Alla inlägg under december 2017

Av Göran - 26 december 2017 22:09

Filmen i rubriken skulle jag se redan när den gick på bio. Tillsammans med tre av mina barn, var det meningen. Men ett av dessa "barn" blev sjuk så vi andra tre gick ut och åt innan vi skulle se filmen. Men då dök det visst upp nåt annat förhinder eller sjukdom hos ytterligare en så...

Tja, vi sa väl bara att det fick bli "en annan gång". Men när jag kollade ett par veckor senare var filmen borta från bions repertoar. Då ryckte jag väl på axlarna och sa kanske att "Shit happens!" och tänkte att om ett år eller så kommer den väl på någon av filmkanalerna jag abbonerar på.

Och jag har väntat och väntat och varje månad spänt kollat om den är med bland premiärerna. Och ikväll då jag damp ner i soffan fick jag se att den går ju NU! Klockan åtta började den och jag missade bara ett par minuter. Och det var SVT av alla kanaler som sände. De brukar ju nästan aldrig vara först att visa biosuccéer. Men kanske var de med och finansierade filmen mot löfte att få vara första TV-kanal som visade den, inte vet jag!

Nu har jag i alla fall sett den och gillar den högt och rent. Och det är skitenkelt att analysera fram varför jag gör det. Jag känner igen mig i den, i många av den lite stelbente Oves alla misslyckanden. Jag har upplevt en del av de sorger som drabbar honom och jag kan även känna igen hans sätt att tänka till viss del.

Och alt detta gestaltas på ett förnämligt vis av den geniale Rolf Lassgård. Vilken skådis!

Nu sägs det att Hollywood ska göra en amerikansk version med ingen mindre i huvudrollen än Tom Hanks, en annan av mina största favoritskådisar. Gene Hackman hade säkert också klarat rollen men jag vet inte om han fortfarande är verksam. Tror inte jag sett nåt nytt med honom sedan "Missisippi brinner" och det var ju inte igår precis.

Julen är över än en gång och jag kan inte säga att jag sörjer nämnvärt över det. Utanför fönstren rasar en snöstorm samtidigt som det är  12 grader kallt.

Jag ska upp imorgon och jobba, dock inte gristidigt! Det handlar om övertid i portvakt och reception och eftersom det är jag som stänger så börjar jag inte förrän halv nio. Chefen de har där mumlade något om att han ville ha mig där både torsdag och fredag också men jag sa att i så fall måste han deala med min chef eftersom jag har ordinarie dagskift då. Så med lite tur behöver jag bara jobba åtta timmar men får lön för tolv de dagarna. Det får jag väl kanske veta imorgon hur det blir. Mannen som chefar över portvakten är inte precis berömdd för sin framförhållning så det beskedet kommer i så fall i sista minuten.

Min jul är inget att ventilera här, konstaterar bara att inte mycket blev som jag tänkt och hoppats. Men som sagt, "Shit happens!" Det har det gjort förr och det lär det göra igen!

Nu, kära ordbrukare, ser vi framåt istället. Bara ett halvår till midsommar! Vi ses!


Av Göran - 23 december 2017 18:56

Jag la ut den ifjol den här dagen och jag gör det igen... Utan Jussi kan man ju inte starta upp julen! Varsågoda!



Samma klipp med samma vackra vinterbild. God jul på er, mina kära ordbrukare! Må ni få en lugn och trivsam jul där alla är glada och ingen dricker för mycket. Må ni vakna utan krämpor både på juldagen och alla andra dagar.

Hos mig har det varit allt annat än lugnt och värre blir det imorgon. För även om vi har devalverat vårt julbord till nästan ingentiong jämfört med hur det såg ut under min barndom hemma hos mormor. Syltor och aladåber och hemtjorvad leverpastej och korvar som trängdes med sill, skinka, revbensspjäll och annat. 

Jag ställer fram sill, Janssons frestelse (den vill inte JAG var autan) lite prinskorvar och köttbullar. En skillnad mot tidigare är att jag sska lägga till ett par vegetariska rätter för äldsta dotterns skull. Hon har inte varit hemma över jul på ett par år och innan dess firade hon med sin mammas släkt i flera år. Tror att det är 7-8 år sedan hon firade jul här hos mig. Så det lilla extra är ju kärt besvär.

