Alla inlägg under juli 2016

Av Göran - 27 juli 2016 21:40

Så var man där igen - i slutet av en härlig frivecka och med fyra dryga skift framför sig. Den här gången har jag ju dessutom inte varit helt ledig. Igår var det skyddskommitté och idag var jag inne och skrev protokollet från mötet. 

Jag hade ju tänkt mig att få lämna in bilen i måndags morse men döm om min förvåning då jag såg att de har semesterstängt även den här veckan. Så endera missförstod jag Magnus som jag trodde sa att de bara skulle stänga i en vecka och ha öppet med färre personal övrig tid. Det finns förvisso andra verkstäder men med det fel jag har på min bil vill jag inte köra den längre än nödvändigt. TIll Magnus är det inte ens 500 meter och ska jag till någon annan så är det minst en halvmil. Eller att jag lägger en tusenlapp eller två på en bärgare. Nänänä!

Utan hon får stå även denna vecka. Ragatan...

Till mötet igår tog jag bussen men idag beslöt jag att det var hög tid för mig att börja röra mer på mig igen och plockade därför fram cykeln.

Vars  däck förstås tappat tryck från ifjol höst och jag kunde snabbt konstatera att jag var för tung för att riskera att förstöra däck och fälgar. Och eftersom min cykelpump bara kan pumpa gammaldags cykelventiler med ventilgummi, ni vet så kunde jag inte pumpa den heller.

Men, tänkte jag, det finns ju en tryckluftspistol på en pelare alldeles innanför portvaktsgrinden på jobbet. Där vet jag att man kan pumpa fast man har ventiler av samma typ som bilar har. Alltså ledde jag cykeln de fyra kilometrarna till mitt jobb och blåste i luft då jag kom fram. I bakdäcket funkade det helt ok men framtill ville inte däcket släppa in nästan någon luft alls.

Efter en kort överläggning med mig själv bestämde jag mig för att cykla och gå växelvis till närmaste bensinmack. Den som låg alldeles ovanför där jag bor stängde ju i november ifjol när nya macken vid nya E4 stod klar.

Så på Shellmacken ytterligare 3 km bort lyckades jag så reglera trycket till rätt nivå.

Solen gassade ju dessutom från molnfri himmel vilket tillsammans med min obefintliga kondition gjorde resan ytterst ansträngande. Lättjans pris, kanske man kan kalla det!

Jag som var så duktig ifjol höst och tränade regelbundet både styrka och kondition har visst blivit en ännu värre soffpotatis än jag varit förut.

Då jag äntligen kom hem och hade låst in cykeln var jag genomblöt av svett så jag satte mig framför min nya fläkt och väntade tills jag slutat svettas och ställde mig därefter i duschen. Och nu känner jag av mitt tuffa pass i flera delar av min förslöade kropp. Knäna, ryggen plus inte minst lite längre ner.

Där ryggen byter namn, alltså, om man säger så.

Varför tillverkas inte bekväma sadlar längre? Varför ska de vara såna arselplågare? Smala och hårda! Grrr...!

Men... imorgon bitti ska jag förbaske mig på´t igen! Har bestämt att jag ska cykla till jobbet inte bara imorgon utan tills vidare. Jag vet att det är jobbigt i början men jag vet också att man måste igenom det innan flåset kommer tillbaka. Så den illgröna mountainbike jag köpte begagnad för två år sen ska få göra rätt för sig framöver.

Det spar ju dessutom pengar att varken köra bil (om jag nu får henne i kördugligt skick något mer...) eller åka buss. Lokaltrafiken här tar 25 spänn för att frakta mig och min matväska dessa 4 km till jobbet. 200 kr, alltså för två dag- och två nattskift. De pengarna kan man göra nåt roligare för och dessutom kanske bli lite mer nöjd med sig själv när man kommit förbi den värsta tiden och börjat bygga lite kondition igen.

