Tja, idag var dagen då Göran skulle dö. Och Göran dog inför våra ögon! Inte jag men den stora av grisarna på årets Farmen, som fåttt samma namn som jag, blev avlivad under traditionella former. D.v.s man drack en slaktsup till hnas ära då livet hade flytt ut hans kropp.

Otäckt kanske några tycker efter att ha sett den största girsen bli bedövad och sen avlivad efter konstens alla regler.

Men jag undrar, som alla år, varför man anmäler sitt intresse för att delta i Farmen om man inte klarar av at se varifrån ens bacon, fläskfilé eller julskinka egentligen kommer.

Varfrån ens grillade fläskkarré kommer eller leverpastejen på julbordet.

Jag förstår att det kan verka bestialiskt att salkta en gris för att vi människor ska få mat. Men samtidigt är det ju precis så det har gått till i århundraden före oss.

Det och en hel del annat får mig att undra varför i hellskotta men anmäler sitt itresse för att delta i det programmet överhuvudtaget! Har de inte sett tidigare årgångar??? 

Och därmed fattat att om de ska få äta kött så MÅSTE man slakta de djur de pysslat om efter bästa förmåga.

Det går inte att uppsöka närmaste ICA eller Coop för att köpa hem det kött man ev.vill ha!

Men ändå fortsätter jag att följa galenskaperna på Farmen. Kan liksom inte riktigt låta bli...

Nu börjar en ny vecka och jag ser fram emot att få se hur de klarar uppdragen som de fick av Vincent. Lär de sig att dansa schottis och att göra leverpastej? Lyckas de att både rensa och kupa potatislandet?

Frågor, frågor som väntar opå svar!

Den största vinsten för oss åskådare är väl ändå att när vi tittar på varje nytt avssnitt så får vi en liten återblick på sommar och sol och vackert väder.

På så sätt får vi en liten påminnelse om vad som väntar oss om 4-5 månader då juni och juli är över oss igen.

Det skapar liksom lite hopp och framtidstro, åtmintone hos mig!

Nu blir det spännande att se hur de klarar av att omvandla Görans kvarlevor till goda och närande rätter som de får njuta av under kommande veckor på Farmen!

Därmed hälsar jag godnatt till mina kära ordbrukare i Ragunda, Hälleforsnäs, Ludvika och Alstersbruk.

Förr eller senare kanske vi ses igen!

Måndag! Nu igen! Och slaskväder ute! Nu igen! Men det får väl gå, det med. Töväder utanför fönstret och smältvattnet rinner i små åar.

Redan imorse när jag tittade ut stod det klart att det var klokt att sätta på broddar under skorna för att minska halkrisken när Thea och jag tog morgonpromenaden.

Hemma igen gjorde jag ett avsteg från mina vanor gällande frukost. Igår sorterade jag lite i frysen och fick då syn på påsarna med kantareller från i höstas. Så jag tog fraam en av dem och gjorde mig en liten svampstuvning som avnjöts på två stekta brödskivor. Jag som knappt äter bröd alls längre.

Men det var gott! Underbart gott, till och med. Och jag tänkre medan jag åt att jag ju kunnat minimera kolhydraterna genom att lägga kantarellerna på en omelett istället.

Men nu blev det som det blev och det tjänar inget till att ångra eller gräma sig. 

Samtidigt som jag hittade svamparna fann jag även två matlådor med kålpudding så jag tog även fram en av dem som får bli dagens middag. Tror faktiskt att jag ska unna mig ett par potatisar till det också. Har jag redan "syndat" med kolhydrater en gång så kan jag göra det en gång till. Och sen leva striktare igen från och med imorgon.

På tal om mat, förresten...

Är det ingen mer än jag som reagerat på matpriserna som steg p.g.a bland annat de ökade transportkostnaderma när dieseln var som dyrast? Nu är priserna på drivmedel tillbaka på samma nivä ungefär som innan. Men inte har jag då sett att några andra priser har sjunkit för det. Köpte olivolja igår och har aldrig betalat så mycket för den.

