SÅ var EM i fotboll över då. För Sveriges del, i alla fall. Ukraina gjorde fler mål och vann följaktligen. Och vi är ju i gott sällskap. Världsmästarna Frankrike och eviga finalisterna Tyskland är också utslagna, Så från och med nu är jag dansk supporter så länge de är kvar i turneringen.

Väntar nu bara på att Magnus ska ringa från bilverkstaden och säga att Madame Citroen är klar för avhämtning. Mot betalning, dessvärre... Drygt fyra tusenlappar vill de ha för att byta ett hjullager. Men eftersom jag inte klarar det själv och inte heller har någonstans att hålla till så är det ju bara att slanta upp. Tanken var ju att de skulle få fylla kylmedium till AC;n på samma gång men när jag fick veta att jag tjänar en tusenlapp på att åka en mil till en annan bilskruvarfirma så valde jag att inte beställa det här.

Det ska bli skönt att få hem henne igen. Det känns liksom konstigt att hon inte står på sin P-ruta då jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster. Att kunna åka och handla när jag det passar mig och inte behöva besvära min tama husmekaniker.

Han har dock ställt upp mer än jag har begärt av honom så jag funderar på att bjuda ut honom på lunch imorgon. Han bjöd mig förra veckan då han fick veta att ett av de lunchställen han brukar besöka hade raggmunk med fläsk på menyn. Något vi båda gillar. Just det hittar jag ingen som har på menyn imorgon men det finns mycket annat gott så det blir bra ändå.

Idag blir det dock stekt torsk med hemlagad remouladsås här hemma. Innan dess tänkte jag försöka komma till skott med att hänga upp den sänglampa som jag köpte för mer än ett år sedan men som sedan dess legat bortglömd i ett skåp. Funderar på att möblera om lite också i sovrummet samt dammsuga och svabba av golven.

Kanske hittar jag någon ursäkt för att skjuta upp det till imorgon eller nån annan dag, vi får se. Men jag har varit duktig i mina egna ögon änå den här veckan och hängt upp hyllplanen över skrivbordet som inte blivit av på mer än två år. Jag har nöjt mig med den lilla hylla som äldre sonen lämnade när han flyttade ut.

Men i måndags kom yngstingen på att just den hyllan skulle passa perfekt till hans behov efter att han möblerat om så jag lät honom ta ner den och hjälpte till att få upp den på hans vägg istället.

Därmed blev det ju liksom nödvändigt att hänga upp de hyllor jag haft liggande så länge för även om den andra var liten så bar den ju upp en del saker som måste få en ny plats.

Regeringskrisen orkar jag inte ens oja mig över. Såg på nätet hyss att en S-märkt minister vars namn jag glömt avgår för att fylla upp en riksdagsplats efter sin ersättare som är sjukskriven. På så sätt får S, C, MP och V tillsammans 175 mandat som man hoppas ska rösta fram Löfvén som nygammal stadsminister när man använt sin majoritet för att rösta bort Kristersson från den posten. Så för centern är det väl lite av ett vägval vilken sida man vill samarbeta med. Nyamko Sabuni och hennes liberaler har ju anslutit sig till KD, M och SD medan C tycks hålla fast vid att de inte ska samarbeta med Sverigededmokraterna. 

Tja, den som lever får se i Emmaboda, Blidösund, Karshamn och Mattmar. Akta er för att överdosera solen, kära ordbrukare. Vi bleka nordbor tål inte lika mycket som de som bor runt Medelhavet

Har suttit och avnjutit Danmarks hjältebetonade insats mot Wales i den första åttondelsfinalen i EM. Skulle inte Sverige lyckas slå Ukraina på tisdag så har vi ändå våra grannar i sydväst att heja på. De gjorde en helt fantastisk insats ikväll mot ett Wales som inte lyckades skapa nästan något alls framåt. Danskarna vann med 4-0 och får nu möta vinnaren i morgondagens match mellan Holland och Tjeckien i kvartsfinalen.

Och detta på dagen 29 år sedan Danmark blev Europamästare vid EM i Sverige 1992.

Fläskgrytan jag skulle laga till middag gjordes i sista stund om till att skiva köttet, banka det tunt och lägga det i grillpannan. Stekte potatis kryddad med dragon och vitlök till det samt en bearnaise som inte var hemgjord den här gången. Riktigt bra blev det!

