Alla inlägg under juni 2019

Av Göran - 30 juni 2019 21:40

Min älsklingsmånad juni har strax flugit förbi för den här gången och ersätts imorgon av juli. Den månad då flest människor i Sverige är lediga. Detta eftersom det ska vara den ultimata sommarmånaden. Kan tänka mig att gamla tiders fackföreningspampar fick slita hårdare än folk idag kan förstå för att driva igenom först två, sedan tre och slutligen fyra veckors semester under sommarpeioden. Och än idag finns det många industrier som stänger för semester i juli. Det gäller dock inte min arbetsgivare. Den verksamhet vi bedriver kan liksom inte sättas på paus på det viset.

Ska man få ekonomi i det hela så måste det rulla på dygnet runt, året runt.

Unga människor idag tror kanske att det där med semester är någonting som arbetsgivarna gett oss frivilligt eftersom de förstår att folk behöver ägna tid åt annat än arbete under en del av sommaren. Men jag kan lova att våra fackföreningar har fått kriga hårt för rätten till semester och en hel massa andra förmåner vi har som inte är lika självklara i andra länder. Och varje seger har kostat oss på ett eller annat sätt också. Vi har fått det vi har i utbyte mot något annat som arbetsgivarna tyckte var viktigt.

Idag har partisympatierna mer och mer vägt över till partier som vill ändra på det. Partier som vill ge arbetsköparna mer makt och mindre inflytande till deras anställda. Och då och då har dessa partier mage att kalla sig arbetareparti.

Det kommer man kanske undan med därför att skiljelinjerna mellan arbetare och tjänstemän på många håll är på väg att suddas ut. Man kanske inte ska prata så mycket om arbetare längre utan byta ut begreppet till avlönade.

För arbetsgivarna gör ingen skillnad på en svetsare och en lönekontorist t.ex Båda hänger löst när företagen ska sänka lönekostnaderna. Löntagare är ett annat begrepp men jag gillar inte riktigt det ordet. Visserligen täcker det ett större spektrum men ordet självt låter ju som om man tar något som man inte har rätt till.

Min egen arbetsgivare har satt sin häxjakt på paus ett tag nu. Man gick ju ut i vintras med att man skulle göra om vår skiftgång och minska antalet anställda. Idag har alla avdelningar personalbrist och massor av kamrater på olika nivåer och avdelningar har sagt upp sig eller redan slutat. Kompetensen väller ut genom grindarna just nu och ledningen bara tittar på och kan inte ens tänka sig att kompetenstappet beror på den oro de själva skapade med sina utspel i vintras. Men det är bara rätt åt dem!

Imorgon bitti är min långhelg (fredag-söndag) över och nu stundar tre arbetsveckor på de 40 timmar som är normalt för vilken dagtidare som helst. Efter dessa veckor får jag dock tio dagar ledigt. Så det är väl det man får se fram emot nu när man ska vika sig ur lakanen imorgon bitti.

Två av mina barn fyller år också i juli. Lillpojken blir 23 och storasyster i familjen fyller 32. Förhoppningsvis kommer hon upp från huvudstaden och hälsar på några dagar i nästa vecka.

GIF Sundsvalls nattmatch blev visst inte någon stor succé. Femtusen på läktarna var knappast vad man hoppats på. Succé gör däremot vårt stolta svenska damlandslag i VM i Frankrike. Tjejerna är framme i semifinal och redan det tycker jag är en bragd. På onsdag kväll möter vi Holland och vinner vi då blir det VM-final mot USA eller England.


Av Göran - 28 juni 2019 21:44

Fredag igen och det har på flera sätt varit en bra dag. Mest kanske för att jag varit ledig från jobbet. Hade ju tredagarsvecka så jag har väl egentligen inte så mycket att klaga över när jag bara jobbat tisdag till torsdag och de två senaste dagarna dessutom som portvakt/växeltelefonist/receptionist/kundmottagare/allt-i-allo.

Men det blev lugna dagar i portvakten och jag slutade ju strax efter halv tre både onsdag och torsdag. Det mest uppseendeväckande är väl besöket jag tog emot igår förmiddag. Det bestod av en allsvensk fotbollstränare, en allsvensk mittback samt klubbens ordförande och "starke man".

