Alla inlägg under maj 2015

Av Göran - 31 maj 2015 19:09

Har ni firat era mammor idag? Det hoppas jag att ni har, ni som har henne kvar. Det har inte jag. Och har inte haft på mer än femtio år. Några veckor innan min sexårsdag gick hon bort och inte är det många minnen jag har kvar.

Det finns de som säger att sorg går över med åren. Att tiden läker alla sår.

I helvete att den gör!

Sorg går inte över men i bästa fall lär man sig att leva med den. Och det har jag väl gjort, tycker jag. Men nog finns det stunder då jag önskar att hon fått finnas kvar hos mig, hos oss här på jorden. Här i livet.

Fast alla dessa år har försvunnit händer det fortfarande att jag önskar att hon fått vara med och se mig och mina syskon växa upp. Se oss lämna skolan, flytta hemifrån och bilda familj. Att hon fått träffa sina barnbarn, 10 stycken allt som allt.

Både för hennes och min skull, liksom syskonens. Det hade varit fint att ha sin gamla mamma (88 år skulle hon ha fyllt i april om hon levat) att uppvakta med blommor och någon liten present idag på mors dag. Kanske bjuda ut henne att äta på resturang eller åtminstone en kopp kaffe och en bakelse på nåt kondis.

De första åren efter hennes bortgång besölkte vi alltid hennes grav på födelsedagen och mors dag och jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt jobbigt för jag blev alltid så ledsen av det. Tror att jag var elva eller kanske tolv innan jag vågade försöka vägra följa med. Jag minns också att det året, efter att mormor (som jag bodde hos) och de andra kommit hem från kyrkogården drabbades jag av dåligt samvete, tyckte att jag svikit mamma

Så jag tog min cykel och åkte dit ensam. Fast det var långt dit, säkert 7-8 km.

Då kändes det lite bättre för jag fick vara ifred med mina sorgsna tankar en stund.

I flera år efter min stora förlust grubblade jag ibland över vad jag hade gjort för att förtjäna det öde som drabbade mig. Som barn ofta gör, lägger skulden på sig själva eller går och undrar om de kunnat göra något annorlunda så att det inte hade hänt. 

Självklart förtjänade jag inte att förlora henne så tidigt. Inget barn förtjänar att mista en förälder i förtid. Därför är det också för mig obegripligt att så många människor vill kasta ut minderåriga som kommer hit till oss för att söka skydd mot krig eller förföljelse efter att de förlorat sina föräldrar.

Mer än femtio år har alltså gått. Men, märkligt nog, känner jag mig närmare både henne och min mormor (som blev ställföreträdande mamma för mig då mamma dog) än på många år.

Ofta känns det som om de vakar över mig, speciellt under perioder när allt känns tungt och jobbigt. I bokhyllan i mitt vardagsrum står mammas foto på hedersplats, mellan mina barn. Och det händer då och då att jag bara måste gå dit och ta det i mina händer och se på henne. Hon är så vacker på bilden. Den är tagen på hennes och pappas bröllpsdag och hon ser så lycklig ut i sin vackra vita klänning och med brudbuketten i handen.

Det kanske låter hur flummigt som helst för många människor men det brukar faktiskt ge mig lite styrka att plocka ner mamma så där ibland. 

Det är nästan tio år sen jag började göra så. På vårvintern 2006. Då var jag i ett förhållande med en gammal ungdomskärlek från tonåren som jag återfått kontakten med via nätet.

Vi bodde långt ifrån varandra och kunde inte ses så ofta men pratade så gott som dagligen på telefon och via msn på internet. Det var då det började. Efter att jag hade avslutat samtalen med  mitt hjärtas dam fick jag plötsligt en obändig drift att resa mig och ta ner mammas foto. Inget mer än så och jag funderade några gånger om jag höll på att förlora förståndet. I den mån jag nu någonsin haft något..

Men ett par månader senare tog förhållandet slut. Och då hände det nästan varje dag att jag kände mig tvungen att titta lite på mamma. Och ibland kom en vag tanke att hon kanske försökt varna mig från andra sidan för vad som komma skulle. 

Jodå, jag vet att det låter som om jag inte riktigt har alla koppar i skåpet och så kanske det är också. Men lika fullt är det var jag har upplevt. Inbillat eller inte!

