Jamen, fatta! Det är mer än 40 år sedan den här låten föddes. FYRTIO jävla år!!! Vart tog de vägen? Inte känns det väl såååå länge sedan ABBA spelade in den här klassikern? Eller gör det det...?

Kanske är det bara jag som inte riktigt hänger med i tidens gång...

För jag tycker att det känns som nästan nyss jag hörde den för första gången. Och tycckte att textraden i slutet... "at the end of eightynine..." kändes väldigt långt fram i tiden. Men nu är det 31 år sedan 1989 tog slut och då var alltså låten redan tio år gammal.

Har ägnat delar av dagen åt SVT Play och de nya avsnitten av "Vår tid är nu". Ett fenomenalt bra exempel på att det fortfarande görs kvalitets-TV i Sverige.

Dock måste jag säga att jag inte riktigt förstår de nya avsnitten. Jag menar... förra säsongen avslutades med året 1971 en nu är man plötsligt tillbaka 20 år tidigare. Under första avsnittet häpnade jag över att Helga Löfvander plötsligt var med igen, hon dog ju och begravdes under förra säsongen liksom hovmästaren Roos (som hängde sig i lampkroken i sitt hem). Men nu handlade plötsligt alla fyra avsnitt om sommaren 1951. Varför?

Förhoppningsvis kommer fler säsonger som gör allt detta begripligt men just nu känns det egendomligt.

Har även kollat på SVT;s dokumentär om min husgud nummer ett, Ulf Lundell och jag rekommenderar den varmt oavsett du tycker om hans musik, författarskap och måleri eller inte.

Två inlägg samma dag hör inte till vanligheterna även om det HAR hänt. Egentligen skulle jag ju bara titta in och tillönska mina ordbrukare, Sverige och världen ett gott nytt 2021.

Jag sa det förut och jag säger det igen - 2021 får ligga i om det ska bli sämre än 2020. Sällan har väl ett nytt år haft en så bra chans att bli bättre än sin föregångare!

2020 kan därmed dra åt helvete och stanna där! Länge leve 2021! (Nåja, i 365 dagar åtminstone...

Dags igen! Dags att äntligen få sopa ut det så förhatliga 2020, ett år vi sent ska glömma. Ett år då vi fick lära oss att det visst kan uppstå en pandemi som påverkar våra liv så till den milda grad att vi inte ens kunde föreställa oss det för ett år sedan.

Då hade det redan börjat viskas om det där viruset som uppstått i Wuhan i KIna.

Men åtminstone jag tänkte nog att... Naaaaeeäää, inte lär det väl komma hit! Men det gjorde det!

Och då tänkte jag att det väl knappast skulle bli så långvarigt. Men det blev det! Och än har vi inte sett slutet...

Har vi ens sett peaken? Har vi ens nått toppen på döds- och insjuknandekurvorna?

Låt oss hoppas det, kära ordbrukare! Låt oss hoppas att vaccinet man börjat dela ut nu är så verksamt som forskarna tror! Och låt oss också hoppas att ingen drabbas av några bestående biverkningar som får oss att ångra att vi tog sprutan. För i alla fall jag tänker göra det när det blir min tur. Jag förstår mig inte på de där vaccinmotståndarna som säger att ALLA vaccin är livsfarliga. Titta på historien. Vi (mänskligheten alltså) har i det närmaste utrotat spanska sjukan, polio, TBC, "asiaten", påssjuka, mässlingen, röda hund och scharlakansfeber. Liksom de mer sentida svin- och fågelinfluensorna. Hur hade det sett ut UTAN dessa upptäckter? Utan vaccinet!

Folk hånar Anders Tegnell m.fl och kallar dem inkompetenta. Jag anser att man måste själv ha kompetens för att ta sig rätten att inkomptensförklara någon annan. För om man inte har det så kan man ju inte bedöma den andres kunnighet eller förmåga.

