Idag har jag varit ute och åkt lastbil i några timmar. Yngstingen jobbar ju med att köra såna och jag hade väl sagt nån gång att det kunde vara kul att få åka med nån gång.

Och idag så ringde han mitt på dagen och sa att han hade blivit klar med jobbet tidigare än han trott så han skulle ta några små extrajobb för att avlasta kollegerna lite.

Så vid halv ett ungefär svängde han förbi här och plockade upp mig och jag fick åka med först för att fylla i typ 600 liter diesel i tankarna och sedan hämta en lastpall och frakta den till en Coop-affär på andra sidan staden.

Medan han tankade passade jag på att ta en bild av förarplatsen som är hans arbetsplats.

Så kan det se ut när chauffören är ute och tankar på Circle K.

Jag funderade lite på när jag senast åkte lastbil och kom fram till att det måste ha varit första halvåret 1979 då jag gjorde militärtjänst. Fast då handlade det oftast inte om att åka utan då körde jag den själv.

Hade jag varit lite smartare då än jag var så kunde jag ha skaffat mig körkort för tung lastbil med släp och även för buss. På det tiden var det nämligen så att om man fått en militär förarutbildning så räckte det med att skicka in ett intyg till Trafiksäkerhetsverket (som det hette på den tiden) på den utbildningen så fick man även ett civilt körkort motsvarande de fordon man kört i lumpen.

Vårt befäl informerade oss om detta och jag minns att de var villiga att även skriva på att vi kärt motorcykel trots att ingen av oss hade gjort under lumpartiden.

Det var dessutom sista årgången som hade den möjligheten. Vi muckade i slutet av maj och den lag som tillät det där ändrades från 1 juli det året

Min enda kostnad för det hade varit att betala själva tillverkningen av körkortet. Nån hundralapp på sin höjd.

Men jag brydde mig aldrig om det. Vilket jag har ångrat periodvis genom livet.

Framför allt under de perioder då det var som tråkigast att jobba på fabriken där jag spenderade nästan hela mitt yrkesliv. Då hade det gett mig möjligheter till andra jobb och ingen vet ju hur livet hade sett ut i så fall.

Men idag har jag ju inget som helst behov av mer än körkort för personbil så det är inget jag grämer mig över nu.

Grämer mig lite gör jag kanske över att Timrå IK gjorde en så slät insats mot Frölunda hemma ikväll. De började kanonbra men lyckades inte få in pucken i första perioden. 

Det gjorde dock motståndarna under andra perioden och ssiffrorna skrevs till slut till 2-4.

Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Ny match på lördag!

Ärtsoppskoket blev desto bättre. Soppan var precis klar då sonen ringde så jag öste upp en reejäl portion i en glasburk och skänkte honom eftersom jag vet att han också tycker om pappas hemlagade ärtsoppa.

När den var klar räknade jag ut att den kostat mig ungefär 65 kronor. Förutom strömmen till spisen förstås för det vet jag inte hur många kronor det kan ha kostat.

Men med tanke på att jag har ätit själv, gett bort en portion och ändå har nio middagar liggande i frusen så blir det inte många kronor per styck.

Gott dessutom! Och även ganska vackert. Eller vad tycker ni, kära ordbrukare?

Totalt sett har det väl ändå varit en ganska bra dag. Även om det har snöat. Inga stora mängder men nu är gräsmattorna åter täckta av vitvaror. Som det ska vara på vintern i Norrland!

Ögnade igenom kvällsblaskorna förut också och reagerade på att socialdemokratiska Aftonbladet och borgerliga Expressen tycks vara så överens om att USA;s nya president kan vara ett hot mot allt mellan himmel och jord.

Någon av dem skrev häromdagen att både Robert De Niro och Bruce Springsteen hade bestämt sig för att flytta till grannlandet i norr, Kanada, meda Trump är president i USA. Vi får väl se om det bara är rykten eller om det ligger nån sanning i det.

Det finns ju många kändisar som sagt liknande saker. Och fanns även för åtta år sedan då han tillträdde förra gången.

Men det är ju med det som med det mesta... Den som lever får se!

Så därför hoppas jag att både jag och ni, kära ordbrukare, får leva länge nog för att få se hur det blir.

Fyra år känns ju långt men när de är över tycker man att det har gått fort. Såvida inte den där stollen ställer till ett helvete för hela världen på nåt sätt...

Nej, nu är det läggdags för gamla gubbar. Det är tröttande att båda åka lastbil och koka ärtsoppa på en och samma dag när man är så van vid att göra nästan ingenting.

Så nu tar vi igen oss ett tag, kära ordbrukare i Mörbylånga, Vissetofta, Rättvik och på Frösön.

Men vi ses igen. Ger jag mig fanken på...