Men eftersom jag har upplevt andra saker också som inte heller går att förklara med traditionell vetenskap väljer jag att inte oroa mig så mycket över min mentala hälsa. En del av de sakerna är dessutom ännu mer egendomliga.

Och jag lever ju! Och klarar väl min vardag ganska hyfsat ändå. Och är snäll mot barn, hundar och gamlingar.

Så... Mamma behöver inte skämmas sååå mycket i sin himmel, eller var hon nu är. Men det åtminstone KÄNNS som att hon då och då är här hos mig fast hon varit borta så länge.

Därför, kära ordbrukare, hoppas jag att ni alla sätter värde på era mödrar medan ni har dem kvar i Hårga, Malexander, Bjärtrå och Rydaholm. Har du inte hört av dig till hennne ännu idag så gör det!

Ring nu!

Genast!


ANNONS
Av Göran - 30 maj 2015 09:09

Idag lider jag lite grann av... Nej, föresten, lider gör jag inte alls. Men vi kan säga att jag idag upplever en lättare variant av vad finnarna kallar krapula. Vet inte varför jag tycker mer om det ordet än vårt eget för samma sak som är baksmälla eller bakfull.

Och eftersom den är såpass lindrig så lider jag inte. Jag bara betalar priset för gårdagens festande och det var det värt, kan jag säga. Jag åkte båt igår kväll och åt och drack gott i trevliga arbetskamraters sällskap.

I tre och en halv timme skvalpade vi omkring på havet utanför Sundsvall och några tycktes tävla om vem som kunde spola i sig flest pilsner på kortast tid.

Och visst rann det några starköl även genom min strupe medan jag, med växlande framgång, konverserade mina medresenärer. Dock inte fler än att jag aldrig kände mig onykter men då vi åter trampade fosterjorden kände jag ändå att det fick vara nog. För tjugo år sen kanske jag hade hakat på något av alla de nybildade små gäng som just då var bästa polare i världen och fortsatt att läska mig på stadens pubar och krogar

Men man är ju inte tjugofem längre, eller ens fyrtiofem, så det blev att jag steg av bussen några hundra meter hemifrån strax efter klockan tio på kvällen och promenerade i sakta mak hem till lugnet och friden.

Där möttes jag av dotterns katt som tydligt uttryckte att han var glad att se mig. Och jag tänkte att det är inte alla förunnat att få komma hem till nån som är glad att se dem.

Om så bara en lurvig kattoxe. Som föresten egentligen sket i vem som kom genom dörren så länge denne (jag) kunde ta ner påsen med torrfoder och fylla på hans tomma matskål. När det var gjort upphörde hans intresse för mig och han flyttade helt sitt fokus till matskålen.

En ganska stillsam kväll alltså men ändå känns det i kroppen och framför allt i huvudet idag. Det är nog så att tiden är förbi då jag ostraffat kunde festa halva natten och ändå vakna pigg och rask nästa dag.

Men jag mår, som sagt, inte så dåligt att jag ångrar något eller ens sitter och lovar mig själv att "aldrig mer". Tvärtom känner jag, som jag var inne på inledningsvis, att det var det värt!

Och det lär inte upprepas i brådrasket heller. Rent statistiskt så dröjer det mellan tre och fem år till nästa gång så då får man ta denna lindriga form av krapula. 

Krapula är föresten inte det enda ord jag tycker att vi borde låna in från just finska språket. Jag tycker också att deras kraftord "perkele" är väldigt uttrycksfullt. Mycket bättre än våra svenska svordomar som man ofta behöver en hel ramsa av när man slår sig med hammaren på tummen eller så. Men för de ordkarga finländarna räcker det med ett enda ord. Perkele!

Perkele är dessutom ingen riktig svordom, inget djävulsåkallande ord, enligt finnar jag talat med om saken. T.o.m en präst får säga perkele utan att riskera att hamna nån annanstans än i himlen när han dör.

Varför har inte vi nåt sånt ord?

Men det man inte har eller kan köpa kan man ju låna. Så jag fortsätter att låna både krapula och perkele.

Nu ska jag ta reda på om en god och närande frukost på bacon och stekt ägg kan förbättra min fysiska status en aning. Det brukar kunna göra det, har jag för mig.

