Två inlägg samma dag? Det sker min själ inte ofta. Det HAR hänt och nån gång har jag t.o.m kräkts fram TRE.

Nu vet vi ju inte ännu om det blir nåt inlägg alls men läser du dessa rader så blev det ju det.

Det har varit en märklig tid med märkligt väder. Först hade vi snöstorm i två dagar i början av veckan. Därefter uppehåll men minusgrader och en nordanvind som skar genom märg och ben.

Därför kändes det riktigt skönt då jag steg ut från porten imorse för att gå morgonrundan med Thea i bara en minusgrad och rätt måttliga vindar. Mulet var det visserligen men ingen nederbörd.

Sen kom snöstormen tillbaka på eftermiddagen precis lagom till GIF Sundsvalls avgörande kvalmatch för att hålla sig kvar i näst högsta serien i fotboll, Superettan.

Jag var inte på plats och hittade heller ingen piratkanal som sände matchen. Men via lokaltidningens hemsida följde jag resultatet. 

De fick bryta matchen en stund för att skotta bort lite av snön som vräkte ner under matchen. Som gick till förlängning där Giffarna till sist gick segrande ur striden.

Så nu kan man andas ut en liten stund. Sen måste föreningen rannsaka sig själva och kartlägga vad som gått fel. För resultatet av den gångna säsongen är till största delen under all kritik.

När klockan passerat 18-slaget hade det slutat snöa och istället ösregnade det. Jag trodde först när jag hörde porlandet utanför att det var smältvatten från taket som rann genom stupröret strax intill mitt fönster. Men när jag tittade ut såg jag att det regnade rätt rejält.

Så jag tog paraplyet med mig då jag gick ut på kvällsrundan med min fyrbenta sambo. Räknade med en snabbrunda eftersom Thea alltid velat gå in så fort hon klarat av sina ärenden om det regnar eller snöar.

Men ikväll var hon som förvirrad och gjorde sig ingen brådska alls fast hon var rejält blöt. Så det blev att frottera henne hel och hållen då vi kom in igen.

Sen dess har jag tittat på sista avsnittet för den här gången av SMB (Så Mycket Bättre) och konstaterar att årets upplaga knappast går till historien som någon av de bästa säsongerna.

Inte har det varit många Halleluja-moments den här gången.Dock tyckte jag att det var kul att se Per Persson från Perssons pack tolka andra och även att höra de andra tolka honom. Även Arja gjorde någon tolkning som var väldigt bra. Men annars... Nej, ingen stor succé!

Succé gjorde inte heller Timrå IK igår kväll då man mötte Malmö på bortaplan. Efter en jämn förstaperiod spelade Malmö ut Timrå totalt i den andra perioden. Men tack var en utomjordiskt bra målvakt i Jacob Johansson lyckades man med bedriften att inte släppa in nåt mål. Däremot gjorde man ett framåt.

I sista perioden var det jämnare och båda lagen spelade rätt bra men det var Timrå som åter gjorde mål. I underläge med 0-2 chansade Malmö på att ta ut målvakten i slutet. Men det gav dem bara ännu ett baklängesmål.

Jonathan Dahlén sköt 3-0 i tom kasse.

Och jag måste säga att jag lider med skåningarna. För jag vet hur bittert det känns att kriga i en hel match men inte få in pucken utan förlora mot ett lag som inte alls höll samma klass.

Men det är ju så det är. Det är BARA målen som räknas i slutänden. Hur orätttvist det än kan kännas!

Imorgon hoppas jag på lite bättre väder så ska jag ta mig till andra sidan staden och min kurdiske frisör som ska få befria mig från lite överflödskalufs.

Är det åldern som gör att man inte trivs när håret blir för långt? Som tonåring på sjuttiotalet hade jag ju hårsvall ända ner på axlarna. Permanentat dessutom under några år. Det hade många killar på den tiden.

Många jämnåriga män avundas säkert mig min ymniga hårväxt. När man stöter på nån gammal skolkamrat nån gång så är det rätt många som ser ut att vara på väg att växa upp genom håret.

På kompisen, Hans, går pannan ända ner i nacken men på sidorna växer det ungefär som mitt eget.

