Alla inlägg under mars 2010

Av Göran - 17 mars 2010 06:56

Godmorgon, mina kära ordbbrukare! Man brukar säga att allting har en ände, så även min sjukhusvistelse. Idag ska jag "gå hem" för att använda vårdpersonalens eget språk! Visste ni att det finns ett sånt?

Jodå, en mängf uttryck som endast används inom sjukhusen och vårdcentralerna.

Var annars säger man t.ex åt dig att "sitta in" i väntrummet? Och efter samma språkliga logik kan du bli hämtad för att t.ex pinka i en mugg eller släppa ifrån dig lite blod och därefter få "sitta ut" i samma väntrum.

Sen kommer du in till doktorn (i bästa fall) och ombeds kanske att "ligga upp" på en brits för nån underrsökning.

En annan sak man har börjat med sen sist jag var inlagd är att ex.vis smärta ska bedömas på en skala. Man ber den unga, söta "uskan" (ännu ett vårduttryck för undersköterska) om nåt smärtstillande och då förväntas man kunna beskriva hur ont man har. "På en skala"!

Skalan går från ett till tio - ett är rent pjål medan tio är helt outhärdligt. Då villl man hellre dö, ungefär!

Men man lär sig som lydig patient att ner till nivå 6 är det alvedon som gäller och vet man med sig att det inte kommer att hjälpa är det lika bra att friska i med åtminstone en sjua. Då kommer de tyngre grejorna fram och smärtan försvinner ett tag i alla fall.

Nu ska jag invänta min skål med fil, mina 2 torra limpskivor och mitt efterlängtade kaffe. Tänk, imorgon kan jag dricka mitt morgonkaffe när JAG vill!

Efter frukosten ska man väl "sitta ut" på toa en stund och därefter "sitta in" i duschen. För att slutligen "ligga ut" på sängen i väntan på att få "gå hem".

Ha en underbar onsdag, svenska folk! I Smygehuk, Mörbylånga, Nykroppa, Käckelbäcksmon eller Gökböle. Kort sagt; Var ni än är!

ANNONS
Av Göran - 16 mars 2010 16:32

Attans vad jag var inspirerad idag då! Ett nytt inlägg IGEN! Det mååste bero på att jag haft en så hektisk och spännande dag. Eller nåt....

Jo, här har man varit ute på äventyr, må ni tro! Knappt hade jag hunnit svälja lunchpölsan förrän jag skulle på "dejt" med Gips-Lena - en av sjukhusets berömdheter som omnämns med största respekt av alla för sin yrkesskicklighet. Hon rev vindsnabbt av mitt operationsgips och snitsade till ett nytt innan jag ens hann gäspa.

Därefter rullades jag tillbaka upp på avd. 14 och trodde väl att jag skulle få tillbringa resten av tiden fram till middag tittandes ut genom fönstret över snöig skog eller lösandes korsord. Men inte då!

Nej, då bar det iväg på röntgen igen! Var de inte säkra på att de lagat mitt ben, tänkte ja. Men det är visst rutin och jag måste ju medge att det är lite häftigt att man kan fotografera mina ihoplappade benpipor och skruvar och stålplattor i dem genom gips och allt!

Efter dessa äventyr har jag dessutom haft besök så tiden har gått ovanligt fort idag! Nu ska det bli spännande att se om middagen består av fisk eller korv.

Smakmässigt kan det bli svårt att avgöra!

Det var därför vår herre gav oss matsedlar att läsa, kära ordbrukare!

Vi ses! Förr eller senare!

ANNONS
Av Göran - 16 mars 2010 12:07

Jag hade väl egentligen tänkt skriva ett par rader redan igår men krafterna räckte inte. Jag blev uppryckt ur sängen vid sju igår och fick veta att nu j-ar skulle det duschas och det fort för sen skulle det opereras.