Men åter till fotbollen. Danmarksmatchen var ett rent och skärt nöje. Vårt grannland spelade mer eller mindre ut Walesarna och blir väldigt intressanta att följa när turneringen går vidare. Tänk bara vilken scenförändring mot deras första match i EM då en dansk spelare föll ihop med hjärtstopp och man fick jobba stenhårt för att rädda hans liv. Den matchen förlorade danskarna sen mot Finland som aldrig tidigare deltagit i ett stort mästerskap.

Många svenskar skulle aldrig heja på ett grannland i ett större mästerskap men det gäller inte mig. Naturligtvis är Sveriges landslag prio ett för mig men det innebär inte att jag inte kan glädjas med våra grannländer.

Idag återstår en match. Italien möter Österrike och allt annat än en italiensk promenadseger vore väl en sensation.

Har en knapp timme på mig att ladda upp inför nästa match och det ska jag göra nu.

Men först måste jag berömma en annan person som jag tycker gör ett jävla bra jobb. TV4 och C-mores expertkommentator Hanna Marklund. Kunnig och påläst och med massor av insidekunskap från sin egen karriär som landslagsspelare. Att hon sen pratar en dialekt som skvallrar om härkomst från Västerbotten blir en skön motvikt till alla skåningar och andra sörlänningar som skorrat i TV och radio under hela mitt liv. Mer sällan har vi hört dialekter från landets nodrligare delar så det är också uppfriskande.

Så kör på, Hanna! Du är jättebra på det du gör!.

Därmed avrundar vi den här lilla fotbollskrönikan. Ha det gott, kära ordbrukare så hörs vi igen när andan faller på.

Denna klassiker utspelar sig visserligen inte på midsommardagen men den kanske kan passa in ändå. Finns säkert en och annan runt om i landet som vaknade imorse med ett huvud som var "tre nummer för litet", som Rolf Bengtssons i monologen ovan. Den har väl närmare femtio år på nacken och Rolf har varit död i 45 år, om jag minns rätt. Men jag lägger ut den ändå. Alltid retar/roar det väl någon...

Alvedonets dag, skrev jag som rubrik. Officiellt är det förstås inte det, vad jag vet, men håll med om att visst vorde det väl ganska passande. Kan tänka mig att det denna dag förbrukas skyhögt fler huvudvärkstabletter av både den sorten och andra än genomsnittet för året.

Det gäller dock icke denna gubbe. Vaknade av egen kraft vid sextiden imorse och mådde som en prins efter en nästan helnykter midsommar. Två glas vitt vin smuttade jag i mig under kvällen men inte mer än så.

Och tanken slog mig att från och med i år är det slut med att jobba den dagen som jag gjort så många år förut. Både dag- och nattskift eller förmiddag, eftermiddag och natt som skiftgången var upplagd de första tjugo åren jag jobbade dygnet runt. Nästa år har förhoppningsvis det där jävla viruset besegrats av vaccin eller antikroppar så svenska folket kan få fira på raditionellt vis, de som nu vill det.

Hur livet ser ut då har jag förstås lika lite någon aning om som någon annan men jag väljer att tro och hoppas på det bästa. Kanske har jag fått ut sista gökungen och kanske har jag själv också flyttat till mindre och lite billigare boende. Den som lever får se. Och lever jag inte så spelar ju inget av det där någon roll.

Sommarvärmen från i förrgår såg vi inte så mycket av igår och även om det är lite bättre väder idag så är det ingen riktig högsommar. Men det duger för mig, jag måste inte ha trettiofem grader, stillastående luft och molnfri himmel. Barmark och plusgrader räcker ganska långt för min del!

Innan middagen igår upptäckte jag att jag hade slut på hovmästarsås som jag gärna vill ha till gravlaxen. Så jag tog Gud i hågen och googlade fram ett recept på hemggjord sås till min lax. Den blev ganska bra men hade en underlig bismak. Efter en lättare efterforskning konstaterade jag att det nog kom från rapsoljan. En neutral olja stod det i receptet och jag hade bara det och olivolja hemma. Får väl skaffa hem en flaska majsolja till nästa försök så kanske den blir bättre. Eller så testar jag med olivolja. Den brukar man ju inte precis kalla neutral men det kan ju bli gott i alla fall.