Ryggbesvären tog om igår med full kraft så det blev inget julhandlande då. Idag har jag ändå lyckats släpa hem en skinka som jag nyss griljerade och en massa annan mat. Jag parkerade direkt utanför porten när jag kom hem och bar in lite i taget. Ville ju inte utmana ödet med att bära för tungt.

Sen dess har jag varvat arbete i köket med vila på värmedynan. Nu har jag dock gett upp för idag och gör resten imorgon förmiddag. Ugnen kommer att få göra rätt för sig, kan jag säga.

Sen då?

Tja, sen kommer sönerna och ena dottern och så äter vi bara en bråkdel avv allt jag bullat upp för att det inte ska se snålt ut. Sen sitter vi väl kanske och småpratar i ett par timmar innan de åker igen. Och då står man här med en sjuhelvetes massa mat alldeles i onödan.

Nåja, det är ju trevligt också! Med alla ljus både i mitt eget och i andras hem.

Nu ska jag gå och skaffa mig ett ligg!

Ja, på värmedynan, menar jag såklart! God Jul! 






Av Göran - 21 december 2017 07:41

Nu, mina damer och herrar, vänder det. Från botten finns bara en väg - Upp! Och idag har vi nått botten. Värre än såhär blir det alltså inte. Avseende mörkret, alltså!

Det är vintersolståndet idag. Ett nästan lite onödigt vackert namn för dagen då det är som allra mörkast på året. Från och med imorgon går vi alltså mot ljuset igen. Mot ljusare tider!

Och visst är det väl ändå en liten, om än lite klen tröst att veta att vi för varje dag som går får aningen mera sol.


Titeln "Ut ur mörkret" passade så bra och därför lägger jag ut länken FAST jag vet att jag har gjort det förut. Men allt annat ska ju recyclas och återbrukas så då tål väl den här att höras en gång till.

Ryggen börjar kännas ganska bra nu. Så bra att jag t.o.m arbetade några timmar igår. Jag blev utringd på tre timmars övertid i portvakten så då passade jag på att börja redan kl. 11 och skriva protokollet jag skulle ha gjort förra helgen då inte ryggen ville vara med. Så det blev sex nya komptimmar på kontot.

Och några till blir det idag då jag ska dit för möte i Centrala skyddskommittén. Efter det tänkte jag mig att försöka träna ett pass, om än väldigt lätt och försiktigt. Men annars blir det imorgon.

Men innan dess ska jag uträtta lite ärenden på stan. Tyvärr får jag inte lön förrän imorgon så julhandlandet får vänta. Nu är det ju bara mat jag ska skaffa hem då så bara jag är tidigt ute lär jag kanske inte behöva trängas så mycket.

Äldsta dottern kommer hem från Sthlm och eftersom hon inte äter kött måste jag försöka åstadkomma några vegetariska alternativ åt henne. Har googlat en del på vegetarisk julmat och fått lite idéer.

Därmed tillönskas mina vördade ordbrukare en angenäm torsdag tillsammans eller var för sig! Vi ses!


Av Göran - 19 december 2017 20:18

Konstig dag och konstigt humör. Det har varit väldigt mycket upp och ner idag. Ryggen har skött sig ganska skapligt men jag har heller inte utsatt den för några prövningar. Tvärtom har den fått två "ligg" på värmedynan och jag misstänker att det är just det som verkar ha gjort susen.

Någon sorts glädjefnatt fick jag dock förut och måste behärska mig för att inte hoppa upp och dansa till ett klipp jag hittade på "tuben".

Men jag börjar med att visa orginalet. Tror att plattan "Born in the USA" kom 1984 och snabbt fick jag en favoritlåt som jag tyckte var lite extra bra.

"No Surrender" satte sig som en fläskläpp första gången jag hörde den och du som eventuellt inte vet hur den låter kan kolla på klippet nedan...



Än idag rankar jag den som en av hans absolut bästa låtar. Och det var alltså en cover på den som jag hittade av en tillfällighet tidigare idag och... Snacka om lyckopiller! Jag trodde knappt mina ögon då den rullade igång och jag fick se tusentals amatörer framföra låten tillsammans på någon stor öppen gräsyta. Som en hyllning till både låten och idolen, tolkar jag det till.

