Euphoria... Jamen visst är det vad jag känner efter Timrå IK;s magiska vändning mot guldfavoriterna från Norrbotten. För många s.k experter har ju rankat Luleå högt i årets upplaga av SHL. Och visst har de ett bra lag. Men inte bättre än att Timrå kunde vända underläge (1-3) och vinna med 5-3 inför en lyrisk hemmapublik, Första matchen utan Coronabegränsningar av åskådarmägd. Nästan full hall och ett tryck som man knappt ens minns när vi senast hade Jag är väl så nöjd som en . sprtintresserad människa kan bli dagen efter en seger för en nykomling mot en förmodad guldkandidat!. Sköt om er, kära ordbrukare i Klagstorp, Vedevåg, Malexander och Sattajärvi! 

Annars gör någon annan det...

Singelfarsan är just nu lite som medelålders o äldre män på julafton när det väntar på att Kalle Anka ska börja så de får nåt att göra timmen innan maten dukas fram och de får sig en liten dragnagel eller två. Eller som barnen för 40-50 år sen som väntade på tomten. Men jag väntar varken på dragnaglar eller tomtar utan på leverans av min nya dumburk.

Det är nästan en månad sedan jag hittade en väldigt prisvärd TV hos en av de stora kedjorna på området, 4390 kr för  en 50-tums smart-TV. Och den ryms precis i min gamla TV-möbel som har hyllor längs sidorna och ovanför det utrymme där apparaten ska stå. De hade visserligen en 55-tummare också för bara några hundralappar mer men då hade jag måstat köpa en ny TV-bänk också så jag nöjer mig med 50".

Skyndade mig att boka och trodde att jag skulle kunna kasta mig i bilen och åka till den lokala butiken och hämta den. Men då talade dataskärmen om för mig att det kunde jag INTE. Utan att den skulle levereras hem till mig långt senare.

Och nu har det alltså blivit "långt senare". Dagen är här och jag ser fram emot att äntligen ha min egen TV igen.

Slog även till och betalade 90 kr extra för att få den inburen i lägenheten och inkopplad på korrekt sätt. De tar dessutom med sig emballaget så jag slipper slakta en jättekartong för att få ner den i containern på återvinningen.

Ikväll ska den sedan invigas med GIF Sundsvall mot Trelleborgs FF och imorgon får  den visa mig Timrås hemmamatch mot Luleå. Har haft äldste sonens reservapparat på lån sen en tid men när man är van vid stor skärm så känns liksom 32" lite futtigt. Är det inte konstigt hur fort man flyttar sina toleranser när det gäller modern teknik?

I evigheter hade man ju den gamla typen, "tjock-TV" men en bildruta på 28 tum och var ju nöjd med det. Och nu är det väl "ju större, ju bättre" som gäller. Det finns ju modeller ända uppemot 75-80 tum men då får man också slanta upp sjufalt mer om ens det räcker. Och sååå mycket älskar jag inte TV.

Nej, och ännu en märklig sak är att min första egna TV kostade ungefär samma mängd pengar som 32-tummarna gör idag. Så preiserna har sjunkit rejält sen mitten av 70-talet. 3500 kostade den Hitachi vi köpte då och idag kan du köpa en större och bättre TV för mindre än så också. 3500 var även vad jag hade i månadslön när jag började jobba i fabriken så elektronik har verkligen sjunkit o pris.

På tal om pris så var det ju tur att jag slog till när de hade prissänkt den. Jag kollade i förmiddags och nu kostar de en tusenlapp mer än jag behövde slanta upp.

Så nu hoppas jag att leveransen är här snart. Så att jag får några timmar eftermiddag att göra den kålpudding jag har tänkt mig att avnjuta till middag. Köttfärs hittade jag i frysen och den är tinad nu men blir det knappt om tid sen så får jag väl tänka om och sno ihop en köttfärssås eller några pannbiffar istället. Medan matchen pågår ska jag koka fläsklägg som ska bli ärtsoppa imorgon. Skulle gjort det förra veckan men då blev det rotmos istället.

