Vet egentligen inte varför men jag känner mig glad idag. Och detta inspirerade mig till att försöka kräkas fram ett blogginlägg. En del av förklaringen kan vara att jag för en timme sen, lite drygt, stämplade ut från sista natten och är ledig i sex dagar.

Jo, men NÄSTAN i alla fall. Jag ska ju till "Gruvan" imorgon bitti för personalmöte. Eller APT som företagets representanter föredrar att kalla det. Arbetsplatsträff, alltså.

Eller kanske kan det bero på sign. "Skogsnuvans" vänliga omdöme om mitt förra blogginlägg. Läste det nyss då jag kom hem efter min sista natt. Det är aldrig fel med lite beröm!
Tänk om fler arbetsgivare kunde inse det! Min till exempel...

Som huvudskyddsombud för min avdelning deltar jag i den centrala skyddskommittéens möten och där har jag ofta framhållit fördelarna med att jobba med det positiva istället för att hela tiden hänga upp sig på det motsatta.

Hos min arbetsgivare tror man stenhårt på att alla anställda gör sitt bästa för att fuska och komma så lindrigt undan som det bara går och därför har man inrättat ett välplanerat system för att bestraffa dem som gör fel på något vis.

Jag talar regelbundet om för dem att om man har ett bestraffningssystem måste man även ha ett belöningssystem. Annars förlorar bestraffningen sin tyngd.

Belöningar och beröm gör dessutom MYCKET större verkan än det motsatta!
Det är ju så med oss människor att det som beaktas (d.v.s uppmärksammas) förstärks. Alltså - om man får uppskattning för goda insatser så skapar berömmet en positiv spiral som leder till vidareutveckling och i slutändan att man växer både som medarbetare och människa.

Om man, däremot, väljer att påpeka fel och brister är det detta som förstärks. Alltså en negativ känsla. Vilket bara skapar osäkerhet och frustration. Och i förlängningen lögner, undanflykter och uppgivenhet.

Jag tror att ALLA, oavsett vad man sysslar med, vill göra ett bra jobb när man jobbar. Därför är det viktigare att hela tiden lyfta fram det positiva. Och det är viktigare ju svårare problemen är.

Ett jättebra exempel är en seriestrip som jag hade på väggen en gång för länge sen. Den var ur serien "Knasen" som utspelar sig i den amerikanska armén. Ni som läst den minns kanske att deras köksmästare, "Kockis" såg ut som en riktig slusk. Ständigt med en fimp i ena mungipan.

Och att regementsprästen ("Pastorn") var en timid man som ville alla väl.

I alla fall... Första serierutan visade soldater som grimaserade och pratade om hur äcklig maten var. I bakgrunden sågs flera soldater stå dubbelvikta och kräkas. Ruta två visade Knasen och hans kompisar som fällde olika kommentarer. En av dem var att "Pastorn" alltid hade nåt snällt att säga.

I ruta tre sågs "Kockis" med en fimp i munnen och en slev i näven och det vänlige "pastorn" som säger; "Jag ber att få tacka och gratulera till en utsökt ketchup!"

Jamen, precis så tror jag att vi funkar! Det lilla berömmet är så mycket mer värt än den stora avhyvlingen. Man lever länge på de vänliga orden.

Jag har en bok nånstans som heter "Bjud på dig själv" som är skriven av saligen avsomnade hockeyprofessorn Tommy Sandlin som var en hängiven anhängare av att just uppmärksamma det positiva.

Han berättade bland mycket annat om då Sverige, under hans ledning, tog VM-guld i Wien 1987. I början av turneringen förlorade Tre Kronor en match mot nån nation som man normalt sett borde slå enkelt. Men då Tommy och hans närmaste tittade igenom videon från matchen upptäckte de att svenskarna faktiskt skapat en väldig massa målchanser även om de inte lyckats göra mål. Så man redigerade bandet för att göra detta extra tydligt och berömde sedan spelarna för det och valde bort att peka ut vilka fel som begåtts.

Med resultatet att laget gick ut och vann nästa match på ett mycket övertygande sätt.

