... har gått sedan Sverige förändrades för alltid. Denna lilla trygga avkrok i norra Europa skulle aldrig mer bli sig likt efter att landets statsminister brutalt avrättats på öppen gata i Stockholm. Minns att man gick omkring i dagar, veckor med en känsla av overklighet. Det var så svårt att ta in att det verkligen var sant.

Nu finns det ju förvisso några som hävdar att det heller inte är sant. Privatspanare som påstår att det var ett iscensatt teatermord. Att Palme och hans fru byttes ut längs vägen från biografen och ersattes av två statister. Och att ingen dog eller skadades utan allt var bara ett påhitt för att dölja att statsministern var drabbad av aids.

Den teorin anser jag vara t.o.m ännu dummare än att Skandiamannen skulle vara skyldig.

Sanningen? Ja, den får vi väl kanske aldrig fram förrän år 2056 då sekretessen hävs för de delar av utredningen som ännu inte redovisats öppet. Om jag mot förmodan lever då så fyller jag 99 år det året och skiter förmodligen i vilket.

Dock tycker jag att det är märkligt att något behöver vara sekretessbelagt om man, som rättsväsendet hävdar, är säkra på att man löst mordet (Skandiamannen, alltså). Det är man ju så säkra på att utredningen lagts ner.

Jag har skrivit massor om den här saken och ganska nyligen dessutom. Men häromdagen såg jag en dokumentär som faktiskt syr ihop flera av de saker som jag ansett inte stämmer. "30 sekunder" heter den och finns att se helt gratis på SVT Play för vem som vill. Den förklarar hur både fru Palme och "Cheva-mannen" båda så tvärsäkert kunde peka ut Christer Pettersson. Man har hittat en kvinnlig bekant till Christer som bebrättar att han befann sig i krokarna för att köpa narkotika. Han chockades förstås av skotten och insåg genast att han, med sin bakgrund och historia, genast skulle bli misstänkt så det är ju inte så konstigt om han stack som en avlöning därifrån, Men innan dess hann han observeras av både Lisbeth och ett annat vittne.

Denna dokumentärs teori går också mycket väl ihop med den jag rekommenderade alla att se för ett par dagar sedan (Postum Humanitas på Youtube) där även polisspåret får sin förklaring. Ett spår jag själv trott en hel del på innan.

Nog om det, jag ska försöka att inte återkomma alltför ofta till det här. Men se gärna domumentären!

Februari tar slut idag och därmed är mina hatmånader över för den här gången. Jag vaknade igår morse med ljudet av vatten i rörelse utanför fönstren. Ställer alltid sovrumsfönstret på glänt en stund varje morgon och då möttes jag av ljudet av vatten porlande i stupröret utanför. Rann gjorde det även på marken nedanför av snö som smälte.

Och på bara några timmar hade det tinat så pass att gräsmattorna började titta fram ur snön. Jag tog på broddarna inför morgonpromenaden med min fyrbenta sambo. Men det visade sig vara onödigt för den is jag befarade var bara snöslask som skvätte runt våra skor och tassar. Jag tar inte ordet "vår" i min mun ännu men nog var det ganska härligt att ändå få en liten föraning om vad som komma skall.

Nu väntar jag bara på att Thea ska vakna och komma springande med glad svans och vilja upp i famnen för lite morgonmys. Hon har ett enormt behov av närhet och ömhet så jag har gjort det till en vana att lyfta upp henne i knät en stund varje morgon när hon har vaknat. För att försöka tillmötesgå hennes önskan och behov.

Dagen idag ska ägnas åt att tömma det extraförråd jag hyrt i många år i källaren. Det har använts för att förvara mina vuxna barns möbler och andra tillhörigheter. Men nu är det uppsagt och allt de inte längre behöver eller vill ha ska fraktas bort. En stor sängbotten och en byrå plus lite diverse smått och gott. Yngste sonen och min tama husmekaniker har lovat hjälpa till att bära och lasta den släpvagn jag ska hämta innan dess.