Nej, jag litar på Tegnell och jag litar också på att vår regering fattar de bästa beslut de kan utifrån den kunskap man har när besluten tas. Tror att de vill oss väl och inte försöker ta död på oss.

Mot bakgrund av allt ovanstående så blir det svårt för 2021 att bli ett sämre år än sin företrädare. Måtte vi kunna stoppa pandemin så man får gå på bio, hockey- och fotbollsmatcher, bibliotek och simhallar utan rädsla för den där förb... smittan.

Annars... så har jag genomlidit tre ytterst sega dagar i portvakt, reception och telefonväxel. Som varje år under mellandagarna. Måndag och tisdag blir mina sista dagar som avfallskoordinator och med undantag för den rond jag måste in och göra så jobbar jag hemifrån dessa dagar. Sen får jag två dagar ledigt innan jag ska försöka klara av tre stycken 12-timmars nattskift.

Innan dess återstår förstås fyra dagar helg. Vi ska skåla in det nya året och titta på fyrverkerier. Fast jag önskar att folk lät bli att skjuta några raketer eller smällare. 2020 förtjänar inte det, tycker jag.

Det enda positiva med 2020 är att det bara återstår timmar av det nu.

Dagen till ära och för att fira att skitåret är över ska jag göra något jag aldrig gjort idag. Ska gratinera varsin hummer åt sonen och mig som nyårsmiddag. Testar något av alla de recept som finns på i-net och innan dess ska jag även kolla upp på youtube hur man bäst delar en hummer för det har jag förstås inte heller gjort.

Håll tummarna för att jag lyckas, kära ordbrukare i Hargshamn, Mörbylånga, Träskböle och på Orust.

Vi ses! "Om Gud vill och pjäxer´n håll'!"

"Skräckmatchen" är över. Kanske överdriver jag en aning för skräck var det ju inte riktigt tal om inför dagens möte mellan Timrå och Björklöven från Umeå. Mer av en vag förhoppning som skymdes av oro eftersom Timrå haft så förtvivlat svårt att vinna över dem i flera år. Men idag bröts den trenden och vi seglade ifrån till tolv poängs försprång i tabellen. Och det, dessutom, med en match mindre spelad.

Det ser alltså tokbra ut för Timrå IK i årets hockeyalsvenska och nästa motståndare är Karlskoga på bortaplan på tisdag.

Därefter är det ledigt till på söndag då man åker upp till Örnsköldsvik för att möta Modo på bortais och sedan returmöte i Timrå redan dagen därpå. Det är tur att Ö-vik ligger såpass nära att resandet knappast ställer till några problem.

Modo parkerar i nedersta delen av tabellen men det kommer inte att ha någon betydelse. När de möter Timrå är alla taggade till tusen och varenda spelare är beredda att offra en tand eller två om de kan rubba "grannen" i söder.

Helgen lider mot sitt slut och imorgon är det portvaktsarbete som väntar igen. Börjar dock först halv nio så jag behöver inte stiga upp klockan fem förrän på onsdag. 

Och som jag sa innan jul så är även mellandagarna stillsamma och lugna i det jobbet. Mest bara skiftfolket som jobbar och de som kan jobbar förstås hemifrån. Det ska jag också göra för sista gången måndag och större delen av tisdagen efter nyår. Sedan får jag torsdagen ledig (som ju är en röd dag) innan jag kliver på mitt första nattskift sedan december 2018 på fredagen den 8 januari.

Hur det går står ju skrivet i stjärnorna men eftersom det måste gå så lär det väl göra det på något sätt också. En hel del är annorlunda mot senast jag jobbade där. Personalen (ett tjugotal) har spridits ut i två personalrum istället för ett. Detta för att minsta smittorisken när vi är på jobbet förstås. Flera stycken av de gamla arbetskamraterna har slutat eller bytt jobb inom företaget så det blir några nya att lära känna. Jag får väl ta en dag i taget och bita ihop så löser det sig kanske.