Med allt detta i minne vill jag därför berömma dig, kära ordbrukare, för att du hade tålamodet att läsa ända hit. Bra gjort! Du är en värdefull människa!

Därmed ska jag avsluta och förpassa mig någon meter bakåt till min sköna säng. Sov gott eller jobba snyggt i Storuman, Lillhärdal, Vätterstad och Vagnhärad.

I´ll be back! Someday....

Efter en av mina tuffare arbetsdagar detta år var det bara att "dö" i soffan då jag kom hem. Där har jag suttit tills för en liten stund sen, oförmögen att ta mig för med nåt annat än att slötitta på "Vem vet mest", "Postkodmiljonären" och kanske mer slöa än titta på "Dobidoo" (då höll jag på att somna FAST programmet hade flera roliga höjdpunkter.)

Men sen! Sen kom ju Skavlan och denna kväll hade han lyckats få ihop ett galleri av gäster som inte bara inspirerade till piggare och gladare tankar utan faktiskt gav ny energi i en trött kropp och till sinnena.

Desmond Tutu, denne fantastiske man, satt där tillsammans med sin dotter och verkade stortrivas i sin TV-fåtölj. Tänk om alla människor i Sverige ville lyssna på denne mans stora visdom, då skulle det nog inte finnas några Sverigedemokrater. Han är en av de två riktigt stora männen bakom Sydafrikas förvandling från förtryckarnation till ung demokrati. Visst finns det ännu kvar en hel del rasism i landet men de har ändå kommit en god bit.

För ett tag sen berörde jag, här i bloggen, förhållandet mellan israeler och palestinier. Jag kom att tänka på det ikväll när jag hörde Tutu med dotter prata om förlåtelse. Tänk om dessa två nationer ville lära sig av Sydafrikanerna!

I Gaza, med flera platser mellan dessa nationer, har de krigat och hämnats på varandra i fler år än jag kommer ihåg vilket jag anser bevisar att hämnd aldrig leder till något gott. Att någon annan beter sig illa är inte en ursäkt för att själv bära sig lika illa åt eller värre. Israeler och palestinier har hämnats så mycket att jag tvivlar på att någon kan avgöra vem som egentligen började. Givetvis skyller båda sidor på varandra.

Med Sydafrika var det annat. När urbefolkningen där fick sin frihet hade de två ledare, Tutu och Nelson Mandela, som insåg faran med detta och talade sig varma för förlåtelse och nystart. De kunde precis lika gärna ha krävt hämnd och vedergällning för århundraden av förtryck.

Istället valde man samarbetets väg. Förlåtelsens väg. Man valde att leva sida vid sida med sina tidigare förtryckare. Varför? Jo, för att ingen hämnd någonsin skulle kunna rätta alla fel och orättvisor som begåtts mot dem. För att hämnd aldrig leder till något gott!

Världen skulle behöva många, många fler som Desmond Tutu och Nelson Mandela. Om varje land leddes av såna människor skulle inga krig finnas. Inte heller främlingsfientlighet eller rasism.

Inte ens byhåletänkande. För detta är ju egentligen bara ännu ett av rasismens många ansikten, om än i liten skala.

Igår skrev Cecilia Hagen i sin krönika i Expressen om "noll-åtta-hatet" och tog avstånd från det. Sympatiskt nog tog hon även avstånd från vissa Fjollträskares nedlåtande attityd mot "lantisar" vilket ju bara är två sidor av samma mynt.

Ja, kära ordbrukare, ni har alldeles rätt! Jag borde förstås inte kalla Sthlm-arna för "fjollträskare", för det gränsar ju faktiskt också till rasism. Men jag försäkrar er att det sägs/skrivs med glimten i ögat, jag hatar inte alls huvudstadens innevånare. Tycker inte ens illa om dem!

Till skillnad från vissa eventuella framtida moderatledare  (Läs: Anna Kinberg-Batra) tror jag att de varken är smartare eller dummare än resten av landets befolkning. Ja, jag vet att det där var länge sen och möjligen skämtade hon också så jag väljer att förlåta henne FAST hon är moderat. Moderater är ju också människor!)

Oavsett om de eller vi är födda i Sverige, Somalia, Finland, Vietnam, Chile eller Nordirland.

Det är som med ägg. Det finns vita och det finns bruna. Men när skalet tagits av kan man varken se eller smaka skillnaden på dem.

Eller som med hundar... Är vita hundar smartare/bättre/snällare än svarta eller bruna?

Löjlig fråga, jag vet! Lika löjlig som att bedöma människor efter färg, religion, härkomst eller sexuell läggning.

Kontentan av dessa rader är att jag är tacksam för Fredrik Skavlans program ikväll eftersom det gav mig energi nog att författa dessa rader. Som väl knappast kommer att ha nån större betydelse för utvecklingen varken på Västbanken, i Sydafrika eller nån annanstans. Men eftersom jag tycker att det är viktigt att prata om dessa frågor så skriver jag om dem ändå. Vill du läsa så varsågod, vill du inte så är det också okej.

Därmed tillönskar jag mina vördade ordbrukare en angenäm natt. Var tacksamma över att vi lever i en del av världen där vi inte behöver oroa oss för om det ska komma ett raketanfall när vi sover. Eller om fundamentalister av något slag ska bränna ner husen vi bor i som hämnd för nån gammal oförrätt.

Sov gott i Nynäshamn, Skärplinge, Älmhult och Kågedalen. Förr eller senare dyker jag säkert upp igen.

Ta det som ett hot eller som ett löfte - du bestämmer.

Frostnupen morgon här på Sveriges midja! Första nattfrosten för denna höst, alltså. Därav rubriken. För som florsocker ser det ut ungefär då jag tittar ut genom fönstren denna morgon. En påminnelse om vart det bär så här års med isiga bilrutor och vitt skinn på vattenpölarna. Huvvaligen!

Men som tur är har jag än så länge tak över huvudet och en hyresvärd som inte snålar med värmen. Vilket tydligen inte är allom givet för den som hyr sin lägenhet, har jag förstått. Så det börjar bli dags att skaffa hem lite ved att elda i öppna spisen de kvällar då hösten tränger ända in i märgen FAST det är varmt och skönt inne.

Tiden för brasor och värmeljus är alltså här, förbi är shortsens och sandalernas årstid. Den får vi vänta på i 8-9 månader innan det åter grönskar därute. Och.... tja, det är väl bara att "gilla läget" som det heter.

På yngste sonens begäran ska idag kokas ärtsoppa enligt det mycket enkla recept som min mormor använde och som aldrig funnits nedtecknat utan förts vidare endast med muntlig tradition. Men om ni lovar att hålla det för er själva så ska jag berätta hur man gör c:a 12-15 portioner att frysa in och spara till andra ruggiga dagar.

Dag 1 kokas en fläsklägg med ben på c:a 1,5 kg med 8-10 kryddpepparkorn och några lagerblad i 1,5 timme. Den får sen svalna över natten i sitt eget spad . I en annan kastrull blötläggs 1 kg gula ärtor över natten.

Dag 2 (idag) lyfts fläsket upp och benet skärs loss. Kokspadet silas och mäts upp. När ärtorna sköljts slår man dem i en stor kastrull tillsammans med spadet från fläsket och lägger i fläskbenet som får koka med. Därefter fyller man på med vatten, om inte spadet räcker, tills vätskemängden uppgår till 3 liter. En stor gul lök hackas och läggs i tillsammans med en matsked salt. Smaka först på fläsket så att det inte blir för salt. Koka upp. Därefter tärnar man fläsket medan soppan kokar i ungefär en timme. När ärtorna är mjuka lyfts benet ur och det tärnade fläsket läggs i. Smaka av med salt och vitpeppar samt timjan och/eller mejram. Voila, soppan är klar!

Kan du göra en godare ärtsoppa så lyckönskar jag dig. Själv har jag aldrig smakat nån som är i närheten ens även om Bongs på burk också är god.

Tack vare ny och modern teknik är det redan dags att gå ner i källaren och hänga första maskinen tvätt. Med gamla maskinen hade det dröjt 15-20 minuter till. Därför kommer ni lindrigt undan idag, kära ordbrukare, jag avslutar nu.