Så jag spratt förstås upp med ett lyckligt "Äntligen!!!" och med benägen assistans av 2 vård-änglar tvättades jag med s.k Hibiscrub och därefter fick jag se på när mina salsbröder avnjöt sin frukost. Själv fick jag ju inte äta före operation utan bara ligga och dregla och se på när rumskompisarna smaskade i sig torra limpskivor med smaklös ost och gråaktig skinka. Och den delen gick väl an, det var värre med kaffedoften. Denna last är jag ju svårt hemfallen åt!

Och sen fick jag veta att operationen var uppskjuten. En timme eller så. Sa man.

Klockan blev två innan jag slutligen rullades in i slakthus 4 för att skäras i, sågas och skruvas i. Operationen gick bra och jag var mestadels vaken. Sen blev det "UVA", uppvakningsavd. nån timme tills de kände sig säkra på att jag hade överlevt.

Tillbaka på sal 6 fick jag så änteligen dagens första näringsintag i form av spagetti och nåt de kallade skaldjurssås. Som vanligt hade köksmöstaren lyckats undvika allt som kan liknas vid smakämnen. Kryddor är visst bortrationaliserade!

SEN... släppte bedövningen på allvar! Och då fick jag, rent ut sagt, så jävla ont att bloggandet hamnade sist på priolistan. En lista som just då toppades av pjål, gnäll och ämmel!

Nu har jag sovit (sporadiskt), ätit frukost och en hel del medikamenter så det känns liiiite bättre. En läkare på ronden tyckte att jag nog kan åka hem imorgon.

Mjaaaeee..., det får vi väl se! Det förutsätter dock att jag blir bra i ryggen först.

Just nu ligger jag och smälter landstingets pölsa med potatis o rödbetor. Tror inte jag har ätit pölsa på denna sida om millennieskiftet. Och det lär dröja minst lika länge till nästa gång...

Aprpå pölsa drar jag mig till minnes en skylt/plansch som en kamrat hade i sitt kök på 70-talet. Där stod på ålderdomlig svenska och med snirkliga bokstäver...


"I dettaa kök får under inga omständigheter alkohol serveras

Utom till fisk


Såsom fick skall räknas all mat

Utom pölsa


Skulle dock mot förmodan pölsa serveras i detta kök

(Hvilket Gud förbjude)

Må även denna räknas såsom fisk"


Jojo, kära ordbrukare, så kan det vara! Nu ska jag snart få träffa den berömda "Gips-Lena" och lägga om betongsuggan om mitt vänstra ben! Vi ses o hörs!

Av Göran - 14 mars 2010 17:56

Jag  har skrivit en och annan gång om tråkiga söndagar, visste inte vad jag pratade om. En söndag på sjukhus är nog ungefär så tradigt som det kan bli!

Tack o lov för TV, frukost, lunch och middag samt rumskamrater! Och för denna minidator som vänligt lånades ut till mig. Men jag orkar bara korta stunder åt gången! Kan knappt sitta alls så jag ligger och bloggar, därav de många skrivfelen!

Det är c;a nio år sen sist jag låg på sjukhus och det har hänt en hel sen dess. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse...

Den gången var t.ex käket helt ok! Idag tycks det handla om halvfabrikat, pulvermos, pulversås utan nån som helst smak. Så jag är faktiskt glad att portionerna är så små!

Igår fick vi nån sorts järpar med brunsås, 2 st i storlek med en Bullens pilsnerkorv samt 3 pingisbollsstora potatisar. Idag var det pannbiffar eller farmarbiffar (ingen visste) med samma brunsås och potatis. Och det smakade exakt likadant!!!

Men, som sagt, personalen är fortfarande lika fantastisk! Skulle kunna fylla spaltmeter med beröm till dessa vårdens änglar! Fantastiska kvinnor (i de flesta fall) som orkar ge vänlig och bra vård och service trots ständigt krympande resurser!

Och nu vill Sigbjörn dra in ytterligare 100 tjänster! Dra in Sigbjörn istället!

(Sigbjörn är sjukhusdirektören....)

Av Göran - 14 mars 2010 06:42

Hade ju egentligen änkt skrivs lite mer redan igår men verkligheten satte käppar i mina hjul. Från att ha varit en någorlunda vit5al och självständig 52-åring är jag numera degraderad till en halvt hjälplös gubbe som har mycket svårt att ta sig ens till och från toaletten.

