Åkesson (Ja, jag menar Jimmie) har hittat på ett nytt ledord som han gärna använder så fort han får chansen.

Det var strax efter att reportaget i TV4 om SD;s "Trollfabriker" sändes som han, eller nån påhittig rådgivare kom på och började kalla de partier som utgjorde underlaget för den tidigare regeringen för "Klägget".

Sådär lite lagom föraktfullt...

Vart tog respekten vägen hos de där som väl egentligen borde föregå med gott exempel för den okunniga pöbeln.

D.v.s ni och jag och alla de där som kallas folket eller väljarna när det drar ihop sig till val.

Gränsen för vad som ok att kalla sina politiska motståndare har då flyttats en bra bit. Svårt att säga hur det började men känslan är att det hela började med Calle Bildts benämning på de rödgröna som "röd-grön röra" på skorrande halländska. Minns att jag, på den tiden, skrattade åt det och tyckte att han mest gjorde sig löjlig.

Menade att ska man som hallänning, skåning etc. ha ett slagord borde man kanske hellre välja nåt med färre R i.

För merparten av landets dialekter har ju ett mer rullande R när vi talar. 

Inte så att det ena är bättre eller sämre än det andra men i en norrlännings öron blev det lite som att höra t.ex sn smålänning säga "kortärmad sportskjorta".

Och säkerligen har de sydligaste landskapen lika roligt åt en del norrlänningars sätt att liksom tala på inandning. Och andra dialektala egenheter som vi på övre halvan av landet har för oss

Och på den andra politiska flanken är man ju inte ett dugg bättre med att kalla partierna i regeringsunderlaget för Tidölaget. Som ju låter förvillande likt tidelaget.

Vilken dock inte alls har med politik att göra.

Jag kan också tänka mig att högersidan i landet inte gillar att  kallas "blå-brun sörja" för det är väl ungefär lika nedsättande som "klägget".

På sextotalet när politiker möttes i debatter kallade de varandra för herr Hedlund, herr Sträng eller fru Myrdal när de duellerade i debatter i media. Men även jag skulle nog tycka att det skulle kännas konstigt om dagens makthavare och opposition skulle titulera varandra med Fru Andersson, Fru/fröken Dagostar eller Herr Åkesson.

Men visst vore det väl ganska trevligt med lite mer allmänt hyfs och ett mer väluppfostrat sätt att tilltala varandra?

Vi behöver ju inte gå tillbaka till herr och fru för det.

I sagolandet på andra sidan pölen, USA, är det fortfarande sättet man tilltalar de man inte är nära bekant med.

Där är det mister, miss och missis hela tiden och många amerikaner blir bestörta när de hör att vi INTE gör det i stora delar av västeuropa. Att dagis- och skolbarn kallar lärare och personal vid förnamn och inte herr och fru.

Men där behöver vi ju inte heller gå längre tillbaka än till min skoltid. Då sa man fröken eller magistern och absolut inte du till obekanta vuxna. Man sa tant eller farbror men förnamnet om man visste det.

Själv var jag fostrad till att först bocka och därefter säga: "Ursäktam kan tant/farbror säga hur mycket klockan är ?"

Det var artigt uppträdande men inte den artighet som jag har försökt lära mina barn.

Var det inte Lennart Hyland, förresten, som startade "Du-kampanjen" nån gång i slutet av 60-talet.

Och var det inte Thore Skogman som skrev och sjöng in en kampvisa om saken! Jo det var det!

Men tyvärr verkar den inte finnas på youtube. Men jag kommer ihåg att det var nåt med att... "Vi säger du till varann. Och inte herr och fru till varann..."

Och det var kanske då förfallet inleddes, tänker jag. Det var alltså Lennart Hyland, av alla människor, som sänkte nivån för respekt människor emellan. Vem hade trott det?

De smasikga pannbiffar med chsmpinjonsås jag tänkte laga igår blev inställda av skäl som inte jag inte går in på.

Men idag ska de bli av. Champinjonsåsen är redan ihopsmojsad, bara att värma när resten är klart.

Jag såg imorse att mina svampar började se en aning ledsna ut. Inte så att de börjat bli bruna men man såg att de närmade sig bäst-före-datum. Så såsen svängde jag raskt ihop när jag slevat i mig min äggröra till frukost.

Innan dess ska jag besöka min närbutik Coop X-tra och handla hem hushållspapper, ägg och en liter mjölk.

Dricker inte ofta mjölk längre men försöker hålla mig med en liter i kylen ändå.

Ur näringssynpunkt behöver ju de flesta vuxna inte dricka mjölk alls. Behovet av kalcium får vi om vi är normalförbrukare av ost. Så jag dricker mest vatten. Både mellan målen och till maten.

Fredag råder över landet och världen men det kommer knappast att märkas som nån särskild dag hos mig ändå.

Har haft lite tur med travandelar från Willys på senaste tiden så kanske jag köper en till kvällens tävlingar.

Eller så spar jag pengen och spelar V75 inorgon istället.

Därmed har jag väl plågat er tillräckligt med mina oviktgheter, kära ordbrukare i Tylösand. Askersund. Kalmar och Basuträsk. Ha en fortsatt trevlig fredag och helg!

Så ses vi när vi ses! Förr eller senare...