Och det gör jag förstås med att önska er en otrolig onsdag i världens alla hörn och skrymslen.

Som Fjällbacka, Öregrund, Överkalix och Lillhärdal. Till exempel.

Söndag morgon. Vaknade av att regnet smattrade mot fönstret så nån svampplockning blir det inte idag. Men väl en tur igen till träningslokalen på jobbet när sonen vaknat.

Det är, åtminstone delvis, hans förtjänst att jag/vi kommit igång så bra med träning. Förra lördagen gjorde vi vårt första pass och har hunnit tre till sen dess. TROTS att jag jobbat en skiftcykel måndag till torsdag natt.

Nu ska ju ingen tro att jag har kört stenhårt. Tvärtom bär nog mina träningspass ett löjets skimmer över sig i mångas ögon, i alla fall bland folk som kör seriöst muskelbyggande eller konditionsträning.

Mest har jag gått på gåbandet och crosstrainern. Men jag har ökat träningsdosen lite för varje gång och känner redan (om jag nu inte bara inbillar mig) att konditionen blivit lite bättre. Kommande vecka är tanken att jag ska åka iväg till badhuset och simma åtminstone en eller två gånger innan jag börjar jobba på fredag.

Egentligen börjar vi jobba på torsdag men eftersom jag har innestående kompledighet och ligger farligt nära gränsen för tillåten övertid har jag tagit ledigt på torsdag som ju dessutom är löningsdag. Innestående kompledighet räknas ju som betald övertid tills man tagit ut den och jag ligger just nu strax över 200 timmar för året. Det kan man göra tillfälligtvis men inte över ett månadsskifte. Men innan dess har jag alltså sänkt antalet med 12 timmar så det är lugnt.

I ugnen står en bit karré på långsam tillagning. I c:a 70-gradig värme ska den stå där i 3,5-4 timmar och kommer att bli alldeles fantastiskt saftig och god. Tillagningssättet rekommenderas varmt än en gång. Krydda köttbiten och linda in den i ugnsfolie eller lägg i stekpåse och låt den stå länge  på 70-80 grader.

Av stekskyn gör du sen en sås på det sätt som passar dig och njuter den till köttet och de övriga tillbehör du gillar.

Det funkar på både nötkött och gris. T.o.m skinkstek, som annars lätt blir torr och tråkig i ugnen brukar bli saftig, mör och god.

Igår kväll fick jag också nöjet att för första gången denna höst se mitt hjärtas hockeylag på TV. Timrå IK spelade bortamatch mot AIK på "Hovet" i Fjollträsk. Och inte nog med det - vi vann! Visserligen "bara" med 3-2 men tre poäng är ju tre poäng.

Att det var mot just AIK var lite extra skoj för från att de gick upp i SHL och tills Timrå ramlade ur tror jag inte att vi vann en enda match mot dem. De var alltså lite av mardrömsmotståndare för TIK. Men nu har vi alltså jagat bort AIK-spöket och fjolårets SHL-lag från Solna ligger ohjälpligt sist i tabellen med bara en ynka poäng.

Nejdå, ingen skadeglädje! Bara ett konstaterande av fakta. Jag bryr mig inte om vilka övriga lag som ligger var i tabellen, så länge mitt eget favoritlag åtminstone har näsan över ytan.

Därmed tillönskas den lilla men naggande goda läsekretsen en härlig söndag i Åvikebruk, Höllviken, Strömstad och Ramsnäs. Sköt om er! Och varandra! Så ses vi kanske igen. När andan faller på...

Godmorgon! Eller nå´t...

Sverige lever fortfarande djupt nere i baksmällan efter valet. Löfvén kämpar frenetiskt för att skapa en handlingskraftig regering. Jag fattar inte hur det ska kunna gå till men kanske har han en plan. Det kan ju inte ha kommit som en total överraskning att det blev som det blev så han kanske hade en plan redan innan.

Och SD fortsätter att skörda frukterna av sin valframgång. Åkesson kan le belåtet och tala om för folket att han minsann kan tänka sig att samarbeta. Med vem som nu vill gå honom till mötes i asylfrågorna. Att det är resten av riskdagens ledamöter som inte vill. Och kanske därigenom vinna än mer sympati hos ännu fler.