Jag tog en dusch igår!

Jaha, och vad är det med de då, täner du kanske. Tja, till att börja med så skulle det ju ske med ena foten i en plastsäck och dessutom sittande. Men så långt gick det väl ändå skapligt. Jag lyckades, helt på egen hand, duscha, torka mig och få på mig landstingets moderiktiga och figursydda kalsingar och T-shirt. Men sen kom nästa utmaning - att ta sig från stolen jag suttit på till den "gå-ställning" jag använder för att ta mig fram hoppandes på min friska fot.

Nyss nämnda fot hade antagligen för dåligt mönsterdjup för väglaget i sjukhusets duschrum för den släppte och  jag damp handlöst till golvet och landade på ryggslutet.

Jag tappade luften ett kort ögonblick vilket förstås gjorde händelsen än mer traumatisk. Dessutom slog jag ryggen ordentligt och när två stadiga vård-änglar hjälpt miig tillbaka till min säng var jag alldeles svettig både av skrämsel och av ansträngning.

Tänk så lite det behövs för att aätta en fullt funktionsduglig medelålders herre helt ur spel! Ingen schottis för mig den närmaste tiden, alltså! Vilken tur att jag inte heller förre benbrottet hade för vana att ägna mig åt såna aktiviteter!

Men jag gnäller inte! Nejdå, jag är inte värst på långa vägar ens på sal 6! Min granne mittemot ligger med BÅDA benen och desssutom ena armen i paket efter att ha ramlat från ett tak vid snöskottning. Hans arm var de dessutom tvungna att operera om igår e-som den hamnat i fel läge! Och min rygg lär gå till sig på ett par dagar.

Sen har vi ju alla tre en medicin som hjälper bättre de flesta etablerade läkemedel!

Jag talar om skrattet! Faktiskt så skrattar vi och har kul ihop trots krämporna! Och så länge man kan det är det väl hopp om livet. Och riktigt glada blev vi igår kväll när Timrå IK, mot alla odds, tog sista halmstrået och knep en slutspelsplats!

Där fick ni, alla s.k experter!!!

Av Göran - 13 mars 2010 06:47

Ett gott råd till alla därute som är som jag och försöker att inte känna efter så mkt... Börja lyssna på din kropp! Jag gjorde inte det i tisdags när jag halkade omkull på väg till bilen och jobbet. Jag landade på vänster fot och kände att nåt gick sönder i den.

MEN.... Jag TOG mig ju upp och in  i huset! Och jag KUNDE ju röra på foten....

Dessa två saker räckte just då för att jag skulle bestämma mig för att den skulle självläka. Men jag hade fel! Jättefel!

Jag ringde givetvis akuten och rådgjorde med dem  men de sa att eftersom jag kunde röra foten var det antagligen ingen fara. Högläge, Alvedon och vila ordinerades samt besök hos vårdcentral om det blev värre.

Men det blev inte värre, tyckte jag. Så jag härdade ut tisdag och onsdag. Men när jag vaknade i torsdags var foten mer blå än hudfärgad och det gjorde rejält ont. Så efter att ha kört sonen till hans mamma åkte jag till akuten. Där en ung men barsk sköterska informerade mig att eftersom jag hade gått "fel väg" d.v.s inte via vårdcentralen skulle jag straffas genom att placeras absolut sist i prioriteringsordningen.

Så jag väntade i väntrummet med svåra smärtor i drygt 2½ timme innan jag äntligen fick träffa doktorn.

Brutet skenben och vadben löd  diagnosen efter röntgen och jag fick veta att "du skulle ju ha kommit direkt"... Behöver jag säga vad jag tänkte???

Så nu ligger man här, inlagd med gipsad fot i väntan på att svullnaden går ner såpass att de kan operera mig. Sen väntar sex veckor i gips och hur jag ska klara vardagen därhemma då orkar jag inte ens bekymra mig över just nu. Men det lär väl lösa sig på nåt vis, tänker jag.

