Jamen, Grått Nytt Hår och God Fotsvettning på er, mina små rara ordbrukare! För att börja detta nya år i skämtlynnets tecken. Ännu minns man ju 2024 som om det var igår...

Jomen, vänta nu... Det VAR ju igår!

Minns att som barn tyckte man att det var roligt att, när man stötte ihop med kompisar under nyårets första dagar. fråga dem; Fick du några julklappar i år?

Då brukade de flesta räkna upp de viktigaste sakerna som deras paket innehållit en dryg vecka tidigare. Varpå man genast sade att; "Jag har inte fått några alls i år. Det är ju jättelångt till jul!"

Ja, ja, man var väl lättroad på den tiden.

2025 inleds med vinterns hittils kallaste dag. Tretton minusgrader sa SMHI;s app när jag kollade innan morgonrundan med Thea. Så det blev både fleecetröja, mössa, haalsduk och tjocka handskar innan vi gick ut.

Men det kändes inte så farligt kallt. Det var mycket värre för några dagar sedan då  kvicksilvret låg runt 5-6 minusgrader bara. Men då blåste det en isande nordanvind som gjorde att det kändes som -15 allra minst.

Idag var det dock i stort sett vindstilla och vi klarade av rundan utan bekymmer.

Sen dess har vi hunnit äta frukost. I alla fall jag. Thea har fått sitt torrfoder i skålen men föredrog att återgå till horisontalläge direkt vi kom in igen. Kanske har hon störts av sena smällare och raketer och fått sin skönhetssömn avbruten under natten.

Den delen, raketer och smällare alltså, gick över förväntan igår.

Förra året blev hon ganska rädd men tydligen mindes hon vad jag lärde henne då. För nu verkade hon inte bry sig nästan alls trots att det small och blixtrade ganska rejält under ganska lång tid också.

Skönt för mig men framför allt för henne själv.

Redan på kvällspromenaden vid halv nio var det några som sköt av några blixtrande smällare på rätt nära håll men inte heller då brydde hon sig om det.

Så tydligen lyckades jag förra nyåret med att visa henne att hon inte behövde vara rädd när det började smattra och smälla därute.

Så vad ska vi då tro om 2025? Jag tror inte att vi ska tro nåt alls utan hellre bestämma oss för vad vi själva vill med det nya året och sedan försöka se till att det blir på det sättet.

För det blir nog vad vi själva gör det till.

På många områden åtminstone, om än inte på alla. För det finns ju ett och annat som vi aldrig rår på. Vädret till exempel. Eller politikernas vansinnesidéer...

Men om man ser till sig själv och vad man KAN påverka så menar jag ändå att det blir vad vi gör av det.

För egen del blir det nog så att jag kommer att ställa av min bil och lita på fötterna och lokaltrafiken när jag behöver ta mig nånstans. Madame Citroen har en del småfel och brister som jag inte riktigt har råd att åtgärda innan besiktningen. Dessutom kommer jag att ha svårt att kunna betala fordonsskatten som det också är dags för.

2800 kronor snyter man inte precis ur näsan och OM jag skulle göra det så finge jag väl leva på luft och vatten i januari. Så jag har liksom inget val.

Tror aldrig min ekonoomi försämrats så mycket så fort nån gång förr som de senaste två åren. Under 2022 klarade jag av det om än med viss möda då sonen ännu bodde hemma. Och ifjlol gick det också någorlunda trots den förhöjda skatten jag då tvingades att betala. Men nu är det bara precis så jag håller näsan över ytan varje månad.

Så då får man ju ta skeden i vacker hand och skära bort de utgifter man kan skära bort. Och bilar är ju inte precis billiga i drift,

Dessutom vet jag att jag får skjuts av både sönerna och min gode vän Hans om det uppstår nåt akut så det är bara att bita i det sura äpplet och vara glad över att kollektivtrafiken kör ganska täta turer på gatan utanför.

Jag bor mitt emellan två hållplatser, har 150-200 meter ungefär åt båda hållen. Den i söder brukar jag använda om jag ska till stan med buss. För dit är det nedförsbacke hela vägen. När jag sen kommer tillbaka stiger jag av på den i norr så är det lite nedför även då jag traskar hemåt. Så rent krasst så måste man inte ha bil när man bor som jag.

Men visst är det bekvämt.

Har även funderat på att sälja bilen. Men avställd, obesiktad och oskattad får jag inte så många kronor för en tjugo år gammal fransyska med lite skavanker på. Så hon får väl stå ett tag så kanske jag kan ta henne i bruk igen framåt våren. Dem som lever får se...

Lever hoppas jag att alla ni gör, kära ordbrukare i Vattholma, Motala, Glimmingehus och Misenträsk. Och att ni mår lika bra som jag gör på denna årets första dag.

Det var inget starkare än vatten i mitt glas varken igår kväll eller de senaste 6-7 veckorna. Delvis av ekonomiska skäl men jag brukar ju ta en vit månad då och då och även vita veckor.

Därmed tillhör jag inte de som ligger med huvudvärk och illamående idag utan mår som prins.

Ha nu en bra dag på denna årets första onsdag.

Så ses vi väl när vi ses...