Nä, hockeyn gick samma väg för tionde gången. Tycker faktiskt synd om mina rödvita hjältar nu. Och hoppas att de inte läser vad s.k fans skriver om dem på sociala medier. Jag är med i en grupp för Timråsupporters på FB och ilskan, besvikselsen och frustrationen tar sig ibland rent skrämmande uttryck. "Nu måste huvuden rulla" skrev någon för några dagar sen. Men hallå, säger jag! Kamma er en stund och tänk efter, Det är ju bara idrott!

Men det var inte därför jag loggade in för att skriva lite. För andra gången idag, dessutom. Inte vanligt men det händer.

Nej, det här borde jag ha skrivit redan igår om jag kollat almanackan.

För ett par veckor sedan berättade jag ju att jag fått grattishälsning på namnsdagen av storebror. Jag vet ju att mina två namnsdagar infaller i april och augusti. Men han var så humoristisk att grattade mig när Bror hade namnsdag.

Därför vill jag, en dag i efterskott, gratulera en av mina största favoritlåtar med Ulf Lundell på namnsdagen. Det var ju Isabella igår. Så här kommer han/hon! Jag ger er Ulf Lundell/Isabella. En av hans allra bästa i mitt tycke.

De som normalt inte lyssnar på Lundell har nog inte hört den. Eftersom den är så lång vill inga radiokanaler spela den. Men jag lyssnar ofta på den och tröttrar aldrig på den. Ett mästerverk, tycker jag! FAST den är dryga 10 min.

Vad jag är glad att jag är färdig med varma, dammiga fabriken och aldrig mer behöver fundera över om jag är ledig nästa jul, midsommar eller på söners och döttrars födelsedagar. Inte heller behöver jag en enda gång till i livet riskera att arbeta den natt som kommer ikväll. Just i år hade det inte spelat någon roll, mitt f.d skiftlag är lediga och börjar på måndag morgon nästa gång. Men jag kan lova att det är drygt som... (Ja, ni vet vem jag menar!) att jobba en extra timme när det räcker så bra med tolv timmar. Jag har gjort det många gånger så jag vet hur drygt det är.

Ännu gladare är jag nog över att jag slipper träffa en handfull av cheferna mer. D.v.s de där som jag anser är totalt inkompetenta och framför allt inga ledare värda den benämningen.

Och kanske blir jag ännu gladare om ett par timmar när Timrå spelat sin bortamatch mot Leksand i SHL. Knappt jag vågar hoppas efter den långa raden av förluster. Nio stycken i rad är det nu.

Men å andra sidan... Vad vore jag för supporter om jag inte åtminstone höll hoppet vid liv och vek in både tummar och stortår för att försöka hjälpa till andligen? Jag har ju lärt mig att det är aldrig för sent att ge upp. Så varför göra det redan nu när bara en fjärdedel av serien är avgjord? Nej, ge upp hinner man alltid. Sen! Nån gång...! Kanske...

En kvart över tre drar matchen igång och då sitter jag bänkad i soffan med ett stort glas kallt kranvatten och tänker bara poisitiva tankar om matchen ända tills den definitivt är avgjord.

Och redan imorse insåg jag förstås att då kan man inte kasta bort tid på att laga middag. Därför hämtades ärtsoppa från frysen som man värmer på några minuter i microugnen i en av pauserna i hockeyn. Både gott och näringsrikt.

Vad då, ingen helgmat? Jodå, det duger vilken veckodag som helst. Jag har ju levt hela mitt vuxna liv nästan med skiftarbete och utan att hålla någon av veckans dagar för bättre eller sämre än någon annan. Så varför skulle jag börja med det nu, plötsligt? Och hemlagad ärtsoppa är ju faktiskt mat för gudar så jag kommer att njuta av den.

För sen börjar ju den där natten då man måste ställa väckning för att gå upp kl 02 och vrida tillbaks klockan...

Låt oss hoppas att utfallet i matchen också gör mig lycklig. Och att mina kära ordbrukare får en fortsatt härlig lördag och helg i Skattungbyn, Lövstabruk, Målilla och Ramsele.