Så de kära ordbrukarna tillönskas fortsatt trevlig helg i Vittangi, Kårböle, Furusund och Smålands stenar. Njut av våren medan vi har den!

ANNONS
Av Göran - 28 maj 2015 21:31

Jag är en väldigt, väldigt konstig människa! Jag har... (Håll i er nu!)... inget Facebook-konto.

Ja, jag VEEEET, det är jättemysko! Alla har ju det. ALLA!!! Nej, inte alla. Inte jag...

Inte nog med det!

Jag har inget Twitter-konto heller.

Jag VEEEEET! Det är skitkonstigt. Alla har ju. ALLA!!!

Utom jag då...

Ändå finns jag. På riktigt, i den riktiga världen.

Jodå, jag förstår att allt ovanstående är suspekt och underligt men så är det.

Inte heller är jag verksam på Instagram (eller "insta" som yngre människor förkortat det till.) Måste man vara det?

För kanske tio år sen tyckte jag själv att jag hängde med någorlunda. Jag var medlem på "Vilda webben - mysigaste stället på nätet" och trodde väl då att det var framtiden. Mitt konto där finns kvar men inte är det ofta jag loggar in.

Och OM jag loggar in så består sajten mest av andra nätidioter (som jag själv) som inte fattat att allt detta har flyttat över till Facebook. Samtidigt som Vilda webben numera vill ha betalt av sina medlemmar för att få tillgång till alla funktionerna där. 

Men jag tror att Vilda webben är rökt! Att tiden sprungit ifrån dem. Vem f-n betalar för att vara med på en döende hemsida som ingen bryr sig om?

En annan sådan site är Stayfriends. En lysande idé från början. Där man kunde hitta gamla skolkamrater från 60- eller 70-talet beroende på hur gammal man var.

Också den är döende nu. Det går fort på internet. Fort utför för den som inte hänger med!

Och dit hör ju jag. Till dem som "inte hänger med"!

Jag VILL "hänga med". Men för varje år som går blir det svårare. Nätet förändras så fort att om du var up-to-date när du loggade in så är du "över" långt innan du loggat ut.

Ja, så illa har det blivit här i mellanmjölkens och Anslagstavlans förlovade land. Men det är ju varken Anslagstavlans eller mellanmjölkens fel utan globaliseringens. Vad var det egentligen för fel på Konsum, Posten och Apoteket?

Måste ALLT globaliseras? Kan inte såna som jag få behålla sin särart? Och representera en "förlorad värld"?

En tid som försvann mycket fortare än vad någon hann fatta.

För jag vet ju att jag inte är ensam. Det finns fler som önskar att de kunde gå på Posten när de fick lust, som gärna skulle se att TV-programmen inte höll så högt tempo.

Ålderdom, kallas det där!

Man är GAMMAL då man tycker så! 

Och så kanske det är. Kanske är jag bara GAMMAL. En gammal, hopplöst out-of-date-gubbe som ogillar förändring för att han inte förstår den fullt ut.

Därför dänger jag filt-tofflan i bordet, bultar med käppen i golvet och knarrar att... 

"Det var bättre förr! Ju förr desto bättre!"

Det är ett helvete att åldras och märka att man inte längre hänger med! Det är ett helvet att inse att tyngdlagen tar ut sin rätt förr eller senare på oss alla! Men jag fortsätter att vägra "fejjan". Jag vill bli den som visar hur länge en människa kan stå utanför Facebook men ändå överleva!

Av Göran - 27 maj 2015 22:52

Johan Rudolf Sundström la orden i rubriken i munnen på sin romanfigur Janne Vängman och de blev också titeln på en av böckerna i serien om detta byorginal från trakterna runt Viksjö på gränsen mellan Medelpad och Ångermanland.

"Ja´ ä` inte dö´ än, sa Janne Vängman" heter en av dessa böcker och det är den som rubriken anspelar på.

Nu tror jag väl inte att någon i min lilla men naggande goda läsekrets på allvar hade börjat oroa sig men eftersom min dator varit ur funktion i några dagar så är det ju lätt att börja inbilla sig att ens frånvaro från nätet kanske kan ha en menlig inverkan på ens läsares psykiska hälsa. Så är det naturligtvis inte, det fattar jag, men tankarna finns ju där ändå!