Så jag kanske borde vara glad över det. Men sen rätt länge mår jag bäst när jag är nyklippt.

Thea behöver också klippas igen men hon får vänta ett tag på att gå till en riktig frissa. Jag ska hålla efter henne själv åtminstone till vintern börjar gå mot sitt slut.

Detta fränst av ekonomiska skäl. Henne kan man inte få friserad för 250 kr som min billige frisör nöjer sig med utan det går på närmare en tusenlapp. Så hon får vänta på det tills kassan är mer stabil

Nu börjar jag ana att John Blund är i faggorna för jag har precis nästan gäspat käkarna ur led. Så det blir till att avrunda och gå och stoppa tandborsten i munnen, sen göra resten av kvällsrutinerna och krypa i säng.

Så sov gott, Sverige! Var du än är...

Vi ses! Fast inte förrän tidigast imorgon...

Du som följt den här bloggen vet redan att jag inte har något till övers för religioner. Det är bara en av många saker jag ställer mig väldigt tvivlande till.

Men på sista tiden har jag upptäckt nya företeelser som man kan börja undra om de verkligen finns eller bara skapats av någon för att lura och bedra oss.

Jag tänker på fenomenet "admin". Som väl är en förkortning av administratör. D.v.s "den som har hand ôm ´et" som man sade i den där gamla sketchen från Jubel i busken där Sten-Åke Cederhöök skulle ringa försäkringskassan men hamnade hos "Vägförvaltninga i Skultôrp" och deras telefonsvarare.

Om man misstänker konstigheter på Facebook ska man ju anmäla till admin. Vilket många av mina FB-vänner gjorde i veckan då de fick vänförfrågningar i mitt namn. Utan bild så meningen var kanske att de skulle tro att jag öppnat ett nytt konto. Vad som sedan skulle drabba dem eller mig får väl bli en gissning. Nån tror sig på något sätt kunna tillskansa sig pengar på det sättet. Men fråga mig inte hur.

För pengar är ju alltid den yttersta drivkraften att hacka någons konto eller utge sig för att vara någon annan.

Nu kan jag ju för mitt liv inte begripa varför någon människa skulle vilja vara jag. Det är då inte mycket att ha. Det vet jag för jag har varit jag i nästan sextiosju år.

Men att skicka ut 15-20 mail led exakt samma text klarar ju vilken skräpdator som helst så jag börjar undra om admin ens finns i verkligheten.

Samma är det ju här på Bloggplatsen. Under min snart 16-åriga karriär(?) som bloggare här har det hänt ett par gånger att jag kontaktat admin här av olika orsaker. Men jag har aldrig ens fått svar. Oavsett vad jag frågat eller bett dem om.

Därmed anser jag det vara fullt befogat att undra om det inte är samma som med tomten, tandfén och påsktupppen. Att admin inte finns på riktigt men vi ska tro det för att känna oss trygga i deras händer.

Ungefär som våra politiska partier och deras företrädare. De har ju också datorer och programvaror som analyserar och tolkar de mail folk skickar in. Och sedan svarar på dessa som de är programmerade att göra.

Det märkte jag ju tydligt under fjolåret då jag deltog i kampen mot den orättvis särbeskattningen av alla oss som föddes 1957.

Den gången blev det till slut någon människa i nåt parti som blev informerad om hur många som mailat och klagat och de rättade ju till det till sist efter många om och män.

Innan datorerna gissar jag att partierna hade anställda som läste, eller i alla fall kanske ögnade igenom de pappersbrev som gamla hederliga postverket levererade varje dag. Och vidarebefodrade informationen enligt nån sorts regelverk. Men som så många andra arbetsuppgifter har detta nu tagits över av IT-tekniken.

Kanske är det bara ytterligare bevis på tilltagande ålderdom att man förstår sig mindre och mindre på sin samtid.

Nu ska jag gå och värma den pyts med kalops, den näst sista, som jag plockade ur frysen imorse och sen ska jag njuta den till söndagsmiddag. Tror jag ska ta fram och tina lite blåbär också att ha till dessert. Med en klick grädde, kanske....

Gör det ni med, kära ordbrukare i Skärplinge, Årjäng, Oviken och Bromölla. Ät nåt gott och fira söndagen!

Vi ses!