Vi ses igen! Hoppas jag...

Under det år som nu är på väg att rinna ifrån oss har det öppnats ett nytt hamburgerhak här i närheten, Det är stjärnkockasbröderna Jureskog som öppnat en filial till. De finns ännu inte på så många platser i landet men nu finns de alltså i Norrlands shopping-Mekka, Birsta strax norr om stan. 

Dit åkte vi igår för att proväta och det går ju fort och smidigt tack vare den där förhatliga bron och motorväg hela vägen dit. Fast egentligen har ju ju inget emot själva bron utan det är broavgiften jag ogillar intensivt.

Hur som helst så blir mitt omdöme... Fem raketer av fem möjliga! Eller plus eller getingar eller vad man vill. Det var rikigt, riktigt gott. För det första så var brödet så mycket godare än de där från korvbrödsbagarn som Sibylla använder. Och jag undrar om det inte är därifrån de andra kedjorna köper sitt bröd också.

Sen var det ju inga maskinpressade burgare utan de såg ut som om man lagt dem på grillen i form av en klump eller boll och tryckt ut dem med en stekspade eller så. Oregebundna i formen vilket tyder på det. Gott, som sagt, om än inte sådär väldigt vackert att titta på. Deras pommes slog också det mesta jag smakat i den vägen. Ser ut såhär!

Överst en närbild och sen en bild på hela brickan. Allt lagas direkt efter beställning, alltså inga burgare som legat på varmhållning i en halvtimme och blivit uppblött av ketchup o dressing. Om du som läser bor i någorlunda närheten av en Jureskogs hamburgeri så rekommendera jag verkligen ett besök.

Nu ska jag ta mig ett glas rött och klappa mig själv på axeln för att jag kom igång med att städa ur bilen idag. Det behövs liksom en utvändig tvätt innan kylan kommer på allvar.

Ha det gott, kära ordbrukare i Almunge, Vivstavarv, Kullavik och Påarp. Vi ses!

Ett litet missöde drabbade mig i förmiddags och jag kan liksom inte låta bli att berätta om det. Bjuda lite på min egen klantighet. Nej, förresten, jag väljer att kalla det otur.

Jag hade kört min rakmaskin över ansiktet och en bit ner på halsen och tänkte stänka på mig lite "lukta-gott" innan jag tog på skor och jacka och lämnade hemmet. I akt och mening att besöka min frisör på andra sidan SUndssvallsfjärden och låta honom frissa till min nu ganska rejäla kalufs. Tänkte även passa på att besöka Willys när jag blivit nyklippt och så tjusig som överviktiga farbröder på snart 64 år kan bli.

Så jag öppnade vänster skjutlucka i badrumsskåpet och greppade flaskan som jag valt ut för dagen. Det var bara det att då råkade jag komma åt flaskan bredvid. Och den föll ut rakt framåt. Mot mig alltså.

Men ni ska inte tro att den landade i handfatet som står rakt under badrumsskåpet. Nej, jag fick se den träffa tvättställets kant och studsa åt höger. Rakt ner i toaletten. För givetvis var ju inte locket stängt.

Jag har ju en sån där modern vattensnål toa så det är ganska ont om plats där under vattenytan. Det upptäckte jag då jag hämtat en plasthandske och betvingat min motvilja att stoppa ner handen där. Löjligt egentligen för dels fanns inga föroreningar i toastolen. Tvärtom hade jag skurat ur den med rengöringsmedel och spolat innan jag rakade mig. Dessutom hade jag, som sagt, en plasthandske på mig. Kan inte förklara det men motståndet sitter liksom i hjärnbarken och är svårt att övervinna.

Men jag gjorde ju det och kände snart den lilla ganska platta flaskan där nere. Men varje gång jag försökte lirka fram den så gled den ur mitt grepp och lade sig tillrätta igen på botten av toastolen. Flera gånger lyckades jag få grepp men då fastnade den när jag skulle dra fram den. Så jag insåg att det gällde att vrida och vinkla den i exakt rätt läge för annars skulle den bara fastna igen.

