Med rätt liten marginal hann jag titta på veckans alla avsnitt av nya Farmen innan dagens timslånga började.

Svårt att säga så mycket, har ännu inte riktigt fått grepp om så värst många av deltagarna. Två har ju redan lämnat, den ena efter bråk och den andre av hälsoskäl.

Den sistnämnde tyckte jag var lite tråkigt att han försvann redan för han gjorde ett mycket sympatiskt intryck, denna engelska före detta punkare. Undrar om han hade grönt hår, tuppkam och piercingar i form av säkerhetsnålar i ansiktet på den tiden... 

Många av dessa hade ju det. Och den tidens medelålders och äldre förfasade sig över dem. Vilket ju också var en del av deras syfte.

Varje tid har ju haft sina uppror från ungdomen mot föräldragenerationen. Unde min uppväxt var det först hippiekulturen med flower-power som de äldre retade sig på. Deras vildvuxna hår och skägg och runda glasögon.

Men var inte egentligen flower-power-folket egentligen ganska oförargliga? D.v.s bortsett från dera "liberala" syn på cannabis och andra droger. De predikade ju fred och kärlek och det fanns ju ingen ondska i dem.

Värre då väl med 1990-talets skinheads som predikade hat och förföljelse samt rasåtskillnad. Ett icke föraktligt antal av dessa är numera ledande företrädare för ett riksdagsparti.

Jag ska inte peka finger men säger att de sitter inte i regeringen men tillhör inte heller oppositionen. Ja, ja, jag VET att ni fattar ändå men jag gillade formuleringen och därför lät jag den stå kvar.

Men nu var det väl egentligen inte det jag skulle prata om utan Farmen. 

Den andre som lämnade vet jag inte säkert om han gick av fri vilja eller blev hemskickad. Han som, när de först kom dit, upptäckte att hans exflickvän också var en av deltagarna.

Jag vet ju inte mer än så om någon av dem eller orsaken till deras uppbrott från varandra. Jag vet bara att jag fick en väldigt obehaglig känsla i kroppen när jag sett bådas reaktion på att den andra också var där.

Avstår från att tro eller tycka nåt om det jag inte vet nåt om men konstaterar att det nog var bra att en av dem inte är kvar för jag fick en tydlig känsla att det varit ett smärtsamt uppbrott även om det hade gått nåt år sen dess.

Annars tycker jag att fler äb vanligt verkar genuint sympatiska och jag kommer garanterat att hitta några favoriter som jag gärna ser att det går bra för.

Men visst finns det även i år några småpåvar med väldigt höga tankar om sig själva och sina förmågor.

Tycker dock inte att någon visat upp så otrevliga sidor att jag redan nu börjar önska att det ska skickas hem. Men det kommer nästan garanterat, det också, med tiden.

Den som lever får se!

Så låt oss hoppas att både jag och mina kära ordbrukare får leva och se hur det går både med det och med allt annat som händer i världen.

Så ha nu en underbar söndag natt i Brattfors, Svenstavik, Höganäs och Strömsbruk.

Så ses vi väl när vi ses!