Första försiktigt positiva orden i den här bloggen på ett tag. Jamen, det är ju faktiskt på det sättet att ljustes återkomst börjar märkas så smått. Om ännu ett par veckor kommer det att bli än mer tydligt.

Och det ger ju förstås ett litet hopp och en spirande tro att även helvetet tar slut någonstans. Sommaren tror jag på och våren också även om båda ännu är en bit bort. Men de kommer, det vet vi ju alla! Så det är "bara" att bita ihop och härda ut. Mina värsta hatmånader tar ju slut ikväll då januari tar ner skylten definitivt på min mormors 123-årsdag.

Som alltid skickar jag henne några tacksamma tankar den här dagen och minns hur hon, varje år, såg fram emot den och hoppades på solsken. Jo, för det var första dagen på länge som solen kom högt nog för att lysa in i hennes kök en stund mitt på dagen. Några minuter bara, visserligen, men det var stort för henne.

Det är ting på Farmen ikväll och Philippe ska tampas mot någon av de andra farmarna. Kan tänka mig att en och annan därinne är lite skrajsen för att gå upp i styrka eller teknik mot detta muskelpaket. Men jag tror inte alls att han är helt borta när det gäller kunskap heller om andrakämpen skulle välja det. Han antydde ju faktiskt redan i torsdags att han mörkat den sidan lite för att låta folk tro att han kan mindre än han gör. Oavsett vem han väljer kommer jag nog att heja lite extra på Philippe som jag tycker verkar vara en glädjespridare.

På vardagar kan man se programmet några timmar innan det sänds på TV men ikväll får jag vackert vänta tills klockan slagit åtta. Väljer nog ändå att se det via datorn så jag slipper reklamen.

I bloggens backspegel har jag skrivit om Farmen flera gånger under tidigare år och när jag läser och minns kan jag tycka att det är en lite mer slätstruken samling människor i år. Inga som riktigt sticker ut som det nästan alltid funnits. Ingen extrem latmask, inga "elakingar" som konspirerar och skapar konflikter. Men det kan ju också ändra sig längs vägen och gör det inte det så lär väl TV4 skicka in lite alkohol åt dem så fler släpper loss och visar sitt rätta jag.

Utan bil är jag fortfarande och lär förbli till på tisdag. Jag måste nämligen skaffa ett nytt kopparrör som handbromswiren ska löpa genom från spaken till vänster bromsok. Biltema har det inte alls och på Mekonomen var de slut i lager men det skulle ta hem det till tisdag morgon. Vilket gör att jag måste boka om tiden för ombesiktning. Att göra det via nätet var dessvärre inte möjligt eftersom jag har betalat. Det tycker inte jag borde spela någon roll för det kostar ju samma pengar om jag kommer senare på dagen eller dagen därpå. Men det är ju bara att kasta sig på telefonen när de öppnar imorgon bitti så kanske det går att lösa utan att de återbetalar min avgift och jag måste betala den igen.

Två lediga dagar återstår innan jag börjar jobba igen. Kommande vända är det tre dagskift som gäller och därefter har jag jobbat mig igenom hela cykeln i det skiftschema som gäller numera och sex dagar senare börjar den om med tre nattskift. Men... Det får la gå, det får la gå!

Därmed känner jag att det är hög tid att avsluta svamlet och ta sig en kopp eftermiddagskaffe och en eller ett par små italienska mandelskorpor från Lidl. Cantuchini tror jag det hette och jag vill varmt rekommendera dem!

Så sköt om er, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land! Vi ses!

När jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster är det något som saknas idag. Hon står inte på sin parkeringsplats, min kära Madame Citroen. Nej, hon står på en billyft i ett avsides garage på andra sidan stan. 

En händig arbetskamrat åtog sig ju att reparera de fel som bilprovningen anmärkte på och glad i hågen åkte jag dit vid 13-tiden igår. Fick vänta utanför i en halvtimme eftersom han blivit försenad men sedan satte han igång.

Höger styrled byttes i en grisblink. Fort och geschwinnt fick han loss den gamla och än fortare var den nya monterad. Då var det vänster spindelled som var på tur och nu satte "makterna" in sina hinder. Det tog nästan 2½ timme bara att få loss den gamla trots både slägga och varmluftspistol och det var heller inte helt smärtfritt att få den nya spindelledan på plats.