Lös och ledig som jag är njuter jag så gott jag kan av rådande vår. Precis som förra månaden låg skyddskommittéens möte mellan mina nattskift så därför tvingades jag(?) gå hem vid niotiden i måndags kväll för att orka upp och hålla i detta möte i tisdags. Min tid på dagen kvittades sedan mot ordinarie nattskift så den här gången slapp jag lindrigt undan. Dock ska jag till "gruvan" för personalmöte imorgon så det gäller att åtminstone i någorlunda rimlig tid komma i säng för att orka upp till det.

Men sen är det ledigt! Ända till tisdag morgon. Och när jag nu har fått ordning på dator och internetanslutning så ska jag försöka få lite ordning även på det där med att lägga upp lite bilder. Inte en dag för tidigt!

Och på fredag kväll ska jag ut och åka båt. Vår lokala fackklubb bjuder oss medlemmar på resa runt Alnön med sjöbuffé på MS Medvind så självklart ska jag passa på att försöka ha lite skoj i glada vänners lag.

Efter att vi kommit i land är risken stor att kvällen fortsätter med mer eller mindre stillsam ölafton tillsammans med de glada arbetskamrater som nämndes ovan. 

Jamen, det får väl kosta några hundra då! Nån gång måste väl även den stillsammaste löneslav få slå sig lös och festa till litegrann.

Förhoppningsvis har jag dock sinnesnärvaro så att det räcker till att ta lite bilder även under denna sjöresa och kanske till och med lägga ut dem. Nu funkar ju både dator och kamera så...

Till dess säger jag som Mark Twain att "ryktet om min död är betydligt överdrivet" utan att veta om något sådant rykte ens florerat. Men man vill ju gärna inbilla sig att någon/några saknar en så fort man inte skrivit några dumheter/klokskaper på en dag eller två! Se bara på alla minderåriga bloggare som säger förlåt så snart de inte bloggat på ett par timmar.

Nej, allvarligt skämtat så tror jag ju inte det! Inte på riktigt! Ni är själva tillräckligt smarta att veta att inlägg kommer då de kommer.

Och säkert också tillräckligt smarta att ta väl hand om er och de era i Skillingaryd, Vålådalen, Örbyhus och Vuollerim! Jag kommer tillbaka, jag kommer alltid tillbaka!

Av Göran - 20 maj 2015 11:18

Kvällsdrakarnas nätupplagor gör rubriker av fastighetsmäklarnas svindleri av bostadsköparna. Man avslöjar att de lägger fiktiva bud för att trissa upp priserna. Nån som är förvånad? Jag är det i alla fall inte!

Varför skulle mäklare vara mer hedersamma än andra näringsidkare? Jag har aldrig riktigt förstått det där tänket som så många har att det liksom är lite extra hedervärt att driva eget företag. Märkligt med tanke på hur få av dem som verkligen är hederliga! I mina ögon är mäklarna bara en del av "den stora komplotten" som syftar till att ytterligare berika de redan snuskigt förmögna samt att befästa deras makt gentenot fotfolket. D.v.s såna som du och jag. Och att så långt det är möjligt skinna sina kunder.

Banker och försäkringsbolag är nog de allra värsta utsugarna men jag tror inte mäklare i allmänhet står dem särskilt långt efter när det gäller att pungslå Medelsvensson.

Jovisst finns det ärliga och justa människor som driver företag men min övertygelse är ändå att majoriteten av dem bara är precis så hederliga som de måste för att hålla sig på utsidan av fängelserna. Vackra ord om att kunden är viktigast och alltid har rätt kostar ju inget att strö omkring sig. Likaså om deras vilja att hjälpa människor och att det är det som driver dem. En vilja att vara till lags, liksom...

I helvete heller!

Det som driver varenda företagare är att tjäna mesta möjliga summa pengar på kortast möjliga tid och med minsta möjliga motprestation. Så om man alltid utgår från att de försöker lura en så behöver man inte bli besviken lika ofta. Bilförsäljare och verkstäder har jag bloggat om förut och står fast vid det jag skrivit om dem. Och jag tror inte att fastighetsmäklare är ett enda dugg bättre. Och deras anställda jobbar ju dessutom mot provision, tjänar mer ju mer de säljer alltså. Så även de frestas säkert ofta att sockra beskrivningarna av säljoobjekten och kanske även lägga låtsasbud på fastigheter och lägenheter.

