Nu har det hänt igen! En gång till! Den troge ordbrukaren som läser här regelbundet minns kanske att jag för nån vecka sedan skrev om den där ljuslyktan som stod på golvet när jag vaknade på morgonen.

Imorse kom det en repris. På sätt och vis, åtminstone. När jag vek mig ur lakanen och gick för att besöka badrummet fick jag se hur en av Theas borstar låg på samma plats som ljuslyktan gjorde för några dagar sedan.

Jag hade använt den på henn igår och borstat hennes päls (som börjar bli alldeles för lång nu) men när jag avsliutat det slöade jag till och lade den INTE tillbaka i översta lådan till höger i skänkskåpet som jag brukar. Utan jag lade den ovanpå. 

Med tanken att lägga undan den senare vilket alltså inte hände.

Ljuslyktan flyttades från duken ovanpå skåpet till golvet nedanför och exakt samma sak hände nu med Theas borste.

Det var bara det att den låg ännu längre ifrån kanten på skänkskåpet än lljuslyktan gjorde när den hamnade på golvet.

Missförstår mig rätt nu bara. Jag är inte den som hävdar envist att det verkligen finns något sånt som "andra sidan".

Men mde facit i handen kan jag ju inte förneka det som ju faktiskt HAR hänt i mitt hem den senaste tiden.

Det jag har sett med mina egna ögon!

Jag VILL ju vara en rationell person som söker svaren på livets alla gåtor utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

Men när det händer saker som inte kan förklaras med traditionell vetenskap blir jag lite kluven.

Jag både VILL och INTE vill tro på andeväsen. Men med det som hänt mig den senaste tiden så GÅR det liksom inte att bara vifta bort det som trams och fantasier. Jag har ju sett vad jag har sett!!!

Kanhända att det finns någon vetenskaplig förklaring till vad jag varit med om. Men just nu kan jag inte själv se den.

Oavsett detta är det ändå inte ett dugg skrämmande.. Det gör mig absolut inte rädd utan bara nyfiken.

För OM det skulle vara så att någon närstående som gåttt bort försöker kontakta mig  så är det absolut inget som skrämmer eller skapar oro i mig. För då vet jag redan att de vill mig bara väl.

Därför småskrattade jag bara då jag hittade borsten på golvet och frågade ut i tomma luften vem som vill säga mig något och vad det, i så fall är de vill förmedla.

Kanske kommer det en fortsättning på dessa frågor, kanske inte. Det får vi väl se. Men jag ville ändå berätta om det utifall någon av de kära ordbrukarna upplevt nåt liknande.

Annars har dagen varit ömsom vin och ömsom vatten.

Timrå IK spelade bortamatch mot Frölunda i Scandinavium i Göteborg ikväll och förlorade. Därmed leder Göteborgarna kvarsfinalen med 3-2 och kan avgöra på måndag kväll i Timrå. Men det ska förstås spelas om det först!

Lita roligare blev det att kolla dagens travspel för 96 kronor på V75.

Det av alla rätt och ene utdelning på nästan 1 400 kronor på mindre än en spelade hundralapp.

Rik blev jag förstår inte men att vinna lite mer än den satsade slanten är ganska kul, det också!

Hur som helst så räcker de för att hålla mig flytande med god marginal tills skatteåterbäringen kommer i mitten av april.

Inatt ställer Sverige om till sommartid så imorgon blir det väl att ställa om klockradion plus klockan på¨köksväggen och den i bilen.

Kasnek är det för sista gången vi ställer om klockorna för efter vad jag har hört så finns det en kraftig opinion mot detta som vill att vi ska återgå till gamla tiders tideräkning.

Den som lever får se hur det blir med det. Jag bryr mig egentligen inte så mycket...

Därmed önskar jag den lilla men naggande goda kretsen av ordbrukare en fortsatt fin lördagskväll och helg i Parteboda, Lysekil, Moheda och Kaunisvaara.

Vi ses! Eller...???

Lasse Berghagens gamla hit från 70-talet ifk illustrera rubriken idag. Men inte är det väl alldeles relevant att spela upp den egentligen. För jag har inte haft något romatisk förhållande på många år så det är ju inget sånt som tagit slut. 

Därför lägger jag upp en bild också som bättre beskriver vad som är "slut"!

Nej, nej, självklart har jag INTE varit ute och plockat kantareller, den säsongen börjar som tidigast i mitten av juli och pågår tills frosten kommer på senhösten.

Men idag har jag konsumerat (d.v.s ätit upp) de sista från fjolårets rika skörd. 

Från matlåda som gömt sig ett tag i min frys blev det pannbiffar med kantarellsås till middag idag. Sås på gula kantareller får jag därmed vänta på tills årets svampar tittat fram och plockats.

De små bruna trattkantarellerna kan jag dock njuta av rätt många fler gånger innan nästa höst. Har både frysta och massor av torkade kvar ännu. De torkade räcker säkert i minst ett år till för de håller sig väldigt länge bara inte fukten kommer åt dem. Gör den det blir de dock fort förstörda.

