Som rubriken antyder så har jag "gjort det igen". Fast ändå inte, på sätt och vis. Jag hade ju inte valt hästarna efter eget förstånd utan lät Harry Boy hjälpa mig.

Me hjälp av slumpprogrammet lyckades jag för fjärde gången i mitt liv få sju rätt på V75 igår. Och inte nog med det. Jag köpte en s.k Harry-påse i mediumformatet för 93 kronor (som till min förvåning fanns på mitt spelkonto som jag inte använt på mer än en månad) och lyckades vinna på alla tre spelen. V75, Vinnarspel för 15 kronor samt Dagens dubbel. Totalt gav det den hisnande summan av 207 kronor. Om jag vore företagsekonom skulle jag väl anse att över 100 % avkastning inom loppet av ett dygn var ett jättebra resultat men på nåt sätt känns det ändå lite futtigt att när man väl vinner på alla tre spelen så blir det inte tillräckligt för att göra sig en glad afton på sta´n eller ens att bjuda mina barn på restaurang.

Men nej då, jag klagar inte alls. Liten vinst är bättre än förlust, såklart. Och jag satte nog dessutom ett svårslaget rekord, tror jag, om än inte i positiv bemärkelse. 153 kronor på sju rätt på V75 blir nog svårt att komma under!

Det gamla lågvattenmärket, 20 år gammalt, var 196 kronor och det var dessutom på den tiden det hette V65 och det gällde sex lopp.

Så nu väntar jag bara på att rekordet åt andra hållet ska slås. Alltså min största spelvinst. Det rekordet är från 1990 eller -91 och gav mig närapå 12 000 på dagens dubbel i Boden. På satsade 30 kronor bara så där kan man snacka om utdelning!

Första advent är det idag också och två elektriska ljusstakar lyser i mitt köksfönster. Adventsstjärnan skulle också hängas upp men det visade sig att glödlampan i den var död och jag hade ingen på reserv så jag får väl masa mig till affären och köpa en så att stjärnan också kommer upp.

"Så mycket bättre" i TV4 går mot sitt slut för denna gång och igår var den jag kände till allra minst innan (inte alls) huvudperson. Dock måste jag säga att jag gillar den där Love Antell, hans texter visar på stort samhällsengagemang.

Och det verkade igår kväll som om även Carola fått vissa insikter hon tydligen inte haft förut. Nämligen att hennes adopterade dotter löper samma risk som andra icke-arier att drabbas av den svenska rasismen. Så är det absolut. Det vet jag för den drabbar då och då mina två äldsta barn också. De är födda i Sydkorea men i mina ögon lika svenska som vem som helst. Svenska är deras förstaspråk, de har bott här från 3 månaders ålder, båda två. Men det är inget som rasister och nynazister tar nån hänsyn till. Är du inte arier så är du svartskalle i deras ögon. Och därmed lägre stående inidvid...

Jag har tidigare gjort liknelsen med ägg (bruna och vita smakar ju exakt likadant) och med hundar (svarta/bruna hundar är inte dummare än vita) så vad är det som får dessa idioter att tro att de är överlägsna någon annan p.g.a färgen på hud eller hår? Man kan fortsätta dessa liknelser hur långt som helst. T.ex  Ger vita kor bättre mjölk än bruna? Är vita katter smartare/bättre än svarta? Är vita hästar bättre än bruna/svarta?

Jag är övertygad om att t.o.m de mest inbitna rassarna inte gör nån skillnad på varken ägg eller mjölk så varför då på människor?

Nejvisst, jag VET att det handlar om okunnighet och rädsla för det man inte vet så mycket om. Men jag kan inte låta bli att raljera lite över så uppenbar dumhet.

Nu ska jag låta mina kära ordbrukare återgå till att fira första advent i den mån ni nu vill göra det i Skälderviken, Mellösa, Axmarby och Hökarängen. Härda ut - november är snart över!

Läste nyss i Aftonbladets nätupplaga att i Ragunda kommun, inte sååå långt från mig, har man nu bestämt att de pensionärer som får mat hemskickad från kommunen i fortsättningen får vara utan sylt till sina pannkakor. Vad blir det härnäst? Tar man bort köttbullarna från rätten köttbullar och potatis?