Men efter tio minuters fruktlösa försok gav jag så upp och satte mig att ringa till värdens felanmälan. Damen som tog emot samtalet lät ganska road av denna ovanliga felanmälan men lovade att be vaktmästaren att komma så fort det gick. Drygt två timmar dröjde det innan han anlände och inte heller han kunde låta bli att skratta lite åt min otur.

Om han sen hade mindre och smalare händer än jag, om han hade bättre tålamod eller helt enkelt var skickligare än jag låter jag vara osagt. Men efter mycket lirkande lyckades han till slut bärga min flaska med Adidas after shave.

Som jag skyndsmat förpassade till soppåsen. Jodå, korken satt på ordentligt så risken att toalettvatten trängt in var väl nästan noll. Men jag känner mig själv och vet att jag aldrig i livet skulle kunna förmå mig att använda något jag vet har legat i toaletten. Som ju dessutom bara innehöll rent vatten. Men ändå! Nej, där går min gräns!

Jag tackade honom ordentligt berömde hans förmåga att lösa problem. Sedan sa jag att han ju l alla fall fått nåt att berätta för sina kolleger. Nåt han troligen är ensam bland dem att ha upplevt.

Så vem i hela världen skulle kunna ha nåt intresse av att läsa om det här? Tja, kanske någon, kanske ingen. Men jag vet att kommande år kommer jag själv att dra på smilbanden den 25/10 då detta inlägg dyker upp i bloggens backspegel.

Klippningen blev uppskjuten till imorgon och Willys ska jag åka till när jag hämtat upp min rena tvätt från källaren.

Ha en underbar måndag kväll, kära ordbrukare i Nykroppa, Askersund, Timmernabben och Bastuträsk!

Vi ses! Nån dag...

VH (Vår Herre) hade strött ut florsocker i gräset när jag vaknade imorse. Höstens första nattfrost kom idag, alltså. Med isiga bilrutor och vita gräsmattor. Och värre blir det! Men jag är i alla fall nöjd att vinterdäcken är monterade. Har någon gång hört att det är bra om man kör dem någon vecka på barmark innan halkan kommer. Då ruggas liksom slitytan upp och blir lite mjukare, sägs det. Vilket då ska ge ett bättre grepp på mer vintriga vägar.

Min däcknasarkompis bor ju en bit ut på vischan, c:a 3,5 mil väster om stan och sista kilometern hem till honom är det grusväg. Eller kanske snarare lera. Detta gjorde att nämnda geggamoja till vägunderlag hade sprutat upp på dörrar och skärmar på min antracitgrå käresta. Så nu är hon smutsigare än på mången god dag.

För bara ett par veckor sedan hade jag inte sett det som ett bekymmer  eftersom vi haft rabatt på automattvätt hos en av stadens större bensinstationer. Men i förra veckan då jag loggade in på jobbdatorn för att läsa mitt lönebesked kunde jag läsa på deras intranät att Shell inte längre erbjuder oss den förmånen. Av någon anledning kan inte deras datorer hantera den sortens rabatter och min arbetsköpare letar nu efter nån annan mack där de kan göra samma deal.

För det är förstås inte Shell som subventionerat priset utan företaget som jag snart lämnar för gott hade en uppgörelse med dem. Detta därför att de anställdas bilar då och då är täckta av ett tunt lager aluminiumoxid då man kommer ut på parkeringen efter uträttat arbete. Det är råvaran som man använder i ett aluminiumsmältverk. Ett vitt pulver ser det ut som för ögat men tittar man i ett mikroskop så ser man att varje enskilt korn ser ut lite som en snöflinga. Taggigt åt alla håll, alltså. Det används även som slipmedel i delar av övrig industri och av verkstäder så det är ju lätt att förstå vad det gör med lacken på en bil om det inte spolas bort i tid.

Men jag fick också veta... Att mellan 21-06 kan Shell hantera rabatter och då tvättar ALLA för halva priset. Så jag kanske tar en sväng ikväll eller imorgon och spolar av henne smutsen. För 150 kronor istället för 300 som det kostar på dagtid.