Sen... visade det sig att den där handbromswiren som besiktaren påstått borde räcka att smörja upp lite  istället var helt körd så det var ju tur att jag räknade med det och hade köpt en ny wire. Men det var inte nog med det utan P-bromsfunktionen i själva bromsoket hade också gett upp varför ett nytt sådant måste inhandlas för dryga 1500 kr.

Sen.... skulle den gamla "vajern" dras ut från sitt skyddande kopparhölje och det låter ju busenkelt men se det var det inte alls. Den satt som hälleberget och vid det laget var klockan nästan sju på kvällen och jag hade redan missat ungefär halva matchen jag tänkt se på TV mellan Timrå och Tingsyd. Fem timmar hade jag då spenderat i kamratens verkstad utan varken mat eller ens kaffe så jag beslöt att ge upp för dagen och ringa min tama husmekaniker som just slutat sitt dagskift på fabriken. Och givetvis ställde denne fantastiske man upp och kom och hämtade mig.

Och inte nog med det, han lät mig även springa in och proviantera lite på Willys i Birsta och även på Systemet.

Barskåpet har varit tomt sedan nyår och jag kände att jag kunde behöva ett glas vin eller två vilket jag ju också fick efter många om och men.

Så nu väntar jag bara på beskedet att jag måste skaffa en wire till samt kopparrören de ska löpa genom för att få min älskling körbar igen. UNgefär en tusenlapp till i så fall.

När jag så äntligen kom hem igår kväll efter tre timmarsr sömn efter sista nattskiftet följt av 5-6 timmars väntan i en småkall bilverkstad var det skönt att få slå ner ändan på datastolen och se highlights från hockeymatchen som jag missat. Det är den andra på hela säsongen jag inte kunnat se så det är väl inget att gnälla om.

Därefter tittade jag ifatt på först Farmen och sedan även Torpet medan jag smuttade på mitt glas med rödtjut och åt en brödbit med god ost på. Halv ett på natten vaknade jag sittande på datastolen och steg förstås genast upp och borstade tänder och allt det där andra man gör innan man kryper i säng. Vaknade väl till strax före sju men lyckades faktiskt att somna om så jag steg inte ur sängen förrän vid halv tio itdag. Ovanligt för att vara jag!

Så nu får vi se när jag får tillbaka mitt hjärtas gråa dam. Har lovat min son att göra tacos till middag och tror jag fick med mig allt vi behöver och inte redan hade hemma när jag handlade igår kväll.

Matchen missade jag men det kommer ju en ny på onsdag kväll. Förhoppningsvis börjar den först kl. 19 för då hinner jag garanterat hem från jobbet. Jobbar nattfri skiftcykel då, "bara" tre dagskift och därefter sex dagar ledigt innan det åter är dags för tre nätter. Tycker fortfarande att den nya skiftgången är lite konstig och gillar den inget vidare. Men jag är inte ensam så kanhända vi kan få den förändrad med tiden. Sexskiftet med 14-dagars ledighet var 34;e dag lär vi inte få tillbaka i brådrasket för även om företaget skulle räkna fram att de tjänar på det i längden så är det ju liksom lite prestige  i det hela också. Det var de som krävde att vi skulle byta skiftgång så de kan ju inte komma och begära återgång redan ett år efteråt...

Därmed önskar jag fortsatt trevlig helg till mina kära ordbrukare i Simlångsdalen, Klimpfjäll, Mörbylånga och Åmål. Samt givetvis i alla andra metropoler, bondhålor och avkrokar i världen. Vi ses!

Hemma igen efter en slitsam men rolig arbetsdag. Kanske inte den hårdaste sen min återkomst till skiftarbetet men definitivt den roligaste. För första gången parades jag ihop med två andra lätt grånade herrar som jag känner väl och sedan många år. Visserligen 10 resp. 15 år yngre än jag men betydligt mer vuxna än de valpar jag fått jobba med fram tills nu. Visst hade vi lite motgångar men de löstes snabbt och vi blev klara i god tid med vårt beting.