En gång i tiden startade arbetarröelsen kooperativa företag inom livsmedel (Konsum), bensin och biltillbehör (OK), begravningar (Fonus) samt försäkringsbolaget Folksam. I min ungdom talade sig min farfar ofta varm över kopperationens förträfflighet och hur viktigt det var att som arbetare gynna Konsum, OK och Folksam.

Jag vet inte om allt detta nu sålts ut men inte kan då jag märka någon skillnad mellan dessa företag och deras konkurrenter. Och hittar jag några så utfaller de sällan till den gamla kooperationens fördel.

Nej, jag tror att det börjar bli dags att starta en ny arbetarrörelse. En som verkligen står på folkets sida och är nöjd med att göra tillräcklig vinst för att kunna investera och bygga vidare. Överskottet gick ju förr tillbaka till medlemmarna i form av återbäring. Denna är numera avskaffad på de flesta håll så man undrar ju vart deras vinster tar vägen numera. För ingen kan ju lura i mig att de inte tjänar pengar. Då skulle de inte finnas kvar!

Nej, det är som min arbetskamrat Lars-Erik alltid säger; "Hur vi än bär oss åt så rövknullar de oss ändå!"

Ber om ursäkt för mitt grova språk men kom ihåg att det är ett citat! Och i princip håller jag med även om jag kanske inte skulle använda samma ordval. Lurade, blåsta och pungslagna blir vi varenda dag. Av "makten"!

Och vad är då "makten"? 

Ja, då är vi tillbaka där jag började. Vid "Den Stora Komplotten" bestående av de som har den ekonomiska makten understödda av det politiska etablissemanget som sandar deras väg och sopar undan spåren efteråt.

Arbetskamraten jag nämnde ovan är mycket mer rabiat än jag i sin motvilja mot överheten. Fast han är både datakunnig och dataintresserad vägrar han t.ex att deklarera annat än på det gamla sättet. På papper som lämnas in till skattmasens brevlåda i sista sekunden. Endast därför att det är lite jävligare för skatteverket att gå igenom pappersdeklarationerna. Han vägrar också att använda bankkortet till annnat än att ta ut kontanter och skulle förmodligen hellre dö än att köra över nya betalbron när han åker till och från jobbet.

Naturligtvis leder hans tysta små protester inte till någon förändring men ponera att han lyckades starta en rörelse. En rörelse där tusentals gick med och gjorde likadant. Skulle de lyssna då, de där makthavarna?
Jag tvivlar på det!

Själv orkar jag liksom inte längre engagera mig utan gör som företagarna. Tar den, för mig, enklaste och minst kostsamma vägen så längt det bara går. Betalar helst med kort men inte för handlarnas skull utan för att jag tycker att det är enkelt och smidigt. Deklarear via dator eller sms. Och då och då händer det att jag korsar den där dyra men för all del rätt så pampiga Sundsvallsbron på min väg mellan hemmet och månglarnas paradis, Birsta.

Dit har jag varit en sväng nu på morgonen och skaffat ett präktigt hänglås till mitt nya extraförråd.

Jag får ta mig en rejäl funderare på hur vi ska göra nåt åt situationen som beskrivs ovan och kommer jag på nåt smart så lär jag återkomma i frågan. Men risken är inte stor...

En makalöst underbar onsdag tycker jag dock att var och en av mina kära ordbrukare ska se till att skapa åt sig. Själv lär jag väl komma tillbaka om nån dag eller nåt år, Svårt att säga när men tillbaka kommer jag säkert om jag får leva och ha hälsan och datorn i behåll.


Av Göran - 19 maj 2015 23:00

Mer än en gång har denna blygsamma blogg behandlat ämnet TV. Och nu bär det till igen!

Just denna kväll inskränkte sig mitt tittande till att lite lagom slött se på "Breaking news" i femman med kanalens frontfigurer Filip och Fredrik. Och... jag är kluven när det gäller deras programskapande. Vissa av ämnena de tar upp kan engagera mig men sen är det ju deras stil som jag inte riktigt klarar av. Det går liksom för fort ibland!