Onsdag är det ju idag och det vet ju alla vad det innebär! Just det, att det är torsdag imorgon. Och då passar det ju perfekt med lite "kulsprutevälling" som vi sa när jag låg i lumpen. Pannkaka blir det ingen, det tar vi en annan dag.

Därmed ska jag återgå till att vanka nervöst av och an och titta på klockan. Eller kanske fördriva dagen med nåt annat ett slag. Diskmaskinen ska plockas ur, dammsugaren ser ut att vara sugen på lite smuts och det finns skjortor som behöver ett strykjärn. Så jag tackar för uppmärksamheten för denna gång och önskar mina kära ordbrukare en härlig onsdag i slott och koja i vårt avlånga land.

'Ha der! Annars kanske någon annan har det...

Den här bilden har jag lånat från facebook men jag antar att den är allmän egendom. Kom att tänka på den idag när jag var till Willys på andra sidan Sundsvallsbukten och provianterade lite grand. Samtidigt med mig var nämligen två av varandra helt oberoende yngre män (25-30) som båda var där i samma ärende som jag. Men ett tag undrade jag om inte deras mission var att vara i vägen för mig så mycket de kunde. På vägen mot grönsakerna hade den ene fastnat med blicken på mobilskärmen och korgen på hjul lite vårdslös ut i gången så ingen kom förbi, Så jag valde en annan väg till kålhuvudet som ska bli kålpudding endera dagen. Men se där stod en annan skäggprydd man i samma ålder som den förste ungefär och var lika uppslukad av skärmen även han. Jag lyckade lirka mig fram till kålen till slut och gick vidare mot mellanmjölkens hemvist i kylen. Då stod skägg nummer ett där istället med armbågen på skåpluckan och den rullande varukorgen rakt ut från kroppen sa ingen kom varken förbi eller fram till mejerikylen. Tja, tänkte jag, jag kan ju gå och plocka ner de frysvaror jag skrivit upp och komma tillbaka. Men se där stod skägg nr 2 och nu pratade han i sin telefon medan han gestikulerade med sin fria hand. Ganska meningslöst att "prata med händerna" om man inte för ett videosamtal förstås. Men han hade luren vid örat. Jag lyckade dock få åt mig sparrisen och grönsaksblandningen jag hade på listan och återvände tll mjölken. Men tog en kort omväg förbi brödet först med påföljd att mannen från frysdisken nu parkerat där med telefonen i både händer och glasögonen på nästippen.

Tiderna har sannerligen förändrats. Dagligen ser jag hur människor kliver rakt ut i en stadsgata utan att ens titta upp från sin älskade telefon. Nästa finess de borde hitta på är väl en avkännare som märker om de korsar en gata och det kommer en bil. 

Ja, som sagt, tiderna förändras och vi med dem. Det  känns inte jättelänge sen jag kunde irritera mig på framför allt älder damer i mataffären som stött ihop med en bekant och parkerade sina kundvagnar diagonalt mot varandra så ingen hade skuggan av en chans att passera. Men det ser jag inte lika ofta numera. Kanske handlar jag på rymligare affärer eller så har inga gamla människor råd att handla så mycket att de behöver en vagn.

Men de moderna korgarna med hjul och lååånga handtag är ju precis lika effektiva när man vill stänga vägen för sina medkunder. Räckvidden är möjligen obetydligt mindre än kundvagnens.

Annars... så var GIF Sundsvall i Västerås igår för bortamatch mot VSK. Och blev utspelade efter noter. Skottstatistik, hörnstatistik och all statistik som visar vem som är bäst sa att GIF borde förlorat med 3 mål minst. Och så var det också. Det BORDE de ha gjort men vann med 2-1. VSK var bättre i allt. Utom då i det enda som är viktigt - att göra mål. Det enda som verkligen räknas. Statistik är för kommentatorer och andra journalister!

Sen... upptäckte jag ju att nu har tillverkarna av kaffe tagit nästa steg i bondfångeriet. Jag skrev för en tid sen hur ett halvkilo kaffe inte längre var ett halvkilo (åtminstone inte från Gevalia och Löfbergs lilla) utan 450 gram. Nu är det inte ens 450 utan nu blåser de oss på 25 gram till som de inte har sänkt priset för. Smyghöjning kallar jag det. Och gillar det inte alls!

