Alla inlägg under april 2020

Av Göran - 30 april 2020 21:16

En ny farsot graserar just nu genom landet. Men bara på Youtube. En man som kommer härifrån Västernorrland även om han numera är verksam i Uppsala har börjat skriva sångtexter för att lätta upp stämningen lite när vi så väl behöver det.

Han sparkar Covid 19 i dess arsle med flera mycket träffsäkra texter. Jag bjuder er på två men gå gärna in på youtube och sök själva efter Jacke Sjödin. I den första driver han med de som bara inte kan hålla sig hemma när experterna säger åt oss att göra just det. I den andra sjunger han distans-duett med Helén Sjöholm som är född och uppväxt här i min hemstad. Turligt nog är det textat också så att det går att hänga med även för den som kanske hör lite sämre. Håll till godo!



Och här kommer duetten....



Vad sägs om de låtarna? Han är inte bara en fyndig texteförfattare, jag tycker att han dessutom sjunger riktigt bra. Och inte blir det sämre av att han tar hjälp av Helén!

Jag rekommenderar även hans version av gamla fina Corrine, Corrina (som givetvis heter Corona, corona i Jackes tappning. Det finns även ett youtubeklipp där han skojar med klimatförnekarna i bästa Tage Danielsson-stil. När jag såg den tänkte jag genast på Tages sannolikhets-monolog om härdsmältan i Harrisburg. Äh, skit samma, jag lägger ut den också så blir det enkelt för den som vill att se den. Varsågoda!



Hoppsan! Tre klipp på en och samma dag! Det händer inte så ofta. Hoppas ni gillade dem!

Vi kan behöva få träna skrattmusklerna lite i tider som dessa och därför försöker jag att förse mina kära ordbrukare med små stämningshöjare emellanåt. 

Tillräckligt många skriver om hur jävligt allting är just nu så jag satsar hellre på att försöka muntra upp er litegrann. Ett gott skratt förlänger livet, sägs det ju. Min mormor brukade, på sin tid, förvränga det där lite och säga att "Ett gott skratt förlänger käften" och det är ju i och för sig också sant.

Youtube är för övrigt en livlina i det läge som råder i världen just nu. Det finns så otroligt mycket skoj att titta och lyssna på där. Både nytt och gammalt. Min generation tittar ju gärna på både Hasseåtage och Magnusåbrasse. (Skriver dem som sammanhängande ord eftersom de var så intimt förknippade med varandra på den tiden det begav sig)

Och det finns ju massor liksom det mesta som Galenskaparna och After Shave eller Killinggänget producerat.

Arbetsdagen idag blev mer lagom ään senast jag skrev. Hade inte massor att göra men kunde ändå hålla mig sysselsatt på ett bra sätt så att dagen inte blev så dryg.

Våren tycks dock ha bromsat in en aning. Efter två veckor med plusgrader dygnet runt har vi haft nattfrost de senaste nätterna och jag har fått lov att skrapa rutorna innan jag kunde köra till jobbet på morgnarna.

Men jag låter mig inte nedslås av dessa små bakslag för jag VET ju att våren kommer tillbaka med full kraft.

Sköt om er, kära ordbrukare, och akta er för den osynliga fienden. Följ råden som Stefan Löfvén och farbror Egnell ger oss dagligen. Håll ihop men håll avstånd i Vittsjö, Kaunisvaara, Öregrund och på Hammarö. Vi ses!

Av Göran - 29 april 2020 19:38

Den kvarlevande halvan av författarparet bakom romanerna om Martin Beck och hans kolleger är borta. 83 år gammal har Maj Sjöwall gått ur tiden. Utan inverkan från Corona, enligt familjen.

Det känns lite sorgligt eftersom jag tyckte mycket om böckerna hon skrev tillsammans med sambon/maken Pehr Wahlöö.

En stor del av svenska folket har ingen aning om vem böckernas Martin Beck var. Maj och Pehr skrev tio böcker om honom mellan 1965-1975. Och många säger att de förändrade den svenska polisromanen för alltid. Från början ville de nog mest skildra svenska polisers verklighet så nära sanningen som möjligt. Men med tiden tog samhällskritiken över mer och mer och i den sista boken i serien, Terroristerna, är det nästan mer ilska mot samhället och etablissemanget än skildring av polisens verklighet.

Själv kom jag först i kontakt med dem sommaren 1973 under ett besök hos min bror med familj i Pajala. En kväll hade jag svårt att somna och steg därför upp för att leta mig en bok i den bokhylla som stod i rummet jag sov i.

Den var full av pocketböcker och jag fick ögonen på en som hette "Den skrattande polisen". Den fångade snabbt mitt intresse och jag läste så länge jag orkade hålla mig vaken. Resten av den plöjde jag igenom under dagen efter.

Än idag tycker jag att den är en av de allra bästa i serien även om jag i början tyckte att verkade overkligt med ett massmord på en tvåvåningsbuss i Stockholm. Mördaren hade utsett ett offer, skulle det visa sig, och resten av folket på bussen (8-9 personer eller så) fick sätta livet till för att det inte skulle finnas några vittnen.

Nästa dag åkte brorsan till bbibloteket och lånade ett par andra böcker ur serien och då jag kom hem igen såg jag till att låna de övriga i serien. Sedermera köpte jag flera av dem och har dem kvar än idag.

Flera har blivit film även om de mer sentida Beck-filmerna inte har ett skvatt med romanfiguren Beck att göra. Man har använt namnen Beck och Gunwald Larsson bara.

Första boken, Roseanna, filmades på sextiotalet med Keve Hjelm i huvudrollen. På sjuttiotalet spelades Bo Widerbergs "Mannen på taket" in. Då med Carl-Gustaf Lindstedt i huvudrollen.

Senare filmades några fler där Gösta Ekman spelade Beck och Gunwald Larsson gjordes av Rolf Lassgård.

Dessutom har man i USA gjort film av Den skrattande polisen med Walter Matthau som Beck.

Riktigt hur det gick till vet jag inte men sen började man göra filmerna med Peter Haber och Persbrandt. Antagligen betalade man förlaget fina pengar när inkomsterna från romanserien kanske gått ner en del p.g.a tidens gång.

Maj Sjöwall själv fick dock inte en krona för alla dessa succéfilmer. Hon berättade i en dokumentär jag såg för några år sedan att hon och Pehr valde att få betalt i en klumpsumma istället för att få procent på försäljningen av böcker och filmrättigheter. Dessa pengar hade de ganska snabbt förslösat också. Mest på att ha roligt, äta och dricka gott samt göra resor. Lite orättvist känns det allt att hon inte fick ett öre av alla miljoner de filmerna spelat in och fortfarande gör. För de sänds ju med jämna mellanrum och kan streamas av C-mores kunder.

Därför var hon också tvungen att fortsätta jobba med vad hon kunde få även efter pensionsåldern. Hon skrev förstås en del själv men försörjde sig också som översättare ända upp i 80-årsåldern.

Så... du som passerat åtminstone femtio och inte har läst dessa böcker kan med fördel uppsöka ett bibliotek om nu sådana fortfarande finns och inte har blivit privatiserade med vinstkrav.

Yngre människor känner kanske inte igen sig i det Sverige som beskrivs i böckerna. Men man kan nog säkert läsa dem med behållning ändå så man får lite hum om hur landet lagom såg ut på 60- och 70-talen.

Jag rekommenderar särskilt den första jag nämnde men även Den vedervärdige mannen från Säffle (Förlagan till filmen Mannen på taket) och kanske allra mest boken som kom efter den och heter Det slutna rummet. Den tycker jag personligen är den bästa i serien.

Den har dock aldrig filmats och det kommer knappast att ske heller eftersom det nästan inte är någon "action" alls i den och samhällskritiken börjar bli rätt bitter. Men jag gillar den.

Maj hade tydligen varit sjuk ganska länge så kanske var det en befrielse för henne att få somna in. Men jag tycker ändå att det känns lite sorgligt att hon är borta.

Martin Beck däremot lär nog leva i många år än. I böckernas och filmens värld...

Av Göran - 28 april 2020 20:19

Nu börjar jag bli ritkigt jävla spytrött på den där förbannade Coronan. Det som jag, för ett par månader sedan, trodde var hejdlöst överdrivet av media börjar arta sig till den kanske största händelsen i världen (bortsett från krig och annnat förstås) på hela århundradet. Eller åtminstone under min livstid.

Kan inte påminna mig något som förändrat dagligt liv så mycket på så kort tid. Och då har pandemin inte peakat ännu enligt expertisen. Det tror man visst att den kan göra i början av maj.

Kanske får jag ångra att jag valde att ta semester från måndag efter midsommar och inte i augusti. Ska man tvingas häcka inomhus hela semestern?

Och allt påverkas ju också! ALLT!!! Evenemang efter evenemang ställs in. Valborg, första maj, nationaldagsfirandet liksom sommar-OS och EM i fotboll. Liksom allt seriespel inom idrotten.

Båda mina äldsta barn är nu korttidspermitterade och jobbar bara några strötimmar varje vecka. Och på radion hör man dagligen om fler som varslas om uppsägning, I bransch efter bransch.

Funderade tidigare på att åka upp och se Ulf Lundell vid Skuleberget i slutet av juli men det kan jag sluta fundera på för det är inställt liksom säkert Lars Winnerbäcks planerade konsert här i stan samma kväll.

Festivaler och stadsfester runt om i landet ställs in på löpande band liksom andra jippon och nöjen.

Men de jag nästan tycker allra mest synd om är de stackare som råkade födas år 2001 och skulle ta studenten i år. Det blr inget åkande på lastbilsflak eller folksamling utanför skolorna när de släpps ut i sina vita mössor. Om dryga trettio år är dessa ungdomar bittra 50-åringar som känner sig åsidosatta eftersom de är den enda årgång som inte fick fira sitt skolslut på traditionellt vis och vakna nerspydda i nån buske utan en aning om hur de hamnade där.

Det är nästan bara travet som kör på. Fast utan publik. Idag meddelades det att man kommer att köra Elitloppet på Solvalla sista helgen i maj. Men inför tomma läktare.

Påminn mig, när det är över (om det nu ar slut nån gång....) att vara glad och tacksam om jag kan åka till stan eller Birsta och handla utan att fundera över hur mycket folk som är i omlopp där. Eller gå på bio, revy, konserter eller idrottsevenemang. Påminn mig att vara tacksam att jag "bara" behöver vänta kanske en vecka på nästa match för Giffarna eller Timrå IK.

Ja, jag är gnällig idag. Kanske delvis beroende på att jag hade en så mördande tråkig dag på jobbet. Hade ingenting att göra på hela dagen. Jag använde en dryg timme på morgonen till att friska upp mina kunskaper inom det jag tillfälligtvis jobbar med men resten av dagen blev det bara slösurfande på nätet i väntan på att något skulle hända.

Lekte en stund med tanken att åka ut och göra en extra rond och kolla avfallsstationerna men dels gjorde jag den igår och det behövs bara två gånger i veckan. Men den bil jag använder för att ta mig runt fabriksområdet var upptagen av kollegerna plus att den skulle på service efter lunch. 

Jag kunde förstås ha ronderat till fots men det hade blivit en promenad på 3,5-4 km och då jag tittade ut såg jag en grå himmel plus snöflingor som dansade förbil fönstren. Plus att det blåste hårt från norr. Så då valde jag att ha långtråkigt istället.

Hittade en sajt med korsord där jag fördrev en stund också och funderade starkt på att ta med en bok att läsa om det skulle bli likadant imorgon.

Lyxproblem? Javisst är det så, kära ordbrukare. Men nu fick jag ju gnälla av mig lite så nu känns det faktiskt bättre.

Akta er för "osynliga fienden" i Staffanstorp, Vikarbyn, Grebbestad och Häggdånger. Vi ses!