Jag kan dock konstatera att, precis som sist jag låg på sjukhus för 9 år sen, så är personalen som jobbar här en samling fullkomligt enastående människor. Om det finns några som förtjänaar både bragdguld och alla priser som finns så är det dessa "vårdens änglar". Härmed startas deras fanclub med mig som ordförande!

Ska alltså ligga här och ta det lugnt ett tag nu. Så ni av mina läsare som eventuellt har mitt nr får gärn ringa o prata bort en stund.

Återkommer kanske senare under dagen! När frukosten är klar och ronden har gått!

Av Göran - 6 mars 2010 10:41

Sist jag bloggade valde jag att utelämna de tråkiga händelserna under föregående helg. Ja, så länge jag var på resande fot var väl det mesta frid och fröjd men...

Sen kom man ju hem...

Och här hemma visade det sig att det varit en rejäl fest TROTS dyra löften om att det INTE skulle bli det. TROTS att ett oskyldigt ansiktsuttryck visades upp av tjänstgörande kattvakten... "Ah, men TROR du verkligen att JAG skulle dra hem en massa folk?" I sådär lagom förorättad ton...

Ett 30-tal (eller mer) styrkta ungdomar gjorde mitt hem till festplats och det lönade sig inte att förneka det eftersom rörliga bilder var utlagda på nätet av en deltagare.

Och allt detta hade jag väl kanske kunnat leva med. Jag har ju också varit 16 en gång och det känns som kortare tid gått än det verkligen har sen dess. Och nog förekom det FF-fester även då. ("FF"= Föräldrafritt).

Nej, problemet var att ett par objudna gäster "råkat få med sig" bildskärmen till min dator. DET gjorde mig arg, ledsen och besviken.

Rätt snart fick vi fram uppgifter om misstänkta och efter ett dygn även ett vittne som visste precis vilka tjuvarna var. Jag kunde alltså, i måndags, servera polisen namn på ett 4 grabbar starkt gäng som setts bära en 22-tums plattskärm på natten mellan fredag och lördag ganska nära mitt hem. Dessa unga herrar hade kommit hit objudna och avvisats men kommit igen och då blivit insläppta av någon. Därefter körts ut och återvänt en tredje gång. När de då åter fick höra att de inte var önskvärda surnade de kanske till och kanske hämnades genom att sno min bildskärm.

Då inbillar man sig ju att lagens långa arm genast sträcks ut för att hämta det stulna innan det sålts men tror man det så tror man fel! Tisdag em ringde jag polisen igen med ännu fler uppgifter för att undelätta deras arbete och fick veta att de tillsatt en förundersökningsledare. Jaha, tänker man då, alltså jobbar de med fallet då!

Och det kanske de gör men... ingen har hört av sig till mig. För mig låter detta som ett rutinfall som fixas på ett par timmar men en hel vecka efter händelsen har i alla fall ingen haft tid att kontakta mig åtminstone.

Visst fattar jag att det här knappast är prio ett hos polisen, väntar mig inte sirener och blåljus, men samtidigt känner jag att den här typen av småbrott är jätteviktiga att ta tag i snabbt. Jag känner väl till alla de fyra killar som misstänks och ingen av dem är nån gangster. MEN... om man låter ungdomar komma undan med sånt här är risken stor att de testar större och mer avancerade brott senare. "Det gick ju bra sist", kanske man tänker!

Fast med statens minskade intäkter har ju pengarna till polislöner också minskat och då blir det så här. Jag vet att vissa helger finns endast 1-2 polispatruller om 2 man i varje i tjänst i hela Västernorrlands län där jag bor.

Om vi leker med tanken att jag exempelvis blir överfallen, rånad eller misshandlad och har otur så kanske den ena patrullen finns i Ramsele och den andra i Nordmaling. Båda ställena ligger c:a 25 mil bort så då lär det dröja innan jag får nån hjälp...

Var det det här vi ville ha när vi skrek om skattesänkningar?

Ha en trevlig helg, kära ordbrukare!


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se