Sen jag slutade jobba har det inte hänt många gånger att jag verkligen känt mig smutsig. I fabriken, där jag arbetade, blev man det varenda dag. Och efter avslutat jobbpass bytte man kläder inifrån och ut när man duschat av sig svett, damm och fabrikslukter.

För det mesta brukar jag, sen dess, duscha varannan morgon ungefär. Såvida jag inte har utsatt mig för några svettframkallande strapatser för då blir det ju oftare än så.

Där jag bor får vi vårt varmvatten från kylsystemem hos en närliggande fabrik. Gissar att hyresväärden får det billigare där än från det kommunala fjärrvärmenätet. Eller att ha en egen anläggning för att värma vattnet.

Nu skulle de serva sin anläggning den här veckan så måndag och tisdag visste vi att vi skulle vara utan varmt vatten. Så självklart passade jag på i måndags då jag vaknade och fräeschade till mig från topp till tå.

Igår morse fanns det, till min förvåning, fortfarande bara kallt vatten i kranarna. Jag tänkte väl att okej, det dröjer kanske ett tag innan det kalla vattnet sköljt ur ledningarna.

Men lika kallt är det idag så jag ringde felanmälan och frågade vad det berodde på. Då fick jag veta att fabriken hade stött på större bekymmer än de trott så varmvattnet återkommer först imorgon.

Damen på deras kontor påstod att de gått ut med anslag om det i torsdags med lappar i trapphuset.

Någon sån lapp har jag alltså inte sett. Kanske var det nån vaktmästare som slarvade och hoppade över vårt hus. Eller så var det nån granne som såg, läste och rev ner lappen i vredesmod.

Lyxproblem?

Javisst, är det väl så. För hundra år sen hade nästan ingen varmt vatten i kranarna om de ens hade vatten indraget i bostaden. Och de klarade sig ju på den tiden.

Så nu sitter jag här och försöker intala mig att "den som väntar på nåt gott...". Att njutningen blir så mycket större när jag äntligen får ställa mig under lagom varmt strilande vatten och rengöra mig ordentligt.

Och inte bara mig själv. Även Thea har gått över tiden för ett rejält bad, det känns tydligt även om mitt luktsinne blivit rätt mycket svagare med stigande ålder.

Men förhoppningevis kommer vi att dofta konvalj redan imorgon, både hon och jag!

Igår stod jag dessutom i köket och rev mig i huvudet för att komma på hur jag skulle rengöra mina stekpannor. Men för en gångs skull så funkade hjärnan och jag fyllde vattenkokare och lät den värma vatten som sedan hälldes i båda pannorna och fick stå en stund innan jag diskade ur dem.

Tänkte sen att jag får välja färdig mat från frysen tills varmvattnet är tillbaka så jag slipper värma vatten för att diska stekpannorna. Men matlådorna var slut nu så det blir att steka en skiva karré som fått tina på diskbnken.

Igår rörde jag ihop en skål med cole-slaw att äta till de corizos jag hade till middag då och det finns kvar som tillbehör även till dagens middag.

Cole-söaw gör jag lite då och då men igår fick jag ett infall att smaksätta den på ett nytt sätt. Dijonsenap brukar jag alltid ha i den men nu pressade jag även ner ett par vitlöksklyftor. Och konstaterade att det i alla fall passade mina smaklökar hur bra som helst. En kompis brukar blanda ner purjolök eller gräslök men det har jag inte prövat ännu.

Och av kålhuvbudet återstår ju en hel del som kan bli kålpudding, gräddstuvad vitkål eller bara smörstekt som tillbehör till kött- eller korvrätter.

Imorgon är det en lite sorglig minnesdag. Min f.d svärfar, som gick bort förra hösten, ska gravsättas på vad som hade blivit hans 90-årsdag om han hade levat.

Jag vet att exfrun gruvar sig och känner att det kommer att bli svårare ärn själva begravningsakten. Att se urnan och veta att det är vad som finns kvar av hennes kära pappa.

Och det är inte utan att saknaden biter lite i mig också. Även om han inte längre var min svärfar de sista 19 åren av sitt liv så fanns det band ändå. Och jag betraktade honom spm en av mina allra bästa vänner.

Kanske var det ömsesidigt, det kan jag ju bara hoppas. Men jag väljer ändå att tro det och vårdar alla ljusa och roliga minnen av stunder vi upplevt tillsammans.

Beslutet jag skrev om igår är nu fattat och jag kan bara hoppas att det innebär återbetalning på öret och samma ränta som man får på den vanliga skatteåterbäringen.

Skatteåterbäring är skatteåterbäring!

Punk!

Och det hedrar ändå partierna att belsutet tydligan var enhälligt. Inget parti röstade emot och inga lade ner sina röster. Det kanske kan tyda på att det finns någon sorts samvete hos dem ändå...

Tiden lär väl visa hur det blev med den saken och jag väljer att hoppas på att de också har nån sorts känsla för vad som är rätt och fel här i världen.

Därmed har det blivit dags för mig att ta fram grillpannan för att tillaga min middag. Sen tror jag att jag ska ge Thea en liten extrabonus i form av en skogstur framåt kvällen. Så hon får springa av sig lite överskottsenergi.

Ännu en solig, härlig försommardag här på Sveriges midja. Så man får väl passa på att njuta.  För, vem vet, dessa dagar kanske blir de enda riktigt njutbara vi får detta år...

Ha nu en fortsatt trevlig torsdag och ta det lugnt med ärtsoppan och pannkakorna om du tillhör de mer traditionsbundna. Men jag tror inte att det länge finns så många familjer i Sverige som äter det VARJE torsdag.

Dock inte helt ovanligt under min uppväxt. Under det förhistoriska 1960-talet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar. Men nu är den all...

Det är en underlig och i sanning föränderlig värld vi lever i. Under min barndom/ungdom hörde jag ofta vuxna säga saker som att nu har väl ändå utvecklingen nått så långt den kan. Nu kan de väl inte uppfinna så värst mycket mer. Och nu vid dryga 66...

Det märks att det är sommar. Både utomhus och inomhus. Vi fick lite regn för ett par dagar sen men solen kom tillbaka även om det inte precis är nån värmebölja. Men nån sån behöver jag inte heller, det räcker så bra med rådande 17-20 grader oc...

God eftermiddag på er, kära ordbrukare! Idag har jag både vaknat svintidigt och haft sovmorgon. Går det ens? Jodå, för en lagom finurlig människa är det mesta möjligt. Det började med att jag vaknade en kvart över fyra imorse. Efter 101-15 minute...

"Det är klart att jag ser det i spegeln Att åren har rasslat förbi Och vågar jag titta tillbaka Så ser jag det som har blivit mitt liv Andra får klaga och sörja Och önska sin ungdom tillbaks Jag ser det nog mest som en början Och tänker på det...