Av Göran - 22 april 2020 06:46

Godmorgon på er, kära ordbrukare. Råkade kika in här som hastigast och såg i backspegeln att det idag är precis sex år sedan jag skrev det inlägg jag kanske är allra mest nöjd med under mina år som bloggare. Kika gärna in under fliken "Tidigare år" till höger märkt "För sex år sedan" och läs den. Säg sedan gärna vad du tycker. Själv är jag fortfarande lika nöjd med inlägget. 

Det mesta jag producerar är förstås helt onödigt strunt som väl knappast är intressant för någon annan men då och då blixtrar även jag till. 

Ha en fin onsdag i Gökböle, Karlholmsbruk, Vimmerby och Stugun. Vi ses!

Av Göran - 21 april 2020 21:43

Imorse då jag kom till jobbet hajade jag till då jag såg vad som stod på parkeringsplatsen bredvid den jag hittat som var ledig. En gammal hederlig Ford Granada från mitten av sjuttiotalet! Inte i bästa skick kanske men, antar jag, fullt körduglig även om rosten fått rätt bra grepp om den. Precis en sån har jag själv ägt en gång i tiden även om min var ljusgrön och inte hade vinyltak. Men sollucka hade jag också.

Under huven på min Granada satt en V6;a på 140 hästar eller nåt sånt. Den hade dessutom automatlåda vilket inte var jättevanligt på den tiden. Här är synen som mötte mig på företagets parkering imorse.


   

Jag var c:a 13-14 år första gången jag såg en bil av den här modellen. Den var dock tillverkad i England och de som var det hette Consul och inte Granada. Jag vet att jag sa då att en sån ska jag ha någon gång i livet.

Drömmen förverkligades sedan i april 1979, en månad innan jag muckade från lumpen. Den bilen behöll jag sedan i nästan sju år. Bytte den mot en SAAB 900 samma dag som Olof Palme sköts ihjäl på Sveavägen i Stockholm.

Visst hade det varit ännu roligare om bilen imorse varit i toppskick. Men jag blev ändå varm om hjärtat och den väckte en massa minnen om hur förtjust jag var i den bilen. Nästan så att det var lite vemodigt att byta bort den.

Jag gillade ALLT med den. Eller... NÄSTAN allt. Bensinförbrukningen var kanske inte så rolig och sedan var den omlackad i en färg som iofs var rätt poppis på den tiden men jag var aldrig helt nöjd med den. Efter letande på Google hittade jag en Granada av cupémodell (min var en sedanmodell) som hade ungefär samma färg så jag får visa den också.

 

Denna gröna nyans var vanlig på småbilar som Fiat och vissa japaner men var inte orginalfärg på min bil utan  bilfirman hade lackat om den från silver metallic (som forminnet).

Det fanns dock en fördel med färgen - den var lätt att hitta på större parkeringsplatser. Den SAAB jag hade efter Forden var vit och den kunde man få leta länge efter om man ställt den ifrån sig utanför IKEA till exempel.

Men, men... det var då och nu är nu. Jag är ju ganska förtjust även i Madame Citroen och hoppas att hon sköter sig i åtminstone ett år till. Det har dock börjat dyka upp lite rost på bakluckan så det måste jag försöka ta itu men innan det blir mer.

Mer än så hade jag inte att säga idag utan jag avrundar här utan att ha skrivit en enda rad om "den osynliga fienden" som angripit Sverige och världen. Men det finns ju så många andra som skriver om det så det räcker nog.

Godnatt på er, kära ordbrukare, i Malå, Vikingstad, Handen och Örkelljunga. Vi ses!


Av Göran - 18 april 2020 22:07

Så var det lördagskväll igen då. Och det mesta är som vanligt. Jag smuttar på ett glas rött framför datorn dit jag flyttade från TV;n för en stund sedan. Jag gillar ju frågesport så Postkodmiljonären ser jag gärna om jag har tid. Ikväll var en sån där afton då jag nästan blev förbannad på den tävlande eftersom jag kunde svaret och tyckte att det var skitenkelt men han tog en livlina för att kunna svara att Lukas och Alice var de vanligaste namnen på barn födda under 2019.

