Idag är dagen här

! Idag smäller det!

Eller... Nej, smäller kanske det inte gör. Annat än när talmannens klubba fastställer att beslutet är taget.

Löftet fick vi ju redan i augusti förra året då Tidötrojkan kröp till korset och lovade återbetalning till oss 57;or som beskattades på ett helt hutlöst sätt tack var sex riksdagspartiers klantighet.

Och tack vare Pensionsmyndighetens flathet och ignorans då de lät bli att tala om misstaget innan det ens beslutats om det. Där upptäckte man misstaget redan under remissrundan men valde att inte påpeka det för politikerna.

Fråga mig inte hur det kan få gå till på det sättet för det övergår även mitt förstånd.

Fast... å andra sidan har ju de senaste 2-3 åren lärt mig att man inte ska bli förvånad över något alls när det kokmmer till politiker, regering och riksdag.

Men idag är alltså dagen då riksdagen ska fatta det formella beslutet att betala tillbaka pengarna de stal av dryga hundratusen svenskar under 2023. 

Och jag hoppas förstås innerligt att samma principer råder som ifall det varit vi själva som betallat för lite i skatt.

Då hade Pappa Staten krävt betalning exakt på kronan och med ränta på pengarna också.

Men nu återstår att se om de är så hederliga att de gör det. Eller om de kallar det kompensation eller nåt annat och betalar ut nån sorts schablonbelopp.

Frågan debatterades och debatteras kanske ännu i riksdagen med start klockan nio imorse. Jag tittade en liten stund men efter att ha konstaterat att det bara är samma käbbel som under förra året så gav jag upp  ganska fort.

Man skyller på varandra, ingen erkänner att de gjort ett misstag. Inte ens den där kristdemokraten som talade så väl för oss förra året. Han lade hela sin energi på att peka finger åt oppositionen. Som alla andra...

Oavsett hur de beslutar som kände jag ifjol och känner ännu en stolthet över att ha varit del av en sådan historisk sak som att få politikerna att ändra uppfattning och medge att fel begåtts. Även om båda sidor skyllde på varann.

Att det är historiskt bevisas ju bland annat av att rörelsens grundare Hugh Grant från Helsinborg utsågs till "Årets Senior i Sverige". Det är minsann inte ankskit, det!

Ännu en härliog försommardag utanför mina fönster. Så det kanske blir en sväng till skogs sedan med Thea. Önskar ibalnd att jag vågade  plocka murklor för det är ju säsong för dem nu. De brukar växa på några år gamla kalhyggen men eftersom jag aldrig hittat några så törs jag inte riktigt ge mig på att försöka.

Den stora svampsäsongen är ju ungefär två månader bort och jag misstänker att det skulle behövas en ganska bar rotblöta med några dagars regnande för nu är det ruggigt torrt i markerna häromkring.

Nu ska jag runda av här och göra lite nytta. Måste ut och handla hem några saker som är svåra att vara utan. Toapapper och torrfoder till Thea är t.ex nästan helt slut.

Tills vi ses nästa gång tillönskar jag mina kära ordbrukare en trevlig pig-lördag i slott och koja mellan Smygehuk och Treriksröset. Må Herren vara med er för själv har jag inte tid!

Vi ses!