Men god onsdagkväll på er, grevar och baroner och annat löst folk och fä.

För fäfot, som man säger, har den här lilla blygsamma skriftsamlingen legat sedan det var lördag på riktigt. Idag är det ju bara lill-lördag eller pig-lördag!

Men för en glad pensionär så har ju dagarnas namn ingen större betydelse. Jag håller väl reda på dem någorlunda mest för att förstå mig på de närstående och bekanta som är kvar i ekorrhjulet.

Och idag har jag för en gångs skull besökt just mitt f.d ekorrhjul en stund. Idag var nämligen dagen då fackklubben där bjöd på nygrillade hamburgare.

En tradition som man gjort de senaste 10-15 åren. Och då är även penionärerna välkomna.

Och så välkommen jag fick känna mig! Först tittade jag förstås in hos mina gamla kolleger. Eller mina flickvänner som jag ibland brukade kalla tjejerna som jobbar i portvakten.

Båda verkade uppriktigt glada att se mig och det kändes förtås bra. Sen i kön till burgarna dök det ju upp flera som jag känt sen urminnes tider men inte träffat på länge.

Gode vännen Hans dök förstås också upp och vi skojade om att man ju måste leva upp till sitt rykte som pensionär och delta i allt som är gratis. Samt givetvis proppa i sig så mycket man någonsin orkar. Gratis är ju gott!

När jag svalt min hamburgare kom personalchefen gående och sken upp som en sol när hon fick syn på mig. Hon var inte personalchef när jag slutade men jag gladdes med både henne och personalen på företaget då hon fick platsen.

Damen ifråga jobbade tidigare på lönekontoret och fick ganska tidigt det smickrande tillnamnet "Oraklet".

Hon hade björnkoll på alla lagar, regler och avtal och visste dessutom alltid hur problem skulle lösas. På samma gång som hon alltid var glad, vänlig och tillmötesgående varenda gång jag hade med henne att göra.

Vi pratade en god stund och hon verkade också genuint glad över att träffa mig.

Lite senare kom två tidigare underställda sedan mina år som skiftledare och vi pratade nästan i en halvtimme. Den ene hade precis varit på avtackningscermoni inför sin pensionering och bar på en vacker, och säkert dyr, blombukett medan den andre berättade att han tänkte fortsätta arbeta i minst två år till.

Sen kom en av cheferna ´på min f.d avdelning förbi och stannade också till. Och det visade sig att båda mina f.d underhuggare tyckte som jag om den chefen. D.v.s att han är en av de vettigaste på firman.

Sen säger den yngre av de två att... "Men den allra bästa chef jag haft här var min allra första! Och han står ju här framför mig!"

Han talade om mig, alltså! Och gissa om det värmde att få höra sånt fast det nästan är trettio år sedan jag hade den rollen. Den andre nickade och instämde men lade till att det fanns 2-3 st till som också varit bra.

Så jag tackade förstås ödmjukast och önskade båda allt gott innan vi skildes åt.

Så besöket som jag trott skulle ta en halvtimme eller lite mer drog ut på tiden till nästan två timmar med många minnen och glada miner.

Och kanske var det för att jag fick tanka lite ny positiv energi som jag kände mig så lätt till mods då jag åkte hem och hämtade Thea för en liten skogstur innan vi svängde förbi Lidl på vägen hem för att fixa middag.

Jag valde att låta henne stanna hemma när jag åkte till "Gruvan" eftersom jag vet hur smutsigt det är överallt. Och hon är ju ganska nybadad så detkändes onödigt att hon skulle dit och smutsa ner sig.

Nu fick hon ju springa i skogen istället och sen fick hon lite matrester med torrfodret då vi var hemma igen. Så sen dess snarkar hon som ett litet sågverk bakom mig på min säng. Så jag kanske måste väcka henne när det är dags för kvällspinkandet. Vi får se...

Se får vi också var jag ska lägga min röst i EU-valet. Det enda jag vet där är att alla fyra Tidöpartierna är chanslösa i kampen om min röst. Då röstar jag hellre blankt eller skolkar.

Skolkat har jag hittills bara gjort i valen till kyrkofullmäktige. Känner att eftersom jag inte bryr mig om hur de driver den världen så behöver jag inte heller vara med och tycka, Även om det är min rättighet.

Annars har jag alltid gjort min plikt/utnyttjat min rätt i varje val sen jag blev berättigad att göra det.

Och nästan alltid på ett och samma parti. 

Som jag dock inte kommer att rösta på igen till riksdagen åtminstone. Inte förrän deras smutsbyk är offentligt tvättad och alla drabbade fått sin upprättelse för vad de utsatts för.

Men det tar vi nån annan dag. Eller så skiter vi i det...

Nu ska jag byta shorts mot långa byxor för det har blivit mycket svalare ute sen vi kom hem. Sen ska lilla hunden får gå ut en liten sväng innan hon får gå och lägga sig för natten.

Håll tummarna för mig ikväll, kära ordbrukare. Håll tummarna att den goda dagen fortsätter in i en lika god afton där mitt hundrakronors system på V86-tävlingarna i Åmål inbringar en skaplig slant att dryga ut pensionen med.

Längesen jag fick in mer än någon enstaka hundralapp nu så en lite bättre vinst skulle sitta gott!

Fin onsdagkväll önskar jag er, kära ordbrukare i Åtvidaberg, Hammarstrand, Slöinge och Månkarbo.

Må ni alla sova gott och vakna torrt!

Vi ses!

 

Liselotte

Torsdag 6 juni 09:51

Jamen visst blir man både glad och rörd av att få höra att man varit uppskattad på jobbet!! Själv jobbade jag som medicinsk sekreterare på en hälsocentral och när jag gick i pension kom doktor NN fram till mig och tog mig i handen och tackade mig för de åren som gått och sa att jag var den bästa sekreterare han hade fått förmånen att jobba med. De orden värmde mer än han nog kunde förstå. Jag som aldrig haft speciellt gott självförtroende kunde inte hålla tårarna tillbaka, och jag förstår så väl hur du måste ha känt!!

Göran

Torsdag 6 juni 12:35

Precis! Jag skickade faktiskt ett mail igår kväll för att tacka ordentligt. Att jag uppskattar henne vet hon sen många år men jag kände ändå att jag ville påminna om det. Av de tidigare cheferna på den befattningen är det bara en som jag ens respekterar.

 

Brimikshallon

Torsdag 6 juni 10:05

Du skriver verkligen bra.. Förmågan att skriva om vardagliga händelser så levande att man vill läsa mer måste vara medfödd..
Nåt annat du är bra på är att peppa en ordblixtnybörjare.. Du skulle säkert ha blivit en väldigt bra lärare om du valt den banan..
Ha en trevlig nationaldag och klappa vovven från mej..

Göran

Torsdag 6 juni 12:33

Tackar så mycket för än mer vänliga ord. Jag gillar att skriva, tycker om ord. Lärare har jag nog aldrig velat bli men har en äldre bror som arbetade som lärare i många år. Däremot ville jag i unga år gärna bli journalist. Min far som arbetade vid ett AMU-center hade mkt kontakter ibom utbildningsvärlden och skaffade fram ett några år gammalt inträdesprov till utbildningen. Men det var så svårt att jag skrotade den drömmen. Och vad gäller dina framsteg i spelet så... När vi började tampas hade du c:a 4000 poäng och jag låg strax över 7100. Där är jag kvar medan du har klättrat c:a tusen poäng sen dess. Man ska inte bara medge sina misstag utan även sina framsteg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar. Men nu är den all...

Det är en underlig och i sanning föränderlig värld vi lever i. Under min barndom/ungdom hörde jag ofta vuxna säga saker som att nu har väl ändå utvecklingen nått så långt den kan. Nu kan de väl inte uppfinna så värst mycket mer. Och nu vid dryga 66...

Det märks att det är sommar. Både utomhus och inomhus. Vi fick lite regn för ett par dagar sen men solen kom tillbaka även om det inte precis är nån värmebölja. Men nån sån behöver jag inte heller, det räcker så bra med rådande 17-20 grader oc...

God eftermiddag på er, kära ordbrukare! Idag har jag både vaknat svintidigt och haft sovmorgon. Går det ens? Jodå, för en lagom finurlig människa är det mesta möjligt. Det började med att jag vaknade en kvart över fyra imorse. Efter 101-15 minute...

"Det är klart att jag ser det i spegeln Att åren har rasslat förbi Och vågar jag titta tillbaka Så ser jag det som har blivit mitt liv Andra får klaga och sörja Och önska sin ungdom tillbaks Jag ser det nog mest som en början Och tänker på det...