Så imorgon bitti grenslar jag åter "gröna faran" och intalar mig själv att "Allt som inte dödar gör mig starkare". Lite ont i knän, rygg och inte minst arsle har väl ingen dött av! Bara att bita ihop och gilla läget.

Annars... så kom vi till sist iväg till Axfood igen, min tama husmekaniker och jag. I måndags var vi där och till min stora glädje hade de en hel massa Slaktarbiff (Njurtapp) kvar. Och nu kollade jag kilopriset. 45 kr/kg tog de för dessa läckra köttbitar. Jag valde ut fyra stycken till det facila totalpriset av en hundralapp. Så på nästa frivecka ska jag nog avnjuta en sådan igen.

Kudden och täcket i min säng ropar förföriskt efter mig nu och det börjar väl bli så dags att komma omkull, som min mormor brukade säga. Så jag kan skutta ur sängen vid helvfem imorgon bitti med ett lyckligt "Äntligen!"

Som en ubåt dyker jag upp igen om nån dag, vecka eller månad!

Ha det, kära ordbrukare!


Av Göran - 24 juli 2016 20:08

"Söndag kväll i den stad jag föddes, står i en bar med gamla vänner..." Så börjar andra versen i Eldkvarns "Fulla för kärlekens skull. Söndag kväll är det men inte står jag i nån bar inte!

Nejdå, jag sitter där jag oftast sitter då jag inte jobbar - framför den verkliga dumburken. Förr var det epitetet ett namn på TV;n men f-n vet om inte datorn är mer dumburk än TV;n.

Jag har slumpat runt en del ikväll och hamnat på den där SD-politikerns blogg mer än en gång. Han som väl var riksdagsman förra mandatperioden men numera tror jag han är kommunpolitiker i Kalmar.

Och hans blogg är väl en sak... Men då man läser alla kommentarerna blir man rent orolig över svenska folkets mentala hälsa. Det är så mycket hat, så mycket motvilja, så otroligt mycket indignation så fort grova brott visar sig vara begångna av (håll i er nu) icke-muslimer. Varje våldtäkt, misshandel eller mord som visar sig begåtts av andra än muslimer tycks reta dem till vansinnne. Och man antyder gärna att det faktum att pressen inte skriver att brottet begåtts av flyktingar/invandrare. Helst vill de nog att muslimerna stod för 100 % av all kriminalitet.

DN, AB, Expressen med flera kallar de för PK-media och är fullständigt övertygade om att det enda dessa medier sysslar med är att sprida irrläror och falsk propaganda.

Medan deras egna siter som Avpixlat, Nya tider m.fl är de enda som redovisar sanningen!

Men om man tillåter sig att tänka efter litegrann så är det ju egentligen inte så konstigt att invandrarna är överrepresenterade i brottsstatistiken med tanke på hur dåliga vi är på att integrera dem. De kan få vänta i åratal på besked om de ens får stanna och innan det är klart får de förstås varken jobb eller egen bostad.

Och då är det ju egentligen inte så konstigt om man tar saken i egna händer och hittar sätt att försörja sig även om det inte alltid är lagligt. 

Det finns dock en till sanning! Och den är att invandrarna också är kraftigt överrepresenterade när det gäller vilka som startar flest nya företag. Sverige har fått enormt många nya företag de senaste 10-15 åren och en stor andel av dessa har startats av nyanlända. Av flyktingar och EU-migranter. Många har dessutom genererat arbete åt fler än företagaren själv och därmed minskat arbetslösheten i Sverige.

Jag tror... (med betoning på "tror" eftersom jag inte inbillar mig att jag har alla svar) att 99 % av de som kommer till oss som flyktingar är lika bra eller dåliga människor som svensken i allmänhet. Jag tror att de allra flesta kommer hit med förhoppningen att bygga sig ett nytt liv här genom arbete. Jag känner massor av muslimer och är inte ett dugg rädd för någon av dem. Det är till och med så att en av mina muslimska arbetskamrater för ett par år sedan ingrep då två gyllenblonda överförfriskade unga män tvingade till sig min yngsta dotters spritt nya mobiltelefon på stan en helgkväll. 

Hon (som f.ö inte riktigt delar min uppfattning i flykting- och invandringsfrågor) berättade hur en flock människor med pursvenskt ursprung stod passiva och såg på medan killarna tog hennes mobil och sprang. 

Bara han, bara min arbetskamrat (som flytt hit från Nordafrika) satte efter grabbarna och tvingade dem att ge tillbaka telefonen. Bara han vågade! Och gav den tillbaka till henne.

Ändå är han muslim.... En sån där som fastar under Ramadan.

Säkerligen har nyrasisterna nån förklaring till det också men jag tror inte att jag vill höra den. För den lär förpassa honom till en grupp som försöker ställa sig in genom att anamma svenskt beteende.

Nej, svenskt beteende stod övriga åskådare för. Vem har inte upplevt hur renrasiga arier stllla sett på när någon misshandlats eller trakasserats på annat vis.

Dessa frågor har jag skrivit om hur många gånger som helst och jag önskar att jag kunde lova att aldrig göra det igen. Men DET, kära ordbrukare, kommer inte att ske förrän jag är säker på att det inte behövs längre. 

Och dit är det långt!

Avslutar med att bjuda på lite fin musik. Ian Hunter, sångare i 70-talsbandet Mott The Hoople i hans hyllningssång till vännen David Bowie, nyligen bortgången. Håll till godo! Finstämt och vackert, tycker jag.



Av Göran - 23 juli 2016 21:18

Alltså... Fy fan för "Din Tur"! Så kallar sig det lokala bussbolaget som sköter/missköter transporterna av människor mellan stadens olika delar samt dess förorter. Och servicen där är under all kritik!

Jag slutade klockan 16 igår eftermiddag och döm om min förvåning då jag bara hann fram till hållplatsen innan buss nr. 120 kommer rullande. Men tror ni att den stannade? I helskottaland! På displayen framtill stod det "FULLSATT" och bussen bara swishade förbi där jag stod och väntade.

Och den VAR ju verkligen fullpackad också, det hann jag se då den passerade. Alla sittplatser var uptagna och människor stod i mitt gången och höll sig i stolpar och stroppar. Så... som varande skyddsombud kan jag ju inte klandra chauffören utan måste medge att han gjorde rätt.

25 minuter senare kom nästa buss och den stannade. Fast den nog var lika fullsmockad som den förra! Merparten av resenärerna steg dock av här där jag bor medan jag fortsatte till Kvissleby för att besöka Systembolaget och ICA medan bussen åkte till Njurundabommen och vände.

Trött och lite irriterad handlade jag några burkar Eriksbergs starköl samt ett par flaskor rött vin innan jag satte mig på bänken vid busshållplatsen i gassande sol för att invänta hemtransport med samma buss jag kom med.

En kvart i sex (17;45) visade klockan då jag äntligen kom hem efter väl förrättat värv. Nästan två timmar efter att jag slutat jobbet, alltså! (Jävla Madame Citroen...)

Sen dess har en V64 och en V75;a gått åt pipsvängen så humöret kunde varit bättre. Varför kan man inte få in vinsterna när man som bäst behöver dem?

Men det kommer en ny chans imorgon. Den här veckan är tydligen en av de där sällsynta då man kör flera V75-lopp för imorgon bär det till igen. Spel blir det men inget stort! En femtiolapp kanske eller max hundra...

Av Göran - 20 juli 2016 20:41

Nu är jag osäker igen. Än en gång gäller det min väna fransyska som just nu står på sin parkering och lär bli stående där åtminstone imorgon. Är hon min Madame eller är hon "den där förbannade franska ragatan"?

Jag har väl aldrig haft så mycket krångel med en bil på så kort tid som med den här. Först kupéfläkten som till sist fixades av bilfirman. Men den stannade igen och jag bad Magnus & c:o på fordonskliniken att få igång den i samband med att jag lämnade in henne för kamremsbyte. 

Men då de konstaterade att det var samma motstånd igen som gått åt h-e så sa han att jag skulle reklamera det hos firman. Vilket jag gjort. Och de har beställt ett nytt. Igen! 

Dessemellan har jag ju också tvingats renovera bromsarna baktill för dryga 4 500 samt betala över 5 000 då startmotorn brann och förstörde batteriet också. Plus en sevice med olje- och filterbyte för att säkerställa att bilen skulle rulla många mil än. Och under den rullningen så pajade alltså det där motståndet för andra gången.

Men medan jag väntar på det och alltså inte har fungerande AC i bilen eftersom inte fläkten går så måste det förstås hända nåt mer.

Det började efter jobbet igår. Jag åkte till mitt närmaste Willys för att fylla på lite förnödenheter och då jag skulle åka därifrån funkade inte styrservon. Misstänksamt besiktade jag noga asfalten där jag stått parkerad för om drivremmen gått av borde väl den ligga där, tyckte jag. Det gjorde den nu inte och jag körde hem med noggrann bevakning av alla mätare och varningstecken. Utifall samma rem drev generator eller vattenpump.

Men jag fick inga signaler annat än att ratten var tung att vrida på, särskilt i lägre farter.

Så imorse startade jag henne för att åka till jobb. Fortfarande tungstyrd som en gammal rysk lastbil men nu kände jag också att bilen kändes alldeles stum i bakvagnen. Citroen har ju sin alldeles egen gashydrauliska stötdämpning och fjädring och när jag slår av motorn och låser dörrarna sänker hon sig ner tills underredet bara är en liten bit från marken. Och då jag låser upp går det åt andra hållet. Men nu gick det aldrig åt andra hållet så när jag skulle åka hem fick jag inte upp chassit över den nivå där bilen bara får köras i en hastighet av 10 km/timme.

Jag körde hem. Kanske inte i 10 knyck men väldigt, väldigt långsamt och försiktigt.

Efter att ha konsulterat det allvetande internet troooor jag att det kanske är drivremmen för kylkompressor och servo som tackat för sig . Och är det bara det så lär jag väl förlåta henne igen. Men med min tur så räknar jag med att fackmannen talar om att det kommer att kosta tusenlappar och åter tusenlappar att få henne i körbart skick.

Så jag vet inte ännu hur jag ska göra. Har sökt min tama husmekaniker men han är upptagen på annat håll. Det blir, i vilket fall som helst, en bussresa till jobbet imorgon och när jag slutar tänkte jag försöka ta reda på lite mer. Om jag kan. Och om jag orkar.

För blir det samma väder som idag så har man inte så mycket energi efter jobb och tidig uppstigning.

Jag kommer att ta över dotras VW Golf (1994 års modell) men i nuläget är den avställd med körförbud och reservdelar måste köpas för att få den i bruksskick igen. Inga stora pengar handlar det om men givetvis händer det den månad då jag får årets hittills sämsta lön. Vi jobbade bara en helg i juni och jag blev ju dessutom tvungen att sjukskriva mig med ett helt skift som karens. Det kostade mig nästan 2 500 kronor. En av skiftarbetets baksidor att karensdagen tar så mycket pengar av en.

Utan bil är jag alltså nu igen och under mina svartaste stunder här ikväll har jag tittat ut på den där grå Citroenen som nästan ligger på asfalten här utanför och tänkt att hon är den sämsta bilaffär jag gjort. Med pengarna jag kostat på för reparationer och kamremsbyte (för säkerhets skull) så kunde jag ha köpt en dubbelt så dyr bil.

Nåja, ännu vet jag inte hur det slutar så jag kanske inte ska måla fan på väggen ändå. Fan är nog redan målad på tillräckligt många väggar redan! 

Två arbetsdagar på 6-7 timmar vardera återstår av min arbetsvecka och imorgon bitti ska jag öppna luckan klockan sex beredd att försöka få finska, tjeckiska, polska och bulgariska långtradarchaufförer att förstå att de måste ha heltäckande klädsel på sig då de stiger ur bilen på fabriksområdet. Den förare som klagade mest idag var dock pursvensk och jag hotade med att anställa honom och därmed även tvinga på honom långärmad undertröja och långkalsonger. Jag berättade om vilka regler som gäller för oss (gäster slipper undan med ETT lager heltäckande klädsel) och antagligen har han ikväll skrattande berättat för sina när aoch kära om den där galna gubben i portvakten på "långa fabriken" som försökte ljuga i honom att alla som jobbar nån annanstans än i kontorshuset går omkring med dubbla lager kläder året om.

Verkligheten överträffar dikten, sägs det. Låt oss hoppas att verkligheten överträffar mina värsta farhågor imorgon!

Låt oss också hoppas att alla mina ordbrukare får en god natts sömn från Trelleborg till Treriksröset.

Och givetvis överallt annanstans också!

Av Göran - 19 juli 2016 20:47

Två dagskift gjorda men... INGA nattskift kvar att gruva sig för! Borde kanske ha köpt trisslott eftersom jag hade turen att bli utlånad till portvakt/reception/telefonväxel för resten av veckan. Den tillförordnade chefen där ringde igår och frågade om jag kunde ställa upp och ersätta hans semestervikarie som blivit sjuk. Han hade kollat mitt schema och räknat fram att jag skulle jobba 24 timmar under två nätter och föreslog att jag istället skulle jobba dagtid i 20 timmar under tre dagar. Givetvis med full ersättning för OB-tilläggen.

Då var det inte svårt att tacka ja, kan jag säga. Dels slipper jag de förhatliga nattskiften och dels behöver jag bara jobba 20 timmar av 24. Plus det faktum att jag kan komma till jobbet "just-in-time", stämpla in och börja jobba. Utan att först byta varje klädtrasa på kroppen och förflytta mig nästan 1 km till arbetsstället. Eller att till fots gå samma sträcka tillbaka, duscha och byta om igen innan jag kan åka hem.

Att jag dessutom arbetar i luftkonditionerade lokaler i shorts och kortärmad skjorta istället för långkalsonger, långärmad undertröja, skyddskor, arbetsbyxor och jacka plus hjälm, skyddglasögon och visir är ju bara ren vinst.

Så nu ser jag fram emot att få kampera med Annika i portvakten i tre dagar. Vem av tjejerna som än jobbar så ser jag dem båda som trevliga arbetskamrater och vi har massor att prata om, i den mån vi får tid att göra det.

Om jag ska leta nackdelar blir det svårt att hitta någon. Det skulle väl vara då att på fredag morgon då skiftlaget går hem från sista natten har jag min arbetsdag kvar.

Men å andra sidan... Då jag slutar kl.16 är de sådär sista-natten-trötta och orkar just ingenting. Det slipper alltså jag den här gången.

Och ja, ni läste rätt några rader upp. På min ordinarie arbetsplats är långkallingar, långärmad undertröja obligatoriskt för alla. Året om! Två lager kläder både upptill och nedtill ska vi alltid bära p.g.a att vi hanterar flytande metall och elektrolyssmälta som håller en temperatur av 950-1000 grader. Så för att skydda oss mot brännskador från eventuella stänk är det vad som gäller. Trots att temperaturen i ugnshallarna ligger mellan 35-50.

Men vi klagar inte! Inte såååå mycket, i alla fall. För de flesta av oss var ju med på den gamla onda tiden innan fabriken byggdes om till modern teknik och då var det etter värre. Som att skotta blötsnö i en bastu, brukade jag beskriva det om jag skulle förklara för nån utomstående hur det var att arbeta i den fabriken på sommaren.

Jag har lagt till två nya bloggar i min länklista. Den ena kallas bilspanaren och jag hittade den av en slump. En foto- och bilintresserad person tar bilder av udda bilar och lägger ut dem på bloggen. Jag älskar sånt! Då och då händer det att jag googlar efter bilder av morfars gamla Vanguard Junior från femtiotalet eller farfars DKW. Eller den Opel Kapitän från 1959 (en udda modell) som min familj ägde i min späda barndom.

Så nu ska jag försöka att själv ta lite bilder av udda bilar och visa upp dem här. En tidigare chef till mig äger och kör en Fiat av mycket liten modell och dessutom väldigt gammal. Sent 60- eller möjligen tidigt 70-tal. Ytterligare ett antal udda bilar brukar stå på parkeringen där jag arbetar så jag ska försöka få några bilder av dem också.

Det är roligt med nostalgi. Är det månne ett ålderstecken, det där med att tycka att det var bättre förr?

Eller... Bättre kanske det inte var men nog är det rätt skoj att få återuppleva sin första bil, till exempel. Eller den som föräldrarna ägde i ens barndom. För att inte tala om den man körde i bilskolan!

Den andra länken går till Wilma Blogghund. Wilma har precis flyttat till en ny matte. Som precis förlorat sin mångårige vän och bloggare Sigge Svamphund (http//:svamphunden.bloggagratis.se).

Sigges blogg följde jag troget eftersom jag delar hans och hans mattes intresse för svampplockning. Men tyvärr gick Sigge ur tiden nyligen och bloggar inte mer. Men jag ser fram emot att få följa Wilmas väg mot att bli lika duktig som han på att spåra svampar med sin nos.

Inget hade jag att skriva om idag heller. Men tror ni inte att jag sket ur mig ett inlägg lik förbaskat! Så är det med oss inbitna ordbajsare. Vi skriver oavsett om vi har nåt att säga eller ej. För att vi vill.

Och... För att vi KAN!

Godnatt, käraste ordbrukare, i Väckelsång, Malexander, Åbyggeby och Vuollerim! Sov gott och vakna torrt!


Av Göran - 15 juli 2016 20:32

Har ni käkat njurtapp nån gång? Även kallat Slaktarbiff. Jag hade det inte fram till idag. Och fram till för dryga två veckor sedan hade jag inte ens hört talas om det. Då följde jag med min tama husmekaniker till matgrossisten Axfood där han får handla men inte jag. Det är alltså en sån där affär där andra företag eller föreningar får göra inköp. 

Mataffärer, resturanger m.m handlar där. 

Hur som helst så fick jag syn på en frys som stod där innehållande frysta köttbitar på c:a 4 hg/st. "Njurtapp" stod det på skylten ovanför men på etiketten stod det "Slaktarbiff" först och sedan njurtapp. 

Så vad gör då en modern människa då den får syn på något som ser ut som en riktigt härlig köttbit som heter nåt man aldrig hört talas om? Rätt - Man Googlar! Såklart!

Och i nästa sekund visste jag att njurtappen är en V-formad muskel som sitter mitt i kroppen på oxen/kon. Dess uppgift är att hålla uppe lungorna och diafragman. Således får den jobba hårt och består av fibriga muskler.

Namnet Slaktarbiff kommer sig av att förr la många slaktare och styckmästare undan den biten för att äta själv. Namnet för ju tanken till inälvsmat men så är det inte alls.

Så efter en mycket kort tvekan valde jag mig en bit som jag tyckte såg fin ut och lät min kamrat betala för den sedan jag snabbt och geschwinnt swishat över pengarna den kostade. Och den var INTE dyr! Minns inte exakt men nånstans mellan 20-30 kronor betalade jag för dryga 400 gram njurtapp.

Sedan blev den liggande i frysen tills jag hittade den igår kväll och tog fram den för upptinande i kylen över natten.

Därefter konsulterades internet igen för att ta reda på hur man bäst tillagar den.

Det är viktigt att den inte blir helt genomstekt för då kan den börja smaka lever och DET är inte min grej. Jag kan äta det om jag måste men det är inget jag nånsin längtat efter.

Så idag la jag min njurtapp i stekpannan på hög värme och gav den färg på båda sidor i några minuter innan den åkte in i ugnen på 150 grader tills stektermometern visade 58. D.v.s medium rare, för att tala resturangspråk.

I 10-15 minuter fick den sedan vila i ett foliepaket innan jag skar några skivor av det ganska grovfibriga köttet.

Var det gott?
Jamen, det var ju alldeles förbannat läckert! Så nu ska jag försöka övertala min gode kamrat att vi åker dit imorgon igen och ser efter om det finns mer till samma pris. Gör det så lär jag bunkra upp åtminstone ett par kilo.

Jag rekommenderar alltså å det varmaste att ni köper om ni nån gång ramlar över en köttdisk fylld med njurtapp. Förstås också till fullo varför slaktarna förr gömde undan denna läckerbit åt sig själva.

Sommar råder och med den kommer trista TV-tablåer. Jag började titta på Allsång på gränsen förut men jag är väl lite osvensk som inte oreserverat älskar allsångskonceptet. Och bland alla mina 50-75 kanaler hittade jag inte heller nåt annat värt att sitta i soffan för.

Så då hamnade jag här. Fredagskvällen till ära har jag kostat på mig några burkar Eriksberg starköl som avnjutes här framför datorn i lugn och ro. Sonen är utflugen på nån fest med jämnåriga och katterna ligger på varsin stol under matsalsbordet och drömmer om feta råttor eller välsvarvade katt-tjejer, vad vet jag?

Det stundar helg och när den är över är också min 14-dagars ledighet också slut. Måndag morgon är det åter dags att hoppa ur sängen med ett lyckligt "Äntligen!" och masa sig till gruvan för 12 timmars arbete.

Det ska bli kul! Säger vi...

Nej, det är bara att bita ihop och gilla läget! 34 dagar från kommande måndag börjar ju nästa tvåveckors ledighet.

Och innan dess har jag ju tre gånger sex dagars ledigt också. Livet är inte bara skit, ändå!

Det har bloggats om allt möjligt här genom åren. Om rasism, Timrå IK, politiker, väder, politik och arbete. Nu har jag alltså även bloggat om njurtappens förträfflighet! Hur många bloggare har gjort det?

Av Göran - 13 juli 2016 15:23

Idétorka. Här precis som på tidningarnas redaktioner såhär års. Sommartristessen har slagit till. Kommer mig liksom inte för med något alls. Vädret är ok men inte mer än så. Halvmulet men ganska behagligt ute. Fönstret står på glänt precis så mycket som det kan utan att dotras kattoxe rymmer. Han är tillfälligtvis inhyst på foder här eftersom hon fick vattenskada i sin lägenhet. Värden håller på att torka upp med en byggfläkt som lever om rätt ordentligt och sen ska de dit och sanera möglet samt måla väggen mot tvättstugan där läckan fanns. Har sagt till henne att fråga om hyresrabbatt för omaket det innebär.

Och vad kattrackaren beträffar så hann han bara innanför dörren här innan han lyckades peta upp haspen till balkongdörren som jag hade på glänt och vips hade han flugit över räcket och ner på gräset. Det roliga i det hela är att han vill såååå gärna bryta sig ut och komma ner på marken men när han väl landat vet han liksom inte vad han ska göra med sin nyvunna frihet. Oftast behöver jag bara gå ut genom porten och ropa så kommer han som en raket och det är bara att bunta ihop honom och bära honom tillbaka in. Han längtar alltså efter friheten men när han hittat den vet han inte vad han ska göra med den! Hans artfrände, sonens husdjur, är dock glad att hans polare är här igen. De ömsom sover ihop, jagar varandra eller låtsasbrottas. 

Jag kanske också borde skaffa mig en lekkamrat. För jag har nästan lika tråkigt som katterna tycks ha det under större delen av dygnet. De sover ju mest, menar jag.

Idétorka, som sagt! Jag satte mig här mest för att fördriva tid, hade inget egentligen att skriva om. Men erfarenheten har ju lärt mig att då och då om jag bara släpper loss fingrarna på tangentbordet så kan det bli ett inlägg FAST jag egentligen inget hade att berätta eller filosofera över.

Inte orkar jag laga mat heller. Idag är en sån där dag då jag nog kommer att ta mig råd att låta sonen välja sig en pizza från närmaste pizzerian och göra detsamma själv också. För att jag kan! Och för att jag känner mig sådär sommarslö och lat som man kan göra ibland i juli. ("Nu är den förbannade sommar´n här...")

Det här har vi alltså gått och längtat till sedan september förra året! Målat upp glorifierande bilder av hur underbar sommaren kan vara. Och nu när vi har sommaren här vet man liksom inte vad man ska göra med den... Precis som med katten och friheten!

Jag får helt enkelt försöka pigga upp både mig själv och eventuella läsare/lyssnare med lite glad-musik



Hjälper inte DEN då vete väl klå´en vad som hjälper! Ha det, kära ordbrukare i Vansbro, Lidingö, Vätterstad och Säfvedalen!

Av Göran - 11 juli 2016 11:13

Måndag igen. Veckans bästa dag. En ny vecka ligger oskriven framför oss. En vecka som vi kan göra precis så bra som vi vill, orkar och kan.

Det blev fotboll på TV igår, mycket fotboll. Först omstart av allsvenskan och en lektion för GIF Sundsvall där lärarna hette IFK Göteborg. Och det såg verkligen ut som om "Änglarna" fått ordning på vad det nu var som inte funkade 100 % innan uppehållet. På samma gång som det såg ut som om Runar Sigurjonsson tog med sig all fantassi och spelglädje från "giffarna" när han flyttade tll Schweiz härom veckan. För Sundsvallslaget stod inte alls att känna igen från storsegern mot Östersund innan EM-uppehållet.

Sen blev det EM-final mellan värdlandet Frankrike och uppstickarna Portugal. Portugals landslag påminner på sätt och vis om vårt eget de senaste åren. De har en megastjärna som de bygger allting på.

Men nu blev han ju skadad, Christiano Ronaldo, redan i första halvlek och tvingade utgå. En av de portugisiska ledarna klappade Ronaldo på axeln då de bar ut honom och sa något som tycktes trösta superstjärnan lite. För Ronaldo nickade och torkade bort tårarna. Jag tänkte att han nog sa något om att de skulle ta hem guldet ändå för Ronaldos skull. För att han förtjänade att få det.

Och det gjorde de ju också till sist. Vann med 1-0 och bärgade därmed guldet till Portugal som aldrig vunnit varken EM eller VM men ofta varit med och gått långt. Så det är bara att lyfta på kepsen och gratulera. Ronaldo är en av vår tids absolut bästa spelare. Han har varit med länge och alltid levererat. Så jag unnar både honom och hela landet den här framgången. Frankrike skapade många fler öppna lägen men det var Portugal som gjorde mål. Och det är ju det som räknas.

Men nu är EM över för denna gång och för Sverige slutet på en era där allt kretsat kring Zlatan. En ny förbundskapten ska börja bygga ett nytt landslag utan "Ibra", Kim Kjällström och Andreas Isaksson. Det kanske inte blir så tokigt ändå. Den nye har ju hela laget från förra årets U21-lag som vann EM-guldet åt oss. Plus Martin Olsson, Micke Lustig, Emil Forsberg och några till som börjar bli ganska rutinerade. Kanske går vi tillbaka till det traditionella svenska sättet att ta oss fram intenationellt - att ha en defensiv plan där alla gör sin uppgift och vi väntar in chanserna.

Det var så vi fick bronset i USA 1994 och med samma disciplinerade spel nådde Island och Wales längre än någon trott i årets mästerskap.

Dagen är ledig och det enda på agendan är väl att fylla på med lite basvaror i kyl och skafferi. Mjölk och en ostbit och kanske något mer smörgåspålägg. Så jag går väl och väcker Madame Citroen och frågar om hon har lust att frakta mig till Willys eller kanske Lidl där de har bra priser på smörgåsmat.

Ha en härlig måndag, kära ordbrukare, i slott och koja från Ystad till Treriksröset!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards