Idag fyller den här lilla charmknutten ett år! Lillpojken är på väg att bli stor. Bara en fråga om dagar innan han går också, enligt rapporterna från min dotter, tillika stolt moder till underverket!

Men två släkters lillpojke fick han ju inte vara så länge. Redan i augusti förra året föddes ju kusinen, Samuel. Det andra lilla underverket. Här är de klädda i likadan pyjamaser. Är de fina eller är de fina?

Det skiljer fem månader mellan dessa två unga herrar men till formatet har redan Samuel vuxit om sin storkusin.

Det lär säkert komma att ändras och kanske mer än en gång också, det får väl visa sig.

Tyvärr är det lite för långt att åka från Sundsvall til l Diö i södra Småland där Luis bor så jag kommer inte att fira honom på plats.

Han får sina paket nästa gång vi ses istället. Och i den åldern bryr man sig nog inte heller så värst, tror jag.

Jag fick alltså uppleva både morfars- och farfarsskapet till sist. Många jämnåriga med mig har ju vuxna barnbarn och någon enstaka kanske t,o.m barnbarnsbarn.

I 35-årsåldern råkade jag på en av mina kvinnliga klasskamrater från grundskolan. Hon var då nybliven mormor. Hade fött en dotter när hon var sjutton år. Som sedan fått barn redan vid sexton års ålder.

Visst kan det gå bra men jag är glad att jag själv inte blev förälder så tidigt. För jag hade definitivt inte varit mogen för det, kan jag säga.

Även lite senare, då jag gick i gymnasiet var det två jämnåriga tjejer som hoppade av skolan för att de blivit gravida.

Hur det gick för dem eller för deras barn har jag dock ingen aning om för det hände under de tre år då jag bodde i Gimo i norra Uppland.

Dit har jag inte längre några band förutom att min pappa är begravd där liksom hans andra fru. De få kompisar jag hade därnere flyttade också därifårn och sedan ifjol höst är alla dessutom borrtgångna.

Jag har lite kotakt via FB med en tjej jag kände under de där åren men hon blor inte heller kvar. Däremot har hon jobbat där i alla år men bott på annan ort några mil bort. Annars är den boken helt stängd numera.

Och det är lika så gott. Jag lyckades aldrig riktigt trrivas där. Attityden från "infödingarna" blev jag aldrig klok på. Nästan ingen som fötts på orten umgicks alls med inflyttade.

Och då ska man veta att de inflyttade var i majoritet eftersom orten vuxit snabbt och mycket tack vare två stora industrier som de flesta jobbade i. Eller hade jobb hos underleverantörer.

Idag hoppas och tror jag att den där mentaliteten försvunnit eller åtminstone minskat betdligt.

Det fanns dessutom ett annat fenomen. En rivalitet mellan grannsamhällena. Många i Gimo ogillade och nästan föraktade folk från grannorterna Österbybruk, Alunda och Östhammar.

Och jag antar att de som bodde i nämnda grannsamhällen tyckte likadant om Gimoborna.

Därför lämnade jag utan saknad i januari 1976 då farsan skjutsade mig och det lilla jag ägde tillbaka till min barndomsstad och ett inackorderingsrum hos en änka i hennes trerummare.

Hon bodde själv i vardagsrummet och hyrde ut de två sovrummen. Det minsta av dem bodde jag i men bara en knapp månad. Från och med februari hade min arbetsgivare fixat en liten etta med kokskåp i huset mittemot.

En möblerad lägenhet var det men jag tog dit min egen säng eftersom den som fanns där var en sn där gammal skåpsäng med spiralbotten i och madrass som var så tumm att det kändes som om jag låg direkt på de där spiralfjädrarna. Så den fick stå obrukade, uppfälld och med draperiet fördraget så länge jag bodde där.

Ute är det vårlikt igen nu efter flera dagars töväder. Det är mest i norrsluttningar och på skuggiga ställen som det finns någon snö kvar nu. Lite rester efter snöröjarnas lastmaskiner förstås men även dessa har krympt rejält.

Ett annat gl'djeämne var Timrå IK;s insats i den första i bäst-av-sju kvartsfinaler i SM-slutspelet. Man vann borta mot Frölunda i ett fullpackat Scandinavium i Göteborg.

Imorgon bär det till på nytt och skulle man lyckas vinna igen så har man berövat Frölunda deras s.k momentum.

D.v.s fördelen av hemmaplan i sista avgörande matchen. På tisdag och torsdag är det göteborgarnas tur att komma upp hit till Sveriges midja och försöka slå Timrå i deras hemmaborg, SCA Arena.

Strålande tider, härliga tider just nu för oss hockeynördar. Matcher i stort sett varenda dag under några veckor. Idag t.ex lär jag nog titta på Brynäs andra kvartsfinal mot Malmö i Gävle.

Det kräver förstås att man endera ringer efter hämtmat eller ser till att man har nåt som bara behöver värmas upp i nån av pauserna. Och någon pizza eller annan levererad mat blir det inte tal om.

Nej, snålvargen inom mig hittade en lagom matlåda med min egenlagade korvstroganoff gjord av den där suveränt goda falukorven som Lidl erbjöd till bra pris förra veckan. Den har en kötthalt på 80% och är således smakrik och mycket god. Samt har en fin konsistens också med så mycket kött i den.

Tror att deras fabrik ligger nedåt västkusten nånstans. Typ Göteborg eller åt det hållet i alla fall. Men det är inget vi ser ofta i butikerna häromkring.

Lidl sålde flera olika sorters korvar från samma fabrik förra veckan men just falukorven fanns det lite kvar av då jag besökte Lidl i stan för nån dag sen. Så nu ligger det två stycken såna i min frys också för framtida bruk.

Därmed ska jag ta på skor och jacka och gå till närbutiken och fylla på snusförrådet. 

Så jag tillönskar mina kära ordbrukare en fortsatt trevlig lördag och helg i Limdome, Skebokvarn, Alsike och Harads.

Gud vare med er! För själv har jag inte tid just nu...