Ja, jag säger som Gert Fylking gjorde i så många år när Nobelkommittéen presenterade Nobelpristagaren i litteratur.

Idag kom jag mig äntligen iväg och fick påfyllning av den gas som gör att luftkonditioneringen i Madame Citroen kyler kupén som den ska. Samma verkstad som förra gången för kansle två år sedan.

Och jag hann bara några hundra meter innan det kändes svinkallt i bilen. När jag tittad efter såg jag att de hade ställt ner temperaturen till 16 grader. Säkert för att så snabbt som möjligt få den att pumpa in kyla som kvitto på att det funkade som jag vill.

Så jag vred upp önskad temperatur till 20 grader flr att inte sitta och frysa. Sen höjde jag en grad till.

För jag mindes en kurs jag deltog i som skyddsombud på jobbet för x antal år sen. Där lärde de oss att en månniskorkropp mår som bäst när luftem runt den är just 21 grader Celsius.

Och... Himmel så skönt det var att slippa sitta med sidorutor nere för att få lite svalka.

Och jag minns ju ännu mycket väl hur man alltid gjorde så på somrarna i de första bilarna jag ägde. Hur man ibland fick både nackspärr och röda ögon av att ha "suttit i drag", som man säger.

Den andra bilen jag ägde sen artonårsdag och uppkörning hade sollucka i taket.

Man kunde endera öppna den helt eller bara tippa upp bakre kanten. Det sistnämnda var nästan effektivare än att ha den helöppen om man åkte längre sträckor.

Idag vet jag att det beror på att det då skapas ett undertryck i kupén och den varnaste luften (som ju alltid ligger högst upp) ssugs då ut snabbare.

Nu är jag ju ingen expert på aerodynamik eller vad vetenskapen kallas som handlar om det där fenomenet men jag vet det mer av praktisk erfarenhet.

Min första bil med AC var en vit SAAB 9000 av 1987 års modell som inköptes 2007 på våren. På den var AC;n en av få saker som funkade då jag körde den till skrotning året därpå.

Sen följde en till av samma märke fast röd och en bit nyare.

1995 var årgången på den och det var den enda SAAB jag ägt som hade dålig värme. Men det fixades med byte av elementet. Kylan däremot var helt suveränt effektiv.

När jag lade ut den till försäljning på sommaren 2011 var det en het sommardag och kunden som kom med buss svettades ymniigt både om armar och axlar plus på sin helrakade skalle.

Och kanske var det just den saken som gjorde att han inte ens försökte pruta. Bilen var rejält rostig i skärmar och dörrar men allt funkade som det skulle. 

Jag lade ut den på blocket med utgångspriset 5000 kr. Mina barn hånflinade åt mig och sa att jag inte var riktigt klok som begärde så mycket. Max hälften kunde jag hoppas på, sa de.

Mne två timmar efter att jag lagt ut annonsen var den såld och jag hade fått mina fem lakan.

På tal om lakan så har jag haft tvättstugan idag också.

Och än en gång häpnade jag över hur ett jävla påslakan kan.... (Andningspaus!)... Inte bara vända sig avigt men på samma gång sluka i stort sett ALL annan tvätt i form av handdukar och underkläder.

När jag laddade maskinen imorse VET jag att påslakanet INTE var på avigan. Det måste vara otroligt smarta konstruktörer av tvättmaskiner som kan få dem att åstadkomma nåt sånt.

Jag vet också att just idag är det tre år sen jag besökte Sveriges största bilmuseum i grannstaden Härnösand. Något jag rekommenderar alla som är i närheten av Västernorrlands residentstad och även kyrklig stiftstad, Härnösand.

För att påminna de trognaste älder ordbrukarna och ge de nyare en liten vink kommer här ett litet axplock av bilderna jag tog då. Den första föreställer en riktigt maffigt Packard. Alltså inte nån Roll´s Royce eller Bentley som jag trodde allra först. Därefter följer en bild som är en kopia av min egen allra första bil, en Ford Taunus. 

Och några till...            

Dessa och många, många fler finns alltså att beskåda där och jag rekommenderar alla som har vägarna förbi att gå in och låta er förtjusas/förffäras/förälskas/förfasas.

Därmed tror jag att det får räcka för idag. Mina kära läsare är ju inte så bortskämda med bilder. Jag är nog mer en ordens man än bildernas.

Så go´torsdagkväll på er då, grevar och baroner och annat löst folk och fä mellan Treriksröset och Smygehuk.

Och oej då, i resten av världen också om det ska vara så noga...

Och som en bumerang kommer jag säkerligen tillbaka. Bara jag får leva och ha hälsan någorlunda.

Slut för idag och tack för idag!