Sen ska jag, som varje år den här dagen, ringa storebror och gratta på födelsedagen. Han fyller 73 och är förstås pensionär precis som jag. Kvällen kommer att tillbringas i soffan med förhoppningen att mitt kära Timrå IK kan få ordning på skridskor och klubbor igen i dagens möte med Leksand på hemmaplan.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en fantastisk tisdag i Hovmantorp, Hemavan, Rotebro och Nusnäs.

Vi ses! Förr eller senare...

Vet att jag ganska ofta skrivi om olika TV -program. Men jag måste ju fråga om det finns fler än jag bland mina kära ordbrukare som följt serien om Marko (Markolio) och hans mamma Irma. En helt underbar serie där man, än en gång, förstår vilken härlig människa som döljer sig bakom artistnamnet Markolio.

Här har man alltså gjoirt en TV-serie i sex delar om honom och hans mamma, Irma Lehtosalo. Som från början bodde i ett mögelskadat hus där hon riskerade att bli sjuk av själva huset. Då kostar Markollio på att riva det och bygga ett nytt hus åt sin mamma, vilket hela serien handlar om.

De kom till Sverige när Markolio var en liten pojke och Irma hade rätt grava akoholproblen. Men han slutade aldrig att tro på hennes möjligheter att bli nykter och få ordning på sitt liv utan stöttade trots diverse trauman och jobbiga upplevelser till följd av mammans drickande. Köpte ett hus på Värmdö åt henne och hoppades att det skulle få henne nykter, vilket också lyckades. Men huset förföll mer och mer och det är vad serien handlar om. Hur man konstaterar att huset är bortom all räddning och måste rivas. Och hur han sen bygger ett nytt åt sin mamma.

Det är både rörande och spännande att följa deras resa från mögelskadat hus till ett spritt nytt.

På tal om TV kan jag också rekommendera, för er som har CMore att se den finska serien "The reindeer maffia" där visst Mikael Persbrandt ska dyka upp så småningom. Ännu har jag inte sett till honom, efter tre sedda avsnitt, men jag vet ju att han kommer att vara med. Och det är riktigt bra, även utan Persbrandt.

Annars... så vet jag också att jag många gånger skrivit om Palmemordet. Jag har, genom åren, sett flera olika privatspanares videor där man presenterar olika teorier. Den enda vildare än den andra!

MEN... om du som läser är intresserad så vill jag rekommendera en Youtubekanal som heter "Postum Humanitas". Det finns, i skrivande stund 16 delar som förklarar, på ett helt nytt sätt (för mig) varför mordet fortfarande är olöst efter alla dessa år. Den här kanalen känns mer seriös än de flesta bl.a därför att man inte ber om bidrag via swish eller ens tillåter kommentarer. Den måste vara gjord av någon med särskild insyn i fallet för man har använt sig av datoriser<ade röster för att läsa upp innehållet. Just det kan kännas lite irriterande då betoningen av ord ofta blir lite fel. Men jag antar att man gjort så för att inte röja upphovspersonens identitet.

Så om du är intresserad av den saken så rekommenderar jag att du tittar och lyssnar från del ett och hela vägen till sel sexton som kom nu idag. Kanske kan fallet äntligen få sin lösning.

Annars... så är jag besviken på mina rödvita hjältar idag. De hade ledningen med 2-0 inför tredje perioden mot Malmö hemma men efter bara 2,5 minuter in i tredje perioden hade Malmö gått ifatt och förbi till 2-3. Som sedan blev 2-4 innan Timrå reducerade och sen  2-4 som slutade 3-6 till skåningarna efter mål i tom bur i slutat.

En besvikelse förstås men bara att bita ihop och komma igen!

Därmed är det dags att knyta ihop säcken och förbereda sänggåendet. Snarkmaskinen är laddad med vatten och kudden väntar. Så... godnatt mina kära< ordbrukare i Sangis,Östervåla, Obbola och Valdemarsvik.