Då och då pratar de så fort att jag inte riktigt hänger med. Det är väl kanske tilltagande ålder hos mig som gör det, jag vet inte. Och så har båda två en tendens att skrika istället för att prata och det förstår jag mig heller inte på. Inte så att jag vill att de ska gå ner i Lasse-Holqvist-tempo där man nästan ville skjuta på och hjälpa honom få lite mer fart på talet men det vore inte fel om de lugnade ner sig en liten aning.

Fast jag kanske inte är deras målgrupp. De kanske riktar sig mer till yngre människor med snabbare öron och hjärnor och som dessutom är vana vid en högre volym än jag vill ha när jag ser på dumburken.

Dagen har annars innehållit möte i centrala skyddskommittén på jobbet, ett besök hos hyresvärden för att få klartecken att jag får hyra ett extra källarförräd som stått tomt i flera år. Detta för att få plats för Kalmarsonens lilla bohag då han flyttar hem om någon vecka när han avslutat sin utbildning. Mitt eget förråd är smockfullt med dels dotterns grejer som blev över då hon flyttade hem. Men även med en massa saker som är mina och som jag antagligen aldrig mer kommer att använda. Men ändå inte vill slänga.

Det står kartongvis med t.ex blommiga ytterkrukor för blommor, gamla bordlampor och vägg-lampetter som jag knappast kommer att bära upp för att ta i bruk. Dessutom utrustning för att brygga eget vin, något jag ägnade mig åt ibland under 80-talet och det tidiga 90-talet men inte planerar att återuppta. Men slänger dunkar, jäsrör och hävert gör jag inte ändå. Av nån anledning...

Och om jag städar ur förrådet och slänger allt som jag kan förmå mig att skiljas från kommer det ändå att återstå en ansenlig mängd prylar, grunkor, mojänger, grejor och grimeljer som kan bli "bra att ha" nån gång.

Som min samling av gamla LP-skivor. Säkerligen bortemot 350-400 stycken och mer än hälften är musik jag aldrig kommer att spela även om jag skulle skaffa mig en gammaldags hederlig musikanläggning med skivspelare.

Kommer ni ihåg skivspelarna? De där som man kunde lägga 30 cm stora (i diameter) vinylskivor på för att höra musiken genom diverse rasp- och skrapljud. De där stora svarta som man hade innan CD;n kom!

Kommer ni ihåg CD också? Det var de där små blanka skivorna som man stoppade in i en laserläsare och fick klockrent ljud utan rasp eller skrap. De där som vi använde före Spotify och musiken via mobiltelefonen.

Jag hittade (och slängde) för bara några månader sedan en kassett-freestyle. Minns ni kassetterna? Som man spelade i bilstereon innan vi fick CD-spelare där också! Och om man hade funktionen Auto-reverse i bilstereon så vände bandet av sig självt då det tog slut och spelades om från sida A. låt nr 1 igen.

Det var tider det! När man kunde spela kassetter och LP-skivor och gå på posten... Och när man kunde se på TV och hinna med i programledarnas tal utan att direkt anstränga sig.

Men... ännu kan man ju i alla fall gå och lägga sig! Det klarar jag fortfarande utan hjälp och ämnar dessutom strax bevisa detta för mig själv. Därmed önskas ordbrukarna en underbar natt i Harstena, Mehedeby, Antjärn, Vibyggerå och Åvikebruk.

Sov gott! Annars kanske nån annan gör det...

Av Göran - 18 maj 2015 09:15

En dryg vecka sen sist! Och dryg har den varit också, vet inte riktigt varför. Igår morse klev jag av sista natten och söndagen blev därför en ganska avslagen historia. Tack och lov stod det truckkörning på schemat för mig denna sista natt, annars vete väl f-n om jag hade orkat. Detta eftersom jag natten innan placerats på en arbetsuppgift som jag försökt hävda ska utföras av yngre krafter och inte av grånade, överviktiga farbröder som jag.

Den grånade överviktiga farbrorn klarar absolut av uppgiften, det är inte det. Men... Det kommer surt efter, som man säger. Fötterna värkte liksom ryggen och axlarna och jag konstaterade motvilligt att jag inte är 25 längre. Eller ens fyrtio...

Så min nästa planerade arbetsdag med samma uppgift byttes bort med en betydligt yngre och lättare förmåga. Hoppas min chef glömmer bort att jag har kompetensen för nämnda uppgift och istället placerar mig där jag gör bättre nytta utan att få ont i kroppens alla delar.

Måndag är det och från och med idag börjar min nedtrappning vad gäller ätande, kaffedrickning och snusande. Fastepaketet är inhandlat och nu SKA jag igång med det. Förhoppningsvis går jag helt och hållet på örttéer, grönsaksjuice, fruktsafter och ekologisk grönsaksbuljong från och med onsdag morgon. Planen är att fasta helt i tio dagar ungefär för att städa bort alla gifterna ur kroppen. Förhoppningen är sen att detta ska ge den energikick jag behöver för att komma igång på allvar med träningen igen.

Det gäller ju att försöka se till att leva så länge det bara går för att få mesta möjliga valuta för alla skattepengar jag pumpat in i det allmännas kassa genom åren. Och om det då innebär att jag måste ta lite krafttag med hälsoriskerna som åratal av vällevnad fört med sig så är det väl bara att bita i det sura äpplet.

Jag vet ju att bara man kommer förbi de där första 3-4 dagarna så blir man så mycket piggare och får ny energi.

Den hemma-hos-mig-boende dottern fick äntligen sitt körkort i tisdags vilket inverkat svårt menligt på mina möjligheter att använda bilen. Får passa på när hon sover... Men jag klagar inte, jag minns ju hur roligt det var att få köra bil utan övervakning då man nyss fått det där åtråvärda rosa dokumentet. Och snart köper hon väl en egen bil så jag får ha min ifred.

Dagen idag ska användas till att tvätta kläder, handdukar och lakan m.m Som så många gånger förr då jag sitter här och författar klokskaper/dumheter så snurrar tvättmaskinen rakt under mina fötter i källarplanet. Igår var jag också iväg och hämtade en gammal mountainbike som en vänlig abretskamrat skänkte till mig. Den är dock i behov av lite kärlek och ska därför lämnas in hos stadens cykeldoktor. Cykel-Nisse själv har lämnat över till någon yngre förmåga så jag får hoppas att efterträdaren är lika duktig, snabb och billig som originalet. Lika bra att ett proffs får fixa bromsar, växlar och däck så är det bara att åka sen. När jag nu fick den gratis så kan ju renoveringen få kosta några hundralappar istället! Målet är sedan att åter komma igång med att cykla till och från jobbet så länge det är barmark ute.

Dessutom är det klubbmöte i fackklubben på jobbet som jag också tänkte bevista. Men dit är det ett antal timmar så innan dess tänkte jag hinna allt det där andra. Därför önskar jag nu ordbrukarna en härlig majmåndag.

Sköt om er i slott och koja i Nordmaling, Rydaholm, Ekshärad och Falsterbo.

Vi ses igen! När andan faller på...

Av Göran - 10 maj 2015 21:41

Som idrottsnörd kollar man förstås på favoritprogrammet "Mästarnas mästare" i SVT. Och ikväll har jag även roat mig med att läsa lite av det tidningarna skriver om programmet samt förstås deras egna små TV-sändningar. Hos Aftonbladet släpper man fram en av deras krönikörer som tycker att programmet är för snällt, för händelsefattigt. Han vill se sex, slagsmål eller åtminstone rejäla konflikter. Jag har ett tips till honom - Titta på Hollywoodfruarna i TV3 istället! Inte precis nåt sex men ganska nära slagsmål har det visst varit då Gunilla Persson nästan slagit bibeln i skallen på nån av de  andra "ankorna".

Och det är väl kanske en av de vettigaste saker man kan använda en bibel till. (För jag utgår såklart från att det var i självförsvar...) Man kan ha den till att försvara sig med om man blir attackerad.

Den kan också med fördel användas för att balansera upp halta möbler där ett ben gått av eller så. Vidare kan sidorna inuti användas för att få igång brasan i öppna spisen eller järnspisen som man lagar mat på i primitiva sommarstugan.

