ganska duktigt därute.

Ha en fin söndagkväll, kära ordbrukare i Molkom, Grebbestad, Örsundsbro och på Hornslandet.

Vi ses!

Allt ordnar sig förr eller senare, säger en del. Nåja, kanske inte riktigt all men mycket gör ju det. Häromdagen uttryckte jag min oro över ett barn som verkade vara försummat. Lade även ut text i en FB-grupp för boende i området och där fick jag svar igår. Det rör sig om en liten kille med ett bra hem och bra föräldrar men som har flera olika diagnoser. Därför tog jag genast bort inlägget från gruppen och skrev istället en förklaring så ingen annan heller behöver oroa sig. Ville heller inte peka ut familjen när bekanta till dem berättade hur det ligger till.

Sen fick jag en glad överraskning igår kväll då jag valde gamla E4;an för att köra till stan. I över ett års tid har vi bara haft knagglig provisorisk grusväg att åka på där. Och i perioder provisoriska trafikljus eftersom det tidvis bara funnits ett körfält. Men igår fick jag premiäråka på den nyasfalterade vägen som hade två körfält på nåstan hela sträckan.

Så nu behöver jag inte ta omvägen runt bensinmacken för att komma upp på motorvägen och slippa grus, gropar och lera. Riktigt positiv. Vägarbetena kommer dock att fortsätta i ett drygt år till innan allt ska vara färsigt. Men lite bättre har det i alla fall blivit. Värre är det om jag ska åt andra hållet. Då är det 7-8 km med nästan bara provisorisk, gropig väg. Eller att jag kör en omväg på 3-4 km och tar motorvägen istället.

Det som dock inte ordnat sig är mitt hatobjekt Telia och den där orättmätiga fakturan på 996 kr.

De skulle ringa tillbaka torsdag eller fredag men det sket de i att göra. Och jag vet inte ens för vilken gång i ordningen jag får löften att de ska höra av sig men inget händer. Minst 6-7 gånger på de senaste åren har det hänt. Det känns som om de har satt detta i system. Ett strutsbeteende. Man stoppar skallen rakt ner i sanden och hoppas på att jag ska glömma att de finns. Men jag ger mig inte utan krigar vidare så fort helgen är över! Jag ska allt visa dem att den här gubben behandlar man inte hur som helst.

De saknar helt respekt för sina kunder, tycker jag. Annars skulle de göra nåt åt sina evighetslånga telefonköer. I mer än tio års tid har jag fått höra/läsa att "vi gör allt vi kan för att korta ner köerna".

Är det sant? Såklart inte, det är inget annat ´än en ren lögn. Sanningen är att inte lyfter ett finger för att korta ner väntetiderna till support och kundtjänst. De gör alltså inte ett skit!!!

Om du väljer i knappmenyn att du ska beställa varor eller tjänster kommer du fram på nån enstaka minut. Jodå, jag fattar att det är färre som ringer det numret men ändå.

Och vad ska kunderna göra? Vi kan inte göra ett dugg! Vi MÅSTE ju komma fram och få tala med en levande människa. Men jag tar varje tillfälle jag får att vädra mitt missnöje även fast jag vet att det är meningslöst. Tror knappast att man för det vidare uppåt i organisationen där makten att förändra finns.

Våren har gått lite i stå här, kan man säga. Vi har soligt och fint väder med ingen värme. I början av den här veckan hade vi flera dagar då jag gick ut med Thea i bara kortärmad sommarskjorta (Ja, byxor och skor också förstås!) men nu har det varit jacka på i tre dagar. 12 grader imorse då vi gick dagens första runda och det låter ju inte så kallt men det blåste nordan också som fick mig att önska att jag tagit på en tröja också under jackan.

Inga särskilda planer för dagen annat än att jag behöver åka till en affär och handla hem lite förnödenheter. Äggen är nästan slut och eftersom jag äter det varje dag så vill jag fylla på innan det är helt tomt.

Men det löser sig. Verkar som om den värsta äggbristen är över och de finns åter i hyllorna.