Frågan kunde förstås ha varit svår men de tre andra alternativen innehöll namn som jag inte hört på barn sedan jag var ett själv. Som Sune, Gertrud, Bertram m.fl Man kan säga att de tre felaktiga alternativen gjorde valet lätt eftersom de vanligen bärs av människor som passerat åtminstone sextioårsåldern.

Efter det skötte han sig dock bra och tog sig upp till andra säkerhetsnivån på 100 000 kronor.

De får ju välja mellan tre eller fyra livlinor och väljer man fyra så får man bara en säkerhetsnivå  (10 000 kr). Jag tycker att varje tävlande borde få 5-6 olika livlinor och istället välja hur många säkerhetsnivåer man vill ha. Välljer man en får man använda 4 valfria av de livlinor som finns och om man väljer två säkerhetsnivåer har man fortfarande lika många livlinor att välja på men får bara använda tre av dem. För "Byt fråga" anser jag vara en bättre livlina än "Fråga publiken" Den sistnämnda kan iofs vara bra om den tävlande är relativt gammal och publiken ganska ung, eller tvärtom. Men "byt fråga" känner jag vore bättre i de flesta fall.

Och när det tog slut zappade jag raskt över till SVT 1 och "Smartare än en femteklassare". Delvis för att jag råkade se det förra lördagen och den som var kvar i tävlingen sedan dess var en människa som jag faktiskt har träffat på riktigt.

Clownen Ruben är han känd som i Västernorrland och kanske särskilt runt Ulvön där han numera bor. Ruben Madsen heter han och gjorde kanske ingen stor lycka som tävlande även om han gnetade ihop 60 000 kr innan han tackade för sig. Pengarna skulle han skänka till den organisation som opererar läpp-gomspalt hos barn i fattiga länder och bara det kände jag var en ytterst fin gest av denne mycket godhjärtade man.

Ska inte alls påstå att jag känner honom men jag har flera bekanta som gör det. Jag träffade honom för kanske 35 år sedan då jag hälsade på hos en f.d arbetskompis som startat en egen billackeringsfirma. Då kom Ruben dit med sin bruna Roll´s Royce som skulle lackeras om. Om slutresultatet vet jag ingenting men jag vet att med tiden lackerades den om en gång till för att i möjligaste mån lika en surströmmingsburk från Röda Ulven.

Idag tror jag att Ruben har eget salteri där han tillverkar sin alldeles egna surströmming och om han fortfarande kör Roll´s Royce har jag ingen aning om.

Lite märkligt med skillnaden mellan de där två tävlingsprogrammen. Tror att jag nog skulle ta mig åtminstone till 100000-nivån i postkodmiljonären men i det andra programmet finge jag nog vara glad om jag nådde 20 000 som är säkerhetsnivän där. Tar man sig dit så får man åtminstone det med sig. Attans, så svårt det är. Vilket bevisas om inte annat av att efter Ruben ikväll kom en kvinna som var med i Menza. D.v.s den där klubben för de allra smartaste i landet. Ändå fick hon gå hem med tomma fickor.

Hemma i soffan är det ju mycket lättare så man kan sitta och dryga sig över korkskallarna i TV som inte vet hur många ben en spindel har till exempel. MEN... Hemma i soffan är det också riskfritt att gissa bäst man vill och man förlorar ingeting utom möjligen lite självförtroende.

Här hemma har sonen bakat kladdkaka ikväll och vispat grädde till den också. Och skam till sägandes har jag ätit en ganska rejäl bit. Men det är nog bara för att man är deppig över Corona-pandemin som man förfaller till såna saker...

Annars hade jag säkert ståndaktikgt tackat nej och förtsatt suga på mitt glas med bulgariskt Leva-vin.

Skål på er, kära ordbrukare i Dannemora, Smygehuk, Lagmansören och Stugsund. Förr eller senare kommer nya tider med nya bekymmer och glädjeämnen!