Anledningen är givetvis kostnadsjakt. Kommunens representant säger till AB att det var antingen detta eller en prishöjning. Vad kostar då den lilla syltklick som gamlingarna har fått fram till nu? Kan inte tänka mig att det kan vara sylt för ens en kronas värde. Men... "många bäckar små..." för det blir såklart många syltklickar så kanske att kommunen sparar sådär 40-50 kronor varje torsdag om jag friskar i ordentligt. Mer kan det inte vara.

Funderar aldrig makthavare över konsekvensen av sina beslut? Försöker de någonsin föreställa sig hur tant Asta och farbror Hilmer upplever de där små försämringarna av deras vardag? Tänker poltikerna/tjänstemännen nån gång på hur de själva skulle känna sig om de vore de som drabbas?

Nej, jag tror inte det. För vem skulle kunna leva med sig själv efter att ha fattat såna beslut? De måste ju avskärma sig fullständigt och bara se till kronor och ören.

Har ni tänkt på att det var bland annat till sånt här de där skattepengarna gick. De där tusenlapparna som de rikaste fått i sänkta skatter och arbetsgivaravgifter såg förr till att barn, gamla och sjuka åtminstone hade det någorlunda drägligt. Att det fick hyfsat käk och andra basbehov tillgodosedda. 

Jag tillhör själv den där bortskämda generationen där näringsriktig skolmat sågs som en självklarhet. Vi fick alltid äta oss mätta. Det var aldrig tal om att ransonera antalet köttbullar till exempel. Knäckebröd och riktigt smör var också självklart liksom mjölk till maten i skolan. De läroböcker vi behövde fick vi nya varje läsår och inte behövde vi lämna dem tillbaka heller. Så 60- och 70-talet måste ha varit fruktansvärt betungande för de stackars fattiga aktieägarna och miljonärerna. Tänk bara vilka summor de tvingades pumpa in i den offentliga sektorn. När man kan dra ner på nästan allt och sänka kostnaderna för dessa tärande gamlingar, barn och sjuka och istället subventionera läxhjälp till miljonärernas barn, städning och reparationer av dyra villan på Lidingö etc.

Jag blir så förbannad när jag läser om denna småaktighet som präglar servicesektorn. Jag tycker synd om de som jobbar i den och måste försöka förklara för brukarna att tyvärr har inte kommunen råd med en syltklick till dina pannkakor eller rödbetor till din pölsa. Var glad att du alls får nån mat!

Så nu efterlyser jag ett politskt parti som är beredda att sluta dalta med miljonärerna. Som sätter ner foten och säger att nu får ni förbanne mig börja hjälpa till lite mer. Ta ansvar för våra gemensamma kostnader! Ett parti som garanterar en värdig äldrevård, en skola med tillräcklig peronal och bra läromedel. Så då får väl jag och övriga som arbetar och tjänar hyfsat betala några kronor mer då, det dör vi inte av.

Sen tycker jag att regeringen ska ta in en engångsskatt och skicka alla SD;s medlemmar på en resa där de får se exakt vad flyktingar flyr ifrån. Lite som man gjorde med ett gäng nynazister på 90-talet. Man skickade dem på studiebesök i Auswitch och andra dödsläger och de fick se bilder och höra överlevare berätta om förhållandena därinne. De flesta bytte åsikt efter den resan, om jag minns rätt.

För övrigt kan jag konstatera att jag vann till slut! Över den där förb... förkylningen. Jag är inte helt besvärsfri men ändå såpass att jag känner att jag har besegrat den värsta förkylningen någonsin. 

All den kondition höstens träning gett mig är dock som bortblåst, jag är tillbaka på ruta ett igen. Körde ett väldigt lugnt pass igår och kände väldigt fort att orken är långt ifrån var den var för en månad sedan.

Men det är bara att bita ihop och spotta i nävarna och ta nya tag! Kanske blir det ett pass idag också, vi får se.

Men nu säger min mage att det är dags för frukost så jag får väl avrunda mitt gnäll.

De vördade ordbrukarna tillönskas därmed en härlig lördag i Vuollerim, Öregrund, Lomma och Stora Skedvi! Som en ubåt lär jag dyka upp igen. Förr eller senare...

Den dag som just börjat innehåller ett födelsedagskalas. Yngre dottern uppnår idag den aktningsvärda åldern av 21 år och det får mig att åter minnas Folke (som omnämndes i min blogg om ubåtsjakt för nån månad sen).

Folke var arbetsledare för ena halvan av mitt skiftlag från mitten av 70- till mitten av 80-talet och skämtade gärna med de ur personalen som verkade tåla det. En sommar hade han fått in två rätt unga tjejer som semesterersättare och den ena av dem, som f.ö hette Maria, var rätt slängd i käften. Vid nåt tillfälle frågade Folke henne hur gammal hon var och hon svarade "21". Då skrattade Folke. "-21? Det är väl ingen ålder, det är ju ett kortspel", skojade han.

Maria hade dock svar, helt utan betänketid: "Javisst, precis som Skitgubbe!"

Det gillade han, Folke. Att få svar på tal, sådär. Och gärna av yngre damer.

Folke lever inte längre, det är mer än tjugo år sedan cancern tog honom. Men bland oss som jobbat länge i företaget lever hans minne vidare och nästan alla har små anekdoter att berätta om denne populäre gamle förman.

Jag tänkte på honom även tidigare under gårdagen då jag såg i lokalpressen att polisen håller på att följa upp ett nytt tips i fallet med 11-årige Johan Asplund som försvann från sitt hem här i stan 1981.

Mordet (för ett mord lär säkert ha begåtts) är ju preskriberat men man jobbar ändå med tips för föräldrarnas skull. För att försöka ge dem ett avslut och kanske en grav att gå till och tända ljus eller ställa blommor på.

Fint, tycker jag. Det ger mig en ny sorts respekt för polisen och deras arbete! ALLT kanske inte bara styrs av pengar ändå!

Vad har då Folke med detta att göra?

Jo, vi jobbade tillsammans under den här tiden och rätt tidigt i utredningen började polisen intressera sig för Johans mammas ex-sambo. Den mannens bäste kompis var son till Folke och vi på skiftlaget fick en hel del inside information den vägen. Mammans ex. togs in på förhör av tillresta experter från huvudstaden men de lyckades aldrig binda honom till brott.

Några år senare väckte föräldrarna enskilt åtal mot just denne man och Folkes son vittnade i rätten. Mannen fälldes men friades sen av hovrätten.

Senare erkände och dömdes Sture Bergwall/Tomas Quick för mord på Johan men är numera helt frikänd.

Så... de stackars föräldrarna till Johan har alltså inte ännu efter 33 år fått klarhet i sin sons försvinnande. Därför anser jag att det är synnerligen behjärtansvärt att polisen lägger lite tid på fallet. Det ger lite hopp om att medmänskligheten kanske inte är helt död ändå.

Död är ju dock alldeles säkert Johan Asplund och vem som än tog hans liv kan alltså idag sätta in en helsidesannons i Expressen och tala om det utan risk för påföljd eftersom mordet inträffade före det brytdatum där man slutade att preskribera mord. Ändringen gjordes väl för att kunna fortsätta jobba med Palme-mordet, en försvunnen lite skolpojke från Sundsvall räckte väl liksom inte till för att få fram en lagändring...?

Så jag håller tummen för att polisen lyckas!

Det är inte bara dottern som har bemärkelsdag idag, föresten. Min förkylning fyller två veckor också. Den är inte riktigt lika aggressiv som för några dagar sedan men nog bor den kvar. Jag var inne på jobbet för möte i den centrala skyddkommittéen på eftermiddagen och har nog aldrig varit så tyst på ett sånt möte. Men där fanns ju andra surrkusar och pratkvarnar så det mesta blev nog sagt ändå.

Vad förkylningen beträffar så har jag haft den så länge nu att jag nästan börjat acceptera den. Vant mig, liksom. Ingen feber längre och ingen rinnsnuva. Men heller inte så mycket till röst.

Nej, det värsta är sömnbristen. Det går liksom inte att sova med nån ordning. Jag somnar när jag lägger mig men vaknar med hosta efter mindre än en timme. Och då är det bara att stiga upp och slå på vattenkokaren

(Jamen, tack gode Gud för vattenkokaren! Och förlåt för alla gånger jag kallade den jorden mest onödiga uppfinning när man både har spis och mikrougn. Jag vet bättre nu!)

Dricker sen nån sorts té så hett jag klarar av och lägger mig igen efter en halvtimme eller så. Sen är det samma visa igen. Kanske måste pröva det där med "en stor sup och en tallrik brännvin" ändå. När nu inget annat hälper...

Nej, såna utsvävningar finns ingen finansiering till förrän tidigast den 25;e då lönen rullar in. Och har inte förkylningshelvetet gett med sig innan dess lägger jag nog hellre den slanten på ett läkarbesök plus den medicin han/hon eventuellt föreskriver.

För en ordbajsare som jag är det ju tur att jag får uttrycka mig med hjälp av det skriva ordet istället när jag nu inte kan låta käften gå på tomgång som annars. Och det drabbar ju egentligen ingen heller eftersom ni, kära ordbrukare, kan välja bort att läsa. Du som ändå läste och kom ända hit borde få nån sorts pris, tycker jag.

Ha en fortsatt vilsam natt! Hoppas ni sover mycket bättre än jag i Vaxholm, Göinge, Ammarnäs och Målilla!

... att när man tror att en förkylning är på väg att gå över så tar den om med full kraft och däckar en på nytt?
Ja, just precis, jag fick så lov att kasta in handduken och sjukskriva mig igen imorse ungefär en timme före ordinarie hemgångstid. Och det nattskift jag skulle ha påbörjat ikväll kommer att bli o-arbetat för min del.

Så nu ska jag ägna några dagar åt att försöka få hälsan åter men vänder det inte snart får jag nog uppsöka nån sorts medicinman. För på onsdag fyller denna sjukperiod två veckor och SÅÅÅ länge ska man väl inte vara utslagen av en vanlig simpel bondförkylning. Utan då kanske det är nåt annat som halsfluss eller (ve och fasa) lunginflammation.

Hostan jag har är sannerligen inte att leka med. (För den händelse att någon nu skulle komma på tanken att leka med hosta...) När det är som värst känns det en hel meter längre ner i kroppen och man undrar om saker ska komma upp genom luftrören som teoretiskt sett inte kan komma upp den vägen. Bara på skämtteckningar!

Lungsoten är väl i det närmaste utrotad så den borde jag väl inte behöva vara orolig för. Men, som sagt, så tycker jag att jag borde ha besegrat det onda vid det här laget och återgtagit kontroll och kommando över lungor, luftrör, näsa och hals. 

Ont ska med ont fördrivas, sägs det ju. Och med de orden på näthinnan satte jag mig åter i bastun imorse innan jag åkte hem och svettades både länge och väl. Och visst kändes det bättre av det. Ett tag, åtminstone.

Väl hemma igen sörplade jag även skållhet té innan jag la mig för att försöka sova lite. Och det gick väl skapligt, det med. Ett tag!

Men sen hann jag väl bara somna till så satte sanatoriehostan igång igen så jag närapå trodde jag skulle vändas ut-och-in som ett påslakan i tvättmaskinen. Vem f-n uppfann föresten DEN funktionen på moderna tvättmaskiner (att påslakan och örngott undantagslöst är på avigan då man tar ut dem för att hänga dem på tork)? Sen kan man ju också undra över hur i h-e det går till? Och vad det ska vara bra för!

Som jag skrev för någon dag sedan; "Inget är som lite gammaldags hederlig självömkan!"

Jamen, vad då? Tycker ingen annan synd om en så får man väl göra det själv! Eller hur? Precis som med allt annat.

Därför kommer jag även att, tillfälligtvis, lägga LCHF-tänket åt sidan och trycka i mig t.ex Kiwi för C-vitaminernas skull. Jag ska laga köttfärssås (som jag hoppas ska glädja sonen) med spagetti idag och gissa om den såsen kommer att innehålla mycket vitlök! Dessa två komponenter brukar vanligtvis vara effektiva i kampen mot den här sortens sjukdomar.

En arbetskamrat föreslog en annan hästkur innan jag lämnade fabriken imorse; "Ta dig en riktigt stor sup och en tallrik brännvin", tyckte han. 

Den kuren får dock vara. Av åtminstone två skäl. Dels har jag inget som helst brännvin hemma och inga planer på att köpa hem nåt heller. Och dels tror jag inte att det hjälper så värst heller. Vilket jag också sa till den välmenande kamraten.

Som skrattade till och blinkade med ena ögat innan han sa; "Nej, det vet jag väl! Men det blir fan så mycket roligare att vara sjuk!"

Nej, då tror jag nog att man lika gärna kan gräva ner en gammal kofta norr om huset vid midnatt när det är fullmåne och mumla besvärjelser medan man går baklänges tre varv runt koftans grav. Eller offra ett lamm, undulat, guldhamster eller en spädgris. Eller vad som helst, för den delen...

Så njut av hälsan, du som fortfarande har den! Man uppskattar den kanske inte till fullo förrän man saknar den.

Läsekretsen (som föresten hittills idag plötsligen uppgår till det smått svindlande talet 24 st. Av nån outgrundlig anledning..) tillönskas därmed en fortsatt fin lördag och helg. Fast den, i alla fall här på Sveriges midja, är grå, kall och blöt som en dränkt bondkatt ungefär. 

Fånga dagen - annars gör nån annan det!

Fredag morgon, startgrop för sista arbetsdagen i veckan om man har dagtidsjobb. Men för mig är det, typ onsdag lunch. Jag är alltså mitt i min arbetsperiod, har två nätter kvar att jobba.

Hur nu DET ska gå till. Men kanske är det lättare att jobba än att sova om nätterna. För sömn har edt inte blivit mycket sammanhängande av de senaste fem eller sex dygnen. Herr Förkylning har hittintills struntat blankt i vräkningsbeskedet jag gav honom. Hans två elaka söner, herr Hosta och herr Rinnsnuva hjälper sin pappa så gott de kan och jag kan tänka mig att de hånflinat gott åt mig medan de turats om att väcka mig om nätterna.

Men eftersom herr Förkylnings två andra barn, fröken Feberfrossa och fröken Ledvärk ändå verkar ha hittat annat att göra än att pina mig så trodde man väl att far och söner också skulle dra vidare. Men så här långt verkar det som om deras familjeråd beslutat att stanna lite längre. I förrgår kväll försökte jag driva ut dem med värme genom att sitta i bastun så länge jag orkade och visst lyckades jag försvaga dem en del. Men jaga bort dem? Nej, glöm det!

Så nu ska det bli spännande att se om jag får igång min bil om ett par timmar när jag ska ut och göra gator och vägar osäkra i trakten. Igår morse tvärvägrade den nämligen. Startmotorn gick ett par trötta varv men sen orkade den inte mer. Som tur var hade min tama husmekaniker just kommit hem från sitt nattskift och ställde upp så att jag kom till mitt skyddskommittémöte i tid. Batteriladdaren fick sedan sitta i under dagen och då jag kom hem indikerade den fullt laddat batteri så då satte jag i motorvärmarkabeln istället.

Jag misstänker att det är universum som startat en jättekomplott mot mig denna senhöst. Att någon illvillig kraft tänkt ut att "Nu ska den jäveln få! Nu skickar vi på honom både förkylning som inte ger sig och bilproblem på samma gång!" Sedan sitter den elake guden där och hånflinar medan han ser min förtvivlan...

Nåja....

Inget är som lite gammaldags hederlig självömkan en gråblöt novembermorgon. Och adlrig ligger den väl så nära till hands som just under denna förhatliga årstid då allt bara blir sämre, mörkare, kallare, dyrare o.s.v

Därmed kanske det är dags att avrunda denna morgondepp innan jag sänker någon av mina högt respekterade ordbrukare ner till samma nivå som jag själv. Nån gång kanske det vänder men just nu är jag rätt säker på att om jag skulle se ett ljus i andra änden av min tunnel så skulle jag i nästa sekund bli överkörd av det expresståg som ljuset kom ifrån. Måhända svårt att tro i stunder som denna men.... DET KAN ALLTID BLI VÄRRE! (Sämre, mörkare, kallare, dyrare etc.)

Som jag sagt en och annan gång förr här; Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre!
Men... Det är heller aldrig för sent att ge upp!

Tre inlägg på en och samma dag! Det händer min själ inte varje vecka. Eller månad. Eller ens år...

Jag har nåt vagt minne av att jag skrivit ungefär de orden nån gång för länge sen så antagligen HAR det hänt ändå.

Det var fotbollsgala ikväll. En gala nästan helt utan överraskningar. Lotta Schelin fick sin fjärde diamantboll och Zlatan sin nionde guldboll. 

Jaha... vilka annars? I alla fall när det gäller Zlatan så är han så vansinnigt mycket bättre än de som krigar om andraplatsen bakom honom att jag har svårt att se vem som ska kunna snuva honom på priset de närmaste åren heller.

Lotta står också hon i en klass för sig i lilla fotbollslandet Sverige så även hon lär få fler priser innan hon stoppar dubbskorna i gympapåsen och knyter ihop den för sista gången.

Nu sitter jag och tvingar i mig skållhett té för att försöka blidka monstret som bor i min hals och klär om den invändigt med rasp på nätterna. Milt rogivande kvällsté stod det på paketet så jag tänkte att jag kan "göra två flugor på smällen" och samtidigt som jag lindrar halsontet kanske göra det lite lättare att somna inför morgondagens bravader på truckutbildningen. Jag är annars ingen témänniska, dricker det bara då jag har ont i halsen. Och egentligen kunde jag säkert lika bra dricka bara hett vatten för jag tror att det är just hettan som är viktig.

Så håll en tumme för att Mr Förkylning packar ihop sina grejer och lämnar min kropp när jag ger honom lite att svettas av. Godnatt Sverige - var ni än är!

Tja, eftersom jag nu ändå sitter vid tangentbordet och inte orkar så mycket annat så... börjar jag väl på ännu ett inlägg. Sen får vi väl se om det blir nåt eller om jag refuserar mig själv. För ni ska veta att det händer emellanåt att jag raderar inlägg innan de publiceras. Så... du som vet var nivån brukar ligga i denna blygsamma skriftsamling förstår ju hur uselt det är då jag inte ens själv godkänner min egen text.

Funderar lite över medias fortsatta jakt på SD och deras sjukskrivne partiledare Åkesson. Han har visst "gått in i väggen", har jag förstått. Och är sjukskriven på obestämd tid.

Därför börjar våra största skvallerblaskor att spekulera kring hans eventuella efterträdare. Och på sociala medier ägnar sig diverse kändisar åt att ifrågasätta Åkessons grad av sjukdom.

Du som läser här regelbundet vet att jag inte är någon vän av Åkessons parti eller dess sympatisörer. Men lika fullt hävdar jag med bestämdhet att Jimmie Åkesson också är människa. Med samma rättigheter och skyldigheter som oss alla. Ingen vill bli ifrågasatt om man säger att man är sjuk, inte ens han. Ingen SKA heller ifrågasättas så länge man inte har en dokumenterad historia av att sjukskriva sig för att bara slippa gå till jobbet. Min arbetsgivare, liksom de flesta, brukar reagera då någon har flera sjuktillfällen på kort tid och ytterst kan de kräva läkarintyg från första sjukdagen. Den rätten har inte svenska folket att utkräva av våra folkvalda, vi får helt enkelt lita på att de är sjuka om de säger att de är det.

Expressen spekulerar friskt kring vem som ska efterträda J.Å utifall han inte kommer tillbaka. Men jag kan inte säga att jag bryr mig nämnvärt, tror knappast att det spelar någon roll vem som leder partiet så länge rasister och främlingsfientliga ser dem som sin väg att stoppa invandringen och helst också kasta ut de utlandsfödda som redan bor här. Egentligen är det märkligt att de tydligen fortsätter växa TROTS att partiledningen är så tydliga med att uttalade rasister kastas ut ur partiet. För det är just människor med såna åsikter som sällar sig till dem.

Kort sagt; Det kryllar av rassar och nynazister i SD TROTS att ledningen offentligt fördömer rasism och fascism.

"Är´n´te kônstut?"

Och ändå tar jag Åkesson liksom litegrann i försvar! Ja, för också han är människa och som sådan lika mycket värd som vem som helst. Inte mer, men inte mindre heller!

Därför bör vi också nöja oss med att han säger att han är sjuk och inte ifrågasätta det.

Jag hoppas alltså att människan Jimmie Åkesson blir frisk snart samtidigt som jag hoppas att hans parti och de åsikter de representerar (fast de säger att de inte gör det) marginaliseras så till den milda grad att de inte ens blir mätbara av SIFO och de andra. För jag vill INTE ha deras Sverige!

De som tror att SD skulle skapa ett annat Sverige har helt rätt. Men de flesta SD-sympatisörer jag har pratat med verkar tro att Åkesson & c:o skulle ta oss tillbaka till sörgårdsidyllernas 60-tal ungefär. Enligt tesen "Det var bättre förr". Men det tror jag inte alls. Utan jag är säker på att med dem vid rodret skulle vårt land bli något som nästan ingen ville att det skulle bli.

Så låt oss hoppas att SD bara är en tillfällig trend som blåser över under pågående mandatperiod. Som vi har glömt om 10-15 år. Som Ny demokrati ungefär. De satt i riksdagen en mandatperiod, finns de ens idag?

Men vad människan Jimmie Åkesson beträffar så önskar jag honom ett snabbt tillfrisknande!

Sista lediga dagen! Efter en ledighet som gått åt till att vara sjuk. Och jag är inte frisk ännu. Jag börjar egentligen jobba först på onsdag men imorgon har företaget kallat till uppfräschning av truckutbildningen. Enligt EU-reglerna ska man göra det minst vart femte år om man kör truck till proffessionen. De har planlagt detta för att utnyttja sin rätt att beordra oss att jobba gratis 16 timmar per år (ett avtal som slöts då de krävde att vi skulle jobba sexskift). Så jag får inte en krona men har samma närvaroplikt som ordinarie arbetstid.

Nu kanske någon invänder att "ingen ska väl behöva jobba gratis!"

Så borde det förstås vara. Men med den skiftgång vi har så är vi inte ens i närheten av den årsarbetstid som lagen ger vår arbetsköpare rätt att kräva. Det handlar om mer än 200 timmar per år i undertid som de bjuder på. Så denna lösning var en kompromiss från båda sidor.

Därför hoppas jag innerligt att denna förb... förkylning då har lämnat min kropp så jag orkar med 3-4 timmar av teoretiska genomgångar och skriftligt prov samt att stå ute och frysa i väntan på min tur att visa upp färdigheterna i att stapla EU-pallar prydligt samt köra genom slalombanan utan att välta de orangea plastkonerna.

Varken vitlök eller C-vitaminer har bitit denna gång så ikväll tror jag att jag ska testa mormors specialkur - att krypa ner i badkaret i så hett vatten jag kan stå ut med utan att sjunga operaarior av smärta. Helst ska det vara lite eucalyptusolja i vattnet också men det har jag inte hemma så det får går ändå. Förhoppningsvis är det värmen och vattenångan som gör susen.

Kanske återfår jag sen också förmågan att sova en hel natt utan att vakna av andningssvårigheter samt av att ansiktet känns stelt av intorkat snor. För det räcker nu! Hör du det, förkylningsjävel?

Hitta nån annan att plåga ett tag för jag har tröttnat på att vara din värdkropp!

Hoppas dock att alla ni, mina kära ordbrukare, är friska som nötväckor. Att ni lever och mår väl i Vittangi, Åkeshov, Mattmar och Törnsfall. Ha en underbar måndag!

(Om det nu finns nåt sånt som underbara måndagar i november... Tveksamt!)