Vi ses! Förr eller senare...

Ombesiktning av Madame Citroen . CHECK! Äntligen är hon godkänd att framföras i trafik för ett år till. Idag föll ett orosmoment bort när jag åkte iväg och gjorde efterkontrollen av anmärkningarna från besiktningen. Styrled, spindelled, parkeringsbroms och bromsljusen åtgärdades igår av min liberianske f.d arbetskamrat. Skönt att veta att hon nu är ok. Så långe det nu varar... Innan nästa käftsmäll kommer.

Det där med aprilväder i februari som jag skrev om för ett tag sen har visat sig på nytt. På alla hjärtans dag publicerade jag en bild på det röda hjärta som hyresvärdens personal hängt upp i fönstret i porten och där ser man i bakgrunden hur gräsmattan skymtar mellan isfläckarna. Sen dess har det fallt både regn och snö och varit både plu- och minusgrader om vartannat. Men de senaste dagarna har han däruppe kastat ner en massa snö igen över oss. Så nu har vi säkert 20-25 cm igen och det är kallgrader ute så halkan är inget större problem.

Solsken från klarblå himmel igår medan det är mer mulet idag.

På Farmen valde Tora att göra förstekämpe av Eddie. Och han är nog inte så lite panikslagen. Det såg man i gårdagens avsnitt där han verkade stirrig och orolig efter han fått beskedet.

Som de flesta (gissaar jag) var jag nästan säker på att hon skulle välja Christoffer men hon kanske tänkte att Eddie vore bra att få bort ur spelet. För hennes egna chansers skull. alltså.

Så nu återstår att se vem Eddie väljer att tampas mot. Någonting säger mig att han chansar med Assi, som inte varit där lika länge och hoppas att hon inte har pluggat på. Men efter vad vi fått se i TV har han väl själv inte heller varit så flitig med bondepraktikan. Men det vet man ju förstås inte. Artin tror jag knappast Eddie rår på i styrjegrenarna och inte Viktor heller. Så kanske han chansar med att ta Christoffer. Det får vi se på söndag.

Hur som helst så tycker jag att det är lite synd för oss tittare om Eddie åker ut. Nog för att han paktar med allt som rör sig men det är han ju inte ensam om. Men jag tycker liksom att på samma gång så är han lite av en glädjespridare och vill att alla ska må bra. En trivselfaktor, helt enkelt. Klimatet på Farmen kommer att förändras till det sämre, tror jag, om det blir han som åker hem på söndag.

Imorse var det åter dags att spänna åt livremmen. Jag är nu på sjunde hålet och med tanke på att jag var på det första när jag startade med LCHF i december så får jag nog vara nöjd. Och jag vet ju, inför måndag då jag väger och mäter mig nästa gång, att har inget hänt på vågen så har midjan i alla fall krympt lite till.

Nu verkar molntäcket ha spruckit upp för nu är det solgt igen utanför. Så jag kanske ska passa på medan solen är uppe att ta en liten sväng med Thea och få lite dagsljus.

Ha en fortatt fin fredag, kära ordbrukare i Gamleby, Nusnäs, Garphyttan och Flemmingsbro.

Vi ses!

God förmiddag på er därute! Morgonen idag bjöd på mer snö. Tydligen tyckte VH (Vår Herre) att han hade snålat lite förra gången han kastade på oss lite mer snö igår och natten till igår. För de nyplogade gångvägarna och trottoarerna hade nu c:a 15 cm nysnö på sig som jag och Thea fick pulsa omkring i på morgonpromenaden. Bilen ser ut som en igloo ungefär men det är ju kall snö (-3 ute) så det borde gå ganska enkelt att röja av den om jag behöver åka nånstans.

Farmen igår bjöd på precis det jag önskade - att Tova valde enda tjejen just nu på Farmen, Tora, till storbonde. 