Nyval? Nja, det tror jag knappast att några andra än möjligen SD är särskilt sugna på. Moderaterna står utan ledare, i varje fall långsiktigt. Och de har redan tappat historiskt många väljare, hur många röstar på dem utan Reinfeldt och Borg vid styret? FP och KD hamnade farligt nära fyraprocenntsspärren och vill nog inte gärna riskera att ramla ur riksdagen vid ett eventuellt nyval.

Och sossarna... De vill knappast heller ta risken att krympa ännu mer.

Så förbered er på att de närmaste veckorna kan komma att ge oss en regering vi kanske inte trodde var möjlig för bara nåt år sen. Kanske blir det t.o.m en samlingsregering med bara V, SD och KD utanför.

Numerärt skulle den förstås se ramstark ut men hur i herrans namn ska man få ihop politiken så att alla kan stå bakom den? Och hur ska man kunna kasta skit på varann nästa gång det ska väljas?

Nåja, tiden lär väl utvisa hur det blir och det är väl bara att vänta och se. Osökt kommer jag att tänka på Lars Winnerbäcks låt "Skolklockan" från hans senaste album. Två strofer ur den lyser klarast: "Du såg det komma" och "Det här är hur det blev". När man lyssnat på den så står det ganska klart att Winnerbäck inte är nån fan av alliansen. Att den stämmer så bra in på situationen vi har idag är väl en tillfällighet eftersom den skrevs långt innan förra söndagens val

Min sista natt slutade redan halv två imorse. Ibland har det sina fördelar att vara skiftarbetare. Jag är kallad på möte i centrala skyddskommittéen idag klockan 12;30. Vilket betyder att tack vare EU-reglerna hade jag rätt till sovtid elva timmar innan jag ska tillbaka till jobbet. Jag gick alltså hem halv två med fullt betalt och får övertidsersättning för mötet i eftermiddag. Ett möte där jag tänker ställa till med lite bråk. Eller... Inte bråk precis, men jag gjorde en riktad skyddsrond igår kväll tillsammans med en skyddsombudskollega och hittade allvarliga risker som måste åtgärdas snarast. Men det är bara nyttigt för cheferna att skakas om litegrann då och då.

Sen väntar sällsynt besök av storebror som tillfälligtvis befinner sig i stan. Så vi sitter väl och pratar i några timmar över ett antal koppar kaffe.

Den nyss inledda friveckan ska annars ägnas åt lite städning. Först och främst i källarförrådet där jag samlat på mig alldeles för mycket skräp och därefter en rejäl rensning av lägenheten och förhoppningsvis kan jag då bära ner ett och annat i det nystädade förrådet. Och fylla upp det igen.... Snacka om ekorrhjul!

De trogna ordbrukarna tillönskas därmed en alldeles sagolik fredag och helg i Lidhult, Järlåsa, Hyltebruk, Kusböle och Glomsträsk. Eller var ni nu bor...

Strax innan sängen konstaterar jag besviket att det gick åt helvete! Det gick åt helvete för 87 % av Sveriges väljare. Det gick åt helvete för rasistmotståndet, för nästan alla partier utom ett.

Det är dags för självrannsakan nu för alla partier och deras ledare. Nu gäller det att reda ut vad ni gjort fel och vad ni måste ändra på. Och sen genomföra det illa kvickt.

Jag tycker synd om Stefan Löfvén. Han kommer att få uppdraget att bilda en regering men kommer inte att kunna bygga en ministär som har majoritet i riksdagen. Ex.ministern Tomas Bodström stod nyss i TV och tyckte att mittenpartierna (C och FP) borde ansluta sig till Löfvén och sossarna för att få en stark regering.

Det kommer de INTE att göra, det kan jag nästan sätta pengar på. Vilket vore vågat eftersom jag knappt har några.

Tänk er bara OM de skulle gå med på att hjälpa S att regera Sverige. Hur ska de då kunna försöka få nytt fortroende för alliansen nästa gång, Då skulle de alltså från regeringsställning köra valrörelsen ihop med moderaterna EMOT sina egna regeringskolleger.

Så om det, mot all förmodan i världen, skulle bli en regering med de rödgröna ihop med C och FP så är ju blockpolitiken död för alltid och det tror jag varken Lööf eller Björklund vågar.

Just nu känns det mer sannolikt att det blir nyval. Men då kanske SD blir ÄNNU större.

Både vänstern och miljöpartiet försökte hålla skenet uppe och verka belåtna från sina valvakor men jag tror att de är ganska skitnödiga egentligen. Liksom Stefan Löfvén själv. Jag skulle inte vilja vara i hans sits.

Så för en gångs skull är jag glad att jag har det skitjobb jag har. Jag stiger upp imorgon bitti vid pass halv fem, klär på mig, packar matväskan, åker till jobbet och gör mitt i 12 timmar och åker sen hem i två dagar. Sen gör jag ungefär detsamma i två nattskift och belönas därefter med sex dagar ledigt.

Bättre än det som väntar Löfvén? Ja, alla dagar i veckan! Även om han säkert tjänar mer än det dubbla.

Men vad är pengar? Mot ett lugnt och stilla liv?

Intressanta veckor följer...

"Alltså, det där med valfrihet, kan det vara en så stor fråga egentligen? Jag menar, hur många valar i fångenskap kan det finnas på jorden?"

En kär gammal vän i repris får inleda dagens blogginlägg. Jag VET alltså att jag haft den med några gånger förut men fortfarande tycker jag att den är så bra att den platsar en gång till.

Efter fyra år så drabbar oss alltså den där valfriheten igen. Vi har frihet att välja vems sanningar vi tror mest på. Och fr.o.m imorgon är det ju annan sorts val-frihet, då blir vi fria från val i fyra år igen.

Men just idag är det alltså domens dag för våra folkvalda. Några kommer att ratas, andra att väljas in.

Du och jag och alla andra som inte förtidsröstat får idag bestämma vad VI tycker är viktigast med t.ex statistiken över arbetande och arbetslösa. "Vi har fler i arbete idag än för åtta år sen", säger Reinfeldt & c:o och slår sig för sina blågula bröst medan andra sidan pekar på att tack vare befolkningsökningen har arbetslösheten ökat. Och i min värld är det väl det som är det viktiga. Man har inte lyckats om fler är arbetslösa nu än då, oavsett orsaken

Det är som att säga att.... Jag tjänar nästan tio gånger mer än jag gjorde på sextiotalet!

En lek med siffror, alltså. Som när ett storföretag har budgeterat för en vinst på 20 miljoner men nettot blir "bara" 15 Mkr. Då anser vissa företag att de gjort FÖRLUST med fem miljoner.

Var det Mark Twain som sa att det finns tre sorters lögn - Lögn, förbannad lögn och statistik. I vart fall är han en av dem som använt detta bevingade uttryck. En annan sanning är att man kan bevisa nästan vad som helst med statistik, det handlar bara om hur man använder den.

Och statistik har vi bombats med nu under några veckor, än mer än annars då det inte är valår. Men idag är det sanningens ögonblick för politikerna, idag får de folkets dom.

Som så ofta då jag suttit här och producerat smörja håller jag också på att tvätta. Men med skillnaden att tvättstugan under mig är nyrenoverad och vi har fått en sprillans ny tvättmaskin. Nu hörs inte längre centrifugen genom betongglovet och tiden för att få kläder och annat rent har minskat rejält.

Idag har vi high-tech i tvättstugan istället för den orangea maskin vi hade förut, enligt en f.d granne hade den byggts av Archimedes himself i antikens Grekland.

Stor är den också, den där nya maskinen. Så stor att det idag räckte med en maskin för att tömma tvättkorgen.

Allt detta är även hängt på tork och ska hämtas upp om ett par timmar. Då jag lagat och ätit frukost samt tillsammans med sonen varit och lagt mina röster i tre lådor i skolans matsal.

Flera gånger tidigare har jag propagerat för att ni ska använda er demokratiska rätt att rösta men jag gör det alltså en sista gång också. Så du som tvekar, gå och rösta! Följ din övertygelse och rösta för det du tror är bäst för landet.

Gör som du själv vill men RÖSTA! Demokratin är inte så självklar som vi kanske tror. Blir det alltför få som utnyttjar den rätten kanske det dyker upp politiker som vill avskaffa eller urholka den!

Och därmed avslutas min privata lilla valkampanj. Min allra sista valrörelse för denna gång blir att ta mig till den närbelägna skola där alla mina barn gått i 6-9 år och gömma mig bakom en grön tygskärm medan jag fyller kuverten.

Sist tillönskas mina kära ordbrukare en angenäm valsöndag i slott och koja i Treriksröset, Smygehuk, Vissetofta, Aneby och Lesjöfors. Samt i alla andra metropoler, avkrokar och bondhålor i vårt avlånga land.

Såg ni partiledardebatten igår i TV4? Jag såg det mesta och blev väl knappast förvånad.

Vem vann debatten?

Tja, det kan kanske diskuteras om det fanns någon vinnare och i så fall vem. Men det var ju knappast Löfvén i alla fall. Att tappa humöret som han gjorde när Annie Lööf försökte lämna över ett papper till honom vinner varken respekt eller väljare. Jag tycker att det var riktigt dåligt agerat av S-ledaren och att han borde bett om ursäkt omgående. Nu är skadan redan skedd och det är väl tveksamt om det hjälper med en ursäkt nu.

Experterna i eftersnacket berömde C-ledaren men även Jonas Sjöstedt. Vänsterledaren framstår, tycker jag, som väldigt trygg och sympatisk. Nästan landsfaderlig på samma sätt som statsministern.

En highlight var major Björklunds berättelse om hur hans farmor/mormor kommit som flykting på skidor till Sverige en gång i tiden och dessutom med sin lilasyster i ryggsäcken.

Hans punchline var helt klockren; "Jag är glad att inte Jimmie Åkesson var gränsvakt då!" Majoren växte faktiskt en aning i  respekt hos mig då.

Det finns dock en sak som jag finner ytterst märklig...

Att samtliga de "gamla" riksdagspartierna tar bestämt avstånd från SD vet vi ju alla. Men VARFÖR spelar de hela tiden, i varje debatt, SD i händerna genom att BARA debattera SD;s hjärtefråga med dem.

Att bomba dem med frågor om flyktingpolitiken, alltså. Alla tittare vet ju redan skiljelinjen mellan SD och resten! Och där är ju Åkesson dessutom påläst och kan underbygga nästan varje påstående med statistik av olika slag. Riktig eller ej kan förstås diskuteras men när det gäller de flesta andra frågor blir han ofta osäker i debatterna. Det tyckte jag märktes tydligt igår flera gånger. Och när Åkesson blir osäker leder han själv nästan alltid om samtalet till att handla om just asylpolitik.

DÄR tror jag man ska rikta in "slagen" om man vill ta väljare från Åkesson & c:o. Alltså allt UTOM flyktingpolitiken!

Annars har ju SD satt sin prägel även på debatten mellan blocken, den är inte alls lika hatisk som tidigare valår. Och det är väl självklart att man inte kan sparka alltför mycket på den man kanske tvingas samarbeta med från och med söndag kväll.

Så... ska då SD betraktas som ett parti som stöder Reinfeldt eller som ett parti som stöttar sossarna?

Frågan behöver väl egentligen knappast ställas eftersom de, under de fyra år man suttit i riksdagen, röstat med de borgerliga i 8 frågor av 10.

Men även det är egentligen irrelevant för vilket block som än blir störst kommer ingendera sidan att släppa in Åkessons parti i en regering utan i så fall hellre samarbeta på helt nya sätt. Kanske dör blockpolitiken på söndag.

En röst på Åkesson är alltså en bortkastad röst! För så länge de inte får egen majoritet i riksdagen kommer de aldrig att få något att säga till om! Åtminstone inte i sina hjärtefrågor.

Så än en gång, mina kära ordbrukare, utnyttja din demokratiska rätt att rösta på söndag! Själv kommer jag varken att nöta sofflocket, bidra till att alliansen sitter kvar eller till att SD växer.

Gör som ditt samvete bjuder men GÅ OCH RÖSTA!