Redan i början då jag såg 30-40 (eller fler) trummisar som lirade ihop kände jag den där lyckokänslan som jag tror att alla som deltog måste ha känt. Titta själv och försök sitta stilla!


Den som inte blir glad av det där måste det vara något fel på. Eller hur?

MEN...

Sedan hamnar man framför dator och TV och sakta trycks man åter ner i skorna. Nyhetsutbudet på de klassiska kvällsdrakarna, AB och Expressen, blir bara sämre och sämre. Förr kunde man åtminstone välja att läsa artiklar eller låta bli. Idag måste du klicka dig fram till en liten film där du först tvingas kolla på reklamen och sedan se och höra folk i en "nyhetsstudio" presentera klippet. SEN... kanske du får se en liten film. Som i de flesta fall har värdelös kvalitet och som dessutom saknar nyhetsvärde. 

Man skriver inte längre om svält, krig och massarbetslöshet. Idag skriver man hellre om att Bianca Wahlgren pratat om sina "tuttar" i TV. För mig är det obegripligt att den familjen tycks vara så intressant för så många att de får en egen TV-serie. Jag har iofs inte sett mer än ultrakorta brottsstycken av den men det lilla jag sett väcker inte mitt intresse. Jag menar... en kändisunge (Bianca) flyttar till egen lägenhet men har inte fått lära sig att som vuxen betalar man sina räkningar. I en snutt jag såg blev hon uppringd av sin hyresvärd som talade om att hon var närfa att bli vräkt för att hyran inte var betald. Och försvarade sig rakt in i kameran med att skratta och säga "det kunde väl inte JAG veta"! Nej, tänk en sån överraskning att man måste betala hyra!!!

Ungefär! Snacka om idiot-TV!

Och varför ställer de själva upp på att bli så förlöjligade? Eller tycker de att det är i sin ordning?

Nåja, jag har inget emot Pernilla eller hennes familj. Det är mer företeelsen jag vänder mig emot.

MeeToo-kampanjen verkar börja klinga av så smått och DET tycker jag vore tråkigt, Den behövs utan tvekan.

MEN..

Det är inte den enda kampanj som behövs. Vi måste nog, lite till både mans och kvinns, bli bättre på att respektera varandra. Jag handlade ett par småsaker på Lidl idag och stötte flera gånger i butiken på ett par i 70-årsåldern som fick mig att le lite igenkännande. Har träffat massor av likadana par genom livet. I det här fallet var det kvinnan som förtryckte sin man. "Jamen, lägg ner äggen i vagnen nån gång då! Är du helt dum i huvudet?" Eller... "Du kan ju inte lägga påsen med potatis ovanpå limporna, fattar du väl!" 

Hon var synnerligen otrvlig och respektlös mot honom vid flera tillfällen. Och när jag kom ut på parkeringen hade de kommit ut precis innan och hade bilen mitt emot min. Mannen låste upp och drog kundvagnen mot bakluckan för att packa in kassarna då hans griniga fru röt åt honom; "Kan jag få ta min tidning innan du rycker undan vagnen? Du vet ju hur ont jag har i knäna!".

Och då ska ni veta att hennes gubbe stapplade fram med ganska stort besvär. medan hon såg ut att flyga som en fjäril bland bitikens hyllor och diskar. Han var alltså betydligt skröpligare än sin fru.

Det slog mig då att jag träffat på denna företeelse många gånger förr. Flera av mina närstående har varit likadana. Även jag själv lät mig i många år hunsas på detta sätt innan jag satte ner foten.

Varför gör vi så mot varandra? Och varför tillåter vi varandra att bli behandlade på det viset?

Nu ska ingen tro att jag är ute efter att brännmärka kvinnor som häxor och ragator - det motsatta förhållandet finns också och kanske i än högre grad.

Därför föreslår jag att ett nytt ämne inrättas på schemat i våra skolor. Respekt!

Jamen, vore det inte underbart om vi alla visade lite mer respekt för varandra. Överallt. I kön på ICA, när vi besiktar bilen eller när vi talar med den som står oss allra närmast.

Låt oss kämpa för det!

Ingen backar, ingen ger sig!

No retreat, baby, no surrender!