Sen så ska jag tota ihop en V75-rad också och hålla hoppet levande om storkovan som sätter mig på grön kvist.

Hoppas era kvistar också blir gröna, kära ordbrukare i Misenträsk, Töreboda, Lövstabruk och Enånger.

Ha det gott! Vi sas!

Fredag! Tror jag i alla fall att det är idag... Men, skit samma, det spelar ingen roll vad dagarna heter när man är lös och ledig oavsett veckodag. Fortfarande väntar jag på besked från Telia angående deras skamlösa faktura för att komma och fixa deras egen utrustning. Digitalboxen är alltså inte min utan jag hyr den av dem så länge jag köper TV-utbud av dem. Om du hyr en bil och den pajar så är det ju bara at ringa så kommer ägarfirman och hämtar den och fixar den utan att det kostar nåt extra. Den utgiften har de ju budgeterat för och du har betalat via den avgift de begär av dig.

Så jobbar tydligen inte Telia...

Jag tror mig ha förstått att det var deras tekniska support som gav mig felaktiga upppgifter när han sa att det bara var om jag hanterat grejorna fel eller varit oaktsam som jag skulle måsta pröjsa för hembesöket. Tydligen tar de betalt av alla. Men som jag resonerar så ska Telia ändå stå för kostnaden för att som arbetsgivare är de ju ansvariga för vad deras medarbetare säger till kunden och har jag blivit lovad att slippa så ska jag förbanne mig slippa också.

De ska höra av sig igår eller idag, blev jag lovad. Och eftersom de inte gjorde det igår så utgår jag från att de gör det under dagen idag. Och skulle de fortsätta att vrångas med mig så ska de få se på en som tänker röra om i grytan med besked. Då blir det KO-anmälan samt ett mail till allmänna reklamationsnämnden.

Dessutom kommer jag att kontakta media och hoppas att någon vill skriva om saken. En tidigare arbetskamrat är numera journalist på lokaltidningen här och jag har gott hopp att han kanske vill göra nåt av saken.

Men de får dagen på sig så får vi se sen.

Färre kanaler har jag alltså men det känns ändå som om det räcker ganska gott. Flera av dem jag har tittar jag nästan aldrig på. Kanal 5 är en av dem.

Där har "Wahlgreniseringen" eskalerat så till den milda grad att jag allvarligt funderar över ledningens mentala hälsa. Först har vi ju den där dokusåpan som rullat i alldeles för många år redan. Sen fick både Bianca och Benjamin varsin egen show. Vidare har man visst också startat upp en serie om mamma Pernillas husbygge och som lök på laxen kommer nu även "Imperiet Bianca".

Vad är det som är så intressant med den familjen att de ska dominera TV-tablåerna totalt hos kanal fem? Mor och son är ju etablerade artister men vad är dottern känd för? Mer än att just "vara känd", alltså?

Jo, jag vet att hon kallas influencer och driver företag men ändå. Inte så att jag missunnar henne varken framgången eller miljonerna. Tycker bara att det är egendomligt.

Men det är väl "vad folket vill ha", kan jag tänka mig. Vilket också är lite skrämmande om det är sant...

"Bröd och skådespel åt folket så håller de sig lugna". Just nu minns jag inte varifrån citatet kommer men det är väldigt sant känner jag. Och kanalen ifråga har alltså tagit på sig det ansvaret. 

Femman hade dock ett program jag tittade intresserat på häromkvällen. Det om Stieg Larssons privata utredning kring Palmemordet. Första avsnittet innehöll inte särskilt mycket som jag inte redan hört. Vi får väl se om det blir mer intressant framöver. Har tidigare rekommenderat Youtubekanalen "Postum Humanitas" för den som inte tror på de officiella versionerna om först Christer P och sen Skandiamannen. Bjuder på en länk till första delen...