Tränaren var förstås GIF Sundsvalls head coach, Joel Cedergren, mittbacken Carlos Moros Gracia och så ordföranden Hans Selling. De har ju ekonomisk kris, som vanligt, i Giffarna men det mest akuta hotet är nu undanröjt tack vare sponsorer som bildat ett riskkapitalbolag. D.v.s går det åt h-e för fotbollslaget kan de se sig i månen efter sina pengar men går det bra ska en viss avkastning gå tillbaka till sponsorerna.

Nu var de, om jag fattat rätt, på tiggarstråt för att skaffa fler sponsorer och hade för den ändan stämt möte med vår spanske Vd. Hur det gick har jag ingen aning om men det är många år sedan min arbetsgivare delade ut pengar till idrott eller kultur. På den tiden då Selånger SK var en klubb att räkna med i bandy var man nog t.o.m huvudsponsor för deras A-lag. Så även med konkursade och nedlagda Sundsvall Dragons basketlag.

Men efter den stora Krisen (med stort K) 2008 tror jag inte att en enda krona har betalats till sådant. Selling, Cedergren och Gracia såg ungefär lika glada/ledsna ut då de gick som när de kom så min gissning blir att de kammade noll hos oss.

Fast kanske vår Vd lät sig bevekas av att klubben har hela fyra spanjorer i laguppställningen. David Haro Iniesta har visserligen lämnat men Batanero, Juanjo, Gracia och Moreno är kvar.

SÅ nu sitter jag bara och väntar på Euro-jackpoten ska ticka in på mitt konto så ska GIF få minst det dubbla av vad min arbetsgivare gav dem. Och fick de, som jag tror, ingenting,så kan jag ju fråga dem hur mycket de hade hoppats på och sedan ge dem det dubbla.

Dagen har annars innehållit ett verkstadsbesök och lite övningskörning med yngstingen. Madame Citroen hade ju problem med kupéfläkten vilket visade sig bero på ett brunnet fläktmotstånd och en lika brunnen kabelhärva.

Men för dryga 3 900 friska kronor har märkesverkstaden fixat så jag åter har både AC och värme på vintern.

Lämnade ju in henne i tisdags och diagnosen kom ganska snabbt. Dessvärre hade de inte allt hemma för att fixa det utan måste vänta på leverans. Den kom i morse så de ringde vid niotiden och berättade att allt nu fanns hemma och att de hade tid att fixa den idag. Alternativet var att vänta 10-14 dagar för nästa vecka var de fulltecknade.

Naturligtvis inte inressant utan jag körde henne dit omgående och tog mig sedan hem med kollektivtrafiken.

Dottern låg och sov efter nattskift och min tama husmekaniker jobbade dagskift så det fanns ingen som kunde frakta hem mig.

Vid tretiden fick jag så tillbaka min ögonsten. Nu med fullt fungerande luftkonditionering och fläkt. Jag skulle förstås kunna gnälla över hur dyrt det blev men vad tjänar det till? Verkstadsägaren ska betala lön till sina mekaniker och vill också ha en liten hacka åt sig själv så då måste det väl få kosta litegrann. Och då man inte kan fixa det själv är det ju bara att slanta upp. Att gnälla hjälper ju inte ett dugg.

Imorgon är det stor fotbollsdag. Först ska Sveriges damlandslag försöka slå ut Tyskland ur dam-VM och då det mörknar en aning ska GIF Sundsvall spela nattmatch mot AFC Eskilstuna. 

Någon kreativ människa har kläckt idén att ordna ett allsvenskt möte en sen lördagkväll och det ska bli intressant att se om de lyckas fylla arenan med folk. Själv tror jag inte att jag åker dit. Satsar kanske på att sova en stund efter matchen i dam-VM så jag orkar hänga med framför TV;n då det blir dags för Giffarna.

Sen, mina vänner, är det söndag och på den följer en arbetsvecka på 40 timmar som för vilken dagtidare som helst.

När jag jobbat den och två likadana får jag tio dagar ledigt.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm natt i varandras sällskap eller var för sig. Ni väljer själva!

Förr eller senare kommer jag, som en bumerang, tillbaka. Jag kommer ALLTID tillbaka...