Eller så kan man kamouflera en brännvinsplunta i den när man vill in på nåt dansställe där alkohol ej får medtagas (så gott som samtliga...). Jag menar... vilken ordningsvakt törs nobba en fridtidsprofet med en bibel i högsta hugg.

"I Guds namn befaller jag dig att släppa in mig i denna syndens boning för att sprida ljus och kärlek!", kan man ju alltid försöka med och jag ger mig f-n på att det skulle kunna funka åtminstone NÅGON gång.

Men åter till "Mästarnas..." nu.

Ett oerhört fascinerande program, helt fritt ifrån just de där sakerna som de kommersiella kanalernas dokusåpor är så fulla av.

För mig är detta en helt genialisk programidé! Man hyllar nationens svunna hjältar samtidigt som de tävlar mot varandra i grenar som är såpass tuffa att ingen kan anklaga dem för att vara på lek och låtsas.

Och bäst av allt - kandidaterna till att deltaga tar aldrig slut. Varje år lägger ett antal idrottare skridskorna, skidorna, bowlingkloten eller löparskorna på hyllan och avslutar sina karriärer. Därmed blir de lovligt byte för denna TV-show som så många svenskar tycker om. Tänk bara på alla folkhjältar som ännu inte tävlat i "Mästarnas mästare".

Carolina Klüft har ännu inte varit med och inte Gunde Svan heller. Av de s.k fantastiska 56-orna finns det fortfarande en världsstjärna som hållit sig utanför programmet, nämligen Björn Borg.

Fotbollens Martin Dahlin och Pia Sundhage är två andra liksom hockeyns "Foppa" och Mats Sundin.

Ja, ni ser själva - en nästan outtömlig källa deltagare att ösa ur.

Jag vill avsluta med att omnämna en personlig favoritidrottare som troligen aldrig blir aktuell för detta TV-program. Låt vara att han representerar en av mina närstående favoritföreningar men ändå. Jag talar om en av mina absolut största favoritspelare inom svensk fotboll, Bo Börjesson.

Bosse fotbollsfostrades i Gunnilse utanför Göteborg och kom senare till Örgryte. På den tiden hade de allsvenska spelarna civila jobb och Bosse jobbade som snickare. Under 1970-talets första halva värvades han av hårdsatsande IFK Sundsvall som siktade uppåt och Börjesson jobbade här istället som "dagisfröken" när han inte spelade fotboll.

Hos IFK Sundsvall fick han uppleva att först bli landslagsman som forward (i par med sedermera förbundskaptenen Olle Nordin) sen som mittfältare under Lars "Laban" Arnesson och slutligen som mittback/libero . Vem mer har hållit landslagsklass på tre olika positioner?

Sen är det ju dessutom så att Bo Börjessson hade en helt annan karriär parallellt med den fotbollsmässiga. Innan han blev allsvensk stjärna hann han med att medverka i gruppen "The Shakers" hits på bl.a Tio-i-topp "Too much momkey business". I denna grupp ingick bland andra sedermera radioprataren Tommy Rander

IFK Sundsvall åkte jojo mellan de två svenska högsta serierna och Bosse uppmärksammades av allsvenska Mjällby då Sundsvallskamraterna ramlade ur allsvenskan. De gav honom att anbud man inte borde kunnat nobba. Men Bosse nobbade ändå, eftersom han fått känna av folkets kärlek hos IFK. Under sina sista år som IFK;are var han spelande tränare och plockade då fram ett namn på en assisterande coach som kanske inte är helt obekant - Erik Hamrén.

Ja, just det! Vår nuvarande förbundskapten fick en skjuts i sin tränarkarriär av just Bosse Börjesson!

Eftersom knappast nån annan lär göra det så väljer jag att höja Bosse Börjessom till skyarna lite extra just idag. Tyvärr spelade han aldrig något VM för Sverige men hade han gjort så ger jag mig f-n på att han gjort succé!

Så... Om programrådet bakom "Mästarnas..." mot all förmodan i världen skulle uppmärksamma Bosse så skulle jag applådera dem tills handflatorna värkte.

Därmed anmodas de trogna ordbrukarna en god sömn samt en underbar morgondag.

"May God ride with you! Ten four and.. Good Bye!"

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se