Alla inlägg under december 2010

Av Göran - 25 december 2010 00:34

Griskallt ute! Minus 20 där jag bor. I vissa andra delar av staden är det ännu jävligare. Igår var jag iväg och besiktade bilen och här hemma var det då -17 när jag åkte men väl framme var det -25. Och det inom ett avstånd av 7-8 km bara!

Som vanligt blev de så förtjusta i min bil att de ville se den en gång till! Sånt är livet för oss fattiglappar som åker omkring i förhistoriska bilmodeller (1995 skapades min bil.....). Inga jättegrejer men tillbaka måste jag lika fullt! Läckage på en bromsslang, på bränslefiltret samt avgassystemet. Sen fick jag även "tvåa" på att vänster bakdörr frusit fast och inte gick att öppna för att kolla bältenas funktion. Och jag som blev så glad när jag såg att för första gången i mitt bilägarliv skulle mitt fordon kollas upp av en tjej! Besiktningsmannen var en besiktningskvinna den här gången och jag valde att se det som ett tecken från högre makt att den här gången skulle det gå bra.

Men... det gick som vanligt! D.v.s återbesök efter åtgärder! Bara att tugga i sig och se glad ut!

Har firat jul hos min syster och hennes familj och som vanligt var det trevligt (Guuuud så gott det är med hemlagad Janssons frestelse) men det är samtidigt skönt att det är över. Önskar att jag kunde känna barndomens förväntan och glädje över julen men det går inte längre. Och eftersom jag snart ska flytta har jag inte brytt mig om att göra så mycket jul hemma heller.

Några ljusstakar och en stjärna fick räcka i år

Sitter just nu och suger på en liten whisky av märket "MacCleods". En ny bekantskap för mig men en trevlig sådan. Om än ej lika trevlig som den "Speyburn single malt" som min svåger fick i julklapp och generöst delade med sig av.

Snart dags att krypa till kojs. Ensam! Tänk så mysigt det vore att ha nån att somna och vakna med. Nån som man blev glad att se det första man gjorde varje morgon och det sista man gjorde varje kväll innan man somnade.

Men.... vem vet, kanske stämmer trisslottsreklamen "Plötsligt händer det". På fler plan än ett!

Nu önskar jag mina trogna ordbrukare en angenäm natt i Åmotfors, Grisslehamn, Bjuv och Hammerdal. Sov gott och vakna torrt var ni än är!

Jag kommer tillbaka - jag kommer ALLTID tillbaka!

ANNONS
Av Göran - 16 december 2010 22:03

Plus! Fast minus Sverker.... Ja, jag råkade se Umeå-TV;s gamla flaggskepp som återuppstått i ny tappning och regi utan mångårige programledaren Sverker Olofsson. Mannen som fick massor av företagare att darra när han kritiskt granskade allt från blöjor och stekpannor till hemförsäkringar och vattenkokare.

En sak jag undrade över var varför de behållit namnet - det är ju ett helt annat program nu med två avdankade ekonomihjältar från TV3;s "Lyxfällan" och en yngre tjej som hade lite av Sverkers terrierliknande envishet. Ska inte säga att det nya var varken bättre eller sämre, bara konstatera att det var annorlunda.

Ett av inslagen handlade om en lärare från Hägersten som hade skrivardrömmar. Men när hon gick upp på ett förlag som ger ut poesi (som var den skrivform hon ägnade sig åt) fick hon veta att det var en bit kvar till att betraktas som "publicerbart".

Det viktiga i inslaget var att hon hade en dröm och Charlie Söderberg (f.d Lyxfällan) gav sig 17 på att hjälpa henne se att den kunde förverkligas. Det slutade med att hon själv bekostade tryckningen av en liten upplaga som hon sen ska försöka prångla ut till hugade spekulanter. Nu vet inte jag hur stor marknaden för lyrik är, det är liksom inte riktigt min bag, men jag unnar henne att lyckas!

Jag tror att det är bra för varje människa att försöka förverkliga de drömmar man har, oavsett vad det gäller. Att uppnå  ett mål!

I förra veckan förverkligade jag själv också en närapå livslång dröm eller önskan.

Söndagkväll 5/12 satt jag här och bläddrade genom reklambladet från Lidl och såg att de sålde en gitarr för bara 500 kr. Och inte nog med det - på köpet fick man en gitarrkurs på både cd och dvd samt en fotpall (som jag ännu inte riktigt fattat vilken funktion den fyller).

Jag har alltså ända sen barndomen, kanske 8-9-årsåldern eller så, önskat att jag kunde få lära mig spela detta instrument. Och fr.o.m fjärde klass erbjöds på den tiden alla elever plats i den kommunala musikskolan. Idag är detta ett minne blott i de flesta kommuner. Dock tror jag den finns kvar här där jag bor även om jag självkklart inte kandiderar till en plats där.

I alla fall... så blev jag då upplyst av de vuxna i familj och släkt att nåt gitarrplinkande skulle det inte bli tal om. Det var nämligen så att nästan alla i vår släkt som genomlidit barndom före mig hade lärt sig spela piano och ett sådant fanns givetvis också i mitt hem. Jag tror att det tidigare ansågs lite "fint" att spela just piano. Så piano blev det, mot min vilja, i 2 år.

Är det inte ganska fantastiskt att en unge kunde tvinga sig iväg en gång i veckan för att spela ett instrument han inte ville spela? Och dessutom öva nån timme dessemellan!

Och varför var jag så dum att jag inte sa ifrån?

Jo, man sa nämligen till mig att när jag väl lärt mig pianot skulle jag kunna byta till gitarr sen. Och det skulle dessutom bli mycket lättare att lära mig ackorden om jag redan hade fått harmoniläran och det andra, påstod de vuxna i min omgivning.

Men... efter 2 år med en pianolärarinna som jag ogillade instinktivt, vet ej varför, så var jag väl stor nog att göra lite revolt och lite diskret "glömma" att anmäla mig till kursen den höst jag började i sexan.

Det upptäcktes ju förstås efter ett par veckor därhemma men då var jag så smart att jag sa att jag hellre ville lägga tiden på att hinna med läxorna vilket givetvis bara var en undanflykt. Jag hade inte skuggan av en tanke på att lägga mer tid på läxor! Men den accepterades. Kanske hade de kunnat konstatera detsamma som jag när de hörde mig öva - att det var lika bra att jag och pianot inte träffades så ofta.

Men nu, dryga 40 år senare, har jag alltså förverkligat den drömmen. Eller.... än så länge har jag bara förverkligat drömmen att ÄGA den. Spela ska jag börja med efter att jag har flyttat och kommit till ro i mitt nya hem.

Såklart fattar jag att jag inte kan ha några stora förhoppningar om kvaliteten på min nya, alldeles egna gitarr, till detta pris. Men just det tycker jag är bra!

Det KAN ju hända att jag efter en tids plinkande inser att inte heller gitarr är nåt för mig men då behöver jag ju inte gräma ihjäl mig över att ha lagt ut en massa pengar på den. Och om jag istället inser att det här är det roligaste jag gjort kan jag ju alltid byta upp mig senare.

Sen när jag blivit rockstjärna och "breakat worldwide" kan ju ni läsare stoltsera med att "honom har jag känt till länge, låååångt före alla andra"!

Så därför vill jag uppmuntra och uppmana även er, mina kära ordbrukare, att hålla fast vid era drömmar! De kanske inte är så omöjliga att förverkliga som ni kanske tror!
Så sätt igång bara att brodera, att bygga Friggebodar, måla porslin och tavlor eller konstruera en rymdraket eller vad ni nu drömmer om därute i Los, Sösdala, Vancouver, Åmål och Azerbadzjan. Godnatt på er alla! 

ANNONS
Av Göran - 13 december 2010 23:08

Det lackar mot jul, sägs det.... Vaddå "lackar"? Vem f-n har hittat på DET ordet i DET sammanhanget? Ingen jävel vet vad det betyder eller varifrån det kommer men en herrans massa människor använder det ändå.

Jo, jag förstår att det säkert finns nån förklaring som kommer från den svenska som talades för x antal år sen.

Men det knasiga är att ingen idag känner till eller förstår de där orden. Idag är det Lucia, en jättekul dag tycker många yngre barn i skolor och på dagis. Ångestladdat tycker andra och föräldrar pusslar med sina scheman för att kunna stå där i halvdunklet medan dagisfröknar och lärare gestikulerar för att dirigera det lilla Luciatåget.

För en del barn är det där lussandet rena pinan. Det FINNS barn som inte alls vill spökas ut till Lucior, tomtar eller pepparkaksgubbar i taffligt hemsydda kreationer som välmenande vuxna totat ihop i bästa välmening.

Jag var själv en av de där som alltid var med i Luciatåget. Längst bak, förstås, som den stjärngosse jag alltid var. Jag tyckte om att sjunga som barn (upp till ungefär 10-årsåldern) men minns att jag ogillade att sjunga sånt jag inte förstod. Och det var allt en hel del det, runt Lucia och jul...

Staffan var ju en stalledräng men när vi sjöng att han "vattnade" sina fålar fem (fålar???) så såg jag framför mig hur han kom med en vattenkanna av trädgårdsmodell. Jag grunnade också en hel del över hur det såg ut/lät/doftade när natten gick tunga fjät. Och det runt gård och "stuva" till på köpet...

Men jag har för mig att Irma Nilsson, min utmärkta lågstadielärare lärde oss att stuva i den meningen var ett gammalt ord för stuga. Och om det hade stått stuga istället i texten så hade det skitit sig i nästa rad. För vad skulle skuggorna i så fall ha gjort som rimmade på stuga? Så vi köpte väl förklaringarna och sjöng som små lydiga robotar. Sen, nånstans efter vägen förlorade jag intresset för lussandet och skakade envist på huvudet om jag blev tillfrågad.

En annan företeelse som jag hatade intensivt under hela min barndom (utom kanske möjligen de 3-4 första levnadsåren) var de där förbannade danslekarna på julfesterna. Jag älskade julfesten för man fick nästan alltid en godispåse med sig från nån fiskdamm där det stod nån liten tant bakom ett skynke och klämde fast papperspåsar med 8 sega råttor och en klementin och möjligen en ask tuttifrutti.

Så långt var det ok.

Men... det där satans hoppandet till "Små grodorna", "Vi äro musikanter" m.fl terrorvisor avskydde jag som pesten.

Och.... det var liksom inte riktigt okey bland de vuxna att tycka så. Var man barn så skulle man liksom gilla det där fjanteriet: Punkt slut! Typ: "Dansa nu ungjävel annars får du stryk istället för godis!"

Givetvis sa ingen så till mig och ingen slog för övrigt annars heller men jag skrev det där för att liksom beskriva nivån på förnedring. För det var just förnedrande det kändes, tyckte jag. Till de vuxnas totala oförståelse.

Inte gjorde det saken bättre att en moster till mig var flitigt anlitad av diverse företag och föreningar att leda dessa danslekar på julfester. Och då lät hon mig ibland få följa med... Förmodligen i bästa välmening eftersom alla stora var överygade om att ALLA barn älskade det där.

Men.... SE BARA HUR DET GICK!!! Hur jag blev av det....

Nåväl, jag ska försöka sopa ihop spillrorna efter dessa trauman och knyta ihop säcken för idag. Nu är kontraktet skrivet på lägenheten och jag har bokat in hyrsläpet från jobbet så om en dryg månad bär det iväg. Sen ska jag aldrig mer röra varken snöskyfflar, gräsklippare eller krattor! Sådetså!

Med detta önskar jag mina vördade ordbrukare en angenäm natt och morgondag!

Sov gott och vakna torrt i Hyltebruk, Tobo, Vladivostok, Korpilombolo och Kuala Lumpur!

Where ever you are....

Av Göran - 11 december 2010 03:36

"Fyrtio är din ungdoms ålderdom

Femtio är din ålederdoms ungdom

Oro på morgonen, oro på kvällen

Den här rastlösheten har bara blivit värre

På senare år...."


Så skirver husguden Ulf Lundell i vackra balladen "På senare år" och jag konstaterar torrt att jag är i min ålderdoms ungdom. Jag fyllde 53 igår. Siffran kan kännas skrämmande men.... Det är fortfarande ingen större skillnad mot att fylla 28, 27 eller 44. Ålder är ju bara en siffra... (Säger säkert BARA de som har åldersnoja....)

Nåväl, jag fyllde 53 igår utan att det tycks ha gjort några större avtryck i världshistorien. Det LÅTER äldre än jag känner mig....

Jag gick till jobbet igår kväll (fredag) och vi gjorde undan våra mätningar och sen skulle jag köra travers resten av sista natten.

MEN.... travershelvetet behagade haverera så... Jag utnyttjade istället ett par timmars kompledighet. Så jag är på väg i säng nu. Ska bara.... (nåt) först...!

Fredagen har gått occh tagit slut. lördagen är ännu ung! Fredagen bjöd på nuy lägenhetsvisning och nu är det befäst med handslag att jag tar den lägenhet jag tittade på för ett tag sen. Men innan dess ska "Din Bostad" totalrenovera den innan jag får flytta in i mitten av nästa månad.

Tack och lov är jag och hyresvärden överens om att de ska renovera lägenheten avseende tapeter, målning och golv innan jag tar den i besittning.

Och jag ser faktiskt fram emot att åter bo i lägenhet!

Slippa den förb... snöskottningen och den nästan lika förb... gräsklippningen!

Fr.o.m februari kan jag sitta i soffan/fåtöljen och tänka att... "Det snöar ute men det ger jag f-n i!" Eller... "Gräset växer men det skiter jag i!"

Tog några bilder men ingen blev bra så det dröjer lite innan mitt nya hem slängs ut på webben till allmänt beskådande.

Ha tålamod till dess, kära ordbrukare i Hästveda, Tjurkö, Älgered och Kattastrand. Den som har tålamod att vänta skall bli rikligen belönad. Eller... Not!

Av Göran - 2 december 2010 12:06

Ont i ryggen, kära ordbrukare, det är inget att ha! Ändå har jag det. T.o.m så illa att  jag fick kasta in handduken och ringa min chef i tisdags och sjukanmäla mig inför sista natten. Detta kommer såklart att svida på decemberlönen...

Genom åren har jag då och då drabbats av mer eller mindre ryggbesvär men de brukar gå över på ett par dagar eller så. Men den här gången är det visst envisare än vanligt och jag börjar undra om det inte är min säng som är förbrukad.

Jag mår ganska hyfsat efter att jag tagit mig upp ur den och rört på mig en stund men just själva uppstigningen och de första stapplande stegen är det stora problemet. Alltså skyller jag på sängen! Får väl börja försöka spara ihop till en ny men innan dess måste något göras. I våras då jag var gipsad efter benbrottet "bodde" jag i soffan i vardagsrummet eftersom det var så besvärligt att ta sig upp och ner i trappan så jag får väl sova där ikväll och se om det hjälper nåt.

November är över, tack och lov! Inte för att december är så mycket bättre men det betyder att EN av mina fyra "hatmånader" har gått och att det alltså "bara" är tre kvar. Kallt och eländigt ute, -15 imorse men soligt och fint nu så det kanske har stigit ett par grader sen dess.

Katterna vill inte vara ute nästan alls. Gammelkatten går ut en sväng per dag men det dröjer bara några minuter innan jag hör hur hon hoppar på handtaget till ytterdörren och vill in igen. Sonens katt gick ut igår men bara tre steg på altanen, sen vände han och tittade anklagande på mig som om han tyckte att jag borde ha hindrat honom.

Expertisen lär ju ha hotat med den strängaste vintern på hundra år eller nåt sånt. Och då undrar jag genast...; Hur f-n kan de veta det?

Jag vet och förstår att man kan göra prognoser för typ en vecka genom att studera hur vädersystemen rör sig men det är ju fortfarande bara kvalificerade gissningar. Men hur i fridens tider kan nån gissa väder flera månader framåt?

Spår de i tesump, grantoppar eller fiskfjäll?

Nej, det där ger jag inte mycket för! Det är lite som de där förutsägelserna hur sommaren ska bli, de är oftast överoptimistiska för det specifika område där spåmannen/kvinnan själv bor och för resten av landet helt gripna ur luften.

Imorse fick jag en idé. Jag satt och bläddrade i morgontidningen och tänkte att egentligen är det ju knappast värt att betala 210 kr per månad för att få bladet i brevlådan varje morgon. Och nästa tanke lät inte vänta på sig....

OM... Om jag säger upp prenumerationen skulle det ju nästan räcka för att hålla mig med canal plus sen när jag har flyttat. Och få se eliteseriehockey var och varannan kväll under vintern! Det tål att tänka på ett slag!

För ni vet väl att det var för att hjälpa oss stå ut med vintern som vår herre gav oss hockeyn, kära ordbruklare?

Klä på er ordentligt så ni inte blir nerkylda i Sätila, Munkfors, Örbyhus och Mattmar! (Och alla andra j-a städer och bondhålor också!)

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se