Av Göran - 17 december 2017 12:50

"Ont i ryggen? Karlsson har ju för fan ingen rygg! Karlsson har ju bara en sena som håller arslet uppe!"

Så hade han säkert sagt, min gamle fanjunkare från lumparåret på LV5. Det sa han nämligen alltid om någon klagade över ont i ryggen.
Om du som läser är under 45 år så vet du kanske inte vad en fanjunkare är för något. Men det var en militär grad där klantskallarna som inte dög bättre till hamnade efter att de varit sergeanter ett antal år. Det fanns ett vägval för sergeanterna. De som hade lite skalle kunde studera vidare på någon militärskola och sedan bli fänrik, löjtnant, kapten o.s.v

Men så fanns det ju de där som inte hade nog mycket bakom pannbenet för högre studier eller var för lata. Dessa blev fanjunkare. En grad där man stannade tills avsked, pensionen eller döden befriade en.

Förutom general så var det den enda graden varifrån ingen avancerade uppåt. Många av dem var självklart dugliga på sitt jobb men några fanns det nog på varje regemente som gjorde att folk fattade varför graden hade ett löjetss skimmer över sig. Det var alltså oftast inte de skarpaste knivarna i lådan som blev fanjunkare.

Så graden togs helt bort liksom andra grader gjort genom åren och jag har hört sägas (förmodligen ytterligare en drift med dem) att det var fanjukarna själva som ville få bort idiotstämpeln. Att de t.o.m fick svårt att låna pengar i banken då de berättade namnet på sitt yrke.

Nu var det ju egentligen inte alls det jag skulle skriva om utan som rubriken antyder - ryggjäveln. Genom mitt vuxna liv har jag, av och till, drabbats av ryggbesvär. Oftast har det berott på någon händelse som jag kan identifiera men den här gången small det bara till. I förrgår på eftermiddagen blev jag stående hållande mig i diskbänken i köket och kom ingenstans utan outhärdliga smärtor. Det släppte efter ett par minuter och resten av dagen kände jag inget mer.

Men igår morse när jag vaknade var min högsta önskan att få hem en lyftkran som kunde få upp mig ur sängen.

Inte så muntert att vaka av att man borde varit på toa för länge sedan (både nr 1 och 2) men inte kunna komma upp.

Med tur och tålamod löste det sig och jag kunde, med en hel del jämmer, ta mig till badrummet och slå ner ändan på "tronen". Då kostade jag på mig en lättnadens suck medan jag konstaterade att det var i sista momangen.

Sen uppstår ju problem för varje steg för att komma upp och ta sig därifrån också. Att torka sig därbak är inte så jävvla lätt alla gånger, kan jag säga. Det lyckades dock liksom att åter komma på fötter.

Linkande och gnällande struttade jag runt och letade min, just då, käraste ägodel - värmedynan. Men det var först för 3-4 timmar sedan som jag hittade den.

På den har jag legat sedan dess, med högsta värmen på. Och visst hjälpte det. Det gör det alltid. En stund. Men jag vet ju sen förr att det behövs ett antala liggningar på den innan det blir bra igen.

Jag har ett protokoll att skriva om jag vore säker på att jag kan skrapa rutorna rena på Madame Citroen. Kanske chansar jag och försöker om nån timme eller så. Chefen gav ju sin nådiga tillåtelse att jag fick göra det under helgen och jag tjänar ju nästan det dubbla på de timmar det tar så det lockar.

Likaså skulle jag ha kört ett pass på gymmet men det är ju bara att fetglömma. Det får vara tills jag är återställd.

Inte har jag någon matlust heller och på nåt sätt får jag för mig att det hänger ihop med ryggontet. För en dryg timme sedan mindes jag att jag hade ett par skivor gravlax i kylen. Då mindes jag också att jag inte ätit en enda smula förut idag. Jag var inte hungrig då heller men hasade mig ändå till köket och bredde lite smör på två bitar rågrut att lägga under laxskivorna. Hovmästarsås fanns det också så det blev en god om än liten brunch.

Sådärja, nu har jag beklagat mig och kan kanske intala mig att någon läser och tycker lite synd om mig. Och därmed återgår jag till värmedynan. Ha en fortsatt fin helg, kära ordbrukare runt om i världen!