Idag ska jag skiva upp benfri kotlett och steka snabbt i het panna samt gul lök som sedan får puttra en bra stund i grädde med en buljongtärning och lite fransk senap. En gryta jag lärt mig på youtube och har gjort förut så jag vet att den brukar bli god.

Annars... så längtar jag till onsdag då jag äntligen får lämna in Madame Citroen till Magnus med personal och få henne i körbart skick ett tag igen. Sonen har pratat om att han är sugen på att göra någon dagsutflykt till någon av grannstäderna. Härnösand är ju närmast, dryga fem mil bort bara. Tre mil till är det till Hudiksvall i söder så vi får väl se vad vi väljer. Förra sommaren var vi ju på väg till Döda fallet i Jämtland, ganska nära Hammarstrand. Men då var väg 86 som leder dit i så erbarmerligt skick att vi vände i Liden och åkte hem. Kanske är vägen bättre i år, jag får forska lite i den saken innan vi bestämmer oss.

Se där, nu har jag åter kräkts fram ett blogginlägg om nästan inget alls. Helt i onödan. Men jag publicerar det ändå. För att jag kan! Och för att.... Tja, alltid retar/roar det någon!

Ha en fortsatt fin midsommar kära ordbrukare i Bastuträsk, Vimmerby. Åseda och Valdemarsvik.

Vi ses! När andan faller på...

Glad midsommar på er, svenska folk! Och alla andra folk också förstås även om det där med midsommar väl är en, om inte pursvensk så i alla fall skandinavisk tradition. Har faktiskt ingen koll på om man firar midsommar i våra grannländer på samma sätt som vi. D.v.s äta sill, supa skallen av oss och ligga i en buske och skrika frampå nattkröken.

Mina egna traditioner är det inte så mycket bevänt med. Har firat många midsomrar hos syster och svåger i deras stuga men ifjol och i år har man ställt in firande där på grund av det där förb... viruset.

Och hade man firat så hade jag ändå inte kunnat delta för jag är för tillfället utan bil. Madame Citroen har stått i en  dryg vecka på sin parkering i väntan på tid på verkstad för att byta det hjullager som havererat. Korta sträckor kan jag köra om jag inte kör fortare än 40-50 km/h. Men jag undviker även det i möjligaste mån.

Nåja, på onsdag ska hon läggas in och sen hoppas jag att hon hänger ihop ett tag igen. 

Annars... så har min dagliga verksamhet senaste tiden handlat mycket om hur jag kan ställa om ekonomin så att det går ihop även om jag väljer att ta pension från december. Det ser faktiskt bättre ut än jag vågade hoppas innan om bara mina planer går i lås. Det är t.o.m så att i ett s.k best case scenario (bästa möjliga utfall) så bryr jag mig nog inte ens om att söka jobb framåt augusti som jag varit inställd på.

Men lika inställd har jag ju även varit på att mina chanser att landa ett nytt arbete inte är stora så det vor een lättnad om det skulle bli så.

Midsommarafton kommer alltså att firas här hemma. Jag kommer att duka fram mattjessill med gräddfil och gräslök och färskpotatis. Sonen ville ha lite prinskorvar och köttbullar också så det ska han få plus tunnbröd med smör och en lätt lagrad ost. Till detta dricker jag kanske en folköl. Var och handlade med min tama husmekaniker igår och hade tänkt gå på systemet. Men där utanför var det kö som räckte minst 200 meter från ingången så jag lade ner planerna på både starköl och OP Andersson. Så viktigt är det inte att jag köar i kanske en timme eller mer för att ens komma in i butiken. Jag kan ju alltid fira midsommar en gång till om nån vecka eller så...

Som jag sa inledningsvis önskar jag er alla, kära ordbrukare, en riktigt fin midsommar. Med god mat och lagom mycket dryck. Och utan regn, mygg och fyllebråk. Ha det gott tills vi ses igen!