Av Göran - 21 juni 2019 21:13

Så har man alltså överlevt ännu en midsommar, min sextioandra. De första 2-3 minns jag inget alls av men längre fram i barndomen vet jag att den spenderades på ungefär samma sätt som idag. D.v.s att jag gärna tittar på när andra dansar runt stången. Själv har jag aldrig funnit någon glädje i att leka "små grodorna" eller räv som raskar över isen.

Och tydligen är moderna barn ganska lika mig på den punkten för vi hann inte mer än anlända på den gamla fäbodvall som var sommarviste genom större delen av min barndom så restes stången, prydd med löv och blommor.

Men den hann inte mer än resas heller förrän kidsen verkade nöjda med dansandet.

På min tid var det min ytterst dominanta moster Gunvor som ledde spektaklet och hennes son, min kusin, som trakterade dragspelet. Nu har man burkad musik och ingen uttalad lekledare och mycket riktigt tröttnade alla inblandade ganska fort. Och fäbodvallen tömdes därefter på folk.

Storebror och storasyster återgick väl till sina datorer eller mobiltelefoner liksom de yngsta i föräldragruppen. De lite äldre vuxna kanske återgick till att sjunga snapsvisor med tillhörande drycker och kanske även mat.

Medan de äldsta, såna som syrran, svågern och jag, drog oss tillbaka för att avnjuta en stilla middag och prata gamla minnen. För min egen personliga del sköljdes all ned med mineralvatten eftersom jag ju skulle köra hem när festligheterna avslutats.

Nu har jag varit hemma i en dryg timme och avnjutit en ganska rejäl whisky. Glas nummer två är upphällt och väntar bara på att spädas med ett par droppar vatten. Jamen, lite måste man väl få fira. Det är ju ändå bara midsommar en gång om året. 

Sommarsolståndet inföll också idag så då är det ju verkligen midsommar. Vilket också betyder att nu vänder det. Nu går vi mot mörkret igen. Sakta men säkert! Nu blir dagarna kortare för varje dag.

Men vem bryr sig? Än är det massor av sommar kvar. Tids nog blir det tid för svampplockning, advent och jul!

Fortsatt skön helg tillönskas samtliga av mina trogna ordbrukare!

Av Göran - 15 juni 2019 22:03

Idag har jag käkat middag med 3/4 av min familj. De tre av mina barn som för närvarande bor i samma hus som jag var här och käkade middag idag. Det började med att "lilljäntan" (hon som bara är 25) ringde och frågade om jag inte kunde bjuda henne och storebror på tacos idag. Och det kunde jag ju!

Det mesta fanns faktiskt redan hemma i kyl, frys och skafferi. Och resten inhandlade jag genom en snabb tur till mitt närmaste Willys. Tacos är egentligen väldigt lättlagat. Det enda man behöver tillaga är ju köttfärsen som ska stekas och kryddas. Sen är det förstås ett jävla skärande, strimlande, hackande och skivande av sallad, gurka, tomat och rödlök innan man får slå sig ner och njuta. Dagen till ära rörde jag även ihop min smått världsberömda guacamole och gav därmed mig självv en kraftigt förhöjd njutning för hemlagad guacamole är bland det bästa jag vet.

Yngstingen hjälpte glatt till att bära in allt i vardagsrummet eftersom jag tyckte att vi borde använda matsalsmöbeln när vi nu var samlade, nästan allihop. Och då vi ätit klart hjälptes alla åt att bära allt tillbaka till köket. 

Just den biten brukar annars ofta landa på mig. Men idag sa jag ifrån, redan när vi satte oss till bords, att när nu jag ställde upp och fixade tacos åt dem så ville jag att allla hjälptes åt att plocka av bordet också.

Det var så trevligt att vi beslutade att göra om det redan imorgon. Fast då blir det mer traditionell svensk husman. Då ska jag göra köttfärslimpa på det som är kvar av paketet på nästan 2 kg nötfärs som jag inhandlade idag. Till den blir det champignonsås, kokt färskpotatis samt grönsaker. Det borde bli en och annan matlåda också att ta med på jobbet under kommande vecka.

Imorgon ska jag också hinna med att felsöka kupéfläkten på min bil. Den var ju en seglivad historia från det att jag köpte bilen och fram till sommaren 2017. Då monterades en ny fläkt och ett nytt motstånd (som tydligen är lika viktigt som själva fläkten) Och nu har det alltså hänt något med den IGEN!