Av Göran - 15 december 2017 21:15

Ok fredagkväll, I guess! Har suttit här framför datorn och streamat matchen Timrrå-Vita Hästen via C-more. Tre poäng är väl enda glädjeämnet. Inte för att det skulle vara fy skam men spel och totalintryck ger ingen anledning till eufori.

"En dag på jobbet!"

Så skulle jag sammanfatta denna match. Timrå gjorde vad fansen har rätt att förvänta sig - vände och vann mot botenlaget Vita Hästen.Dock fattar jag fortfarande inte varför Timrå inte tycks vara attraktivt för C-More att visa på TV utan man tycks föredra att sända matcher med AIK, Björklöven och Troja. Säkert beror detta på vilka lag som har flest supportrar bland deras abbonnenter. Och Timrå är ju ett litet futtigt brukssamhälle längs E4 i Norrland så...

Annars har jag lagat magisk mat idag. En gratäng på kyckling och bacon som jag fick tips om av en arbetskamrat i tisdags kväll. Jag jobbade ju nämligen bara två dagar av vår sista skiftcykel innan 14-dagarsledigt. Söndagen var min födelsedag så då tog jag ut kompledigt och onsdag natt hade jag sovtid från klockan åtta eftersom det var skyddskommitté igår. Då tjänade jag in 9½ timme övertid och mer blir det i helgen då jag ska in och skriva protokoll.

Men åter till gratängen. Jag tog ingen bild men vill ändå dela med mig utifall någon av mina ordbrukare vill testa.

Så.... Du behöver till 4 personer...


3-4 Kycklingfiléer

1 paket bacon (tärnat eller vanligt skivat)

2 dl creme fraiche

2 dl grädde

1 purjolök

2 tsk dijonsenap

Salt, peppar och timjan

2 grabbnävar riven ost


Gör så här...

Strimla bacon och stek den. Strimla purjolök och låt den steka med baconet sista minuterna.

Medan det steks - skär kycklingen i lagom munsbitar

Lägg bacon-purjoblandningen i en ugnsform

Bryn kycklingbitarna tills de får lagom färg och lägg dem sedan över purjo/baconblandningen

Krydda med salt och peppar och lite timjan

Strö över riven ost

Blanda creme fraiche, dijjonsenap och grädde i en skål och bred detta över alltihop

Gratinera i ugnen på 225 grader tills det fått lagom färg (c:a 15-20 min) och servera sedan.

Om man vill kan man byta ut dijonsenap och timjan mot soltorkade tomater och basilika/oregano. 

Var försiktig med saltet - tänk på att både baconet och osten ger en hel del sälta.


Den som inte behöver tänka så mycket på vad de stoppar i sig kan med fördel äta detta till nykokt pasta eller ris. Men det går precis lika bra med bara en krispig grönsallad!

Smaklig spis i Karesuando, Långshyttan, Skebokvarn och Hyltebruk!

Av Göran - 10 december 2017 22:29

Tänk att jag nu uppnått den aktningsvärda åldern av 60 år! Så här fina blommor kom dottern och mågämnet med...

 

Syster och svåger kom förstås liksom storebror med fru från Luleå. Och så här såg smörgåstårtan ut som de bjöds på.

 

Och jag kan lova att den var minst lika god som den ser ut. Och det var tur att jag inte snålade utan beställde med marginal. Det du ser är en 15-bitars tårta men fast gästerna bara var åtta till antalet blev det inte mycket kvar. En ganska rejäl bit står dock i kylen liksom halva tårtan till kaffet efteråt (som jag tyvärr missade att ta bild på).

Jag känner mig nöjd med sextioårsdagen och det känns också rätt ok att stiga upp och jobba imorgon bitti.

På jobbet ska jag bjuda arbetskamraterna på tårta på tisdag kväll på vår första natt. Vad jag ska göra med resterna av dagens tårta vet jag inte ännu men kanske dyker dotra med pojkvän upp och hjälper till att äta upp den.

För jag äter ju inte sånt. Inte annars, bara idag!

Sextio år har jag alltså blivit nu men jag har ännu inte märkt någon större skillnad mot att vara 59. Som jag var igår och dagen innan plus ett antal dagar före det också.

Kanske märker jag skillnad så småningom. Eller också inte, vi får se.