Och eftersom vi känner varann sen många år så vet vi alla hur de andra funkar. När vi ska låta varandra klara oss själva och när vi ska gå in och stötta varandra. Sånt är mer värt än man tror.

Lite som ett hockey- eller fotbollslag som är samspelta och kan slå en passning utan att vända på skallen för att se efter om kompisen är där. Vi vet var vi har varandra utan att kolla.

Sen dess har jag hunnit titta på både Farmen och Torpet och fövånas över hur fel jag gissat nästan hela tiden. Att årets förste storbonde skulle bli förstekämpe och förlora i tinget hade jag på känn redan under vecka 1 och där fick jag ju rätt. Men... När Lilly (eller hette hon LIli?) förpassades till Torpet i samma ting trodde jag att det skulle skära sig direkt med den där värmländska tjejen som tävlat förut och kommit tvåa i Farmen. Men det gjorde det inte alls.

I kampen de hade ikväll på Torpet trode jag att värmländskan skulle ta hem det lätt men det blev Lilly som får chansen att komma tillbaka till Farmen. Hur det går där avstår jag från att gissa. I varje fall tills jag vet vem hon får möta och vad slags tävling det blir. Kanske har jag underskattat henne. Kanske är det hennes taktik att vara lite slö, lat och ointresserad för att på så sätt hålla sig under radarn och inte ses som något hot tills det verkliga allvaret startar. Då kanske hon tar fram oanade talanger, vem vet?

Sen.... är jag rädd att jag har lite bilproblem under uppsegling. Jag har ju kört SAAB i så många år innan jag köpte nuvarande bil så vanan att lägga i backen när man parkerar sitter i än idag. Det måste man på många SAAB;ar för att ens kunna ta ur startnyckeln. Och det hade jag gjort då jag kom hem från jobbet igår.

Men när jag skulle åka till jobbet imorse var det som om någon låst fast växelspaken i backläge för jag kunde först inte rubba den. Att backa gick bra. Inga missljud och inga andra symtom heller. Men att lägga ur backen tycktes hart när omöjligt.

Så jag backade typ en meter och lät sedan Madame Citroen rulla tillbaka (min P-plats har lite nedförsbacke) ett par gånger och så tog jag i för kung och fosterland i växelspaken och plötsligt släppte järngrepppet och när jag rört lite på spaken kändes allt som vanligt igen. Så jag tog Gud i hågen och körde till jobbet med hjärtat i halsgropen.

Där såg jag till att lägga i friläge innan jag drog åt handbromsen och satte i motorvärmarkabeln.

När jag sedan skulle åka hem så kärvade spaken rätt mycket i början men det släppte fortare än på morgonen. Möjligen beroende på att där är strömmen på hela tiden så motorn var varm liksom kupén. Så kanske kylan kan ha haft med saken att göra. Men bara för en vecka sedan var det ju -20 ute och då hade jag inga såna problem.

Kanske är det för lite olja i växellådan... Men vart ska den i så fall ha tagit vägen för det finns inga spår efter läckage där bilen stått. Mystiskt men det lär väl visa sig med tiden. Man blir ju livrädd för växellådsras är inget jag har råd med nu. Och förresten är det väl ytterst tveksamt om man kostar på det på en snart 17-årig Citroen C5.

Begagnat från nån skrotfirma kostar de från en tusenlapp och uppåt men den ska ju monteras också och det lär väl knappast vara särskilt enkelt... Eller billigt, för den delen.

Annars... så är det idag hundra år sedan kvinnlig rösträtt av samma styrka som männens infördes i det här landet. Jag kan tycka att det är lite skämmigt att Sverige var sista landet i Skandinavien med det. Här går många svenskar omkring och känner sig stolta och tror att vi är lite av ett föregångsland när det kommer till jämställdhet och så var vi sämre än både Norge, Finland och Danmark.

Ett annat jubileum detta år är att min hemstad fyller 400 år i år. Jämngammal med Göteborg så han hade full huggning det året, Gustav II Adolf. Men jag har för mig att man redan under 2020 beslutade att skjuta upp firandet ett år. På grund av...? Ja, just det!!! Den där förbannade pandemin!

Ska inte orda mer om den mer än att jag bjuder på en ny Jacke Sjödinare...

Äh, vad f-n, ni får en till! Jacke Sjödin gånger elva i nästa klipp..

Hoppas att dessa två alster livar upp tillvaron åt er en aning, kära ordbrukare i Åhus, Bastuträsk, Öregrund och på Tjörn. Med tanke på mörker, kyla, snö, pandemi och Januari. Det mest positiva med denna månad får väl anses vara Donald Trumps avgång. Men det räcker liksom inte...

Vi ses! När andan faller på...

Morsning på er, kära ordbrukare i världens alla hörn och skrymslen! Har ni haft en skön helg? Det har väl egentligen jag också. Inte har jag så mycket att klaga på. Jag har tak över huvudet, väggar som hålle fibulvintern ute och mat så jag klarar mig i kyl och frys. Just idag hittade jag en plastform i frysen innehållande Boeuf Bourgignon som jag smojsade ihop för några månades sedan. Den står på upptining nu och jag behöver bara koka ris och värma den franska kalopsen som vissa lite vanvördigt kallar denna burgundiska köttgryta. Sen får det väl visa sig om den är lika god när den varit djupfryst i ett par månader.

Igår unnade jag oss hämtmat i lättjans tecken. Sonen valde förstås pizza men jag beställde en kebabtallrik. Fast utan pommes frites som ju är standardtillbehör på de flesta pizzahak. Men en del av dem ger oss möjligheten att välja som den vi anlitade igår. Jag åt alltså kebabkött med ris istället som ju är lite magrare än pommes.

Började med att ösa på några skedar tacosås på köttstrimlorna och sedan njuta detta med en helt fantastsisk vitlökssås och lite tomat, gurka och rödlök.

Tanken var att det skulle bli rotmos idag men då jag besökte närbutiken i förmiddags hade de inga kålrötter. Så den njutningen är skjuten på framtiden. En rimmad fläsklägg inhandlades dock eftersom idag var sista dagen man får dem för 29:95 kr/kg. Den är ju, som sagt, rimmad så jag räknar med att den håller sig i kylen till fredag då jag lagar mat på riktigt nästa gång. Jag börjar ju jobba imorgon och när jag gör det får arvingen klara sin egen mathållning eftersom jag företrädesvis äter på jobbet de dagar och nätter när jag arbetar.

Så innan fredag eftermiddag ska jag väl ha lyckats skaffa hem en kålrot, tycker man.

Polarkylan har gett med sig och de senaste dagarna har vi istället fått först snö, sedan hällregn och nu snö igen. Gator och vägar i närområdet är i miserabelt skick så man ger sig inte gärna ut annat än det man måste. Var in till centrum en sväng i förrgår och lyckades ta mig helskinnad i ishalkan från bilen till Optikern och tillbaka. Så nu är nya glasögon beställda. Min arbetsgivare pröjsar ju för synundersökning och skyddsglasögon till jobbet så då passar man på att göra nya privata på samma gång.

I bloggens historiebok ser jag att idag för två år sedan mötte Timrå Mora på bortaplan. Enda skillnade är väl att då spelade bägge lagen i SHL men idag möts de igen i hockeyallsvenskan. För två år sedan slutade det med seger 5-0 för Timrå och så stor vinst vågar jag kanske inte hoppas på. Det räcker att vi vinner för min del!

Ljuset kommer sakta men säkert tillbaka och ju mer det kommer desto mer ökar hoppet om en vår och en sommar. Men ännu ett tag får vi bita ihop och stå ut. Har jag gjort det 63 gånger förut så ska jag väl klara av en gång till också, tycker jag! Ha det gott, kära ordbrukare tills jag drabbar er igen!

Nu är han borta! Den där blonda farbrorn som regerat i Amerika i fyra år och ställt till med oreda inte bara där utan runt om i världen på andra håll också. Inte minst för mig personligen då min arbetsgivare drabbades av hans sanktioner mot den ryske oligark som äger företaget. Indirekt drabbade ju sanktionerna mig och resten av personalen eftersom de medförde att en massa aktörer på den s.k marknaden inte fick göra affärer med oss. Inte sälja till oss och inte köpa av oss heller. Men som alltid, hur djupa och svårare kriserna än är, så överlevde vi.