Timrå föll igår igen trots en spelmässigt helt godkänd insats. Färjestad från Karlstad blev för svåra för ett tappert krigande Timrå. Åtta raka förluster är det uppe i nu och på sociala medier spyr s.k fans galla över spelare och ledare.

Jag kommenterar ibland och försöker få folk att sansa sig lite, det är ju bara idrott och gäller inte livet precis.

Då blir man ganska omgående påhoppad av en eller flera av de där gnällspikarna och får veta att man är en idiot som inte ser det på samma sätt som de gör.

En helt annan sak.... som jag lagt märke till ganska länge är vilken dålig språkbehandling många bloggare har. Under min skolgång för ett halvsekel sedan var det kanske min allra starkaste gren och jag kräver ju absolut inte att varken jag själv eller nån annan ska vara feflfri. Men jag häpnar t.ex över hur få som kan använda "de" och "dem" på rätt sätt. I talspråket ersätter vi ju ofta båda med att säga dom men i skriven form ger det mig knottror på armarna att läsa att "dem kommer snart" eller "dem har åkt hem nu". Skriv "dom" istället så säger jag inget om det. Använda talspråk är okej för min del men jag har aldrig hört en enda människa som säger "dem har gått". Till exempel...

Har skrivit förr om sportreportrar som tycks ha lägre krav på sig gällande korrekt språk än övriga journalister. Mår heller inte bra när nån av dem säger "Han tillhör en av de bästa i Sverige". Vad man säger då är ju att någon ÄGER personen ifråga. När det ska vara; "Han tillhör DE bästa" eller "Han ÄR en av de bästa"

Nej, vad tycker "er"? Ska "mig" sluta med det här nu och skaffa "jag" nåt annat att fördriva tiden med innan fotbollen börjar i TV (Brage-GIF Sundsvall). Trevlig lördag på "ni" alla från "jag" (Lika galet som det som beskrevs ovan och lite tillspetsat men jag tror att det belyser vad jag menar med tokig språkbehandling)

Ha det gott så länge! Jag kommer tillbaka. När andan faller på...

Kärlek finns överallt, säger en del. Så... hur ska jag tolka det som man ser på bilden nedan, månntro? I botten av min favoritkaffemugg bildas ofta just den här formen när jag hällt i mig kaffet. Och idag var det extra tydligt. Kan det vara "makterna" som försöker säga mig nåt? Nej, förresten, då borde nåt mer ha hänt för det här fenomenet är lika gammal som koppen själv. D.v.s ungefär trettio år. Men ändå... Ett Hjärta!

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en underbar lördag och helg. Må ni alla få solsken, god mat och dryck samt trevliga människor omkring er. Må Timrå IK resa sig och göra en kanonmatch i Karlstad i eftermiddag och må GIF Sundsvall betvinga Brage i Borlänge imorgon. Hjärtat i koppen får symbolisera kärleken till mina medmänniskor. Något det behövs mer av med all ondska och hat i världen.

Ha det gott!

Jamen, kom igen då, vinterjävel! Skicka hit den där Kung Bore när du får lust så får vi väl se om han kan skrämma mig! Icke, sa Nicke, för nu sitter det fyra spritt språngande nya vinterdäck på Madame Citroen. Och alla fyra kryllar dessutom av små vassa dubb som är beredda att bita i vilken is- eller snöväg som helst och se till att jag tar mig dit jag vill samt hjälper mig att få stopp när jag bromsar.

Och nu fick jag än en gång ett kvitto på att det måste varit hjulinställningen som rådde för att mina främre sommardäck tog slut på bara lite drygt ett år. Två av de gamla vintersulorna var så nedslitna att varken dubb eller mönsterdjup fanns på yttersidorna av slitbanorna. Och jag kan säga att inte ens en väldigt närsynt polis hade låtit mig åka vidare om jag hade stoppats i någon kontroll. Inte ens en full polis! Fast såna hoppas jag att de inte finns. Åtminstone på arbetstid!