Jag har blängt lite smååsurt och muttrat om den där pressen som trycker ihop gamla bilar till nästan ingenting  men Madame Citroen tycks inte kunna göra något själv.

Med lite tur är det bara en säkring. Men det är många år sedan jag slutade tro eller ens hoppas på tur...

Fast... I onsdags hade jag väl tur ändå. Jag köpte en Harry-påse av ATG till V86-tävlingarna. På V86-raden fick jag bara två rätt men ingen hade prickat alla hästar så det blir väl jackpot nästa vecka, kan jag tro.

Men Dagens dubbel gick in med dunder och brak och inbringade dryga 1200 kronor på spelade 150. Därför kostade jag på att spela liiiite större än jag brukar på dagens V75. Det är ju Boden som står värd för dagens tävlingar och där brukar jag ha tur ganska ofta. Men det är ju midnattssolstrav så det är inte klart ännu. Återkommer kanske imorgon och rapporterar om miljonerna... Kanske kan jag gå in i den eviga semestern redan måndag morgon om rätt hästar vinner däruppe i Norrbotten.

Hur det än går så önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt trevlig helg. Tillsammans eller var för sig - det är upp till er själva i Klagstorp, Hillebola, Tvååker och Skinnskatteberg.


Av Göran - 8 juni 2019 20:52

Jag har sett en bebis idag. Det händer sannerligen inte ofta. Barnvagnar möter jag förstås då och då både ute och i affärer och köpcentra. Och man får väl anta att de flesta innehålller just bebisar.

Men nu är ju jag inte en sån som sticker huvudet under suffletten för att stjäla mig en skymt av underverken. Och då ser man dem ju inte.

Den jag såg idag var alldeles ny. Årets modell! De är visst ovanligt småväxta i år för den här såg sannerligen inte mycket ut för världen. Som en leksak, nästan. Eller också hänger det samman med just det faktum att det är sällan jag ser såna för jag reagerar likadant varenda gång jag ser en färsk människa. Minns liksom inte hur små de ju faktiskt är när de är nykläckta

Det är grannen tvärs över trappen som blivit mormor och idag var dottern med avkomma här och hälsade på. Jag fick äran att hålla upp porten åt dem då de tydligen skulle ut och lufta battingen en stund. Vilket säkert var välbehövligt för nog minns jag ännu hur de kunde lukta stundtals, de där små ligisterna.

Jag kom att tänka på en urgammal revymonolog som Lars Ekborg gjorde på 60-talet. "Poker med Joakim" hette den och jag minns att jag skrattade gott åt den som barn. Finns den på "tuben" månntro... (Strax tillbaka!)

Är ni kvar? Sååå länge var jag väl inte borta ändå?

Jag hittade den och lägger därför ur den nedan. Varsågoda!


"Livet är inte bara sjötunga och Estramadura!" "Köra om dumma Volvo och tuta!"


Det där lilla pyret jag såg har OCKSÅ allting kvar. Både sjötunga och "köra om" och all det där andra. Nästan så man blir lite avundsjuk. Fast riktigt så långt skulle jag väl inte vilja backa bandet om det varit möjligt. Nej, det där med barndom var väl på gott och ont men visst är det lite roligare att få styra över sig själv. Tänk om man kunde behålla sina erfareheter och kunskaper men få tillbaka sin fysiska status från 20-25-årsåldern. Inte för att jag var någon atlet då heller men lite mindre skavanker var det allt. För att inte tala om kilon...

Men det där får jag förstås nöja mig med att fantisera om. Kanske, kanske får jag också barnbarn att skjutsa i vagn en dag. Och när de börjar lukta illa är det ju bara att räcka över dem till deras föräldrar och mumla något om att sova middag.

Men i skrivande stund  ser det mörkt ut. Bara Stockholmsdottern som har fast förhållande. Och hon har alltid sagt att hon inte vill ha några barn. Grabbarna är båda lika singel som sin farsa och lillstumpans samboskap tog slut för en vecka sedan ungefär. Då såg det först ut som om jag skulle bli tvungen att trycka in henne i mitt pyttelilla gästrum eftersom hon inte hade någon annanstans att ta vägen. Men hennes storebror förbarmade sig över henne och låter henne bo tillfälligtvis hos honom. Så nu bor tre av mina vuxna ungar i samma hus som jag. Det vore väl en ödets ironi om lägenheten mitt emot sonens (i vindsvåningen) blir ledig och dottern tar över den.