Kan det vara samma sak som de brukar säga när priset på råolja stiger så höjs bensin och diesel direkt. Men när priset går ner brukar det heta att "det dröjer lite innan det slår igenom i kundledet".

Syftande på att bensinstationerna har dyrare drivmedel kvar i sina tankar som de måste sälja med vinst innan de kan sänka priset för oss kunder. Detta gäller dock bara när priset går ner, vid höjning kan de höja priset utan dröjsmål.

Nej, det är som jag ofta säger, vi lever i ett tjuvsamhälle.

Frågade t.ex statsministern, den lille spjuvern, folket innan han ordnade sin födelsedagsfest på skattebetalrnas bekostnad? Nej, det gjorde han inte. För då hade en förkrossande majoritet av svenskarna sagt nej.

Därför frågar de inte, de bara gör. Väljarna behöver man ju bara fjäska för vart fjärde år.

Och det värsta är väl att båda sidor är ungefär lika goda kålsupare när det gäller att roffa åt sig förmåner, ersättningar, resor och annat. Och sen udnrar de varför politikerföraktet växer...

Nej, gangsters är de, de allra flesta av dem!

Det blev än mer tydligt för mig under förra året då jag deltog i kampen mot särbeskattningen av oss 57;or.

Vi mailbombade både ministrar, partikanslier, politiker och myndigheter med protestbrev.

Sanrt kunde jag se att svaren jag fick från politker i samma parti var helt identiska. De hade alltså ett sorteringsprogram för mail som svarade automatiskt på alla mail där vissa nyckelord ingick.

Ingen läste dem, alltså utan programmet svarade själv på dem.

Då skrev jag ett nytt mail till alla riksdagspartier där jag ironiskt tackade för möjligheten de gett oss som föddes 12 år efter andra världskrigets slut att få bidra extra mycket till statskassan under fjolåret.

Jag undvek, synnerligen medvetet, att använda orden 57:or, straffbeskattad, orättvisa och några till.

Den gången fick jag andra svar som skrivits av en levande människa. Inte var det nåt annat budkskap precis men det var i alla fall inte standardutskicket.

Jag mailade även jordbruksministern, som handhar fisket i våra vettan, om den sanslösa våldtäkten som begicks och ännu begås i Östersjön. Och som håller på att tömma detta innanhav på allt liv när dessa gigantiska trålare dammsuger havsbotten på allt liv för att göra fiskmat till kassodlingarna på västkusten och i Norge.

Den gången dröjde det tre månader innan jag fick svar. Och de hade lika gärna kunnat låta bli att svara.

För efter att jag läst svaret insåg jag att de måste tro att alla vi andra som inte sitter i regering eller riksdag är kompletta idioter.

De försökte slå i mig att de där jättebåtarna ingick i ett vetenskapligt projekt som syftade till att rädda fisket i Östersjön. När alla vet att det bara blir fiskmat av fångsterna.

Så när de visar ett sånt förakt mot oss tycker jag att det bara är naturligt att vi föraktar dem lika mycket!

Tyvärr är det väl ingen i varken regering eller riksdag som läser mina små ilskna rader och hade nån gjort så hade den väl bara rullat runt och somnat om...

Ni kanske tycker att jag är gnällig och grinig men... Är det måndag så är det!!!

Nu har jag dock gnällt färdigt för den här gången. Nu tittar solen fram så jag ska ta mig i kragen och kliva i skorna och ta ut min lilla sambo på en promenad i solskenet. Så kanske jag blir lite gladare...

Ha en fin måndag, kära ordbrukare! Vi ses när vi ses!

Nu är jag ifatt med både Farmen och Torpet och som vanligt går saker och ting inte som jag hoppats. På Farmen gjorde storbonden, Cornelia, Ciro Cucanero till förstekämpe och redan sket det sig för mig, kan man säga.

Varför valde hon den verkliga arbetsmyran Ciro istället för första veckans storbonde, Fredrik, som är latmasken framför alla andra i årets upplaga.

Varför väljer nån att skicka ut den som jobbar kanske hårdast av alla men behälla den som t.o.m skryter om hur lat han är? Den som är stolt över att jobba så ite man kan komma undan med på de andras bekostnad?

För detta måste väl ha varit uppenbart även för Cornelia???

Nu fick en av mina favoriter åka hem långt tidigare än han, i mitt tycke förtjänade. Medan Fredrik, denna självgoda egoist är kvar och kan fortsätta att lata sig igenom tävlingar och uppdrag.

Samtidigt är det ju lite därför jag tittar också. För att försöka lära mig mer om hur människro fungerar i gruppoch hur de hittar sina roller i gruppen.

Och det här året är det ju dessutom på det viset att det finns TVÅ Corelior. En är redan inne på Farmen medan hon som var med för 10-12 år sedan bidar sin tid på "Torpet" och hoppas på att ta sig in i riktiga Farmen.

Till henne har jag liksom redan på förhand lite av det onda ögat. Minns hur hon, tillsammans med en annan kvinnlig deltagare samma år, gjorde inbrott i det s.k syndaskåpet och käkade upp det godis som var ämnat för hela gruppen och inte för bara dessa två.

Så hon är ingen jag skulle lägga min röst på när det handlar om slutsegern i årets upplaga av "Farmen".

Maxine och Levin, de andra torparna, känner jag igen men har inga specifika minnen av så i nuläget är det nog bara Cornelia som jag inte har så värst starka sympatier för.

Men imorgon börjar en ny vecka på båda ställena och det blir spännande att se vem Ciro väljer som nästa storbonde. Imorgon vid den här tiden vet både jag och ni det, Kära ordbrukare i Ragvaldsträsk, Hökhuvud, Simlångsdalen och Hovs Hallar vem det blir.

Så låt oss ta det därifrån, kära ordbrukare! Och hoppas att rättvisa skipas till sist, även på Farmen och Torpet!

Tyvärr blev det aldrig av att ta några fler bilder men tänkte ändå försöka plantera lite avund hos de av mina kära ordbrukare som delar min passion för surströmming.

Igår blev det alltså äntligen av igen efter drygt fyra månaders väntan. Surströmming i glada vänners lag. Mandelpotatis, hackad lök, tunnbröd med Västerbottenost också förstås.

Dessutom gott öl och några små skvättar Hallands fläder. Vad mer behöver man?

Och när vi bröt upp strax före åtta på kvällen fick jag som vanligt skjuts hem av min f.d arbetskamrat, Monica, som inte dircker alkohol.

Och hemkommen möttes jag av 8 kg ren och skär lycka som inte vet till sig av glädje då jag återvänder hem efter nån timmes frånvaro. Tyvärr får Thea inte följa med på de här små tillställningarna eftersom lokalen vi håller till i tillhör bostadsrättsföreningen där M och hennes man bor och där är pälsdjur inte tillåtna.

Men några timmar klarar hon sig själv också. Jag gissar att hon sover mesta delen av tiden när jag inte är hemma.

Polarkylan tycks ha tagit paus åtminstone ett tag för de senaste dagarna har vi kommit undan med bara 5-8 minus. Snö hade vi redan så det räckte och blev över men för säkerhets skull kastade "han däruppe" ner någon decimeter till igår natt. Men att sopa/skotta fram bilen blir nog inte idag, har inga planer på några utfärder.

Men det är en strålande vacker vinterdag ute så kanske det blir en lite tur längs strandpromenaden, nedanför där jag bor, i solskenet.

Tycker förresten att jag redan nu börjar märka att dagarna blivit lite längre. Då jag blev hämtade till festen igår var klockan c:a 15:45 och för bara nån vecka sen var det mörkt vid den tiden. Igår hade det väl börjat skymma så smått men mörkt var det absolut inte.

Så vi tröstar oss än en gång med det här gamla örhänget som jag brukar lägga ut nån gång varje vinter.

Men den här gången blir det inte Östen Warnerbrings originalversion utan en mer sentida cover från "På spåret" från häromåret.

Hoppas att den ingjuter lite hopp och tro hos mina kära ordbrukare i Mjövattnet, Diö, Ödeshög och Lysekil.

Det kommer en vår! Och en sommar! I år också. Jag lovar!

Sportradins Christer Jonasson myntade uttrycket "surströmmingsderby" om matcherna mellan Timrå och Modo. Men det är faktiskt inte riktigt sant. Ordet "surströmimnghsderby" syftar förstår på matchen mellan Sveriges två största producenter, Oskars och Röda Ulven.

Men det är ju faktiskt på det sättet att Ulvön, där Röda Ulvens Surströmming produceras ligger ju faktiskt INTE i Örnsköldsviks kommun (varifrån Modo kommer) utan i Kramfors kommun.

Nåja, vem byr sig? När nu Oskar´s har besegrat Röda Ulvens än en gång. Så då får väl Röda Ulven komma ifrån vilken kommun som helst.

Mannen som myntade uttrycket "surströmmingsderby" om kamperna mellan Modo och Timrå var radiosportens f.d reporter, Christer Jonassson. Christer är idag lika glad pensionär som jag.

Och har dessutom massor av andra uttryck på sitt samvete.

Ett av dessa som jag minns är för kanske 12-15 år sedan då han försökte uttala namnet på Färjestads dåvarande målvakt, den finländske Sinnue Vallinheimo. Efter flera försk att uttala hans namn sa Christer att, "Det vore mycket enklare om han hetat Sune Wallin"

Jag har, via FB haft kontakt med Christer J och berättat om den här historien och jag tror att han uppskattade den lika mycket som jag gör.

På tal om både surströmming och annat så kan jag berätta att på lördag bär det till igen! Mina vänner i klubben för fermenterad fisk har bjudit in mig till surisfest kommande lördag.

Något jag sätter stort värde på eftersom det var så länge sen sist. Vår senaste surströmmingsfest ägde rum i september förra året så det är abslout dags.

Men just idag får jag nöja mig med glädjen över vinsten i SHL mot Modo.

Och det räcker ju så bra!

Nu ska jag titta på dagens avsnitt av Farmen och sen det första avsnittet av Torpet så får vi väl se när jag återkommer med nya viktiga/oviktiga tankar om den saken.

Tackar för visat intresse så här långt och hoppas på nya kommentarer och åsikter om mina reflektinoner över dessa viktigheter/oviktigheter

Vi ses när vi ses, kära ordbrukare! Ta hand om er, så ingen annan måste göra det!

Detta lilla klippet från gamla fina Hylands hörna med Tage Danielsson och Gunnar Svensson på.. Äsch, jag vet inte vad det där instrumentet heter och änd¨å hade jag ett själv som barn. I alla fall så var min tanke att illustrera upp- och nedgångarna i läderveken, F´låt VÄDERLEKEN, menar jag förstås.

Ena dagen är den -25 och nästa morgon prolar det i stupröret utanför mitt sovrumsfönster av smältvatten från hustaket. Först kallare än kallt och så kommer blidvädret.

Men det är ju som det är, lika bra att gilla läget och bara åka med i svängarna.

Vaknade svintidigt imorse, redan vid tretiden. Men jag gjorde bara ett snabbt besök i badrummet och kröp sen ner igen. Somnade väl om en liten stund men vid femtiden gav jag upp och steg upp för att byta lakan i sängen och ta en dusch. Trodde att jag hade bokat tvättstugan idag men det hade jag visst glömt.

Så det var bara att bära upp tvättkorgen igen då jag checkat av bokningslistan. En annan hyresgäst var inbokat så jag fick vackert vända när jag hade plitat ner mitt namn under morgondagen.

Så det är ju inge fara på taket. Ett par dagar hit eller dit spelar ju ingen större roll.

Som tur är så är vi ju bara sex hushåll som delar tvättstuga. Och två av dessa bokar nästan aldrig. Den ena vet jag har egen maskin i badrummet. (Vet eftersom där bodde äldste sonen tidigare) Och den andre som ytterst sällan bokar tid har väl antagligen också en egen maskin.

Så det är alltid lätt att hitta tider för tvätt. Även om flera bokar tider för hela månaden så fort listan kommer upp.

Det står visserligen på en skylt att man bara får boka en tid i taget. Men så länge det funkar så bryr jag mig inte.

Inte heller tillhör jag dem som får psykbryt om det råkar ligga en liten dammråtta kvar i nåt hörn av torkrummet efter föregående tvättare.

Det rycker jag bara på axlarna åt. För jag vet ju att min tvätt torkar ju lika fort eller sakta ändå. Och när jag själv sopar upp efter avslutat arbete märker jag ingen skillnad om det råkar vara fler tussar än de jag orsakat.

Det är liksom samma jobb, oavsett.

Men genom att själv alltid snygga upp efter mig (som man ska) så behöver ju inte heller nån annan irritera sig på mig och kanske ge mig en sån här...

En "arg lapp i tvättstugan", alltså! Jodå, jag vet också att många samer inte vill kallas "lappar" och jag respekterar det också i vanliga fall. Men i det glada leendets namn tillåter jag mig ändå att lägga in denna knyckta bild.

Om man googlar efter "arg lapp i tvättstugan" så bara häpnar man över resultatet där man får läsa massor av exempel på såna där klagoskrifter. Där man nästan kräver dödsstraff och förvisning från jordens yta för lite kvarlämnat tumlarludd eller nån liten fläck nånstans.

Mot bakgrund av detta kanske det inte är så konstigt att det finns krig i världen.

Men såna är förstås varken jag eller ni, kära ordbrukare i Blomstermåla, Klintehamn, Gimåfors eller Hornavan.

Inte tjafsar vi om struntsaker om vi kan undvika det.

Sköt om er nu till nästa gång vi ses!

Kram på er, kära ordbrukare i världens alla hörn! Visste ni att det är kramens dag idag? Inte?

Det hade inte jag heller en aning om förrän jag hade kollat det förträffliga tidsdokument som bloggens backspegel är.

Nu vet jag det, i alla fall.

Men den enda jag har att krama om på riktigt är ju Thea och henne har jag redan kramat om flera gånger. Vi har ju en liten sittning med varandra varje morgon som vi ibland upprepar en eller ett par gånger under dagen.

Och just idag är vi redan uppe i två såna små stunder då hon får vara i famnen och bli omkramad en stund.

Tack och lov har vargavintern lugnat sig en aning idag jämfört med igår kväll då det var -26 som värst.

Imorse, då vi gick morgonrundan, var det bara hälften så många minusgrader och det kändes faktiskt helt uthärdligt när man hade känt på riktig kyla bara kvällen innan.

Räknat från början av november och fram till nu känner jag mig väldigt säker på att detta måste vara den kallaste vintern på den här sidan millennieskiftet.

Jag minns att 1997 och -94 var tuffa vintrar med framför allt kollossala mängder snö. Men känslan är ändå att kylan inte var lika sträng då. Kanske nån av ordbrukarna för väderdagbok och kan ta reda på det.

Annars tror jag att vi får går tillbaka till miten av åttiotalet för att hitta en ännu kallare vinter. -85 eller kanske 1986.

Men det är ju bara att "gilla läget" och pälsa på sig tröjor, långkallingar, mössa och halsduk för att skydda sig.

För ut måste jag ju minst tre gånger varje dag, oavsett temperatur, snöstorm, åska, hagel och drivis.

Men promenaderna blir inte en meter eller minut längre än vad som är nödvändigt så jag klagar inte.

Varför skulle jag? Vad skulle det tjäna till?

Ingen som läser mina ord kan ju ändå göra nåt åt saken!

Så vi "gillar läget"!

Gör det ni med, kära ordbrukare! Gilla läget i Mörbylånga, Lysekil. Öregrund och Näsåker!

Vi VET ju att det inte varar för evigt! Eller hur, Ulf Lundell?

Tänkte bara påminna er lite om vad som väntar oss om 4-5 månader. Det kan behövas nu!

Än en gång känner jag mig liksom nytankad med färsk energi efter att ha sett "Stjärnorna på slottet".

Det fanns en tid då jag nästan skämdes lite över att erkänna att jag följer programmet nästan slaviskt. Lite som om någon ertappat mig med ett ex av Svensk Gamtidning eler Vänt i häcken (Förlåt, "Hänt i veckan" ska det förstås vara)

Men årets upplaga är nog den kanske mest sympatiska hittills efter hur många år som helst.

Jag vet nämligen inte säkert hur gammalt programmet är. Vet dock att det är 13 år sedan jag flyttade in i den här lägenheten som jag bor i och då hade jag redan följt det i ett eller ett par år.

Ikväll var det Pernilla Wibergs dag som huvudperson och hon förnekade sig verkligen inte. Den enorma vinnarskalle hon besitter blev så tydlig och de andra slottsstjärnorna var lika uppriktigt imponerade som jag själv.

Jag skrev för nån vecka sen att jag tror det blir svårt för SVT att toppa årets uppsättning av kändisar. Alla har visat prov på sån värme, interitet och engagemang att man blir alldeles lycklig.

Och det är kanske just vad vi alla behöver just nu i dessa tider av oro i världen, av vinterns härjningar med -26 grader utanför mina fönster och med den ständigt växande främlingsfientligheten och nyrasismen.

Inte såååå många år sedan ledande SD-politiker ansåg det tveksamt om verkligen samer och judar kunde räknas som svenskar. Men idag tar SD utan tvekan ställning för Israel och judarna eftersom Hamas är än mer förhatliga i deras ögon eftersom de bekänner sig till den islamska tron.

Jag försvarar varken Isaeks eller Hamas för deras bobningar av oskyldiga kvinnor ooch barn på den andra sidan. Tycker också att det är rent förjävligt hur vedervärdigt nazisterna behandlade judarna för 75-80 år sen.

Men tycker inte heller att det ger Israel rätten att döda sina grannr på det sätt man gör och gjort i decennier.

Jag är ju förstås bara en naiv svensk som tycker att alla borde kunna vara vänner oavsett om deras Gud heter Gud eller Allah. Vad är det egentligen att bråka om?

Själv tror jag ju inte på någondera.

Utan jag tror, som Amos Oz, den israeliske författaren,att Gud finns därför att vi har hittat på honom.

Tror att maktens människor i årtusenden använt religionerna för att trygga sina förnögenheter och sin makt.

Sagt till den obildade pöbeln att Gud älskar den som gör sitt bästa för att göra de rikaste rikare.

Och den obildade pöbeln har svalt deras budskap med hull och hår i flera tusen år och gör det ännu.

Framför allt i USA där man kontinerligt indoktrinerar folket i tanken om att hårt arbete ska göra dem fria och lyckliga.

Hur var det sssskylten lydde vid portarna til Auswich? "Arbeit macht frei!"

D.v.s "Arbete gör er fria" på svenska.

Blev det så?
Nej, för de flesta som gick in genom de grindarna betydde det att arbetet skulle få dem gasade tll döds.

Eller skjutna!

På samma sätt fortsätter makten att lura och hjärtvätta oss på alla möjliga områden hela tiden.

Och det kommer de att fortsätta med så länge de tror att det gynnar deras syften.

Är jag negativ idag, tycker du?
Ja, kanske är jag det!

Men det är inte så svårt att bli det när kvicksilvret visar 26 minusgrader ute och SMHI;s väderapp i min mobil säger att det ska bli ännu kallare innen morgonen...

Nu ska jag dock hålla käft en stund och låta var och en bilda sig sin egen uppfattning om vad jag påstår. Att jag säger nåt måste ju inte betyda att jag har rätt. Du kanske är mycket smartare än jag och ser saken på ett helt annat sätt.

Därför bjuder jag nu godnatt till alla mina kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses igen! Hoppas jag...