Men nu vet jag vad jag har och kan känna mig trygg även om det dimper ner snö redan inatt

Låt vara att jag blev några tusenlappar fattigare men som de gamla däcken såg ut hade jag inget val om jag ville köra bilen även under dubbdäcksäsongen. Alternativet vore väl att ställa av bilen tills snön försvinner nästa vår men det kändes inte som någon bra idé.

Annars... så väntar jag just nu in starten av Timrå IK;s nästa match. På hemmaplan mot Linköpings HC och jag håller de tummar och tår jag har för att de äntligen ska få ordning på spelet och vinna en match igen. Det är sex raka förluster man ståtar med i nuläget och i diskussionsgrupperna som fansen har på sociala medierna är ilskan och besvikelsen stor. Några drar sig inte ens för att kräva sparkande av både spelare, tränare och sportchef.

Så drastisk är dock inte jag. Jag inser att de behöver lite tid för att komma in i det högre tempot och klara av det i 60 minuter utan att tappa fattningen. Låt oss hoppas att det sker just ikväll. Om lite mindre än en timme.

Därmed återgår jag till att nervöst vanka av och an och otåligt titta på klockan!

Vi ses! När andan faller på...

Så var det klart då! Allting inskickat och färdigt. Har varit på möte med pensionsrådgivaren idag och den mycket trevliga damen hjälpte mig att få iväg alla ansökningar som behövs för att det ska börja ticka in pengar varje månad när min arbetsgivare stänger börsen i december. 

Det betalar mig fram till 64-årsdagen och sen får jag slutlönen innan jul. Den innehåller då förutom månadslön för 10 dagar även skifttilläggen för november samt intjänad och innestående semester. Så denna, min sista lön därifrån blir troligen den fetaste på alla år. Välbehövligt dock när det blir jul och när dessutom bilskatten ska betalas då.

Sen planerar jag att vara arbetslös i tre veckor innan jag blir pensionär på riktigt på nyårsdagen.

Och jag som varken har gungstol, mops eller keps. Men det får la gå ändå, som göteborgarna säger.

Efter en solig och ganska fin dag igår vaknade jag inatt av att regnet åter smattrade mot rutorna. Det regnade mindre när jag steg upp vid halv sju och när jag klivit ur duschen och satte mig här med morgonkaffet hade det upphört helt.

Och när jag åkte hem från stan för en dryg timme sedan tittade faktiskt solen fram igen lite smått.

Tänkte laga kronhjortsskav med trattkantareller och tagliatelle till middag. Förr var det renskav jag köpte och åt men den har blivit så mycket dyrare att jag numera väljer viltskav eller kronhjort. Tycker de är lika goda som renskav och när priset är typ en tjuga mindre för ett paket blir valet enkelt.

Receptet jag använder kommer från ingen mindre än självaste Jokkmokks-Jokke. Hörde en gång en intervju i radio med honom och antecknade när han beskrev hur han lagade renskav. Den för mig mest oväntade ingrediensen var två matskedar messmör men när jag testat gillade jag det så jag har fortsatt. 

Han åt det helst med potatismos på mandelpotatis och det är gott men ris eller pasta funkar också jättebra. Så jag får väl nynna eller vissla lite på Gulligullan medan jag smojsar ihop maten idag. För att hedra en av barndomens första idoler.

Jag gillade honom mycket i lågstadieåldern och har ett särskilt minne där han är inblandad. En sommarkompis, d.v.s en kille som tillbringade somrarna där även jag gjorde det, hade en far som var inblandad i Folkets park i stan på den tiden och Lars, som kompisen hette, fick ofta träffa den tidens populära artister. En sommar hade Lars brutit armen och jag var ganska avundsjuk när han visade mig autograferna han fått på gipset. Bland Lill-Babs, Carli Tornehave och Ann-Louise Hansson fanns också en tillönskan om snabb läkning från "Din vän Jokkmokks-Jokke"

Idag är varken Jokke eller Lars kvar här på jorden, men autografen minns jag väldigt tydligt.

Därmed tror jag att jag nöjer mig för idag. Hade ju egentligen inget att skriva om men ibland blir det ju ett inlägg ändå. Bara för att få tiden att gå, liksom!

Ha en härlig onsdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses igen! Förr eller senare...