Misstänker att missnöjet med det är större bland de andra än någon av dem visade öppet. Framför allt hos Viktor och Eddie som hade gjort helt andra planer. Den där lilla elaka gubben som bor inom mig och tittar fram emellanåt vill ju helst inte att Viktor ska ta sig till final. Han är lite för stöddig för min smak och både Eddie och Christoffer litar kanske lite för mycket på honom. Men ensam framför kameran visar han ju sitt rätta jag och är helt öppen med att han gärna blåser vem som helst. Och på nåt sätt så är det väl just det som är en av produktionens tankar med hela konceptet. Att locka fram deltagarnas tävlingsinstinkter och få dem att göra precis de här sakerna som de tycker blir "bra TV".

Och det är säkert också meningen att vi som tittar ska tycka och reagera, blir berörda, förbannade, glada och ledsna av utvecklingen längs vägen till finalen. På Torpet är det nu näst sista veckan så nu komer endast en av farmarna att få flytta dit medan Asiatou (visst heter hon så?) och Artin går tillbaka till Farmen.

De säger ju ofta från produktionen att på Torpet finns ingen storbonde (eller stor-torpare skulle det kanske heta) men jag tycker att det är rätt tydligt vem som åtminstone ser sig själv som herre i det huset. Jag talar om den aggressiva tuppen i hönsgården som, av nån anledning, verkar gilla att jaga tjejerna. Att han jagar sina höns förstår jag, det är ju nedärvt i hans DNA sen tusentals år men fattar verkligen en tupp vem som har vilket kön bland oss människor också? Det är nästan så att jag börjar tro det eftersom det har varit samma sak flera somrar. Att tuppen på torpet springer efter de kvinnliga deltagarna för att få dem att lyda hans vilja. Kanske att nån ordbrukare med större kunskap och erfarenet av lantliv vet och kan upplysa mig. Brukar tuppar attackera kvinnor mer än de springer efter männen?

Dagens avsnitt av båda programmen har jag ännu inte kollat på men jag ska innan det blir kväll för då det mörknat så är det hockeykväll igen och Timrå spelar borta mot Färjestad i Karlstad. En svår match, absolut, och Timrå saknar flera spelare som är sjuka. Men Färjestads formkurva den senaste tiden ser inte så stark ut och med tanke på att vi besegrade serietvåan Växjö i lördags så är väl ingenting omöjligt. Svårt kanske men absolut inte omöjligt!

Innan dess ska jag göra en av mina favoriter bland LCHF-recepten. Det blir ostgratinerad blokål och broccoli med stekt rimmat fläsk idag. Första gången jag åt det var på ett lunchställe längs gamla E4 mellan Söderhamn och Gävle men de serverade potatis till också. Tyckte det var jättegott och märkte snabbt att det funkar utmärkt även utan potatis.

Matstället var det min gamle far som tipsade om. Jag hade åkt förbi många gånger och tyckte inte att det såg så lockande ut. Ett lite ruffigt ställe som såg ut som en större barack men med en väldigt stor parkeringsplats. Där stod det ofta flera långtradare och det var just det farsan poängterade. Han tipsade mig att kolla var det stod många lastbilar med släp för där brukade det, enligt honom, serveras bra käk. Och det är ju egentligen ganska logiskt om man tänker efter. Yrkeschaufförer som kört sträckan kanske hundra gånger vet väl, om några, var man får bäst käk längs vägarna. Och den kunskapen har fört mig till många goda måltider på olika håll i landet. Stället jag pratar om hette E4-baren och låg i höjd med det där stället längs nutida europaväg med en stor viking som symbol. Tror det heter Hakke Gård, Och även det nya haket har utmärkt husmanskost om man blir hungrig längs resans gång på E4.

Därmed avslutar jag för nu och går ut och sopar fram min bil. Ska hämta sonen och åka på Willys en kortis och sen är det väl dags för min fyrbenta sambo att få sig en lite längre rastning i solskenet. För nu är det en  strålande fin vinterdag därute med sol och blå himmel. Snöröjning pågår för fullt så när jag är hemma igen går det säkert smidigare att ta sig fram. 