Önskar därmed mina kära ordbrukare en fortsatt skön söndagkväll, lugna mellandagar och ett Gott Nytt År om vi inte ses mer innan dess! Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

Under min uppväxt till någorlunda medveten yngling i det sna 60- och det tidiga -70-talet var sjävfallet husorganet nummer ett där man hämtade styrka och inspiration den svenska upplagan av amerikanska tidningen "MAD".

Sjuk humor förpackat till en blandning av seriemagasin och vanlig veckotidning. Eller kanske mest en tidning med väldigt skruvade serier. Det fanns ett annat konkurerande magasin som hette "Larsson" men jag höll mig till "Svenska Mad" ända uppemot övre tonåren.

Och just idag drog jag mig till minnes ett julnummer från början eller mitten av sjuttiotalet där man publicerade sina egna texter till klassiska julsånger. Dessvärre minns jag inte någon hel text och inte heller så många men jag kommer ihåg en snutt av deras version av "Til Österland vill vi fara"

"Till Las Palmas ville vi fara

Och fira vår signade jul

Vi reste så glada till Kastrup

Och Spies hade lovat oss kul (Simon Spies var en resebyråmogul från Danmark)

Vi läste två böcker på planet

Drog vitsar och sjöng varsin sång

Allting hade varit förträffligt

Om vi bara fick lyfta nån gång..."

Slutklämmen tror jag handlade om att Spies-resor kom på obestånd och nekades att tanka sina plan på´flera ställen i världen. Jag minn också en liten del av deras version av "Stilla natt"

"Stora stad, väldiga stad

Busar går här på parad

Vakthund, gevär och en råstark fru

Ingen jävel törs råna mig nu..."

Ibland önskar jag att tidningen MAD skulle återuppstå och driva med allt som går att driva med och om någon av mina kära ordbrukare äger en samling av denna förträffliga tidskrift så hör av er. Vi kanske kan göra affär!

En annan och helt annorlunda serietidning från förr (ännu längre tillbaka) är den jag råkade läsa vid ett besök hos släåktningar i Jämtland vid kanske 9-10 års ålder nämligen "Filip och Kaspersson". Finns det möjligtvis någon bland mina ordbrukare som delar denna faiblesse? Varje uppslag bestod av serier med Filip (som hette Skräplund i efternamn) till höger och Kaspersson (en liten man med stor mustasch) till vänster. Filips seriestrippar fyllde hela sidan medan serierna med Kaspersson endast hade fyra rutor. Under dessa trycktes 3-4 s.k roliga historier på varje uppslag. Jag har en ganska stor bunt av dessa magasin men på senare år verkar de ha slutat ge ut den för det är många, många år sedan jag fick tag i ett nytt exemplar. Inte så konstigt eftersom serierna utspelas på 30- och 40-talen och tecknaren är väl död sedan evigheter. Samtliga som jag har i min samling innehåller nästan bara repriser som jag läst tidigare men några av de tidigare nummer jag läste som barn tycks inte ha dykt upp igen under de år jag köpte varje nummer som kom. T.ex så hade Filip i något eller några nummer en kamel som hette Höglund. ar någon ordbrukare ett ex av någon sådan tidning så hör av er för då är jag intresserad.

Oj, oj, oj...  Se bara hur det kan bli när fingrarna får dansa fritt på taangentbordet och skriva vad de vill. Utan att egentligen säga något alls av vikt har jag lyckats kräkas fram ett låååångt blogginlägg.

Men... skyll er själva om ni läste ända hit. Det är ett fritt land och ingen tvingade dig så gnäll inte på mig!

Nu ska jag dock befria dig från ditt lidande. God natt!

God juldagsmorgon på er, svenska folk! Och alla andra folk ocså förstås! Men jag skriver ju "svenska folk" eftersom det företrädesvis är sådana som läser min blogg. Tänk då har vi överlevt ännu en jul, för mig den sextiofjärde i ordningen. Min första vet jag inget alls om för då var jag bara 2 evckor gammal. Inte heller kommer jag ihåg just någonting från de närmast efterföljande heller men sen finns det små fragment av minnen som poppar upp medan man tittar på Kalle Anka eller Karl-Bertil. Jag firade med mina två yngsta barn och deras mamma. Tyckte att det var en högst rimlig önskan från deras sida att bjuda in henne. Hon är ju deras familj lika väl som jag är det och det är väl med familjen man ska fira jul. Min tama husmekaniker jobbade dagskift men var hitbjuden efter jobbet på lite julmat och att delta i den familjära gemenskapen. Jag gillade inte riktigt tanken på att han skulle gå hem till en tom lägenhet.

Och vi hade det trevligt på alla sätt. Dotra hade lärt sigg spela vändtia (kortspel för den som inte vet) och ville lära brorsan och sina föräldrar. Hon försökte förklara allteftersom vi spelade och inte fattade vi väl sådär väldigt mycket. Men roligt var det ändå.

Nu är allt tillbaka till det vaniiga igen. Det är som vilken fredag som helst förutom att kylskåpet är smockfullt med skinka, gravlax och annat som kanske inte finns där till vardags. Frukost idag blev två rostade brödskivor med lax och hovmästarsås, mycket delikat. Framåt eftermiddagen gissar jag att sonen och jag delar på den Janssons frestelse som blev över. Den blev otroligt lyckad den här gången. Precis som det mesta av julfirandet. Jag tycker att jag plockar ner nivån på kulbordet för varje år som går men än så länge har jag inte hört att någon har saknat nåt. För länge sedan hade vi syltor och aladåber och både lutfixk och risgrynsgröt. Gröten och lutfisken var det första som vi slutade med. På den tiden var vi 10-15 pers på julafton. Men eftersom jag visste att det bara var 3-4 stycken som gillade lutfisk så sa vi att det kan de väl äta hemma hos sig någon annan dag under helgerna. Och vem behöver egentligen en tallrik gröt efter att ha tryckt i sig sillar, skinka, Jansson samt köttbullar och prinskorvar?

Så nu är det ett helt år till nästa gång.

Undrar just hur världen ser ut då! Har vi fått stopp på Coronasn, månntro? Vaccineringen inleds ju i övermorgon. Och fullt logiskt så börjar den med vårdpersonalen och därefter de gamla  som är särskilt sköra. Seddan hoppas jag att man proriterar de som tillhör riskgrupper p.g.a underliggande sjukdomar.

På sociala medier sticker en massa foliehattar upp sina nyllen och varnar för att vaccinera sig. Det fanns ju folk som fick bestående skador av vaccinet mot svininfluensan för x antal år sedan. Och över hela världen kryllar det av folk som verkar tro att myndigheter och regeringar försöker ta död på oss alla genom att luta på oss vaccin som de själva är säkra på att det är livsfarligt. Så då undrar jag hur de tycker att vi ska stoppa pandemin. Vad är deras förslag om de nu är så pålästa. Problemet är ju bara att 99% av dem är ju inte pålästa för fem öre utan väljer att tro på vad de läser på sina "sannings-sajter" där allt som är "PK" kritiseras och ifrågasätts.

Jag tänler i alla fall tacksamt ta emot den där sprutan när det bli min tur. Jag är övertygad om att chansen att den hjälper är så mycket större än risken att den inte gör det. Eller risken för biverkningar.

Hoppas innerligt att vaccinet är riktigt bra så kanske vi får återgå till våra normala liv inom några månader.

Vad säger "foliehattarna" då, månntro?

Nu önskar jag er en god fotsvettning... (Förlåt, "fortsättning" ska det förstås vara) på helgerna i slott och koja världen runt. Vi ses!

Jamen jag var ju beredd på en stillsam och lugn dag i portvakten. Men det blev ju ännu lugnare än jag trott. Redan efter lunch började kontorsbyggnaden där vi jobbar att tömmas på sitt innehåll. Inköps- Marknads-, Ekonomi- och personalavdelningarnas personal troppade av en efter en liksom de flesta av daggående ute i fabriken. Telefonen var tyst och inga bilar kom och ville in. Jag släppte ut de sista runt halv fyra och sedan var det stendött.

Hade det varit tillåtet hade jag också bommat och låst och knallat hem då.

Men det får man ju inte. Portvakt och telefonväxel SKA vara öppet till kl.17:00 annars går världen under, tycks de tro de där som bestämmer.

Kollegan nyttjade också flex och försvann vid 12-tiden så efter det var det tumrullning och tidsfördriv framför datorn som gällde. Strax efter att hon gått hamnade jag dock i ett litet dilemma. En kille från förrådet kom förbi med ett paket från något polskt företag adresserat till chefen för marknadsavdelningen. Paketet var tydligt märkt med att det innehöll alkohol. Och då blev både han och jag lite fundersamma.

Min arbetsgivare införde för kanske 10 år sedan nolltolerans mot alkohol och droger. Allt starkare än kaffe blev då strängt förbjudet att föra innanför grindarna. 

När detta var nymodigt kom en gång en person in från utsidan och frågade om han fick deponera två systemkassar hos oss eftersom låsen på hans bil inte fungerade. Han skulle in på ett möte i någon timme och sedan hämta dem.

Men eftersom vi blivit strängt tillhållna att inte ens en lättöl fick komma innanför grindar och staket så sade jag nej till honom. Sa att han måste försöka lägga det så det inte syntes i bilen. Under ett säte eller så.

Precis då kom chefen för portvakten in och hörde vad jag sa. Och det är en av ganska få gånger som jag faktiskt fått spontant beröm av honom. Jag kände mig som ett svin som måste neka men det var ju tur att jag gjorde det eftersom chefen var i faggorna.

Så jag började fundera hur jag skulle hantera julklappen till marknadschefen. Inne på området var den ju redan och det var inte jag som hade fört in den. Fråga chefen ville jag inte så jag ringde kollegan. Och tillsammans kom vi fram till att marknadschefen knappast beställt sprit till sin arbetsplats utan det polska kundföretaget ville väl smörja honom lite inför kommande affärsuppgörelser. Han var ju inte heller på plats. Då hade man väl kunnat ordna så han fick den lite diskret på något sätt. Så jag låste in den i vårt förråd där ingen kommer in om de inte vet var nyckeln finns. Den hänger omärkt på en speciell krok i ett låst nyckelskåp och bara portvakterna och vikarierna känner till den. Så han får väl dricka egen sprit över jul och kanske blir glad på måndag morgon om han är tillbaka då.

Beträffande vår chef så tänkte jag på ett av min gamla mormors många uttryck; "Det ögat inte ser gråter det inte för"

På så sätt känner jag att jag kanske gjorde en god gärning för två personer.

Nåja, nu är det över och jag tänker inte julstöka så mycket ikväll. Sonen har kört diskmaskinen så jag ska plocka ur den och kanske koka några ägg som ska få majonnäs och räkor på sig innan de ingår i morgondagens julbord.

Allt under kontroll, alltså? Jomen, jag tror faktiskt det. Ska unna mig ett glas vin eller två nu och koppla av inför morgondagens vedermödor. Vem vet, om några år kanske det kryllar av små glada barnbarn och jag får åka hem till något av barnen och blir serverad av andra. Den som lever får se...

Nu är det dags för årets julsång. "The same procedure as every year!" INgen jul utan Jussi! God Jul!

Det blev hårdkörning ikväll. Akut tvättstuga med lakan och täcke och lite annat och sedan har jag kokat min julsenap som blev helt perfekt. Vill nån ha receptet så bjuder jag på det igen. Har lagt ut det förut men ganska många år sen

Du behöver.....

1 liter vatten

2 msk ättika (med 24%-ig räcker en sked)

7 dl strösocker

3 dl vetemjöl

1 burk Colemans senapspulver

Salt och peppar (jag använder både finmalen vit och grovmalen svart peppar)

Mät upp vatten och ättika i en kastrull. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vispa sedan ner dem i det kalla vattnet. Ställ på spisen och vispa tills det kokar. Då är det klart.

Busenkelt, alltså och jag lovar att den blir god om du vill ha sötstark senap till jul. Ibland kan den skikta sig lite i burken men det är bara att röra om tills den återfår sin normala konsistens och den håller sig i kylen i flera månader.

När senapen var klar och jag hämtat upp tvätten ställde jag mig åter i köket, Nu för att röra ihop köttbullssmet samt rulla och steka kötbullar. De är klara nu och jag tyckte faktiskt att jag förtjänade ett par kalla pilsner efter väl förrättat värv. En i varje ben bara eftersom det är arbetsdag imorgon. Fast jag börjat först halv nio så det är lugnt. Har även hunnit med att handla hem det mesta för julen samt varit inne på jobbet och gjort min rond.

Jag ställde ju in mitt planerade uttag av semesterdagar. Det är ju så att ofta genom åren har jag blivit ombedd att vikariera i portvakten i mellandagarna och någon dag före jul. Men när jag inte hade hört något om det för en dryg vecka sedan tänkte jag att jag är ju i praktiken nästan ledig ändå när jag jobbar hemifrån så det var bättre att spara de där dagarna. Men igår fick jag mail från ersättaren till chefen för portvakten att jag behövs där imorgon och alla tre mellandagarna. Chefen hade gett en av tjejerna ledigt för nästan en månad sedan men inte skaffat ersättare.

Så... man får väl ta det onda med det goda. Jag har ju varit väldigt priviligierad under min tid på labbet så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ställa upp.

Det är förresten ingen större ansträngning att jobba där de här dagarna. De flesta av kontorsfolket jobabr hemifrån eller är lediga så telefonen brukar vara ganska tyst. Och kunder och leverantörer brukar ju också vilja förlänga helgen om de kan. Så jag behöver knappast jobba mig trött. Kanske blir lite uttråkad dock.

Med det önskar jag mina kära ordbrukare i välrdens alla hörn en synnerligen god jul om vi inte ses mer innan dess.

"Fred och lugn inatt i mänskoland!"

Så här såg de ut innan. Först vänster och sedan den högra strålkastaren...

Ni ser själva hur lyktglasen ser ut. Liksom immiga och "mjölkiga" i ytan. Sånt här ger ofta anmärkning hos bilprovningen som "diffus ljusbild" och på nätet finns massor av tips hur man med slippapper och tåamod kan slipa ner dem i 3-4 olika steg och få dem klara och rena igen- Men jag har hittat en snabbare, enklare och framför allt billigare metod. Kläm ur en halv tub tandkräm med blekmedel (Whitening) i en skål eller kopp och rör ner 1-2 tsk bakpulver eller bikarbonat. Rör om och pensla "geggamojan" på glaset och låt det verka i fem minuter ungefär.

Då ser det ut såhär...

Nu sprayar men med varmt vatten samt gnuggar med en t.ex en uttjänt tandborste. Blöt på så fort det börjar se torrt ut och torka sedan av med en microfiberduk. Mitt resultat ser ut såhär...

Vad sägs? Ska väl inte säga att de är som nya men betydligt bättre blev de med nästan ingen ansträngning. Tror knappast att jag får ombesiktning på dem åtminstone. Ungefär 12-15 minuter tog det, allt som allt. Proceduren med sandpapper tar minst 1-2 timmar per sida. Så bara det håller sig till imorgon kl. 7;50 så är jag nöjd.

Nu ska jag och mina fina strålkastare åka iväg och uträtta några små ärenden. På arbetstid.

Det gäller att passa på att utnyttja sina förbjudna förmåner medan man kan!