En sorglig syn mötte mig då jag vickade på persiennerna för en halvtimme sedan. Och än en gång undrar jag om det inte finns nån gräns för människors dumhet.

I utsikten från mitt sovrumsfönster ingår bl.a sopskåpet. Inte nån sån där modern anläggning för sortering utan ett litet skjul som precis rymmer tre sopkärl av största modellen. Dessa står bakom lås och bom men vid vart och ett finns en  sån där rund plåtlucka som sopnedkasten i flerfamiljshus hade förr. Man öppnar den med ett enkelt handgrepp, klämmer in sin påse och stänger luckan. 

Men då och då händer det att nån svagsint jävel inte orkar utföra den proceduren utan bara ställer sina sopor på marken utanför. Till stor flädje för traktens skator, kråkor och måsar! De sätter då genast igång med att picka hål i påsen och dra ut dess innehåll på gräs och asfalt. Och sen måste hyresvärden skicka hit folk att städa upp efter massakern.

Jag kan inte fatta hur nån människa kan tro att det är någon annans uppgift att slänga deras sopor där de ska vara. Och ingen är väl så jävla dum att man inte fattar vad som händer med påsen om den inte läggs där den ska läggas?

Några gånger när samma sak hänt har jag sett att en lucka står öppen och att tunnan innanför är överfull.

Men i de två andra kärlen var det gott om plats. Men så mycket energi eller tankeförmåga har de kanske inte så att de orkar ens kolla den saken.

På sjuttiotalet då jag besökte Paris i Frankrike minns jag att jag häpnade över hur mycket sopor som stod på trottarerna till duvors och andra fåglars förtjusning. Så tanken har flugit genom mitt huvud att det kanske kan vara någon som kommer därifrån och nyligen kommit hit. Men jag tror nog ändå att det bara handlar om lättjá och brist på engagemang.

Kanske kommer det en dag då jag får se vem som dumpa sopor på det sättet så jag kan säga till "syndaren" att sluta med de där dumheterna. För ingen tycker väl att det ser trevligt ut med äggskal, hushållspapper, tomma plåt- och glasburkar som ligger och dräller på marken?

Nu är jag klar med Hedebyborna och funderar så smått på vilken annan gammal SVT-klassiker jag ska reprisera. Det kan bli Markurells eller kanske Någonstans i Sverige. Öppet arkiv på SVT Play är verkligen en guldgruva.

Kanske, kanske kan det bli surströmming i eftermiddag. Talade med M igår och hon antydde lite vagt att hon var lite sugen igen. Och jag tackar ju inte nej om jag får frågan.

Nåja, det återstår att se. SHL går in i sjätte omgången idag och för Timrå är det SM-vinnarna från i våras, Växjö som står på agendan. Allt annat än en förlust duger som glädjeämne med sånt motstånd.

Ni, mina kära ordbrukare, får väl ha en trevlig lördag tillsammans eller var för sig i Grisslehamn, Pålsboda, Ragvaldsnäs och Filipstad.

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev!

September sjunger på sista versen nu. Oktober kan jag stå ut med men efter den kommer ju den där tiden då livet inte alls känns lika roligt. Mörkret från november till februari blir bara svårare att stå ut med ju äldre jag blir.

En sorgens minnesdag är det också. Idag är det 29 år sedan MS Estonia gick till botten i Östersjön med minst 852 människor som följde henne i djupet.

Jag skrev ju en hel del om både det och Palmemordet i somras. Något samband mellan händelserna tror jag inte på även om många tycker att det inte kan vara en tillfällighet att 40-50 poliser från Stockholm befann sig ombord för nån sorts koferens eller utbildningsresa.

Nej, parallellen är väl mörkläggningen av hela saken. Man har kagt locket på i båda fallen och jag törs inte ens försöka gissa hur många skattemiljarder som genom åren lagt på att fortsätta mörklägga.

Själv blir jag bara mer och mer nyfiken på VAD det är som gör att sanningen måste hemlighållas för Sverige och världen.

Åsa Myrberg, som jag berättade om då, fortsätter oförtrutet sin kamp för att få upp och begrava kvarlevorna efter sin pappa osm försvann med förjan ner i havet. Jag följer henne på Youtube och får mer och mer klart för mig vilket tjyvsamhälle vi faktiskt lever i.