Därmed får det räcka för idag. Har väl plågat er så det räcker nu, känner jag. Men ett tack till dig som orkade läsa ända hit. Du är en tålmodig människa. Men nu är det över. Hav tack! Vi ses...

Det känns som alldeles nyss som det var så himla varmt att man knappt stod ut. Min bordsfläkt snurrade dyghet runt för bara ett litet tag sen känns det som. Men när jag konsulterar kalendern i min "aj-fån" ser jag att september är ju mer än halvvägs förbrukad. September befinner sig i övre medelåldern, kan man säga. Och den där värmen som vi längtar till under minst nio av årets månader men svär ve och förbannelse över då vi har den... Den lär vi få vänta på i bortemot nio månader till. Och nog är hösten här alltid. Åtta plusgrader bara här på Sveriges midja och regnet har varierat sig under dagen från duggande till skvalande och stundtals spöande så det smattrar mot fönstren.

För en stund sedan tvingade jag mig ändå ut till bilen eftersom jag hade ärende på apoteket. Kvissleby är kanske inte närmast men definitivt smidigast att åka till. Och framför allt att parkera i.

Så jag ställde bilen utanför det näringsställe som kanske är apotekets raka motsats - systembolaget. Och där fick jag syn på denna fullkomligt magnifika rönn som dignar av bär för räven att sukta efter.

Bilden hade förstås blivit bättre i solsken men jag ansåg mig varken ha tid eller lust att vänta tills det inträffade så jag tog bilden ändå fast himlen var kommunalgrå och solen lyste men bara med sin frånvaro.

Och än en gång tänkte jag på de där motstridiga skrocken jag hört sen jag lärde mig svenska i skarven mellan 1950- och 60-tal. "När rönnen dignar av bär så blir det en vinter med mycket snö för vår herre ser till att fåglarna får mat trots snön!" Det är den ena varianten. Den andra lyder; "När rönnen dignar av bär blir det lite snö för Gud vill inte att trädet ska behöva bära en tung börda två gånger."

Naturligtvis är ju båda bara skrock och gammal folktro. Men ändå! Vilken av dem har du hört och tror på eller inte, kära ordbrukare?

Jag är ju så pass modern och upplyst av mig att jag är övertygad om att det är samma med rönnbär som med alla andra bär. Det handlar förstås om förekomsten av pollinerande insekter då de blommar. Finns det gott om såna så blir det mycket bär också. Annars inte.

En tidigare arbetskompis var s.k trottoarbonde, d.v.v han bodde kvar på föräldragården och drev jordbruk i väldigt liten skala parallellt med sitt skiftarbete. Födde upp biffdjur för slakt samt hade höns och kalkoner.

Dessutom hade han bin under ett par år. En sommar lastade han en bikupa på sin fyrhjuling och fraktade upp den i sina skogar till en hjortronmyr där skörden varit dålig i flera år. Där fick den stå tills hjortronblommorna vissnat. Och enligt honom hade det aldrig funnits så mycket hjortron där som det året. Som dessutom var ett jättedåligt år för alla bär. Men han kunde plocka hinkvis utan att anstränga sig nämnvärt med att gå långa sträckor.

Samtidigt är det ju lite intressant med såna där gamla talesätt. En del av dem har ju en gnutta sanning i sig också. Men jag är rätt säker på att rönnen själv inte har en aning om vad det ska bli för sorts vinter. Och kan därmed inte bestämma hur mycket bär den ska ha på sina grenar.

Vackra är de dock när de dignar av bär som den jag fotade av. Ska försöka ta lite fler bilder av höstens alla färger bara vädret blir lite soligare så färgerna framträder lite klarare än i regn o rusk.

Därmed ska jag avsluta ditt lidande, kära ordbrukare, om du nu var tålmodig nog att läsa ända hit. Ha en fantastisk måndag och resten av veckan också i Hyltebruk, Rävlanda, Askersund och Morkarla.

Vi ses igen! När andan faller på...