Det där företaget är lite som Särimner, galten i nordisk mytologi som vikingarna slaktade och åt med stor aptit varenda dag och nästa morgon stod han ändå där i sin  stia och mumsade ur sin matho.

Det är visst kramens dag idag. Ingen dum idé alls, tycker jag. Men samtdigt är det väl lite synd att den behövs. Nog borde vi väl kunna klara av att krama oom varanra ändå? Utan att det är speviell dag utsedd till det.

Här på mina breddgrader är det snöskottningens dag. Han däruppe har visst överskott på snö och har kastast ner den över Sveiges midja så till den milda grad att man gått ut i lokalradion och uppmanat folk att hålla sig hemma. Jag hade itd hos Specsavers på förmiddagen men de ringde och bokade om för optikern som skulle serva mig kunde inte ta sig ut med bilen och skulle därför bli sen om hon kom dit alls. Vaktmästarna var här med traktor och skottade infart och parkering för några timmar sedan men det syns knappt längre så de måste väl komma tillbaka.

Det är också tvättstugans dag och jag ska strax ner och hänga lakan på tork. Andra lediga dagen fastt gårdagen räknas egentligen inte eftersom man sover bort en stor del av dagen när man sliutar klckan sex på morgonen.

Nästa gång jag börjar jobba är måndag morgon och jag gruvar mig redan. Jag har varit inne på det en gång förut men det bli bara mer och mer tydligt att det skiftlag jag trivdes så bra med för ett par år sen är helt förändrat. Delvis kanske det beror på att de delat upp oss i fler lokaler så vi sitter i mindre grupper då vi äter, fikar eller vilar. Men mest beror det nog på att de flesta av de människor som försvunnit var såna som jag trivdes med och gillade. Medan ett par stycken av de nya är såna som jag nästan kan lova att det kommer att skära sig ordentligt med förr eller senare. Den ena av de unga bessserwissrarna jag skrev om för ett tag sen ställde sig på sista natten och ville förklara några väldigt grundläggande frågor för mig under vår sista natt. Jag lyssnade tålmodigt innan jag tackade honom med lätt ironisk ton och sa att eftersom jag "bara" jobbat där i 45 år var jag väldigt tacksam att han förklarade sakernas tillstånd för mig. Flera av de andra veteranerna skrattade men på besserwiern själv förstod jag genast att ironin var helt bortkastad. Han fattade inte alls att han trampat i klaveret utan fortsatte att mala på tills en annan av oss lite äldre helt enkelt tröttnade och bad honom hålla käften.

Jag har ännu inte beklagat mig inför chefen men om mannen ifråga fortsätter på samma sättt blir jag nästan tvungen att be henne undvika att para ihop mig med honom eller med hans polare.

Nåja, jag har ju varit med så länge att jag vet att sånt där öser sig med tiden. Grupptrycket tar hand om det mesta när det gäller såna där avarter. Gruppen formar till slut även de envisaste "Bror-Duktig-typerna" och tvingar dem att rätta in sig i ledet eller åtminstone tona ner sig en aning.

Nu ska här hängas lakan så jag slutar här. Hade ju egentligen inget att skriva om men som så ofta förr så skrev jag ändå. Skyll dig själv om du läste hela vägen!

Ha en fortsatt fin torsdag i Väckelsång, Lenhovda, Sangis och Skags Udde! Vi ses!

Tänk så mycket en arbetsgrupp kan förändras på bara två år. Jag började jobba igen idag, dagskift den här gången och känslan är densamma som jag hade under mina tre inkedande nattskift runt förra helgen. Jag känner liksom inte riktigt igen mig i mitt gamla skiftlag där jag arbetat sedan 2011. Det blir tio år i maj.

Människor har lämnat och andra har tillkommit och jag har förstås själv blivit två år äldre och kanske är det det som spökar. För flera av de nya är snorvalpar på typ 12-13 i mental ålder. Och jag är ju numera så gammal att jag inte uppskattar att höra könsord hela tiden. Småpojkar som kallar varandra allt möjligt och verkar tävla om vem som är mest barnslig. De är i själva verket 25-30 och de två allra värsta är dessutom gifta och har barn. Vilket får mig att undra om de uppför sig likadant hemma med familjen eller om vuxenlivet smög sig på dem alldeles för fort innan de hunnit leka färdigt men de andra fjortisarna. Och därför passar på när de är på jobbet.

Just dessa två hade chefen parat ihop mig med idag. Vi var tre på jobb som normalt utförs av två. Som ett led i att slussa in mig lite försiktigt efter min långa bortovaro. Så imorse klättrade jag upp i ett av de specialfordon som finns hos oss men ingen annastans i Sverige. För första gången på mer än två år. Lite orolig var jag innan att jag skulle få sitta och fundera vilken spak som styr vilken funktion men det var som att cykla ungefär. Har man en gång lärt sig så kan man sen! Då sätter de där två ljushuvudena igång att börja förklara jobbet för mig men jag tystade dem genom att visa att jag kunde utföra det minst lika bra som de själva. Den ene har jobbat ett drygt halvår medan den andre är inne på sitt andra år i företaget och ändå trodde båda att de skulle ha något att lära mig som har 45 år i bagaget.

Och det kanske de har. Men i så fall på andra områden än det som rör driften i fabriken eller hur jobben utförs.

Samma konstellation ska jobba ihop imorgon också och jag ser inte fram emot det så värst.

Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka hålla god min. Av de andra "gamlingarna" på skiftlaget har jag fått klart för mig att de flesta av dem tycker likadant som jag om dessa små tuppar. Men jag har också sett att en eller två av 45-plussarna tycks ha regredierat till ynglens nivå och skrattar gott åt deras sexistiska och ibland även rasistiska skämt. Vilket OCKSÅ förvånar mig en aning eftersom båda har invandrarbakgrund.

Jag har alltså tio år bakom mig på samma skiftlag och visst har arbetskamrater kommit och gått under alla de åren men jag har aldrig upplevt att gruppdynamiken förändrats så mycket på så kort tid. Inte ens då vi fick nya chefer flera gånger på kort tid. 

Nåja, det kanske blir bättre med tiden. Annars får jag väl be vår chef att undvika att para ihop mig med dem i framtiden. Jag funkar ju bra ihop med de allra flesta övriga så det borde inte vara nåt stort bekymmer.

Stegräknaren i min "aj-fån" visar smått hisnande summan av drygt11 700 steg idag så nog har jag rört på i alla fall.

Farmen i TV4 har börjat igen och jag föll för frestelsen att titta i år också. Men jag kan inte säga varken bu eller bä om nästan någon av deltagarna. Den enda som jag känner har stuckit ut på ett sätt som inte rikigt passar mig är årets första storbonde. Har en känsla av att han ligger risigt till för att bli förstekämpe nästa vecka. Men vi får se.

Imorgon ska det ju kampas i tinget och två manliga deltagare ska skickas till Torpet så under kommande vecka kanske jag får lite mer grepp om årets besättning på Farmen.

Nu hägrar sängen så jag orkar stiga upp före fem imorgon bitti och därefter stå ut med de två överkaxiga ungtupparna en dag till. Men vi kommer att ha ännu mer att göra imorgon så kanske arbetet tar orken ur dem att hålla på och larva sig så mycket som de gjorde idag.

Och när jag har gjort det så bär det iväg hem så jag missar minsta möjliga av Timrås hemmamatch mot Södertälje. Så ska jag streama Farmen och upplösningen i Tinget efter matchen.

Sov gott Sverige, var ni än är! Vi ses!

Vad det måste vara bekvämt att vara en sån där förnekare. En som stoppar huvudet i sanden och låtsas att saker inte finns. Eller intalar sig att om sakerna ändå finns så kommer de inte att drabba mig, Jag är med i några grupper på "Fejjan" och i den gruppen som är för oss Timråsupporters kunde man läsa ett inlägg där skriftställlaren ondgör sig över att inte få gå på hockeymatcher. Ishallen är ju så stor. De kan väl sälja en tredjedel av platserna så blir det ju säkra avstånd mellan åskådarna, tyckte hen.

Men probleemet är ju inte själva arenan eller dess läktare utan pauserna och när matchen slutar och alla ska därifrån. Det är ju därför man har stoppat publiken på idrottsevenemang. För att man vet att de flesta av oss är så jävla korkade att vi då gör nästan vad som helst för att komma först ut från arenan, komma först till bilen på parkeringen.

Eller i pauserna då det ska pinkas, ätas korv, drickas kaffe eller öl samt diskutera med obekanta hur bra/dåligt älsklingslaget spelar för dagen. Och jag tror dessvärre att vi är precis så jävla dumma som makthavarna också tror.

För att få bevis för den teorin behöver man bara åka en dryg mil norr om staden till Norrlands shopping-Mekka, Birsta.

Parkeringen där är lika full som den alltid är och jag gissar att ungefär samma antal människor trängs i korridorer och butiker i galleriorna som innan pandemin.

Och då känns det kanske bekvämast att intala sig att corona inte finns. Och finns den så kan i alla fall inte JAG bli smittad. Man måste väl få leva och göra vad man vill även om det härjar ett elakt virus? För riskerna är väl överdrivna så det skriker om det? Eller...?

Och märkligt nog är det ofta ungefär samma människor som hävdar att det är livsfarligt att vaccinera sig. Att den där sprutan är ett regelrätt mordförsök, mer eller mindre. Man blir som trött...

Frågan är alltså... Finns Covid 19? Finns klimathotet? Finns Kalle Anka? Fanns förintelsen eller ens andra världskriget?

Men det är ju inget nytt fenomen, precis. Många hävdar ju att förintelsen på 40-talet heller aldrig ägt rum. Klimatkrisen är ju bara ett påhitt för att jävlas med företag som släpper ut skit ur sina skorstenar. Att köra sin privata bil som man behagar påverkar ju inte universum nämnvärt, min skit är ju bara en droppe i oceanen. Att få ge sig ut och nöjesåka är ju en lika självklar rättighet för de flesta i vår del av världen som rätten för alla att bära vapen i USA och några andra nationer.

Och det är fortfarande inte allt som förnekas av större eller mindre grupper i vår upplysta tid. På Youtube finns flera inslag från folk som påstår att Palmemordet aldrig ägt rum utan iscensattes av polisen, socialdemokraternas partiledning samt av familjen Palme själva. En såndär foliehatt påstår till exempel att då skotten föll (lösa skott och teaterblod på trottoaren) var det inte ens paret Palme som befann sig där utan två skådespelare. En annan snurrpelle säger sig ha bevis för att Hans Holmér, dåvarande rikspolischef, befann sig i en bil på Sveavägen nära den uppdiktade mordplatsen samtidigt som skotten avlossades.

Och går man in på exempelvis "Flashback" blir teorierna ännu mer skruvade och väldigt vanligt är att om ett grövre brott begås och det uppdagas att gärningspersonen är pursvensk, blond och blåögd. finns en massa människor som blir fruktansvärt besvikna eftersom de alltid utgår ifrån att brott begås endast av invandrare. Och givetvis främst av muslimer, förstås.

Vad är det som har hänt med folket i Sverige? Hur har så många kunnat bli så urbota korkade på samma gång? Och hur kan så många vara så villiga att låta sig luras? För på flashback, avpixlat, nya tider m.fl får vi ju även lära oss att det är just de som står för sanningen i landet. Sveriges radio, televisionen och etablerade media bara vill lura oss.

Och de plockar egna "sanningar" ur tomma luften och hänvisar till vetenskapliga undersökningar som inte finns för att på så sätt förminska och misstänkliggöra etablerade medier, regering och riksdag samt inte minst Anders Tegnell.

En skrämmande utveckling och jag har inga bra förslag på hur man ska komma tillrätta med problemet. Det enda jag kan komma på är att försöka få så många som möjligt att utbilda sig så mycket som möjligt.

För en sak har de där "foliehattarna" gemensamt - de har sällan några studieskulder att tala om. Ytterst få högutbildade akademiker sympatiserar med varken främlingsfientliga grupper och partier eller med klimatförnekare. Och visa mig den docent eller professor som ställer sig upp och hävdar att förintelsen aldrig ägt rum.

Det måste väl bottna i missnöje, är den enda vettiga förklaring jag kan komma på. Så om de etablerade partierna lyckas göra svenskarna mindre missnöjda så kanske det kan vända. Hur nu det skulle gå till...

Så... Jag lovar er, kära ordbrukare, Coronapandemin FINNS! Den är på riktigt! Och den kan drabba dig och mig eller våra nära och kära. Så varför inte försöka lyssna lite mer på dem som är utbildade på området och vet vad de talar om. Lek gärna lite med tanken att de kanske vill oss väl ändå! "Mördar-Anders" kanske är "Den helige Anders" om ett år eller så om coronan är stoppad då. Han kanske står staty framför riksdagsjuset om tio år.

Låt oss hoppas det. Låt oss hoppas att folk börjar lyssna snart och inte köra sina egna race. Att vaccin-fabriken kan jobba på och producera mer så vi alla snart i alla fall ges möjligheten att skydda oss på det sättet.

Och om någon ordbrukare skulle komma och påstå att jag sprider irrläror så ska ni ha jävligt klart för er att den här bloggen aldrig funnits och jag har aldrig skrivit det du just har läst. Det har du bara hittat på för att få mig att framstå i en sämre dager. Din jävla PK-Nisse!!!

Tänkte först inleda med några spirituella ord men jag säger istället som Clas Eriksson i TV-serien En himla många porgram... "Jag tror att vi tar en sång istället!"

Herr Lundell är förvisso en av mina musikaliska husgudar med lång låtlista på min Spotify men just den här låten (som var en av hans allra första hits i mitten av 70-talet) föll mig inte precis i smaken då den var ny. Men så hittade jag den här live-versionen på Youtube och tyckte att den liksom fick en ny dimension...

Och snön faller ju även i verligheten om än inte på långa vägar så ymnigt som SMHI hotat oss med längs södra Norrlands kustland. Det föll tätt för några timmar sedan men nu är det glest mellan flingorna. Däremot blåser det så att det knakar i knutarna och fönsterrutorna skallrar till då och då. Snöstormen har alltså delat på sig. Först kom snön och nu har vi stormen. Och jag sitter och är tacksam att jag slipper gå ut. Tacksam att jag inte heller måste ut imorgon bitti för att skotta bort den. Det enda är väl att jag måste sopa av bilen om jag ska ut och åka nånting.

Men är det vinter så ska det väl vara snö, invänder kanske någon. Jovisst, men för min personliga del räcker det gott om det är vitt på marken så mörkret inte blir så förbannat mörkt.

Hockeymatchen är över och den slutade nästan som jag ville. Timrå vann borta mot Almtuna men det krävdes övertid så det blev "bara" två  poäng istället för tre. Men det är helt OK. Ny match i övermorgon och sedan ännu en på fredag kväll.

Med vår tidigare skiftgång jobbade vi ju fyra skift och hade sedan minst sex dagar ledigt. Min nyss påbörjade ledighet den här gången är på fem dagar men då räknas även dagen idag som ledig dag. FAST man jobbade de första sex timmarna och sen måste förstöra dagen med att sova några timmar. Inte för många dock för då blir det svårt att somna ikväll när man ska vända dygnet tillbaka. Så första lediga dagen är ju egentligen förstörd. Många kallar den Zombie-dagen för man orkar liksom ingenting och känner sig ofta lite ruggig, trött och smått frusen innan man fått en natts sömn. 

I flödet på FB ser jag att Jimmie Åkesson stöder Donald Trump. Och.... Tja, vem är förvånad? "Kaka söker maka", heter det ju! De ligger väl rätt nära varandra på åsiktsspektrumet. Så titta på hur det blev i USA med Trump vid styrpulpeten innan ni går till valurnorna om 1½ år och röstar på SD. Något liknande är ju vad de vill skapa här med stöd av M och KD. Gud give att jag slipper uppleva det!

Håll er inomhus ni som har samma oväder som vi här på Sveriges midja! Ställ inte till så att hemvärnet måste ut och leta er i snön. Och be en stilla bön att VH (Vår Herre) snart skickar ovädret nån annanstans. Nordpolen till exempel för där bor ju nästan ingen och de som bor närmast är ju vana vid den sortens väder på ett annat sätt än vi!