Igår snubblade jag över en annan skandal som mörklagts till stora delar. Det var en intervju med en av de allra yngsta tjejerna som figurerade i den s.k bordellhärvan på 70-talet.

Den gången valde dåtidens S-regering att offra sin justiteminister som hängdes ut men övriga höga politiker som varit kunder hos "bordellmamman", Doris Hopp i Stockholm under första halvan av 70-talet slapp undan.

Det var en rysande hemsk historia hon hade att berätta.

Men inte heller där offentliggjordes några namn utom ett utöver justitieministerns. Däremot maskerades namnen på flera höga politiker av olika partifärger, toppar från näringsliv och kändisar överhuvudtaget.

Damen som är ungefär i min egen ålder berättade att hon stämt staten på skadestånd för allt hon lidit genom åren. Hon bar ju fruktansvärda minnen med sig från tidiga tonår med ytterst grova övergrepp.

Men hon fick nobben! Det hade gått för lång tid, sa man. Brotten var preskriberade!

Hur de ansvariga för det beslutet kan leva med sig själva och vetskapen att de bara sopade henne under mattan får de väl själva svara på. Men jag anser att det är inget mindre än en jätteskandal.

För kanske 20-25 år sedan avslöjades en annan liknande skandal om barnhemsbarnen på 40- och 50-talen som utsattes för alla möjliga sorters övergrepp av vuxna som arbetade på hemmen eller hade makt över dem. Hemska berättelser och om jag inte minns fel så fick de flesta av anmälarna någon sorts skadestånd.

Så uppenbarligen går det om man bara vill. Men bordellhärvan var kanske lite för känslig. Där figurerade ju åtminstone två av partiledarna samt poliser och andra kändisar.

Så nog är det ett tjyvsamhälle, det där som vi så gärna tror är en mönsternaton för andra att försöka efterlikna.

Fasaden är nog fin men om man skrapar av aldrig så lite av den så härjar mögel och förruttnelse.

Min önskan är att ALLT det mörklagda ska dras fram i ljuset och de ansvariga får göra avbön och försöka förklara sig. Sen kanske man kan börja att bygga upp nåt nytt och bättre. Nåt som bygger på ärlighet, medmänsklighet och där lagarna verkligen är lika för hög som låg.

Kanske är det Åsa Myrberg med sin envishet och målmedvetehet som till sist lyckas att dra fram sanningen om Estonia till allas beskådan. Skulle hon lyckas med det tror jag chanserna ökar att sanningen kommer i dagen om allt det andra som också gömts undan och mörklagts från folkets och världens ögon.

Men då måste det fram fler som bryr sig! De flesta idag orkar inte göra det utan man tänker att det går inte, det har gått för lång tid, det är för många av de inblandade som lämnat jordelivet.

Men det är då de goda slutar bry sig som de onda vinner! De goda får aldrig någonsin ge upp utan förtsätta strida för sanning och rätt så länge man lever och orkar. Bara genom sanningen kan vi förändra något.

Jag har lärt mig så mycket de senaste åren om hur illa det faktiskt är. Idag kan jag lättare urskilja vem som står på vilken sida om skiljelinjen mellan mörkläggare och sanningssökare.

Jag ska inte hänga ut någon med namn men jag kan säga att ni skulle häpna, precis som jag gjorde, om jag räknade upp kanske 7-8 personer som tveklöst spelat och spelar en mycket aktiv roll i dessa cover-ups. Då talar jag om människor som varje vuxen svensk känner ganska väl till och även om man kanske inte gillar allihop så räknar de flesta dem som respektabla och pålitliga.

Det KAN ju också hända att de har rätt. Att de gör rätt i att mörklägga saker. Kanske skulle det få katastrofala följder på olika vis om sanningen kom fram. Men då tycker jag att man borde gå ut med det istället. 

Säga att.. Ja, vi har mörklagt den här saken av omsorg o Sveiges säkerhet och därför kan vi inte berätta mer.

Det skulle jag nog nästan kunna acceptera och finna mig i. Men blåljugandet hade jag svårt för.

Nåja, vi får väl se! Jag fortsätter att hoppas att under fortfarande kan ske. Det gjorde väl nästan det för en dryg månad sedan då Tidö-trojkan gick ut i media och erkände att den sanslösa beskattningen av oss 57;or var ett misstag och lovade att rätta till det så snart det var möjligt. DET kändes som ett under för mig.

Och jag skulle faktiskt kunna avstå från den där återbetalningen om det innebar att mörkläggningarna hävdes och vi fick sanningarna serverade istället. Trots att jag absolut behöver pengarna!

Som en liten bonus vill jag ge er en repris på sammanfattningen av den serie jag följt på Yutube om Palmemordet (Postum Humanitas). Lade ut den för kanske en månad sen men titta gärna på denna komprimerade film. 

Introt är ganska långt så hoppa gärna fram i tiden till ! min och 45 sek. Där börjar det på riktigt.

Titta på den så kanske du blir intresserad att gå tillbaka och följa hela serien. Då kommer du också att förstå vad jag menar med att man häpnar över vilka som driver mörkläggningen...

Ser i lokalblaskans nätupplaga att Burger King stänger sin enda resturang i Sundsvallstrakten. Lite tråkigt kan jag tycka! Inte för att jag äter särskilt många burgare per år men om och när jag gör det så är Burger King en av mina favoriter. 

McDonlads kan duga om jag behöver få nåt i mig snabbt och enkelt men ska det dessutom smaka bra så väljer jag hellre någon av deras konkurrenter.

Som Burger King, Max, Jureskogs eller Big boy!

Första gången jag smakade Burger King var på Stockholms centralstation i väntn på tåget vidare till Göteborg och Springsteenkonserten 2003. Då fanns de inte alls här i stan så därför gladde det mig då de öppnade sitt hamburgerhak här i trakten. Sen dess har jag kanske besökt dem en gång per år eller så.

Och blivit mätt och nöjd varje gång.

Minns också deras reklam i TV långt innan de fanns häromkring. Där man sa att hos Burger King kan man få sin burgare PRECIS hur man vill - bara inte stekt!

Det anspelade förstår på att alla deras burgare var grillade och inte stekta.

Minns hur vi, på jobbet, ibland skämtade om det där och sade att när de väl kommer hit till våra trakter så skulle vi gå dit och be om en KOKT hamburgare! Jamen... hur vi vile men inte stekt!!!

Nåja, hamburgare i all ära, jag påstår fortfarande att ingen kan göra en bättre hamburgare än de jag gör med mina egna små händer. Köttfärs, gärna av högrev, salt och peppar. Sen är man liksom hemma!

Grilla den sen och lägg på de tillbehör just du tycker om och njut !

Annars... så har jag idag avnjutit min patenterade gratäng på blomkål och broccoli med mycket ost och stekt rimmat fläsk till det. Ytterligare två matlådor blev det att lägga i frysen för kommande dagar då jag inte har lusten eller orken att skapa nåt nytt.

Tvättat har jag också gjort idag och det helt utan at känna behovet att blogga under tiden. TVätten är sen länge uppburen och inlagd i skåp och lådor.

Bara några skjortor återstår att stryka men det spar jag till imorgon.

Börjar kanske bli dags att ta in både pelargonen och chiliplantan från balkongen innan frosten kommer. Får kanske fixa det imorgon!

Därmed tillönskas de kära ordbrukarna en angenäm tisdagskväll och natt tillsammans eller var för sig i Lenhovda, Tyresö, Skärplinge och Stugsund!

Vi ses! Tror jag...

Även september är inne på upploppsrakan nu. Igår kväll var första gången sen april som det var nästan mörkt då jag och Thea gick kvällsrundan vid 20-tiden. Tänkte när vi gick att det börjar bli dags att hänga på henne reflexvästen igen.

En utmaning kanske, för i våras gillade hon inte när jag satte den på henne. Men när den väl var på plats så verkade hon glömma den. Hon ogillade alltså inte att ha den på sig, bara att ta på den.

Men så mörkt som det snart kommer att vara både morgon ock kväll vill jag gärna att hon har den på utifall jag skulle tappa  kopplet eller att hon skulle komma lös på annat sätt. Tänkte skaffa öven nån liten reflex att sätta i halsbandet plus såna där brickor för mig att ha i jackfickorna och kunna hänga ut vid behöv.

Frågan är bara var man köper såna. För x antal år sedan låg de ofta vid kassorna hos ICA, Willys m.fl liksom på bensinstationerna. Och kostade väl som värst en tjuga kanske.

Men det börjar bli länge sen jag såg några överhuvudtaget så jag får väl forska i saken. Har vagt för mig att någon sagt att apoteket har reflexer men är inte alls säker.

Om någon av mina kära ordbrukare vet besked så får ni gärna berätta i en kommentar.

Det där med reflexer blir ju viktigare och viktigare när de drar ner så på gatubelysningen. Men strömmen är ju dyr så det är väl kanske bara naturligt att man vill spara pengar även där.

Men jag tycker att man ändå borde dra gränsen där det börjar bli farligt mörkt. Dde största genomfartslederna genom stan är väl hyfsat upplysta men på de lite mindre har man ersatt det gula ljuset över både väg och gångbana med små LED-lampor över gångbanan.

Vilket leder till att jag mer och mer undviker att köra bil i mörker under den period vi går in i nu. D.v.s innan snön kommer och ger oss mer ljus. Det är bara att försöka uträtta det man ska under dagsljuset allt kortare andel av dagen och hålla sig inomhus när det mörknar.

Annars... så kommer jag antagligen ikväll att avsluta det projekt jag startade för flera veckor sen - att se sista avsnittet av gamla fina Hedbyborna på SVT Play. Jag har sett nåt avsnitt nu och då när det har passat och än en gång förundrats över hur mycket bättre allt var förr.

Och med förr menar jag då inte tiden då TV-serien från 70- och 80-talen utspelar sig. Utan tiden när det filmades.

Rollbesättningen är ju alldeles makalös. Nästan hela svenska skådiseliten från den tiden är ju med! Ingvar Kjellson, Tor Isedal, Helena Brodin, Nina Gunke och far och son Harrysson. Det är väl egentligen bara Jarl Kulle, Sif Ruud och Allan Edwall som saknas av den tidens främsta.

Och det är ju inte bara en skildring av en lite sörmländsk by före och under världskriget utan på samma gång ett historiskt dokument. Enligt mig är den bland det bästa svensk TV någonsin producerat och det kommer knappast att skapas nåt så stort igen. De pengarna finns inte idag.

Så jag tackar för att SVT Play finns där man helt gratis kan se både den och många andra klassiker. Som Hem till byn, Hemsöborna, Markurells i Wadköping och mycket, mycket mer. 

På tal om just Markurells förresten, men även Hedebyborna... Är det nån mer än jag som tänkt tanken att om Edwin Adolphsson levat när man gjorde Hedebyserien så vore han nog den ende som kunnat göra "Mon Cousin" lika bra som Ingvar Kjellson gjorde. Likaså skulle Kjellson säkert också kunnat göra en lika lysande Markurell som Edwin gjorde.

Nog om det. Nu är det dags att ta en sväng till Lidl efter att kompisen tipsat mig om en tillfällig vara de har till bra pris den här veckan. En rak falukorv på ett helt kg för bara 39;90. Ok pris men den ska visst även vara god. Så det är väl bäst att köpa hem en innan de tar slut. Och om jag sen gillar den kan jag ju köpa en till innan veckan är över. Att ha i frysen i lagom stycken för framtida bruk.

Så jag tackar för visat intresse och önskar er en trevlig måndagkväll i slott och koja.

Vi ses! Om vi får leva och ha hälsan.

Lite grämer det mig att jag inte hade råd att behålla TV-paketet med SHL-hockeyn. Imorgon eftermidag går match fyra av stapeln i SCA arena i Timrå. Och det är ärkerivalen, arvfienden, länsgrannen Modo som står för motståndet.

Inte en enda biljett finns att få tag i utom möjligen om någon får förhinder och säljer sina via FB t.ex

I det betydligt blygsammare kanalpaket jag har nu ingår dock Sportkanalen och där visas en match per spelomgång. Och jag kan ju tycka att länsderbyt i Timrå borde vara intressant för dem att visa men de har valt att visa Malmö mot Färjestad istället. Av de tre omgångar som spelats nu har de redan visat Färjestad två gånger så man kan ju tycka att andra lag också kan få synas även för oss fattiglappar.

Ett herrans liv lär det dock bli med fullspikat på läktarna och säkert några busslaster från Örnsköldsvik med Modos anhängare. Och båda lagen tar alltid fram  vinnarskallarna i såna matcher. Det är liksom lite extra skoj att knäppa närmaste grannarna på näsan.

Timrå gäller förstås som favoriter efter sin fina säsong ifjol. Och Modo är nykomlingar. Men de har börjat bra ändå, Ö-vikarna. Det gjorde ju Timrå också i premiären mot Frölunda men sen dess har vi kammat noll på bortaplan mot först Luleå och sedan Skellefteå. Så bägge lagen vill spela för seger och det bådar ju gott för publikens del.

Men... det är ju fredag! Och därmed dragning i Eurojackpot! Där jag har en stående rad sen fler år. Nu gick visserligen jackpoten ut i tisdags, över 700 miljoner. Men de 119 millar som står på spel ikväll räcker ju gott till både utökat TV-utbud och allt jag behöver livet ut. Plus en jävla massa som jag kanske vill ha men inte alls behöver.

Ostaddigt väder de senaste dagarba med mulet och regnskurar så jag hat inte kommit iväg på några svampturer. Idag har det dock inte renat så håller det bara uppe över natten så kanske jag kan ta en sväng imorgon.

Sådär 25-30 mil söderöver har även trattkantarellerna kommit upp liksom sina syskon rödgul eller svart trumpetsvamp. Tänk om man kunde få hitta några svarta, det var rätt länge sen jag fick med mig några såna.

Därmed får jag nog tillönska mina kära ordbrukare en trevlig fredagkväll tillsammans eller var för sig i Hedemora, Gottsunda, Vessigebro och Storuman.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Orosmoln seglade upp på min himmel ett tag i söndags. Då mågämnet ringde och berättade att ynsta dottern åkt till sjukhus med ambulans med svåra buksmärtor. Den buken innehåller ju, bland annat, det som jag hoppas ska bli mitt första barnbarn.

Men sent på söndagskvällen blåstes det faran över. De hade gjort ett litet titthål så de kunde gå in med sina pyttesmå kameror och konstaterade att det var blindtarmen som spökade. Och säkert hon men också jag drog en lättnadens suck.

Så då kom jag ihåg den här lilla sketchen som jag skickade till henne med varningen att vänta med att se den om det gjörde ont för henne att skratta. Och skrattat hade hon, fick jag veta idag. Vad tycker du? Minns du den här?

"Blind i tarmen? Mycket skit han slipper att se!"

Tänk att det gått bortemot fyrtio år sen den gjordes. Vid närmare eftertanke är det nog nästan också lika länge sen jag hörde den. De är lite bortglömda av media, Magnus och Brasse, tycker jag.

Och det är väl kanske så att en del humor åldras med mer värdighet än annan. Själv tycker jag att väldigt mycket av det Hasse & Tage gjrode fortfarande är bra även om allt inte är jättekul.

Galenskaparna och After Shave tycker jag också om mycket av det de gjorde på t.ex 80-talet. Kanske är det för att båda dessa fenomen är så djupt rotade i humanism o allas lika värde. Medan Magnus och Brasse kanske var mer slapstickhumor som passade i shower på finkrogarna i huvudstaden.

Vad kommer då efter alla dessa folkförnöjare? Tja, Killinggänget har ju redan kommit och har väl ännu några år kvar som verksamma. Grotesco är ett annat med bl.a den begåvade Henrik Dorsin som var senaste gäst i "Vilket liv".

Denna TV4;s efterföljare till Lasse Holmqvists klassiska "Här är ditt liv" tycker jag faktiskt om att titta på. Jag tycker att René Nyberg bär upp programledarskapet med bravur och hittills har alla gäster varit intressanta att se och höra.

Lasse H, på 70- och 80-talen kunde ju ibland välja ut "offer" som nästan ingen bland tittarna kände till och jag minns att jag blev rätt besviken då någon sån var huvudperson.

Den risken tror jag knappast att TV4 och René tar. Utan vi kan nog räkna med att det även framgent kommer att dyka upp välbekanta ansikten där.

Regnet komm tillbaka idag igen också. Jag som hade tänkt mig till skogs idag efter att ha fått rapporter att trattkanterllerna och den rödgula trumpetsvampen har börjat krypa upp ur mossan i skogen.

Men nu får jag vänta nån dag tills det torkar upp lite. Blöt svamp är inte roligt att rensa!

Därmed önskas mina kära ordbrukare en fin tisdagskväll och natt i Häggdånger, Visby, Almunge och Kalix.

Vi ses! Väl...?

Nu är det officiellt! Jag vann mot Telia även denna gången. Fick det svart på vitt för en stund sen via mail. I och för sig visste jag det ju redan men jag har ändå väntat på deras slutgiltiga besked.

Men de insåg kanske att just den här fajten kunde de inte vinna så det var lika bra att de vek ner sig. Och de 499 stackars kronor det kostade dem är ju förstås bara som en piss i oceanen för dem. För mig är det kanske inte jättemycket men nog fyller man fortfarande en ganska rejäl matkasse med den summan.

Hoppas bara att de inte ger mig anledning att blogga elakt om dem igen nu. Jag lovar att jag aldrig är elak med vilje om inte den jag är arg på verkligen förtjänar det.

Men nu är det över. Så för stunden så förlåter jag Telia eftersom de gjorde det enda rätta till sist.

Sömnen blir också sakta men säkert bättre sen den nya näsmasken faktiskt kom redan i fredags. Jag beställde den ju på onsdagskvällen så den leveranstiden måste man väl vara nöjd med.

Dagen till ära ska här lagas kålpudding LCHF. Den enda stora skillnaden mot de flesta andra recept är att min variant inte innehåller något ris. Jag rör med 2 dl Keso istället och tycker att det blir minst lika gott.

Dessutom brukar jag hoppa över kryddpepparn. Den kryddan använder jag om jag kokar fläsklägg, ärtsoppa och mormors korvgryta. Ingen stor favoritkrydda för mig men i vissa rätter använder också jag den.

Jag nöp en liten chilifrukt imorse också från egna plantan. Den var mindre än min tumme men jag använde ändå bara halva i den shakshuka jag åt till försenad frukost. Skrapade dessutom noga ur alla fröna,

Och tur var väl det för den blev nästan i starkaste laget ändå. Och då gillar jag ju ändå kryddstarkt käk!

Nu ska jag rasta min lilla sambo en sväng innan jag börjar förbereda kålpuddingen.

Ha en fortsatt trvelig måndag nu, mina kära ordbruikare i Hälleforsnäs, Rimforsa, Mehedeby och Nusnäs.

Ses vi igen? Såklart bara vi får leva vidare!

Jag hade RÄTT!!! Det BLEV en toppendag! Min och Hans gemensamma vän hade bjudit in hennes Uzbekistanska väninnan och väninnans ryske man att smaka surströmming med oss "vikingar".

De hade med sig sin snart ettåriga lilla dotter och damen erbjöds att bli först att få smaka på vår svenska delikatess. Hon medgav att det inte alls var så dumt och käkade faktiskt upp den lilla tunnbrödssmörgås M hade förberett åt henne. Sen ville hon liksom inte ha mer så jag antar att hon kanske inte är "frälst" ännu.

Men hennes ryske make var det annat med. Han åt med god aptit först den "klämma" som M hade förberett med potatis, lök och små, små bitar av surströmming. Och senare även på tallrik som traditionen i Sverige bjuder.

Men ni skulle ha sett hans grimaser när han svalt sin första snaps av Hallands fläder. 

Om man säger så var det knappast det godaste han druckit och han sa nåt på ryska till sin Uzbekistanska fru om "vodka" men vi förklarade på engelska att det han just svalt var "Swedish aquavit".

Jag trodde då att återstoden av flaskan med Hallands fläder sksulle delas av Hans och mig. Men kanske det är sant, det där om att ryssar dricker vad som helst bara det är starkt nog. För han slog i sig tre snapsar till efter den första.

Även om han grinade lite illa så slank de ned.

Bilden tagen innan vi gick loss på godsakerna. Genomgående Oskars, den burk med hela fiskar och en med filéer.

Mannen ifråga är avdelningschef på gjuteriet i det företag jag själv förslösade 46 år av mitt liv. Hans fru var städerka nör jag slutade där men vad jag förstår har hon fått ett betydkigt bättre jobb sedan.

Det kan man förstås ha åsikter om men eftersom jag inte längre har med företaget att göra så väljer jag att se dem som människor - vilka som helst. Och vad Anton (mannen ifråga) beträffar så är jag imponerad över hans mod att inte bara smaka surströmming men gilla det också. Jaana, hans fru, kanske smakade för både första och sista gången.

Så därför får jag väl leva med att mit kära Timrå IK ikväll inkasserade sin första förlust i årets SHL när man föll mot Luleå med hela 0-4. Men det återstår ju 50 st matcher så vi väntar med att deppa ihop tills serien är färdigspelad!

Några kalla starköl stod i mitt kylskåp sen flera månader och en sån njuter jag just nu. Gör det, ni också, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. Njut av vad nu just du njuter av så ses vi igen förr eller senare!