Alltså... Är det bara jag ? Eller finns det fler som blir sjukt irriterade på den där nya reklaamlisten som poppar upp vid varje sidbyte här på bloggplatsen? Den skymmer de nedersta raderna och det räcker inte med att den kommer upp EN gång, första sidan man besöker. Nej, om du tittar runt hos bloggvännerna eller slumpar omkring så ska man måsta släcka ner den där förbannade reklamremsan vid varje sidbyte. Räcker det inte med den reklam som redan fanns?

Jag har mailat admin och uppmanar alla som håller med mig att göra dersamma. Blir det ingen ändring är risken stor att både jag och många med mig hittar oss en annan plattform att skicka ut våra tankar till v'ärlden ifrån.

Så har då den så efterlängtade SHL-premiären varit. Igår eftermiddag boade jag ner mig i soffan för att, som jag hoppades, få se mitt kära Timrå IK göra mos av Oskarshamn på bortaplan. Och det började ju, för all del, på bästa sätt. Efter 2½ minut ledde vi med två mål mot noll. Men sen sket det sig som rubriken idag också säger.

Det var nåt som låste sig i skallarna på mina hjältar och man drog på sig flera utvisningar på kort tid. Sånt brukar ofta straffa sig och gjorde så även igår. Smålänningarna kom både ifatt och förbi medan de flesta rödvita i stort sett bara tittade på. Man ryckte dock upp sig spelmässigt i tredje perioden och reducerade både til 3-4 och sen till 4-5. Men närmare kom man alltså inte.

I de FB-grupper som jag är med i där man diskuterar klubbens väl och ve började förstås de där domedagsprofeterna att oja sig och förbluffande många dömde ut både laget och ledningen efter EN enda match. Förstår mig inte på de där som gnäller och klagar efter minsta motgång och ändå säger sig vara supportrar. Nej, vintern är lång liksom hockeysäsongen och åtminstone jag såg ändå en hel del goda tecken också igår. Men det tar kanske lite tid innan alla kommer in i det högre tempot och lär sig göra allt aningen snabbare och minimera misstagen. Och då kommer framgångarna också. Så jag sitter lugn i bussen och litar på att de kan bättre.

Om det är min kropp som börjar gå in i nåt pensionärstillstånd eller nåt annat som gör att jag vaknar så tidigt på morgnaren kan jag också undra över. Det är ju väldigt vanligt att äldre människor vaknar väldigt tidigt på morgnarna. Imorse låg jag kvar i sängen i en halvtimme och försökte somna om eftersom jag tyckte att det var alldeles för tidigt att stiga upp men en kvart över fem gav jag upp och satte igång bryggaren innan jag ställde mig under duschen.

Med kaffekoppen på skrivbordet satte jag mig sedan här för att kolla av nyheterna och via FB fick jag ytterligare anledning att vara tacksam för att jag slipper vistas i fabriken mer.

Mitt skiftlag har sin natthelg just nu, jobbar nattskift fredag, lördag och söndag. Och redan det gör mig ju nöjd att jag slipper. Men dessutom drabbades de av ett långt strömavbrott som skapar mycket och slitsamt merarbete när man väl får strömmen tillbaka. Jag har upplevt det själv flera gånger och vet hur fruktansvärt kämpigt det är att ta sig igenom. Man ställer alla jobb utom själva ugnsdriften och sätter all personal på det tills det lugnar ner sig.

Med detta i åtanke är det nästan så att jag skäms över det faktum jag låg hemma i min sköna säng medan mina kamrater på skiftlag fem slet häcken av sig i en varm och dammig fabrik. Och jag hade alltså samma lön som de som säkerligen fick släpa sig till omklädningsrummen efter skiftavlösningen. 

Efter ett så långt avbrott som man hade inatt tar det lång tid innan allt är normalt igen så de har en natt till att genomlida även om det kommer att vara mycket lugnare än natten som var.

Säkerligen kommer det att kosta dyra slantar för företaget att reparera eller byta ut den transformator som brunnit och orsakade allting. Men dem bryr jag mig inte alls om. Mina f.d arbetskolleger lider jag dock med.