Han en fortsatt bra dag, kära ordbrukare, så ses vi igen när andan faller på.

Ha det!

En stor del av förra veckan märkte jag att ett av mina irritationsobjekt försvunnit. Jag talar om de där små reklamrutorna som ploppar fram så fort man byter sida här på bloggplatsen. Om jag t.ex ser  en rubrik och inledning som intresserar mig på förstasidan och klickar på den så kommer dt ju upp en reklamruta som jag måste släcka innan jag kan läsa bloggen. Samma sak om jag använder slumpknappen för att surfa omkring. Kanske inte varje gång men närapå. Och det var så skönt när jag plötsligt slapp det där. För de är ju luriga också med den där reklamen. En del ska man klicka upptill för att bli av med och andra nedtill. Ibland är det ett krys för att stänga och ibland en stäng-knapp som man måste klicka på.

Men sen igår är det alltså som förr igen. Eller rättare sagt som det varit de senaste åren. För det där fanns inte innan. VIsst finns det reklam insmuget mellan blogginlägg och det kan jag väl leva med men den stora mängd som drabbar oss numera känns lite för mycket. Men det handlar förstås om att någon vill tjäna mer pengar.

Och vem vill inte det? Fast för en pensionär är det ju svårt att anmäla intresse för övertid. Som jag kunde göra medan jag var löneslav. Inga löneförhöjningar för oss inte. Och väldigt små chanser till extrainkomster.

Jag såg dock en liten blänkare på FB för några dagar sen där de sökte timvikarier som ville jobba några kvällar i veckan på stadsbiblioteket. Det handlade om att hjälpa kunder så gott man kan samt att ställa tillbaka återlämnade böcxker i rätt hylla. Jag skickade ett mail och anmälde intresse men har inte hört av dem. Och med tanke på att jag aldrig skrivit ett CV som det heter numera så kanske jag var för dålig på att sälja in mig själv. Men vi får se.

På Farmen gjorde Christoffer processen kort med Tova som visade sig inte kunna någonting överhuvudtaget. Hon försökte inte ens gissa utan skrev bara frågetecken på sin lilla griffeltavla i Tinget.

När hon blev vald till andrekämpe sa hon att hon ju har överraskat förr och antydde att hon kunde göra det igen. Men i Tinget var hon helt chanslös.

Så nu återstår att se om hon kan överraska när hon väljer storbonde. Den styrande pakten har ju legat i för att få henne att välja Viktor eller Eddie och det kanske hon gör. Men jag hoppas faktiskt att hon inte följer deras råd utan kanske väljer sin bästa kompis, nykomlingen Tora. Då lär ju Viktor och hans hejaklack försöka locka till sig även henne. Men det får vi se imorgon.

Söndagen har varit stillsam. Inomhus, vill säga, för ute har nordvästen tagit i så det sjöng i knutarna nästan hela dagen. Så fast temperaturen legat runt nollan så frös jag varje gång jag var ute med Thea. Klädde mig mer för varje gång men det var först på kvällssrundan som det blev någorlunda uthärdligt. Då hade vinden mojnat och vi tog en lite längre sväng än tidigare. Och Thea har lärt sig nu att när vi kommer in efter dagens sista promenad så säger jag till henne att nu ska vi sova. Så då tassar hon snällt iväg till sin säng och lägger sig.

Där stannar hon till nån gång efter nio imorgon innan hon kommer och ställer sig på bakbenen mot mina ben och vill upp i famnen för klapp- och klistund. När hon fått det i några minuter brukar hon hoppa upp på min säng och somna om och sova en bra stund till innan hon vill ut.

Önskar mina kära ordbrukar en god natts sömn så drar vi igång en ny veca imorgon!

Vi ses!

Om någon som inte riktigt går att få förtroende för brukar man säga att den är "lika pålitlig/opålitlig som ett aprilväder". Om det är tillfälligheter eller den globala uppvärmningen som gör det vet jag inte men uttrycket stämmer i år alldeles väldigt väl in på innevarande månad. Det har varit massor av väderväxlingar. Ömsom kyla och ömsom blidväder. Snöstormar och ösregn. Igår, till exempel, var det skapligt väder med temepratur strax över nollan men då det mörknade satte det igång att snöa. Stora lappvantar föll tätt och jag började nästan gruva mig för att kanske måsta skotta mig ut om jag skulle behöva åka nånstans idag. Men bara någon stund senare så hällregnade det. Ett regn som övergick till det vi brukar kalla snöblandat regn.

Så både igår kväll och imorse var min lilla fyrbenta sambo, Thea, måttligt road av att ens gå utanför porten. Det blev hon dock tvungen till förstås för naturbehoven måste ju fixas. Men som flera gånger tidigare var hon oerhört snabb med att fklara av det och vände sen på tassen och ställde sig orörlig medan hon tittade vädjande på mig. Så jag släppte efter på kopplet och genast satte hon kurs mot porten och hemmats torra vrå.

Regn tycker hon inte alls om och inte att traska i snöslask heller. Och jag protesterar inte heller för hur kul är det egentligen att plaska omkring i 15 cm snömodd medan det regnar på en dessutom?

Så vi gick, som sagt, in i värmen och torrare omgivning. Thea fick sin frukost och jag stekte bacon och ägg som jag åt med en näve grönsaker till.

Har fått tillbaka den där känslan av att vara "smal" idag. Det dröjer lång tid och många kilon innan någon enda människa skulle betrakta mig som smal men det kändes så runt midjan då jag steg upp imorse. Ett tag var jag nästan frestad att undersöka saken med våg och måttband men avstod från detta. Har jag bestämt att jag bara ska väga och mäta mig en gång i veckan, på måndagsmorgonen, så håller jag mig till det.

Men fortsätter det likadant lär jag ganska snart få dra in ännu ett pinnhål på livremmen.

En annan sak som också får mig att märka av mina reslutat är när det ska tas på skor och strumpor. I december skedde detta ytterst mödosamt och jag blev oftast lite andfådd efteråt i några sekunder men nu fixar jag det ganska enkelt. Och jag har varit nitisk med maten den senaste veckan så det borde ju hända saker.

Annars... så återstår två timmars väntan innan jag får bänka mig för dagens Timråmatch när Växjö kommer på besök till NHC Arena. De ska ha ett litet evenemang innan matchstart också. En klubblegendar, Bo "Bulla" Berggren ska få sin tröja upphissad i taket som tack för sina insatser för klubben under 70- och 80-talen.

Lite sent kan jag tycka för det är närmare 40 år sedan han lade skridskor, klubba och puck på hyllan och slutade spela hockey. Men bättre sent än FÖR sent. För han förtjänar det verkligen. En ganska speciell hockeyspelare där inget gick särskilt fort. Faktiskt såg det ibland nästan ut att gå i slow motion när han gjorde sina berömda dragningar. Som var så långa och så finurliga att motståndarna blev lurade trots att de gick så långsamt.

Sen ser jag också¨fram mot söndagens långa Farmen-avsnitt där Chirstoffer ska upp i Tinget. Spännande att se vem han väljer men jag gissar på Sebastian. Om det blir så och om Sebastian då är smart och taktisk så väljer han kunskap för där tror jag han är vida överlägsen årets yngsta deltagare.

Men det är ju bara vad jag tror förstås, vi får se hur det blir imorgon. Smartast av honom vore kanske att välja Eddie för han har ju inte precis glänst med hårt arbete och inte med kunskap heller. Men vågar han det? För Eddie är ju stark man i den pakt där Christoffer (felaktigt) tror att han själv också ingår. Den pakten vill såklart att han ska skickas hem och välja en av de andra till storbonde. Spännande, som sagt.

Därmed vill jag önska mina kära odrbrukare en finare lördag än vad som räder här på Sveriges midja och en ännu finare söndag innan nästa nya vecka kommer. Sköt om er i Teckomatorp, Lyxele, Almunge och Frövi

Vi ses!

Nu är det pausdagar i sändningarna av Farmen i TV4 och jag måste medge att det dår uppstår en viss abstinens hos mig för jag vill ju veta hur det går och vad som händer. Lite tråkigt att JC tvingades lämna för jag tycker att det behövs någon eller några människor med lite mer livserfarenhet än de där 25-30-åringarna som tror att de vet och kan allt.

Men det är som det är. hälsan måste ju alltid komma i första rummet.

Förvånad blev jag över valet av förstekämpe för jag var nästan säker på att Viktor helst ville få ut Sebastian. Men han valde Christoffer och på det valet plockade han säkert en och annan poäng hos de övriga delragarna. För det är fler som retar sig på honom än på Sebastian. Men tanken kanske är att Christoffer ska välja just Sebbe som andrekämpe och slå ut honom. Men det är jag inte så säker på att han gör i så fall. Vem av dem som är starkast rent fysiskt vet jag inte men kommer det till uthållighet så tror jag Christoffer får stryk. Men kanske är Christoffer så smart att han väljer Eddie för han är nog ännu mindre uthållig. Nåja, vi får se på söndag kväll.

Det går fort nu med ljustes återkomst. Igår när jag satte mig för att äta middag vid halv fem tittade jag ut och det var inte mörkt. Början til skymning skulle jag kalla det. Och det känns inte alls länge sen som det var kolmörkt redan strax efter tre på eftermiddagen.

Efter ett par tödagar har vi åter haft minusgrader de senaste dagarna och det är inte lika halkigt ute längre. Därför tänker jag nog ta en tur längs strandpromenaden här om en liten stund. I sällskap förstås av min fyrbenta sambo.

Hon är nyfiken på alla vi möter och tycks bli besviken för varje människa hon inte får hälsa närmare på. Eller hund för den delen. Det är tveksamt vilket hon är mest sugen på att gå fram och nosa på. Och när man kommer in sen så märks det tydligt om hon fått träffa många nya hundar och folk att hälsa på. Då går hon raka vägen in och lägger sig för att vila medan hon, efter ensamma promenader då det är tomt på både folk och fä, kan ha en massa spring kvar i sina korta små ben.

Hon är ju ingen stor hund men inte så himla liten heller. Schnauzern är liksom kompakt på nåt sätt och när vi var hos veterinären på kontroll så fick jag veta att hon väger nästan 8½ kg. Så jag gissar att rasen har en tung benstomme.

Det kan dock inte jag skylla på utan mina överskottskilon beror uteslutande på vällevnad och lättja. Men det går ju ändå åt rätt håll även om det går långsammare än då jag var yngre.

Men tid är ju det enda jag verkligen har gott om så det får väl gå i den takt det går.

Det stundar helg men det är ju inget som har nån större betydelse för mig. Jag åbäkar mig inte nåt extra utifrån veckodagarnas namn. Det jag mest ser fram emot, utom veckofinalen i Farmen på söndag, är väl nästa Timråmatch som går av stapeln imorgon. Igår var de i Örebro men räckte inte alls mot hemmalaget som vann med 4-1.

Men det är ju bara att ta nya tag! Bara att "bryta ihop och gå vidare"!

Vidare ska jag också gå nu i verkliga livet. Koppla min kära livskamrat och ta med henne ut på en stärkande promenad. Sen ska jag laga fetaostnbiffar med rostad blomkål och broccoli samt tzatsiki till. Jag förkokar blomkl o broccoli i fem minuter, spolar av dem med kallt vatten och rostar dem i airfryern. Särskilt broccolin blir vansinnigt god när den fått lite färg och blivit frasig i ytan. Och txatsiski är ju enkelt att göra. En skvätt turkisk youggurt med riven gurka, salt och peppar o en vitlöksklyfta eller två. Det blir nog två för hälsans skull.

Så därmed önskar jag trevlig fredagkväll och helg till mina kära ordbrukare i världens alla hörn!

Vi ses!

Glad Alla-Hjärtans-Dag på er, kära ordbrukare i slott och koja, land och rike runt. Och i resten av världen också förstås! Den här dagen är en minnesdag även privat för mig och den firar jämna år idag, dessutom. Jag berättar inte hur eller några detaljer men jag vet att just detta datum, för trettio år sedan, blev min yngsta dotter till.

Följaktligen fyller hon alltså också trettio år i november. Svinkallt och snö var det då liksom natten hon tittade fram nio månader senare. Nu håller hon som bäst på att flytta ihop med pojkvännen, vars familj alltså min lilla hund har levat sina sju första år hos.

Precis som ifjol hade hyresvärden hängt upp röda pappershjärtan i fönstret i porten då vi gick ut för morgonpromenaden i morse. Trevligt tycker jag att de vill pigga upp sina hyresgäster med det.

Annars så är väl detta ingen dag jag brukar fira. I alla fall inte sen jag blev singel igen. Har inga minnen av något firande under min barndom heller så det kanske är en nyare företeelse. En försvenskning av den amerikanska sedvänjan, Valentines day, skulle jag gissa utan att veta.

Farmen upphör inte att förvåna och förbrylla. När Hannan blev utsslagen i tinget av Sandra var jag nästan säker på att hon skulle ge sin motståndare en frivecka genom att göra Sandra till storbonde. Men döm om min förvåning då hon valde Viktor. Och jag tror inte att jag var ensam om att bli förvånad över det valet.

Lika lite förvånad blir jag om Sebastiean utses till förstekämpe av honom när det blir dags för det valet. Själv har jag inget alls emot Sebbe men jag kan förstå att han kan ses som inställsam. Och han spelar ju absolut spelet i minst lika hög grad som de andra.

Lite ovanligt att det bara är en tjej kvar på Farmen sså långt in i serien. Men det kommer ju in två till under denna vecka då Tova och den nya tjejen, Tora, anländer på Farmen.

Dageens avsnitt av Farm och Torp har jag inte kollat på ännu men jag lä'r göra under dagen för ikväll drar SHL igång igen med Timråmatch i TV;n mot Luleå. Jag såg Tre Kronors matcher i Beijer hockey games förra veckan men det blir liksom lite abstinens ändå när man får vänta en vecka på favoritlagets matcher.

Kylan har övergått till plusgrader nu sen två dagar och fortsätter det ett par dagar til bara så kommer jag inte att behöva använda några brodder. Det mesta av isen har smält bort och t.oio.m gräsmattorna börjar titta fram så smått mellan snöfläckarna. Vår? Nej, ännu får vi nog räkna med att det kan blir både snöoväder och polarkyla ett tag rätt som det är. Men gator och vägar är fria från snö och is i alla fall. På trottoarer och gångcägar där jag promenerar med Thea finns fortfarande en del isfläckar på skuggiga ställen. Så jag tar på broddarna för säkerhets skull i ännu nån dag.

Det blev sillfrukost idag. D.v.s två kalla hårdkokta ägg och några sillbitar. Till middag har jag plockat fram en frysform med gryta på fläskytterfilé som jag lagade en dag förra veckan. Kokar väl lite blomkål och broccoli som tilltugg.

Vikt och midjemått stod nästan stilla den här veckan.2 cm smalare hade jag blivit men på vågen hade inget alls hänt. Jag vet dock att om det förändras på nåt sätt så går det åt rätt håll. Och på livremmen som jag knäppte på yttersta hålet i december är jag numera på det sjätte hålet. Så det går kanske inte fort, men det går. Och det är det viktiga!

Därmed tackar jag för visat intresse om du läste ända hit. Ha en fortsatt fantastisk tisdag och hjälp mig hålla tummarna för Timråvinst mot Luleå ikväll!

Vi ses!