Nu ska jag dock avsluta och krypa till kojs inför morgondagens arbete. Sov gott, kära ordbrukare, och låt oss hoppas på Donald Duck, f´låt TRUMPS snara avgång. Slut för idag, tack för idag!



Av Göran - 9 december 2017 22:19

Bland mina kära ordbrukare finns det de, det vet jag, som inte gillar när jag skriver om sport. Men det kan inte hjälpas att jag idag gläds över Timrå IK;s seger hemma mot Björklöven. Jag satt länge och trodde att de skulle förlora ikväll igen men laget ville annat och gick mot seger vid full tid trots mina farhågor.

Jag åkte inte dit för att se matchen på plats i NHK arena men bänkade mig troget i soffan för att följa matchen. Och vad får jag se om inte ett Timrå som missar massor av enkla passningar, massor av enkla sarg-ut och sedan hamnar i trångmål på grund av sina missar. Men innan det är över lyckas man ändå vända till seger och den vinsten bär en bragdstämpel eftersom man förlorat flera matcher nu pöå slutet .

Men nu tror jag att man är på banan igen och kan vinna matcher på samma sätt som hela hösten.

Det ska bevisas nästa gång på fredag mot Vita Hästen.

Innan dess har jag blivit ett år äldre. Imorgon fyller jag sextio år. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli sååå gammal?

Ingen större glädje med att bli äldre alltså men om man betänker alternativet (att INTE bli äldre) så är ju valet ganska enkelt. Jag blir alltså hellre äldre än att jag dör. Och det är väl däremellan valet står - att bli äldre eller att inte bli det!

Jag har beställt smörgpstårta hos min närmaste ICA Kvantum och vanlig tårta hos ett kondis  som funnits sedan jag var pytteliten och inte ens börjat i skolan. Så förhoppninghsvis kommer det några som jag inte räknat med utöver dem som jag är ganska säker på att de dyker upp. Om inte så lär jag och dotra få käka smörgåstårta långt in i nästa vecka. Men det får väl gå, det med! Om det nu blir så...

Ledig är jag i alla fall imorgon så någon glädje får jag ju ändå av denna sextioårsdag. Jobbar sedan på måndag (dagskift) och tisdag (natt) innan jag går på nästa tvåveckors ledighet på torsdag efter mötet med skyddskommittéen.

Under dessa två veckor ska jag dit och skriva protokollet från skyddskommittéen plus att jag lovat jobba extra i portvakten en av mellandagarna. Annars ska jag försöka sy ihop ett julfirande för tre av mina barn, varav en är vegetarian och inte äter rött kött. Men det får la gå...

Lilla dotra ska fira jul med pojkvännen men den äldsta kommer istället (det är hon som inte äter kött) så det blir att hitta på saker som hon kan äta samtidigt som jag ska försöka tillfredsställa sönernas matlust.

Så om du som läser har tips om vad man kan servera en person som inte äter rött kött på julbordet så emottages tipsen med tacksamhet.

Annars.... så har jag kollat på sista avsnittet av "Så mycket bättre" ikväll och måste säga att jag gillar konceptet att avsluta serien med att hylla någon artist som inte längre vandrar ibland oss andra här på jorden. Ifjol var det Ted Gärdestad och i år Sven-Erik Magnusson. En finstämd hyllning till den nyligen bortgångne SVen-Ingvars-ikonen!

Annars... kan jag tycka att de kanske skulle ta en paus med "Så mycket bättre" eftersom det inte tycks vara så attraktivt för artisterna att delta.

Men annars tipsar jag gärna TV4 om mina drömartister till nästa år. Nisse Hellberg (Wilmer X), Joey Tempest(Europe) och Dan Hylander är några jag gärna ser som deltagare. Likaså Veronika Maggio, Kajsa-Stina Åkerström och Marie Ferdriksson vore kul att få se som gäster i programmet. Avslutningen med hyllning till en bortgången artist käan få tillägnas Robert Broberg med alla hans underfundiga texter.

Louise Hoffsten, Frida Andersson, Ola Magnell och Kjell Höglund kan gärna få stå på reservlistan!

Därmed bjuder jag mina kära ordbrukare godnatt i slott och koja. Ta hand om er så ingen annan måste gära det!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards