Idag har de flesta av Sveriges korvkiosker namnsdag. Hade kungens mamma levat hade hon också haft det. Så du som har en Sibyllakiosk inom räckhåll kan gärna fira med två kokta med mos och en Pucko, till exempel.

De har ju blivit avsevärt färre på senare tid, korvkioskerna. Eller korvmojer, som en del kallar dem.

Först var det väl pizzeriorna som började konkurera och sen kom thai- och kinakrogarna. Därefter både sushi, tacos och kebab som också vill ha sin del av snabbmatsmarknaden.

Och numera är ju även de flesta bensinmackar också korvkiosker. Liksom IKEA och Biltema.

En gammal hederlig mosbricka (kokt korv med potatismos, alltså) står inte så högt i kurs. Kan tänka mig att det finns en och annan 30-åring idag som aldrig ens smakat det från ett Sibyllahak.

Under min uppväxt fanns det kiosker lite här och där i staden. Små holkar där det inte rymdes så mycket mer än korvförsäljaren själv och grytan där korvarna värmdes. De allra minsta hade också endast kokt korv, korvbröd och potatismos. Pulvermos i de allra flesta fall.

Vad man konkurrerade med på den tiden var, i alla fall i mina trakter, sin hemlagade senap. Det hade ALLA, även de allra minsta aktörerna.

Min favoritkiosk då finns kvar på sätt och vis. Fast ombyggd, utbyggd och även nybyggd efter en brand till det modernt gatukök. Den som känner till Sundsvall anar kanske att jag talar om Curres mellan GA-kyrkan och Hedbergska skolan.

De hade den godaste senap jag någonsin fått från en korvkiosk. Och inte nog med det. Curres hade även hemlagad ketchup. Som också var jättegod.

Curt, eller Curre, som ägde och drev den fram till sin bortgång för bortåt fyrtio år sedan var charkuterist till yrket och hade arbetat i många år på Scans slakteri och charkfabrik i staden. M

en slitit ut sin kropp så han hade svårt att göra det arbetet längre.

Så då blev han korvgubbe istället. Och var även unik på ett annat sätt. Han köpte inte sina råvaror från Sibylla utan hade ett eget recept på både kok- och grillkorv som levererades av han f.d arbetsgivare.

Han hade en flyttbar vagn som i stort sett bara han rymdes i från början, Men i slutet av 70-talet slog han på stort och byggde nytt, stort och fint gatukök.

Men hann väl bara flytta in så drabbades han av sjukdom och gick bort ganska hastigt. Hans fru fortsatte efter Curres död men även hon blev snart sjuk och gick bort, även hon.

Sen dess har det varit massor av olika ägare och jag vet inte om Curt med fru tog med sig senapsreceptet i graven. Men de överlät det då inte till de senare ägarna för det är inte alls samma senap som förr.

För min egen del blir det dock varken korv eller mos idag. Pannbiffar blir det med det som är kvar av svampstuvningen jag gjorde i förrgår kväll.

Ungefär 1½ kg av skörden är förvällda och förpackade i påsar som nu ligger i frysen. Resten torkades i två omgångar igår. Den första tog över 8 timmar för två rågade ugnsplåtar att torka.

Medan den andra gick lite snabbare eftersom svamparna legat på tidningspapper och avfuktats längre än den första laddningen.

Så nu har jag fyra stora glasburkar med torkade trattisar som står på eftertorkning, som jag kallar det. För säkerhets skull fyller jag aldrig glasburken ända upp utan lämnar utrymme för en tuss hushållspapper. Som ska suga åt sig eventuell kvarvarande fukt. Dessa byts två gånger per dag i 4-5 dagar. För att vara säker på att all fukt är borta.

Torkad svamp är ju hygroskopisk, som det kallas när något har stor benägenhet att suga åt sig fukt från luften.

Så det är viktigt att det är absolut torrt. Annars möglar den ganska fort.

Så jag tillåter mig att vara lite nöjd med mig själv idag. Nöjd är jag också med resultatet i hockeyn igår. HV71 krigade tappert men Timrå krigade ännu tapprare och fick med sig tre poäng från Jönköping.

Sen "lyckades" jag ju också med bedriften att ha noll rätt på V75 trots ett system på 200 rader (100 kr).

Och det lär ju ha varit rejält med skrällar för den som prickade in sju rätt fick nästan elva miljoner kronor för det. Sex rätt belönades med dryga 31 tusenlappar och femmorna med 1289 kr.

Det hade allt suttit som en fläskläpp att få dryga ut pensionen med. Men som oftast står man där med mungiporna i knävecken när man har kollat resultaten.

Men skit i det, det har varit och kan inget göras åt. Så det är bara att bryta ihop och gå vidare på livets stig.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Hunnebostrand, Skärplinge, Laxå och Vuollerim.

Så ses vi väl när vi ses. Tänker jag...