Den som eventuellt delar min misstro mot utredningen får här en fullt plausibel förklaring till vem, hur och varför. Serien är upp i hela 37 avsnitt nu och jag tror mig nu veta ungefär hur allt hänger ihop. Inga vilda fantasier utan en saklig granskning av vittnesutsagor och annat i utredningen. Allt noggrant dokumenterat och förklarat. Jag vill dock förvarna er att man använder dataröster, d.v.s inspelade röster i ett dataprogram. Detta säkert för att inte upphovsmannen eller kvinnan ska kunna identifieras på rösten. Det gör också att man ibland betonar eller uttalar ord och namn lite felaktigt. Men det är abslout fullt begripligt ändå. Och otroligt intressant. Kom också ihåg att saker man funderar över förklaras allt eftersom så ge inte upp. Själv var jag tveksam ett tag men inte längre.

Därmed ska jag inte störa er längre, kära ordbrukare.

Ha nu en fin fredag och helg i slott och koja så ses vi igen. När andan faller på...

Och hockey-VM rullar på och det går väl rätt bra för di svenske. Kvartsfinal ikväll mot Lettland, om jag fattat rätt. Annars händer inte så mycket i mitt liv, just nu. Eller, jo, det gör det ju faktiskt. Litegrand i alla fall...

De senaste veckorna har jag nästan dagligen observerat ett barn som cyklar omkring på en gammal risig pojkcykel som målats rosa. Det kanske antyder att barnet är en flicka men kanske småkillar av idag inte har några bekymmer med att åka runt på en rosa cykel- Det som bekymrar mig är att jag ser den här ungen både dagtid och på kvällarna efter nio.

Han/hon ser ut att vara i tioårsåldern, gisssar jag. Men definitivt i den ålder då barn ska vara i skolan på vardagarna.

Men den här killen/tjejen verkar inte gå i skolan utan cyklar omkring, till synes helt planlöst i området. I samma kläder dag efter dag och det halvlånga håret ser ganska stripigt ut under cykelhjälmen. Har dessutom en stor ryggsäck på ryggen oavsett tid på dygnet och är ALLTID ensam.

När jag är ute med Thea har jag flera gånger mött det här barnet och han/hon har tittat llite nyfiket på Thea men aldrig stannat till och frågat nåt. Kanske är det ett barn från någon nyanländ flyktingfamilj men jag får liksom känslan att ingen riktigt har nån  koll på den här ungen.

Hur som helst så säger magkänslan att något inte är som det ska vara när det gäller den lille cyklisten. Ingen jag har någon anknytning till så jag kanske borde titta bort bara som så många gör numera. Men jag kan liksom inte det när jag får såna tankar i huvudet.

Så jag skickade ett mail idag till socialtjänsten och det dröjde bara nån minut så ringde de. Men det visar sig att för att göra en s.k orosanmälan måste man ha ett namn eller åtminstone en adress. Annars kunde de inget göra sa damen som ringde. Så jag har lagt ut en liten blänkare på en FB-grupp som är för boende i området.

Kanske någon ser den och vet mer. För det känns inte bra att han/hon bara ska åka omkring i samma kläder helt ensam på sin cykel både dag och kvällar.

Annars får jag väl säga hej nästa gång vi stöter ihop och se om jag får svar eller om jag skrämmer ungen. Har ju inte precis för vana att söka kontakt med främmande barn när jag är ute och går. Då kan man snabbt få dåligt rykte.

Nåja, det kanske visar sig hur allt hänger ihop...

Annars... så hittade jag pengar jag glömt på mitt spelkonot hos Svenska spel i tisdags. Det räckte precis till att köpa en s.k Rubbet-påse. För 114 kr fick jag spel på lotto både onsdag och lördag, Eurojackpot tisdag och lördag samt en rad på Keno ikväll. Och jag vann! På Eurojackpot. Nästan lika mycket som jag satsat. 101 kronor blev det och det är visserligen ingen stor summa men klart mer än ingenting. Två rätt och ett tilläggsnummer hade jag.

Rubbet-spelet är lite kul för man har vinstchans (om än mikroskopisk) i fem dagar på raken. Gårdagens Lotto och Vikinglotto gav dock inget. Men jag hoppas få sätta nytt rekord på Keno ikväll. Där har jag aldrig vunnit mer än 20 kronor så jag hoppas på storkovan där.

Yngsta dottern ringde idag från Göreborg och var på väldigt bra humör eftersom hon fått nytt jobb. Även hennes sambo, som hade svårt att hitta något här uppe har ju jobb som det lär väl ordna sig för dem också.

Orosmolnet på min himmel just är annars äldste sonen som haft och har lunginflammation som verkar vara svår att besegra. Han har ätit penicillin i ett par veckor men kuren var på en hel månad. Dock har den inte verkat särskilt bra ännu utan igår skjutsade jag honom till sjukhuset sen han fått remiss till röntgen. 

Så jag hoppas att vetenskapen snabbt får bukt med hans hälsa för det är jobbigt att vara sjuk så länge som han varit. Han är lite som jag, blir sällan sjuk annars och så var det även under hans uppväxt.

Nu ska Thea rastas innan jag bänkar mig framför den andra dumburken och Sverige-Lettland i VM-hockeyn.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i Karlholmsbruk, Veddige, Arboga och Trelleborg.

Vi ses!

Ännu en helg går mot sitt slut. Inte för att jag bryr mig så värst om veckodagarnas namn men ändå. Man märker ju av att det är helg och vår när man går promenaderna med lilla vovven. På flera ställen i grannskapet spreds röken från utegrillarna och doften av diverse köttbitar, hamburgare och korvar som kremerades på dem. Då är det vår på riktigt.

Och då ska man passa på att njuta. För på de här breddgraderna där jag bor kommer våren oftast så hastigt och innan man vet ordet av är det sommar. Nog för att man kan njuta av den också, kanske t.o.m mer men som jag sagt förr så är just den tid vi nu är inne i min absoluta favoritårstid. När ljusen blir ljusare för varje dag och musöronen på lövträden utvecklas till gröna blad på bara ett par dagar. Utanför grannhuset i väster står den gigantiska häggen i full blom och doften kändes på långt håll. Som alltid då jag känner den doften mindes jag genast en vårkväll i min barndom då kvarterets ungar lekte kurragömma vid grannhuset. Jag klättrade upp i en blommande hägg på den tomten med tanken att ingen skulle hitta mig bakom lövverk och blommor. 

Vet inte om jag fick nån sorts allergisk reaktion men rätt snart fick jag en huvudvärk som var så svår att jag hade svårt att ens gå hem fast det bara var kanske 30-40 meter att gå. Men jag har hört talas om att man kan reagera så om man utsätts för alltför höga koncentrationer av doften från just hägg.

Men ikväll hade jag inga planer på att klättra upp. Tror förresten knappast att Thea hade gillat det så värst. För klättra i träd är nog inte hennes grej.

En annan sak jag tänker på vid såna tillfällen är att då dröjer det inte länge innan en av mina favoritdofter kommer. Syrenerna brukar ju komma när häggen blommat ut. Vilket i sin tur osökt leder mig till den fantastiska låt med Lundell som handlar om just den här tiden. Håll till godo, kära ordbrukare!

Sådärja, nu fick ni en av hans vackraste sånger enligt mina öron. En underbar låt i en underbar tid.

Annars... så väntar jag in måndagen nu och nästa steg i dramat mellan mig och Telia. Jag blev ju skickad tillbaka till dem av firman TechBuddy som skickade hit tekniker för att fixa min digitalbox. Försökte ringa dem i fredags men hittade inte ens ett telefonnummer. Så jag skrev mail till dem som de inte svarade på. Ska ringa dem så fort klockan slår åtta imorgon bitti och nu får de fanimej se till att fixa bort den där fakturan för jag ska då INTE betala den.

I min värld borde det vara Telia som ska dra tillbaka sitt krav men de påstår envist att det är den andra firman...

Fortsättning lär väl följa...

Någon whisky blev det inte igår trots att det var internationella whiskydagen. Hade inge lust att trängas varken inne i city eller i Birstas shopping-mekka. Och att åka till det närmaste systembolaget i Kvissleby avstod jag ifrån eftersom det är så besvärlig väg med alla vägarbeten. Området där jag bor är nästan avskuret från omvärlden på grund av alla dessa vägarbeten. Så det fick vara, jag får väl fira den dagen nån annan gång istället.

Vad det däremot blev igår när sonen kom hit för att senare äta middag var att vi åkte iväg och inhandlade årets mjukglass. Jag brukar äta en sån varje år och igår unnade jag mig det när jag nu inte hade nån whisky.

Bilden återbrukar jag från en av förra årets mjukglassar (då blev det mer än en...). Det är sonens hand som syns på bilden. Säger det så ingen ska tro att jag biter på naglarna. Och i bakgrunden skymtar dessutom självaste Madame Citroen. Hon måste ju också få synas nån gång.

Helgen till ända men våren och hockey-VM fortsätter ett tag till. Har dålig koll på när och mot vilka Sverige spelar nästa match men jag har för mig att vi har Österike och USA kvar att möta i gruppspelet.

Därmed tackar jag för visat intresse och går och borstar tänderna inför dejten med min kära kudde.

Ha det gott i slott och koja tills vi ses igen!
För ses gör vi. Förr eller senare!

Godlördagmorgon på er, kära ordbrukare! Visste ni att just idag är det den intenationella Whiskydagen? Jag är ju själv en vän av denna ädla dryck men har ingen hemma just nu. Så endera får jag väl fira med bara vattnet jag brukar droppa i glaset för att späda ut den en aning. Dämpa styrkan och därmed lättare urskilja nyanserna i smakerna. Eller så får jag masa mig iväg till ett systembolag och inhandla en skvätt.

I så fall blir det tyvärr inte fråga om mitt favoritmärke, singelmalten Glen Garrioch.

Denna sort finns nämligen bara i beställningssortimentet och tar ett par dagar att få om man beställer den. Dessutom är den i dyraste laget för en fattig pensionär (499 kr) så om det blir nån alls så blir det en flaska för ett par hundralappar mindre. Det finns flera prisvärda singelmalt för c:a 300 kr. 

Till exempel Kapten Haddocks (han i Tintin-serierna) favorit Loch Lomond. När serierna tecknades fanns inte det märket men på senare år har man börjat tillverka whisky med den etiketten.

En annan, mycket prisvärd single malt är denna.

Tamnavaulin finns i flera olika varianter som kostar strax över trehundringen plus en lyxmodell som man får slanta upp över 700 kr för. Men den har jag aldrig smakat, främst av ekonomiska skäl

Nåja, dagen får väl utvisa om det blir nåt firande eller inte. 

Området där jag bor är ju liksom halvt om halvt avskuret från yttervörlden. Den f.d E4;an.som går genom området är ju under ombyggnad och uppbruten på långa sträckor oavsett om jag väljer att åka till Kvissleby eller centrum eller till Birsta norr om staden. Det är enkelriktat med temporära trafikljus på flera ställen oavsett vilket håll jag vill åka.

Och väljer jag att köra en omväg för att komma upp på motorvägen så är det vägarbeten där också.

Dock är det ju lördag så de flesta arbetena står ju stilla idag. Men vi får se.

Hockey-VM är i full gång och hittills går det bra för oss. Sverige är fortfarande obesegrade, enda poängtapet var mot Finland där det var oavgjort vid full tid och förlängning. VI vann dock på straffar till slut. Ikväll står Frankrike för motståndet och allt annat än en ny seger vore ju en skräll.

Innan dess ska jag bjuda yngstingen på middag. Han uttryckte en önskan om "pappas köttbullar" så dem rullade och stekte jag igår eftersom meningen var att han skulle komma då. Men de klarar sig ju gott i ett dygn i kylskåpet och behöver bara värmas tills han kommer. Gräddsås och hemlagat potatismos blir det också medan jag gör blomkålsmos åt mig själv. För kolhydraternas skull.

Därmed tillönskas de vördade ordbrukare en trevlig lördag och helg i Grythyttan, Ammarnäs,Skövde och Vansbro!

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev istället! Lev!