Av Göran - 17 april 2020 21:10

Får man skämta om allt? Nja, det är väl tveksamt men i grunden tycker jag ändå att inget borde väl vara så allvarligt att man inte får skoja om det. Inte ens fenomenet Covid 19 och Corona.

Du som tittar in här regelbundet såg säkert youtube-klippet jag lade ut för några dagar sedan med Ola Aurell. Det om den danske fogden.

Ola Aurell har gjort det igen! Skrivit en ironisk text som ber Covid 19 att dra åt helvete ungefär. Den här gången är det inte han själv som sjunger, dock. Håll till godo, kära ordbrukare! Jag ger er... PANDEMIN!


Själva låten kanske inte är så märkvärdig. Men med bildspelet som följer med blir det ganska roligt ändå.

Och det där som skrämmer oss lite tror jag bara är bra om man skojar om. Det tar liksom udden av hotet litegrand.

Hur som helst så hoppas jag att fler än jag fick dra lite på munnen åt denna galna video. Titta gärna på fler klipp av denna underfundiga textmakare, de flesta är roliga.

Själv känner jag ännu inga symtom och enligt företagets högste chef har ännu ingen anställd diagnostiserats med Covid 19. Några har säkert haft det och några kanske har det just nu men ingen har testats positivt än så länge.

Min lätt förkortade arbetsvecka (4 dagar eftersom måndag var annandag påsk) är till ända och just idag hade jag mer att göra än någon annan dag i veckan. Ändå kunde jag flexa ut och gå hem en dryg halvtimme i förtid.

Pratade med Stockholmsdottern nästan en timme igår och har fattat att vi här på Sveriges midja är lyckligt lottade i jämförelse med kungl. hufvudstaden. Massor av butiker har stängts, inklusive den H&M där hon själv arbetar och hon är permitterad för närvarande.

Som jämförelse kan sägas att jag bor i Västernorrlands län där det totalt finns lite drygt 100 konstaterat smittade och (tror jag) 14-15 som fått sätta livet till. Betänker man att Västernorrland består av sju kommuner. Sundsvall, Ånge, Timrå, Härnösand, Kramfors, Örnsköldsvik och Sollefteå Som tillsammans har en folkmängd av dryga 245 000 människor, varav ungefär 100 000 i min hemkommun, Sundsvall så känns det som om smittorisken är ganska mycket lägre här än där dottern bor.

Ändå fortsätter jag att följa rekommendationerna vi får från regering och myndigheter varje dag. Även om jag fortfarande har lite svårt att ta till mig att detta kan komma att fortgå över hela sommaren och kanske också en bit in på hösten.

Tacksam är jag också för att min arbetsgivare har överträffat sig själva när det gäller att ta hotet på allvar och skapa bästa möjliga förutsättningar för sin personal att undvika smittoriskerna. Vår verksamhet är, i dagsläget, inte hotad trots att aluminumpriset är lågt just nu. Vi räddas av en stark dollar och låga elpriser för närvarande.

Men vem bryr sig om allt sånt där när det är fredag kväll och man är lös och ledig ända till måndag morgon. Tur för mig att jag inte skaffat mig vanan att springa på krogen var och varannan helg eller gå på dansställen. Då behöver jag ju inte sakna det.

Det ska dock sägas att jag har all förståelse i världen för alla som drabbas hårdare än jag av pandemin. På lokalradion hörde jag idag om krisen i taxinäringen. Två åkare med typ 15-20 bilar vardera hade måstat permittera sin personal för att det inte fanns jobb åt dem.

Så... Måtte det ta slut snart! Måtte vi snart få återgå till den vardag vi kände och älskade. Fuck Corona!

Påminn mig, sedan när allt är som vanligt igen, att vara tacksam över det!

Därmed säger jag godnatt och trevlig helg till mina kära ordbrukare i Väckelsång, Tavlesjö, Ytterhörnäs och Påarp!

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

Av Göran - 14 april 2020 21:51

En ganska fin dag har det varit idag. Om man gillar blåst, förstås! För blåst har det gjort hela dagen och inte nog med det. Det har blåst småspik hela helgen också. Får nog ta fram vinterjackan igen snart om det inte blir nån ändring.