Farmen närmar sig final och jag börjar förstå att jag nog har missbedömt en av deltaagarna. Adam har jag hela tiden uppfattat som en av de för porgrammakarna så typiska deltagare. Ung tupp med en kan som han inte riktigt vuxit i.

Nu tycker jag att även han har visat att det finns mer i honom än han visat förut.

För första gången på flera år kan jag ärligt säga att det kvittar för mig vem som vinner. Kanske ska jag hoppas på att jag hade fel en gång till. Då jag gissade att Jesper var för ärlig och empatisk för att gå hela vägen.

Jag gillar den där pojken. Det finns liksom inget ont i honom. Vilket också bekräftar en uppfattning jag haft i rätt många år - Att bögar och flator, rent generellt, är lite bättre människor än oss andra.

För av alla de jag mött genom livet som föredrar sitt eget kön som partners så har alla varit så otroligt snälla och varmhjärtade människor. Såna som man liksom inte kan göra annat med än att tycka om.

Kanske är också det en fördom, om man ber nån psykolog analyser saken. Men jag står för mina ord tills någon bevisar motsatsen. Åsikten omfattar även kändisar som jag inte känner utan bara sett på TV.

Som Jonas Gardell och Mark Levengood. Som Peter Jöback eller Ellen Krauss som var med i "Så mycket bättre" 2023.

Alla dessa och fler med dem utstrålar för mig inget annat än glädje, omtanke och kärlek.

Våren rullar också på med värme och solsken. Visst finns det rester kvar ännu av de högar som skottats upp av lastmaskinerna under vintern men överlag är ändå gräsmattorna snöfria runt huset där jag bor.

Men att utropa vår gör jag ändå inte för jag vet så väl att det absolut kan komma flera bakslag innan Gumman Tö kan stampa Kung Vinter på bröstet och utropa sig till segrare än en gång.

Och då får det väl bli så då. Jag VET ju att det snart blir grönt och vackert ute igen och att sol och värme vänttar runt hörnet.

Ha nu en fin avslutning på fredagkvällen och en fin helg, kära ordbrukare i Lenhovda, Parteboda, Östersund och Viggbyholm.

Vi ses! Om ni vill förstås...

"Kärlek och hat. Fiende, kamrat. Glädje och sorg. Hydda och borg..."

En hockeyfri kväll? Jamen, nästan i alla fall. 

Det är ju de där tiderna nu då allt ska avgöras. Både vilka som går till semfinal och final och blir svenska mästare men även vilka som åker ur resoektive får stanna i den serie de spelat under vintern.

Och jag älskar det! Tro inget annat! Jag älskar när varje resultat är viktigt. När alla lag spelar med kniven mot strupen och ALLA vill hanka sig kvar så länge det bara går.

Att mitt personliga favoritlag heter Timrå IK behöver jag knappast berättas för de ordbrukare som läser här med jämna eller ojämna mellanrum.

Det är sån där s.k oomkullrunkelig sanning som består, år efter år.

Ordet, oomkullrunkelig, vet jag bara en enda person som brukar använda och det är min storebror. Men eftersom det är ett av de där gamla orden som är på väg att glömmas så påminner jag om det genom att använda det. Du som till äventyrs inte vet dess betydelse kan väl googla så slipper jag förklara

Men de dagar då mitt eget lag inte är i hetluften så älskar jag ju att titta även på andra matcher än Timrås.

Och där är jag kanske lite löjligt patriotisk som norrlänning. För jag håller då obetingat på alla klubbar med hemadress norr om Dalälven. Och bryr mig mycket mindre om lagen från landets sydigare delar.

Därför var det med sorg i hjärtat jag tvingade inse igår att nästa säsong blir dte inga fler surströmmingsderbyn eftersom Modo fick bita i det sura äpplet mot HV71 från Jönköping och därmed flyttas ner till hockeyallsvenskan.

Men som det har blivit bland hemmasupporters i mina trakter törs man nästan inte säga det högt. En förbluffande stor andel av Timråanhängarna är nästan gladare över Modos motgångar än det egna lagets framgång.

Det är nästan som om de tycker att den som inte HATAR Modo oavsett vad är en sämre supporter till Timrå IK. 

Dessa människor finns även hos länsgrannarna i Örnsköldsvik tyvärr.

Och det gör mig djupt bekymrad. För "til syvende og sidst", som danskarna säger, så är det en win-win-situation för båda klubbarna om de spelar i samma serie och därmed möts minst fyra gånger varje säsong.

Med allt vad detta innebär av inkomster för båda klubbarna eftersom hallarna brukar bli utsålda när det vankas "Slaget om Västernorrland".

Någonting är sjukt i ett land när hatet blir viktigare än kärleken. När det känns mer angeläget att gotta sig åt den andres motgång än att glädjas åt den egna framgången.

Och gissa om jag har fått på käften i FB-grupperna om jag försökt predika att hat mot ett annat lag inte gör kärleken till den egna klubben varken större, starkare eller vackrare.

För många bland supportrarna verkar uppleva det som inte bara en mänsklig rättighet utan nästan en SKYLDIGHET för varje Timråanhängare att avsky grannarna i norr. För de blir väldigt kränkta när man försöker få dem att tänka om...