Men det händer knappast. Hoppas dock att hon hittar ett eget boende snart för att vara inhyst hos någon annan är sällan särskilt lyckat i längden.

En dag kvar nu av min fyradagars helg och sedan stundar en 40-timmars vecka precis som för vilken dagtidare som helst. Men därefter kommmer två veckor då jag bara jobbar tre dagar.

I slutet av juli har jag räknat ut att jag får 10-11 dagar ledigt så det är väl det jag får se fram emot när det gäller sommarledigheter.

Imorgon ska jag laga vintermat. Jomen, visst är väl kålpudding mer förknippad med kallare årstider än den vi har nu? På sommaren vill man liksom inte ha så "mäktig" mat även om det förstås är lika gott. Därför tänkte jag passa på att göra det innan de riktiga värmeböljorna kommer och därefter spara fläsklägg med rotmos, ärtsoppa och bruna bönor till den tid då isvindarna biter i knutarna och man kan beöva nåt lite mer rejält liksom.

Just här där jag bor hade VH (Vår Herre) lagt ut dimbankar idag medan man bara behövde åka inåt stam någon kilometer så var det kanonväder. Men han var väl på det humöret idag bara, tänker jag...

När jag slumpar omkring ser jag att det tycks vara inne att just propagera för VH och kyrkor och frifräsare i branschen. Några bloggar innehåller så svavelosande predikningar så man bli alldeles matt.

Då jag ser sånt blir jag alltid frestad att ifrågasätta dem i kommentarsfälten men jag försöker låta bli. De där människorna är oftast så hjärntvättade att det inte lönar sig att diskutera med dem.

Det är få religiösa ledare som klarar av att vinna min respekt. Den enda jag kan komma på är väl Desmond Tutu i Sydafrika. En oerhört sympatisk man som, såvitt jag vet, lever ännu fast han måste vara närapå nittio år.

Annars är det min fasta övertygelse att om man ser till att alla barn och ungdomar på jorden får en bra utbildning så att de får kunskap nog att våga ifrågasätta de där som vill att man ska tro på det ingen kan bevisa. Då skulle religonernas makt minska och en hel massa krig skulle kunna avslutas.

Som det är idag hjälper religionen till att hålla det arbetande folket på mattan. Se bara på vårt eget land! För dryga hundra år sedan var arbetarklassen outbildad och okunnig och då hade okcså religionen en mycket större plats i folks liv än den har idag. Tack vare att vi alla har fått utbildning och lärt oss att ifrågasätta. Och det tror jag skulle fungera var som helst i världen.

Nu stänger jag ner tangentbordet för idag och önskar mina kära ordbrukare en härlig natt och en fin söndag i vårt avlånga men vackra land. Som ju är ganska gott att leva i. Men inte är det då religonens förtjänst!

1-1

Av Göran - 1 juni 2019 20:34

"Må bästa norrlandslag vinna" skrev jag i eftermiddags inför matchen som brukar kallas Mitt-Sverige-Derbyt eller Norrlandsderbyt. Men bästa lag vann inte. Och inte sämsta heller. Oavgjort (1-1) blev det på Jämtkraft arena.

Östersund startade starkt men efter 10-15 minuter av första halvlek tog GIF över mer och mer och lyckades också ta ledningen innan paus. En ledning som jämtarna kvitterade i den andra halvleken.

Och även om jag, som supporter, är ganska enögd får jag nog ändå medge att det är Sundsvall som ska vara mest nöjda med det resultatet. Som matchen utvecklades är jag nöjd med en poäng.

GIF kom till spel utan sin trollkarl, David Batanero, som dessvärre var avstängd efter tre varningar. Efter uppehållet är han tillbaka men då får han istället klara sig utan sin landsman och mittfältskollega Juanjo Ciercoles (för övrigt en av de bästa på banan ikväll) för nu har han tre varningar liksom Pol Moreno i backlinjen, Så man får ju hoppas att endera Erik Björkander eller Alexander Blomqvist är tillbaka efter skada då.