Men inget ont som inte har något gott med sig, som mormor brukade säga. Denna kalla nordan gör ju faktiskt att snön som förångas dunstar bort fortare så vi slipper slasket. På öppna ytor är det barmark nästan överallt men i lördags då jag besökte min däckmontör som bor en bra bit utanför staden så såg jag att i skogen på skuggiga ställen finns det fortfarande mycket snö kvar. Hans dotter, som är min arbetskamrat på labbet, hade varit ute och kört fyrhjuling och fastnat ganska rejält. Hon såg lite skamsen ut då jag förde saken på tal vid niofikat på jobbet och muttrade något om "farsans stora käft". Med glimten i ögat dock!

Annars... I dessa tider när vi råds att minimalisera våra sociala kontakter blir det gärna mer skärmtid och jag har ägnat en del av kvällen åt att slumpa runt bland bloggkollegorna här på Bloggplatsen. Många är jätteroliga och intressanta att läsa men jag förundras också över några som jag ofta undrar om de har alla koppar i skåpet, om man säger så.

Vi har några stycken som man ganska snart förstår att de har mer eller mindre förståndshandikapp och det har jag inget alls emot. De har samma rätt som andra att uttrycka sina tankar. Men inte sällan ser man att folk kommenterar dem på ett väldigt tråkigt sätt. Gör narr av dem och nästan förnedrar dem till och med. Dålig stil, tycker jag.

Sen finns nördarna, de där som bara skriver om ett enda intresse. Om jag delar intresset så läser jag, annars slumpar jag vidare. 

Då och då känner jag en oro för bloggarens mentala hälsa. För det finns en och annan där hissen inte verkar gå ända upp, så att säga. Hon som lade ut halvnakna bilder på sig själv i olika poser flera gånger om dagen verkar ha tagit paus för det var länge sedan jag slumpades in där eller såg hennes inlägg på startsidan.

SD-politikern i Kalmar har visst bytt bloggportal och honom saknar jag inte för kommentarerna på hans blogg kunde ibland få nackhåren att resa sig på en. Några mer eller mindre kopierar texter från nyhetssajter och lägger ut som bloggar medan andra rapporterar i detalj alla dagens toalettbesök för sina läsare. Vi får veta både vad, när och hur mycket man åstadkom på "tronen" och ingående berättas om både kiss och bajs.

Sedan har vi ju också hon som predikar i tunnelbanan, ute på stan i Stockholm och överallt. Inte minst i bloggen där hon också talar om att homosexuella borde dödas. Ska inte en sann kristen vända andra kindern till? Och fanns det inte ett budord där det stod att "Allt ni vill att andra ska göra för er ska ni också göra för dem" eller "Älska din nästa såsom dig själv".

Jag har, personligen, lite svårt att ta den sistnämnda bloggerskan på allvar. Endera tror jag att det handlar om en psykiskt sjuk person (vilket hon ju ofta också skrivit om att hon varit) eller någon som vill reta upp folk och skapa debatt. Tove Aurell kallar hon sig och jag har ingen aning om det är hennes rätta namn eller ej.

Dock känner jag till en annan person med det efternamnet och han är inte heller riktigt klok. Ola heter han i förna,m och jag tänkte bjuda de ordbrukare som har lite humor kvar på ett skratt. Det behöver vi i dessa tider. Det finns mycket mer av Ola Aurell på Youtube men själv är jag svårt förtjust i denna om "Den danske fogden"

Har jag använt det förut? Tja, det kanske jag har. Men håll med om att den duger gott att återbruka. Gillade du den här kan du gå in på Youtube och lyssna på flera alster av denna komiker. T.ex "Man kan göra många saker med en katt" eller "Finlands nationalsång".

Med det vinkar jag godnatt till mina kära ordbrukare i Clemensnäs, Torvalla, Norrtälje och Tingsryd. Men jag kommer tillbaka. "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4 5
6
7 8 9
10
11
12
13 14
15
16
17 18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< April 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards