Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar.

Men nu är den alltså här, den där helgen som vi börjar längta tillbaka till så fort den är över. Den man försöker minnas då nordan ligger på som värst och polarkylan får det att knäppa i stugknutarna.

Hoppas att ni alla kan, orkar, vill och får fira den på bästa möjliga sätt. Med nära och kära samt god mar och dryck!

För min del blir det ingetdera. Det enda som står på dagens agenda är att skjutsa Thea till Norrhassel. Så heter byn där min tidigare arbetskamrat P-A bor. Och där ska hon få vara tills husse kommer hem igen.

Imorgon bitti ska jag tillsammans med yngstingen och hans mor sätta oss i bilen och köra E4 söderöver tills vi kommer fram till en plats som heter Lagan och ligger nån mil norr om Ljungby i södra Småland. En resa på ungefär nio timmar, enligt yngsta dottern som bor därnere i krokarna. Närmare bestämt i Diö men där hittade vi inget boende så det fick bli ett par mil därifrån. Och dagen därpå, söndag, är det dop av lillprinsen. Mitt allra första barnbarn ska välsignas av Vår Herres ombud på plats och få vatten på sitt vackra huvud. Här i sin pappas trygga famn...

Bilden är en dryg månad gammal så han lär ju ha vuxit en bra bit sen dess. Men det får jag ju dokumentera på plats under helgen och återkomma med under nästa vecka.

När det nu är som det är och vi bor så långt ifrån varandra är det fantastiskt med intenet och sociala medier.

Dottern och mågämnet lägger ut bilder och filmer nästan varje dag så man får följa hans utveckling kontinuerligt.

Och det är ju stor skillnad nu mot då de var häruppe och hälsade på i slutet av april. Kroppen växer förstås. Men det allra mest påtagliga är hur personligheten börjar växa fram och utvecklas.

Och tack vare modern teknik så får jag följa hans utveckling nästan lika nära osm om de bott kvar här. Det är jag djupt tacksam över! Det är bara den fysiska närheten som inte nätet kan erbjuda.

Tacksam är jag också att min gamle kompis från fabriken kunde tänka sig att ta hand om Thea medan jag är borta. Absolut hade jag kunnat ta henne med. Det hade även uppskattats av mågämnets familj som ju är de som haft henne tills hon blev min för 1½ år sen ungefär. Men jag tyckte att hennes väl och ve var viktigare.

Morgondagen är förhoppningsvis också en av årets lugnare dagar i trafiken. Många avstår nog från att köra om de haft riktigt roligt på midsommaraftonen så jag räknar med ganska gles trafik och få eller inga vägarbeten.

Nu har vi alltså nått toppen när det gäller ljuset. Men ännu dröjer det ju rätt länge innan man behöver sätta på Thea reflexvästen när man går ut med henne om kvällarna.

Vi har extremt mycket flugor i mina trakter i år och det har surrat duktigt kring öronen framför allt i köket. Flugsmällan har jag fortfarande inte hittat. Men jag köpte en ny för bara en ynka tia på ÖB och den har fått göra rätt för sig, kan jag lova.

Dessutom har jag konstaterat att det där som en ung kille på jobbet berättade för länge sen och som jag även skrev om här, inte verkar stämma. Han sa att hans farfar/morfar hade hittat på ett eget sätt att avliva flugor. Han ställde in en skål med nåt sött i microugnen och vred på tidsvredet. När sen några flugor letat sig in smällde han igen luckan vilket skulle ha avlivat dem omedelbart enligt denne yngling.

Stämmer dock dålgt!

Nejdå, jag har inte avsiktkigt testat det. Men igår då jag hade värmt matlådan från frysen med bondomelett i och öppnade luckan flög det ut en fluga som absolut var levande efter 2 dryga minuter i en micro på trekvarts effekt.

Så det blir nog att fortsätta jaga dem med min nya fina flugsmälla.

I min tidigaste barndom drev min mormor en sommarbutik i den gamla fäbodstuga som var vårt sommarviste.

Från den tiden hade hon kvar nån sorts remsor med nåt svart och kladdig på. Dessa hängde man upp på strategiska platser och de lockade till sig insekterna. Som fastnade och dog ganska fort.

Mycket effektiva var de men jag misstänker att de innehöll en massa gifter som säkert är förbjudna för länge sen.

Likaså hade hon nåt hon kallade mygg-papper. "Nexa" stod det på förpackningen.

En liten pappersremsa med ett hål i där man kunde stoppa in en avbrände tändsticka att hålla den med medan den brann och spred en rök som myggorna dog av.

Ett sånt papper brukade hon bränna varje kväll i stugan då vi var på väg i säng och antalet mygg minskade då rätt drastiskt, om jag minns rätt.

Kanske minns några av er de där svarta flugfångarremsorna eller Nexa-papperen som tog kål på myggen. Berätta i så falll gärna det i en kommentar.

Därmed önskar jag trevlig midsommar till alla mina kära ordbrukare i världens alla hörn. Som i Hargshamn, Kårböle, Viggbyholm och Stenugnssund.

Vi ses! Hoppas jag...

Också dessa var mycket effektiva och säkerligen förbjudna för länge sen.

Det är en underlig och i sanning föränderlig värld vi lever i. Under min barndom/ungdom hörde jag ofta vuxna säga saker som att nu har väl ändå utvecklingen nått så långt den kan. Nu kan de väl inte uppfinna så värst mycket mer.

Och nu vid dryga 66 års ålder skrattar mina barn åt mig när jag berättar lite om hur världen såg ut på sextiotalet.

Inga datorer, mobiltelefoner. Inget swish, inte en uppsjö av radio- och TV-kanaler att välja mellan.

Jag minns så väl hur stort det var när TV2 startades upp.

I den åldern bodde jag hos mormor och hennes svartvita TV var så gammal att hon måste köpa en liten dosa, en TV2-tillsats, för att kunna se det nya och märkvärdiga. Och ville man byta kanal var det bara att lyfta arslet ur soffan och gå fram till apparaten. Det skulle dagens unga få pröva på nån gång!

Min första egna mobiltelefon köpte jag begagnad för dryga 25 år sedan och hade kontantkort i den de första åren. På den kunde jag ringa och skicka sms och var rätt nöjd med det.

På min första nya mobil kunde man dessutom spela nåt som hette snake och ytterligare några enklare spel.

Och idag, c:a 20 år senare är det nästan lättare att räkna upp vad man INTE kan använda telefonen till.

Och nya finesser tillkommer hela tiden inom data- och telefoni. På gott och ont.

Det här med AI (Artificiell intelligens för den som ev. inte visste vad bokstäverna står för) kommer att ta mer och mer plats i vår vardag under kommande år, Det är ju ännu ett ganska nytt påfund men utvecklinge galopperar fram i en hiskelig fart.

Givetvis har den kriminella världen börjat hitta sätt att använda tekniken för att lura av oss pengar.

Så sent som igår, när jag spelade Word Blitz på Facebook en stund ploppade det upp en film i reklamavbrottet där en AI-genererad avatar av Kung Carl XVI Gustaf tittade in i kameran och en AI-genererad kopia av hans röst talade om hur fort man kunde bli snuskigt rik genom att köpa kryptovaluta. Har även sett kronprinsessan i en liknande reklamfilm.

Då kan man kanske tycka att den som är dum nog att tro på sånt får skylla sig själva om de låter isg luras. Men det måste ju finnas massor av sånt folk. Annars skulle väl ingen göra sig besvär med att skapa den där reklamen.

Olagligt får jag verkligen hoppas att det är. Eller har lagstiftarna kommit på efterkälken?

I så fall gäller det nog att de sparkar sig ifatt illa kvickt. För att döma av hur snabbt det utvecklasts så är det ju bara en tidsfråga innan de där avatarerna blir så verkliga att ännu fler låter sig luras.

Vad som också förbryllar mig är att jag inte har hört eller sett att media uppmärksammat problemet.

Och de där bedragarna borde ju vara rätt enkla att lokalisera och lagföra. För reklam på sociala medier är ju inte gratis för någon annonsör. Därmed måste väl ansvariga för t.ex Facebook reagera och anmäla, kan man tycka.

Å andra sidan har jag ju själv anmält ett stort antal uppenbara bluffreklamrutor och fått till svar att de inte hittar nåt fel på dem. Så då är det väl fritt fram för pengasugna skojare då...

Skojare och skurkar har ju funnits i alla tider och lär så göra även framgent. 

Och det är väl bara att försöka hänga med så gott man kan och minnas den gamla devisen att "När nåt låter för bra för att vara sant så är det nästan aldrig sant heller"!

Ett exempel på den saken har jag även sett idag. Det var ett sånt där mirakelpiller som skulle få sen att gå ner tio kilo på bara två veckor. Jag tittade in och läste och längst ner på sidan fanns det omdömen från kunder.

Ett av dem var ett ganska ovanligt namn. Hon sades vara 55 år och bo i Vårgårda. För skojs skull googlade jag namnet och fick fram tre kvinnor i hela Sverige som hette så. Den äldsta var 97 medan de andra två båda var under 440.

Man behöver alltså inte sno någons identitet, det räcker att hitta på ett namn, en ålder och en plats.

För det är ju knappast nån som kollar ändå...???

Jo, tänk att här finns en som gjorde det. Och kollade upp några namn till också på andra orter. I ett fall hittade jag en person där namn och ort hittades men han var ett år äldre än han i reklamen.

Då KAN det förstås vara så att annonsen lades ut i förra veckan och han har fyllt år sen dess.

Men jag tolkar det förstås som att  det är bara lögner och påhitt. Och sörjer över att det tydligen finns folk som gladeligen låter sig luras.

Men såna är förstås varken jag eller ni, kära ordbrukare i Väckelsång, Sågmyra, Genarp och Lysekil.

Trevlig lördag på er. Ät och drick nåt ni tycker om. Själv har jag tinat en låda köttbullar med egengjord sås som jag ska koka lite färskpotatis till och värma dem i micron. Inte dumt alls!

Vi ses!

Det märks att det är sommar. Både utomhus och inomhus. Vi fick lite regn för ett par dagar sen men solen kom

tillbaka även om det inte precis är nån värmebölja.

Men nån sån behöver jag inte heller, det räcker så bra med rådande 17-20 grader och lite svag vind.

Minns att på den tiden jag bodde i villa hade  jag abbonnemang på lokalbladets papperstidning. Då märkte man även tydligt på den att det var sommar. För då var den så mycket tunnare än annars så när man bar den i samma grepp som man brukade göra så mindes ju fingrarnas muskler hur man skulle hålla.

Vilket gav följden att man tappade tidningen på väg in från postlådan eftersom den var så tunn.

På TV-tablåerna märks det nästan allra tydligast för sommaren är reprisernas tid. På gott och ont...

Jag menar... många av de program de repriserar på sommaren kan jag tycka att de aldrig borde ha sänts ens första gången. Och än mindre sändas i repris...

Men det handlar förstås om pengar. Repriser på egenproducerade program antar jag är gratis att sända. Och kanalcheferna försvarar sig säkert med att det ändå är så få som ser på TV på sommaren.

Sommaren märks också på statsistiken över beökare på den här bloggen. Jag brukar titta på den nån gång ibland mest av nyfikenhet.

Nu kommer jag väl aldrig att få tusentals eller ens hundratals besökare per dag men när det nån enstaka gång går uppåt 40-50 personer blir jag ändå lite glad. Men som det ser ut nu är det bara en handfull människor som frivilligt eller med slumpknappens hjälp tittar in och kanske läser.

Kommentarer är det också rätt tunnsått med. Men den saken brukar ju gå lite upp och ner så det bekymrar mig inte så värst. Men ni ska veta att jag uppskattar dem jag ändå får.

Ja, visst blir jag glad över de kommentarer jag får. Tycker liksom att en kommentar är ett kvitto på att någon läst mina ord och funnit dem värda att reagera på. Och man måste absolut inte bara stryka mig medhårs utan jag är också mottaglig för konstruktiv kritik för då lär jag mig ju nåt. Och utvecklas kanske lite.

Från och med i eftermiddag kommer jag att på ännu ett sätt märka av att det är sommar. För idag bommas skolorna igen här i stan och det kommer att höras ungar ute alla dagar i veckan framöver. Barn som njuter av sommarlovet. Det ord man tyckte var det vackraste som fanns mellan 1964-1975. D.v.s de år jag gick i skolan och hade sommarlov.

Hon är nåt år yngre än jag, den där lilla ljuslockiga norska flickan som låg på svensktoppen med denna odödliga klassiker i börjab av sjuttiotalet. Och än idag händer det att den spelas i min lokala P4-kanal.

Nu är ju inte alla sommarlåtar en hyllning till årstiden heller.

Den är ännu äldre än Anita Hegerlands sommarplåga men fortfarande en låt som gör mig glad. För jag tycker att det var väldigt modigt av Bengt Sändh att sjunga in och ger ut denna käftsmäll på nåt så heligt som svensk sommar.

Och det är ju rätt mycket sanning i den också, känner jag. För visst kan det bli lite för mycket av det goda.

Det finns ju hur många sånger som helst som hyllar sommaren så det kanske behövs lite motvikt också!

Min personliga favorit bland sommarlåtar blir ändå den här.

Ja, jag VET att jag lägger ut Lundell-låtar stup i kvarten. Gilla läget eller scrolla förbi om det inte passar!

"Är det kärlek du vill ha så är kärleken här nu

Den väntar på ditt drag, på ditt första steg

Några blickar, några ord

Det är allt som behövs nu

Se dig omkring, det är en öppen väg

Om sommaren..."

Jag tycker om melodin, jag tycker om texten och hur text och musik harmonierar. Det är ännu en i raden av sånger jag tvivlar på att jag nånsin kan tröttna på.

Därmed ska jag nöja mig för idag och hoppas att mina kära ordbrukare gör det bästa ni kan av just er sommar. Hur den än blir och så länge den nu räcker i Västerfärnebo, Glanshammar, Trelleborg och Altersbruk.

Tack för besöket och välkommen åter! Kommentarer uppmuntras vänlig men bestämt!

God eftermiddag på er, kära ordbrukare! Idag har jag både vaknat svintidigt och haft sovmorgon.

Går det ens? Jodå, för en lagom finurlig människa är det mesta möjligt.

Det började med att jag vaknade en kvart över fyra imorse. Efter 101-15 minuters försök att somna om gav jag dock upp och steg ur sängen. Fixade mig en kaffskvätt och satte mig här ett slag.

Och efter knappa två timmar kom så John Blund och tittade förbi med sandsäcken så då kröp jag tillbaka ner under täcket och låg kvar ända tills klockan nästan slagit tio.

Då krafsade det på dörren samt att jag hörde Theas missbelåtna stämma utanför. Men det missnöjet gick fort över i euforisk lycka då jag klätt på mig och öppnat dörren.

Och det var nog mer saknad än full blåsa som irriterat henne för så fort hon fick se mig så ville hon upp i famnen. Som varje morgon.

Vi har liksom en liten kramstund på morgnarna då hon får lite klapp och kli medan vi småpratar med varandra. D.v.s jag pratar och hon svarar med sina små belåtna grymtningar.

Samma ljud kommer även om jag sjunger eller visslar medan jag har henne i famnen. Så det kan väl inte låta så bedrövligt då, tänker jag. För hon har samma beundrande blick på mig även då.

Idag den 13/6 måste ni alla komma ihåg att säga grattis om ni träffar en polis eller flera. Det är nämligen Aina som har namnsdag idag.

DEN benämningen på uniformerade poliser fanns inte i min barn- eller ungdom. Den är av betydligt senare datum och jag tror att den kommer från den förortssvenska som talas runt Stockholm.

Vad poliser i allmänhet tycker om det vet jag inte alls. Men kanske är det lite trevligare än snuten, bängen, scheriffen och de andra äldre slangorden för lagens väktare.

I min barndom var namnet Aina synonymt med en dam som var vän till familjen. En tant, som vi barn kallade kvinnliga vuxna. En tant som bakade de godaste småkakorna och dessutom fler sorter än någon annan hade ork och fantasi till. Så jag följde gärna med då de vuxna skulle hälsa på hos henne.

Hennes man hette Folke och var nåt så ålderdomligt som skomakare. ALltså en riktig skomakare med en egen liten verkstad. Han tillverkade skor på beställning men jag tror att merparten av hans arbetsdagar gick åt till att laga skor, halvsula dem och byta klack på dem. Samt att laga väskor som gått sönder.

På den tiden köptes inte nytt om det gick att laga det gamla.

Sen har jag funderat lite över hur det kan komma sig att det här lilla landet hela tiden får fram världsstjärnor inom alla möjliga idrotter. Såna där som nästan inte går att slå under de år de är som allra bäst.

Vi minns ju alla Björn Borg och Ingemar Stenmarks härjningar i skidbackar och på tennisbanor för 40-talet år sedan. I deras spår följde sedan flera generatione duktiga både tennisspellare och utförsåkare.

Gunde Svan, Magdalena Forsberg och Carolina Klüft är fler exempel på såna idrottare.

Och nu har vi alltså Armand Duplantis. Som är så överlägsen bland stavhopparna att alla de andra vet redan innan de börjat tävla att det nästan krävs att han bryter ett ben för att han inte ska vinna.

Vad säger SD om en sån som han? Han är ju visserligen varken muslim eller mörkhyad men frågan är ju ändå om de räknar honom som svensk.

Kan också tänka mig att många amerikaner är besvikna att han valde att tävla för Sverige och inte för USA. För det var ju där han föddes, växte upp och lärde sig hoppa sådär överlägset bra.

Vad jag dock är ganska säker på är att även hans stjärnstatus kommer att få en massa småtjejer och killar att vilja testa på stavhopp. Och några blir säkert rätt duktiga även om det förstås blir svårt att överträffa Duplantis.

Torsdag råder och igår, liksom förra onsdagen, hade jag lite flyt vid V86-tävlingarna. En satsad hundralapp från förra veckans vinst blev till 240 kr tillbaka tack vare två rader med sex rätt på. Det går bra nu...

Sen... måste jag ju få återkomma till det där partiet som jag har så svårt för att tycka om. SD är varken nazister, fascister eller rasister hävdar de indignerat så fort någon antyder nåt sånt.

Ändå händer det ideligen att deras partifunktionärer gör Hitlerhälsning eller sjunge nazistiska sånger på tyska. Vilket alltså hände på deras valvaka. Nu igen!

Ni kan läsa själva i Jonas Gardells utmärkta krönika i Expressen...

https://www.expressen.se/kultur/jonas-gardell/varfor-blir-det-sa-har-sa-fort-ni-blir-fulla/?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2fzhb069JD2y0t3SKJ29M5e_y87rW8BY-iJ8t_tZp6b_cO6JOa7mSlVu8_aem_AUYI30M-1fs9OgT-n4CQBF4VLwxjfW3ek1YwUNevbnNdf6e6huddJVlY3YJG3Nke8_MjBCHsdGG2vIJ8DHVKrgHS

Jag undrar precis som Gardell; Varför blir det så här så fort ni blir fulla???

Av barn och fyllhundar får man veta sanningen, lyder ett gammalt talesätt. Och kanske är det under alkoholens inverkan som folks verkliga personligheter kommer fram.

Detta fenomen är föga förvånande i min värld. Jag vet ju varifrån de kommer, de flesta av dem!

Vad jag däremot INTE kan fatta är det faktum att oavsett vilken skit media grääver fram om dem så växer de kontinuerligt ändå. Vilket gör mig orolig för Sveriges väljare mentala hälsa och kunskaper i historia.

Nej, nu ska jag gå och inventera min frys och ta fram nån matlåda som kan bli middag av idag.

För jag har ingen lust alls att ställa mig och skapa nåt nytt, gott och spännande.

Idag handlar det bara om bukfyllnad!
Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt härlig torsdag i Ytterby, Näsåker, Påarp och Bollstabruk!

No´ tänk´ je vi lär ses na mer! Nan gang!"

Nu är det gjort! Nu är beslutet taget, verkställt och därmed oåterkalleligt. Kort sagt så har jag varit och gjort min medborgerliga plikt att rösta i valet till EU-parlamentet. Eller nyttjat min demokratiska rätt, om man så vill.

Men egentligen tycker jag att det är nästan lika mycket plikt som rättighet att rösta i allmänna val. Såväl till EU, som till riksdag, region och kommunfull,äktige.

Det har ju inte varit så självklart i alla tider, precis. Den allmänna och lika rösträtten i Sverige är väl inte stor mer än hundra år gammal? Att vi var sist i Norden med att ge kvinnan samma rätt som mannen där är faktiskt något jag sköms över fast jag inte ens var född då.

Och än idag finns ju ett antal nationer där folket inte får rösta alls. Samt nationer där man får rösta men där alla politiska partier utom ett är förbjudna. I såna länder (Kuba, Kina och Nordkorea t.ex.) är ju valet ännu mer ett spel för gallerierna än här hos oss.

Vad sen EU beträffar så är jag lite kluven till vårt medlemskap där. Visst finns det fördelar för oss som medlemmar. Men samtidigt släpper vi ju ifrån oss makt över saker som vi borde få bestämma själva.

Ta t.ex det här med det industriella rovfisket med mastodonttrålare i Östersjön som är på god väg att utarma ett helt innanhav på allt liv. Är det verkligen rimligt att hela EU ska ha nåt att säga till om där?

I min värld borde det vara Sverige, Finland, Polen och baltstaterna som borde styra där. Det är ju bara vi som berörs negativt av det. Varför ska Grekland, Spanien, Portugal, Belgien och Italien ha nåt att säga till om där?

Lika lite som jag tycker att vi ska lägga oss i fiskekvoterna i Medelhavet eller ATlantkusten i Spanien och Portugal.

Några svenska partier vill stoppa den där råa våldtäkten som västkustfiskarna tillåts att begå dagligen mot vårt marina skafferi på den östra sidan.

De kan väl skaffa mat till sin odlade lax och öring i Nordsjön lika gärna. Den är ju så mycket större och tål ju fisket på ett helt annat sätt.

Så nu hoppas och tror jag att min kandidat kommer in i parlamentet och tar strid för vår strömming och övrig fisk i Östersjön.

Vi har fått lite välbehövligt regn här på Sverige midja och det är gra himmel över stan idag. Åskan gick en stund igår kväll också och som alltid tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte längre arbetar i fabriken där jag tillbringade så många år.

Den är ju nämligen vad man kallar el-intensiv industri och strömstyrkan som trycks in i smältverket ligger runt 160 kA. D.v.s 160 000 ampere. Lite annat är de tio ampere vi har i de flesta svenska hems väggutag.

Den stora strömstyrlan skapar ju förstås väldigt starka magnetfält vilket har en förmåga att attrahera åskmolnen. 

Eller på ren svenska - Kommer det in ett åskväder mellan bergen där staden ligge så slår den ned i fabriken med stor säkerhet. Det är liksom en naturlag.

Ibland går det bra och allt som händer kan vara att belysningen slocknar en stund. Men vill det sig illa kan hale fabriken bli helt strömlös. Och det kan den inte vara så värst mycket mer än nån timme innan det blir stora driftsstörningar när man väl kommer igång igen.

Det är ju, som sagt, inte alls mitt bekymmer längre. Men det finns många människor kvar där som jag räknar in bland goda vänner och jag vill ju dem bara väl förstås.

Annars... Så är det visst söndag, med allt vad nu det innebär. I min slowcooker ligger typ 8 hg tjocka revbesspjäll com köptes för en spottstyver igår på närbutiken. De hade extrapris på dem men i disken låg även en förpackning med en stor röd klisterlapp på där det stod "Halva priset - kort datum"

Bäst-för-datumet var 11/6 som väl är på tisdag så jag tänkte att det nog inte var nån fara eftersom den dels var vacumförpackad och dels låg i kyldisk. 

Och såvitt min näsa kunde bedöma då jag tog ut den ur förpackningen imorse så var det inget fel alls på den.

Så jag snodde ihop en marinad med olja, soya, lite honung och kryddor som den fick gona sig i ett slag innan jag lade den i slowcookern. Så jag förväntar min mört och saftigt kött som alltid med den tillagningsmetoden.

Som tillbehör tänkte jag vispa ihop en grönpepparsås av stekskyn och koka lite broccoli.

Sämre söndagsmiddagar har jag ätit i mitt liv!

Så ta nu och fixa till nåt som just ni tycker om, kära ordbrukare i Mörrum, Skärplinge, Lysekil och Skälderviken. Fin mat är ju inte nödvändigtvis dyr. Utan den mat som man själv tycker är godast. Vilket förstås kan variera med humör och sinnesstämning. Går genast och rösta om ni inte redan gjort det!

Vi ses!

Lördag råder över Sverige och världen. Dagen innan EU-valet. Och det blir nog så att jag går och röstar på själva valdagen. För helt och hållet har jag ju inte bestämt mig ännu.

Det enda som är tvärsäkert är att inget parti ur Tidötrojkan är aktuellt för att få min röst.

Ska jag vara ärlig så har jag röstat varje gång sen jag blev gammal nog att få göra det. Och till riksdagen alltid på samma parti. Till kommun och landsting/region har jag gjort annat val några gånger men alltid samma parti när det handlar om hela Sverige.

Nu handlar det om Eurpaparlamentet och jag kan inte precis påstå att jag är insatt i frågorna eller vad respektive parti vill. Men så mycket fattar jag ändå att jag inser att de som främst tjänar miljonärer och kapitalägare här hemma har knappast nån annan agenda i EU-parlamentet. Därför går Tidöpartierna fett bort!

Åkessons valdilm har dykt upp under reklampauserna både i TV och på datorn. Ni vet den där han säger att "I vårt Europa bygger vi murar".

Min första tanke när jag såg den första gången var att jag undrade hur de kunde lägga fram det budskapet. Men så insåg jag att det är ju vad de hela tiden velat göra även här i Sverige.

Bygga murar mellan svenskt och osvenskt. Bygga murar mellan fattig och rik. Dock inte så höga murar att man inte kan kasta pengarna man tar från den fattiga sidan till den rika.

Den omvända Robin-Hood-politiken, alltså.

Och ju fler gånger jag hör Åkessons ord desto mer skrämmande blir de. För det är ju precis det de vill! Och hans hejaklack lär väl växa även av de orden. Folk är ju så insnöade numera att allt fler tror på honom.

Det spelar liksom ingen roll vad de hittar på eller vilka skandaler som avslöjas. Jimmie vet precis hur han ska använda offerkoftan för att få folkets sympatier. Och det är kanske det som skrämmer mig allra mest.

Under mina tonår var det den vänsterorienterade flower-power-rörelsen som fick mest uppmärksamhet och de skrämde också många av de som då var i min ålder. 

Men det var ändå en rörelse som handlade mest om kärlek, omtanke och fred på jorden.

Sverigedemokraterna handlare absolut inte om kärlek på något sätt. Utan om missunnsamhet, fientlighet, okunskap om andra kulturer och livsåskådningar. Om att lilla Sverige skulle vara så mycket märkvärdigare än resten av världen.

Men jag måste ju säga att jag är stolt över att leva och bo i ett land som människor vill komma till. Hellre det än ett land som människor flyr ifrån. Men vi är snart ett sånt land om SD får fortsätta härja.

Så rösta enligt er övertygelse, kära ordbrukare! Men rösta inte för fler och högre murar!

Om ett par veckor ska jag ju ut och resa lite igen. Besöka södra Småland och Diö för att vara med på barndopet för mitt första barnbarn. Därför lade jag ut en liten blänkare på FB om det fanns någon som kunde ta hand om Thea över midsommar. Skulle absolut kunnat ta henne med men känner att 9-10 timmar i hundburen både lördag och måndag inte är det optimala för hennes skull. Visst, man får stanna och rasta henne med jämna mellanrum men ändå.

Och jag fick napp från en f.d arbetskompis som bor en bit ut på landet. Enda bekynret var att hans hund, en blandrastik som är ungefär hhälften så stor som Thea, ibland blev aggressiv mot andra hundar.

Så igår packade jag in henne i bilen för att åka och hälsa på P-A (som han kallas ibland) för att se hur de verkade funka ihop.

Och än en gång visade hon mig hur förståndig hon är. Jättelycklig då hon fick syn på PA;s hund. Som dock var mer reserverad. Nyfiken, hon också, men betydligt försiktigare.

Och när de hälsade på varandra tyckte hon kanske att Thea var lite för "på" och gläfste ifrån åt henne. Och tänk, genast backade min lilla Thea och visade respekt. Sen höll hon lite distans men ingen av dem visade den minsta aggressivitet. Så därmed är det bekymret löst.

PA tyckte dock att jag skulle låta förfrågan ligga kvar. Utifall att kanske nån på närmare håll skulle rebjuda sig. 

Der är ju 4,5 ,il till byn där han bor. 

Men jag tror ju att om nån hade velat så hade de redan hört av sig och det känns tryggt och bra att hon får bo på landet i några dagar medan husse är i Småland.

Lördag råder, som sagt. Och drämed är det förstås V75-tävlingar. I Östersund går de av stapeln den här veckan och jag ska förslösa en del av pengarna jag vann i onsdags på att tota ihop en chans till rikedom.

Så håll era tummar för mig i eftermiddag, kära ordbrukare i Lagmansören, Malexander, Tofta och Smygehuk!

Vi ses! Nån gång...

God nationaldag på er, kära ordbrukare! Eller ska jag kanske börja kalla er Sverigevänner istället. Bara för att markera att det där näst största partiet i landet inte har ensamrätt på det ordet.

Nej, jag lär nog fortsätta att använda salig Åke Catos trevliga benämning på mina läsare. Han skulle fylllt nittio år i år om han fått hänga med. Men om jag minns rätt blev han några och åttio innan han lade ner pennan för gott.

Igår blev det ett glatt inlägg som motvikt till all galla jag så ofta spyr över politiker och andra misshagliga personer eller företeelser.

Och jag uttyckte visst även en liten from förhoppning om utdelning på mitt travspel.

Och kan ni tänka er, det BLEV det! Absolut ingen förmögenhet men sex rader med fem rätt gav ändå en femtiolapp per styck. Och 300 kronor tillbaka på satsade 120 är väl ändå mer än godkänt. Särskilt om man räknar om det till procent för då blir det ju över 100% i vinst.

Såna summor tar jag dock aldrig ut utan de får stå kvar och betala för nästa gång jag får lust till spel.

På Facebook har jag sett de senaste dagarna att jag inte är ensam om att tycka att det är sjukt gott om flugor i år. Jag letade förgäves efter min flugsmälla men börjar tro att den kanske gått sönder men att jag glömt det. Eller möjligen om kanske yngstingen fick den med sig när han flyttade ut. 

Så länge han bodde här fanns oftast flugsmällan i hans rum eftersom han är betydligt mer aggresiv mot allt vad insekter heter än jag. Men när det surrar omkring 14-15 st i köket när man lagar mat eller sitter och käkar så blir även jag smått irriterad.

Och när jag skrev närmast ovanstående stycke dök det upp en sån där gammal anekdot som jag inte tänkt på sen många år. Det var en semesteravlösare på jobbet som berättade att hans farfar eller morfar hade listat ut ett eget sätt att avliva flugor.

Han ställde helt enkelt in ett fat med något som lockade dem i microugnen. Nåt som blivit lite för gammalt eller lite sirap/homung eller nåt annat sött. Sen ställde han tidsvredet men lämnade luckan öppen tills han såg att en eller några flög in.

Då smällde han raskt igen luckan och efter vad mannen berättade så knalldog flugan direkt.

Den varianten har jag dock inte prövat och rekommenderar ingen annan att göra det heller.

Med flugsmällan vet jag ju att de inte plågas utan får en omedelbar himlafärd. Hur fort det går med microvågorna har jag ingen aning om. Och flugor är ju faktiskt också levande varelser.

Och apropå nationaldagen så kanske någon minnesgod ordbrukare kommer ihåg en annan liten anekdot jag berättade för ett par år sedan. Just den här dagen.

På en tvärfacklig kurs jag deltog i var det en sjuksköterska som berättade om en morgon då hennes sambo hämtade henne från nattskiftet på sjukhuset.

Deras lille son var med i bilen och var ilsken över att de fått vänta så länge på  henne.

Då hade hon förklarat att hon inte kunde gå därifrån förrän hon hade berättat för nästa skift hur läget var på avdelningen. Och bland annat hade non sagt att de måste gå igenom "Natt-journalen".

Då hade pojken tittat på henne och frågat om de brukade sjunga "Natt-journal-sången" också! 

Den tyckte jag var kul förra gången jag skrev ner den och den är ju lika kul än idag.

Därav dagens rubrik, förstås!

Torsdag är det ju också och jag mindes precis att jag ju faktiskt har en portionsförpackning ärtsoppa kvar från senaste koket. Finns det nåt svenskare att hedra nationaldagen med?

Vardagsmat, kanske någon säger och tycker att man förtjänar nåt lite finare på en röd dag. Men då har man, kan jag kosta på mig att skryta lite om, inte smakat min hemtjorvade ärtsoppa. Bara tanken fuktar min munhåla redan nu!

Så det börjar allstå att bli dags att kolla efter extrapriser på rimmad fläsklägg och köpa hem ett paket gula ärtor.

Ingen mat för varma sommardagar kanske, men just idag är det inte så himla varmt så det stör.

Vad är svenskare än ärtsoppa?

Snoddas kanske.

Vem hade kunnat tro att nån skulle damma av hans gamla paradnummer från femtiotalet och göra rocklåt av den.

Men det är precis vad gruppen "Den svenska synden" har gjort. Varsågoda! Lyssna och njut/tjut!

Därmed ska jag avsluta och kliva i skorna och knalla till COOP X-tra för att handla hem några småsaker. Thea får förstås följa med men väntar utanför medan husse handlar.

Så fira vår nationaldag och gör det på ert eget sätt, kära ordbrukare i Ankarsvik, Bromölla, Veddige och Kumla.

Vi ses! Endera dagen...