Flera av dessa har upplyst mig om att gamla gubbar som jag inte fattar hur viktigt det är att hata Modo med hela sin själ för annars älskar man inte sitt eget lag.

Så... lika lite som jag kan ändra på dem, lika lite kan de ändra på mig. Hoppet hos mig står väl till att de kanske växer upp och mognar. Och inser att hat aldrig har lett till någon förbättring någonstans eller gjort någon människa lyckligare. För skadeglädjen är ju så kortvarig. Framåt helgen har de flesta i Sverige glömt att Modo trilade ur SHL.

"En hockeyfri kväll skrev jag i början. Det var inte riktigt sant. Jag började att titta lite på Malmö mot Brynäs men tröttnade då skåningarna ledde med 3-0.

Mitt kära Timrå spelade igår och körde totalt över Frölunda i första perioden. Men lyckades inte göra mål.

Det kom dock i andra akten då man tog ledningen och i tredje perioden ledde man med 3-1 ett tag.

Frölunda kom dock ifatt och efter en sen kvittering i tredje perioden blev det sen  förlängning.Som varade i mer än totalt etthundra minuter innan Göteborgarna fick in det avgörande målet.

Så nu leder de med två vunna matcher mot en för Timrå.

Den serien rullar vidare imorgon kväll och då kommer inte vilda hästar att kunna hindra mig från att följa den från start tills tjocka tanten har sjungit.

På Farmen fick de ikväll besök av sina nära och kära. Och genast förstod man att alla deltagarna har andra liv som de ska återvända till efter finalen. Med människor som saknat och längtat efter dem.

Alla, inte bara de man gillar lite mer, blev alltså lite mer mänskliga i mina ögon efter att ha fått vara med om det.

Till och med Adam, som jag haft lite svårtr för under hela resan. fick ju visa upp en mer mänsklig sida.

Därför avstår jag från att tippa vem som vinner. Eller ens bry mig om att ha några favoriter bland deltagarna.

Må bäste tävlande vinna och få den där halva miljonen som krymper en bra bit när Fru Svantesson tagit sitt.

På tal om miljoner och miljarder förresten.... Så, gick Eurojackpotten ut till Sverige igår kväll.

Över 1 200 000 kronor, Sveriges genom tiderna största spelvinst NÅGONSIN!!!

Och det var väl kul. För vinnaren!

För inte fanken landade den hos mig i alla fall.

Men... å andra sidan... Vill man ens ha SÅÅÅ snuskigt mycket pengar???

Inga problem, säger jag. Hade det varit min rad som vann så hade jag gett bort det allra mesta så fort jag gjort mig helt skuldfri samt säkerställt mina egna finanser i 25-30 år framåt.

Sen är jag ju såpass gammal att jag väl ändå knappast skulle ha haft någon glädje av dem.

Men det är bara att ta nya tag och komma igen! På fredag, hör ni... Då ni!!! Då jävlar!

Men till dess är det ju långt och kudden börjar ropa efter min tjocka skalle så jag bjuder er alla godnatt nu.

Godnatt mina kära ordbrukare och sov så gott i Moheda, Axmarby, Vuollerim och Sibbhult.

Gör inget som inte jag skulle ha gjort tills vi ses igen.

Och DET... kan ske både fortare än ni anar eller dröja en halv evighet. Den som lever får se...

Idag fyller den här lilla charmknutten ett år! Lillpojken är på väg att bli stor. Bara en fråga om dagar innan han går också, enligt rapporterna från min dotter, tillika stolt moder till underverket!

Men två släkters lillpojke fick han ju inte vara så länge. Redan i augusti förra året föddes ju kusinen, Samuel. Det andra lilla underverket. Här är de klädda i likadan pyjamaser. Är de fina eller är de fina?

Det skiljer fem månader mellan dessa två unga herrar men till formatet har redan Samuel vuxit om sin storkusin.

Det lär säkert komma att ändras och kanske mer än en gång också, det får väl visa sig.

Tyvärr är det lite för långt att åka från Sundsvall til l Diö i södra Småland där Luis bor så jag kommer inte att fira honom på plats.

Han får sina paket nästa gång vi ses istället. Och i den åldern bryr man sig nog inte heller så värst, tror jag.

Jag fick alltså uppleva både morfars- och farfarsskapet till sist. Många jämnåriga med mig har ju vuxna barnbarn och någon enstaka kanske t,o.m barnbarnsbarn.

I 35-årsåldern råkade jag på en av mina kvinnliga klasskamrater från grundskolan. Hon var då nybliven mormor. Hade fött en dotter när hon var sjutton år. Som sedan fått barn redan vid sexton års ålder.

Visst kan det gå bra men jag är glad att jag själv inte blev förälder så tidigt. För jag hade definitivt inte varit mogen för det, kan jag säga.

Även lite senare, då jag gick i gymnasiet var det två jämnåriga tjejer som hoppade av skolan för att de blivit gravida.

Hur det gick för dem eller för deras barn har jag dock ingen aning om för det hände under de tre år då jag bodde i Gimo i norra Uppland.

Dit har jag inte längre några band förutom att min pappa är begravd där liksom hans andra fru. De få kompisar jag hade därnere flyttade också därifårn och sedan ifjol höst är alla dessutom borrtgångna.