Söndag är det i Sverige och världen och jag har inte bestämt ännu vad jag ska göra med den. Vi har haft en flera dagar lång paus med våra skogsvandringar på grund dels av att sonen fick Covidspruta nr 2 i tisdags och reagerade rätt illa på den. Feber och huvudvärk. Sen har det ju regnat ganska ordentligt i flera dagar också vilket också spelar in. Jo, jag VET att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Men, handen på hjärtat, hur många vill ut och traska längs elljusspåren med paraply och gummistövlar när det dessutom blåser så att regnet inte bara faller utan kommer från alla håll som finns? Skulle du, kära ordbrukare? Nej, just det!

Därmed lägger jag tangentbordet åt sidan och går och ser efter vad jag kan hitta att frukostrera på. Gör det, ni också, kära ordbrukare i Vedevåg, Klintehamn, Robertsfors och Alsike.

Vi ses! När andan faller på...

Precis som jag var inne på den här dagen förra året så fyller jag alltså 45 år som bilägare idag. Det som började med den nyaste bil jag ägt, en Ford Taunus  av 1974 års modell har sedan sex år landat i en symbios mellan mig och min kära Madame Citroen. Hon fick nya bromsbelägg igår runt om. Hon fick också ny olja i motor och växeslläda samt oljefilter, luftfilter och kupéfilter. Men tro fördenskull inte att problemen är helt över!
Nej, då vi skulle släcka alla larm kring det som gjorts återstod ett larm som berättade om ett jordfel i motorfläkten samt eventuellt en tändspole som måste bytas (igen!).

Jag vet dock att allt som har med bromsar att göra är ok nu och det där andra får bli en senare fråga.

Nästa punkt på agendan får bli att skaffa nya vinterdäck. De gamla har gjort sitt och duger inte på långa vägar föör en vinter till.

Dagens skogspromenad stannade på 2800 steg men sen har jag ju fyllt på med ett besök på Lidl. Märkligt nog går man fler steg i en mataffär än man kanske kunnat tro så de femtusen stegen uppnåddes idag också. Nu väntar jag bara på att kroppen ska börja svara upp med bättre ork och kondition. Till sist måstev äl även det hända?

Men i väntan på mirakel önskar jag mina kära ordbrukare godnatt i Väckelsång, Oviken, Hörnefors och Klockestrand en underbar natt tillsammans eller var för sig. Välj själva!

Vi ses när vi ses! När andan faller på....

"Är´n´te kônstut?" Jag menar hur ljuset kan spela en små spratt när man tar bilder med mobilen eller vanliga digitalkameran. Under dagens motionstur i skogarna här ovanför mitt hem stannade jag till då jag såg den här formationen av stenar. "Stentroll" var min första tanke för det såg faktiskt ut som några grå troll som samlats för att diskutera ett eller annat. Så jag försökte mig på att föreviga dem med följande resultat...

Ser ni det också? Själv tycker jag inte riktigt att bilden gör min upplevelse på plats full rättvisa och det såg jag redan då jag kollade på den innan vi gick vidare. Så jag valde att ta en till ur en lite annan vinkel. Ingen stor skillad, något eller några steg bara. Och då fick jag följande resultat...

Är det måhända "det onda ögat" som trollen ger mig för att jag avbildar dem med såna moderna konstigheter. För de är ju förstås tusentals år gamla och har väl ingen förståelse för moderniteter som telefoner som kan ta bilder.

Håll med om att det är underligt!

Såklart beror det på en ytterst tillfällig brytning av ljuset och jag råkade kanske bara trycka av i exakt rätt ögonblick. Men jag gillar själv den nedre bilden  och det är därför jag ville dela med mig av den. En mer fotokunnig person kan säkert förklara fenomet bättre. Får väl kolla med brorsan som är hängiven hobbyfotograf och en kunnig sådan.

Tror jag döper bilden till "Regnbågsögat".

Annars... har jag egentligen inget intressant att skriva om idag så för ovanlighetens skull ska jag inte låta fingrarna gå på tomgång och producera en massa onödigt skit utan nöja mig såhär och säga trevlig helg på er.

Så... Trevllig helg på er, kära ordbrukare i världens alla skrymslen och vrår! Vi ses!