Det blir en lite avslagen helg här. Dels är finanserna inte som starkast just nu. Jodå, jag klarar mig gott o väl men det finns inget utrymme för utsvävningar på något sätt. Regnat har det gjort också nästan hela dagen. Var är den där "värmeböljan över Sverige" som tidningar, radio och TV snackar om. Men det kanske räcker att den når från t.ex Norrköping till Uppsala så blir det väl "hela Sverige" för fjollträskarna. Här hos mig är det då ingen värmebölja.

12 grader. Plusgrader visserligen så jag ska väl inte klaga, det kunde ju varit värre...

Nåja, vädret rår vi ju inte på så man får helt enkelt gilla läget och försöka få lite gjort inomhus istället. Men det blev inte så mycket med det heller. Jag har mest softat (visst låter det mkt bättre än att säga att man har slöat elller latat sig?) i väntan på dagens EM-drabbningar. Har fördrivit en del av kvällen med Portugal-Tyskland och fick se en underbart bra match med många skickliga spelare i båda lagen. Tyskarna vann ju förstås, de brukar ju göra det när det drar ihop sig i större mästerskapsturneringar. Om en timme är det dags för Spanien-Polen i Sveriges EM-grupp och jag ska nog kolla en stund för att försöka bedöma hur bra/dåliga Polen är. Eftersom vi ska möta dem om några dagara.

Sen... har jag fått nåt oljud i bilen som jag inte vet vad det är. Det har väl liksom kommit smygande bit för bit och därför har jag inte reagerat tidigare. Men när jag skjutsade yngre dottern till jobbet i onsdags kommenterade hon det genast. Därefter fick hon låna bilen i förrgår och igår och när jag fick den tillbaka igår kunde jag inte säga emot att det var ett väldigt konstigt ljud.

Det börjar först då man kommer upp i c:a 50 km/h. Det låter lite som att motorn går på högre varv än den gör och min första tanke var att någon av alla de remskivor och spännrullar som håller kamrem och multirem för vattenpump, servo och annat på plats hade skurit. Men så prövade jag att trampa ur och lägga i friläge och ljudet förändrades inte förrän jag saktade ner till under 50. Alltså kommer det inte från själva motorn utan från drivningen på något sätt.

Min tama husmekaniker kom hit efter sitt dagskift igår och åkte en sväng med mig och han var inte heller säker. Trots att hans kompetens på området vida överstiger min. Men han mindes, liksom förstås också jag, att jag hade problem med växellådan i vintras. Spaken satt som hälleberget när det blev kallare än minus tio. Jag skaffade då en flsaka växellådsolja och en annan teknisk kamrat fyllde på åt mig. Det blev bättre men inte helt bra. 

Men kort tid därefter var det slut på den strängaste kylan och jag hade inga bekymmer sedan. Så kanske, kanske, om jag har tur så är det "bara" för lite olja i växellådan. Det var vad min privata expert gissade på i alla fall.

Men... man behöver en billyft och diverse annan utrustning för att fylla på och den kamrat som gjorde det i vintras har lämnat landet och åkt hem till sitt fädernesland, Libyen. Så honom kan jag inte be.

Det blir väl att åka ner till min lokala bildoktor, Magnus, när det blir måndag morgon. Till dess får hon väl stå på sin parkering och skämmas, den där franska ragatan...

Hon är ju 17 år och det är ju en ganska aktningsvärd ålder om man är bil. Att det kommer små krämpor är ju inte så konstigt. Får bara hoppas att hon inte ruinerar mig fullständigt nu när jag börjar förbereda mig på pensionärsliv.

Såg i AB att löpartjejen, Sara Wedlund, gått bort. Bara 45 år gammal. Minns ni henne, kära ordbrukare?
Den där tunna unga tjejen som slog igenom som långdistanslöperska lagom till fri-irdrotts-VM i Göteborg 1995. Hon sprang rakt in i svenska folkets hjärtan och utvecklades fort och mycket. Men inte länge. Efter bara något år försvann hon helt från löparbanor och även från media. Idag vet jag att det berodde på ätstörningar. Anorexin tog över hennes liv men jag vet inte om det var den som gjorde slut på det. Hur som helst är det tragiskt när någon såpass ung inte får leva ett fullt liv. Vila i frid, Sara!

Men ni, kära ordbrukare, hoppas jag stannar kvar på jorden länge än i Sotenäs, Mjällom, Risnnäset och Smygehuk.

Vi ses! När andan faller på...

Rubriken handlar förstås om EM-premiären i Sevilla mot Spanien igår kväll. Mot alla odds lyckades vi hålla tätt i 90 min.

Jag kunde lika gärna ha skrivit; Spanien-Robin Olsen 0-0 för det var just han, vår målvakt, som vi främst har att tacka för den oförtjänta poängen. Spanjorerna hade bollen typ 80% av tiden och så fort svenskarna lyckades erövra den så tog Spanien tillbaka den. Man dominerade totalt under hela matchen och jag vet inte om jag någonsin sett ett fotbollslag bli så utspelade utan att förlora. Men, som sagt, så hade vi något de inte hade - Robin Olsen i målet. Det var han som räddade poängen till Sverige genom ett antal mer eller mindre omöjliga räddningar.

Kan tänka mig att domen faller ganska hård från de spanska sportjournalisterna över deras oförmåga att spräcka Sveriges nolla. Sverige skapade två målchanser värda namnet på hela matchen och det hade väl varit en verklig ödets ironi om vi lyckats peta in bollrackaren någon av de gångerna. Men riktigt så goda var inte gudarna ändå.

Poäng har vi inte tagit så många gånger mot Speniens landslag. De tillhör ju de där nationerna som nästan alltid är med och krigar om medaljerna i EM och VM. Så det är bara att buga och tacka för denna poäng som jag aldrig trott vi skulle erövra. Nu finns en bra chans för oss att bli tvåa i gruppen om vi rår på Polen och Slovakien (om jag minns rätt om motståndet). Fast med det spel svenskarna presterade igår vete väl tusan om vi har i åttondelsfinal att göra.

Den som lever får se. Och lever gör jag ju uppenbarligen trots gårdagens upplevelser. Hjärtat slår och jag andas själv och har även druckit mitt moirgonkaffe så det är hopp om livet.

Jag får väl leva med att jag just nu är inne i en fas av acceptans, där verkligheten måste få lite tid att sjunka in i skallen på en. Sen får jag väl fundera ut en plan för mitt fortsatta liv efter 64-årsdagen.

Och då är det ju praktiskt att ha ett fotbolls-EM som ger en lite annat att tänka på då och då. Och som om inte det vore nog så är det match för Giffarna ikväll också. Hemma mot GAIS från Göteborg. En av de städer som, liksom Sundsvall, fyller 400 år i år. Det är vi och dom och Borås som Gustav II Adolf hann med att grunda 1621. Kanske hann han ännu fller men det är de tre jag vet säkert.

Firandet här på Sveiges midja är dock uppskjutet till nästa sommar p.g.a pandemin. Det beslutet togs medan Covid19 grasserade som allra värst och det kanske var nödvändigt eftersom arrangemanget kräver en del planering.

Ha en härlig tisdag, kära ordbrukar i Hunnebostrand, Rasbokil. Hjoggböle och Junibosand. Själv planerar jag att leta fram mina gåstavar och dra till skogs för att kompensera för den fysiska aktivitet jag numera inte får på jobbet.

Vi ses! När andan faller på...

Nu är våndan över. Beslutet är fattat och avtalet underskrivet. Skrev ju häromdagen att jag slet med ett beslut jag måste ta och nu är det gjort.

För en vecka sedan, förra måndagens nattskift, råkade jag av misstag ställa till en kortslutning i fabriken. Smältugnarna står i långa rader och är seriekopplade med en strömstyrka på c:a 160 kA (Kilo-ampere vilket betyder tusen, alltså 160 000 ampere) Likström förstås så man får inte ström i sig av att röra vid en ugn. Däremot smäller det rejält om raderna av någon anledning får kontakt tvärs över.

Jag fick alltså nån sorts hjärnsläpp och svängde runt med gaffeltrucken på en för liten yta och en kraftig ljusbåge uppstod. Plus att det small ganska högt.

Blev jag rädd? Nej, faktiskt inte. Jag har jobbat där så länge och upplevt så mycket att min ryggrad talade om för mig att man är skyddad på förarplatsen i alla fordon. Bara att sitta lugnt, alltså till endera någon del av det som leder strömmen brunnit upp eller att ställverket bryter strömen automatiskt som det gör efter en viss tid.

Men det fanns ju andra omkring platsen och de blev alla rejält skärrade. Inklusive min ena chef som var totalt hysterisk efteråt. Jag kallades förstås in på kontoret och fick förklara mig. Förklara var allt jag kunde göra för någon ursäkt för mitt misstag fanns ju inte. Jag hade ju absolut handlat mot bättre vetande.

Förståndsmässigt var jag tveklöst medveten om risken men tänkte inte alla de tankar som jag borde ha gjort. Delvis på grund av att skiftet före lämnat en massa jobb ogjort som jag måste göra klart. Och så var jag väl lite för ivrig i min ambition att serva de jag skulle serva så snabbt och bra jag kunde

Någon timme senare kom hon (min unga kvinnliga chef) och hejdade mig och sa till mig att parkera trucken och ägna mig åt ett annat jobb resten av natten för då hade hon kommit fram till att hon skulle dra in mitt körtillstånd i väntan på utredning.

Sedan kallades jag in för ett möte på personalavd. i torsdags och trodde väl att de ville knäppa mig lite på näsan och kanske ge en formell erinran eller varning.

Men då fick jag veta att de tänkte säga upp mig av personliga skäl eftersom jag inte kan utföra arbetena jag normalt gör om jag inte får köra fordon. Alternativet, eller erbjudandet som det kallade det, var att bli arbetsbefriad med full lön fram tills jag fyller 64 i december och därefter stämpla A-kassa eller gå i pension.

Det var alltså det jag våndades över häromdagen. 

Jag fick tid på mig till kl. 10 idag att säga ja eller nej. Och inom mig så vet jag att företaget har väldigt lite att komma med och ingen rättslig instans skulle godkänna deras anledningar som saklig grund för uppsägning. Jag hade inte skadat någon människa och de materiella skadorna var försumbara.

Mina fackliga företrädare rådde mig också att ta striden med dem eftersom de ansåg att jag inte kan förlora. Jag skulle  alltså, med all säkerhet ha vunnit över dem i en rättslig prövning, det är även jag ganska säker på

Men det slutade med att jag inte orkade, inte vågade ta risken att kanske förlora och stå utan inkomst. Även om risken var försvinnande liten.

Så från och med nu är det alltså färdigjobbat! I alla fall på det jag kallat min arbetsplats i dryga 45 år. Det står mig dock fritt att försöka hitta ett annat jobb och skulle jag lyckas med det så görs ingen avräkning på lönen för den skull.

Och så fort jag skrivit under deras avtal var det som om en sten föll från mina axlar, som om klumpen av oro i magen liksom gick upp i rök och jag kände mig bara lättad. Och jag har ju sex månader på mig att städa ur klädskåpet och lämna tillbaka nycklar och sånt.

Jag kände helt enkelt att jag inte orkar ta strid för en anställning som ju ändå ska upphöra inom något år. Nu blev det såhär och jag har redan börjat förlika mig med tanken på att gnugga dem på lön utan att behöva svettas för den. Inte heller behöver jag jobba ett enda nattskift till. Och varje gång jag åker förbi fabriken kan jag dra en lättnadens suck över att jag inte behöver svänga in på deras parkeringsplats utan bara kan passera.

Nåja, vi får väl se hur det känns om några dagar då tankarna har landat lite mer. Hoppas att den lättnad jag känner nu består även då.

Jag skrev ju i lördags att jag nog skulle återkomma i ärendet. Nu har jag gjort det och än så länge känns det faktiskt mest bra. Hur det blir sen får väl tiden utvisa.

Tackar därmed för visat intresse om du läste ända hit. Då är du en tålmodig människa, kära ordbrukare, i din egen metropol eller bondhåla någonstans i Sverige. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

Inte är det ofta jag lägger ut bilder av min mat. Eller bilder överhuvudtaget... Men det här blev så smarrigt i sin enkelhet att jag måste ta en bild. Stekt laxfile med smörstekta champinjoner och rödlök. Till detta en busenkel kall sås och rödlöken går igen även där tillsammans med creme fraiche och röd stenbitsrom. Och så färskpotatis till detta så är man liksom "hemma". Så nu är jag mätt och belåten en stund åtminstone.