Jag har lite kotakt via FB med en tjej jag kände under de där åren men hon blor inte heller kvar. Däremot har hon jobbat där i alla år men bott på annan ort några mil bort. Annars är den boken helt stängd numera.

Och det är lika så gott. Jag lyckades aldrig riktigt trrivas där. Attityden från "infödingarna" blev jag aldrig klok på. Nästan ingen som fötts på orten umgicks alls med inflyttade.

Och då ska man veta att de inflyttade var i majoritet eftersom orten vuxit snabbt och mycket tack vare två stora industrier som de flesta jobbade i. Eller hade jobb hos underleverantörer.

Idag hoppas och tror jag att den där mentaliteten försvunnit eller åtminstone minskat betdligt.

Det fanns dessutom ett annat fenomen. En rivalitet mellan grannsamhällena. Många i Gimo ogillade och nästan föraktade folk från grannorterna Österbybruk, Alunda och Östhammar.

Och jag antar att de som bodde i nämnda grannsamhällen tyckte likadant om Gimoborna.

Därför lämnade jag utan saknad i januari 1976 då farsan skjutsade mig och det lilla jag ägde tillbaka till min barndomsstad och ett inackorderingsrum hos en änka i hennes trerummare.

Hon bodde själv i vardagsrummet och hyrde ut de två sovrummen. Det minsta av dem bodde jag i men bara en knapp månad. Från och med februari hade min arbetsgivare fixat en liten etta med kokskåp i huset mittemot.

En möblerad lägenhet var det men jag tog dit min egen säng eftersom den som fanns där var en sn där gammal skåpsäng med spiralbotten i och madrass som var så tumm att det kändes som om jag låg direkt på de där spiralfjädrarna. Så den fick stå obrukade, uppfälld och med draperiet fördraget så länge jag bodde där.

Ute är det vårlikt igen nu efter flera dagars töväder. Det är mest i norrsluttningar och på skuggiga ställen som det finns någon snö kvar nu. Lite rester efter snöröjarnas lastmaskiner förstås men även dessa har krympt rejält.

Ett annat gl'djeämne var Timrå IK;s insats i den första i bäst-av-sju kvartsfinaler i SM-slutspelet. Man vann borta mot Frölunda i ett fullpackat Scandinavium i Göteborg.

Imorgon bär det till på nytt och skulle man lyckas vinna igen så har man berövat Frölunda deras s.k momentum.

D.v.s fördelen av hemmaplan i sista avgörande matchen. På tisdag och torsdag är det göteborgarnas tur att komma upp hit till Sveriges midja och försöka slå Timrå i deras hemmaborg, SCA Arena.

Strålande tider, härliga tider just nu för oss hockeynördar. Matcher i stort sett varenda dag under några veckor. Idag t.ex lär jag nog titta på Brynäs andra kvartsfinal mot Malmö i Gävle.

Det kräver förstås att man endera ringer efter hämtmat eller ser till att man har nåt som bara behöver värmas upp i nån av pauserna. Och någon pizza eller annan levererad mat blir det inte tal om.

Nej, snålvargen inom mig hittade en lagom matlåda med min egenlagade korvstroganoff gjord av den där suveränt goda falukorven som Lidl erbjöd till bra pris förra veckan. Den har en kötthalt på 80% och är således smakrik och mycket god. Samt har en fin konsistens också med så mycket kött i den.

Tror att deras fabrik ligger nedåt västkusten nånstans. Typ Göteborg eller åt det hållet i alla fall. Men det är inget vi ser ofta i butikerna häromkring.

Lidl sålde flera olika sorters korvar från samma fabrik förra veckan men just falukorven fanns det lite kvar av då jag besökte Lidl i stan för nån dag sen. Så nu ligger det två stycken såna i min frys också för framtida bruk.

Därmed ska jag ta på skor och jacka och gå till närbutiken och fylla på snusförrådet. 

Så jag tillönskar mina kära ordbrukare en fortsatt trevlig lördag och helg i Limdome, Skebokvarn, Alsike och Harads.

Gud vare med er! För själv har jag inte tid just nu...

Tamigtusan, blev det inte tisdag den här veckan också! I

Inte så sensationellt kanske med tanke på att det var måndag igår och söndag i förrgår.

Jamen, på MÅGOT sätt ska man ju ändå inleda ett blogginlägg och mitt klena försök till skämt idag lär väl falla i glömska ganska fort hos den som eventuellt läser det. Och därmed prekriberas...

Och tur är väl det. För tänk om allt vi säger eller skriver på nätet skulle kommas ihåg av alla som råkade höra eller se´ens ord.

Förvisso är det ju så att det vi skickar ut på webben sedan finns kvar i evigheters evighet. Sägs det i alla fall. 

Medge att den tanken svindlar lite. Att tänka sig att någoon om tre eller fyrahundra år råkar hitta den här bloggen och läsa mina ord.

Då tror jag att den personen kommer att dra på smilbanden en hel del. Inte för att min humor är så lysande utan över hur primitivt den kommer att tycka allt var år 2025. 

Kanske kommer han/hon att känna igen några namn som den minns från hisorielektionerna.

Kanske kommer den att undra vem f-n Madame Citoen var. Kanske googla (eller vad de nu använder för sökmetoder i framtiden) och upptäcka att det funnits ett bilmärke som hette så.

Kanske kommer han/hon att fundera lite hur fanken folk klarade sig på den där primitiva tiden när inte allt som då är vardagsmat ens var uppfunnet. Och kanske tycka lite synd om oss.

Precis som vi själva gör ibland om de generationer som var långt före oss.

När jag växte upp såg samhället så mycket annorlunda ut mot idag. Och för generationen som mina föräldrar tillhörde så var det ännu mer som inte fanns.

Så har det nog alltid varit och så kommer det säkert att fortsätta. Och ju äldre vi blir desto svårare blir det att hålla sig à jour med alla nymodigheter.

Jag menar.... Knappt hade jag insett att vinyelskivorna var på väg att bli ett minne blott och börja ersätta dem med CD-skivor så var det blueray som gällde. Under mina första 45-50 levnadsår lade jag en hel del pengar på att köpa skivor med den musik jag gillade. Nu är det nog 15-20 år sedan jag senast gjorde det.

Vinylplattorna, c:a 350 stycken sålde jag under förra  våren efter att de stått och samlat damm i källarförrådet i mer än tio år.

Länge hade jag nån sorts plan att välja ut några av de jag uppskattade allra mest, rama in dem och hänga upp dem på nån vägg i mitt hem. Men till sust insåg jag att har det inte blivit av på alla dessa år så lär det inte bli av sedan heller. Så jag annonserade på Blocket och Tradera och en man från Kramfors reste hit och betalade mig 1200 kronor för att ta över denna skatt.

Mina CD-skivor ligger också och bara samlar damm. Min musikanläggning pajade för typ 15 år sedan och den mer portabla apparat med radio och CD-spelare jag hade i  köket pensionerade sig för 2-3 år sedan.

Så de kan jag inte heller lyssna på om jag skulle vilja.

Inte ens i bilen. För det är en av de saker man inte kan göra i min bil. Den har en fabriksmonterad radio med CD-spelare men i den sitter en skiva som är kvar sedan förra ägaren och som jag inte lyckats att få ut.

Trots att jag försökt med alla möjliga hjälpmedel så sitter den där. Och musiken på den är nån sorts skrällig garagerock som troligen är inspelad av glada amatörer. De hade säkert roigt när de spelade men deras alster är inget som faller mig i smaken alls.

I moderna bilar av idag finns dator där du kan köra Spotify och lyssna på dina egenkomponerade musiklistor. Eller ansluta mobilen till och köra Spotify med hjälp av Bluetotth.

Så långt tror jag inte ens att vi fantiserade, vi som var små rara gossar och töser på 60-talet. I våra lekar ingick ofta saker som då ännu inte hittats på och utvecklats men den nivån vi höll oss på passerades nog i verkligheten redan på 90-talet. Eller kanske ännu tidigare.

I mitt förra inlägg skrev jag om KAJ, som vann Mellon. Delade även en länk där den som ville kunde lyssna på låten tillsammans med en engelsman som gjort en reaktionsvideo på den.

Sen dess har Youtube formligen exploderat av folk som gjort detsamma och varenda en tycks bli överlycklig över att se och höra ålänningarna framföra bastulåten. Folk i USA, Sydamerika, Afrika och alla möjliga länder

De flesta fattar inget alls om vad den handlar om. Men i kommentarsfälten är svenskar och finländare generösa med att förklara det på engelska. Och alla jag tittat lite på har jublat åt låten.

Den har, med andra ord, blivit viral.

Se där, ännu ett ord som inte fanns 1967 eller -73. "Viral"!

Musik, film och annat blev virala då med men dels tog det längre tid och dels visste vi inte att de var just virala eftersom ordet inte var påhittat ännu.

Numera "softar" vi när vi bara gör ingenting. Förr latade vi oss.

Det tror jag att jag ska ägna mig åt idag. Softa! Eller lata mig, för all del, om man föredrar den benämningen.

Fast kanske inte BARA det. Och kanske inte hela dagen.

Det är ju löningsdag, gubevars. Även om lönen numera heter pension. Men idag är dagen då lejonparten av den ynka skärv som politkerna tycker jag ska kunna leva av ramlar in på kontot.

En del måste jag förslösa men jag ska försöka hålla i slantarna så hårt jag bara kan ändå. Åka och klippa mig ska jag göra för det känns nödvändigt. Det är alltså inte BARA fördelar med att ännu ha en ymnig hårväxt på skallen som man och sextioplussare. Men jag hittade ju en ny billig frisör förra gången jag kände mig för kånghårig så dit ska jag åa idag. Och försöka glädjas över att få det gjort för så lite som 280 kronor. Det finns ju de som tar det dubbla och mer.

Som 60-talsunge skickades man ju till frisören inför skolavslutningen. Och den frisör jag skickades till under de första skolåren kände bara till en enda frisyr på småpojkar, nämligen snagg.

Idag kan jag snagga mig inför sommaren och trivas med det. Men på den tiden satt ju hela ens personlighet i håret. Ju längre desto bättre.

Svenne Hedlund i Hepstars eller Tommy Blom i Tages var ju inte snaggade! Inte heller varken Paul McCartney eller John Lennon hade stubbat hår på sina skallar. Och de var ju förebilderna man hade. Idolerna!

Så när jag motvilligt föstes in i salongen brukade jag be frabror frisören att bara toppa håret och tunna ur det litegrand. Lik förbannat var jag alltid  kortsnaggad innan jag kom därifrån.

Därför var jag glad när mamman till en kompis stratade firsersalong i det före detta garaget i deras hus. Det stod visserligen Damfrisering på skylten vilket inte var nåt osm smågrabbar ville besöka. Men eftersom jag kände och litade på henne så fick det gå. Och hon lyssnade på vad jag ville dessutom.

Att hon sedan bara tog tio kronor för det medan den manlige tog 20 var förstås också något som uppskattade av de som betalade för det såklart.

Idag finns ingen av dessa kvar i livet. Frisören och frisörskan liksom frisörskanss make är borta sedan länge och i höstas gick frisörskans son också bort. Han som var min lekkamrat i mmånga år.

Så nog är det som min far brukade säga när han imiterade sin egen mormor eller farmor och sade att...;

"En  ska va´ gla´ att en lever när dä ä så mång´ sum ä dö´a!"

Samma dam har jag kanske berättat om en gång förut. När hon inte hittade sina glasögen och min blivande far upplyste henne att hon hade dem på huvudet. Då sa hon; "Dä va ju tur så je sir å söke ette döm!"

Farmen närmar sig upploppsrakan och det gick som jag trodde att Alida skulle ge Jesper fribiljett dit genom att göra honom till storbonde.

Den här veckan ska två farmare slås ut och sen väntar finalveckan. Jag har väl egentligen ingen personlig favorit även om jag tycker Jesper är en glädjespridare och en genomsnäll människa. Men det brukar ofast inte var en sån som vinner i slutänden. Hoppas bara att det inte blir Adam för hans attityd och sjävbild har jag svårt för.

Nu väntar morgonpromenad med Thea och sedan frukost innan jag startar min gamla bil och åker för att göra mig av med lite vinterpäls på skallen.

Ha en fin tisdag, kära ordbrukare i Myckelgensjö, Arvika, Herrljunga och på Fårö.

Vi ses! Tänker jag...

Nu har det hänt, det där som jag trodde aldrig mer skulle inträffa. Jag har blivit intresserad av att se Eurovision-finalen när det blir så dags!

Du som tillhör de trogna eller åtminstone sporadiska ordbrukare som läser här någorlunda regelbundet vet väl att jag fördriiver en del tid med att surfa runt på "Tuben". Eller Youtube på mer korrekt svengelska.

Den plattformen svämmar just nu över av folk från andra länder som formligen älskar de finsk-svenska mellovinnarna KAJ och deras "Bara bada bastu". Härom dagen konstaterade och erkände jag ju att även jag är rätt förtjust i låten.

Tycker att det är kul att Sverige skickar en klackspark till Europafinalen.

Lite som på 80-talet då Lasse Holm och Monica Törnell frågade; "Är det det här du kallar kärlek?" där de gjorde ett ganska roligt och rätt annorlunda framträdande på scenen.

Lasse och Monica vann inte och jag minns inte heller om de hamnade högt eller lågt. Bara att jag själv, det året, tyckte att de var bästa låten i finalen.

Men att döma av reaktionerna jag sett på "tuben" från Frankrike, Storbrittannien, Australien, Hollannd och Tyskland m.fl så hra nog KAJ en bra chans att placera sig högt.

Ni kan ju kolla själva på när Dwayne från England kollar och reagerar på videon från svenska Mello. Den här mannen gör massor av videos om Sverige överhuvudtaget men även om Finland. Och han gillar oss verkligen skarpt.

Den som är intresserad kan ju själv söka efter hans andra videos på Youtube.

Dwaynes är en av de kanaler jag följer eftersom det är intressant att höra vad folk i andra länder tycker om oss och vårt sätt att leva. Och att han verkligen gillar KAJ går ju inte att ta fel på.

Så i år kan det nog bli så att jag bänkar mig vid TV;n när finalen går av stapeln bara för att se hur det går för dem.

Det som annars dominerar Youtube just nu är väl den massiva kritiken mot det nya styret i USA. Även det från hela världen även om amerikanska nyhetsmedia dominerar det flödet.

Sen är det förstås med "tuben" som med de flesta internetforum - att 90% av innehållet är bara skit.

Vet inte hur många jag sett som sitter och snackar skit om sina konkurrenter, d.v.s andra internetkreatörer. De bråkar offenligt och gör sitt bästa för att smutsa ner varandras anseende hos sina följare.

Sen har vi ju tiggarna också. Swish-hororna, som många kallar dem.

Där har jag särskilt regareat på en skånsk tjej/kvinna som tigger pengar dagligen. Hon tigger pengar till cigaretter, enerbidryck, kaffe, mat och starköl med mera.

Men på senaste tiden har hon börjat att offentligt skälla ut de som swishat henne.

Varför i herrans namn då, undra du kanske.

Jo, därför att vid hennes senaste besök på socialkontoret för att ansöka om soc.pengar hade socialtjänsten fått se att hon fått tusentals kronor via swish. För det gjorde de avdrag från hennes försörjningsstöd.

Behöver jag ens säga att hon var halvt vansinnig över detta och kände sig f r u k t a n s v ä r t illa behandlad.

Orättvist, tyckte hon. Och därför säger hon nu att de hellre får köpa presentkort hos ICA, Coop, Willys etc. och skicka till henne. För det syns väl inte i socialens granskningar då de beslutar vad hon ev. har rätt att få därifrån...

Jag tycker de gjorde helt rätt och undrar om hon möjligen övervägt tanken på att försöka skaffa sig ett arbete och tjäna ihop själv till öl, energidrycker och cigaretter.

Men som jag berättat tidigare så finns ju även mångmiljonärer bland dessa "swish-horor".

Ja, jag tvekar inte att använda det nedsättande uttrycket när en sån som Bert Carlsson ber sina följare att skicka pengar till honom för att han sitter och ondgör sig över skatter, kriminalitet och migration på sin YT-kanal.

Har man så gott ställt som han så kan man gott själv bekosta det om man tycker att man vill visa upp sig en gång i veckan och spy galla över socialdemokrater, vänsterpartister men kanske framför allt miljöpartister.

Men, för all del, om andra tycker att Bert kan behöva och förtjäna att få en del av deras egna surt förvärvade slantar så får de väl skylla sig själva då. Av mig får han inte ett öre. Någonsin!

Han får heller inte varken öre, öra eller öga av mig. Jag vet att hans kanal finns men den intresserar mig inte.

Timrå IK har vilodagar fram till torsdag då deras kvartsfinalserie mot Frölunda startar. Så igår kväll satte jag mig att titta på arvfienden Modos kvaqlmatch för att hänga kvar i högsta serien.

Och de vann mot HV71 hemma till min stora glädje. Grattis Modo!

För jag är ju ingen sån där skadeglädje-supporter som finns så många av, både här och i Örnsköldsvik. Tvärtom unnar jag Modo all framgång de kan få. Så länge det inte sker på Timrå IK;s bekostnad...

Det är härliga tider just nu för oss hockeyfrälsta. Med kvalmatcher eller slutspelsmatcher nästan varenda kväll.

Ser också fram emot söndagens långa avsnitt av Farmen. Sofia blev förstekämpe och rejält sur över det.

Frågan är nu vem hon väljer som motståndare. Törs hon ta Micke som väl är det starkaste kortet bland killarna?

Heder åt Sofia i så fall för det visar ju på stort mod. Vem av dem som är vassast i kunskap vet jag inte men tror att Sofia kanske är den enda som kan slå honom där.

Bekvämast för henne vore kanske att ta sig an Jesper eller Alida. Jag är säker på att hon tar Jesperi kunskap och tror även att hon vinner mot Alida oavsett vilken gren hon väljer att tävla i.

Men hon gillar ju Jesper så kanske hon väljer Adam. Han kanske t.o.m är lättare för Sofia att besegra i kunskap för han verkar inte ha pluggat så hårt.

Nåja, imorgon kväll får vi svaren på dessa frågor och på måndag kväll får vi väl se vem som blir nästa sttorbonde.

Där vet vi ju bara att det inte blir Marika eftersom hon haft det uppdraget i de maximala tre veckorna och därför inte är valbar.

Dagen idag får väl ägnas åt att fira nio års partnerskap mellan mig och Madame Citroen. Nu är hon skattad och körklar men ska besiktas innan maj månads utgång. Men det blir väl nån råd med det också, tänker jag...

Därmed, kära ordbrukare, önskar jag er en härlig marslördag i Trollhättan, Trillevallen, Skogås och Örkelljunga.

Vi ses!

Öm Gud vill å pjäxer´n håll`!

God onsdagförmiddag på er, folk och fä! Mitt i veckan, kan man väl säga.

Töväder igår men idag ligger kvicksilvret under nollan igen och då Thea och jag gick morgonrundan yrde det lite snö i luften. Men det är ju fullt normalt för årstiden när man bor på Sveriges midja.

Såg nyss att värdet på Elon Musks aktieportfölj hade sjunkit med 23 miljarder dollar över bara en dag. Så det är ju tur att det inte drabbar någon fattig stackare!

Men svider gör det säkert för Teslas grundare och huvudägare. USA och världen talar till Elon på det språk som Elkon förstår allra bäst. Genom pengarna!

Och världen och USA slår honom där det gör som allra ondast också. Rakt i bankkontot!

Och jag tycker inte ett dugg synd om honom. Tvärtom så förfaller jag till skadeglädje över det och hoppas att det håller i sig. Tycker att han bara får skörda vad han har sått tillsammans med Trump.

För Trump och hans entourage har ju tydligen en plan att berika USA genom att sätta strafftullar på mängder av utlandsproducerade varor. Men att omvärlden kunde slå tillbaka hade de visst aldrig funderat över.

På FB har det redan startats grupper där syftet är att få så många som möjligt att bojkotta USA med plånboken så långt det går. Inte köpa amerikanska bilar eller äta på McDonalds. Välja Espresso House istället för Starbucks när vi tar en kaffe på stan. Coca Cola och Pepsi kan vi byta ut mot våra egna läskedrycker.

Nu köper jag så gott som aldrig läsk överhuvudtaget men om jag gör så blir det nåt annat än de amerikanska. Inte heller kommer jag att äta på "Donken" eller fika på Starbucks.

Och någon Tesla kommer jag absolut inte att köoa. Inte ens om Eurojackpoten går in på fredag och jag vinner de 803 miljoner kronor som just nu ligger där. Och jag hoppas att så många som möjligt gör detsamma.

Skulle detta få stor genomslagskraft i Sverige och EU kanske Elon och Donald tvingas att tänka om lite.

Efter en hjälteinsats i Växjö av mina rödvita krigare i Timrå IK igår kväll slutade man på en femteplats i SHL 2024-225.

Så nu är det spelledigt i en vecka innan man får möta Frölunda i bast-av-sju kvartsfinaler.

Hur det går törs jag inte tippa men håller drömmen levande om högre höjder än så.

Sen måste jag ju återkomma till den där Mellon som jag inte tittade på. Efter alla små blänkare jag sett på Facebook letade jag upp vinnarlåten på Youtube och måste säga att för första gången på åratal så gillar jag verkligen Sveriges bidrag. Och att döma av alla de reaktions-videos som också finns på "Tuben" verkar det som att hela Europa också gillar KAJ, som den finska gruppen heter. Så risken är nog rätt stor att ni och jag måste vara med och betala för ESC-finalen nästa år via skattsedeln...

Och Farmen rullar på och storbonden passade på att lura sina medtävlande lite igår och töja lite på uppdragen som Vincent gav henne. Annars hände väl inte så mycket igår men det är ju trevligt att få se sommarväder och gröna träd i alla fall. Det påminner ju lite om att det bara är lite drygt tre månader till midsommar.

Så härda ut, kära ordbrukare i Tylösand, Åmal, Gullspång och Åmsele.

Det kommer en vår! Och en sommar! I år också!

Jag lovar!

Det kom igår. Och fortsatte komma under kvällen och natten. Bakslaget, alltså.

Det där bakslaget som kommer nästan varje år då man börjar hoppas på vår och värme. Igår morde då vi gick ut för dagens första lilla kissrunda, Thea och jag, var det bara lite kvar av plovallarna med snö som snöröjarna har skapat.

Annars var gräsmattorna framme och gator och gångvägar snö- och isfria.

Men mitt på dagen igår fick visst Kung Bore för sig att göra comeback på mina breddgrader. Och med norrlandsmått kan man väl inte säga att det kom så där vådliga mängder, en knapp decimeter kanske.

Men det är ju inte det man vill ha så här års. Nu har vi ju haft vinter rätt länge så nu vill man bli av med snön och ersätta den med tussilago och sen vitsippor.

Nu vet jag ju att vi lär få vänta i en dryg månad till innan det vita på marken är vårblommor och inte snö.

Så nu är åter hela nejden täckt av ett lager blötsnö. Som väl kanske smälter bort igen ganska fort för nu tittar solen fram och plusgrader var det redan vid vår morgonpromenad så kanske blir det kortvarigt.

Från Farmen fick Niclas åka hem igår. Besegrad i sågningstävlan av kaxpellen Adam. Som väl knappast blir mindre självsäker av vinsten igår.

Niclas däremot har gjort ett väldigt sympatiskt intryck på mig som en hederlig och ärlig människa med principer, vilket jag respekterar mycket. Men i en sån där tävling är det inte de egenskaperna som leder till seger eller ens till finalen. Där gäller det att ha ett rymligt samvete och vara medveten om att allla de andra också har det.

Samma sak varje år att deltagarna står inför bara kamerorna och berättar hus smarta de är med sina planer på att lura den eller den eller att "skicka hem" de andra en efter en.

Märkligt att de, varje år, lyckas hitta så många människor som tror på riktigt att de själva är aningen smartare än sina motspelare och att just deras egna planer är så mycket fiffigare än alla andras.

Vinnareb igår, Adam, är en av dessa och därför unnar jag inte rikitgt honom att vinna. Och tror heller inte att han kommer att göra det. 

Kanske visar det sig att gängets "morsa", äldsta deltagaren, Marika, spelade smartast genom att hålla sig väl med alla och delta i alla paakter som fanns.

Några veckor återstår väl ännu och jag kan inte ens gissa vilka som står där i final till sist. 

Men... den som lever får se.

Måndag råder över landet och världen. Och eftersom det blev enkel vardagsmat igår i form av matrester från frysen så har jag plockat fram en liten bit fläskfilé som jag tänkte skiva upp och lägga i grillpannan sen.

Till den blir det stekt potatis eller kanske pommes i airfryern och beasås till det.

Ha nu en underbar måndag, kära ordbrukare i Bastuträsk, Smygehuk, Sigtuna och Liatorp.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...