Vad jag såg och hörde uppförde sig GIF-klacken helt ok vilket gläder mig. Tycker inte vi ska härma betendet hos storstadslagens fans utan hellre visa dem bra läktarkultur. Patronerna visade upp ett tifo där det stod... "Vi är några millar back - Får vi låna er barack?" Vad det anspelar på utom den egna föreningens slaka ekonomi vet jag inte riktigt men jag hoppas i alla fall att det inte var elakt. Intrycket jag fick var ändå att det var mer humor än ondska.

Lördagskvällen lider snart mot natt och jag sitter här och njuter lite goda ostar från Lidl med ett glas rött. Imorgon är det tvättstugan och på måndag ska jag jobba igen.

Genom fönstret som står på glänt hörs sång som låter indisk men säker är jag förstås inte. Annars är det ju den tiden på året då sjöfåglarna för ett herrans liv dygnet runt. Det är ju alltid en eller fler ungar som trillar ur deras bon och föräldrarna försöker sedan skydda de hjälplösa fågelbebisarna mot katter, kråkor och skator. Det gör de genom att skräna så högt de kan medan de gör utfall mot sina fiender genom att störtdyka mot dem.

Min arbetsplats ligger ju ännu närmare havet och där har vi varje år stora problem med tärnor som argsint skyddar sina bon och ungar. Mer än en gång har jag gått utomhus vid den här tiden och fått hjälmen avslagen från huvudet av någon kärlekfull tärnpappa eller mamma. Ett år hade ett par byggt på på en liten hylla invid drivmotorn till ett transportband nära vår industrihamn. Där passerade jag 15-20 gånger per dag med en terminadragare stor som en ordinär lastbil plus en tankvagn efter av samma kaliber som de som levererar bensin och diesel till mackarna.

Och varje gång jag närmade mig deras bo satt hannen på en lyktstolpe på andra sidan vägen och gick till anfall mot förarhytten. Ibland kunde jag t.o.m höra hans klor mot taket. Snacka om självförtroende! Att ge sig på något som är tusen gånger större än man själv är med budskapet; "Stick åt helvete! Här bestämmer jag!"

Tärnor är verkligen stentuffa!

Och samma oväsen kommer igen där jag bor i stort sett varenda natt. Flera gånger har jag sett de där duniga små mås- eller tärnungarna skutta runt på marken olyckligt pipande efter mamma och pappa. Men de är förstås körda. Från marken har väl inga fåglar lärt sig flyga?

Nu ska den här gubben uppsöka sin sköna säng så han orkar upp när det är dags att gå till tvättstugan imorgon bitti. Ha en fortsatt fin lördagkväll och helg, kära ordbrukare i slott och koja i Marstrand, Vendelsö, Hissmofors och SKärblacka! Vi ses igen! "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"


Av Göran - 1 juni 2019 14:55

Jag har visst skrivit om det förut men det tål att skrivas om igen. Det där med att Juni är ett vackert ord. Bara någon mil från mitt hem, i Njurunda socken finns en liten by som heter just Juni. Det finns även en by som heter Maj. Båda är byar så små att de nästan inte finns. Med invånarantal som nog kan räknas på fingrarna. Möjligen går det åt en tå eller två också. Just namnet Juni ingår dessutom i fler namn på små byar inom Njurunda. Juniskär och Junibodsand är båda små fiskelägen som väl har åtminstone någon yrkesfiskare kvar som röker böckling och sik. Båda dessa ortsnamn tycker jag är väldigt vackra.

Månaden juni är väl dessutom min favorit bland de tolv vi har. Och ordet juni är väl sjufalt tjusigare än åtminstone december, januari, rotfyllning, fiskbullar eller restskatt.

Skulle ha haft klämdagen ledig igår men eftersom jag behövdes i portvakten så ställde jag snällt upp och stannade istället hemma i onsdags. Portvaktandet gick bättre än jag befarade innan. Mycket tack vare att jag slapp vara ensam de timmar jag egentligen skulle ha varit ensam. Strax före klockan sex dök det upp en ung dam som ska ersätta tjejerna under deras semestrar i år. Mycket trevlig var hon dessutom så jag hade inga som helst svårigheter att hålla mig vaken.

Det var ganska dött rent arbetsmässigt (det var ju klämdag) men eftersom jag hade någon att prata med hela tiden så rullade det på ändå. Dött var det dock inte på lastbilsfronten. En lång rad med polska och littauiska långtradare hade radat upp sig utanför grinden innan jag ens kommit till jobbet. Det visade sig att fyra av dem var såna där som hade tjänat lite tid nånstans innan och chansat på att åka hit upp redan igår fast de inte var inplanerade för lastning förrän i nästa vecka. Metallen vi skeppar ut ser väl ungefär lika ut i folks ögon med varje enskilt göt har sin specifikation över form, vikt och vilken legering kunden beställt. Det är alltså inte bara att lasta ett visst antal ton aluminium utan det måste vara rätt form, rätt vikt och rätt legering beroende på vad den ska användas till.

Därför kan det hända att den metall en chaufför vill hämta i förtid inte ens är gjuten ännu då de kommer. Om de kommer i förväg, alltså!

Finns metallen i lager så får de självklart lasta. Vi fattar ju också att de vill hem så fort det går. Men ibland kan de, som sagt, bli stående till dagen därpå och ibland även över helgen. Och allt det är inte så jävla enkelt att förklara för någon som kanske gått sex år i skola för 40-50 år sedan och inte kan något annat språk än sitt eget. De blir ofta ganska förbannade om de inte får lasta när de hoppats.

Jag har tidigare föreslagit chefen för portvakten att skaffa dit en laptop eller s.k padda där man kunde ha ett översättningsprogram öppet och förklara med hjälp av det. Men den idén hade han alltså inte tagit till sig.

Men igår såg jag att de i alla fall fått en svängbar bildskärm framme vid disken och testade därför min tanke ett par gånger. Och därmed slapp jag se förare bli sådär ledsna eller arga som de blir när de förstår att de måste övernatta.

Så att tanken som sådan var riktig och bra tycker jag att jag har konstaterat.

Men jag tänker inte säga något till nuvarande chef för jag vet att även om min idé genomförs och därmed förbättrar situationen för både egen personal och kunder så får jag inte ett öre för det.

Det har pratats i åratal om att ett lönesystem är på väg men den vägen är visst båda slingrig och hal för det händer inte ett smack. Enligt våra fackliga förhandlare så sitter det i att företaget inte vill skjuta till några egna pengar utan de tycker att de vi får från de centrala förhandlingarna på förbundsnivå ska fördelas enligt ett eventuellt nytt lönesystem. Facket, å sin sida, menar att de pengarna ska alla ha del av och att företaget måste lägga på en slant för att få igång det tänkta lönesystemet.

Men till dess jobbar vi vidare med rövslickartillägg och smilfinksersättning till de som ägnar sig åt det. Bara de har ju fått något utöver centrala avtalet i hur många år som helst. Och vem vill skänka bort bra idéer till en firma som vill ha allt gratis?

Nej, man gör det man ska på det sätt de kräver men inte ett dugg mer än så. Man får vad man betalar för är en sanning som stämmer på många olika områden.

Idag, om bara några timmar, är det årets första norrlandsderby i fotbollsallsvenskan. GIF Sundsvall reser till Östersund för att möta ÖFK. Säkerligen inför nästan fulla läktare.

Därför hoppas jag verkligen att Patronerna (Giffarnas supporterklubb) lägger av med de där dumheterna som började märkas för något år sedan och därefter ökat i omfattning. D.v.s dåligt beteende och hatramsor för att nämna några.

Visst ska vi ha en rivalitet mellan föreningarna, det är bara sunt och bra. Men ord som hata, krossa, spöa tycker jag de ska ta bort ur sina ramsor. Driv gärna med varandra men det kan man göra utan att bli hotfull eller elak.

Hot och elakhet finns det tillräckligt av ändå i den här världen. Därför ser jag hellre att vi och jäämtarna håller ihop mot resten av fotbolls-Sverige som helst vill ha allsvenska norrgränsen i Solna. Ser gärna att lag från Umeå, SKellefteå eller Luleå gör samma resa som ÖFK har gjort och visar sörlänningarna att vi kan fotboll i norr också.

Må bästa norrlandslag vinna!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards