En avsevärt renare singelfarsa som släpper loss nyduschade fingrar på tangentbordet. Äntligen har jag varmt vatten i kranarna igen. Så det blev en lite extra lång dusch för en stund sen då jag bedömde att vattnet var nog varmt.

Lite ljummet var det redan imorse men jag väntade tålmodigt tills det blivit lite varmare.

Där fick man lära sig hur sårbara vi är i dagens bekväma samhälle. 

Vatten i ledningarna, varmt och kallt, liksom ström i eluttagen är vi så vana vid att vi tar dem för givna, mer eller mindre. Så om en fråmmande makt ville invadera oss vore det kanske där de skulle börja.

Med anonyma, icke uniformerade, sabotörer som slog ut el- och vattenförsörjningen på strageiskt utvalda platser.

Då skapas snabbt kaos och kaos är precis vad en inkräktare vill ha för att kunna skada oss än mer innan vi fattar vad det är som händer.

Ute i världen, alltså den stora världen utanför Sundsvall där jag bor, händer det också saker.

Alldeles nyss kom det upp på de större nyhetsmedierna att presidentkandidaten Trump fällts i domtol på alla 34 åtalspunkterna.

Han är alltså befunnen SKYLDIG! Till bokföringsbrott framför allt.

Så nu ska det bli intressant att se hur det påverkar opinionen i världens rikaste och mest hjärntvättade nation.

Hans anhängare är till allra största delen s.k hill-billies. Lågutbildade och därmed mer lättstyrda än folk med akademisk bakgrund.

Bland dessa sprids även en massa helt grundlösa rykten som ska befästa Trumps storhet.

Det spelar liksom ingen roll om han skulle misshandla en gamling till döds med ett basebollträ inför alla TV-bolags kameror så skulle många av de där människorna inte byta uppfattning om sin "frälsare".

En majoritet av dem är ju också tvärsäkra på att förra presindetvalet var fusk och manipulerat av demokraterna.

Och Donald kränger ju så gärna på sig offerkoftan och säger sig vara utsatt för en stor komplott.

Känns det igen?

Hans närmaste svenska motsvarighet har förstås inte dömts för några brott, såvitt jag vet. Men jag syftar på den masspsykos de båda skapat i respektive nation. Tron att EN man kan genomföra allt det där de tycker ska ske.

"Ein folk, ein führer!"

Parallelerna med trettiotalets Tyskland är skrämmande, tycker jag.

Det ingen för 79 år sen trodde skulle kunna hända igen kan abslout hända igen. OM VI TILLÅTER DET!!!

Folk är lika lätta att manipulera idag som då. Man kunde kanske tro att internet skulle råda bot på den okunnighet där man piskar upp misstänksamhet och fientlighet till hat och våld.

Men det är precis tvärtom. Istället används internet till att ytterligare desinformera och piska upp ännu mer hat och våld. Både där och här hos oss!

Mot den bakgrunden blir ju min avsaknad av varmt vatten i några dagar bara en ynklig petitess. En bagatell!

Så det gäller att fler blir medvetna om vartåt det kan barka om demokratins fiender får breda ut sig ännu mer.

Men nu tar vi väl helg, tänker jag! 

Både Trump och all annan skit lär ju finnas kvar på måndag också. Så till dess ska jag förska att tänka på trevligare saker. Som en skogstur med fyrbent sällskap och lyssna på tystnaden och fågelkvittret.

Så trevlig helg på er, mina vördade ordbrukare i Svinesund, Hästveda, Älgered och Katthammarsvik.

Vi ses igen! Om och när jag får lust...

Sen jag slutade jobba har det inte hänt många gånger att jag verkligen känt mig smutsig. I fabriken, där jag arbetade, blev man det varenda dag. Och efter avslutat jobbpass bytte man kläder inifrån och ut när man duschat av sig svett, damm och fabrikslukter.

För det mesta brukar jag, sen dess, duscha varannan morgon ungefär. Såvida jag inte har utsatt mig för några svettframkallande strapatser för då blir det ju oftare än så.

Där jag bor får vi vårt varmvatten från kylsystemem hos en närliggande fabrik. Gissar att hyresväärden får det billigare där än från det kommunala fjärrvärmenätet. Eller att ha en egen anläggning för att värma vattnet.

Nu skulle de serva sin anläggning den här veckan så måndag och tisdag visste vi att vi skulle vara utan varmt vatten. Så självklart passade jag på i måndags då jag vaknade och fräeschade till mig från topp till tå.

Igår morse fanns det, till min förvåning, fortfarande bara kallt vatten i kranarna. Jag tänkte väl att okej, det dröjer kanske ett tag innan det kalla vattnet sköljt ur ledningarna.

Men lika kallt är det idag så jag ringde felanmälan och frågade vad det berodde på. Då fick jag veta att fabriken hade stött på större bekymmer än de trott så varmvattnet återkommer först imorgon.

Damen på deras kontor påstod att de gått ut med anslag om det i torsdags med lappar i trapphuset.

Någon sån lapp har jag alltså inte sett. Kanske var det nån vaktmästare som slarvade och hoppade över vårt hus. Eller så var det nån granne som såg, läste och rev ner lappen i vredesmod.

Lyxproblem?

Javisst, är det väl så. För hundra år sen hade nästan ingen varmt vatten i kranarna om de ens hade vatten indraget i bostaden. Och de klarade sig ju på den tiden.

Så nu sitter jag här och försöker intala mig att "den som väntar på nåt gott...". Att njutningen blir så mycket större när jag äntligen får ställa mig under lagom varmt strilande vatten och rengöra mig ordentligt.

Och inte bara mig själv. Även Thea har gått över tiden för ett rejält bad, det känns tydligt även om mitt luktsinne blivit rätt mycket svagare med stigande ålder.

Men förhoppningevis kommer vi att dofta konvalj redan imorgon, både hon och jag!

Igår stod jag dessutom i köket och rev mig i huvudet för att komma på hur jag skulle rengöra mina stekpannor. Men för en gångs skull så funkade hjärnan och jag fyllde vattenkokare och lät den värma vatten som sedan hälldes i båda pannorna och fick stå en stund innan jag diskade ur dem.

Tänkte sen att jag får välja färdig mat från frysen tills varmvattnet är tillbaka så jag slipper värma vatten för att diska stekpannorna. Men matlådorna var slut nu så det blir att steka en skiva karré som fått tina på diskbnken.

Igår rörde jag ihop en skål med cole-slaw att äta till de corizos jag hade till middag då och det finns kvar som tillbehör även till dagens middag.

Cole-söaw gör jag lite då och då men igår fick jag ett infall att smaksätta den på ett nytt sätt. Dijonsenap brukar jag alltid ha i den men nu pressade jag även ner ett par vitlöksklyftor. Och konstaterade att det i alla fall passade mina smaklökar hur bra som helst. En kompis brukar blanda ner purjolök eller gräslök men det har jag inte prövat ännu.

Och av kålhuvbudet återstår ju en hel del som kan bli kålpudding, gräddstuvad vitkål eller bara smörstekt som tillbehör till kött- eller korvrätter.

Imorgon är det en lite sorglig minnesdag. Min f.d svärfar, som gick bort förra hösten, ska gravsättas på vad som hade blivit hans 90-årsdag om han hade levat.

Jag vet att exfrun gruvar sig och känner att det kommer att bli svårare ärn själva begravningsakten. Att se urnan och veta att det är vad som finns kvar av hennes kära pappa.

Och det är inte utan att saknaden biter lite i mig också. Även om han inte längre var min svärfar de sista 19 åren av sitt liv så fanns det band ändå. Och jag betraktade honom spm en av mina allra bästa vänner.

Kanske var det ömsesidigt, det kan jag ju bara hoppas. Men jag väljer ändå att tro det och vårdar alla ljusa och roliga minnen av stunder vi upplevt tillsammans.

Beslutet jag skrev om igår är nu fattat och jag kan bara hoppas att det innebär återbetalning på öret och samma ränta som man får på den vanliga skatteåterbäringen.

Skatteåterbäring är skatteåterbäring!

Punk!

Och det hedrar ändå partierna att belsutet tydligan var enhälligt. Inget parti röstade emot och inga lade ner sina röster. Det kanske kan tyda på att det finns någon sorts samvete hos dem ändå...

Tiden lär väl visa hur det blev med den saken och jag väljer att hoppas på att de också har nån sorts känsla för vad som är rätt och fel här i världen.

Därmed har det blivit dags för mig att ta fram grillpannan för att tillaga min middag. Sen tror jag att jag ska ge Thea en liten extrabonus i form av en skogstur framåt kvällen. Så hon får springa av sig lite överskottsenergi.

Ännu en solig, härlig försommardag här på Sveriges midja. Så man får väl passa på att njuta.  För, vem vet, dessa dagar kanske blir de enda riktigt njutbara vi får detta år...

Ha nu en fortsatt trevlig torsdag och ta det lugnt med ärtsoppan och pannkakorna om du tillhör de mer traditionsbundna. Men jag tror inte att det länge finns så många familjer i Sverige som äter det VARJE torsdag.

Dock inte helt ovanligt under min uppväxt. Under det förhistoriska 1960-talet...

Idag är dagen här

! Idag smäller det!

Eller... Nej, smäller kanske det inte gör. Annat än när talmannens klubba fastställer att beslutet är taget.

Löftet fick vi ju redan i augusti förra året då Tidötrojkan kröp till korset och lovade återbetalning till oss 57;or som beskattades på ett helt hutlöst sätt tack var sex riksdagspartiers klantighet.

Och tack vare Pensionsmyndighetens flathet och ignorans då de lät bli att tala om misstaget innan det ens beslutats om det. Där upptäckte man misstaget redan under remissrundan men valde att inte påpeka det för politikerna.

Fråga mig inte hur det kan få gå till på det sättet för det övergår även mitt förstånd.

Fast... å andra sidan har ju de senaste 2-3 åren lärt mig att man inte ska bli förvånad över något alls när det kokmmer till politiker, regering och riksdag.

Men idag är alltså dagen då riksdagen ska fatta det formella beslutet att betala tillbaka pengarna de stal av dryga hundratusen svenskar under 2023. 

Och jag hoppas förstås innerligt att samma principer råder som ifall det varit vi själva som betallat för lite i skatt.

Då hade Pappa Staten krävt betalning exakt på kronan och med ränta på pengarna också.

Men nu återstår att se om de är så hederliga att de gör det. Eller om de kallar det kompensation eller nåt annat och betalar ut nån sorts schablonbelopp.

Frågan debatterades och debatteras kanske ännu i riksdagen med start klockan nio imorse. Jag tittade en liten stund men efter att ha konstaterat att det bara är samma käbbel som under förra året så gav jag upp  ganska fort.

Man skyller på varandra, ingen erkänner att de gjort ett misstag. Inte ens den där kristdemokraten som talade så väl för oss förra året. Han lade hela sin energi på att peka finger åt oppositionen. Som alla andra...

Oavsett hur de beslutar som kände jag ifjol och känner ännu en stolthet över att ha varit del av en sådan historisk sak som att få politikerna att ändra uppfattning och medge att fel begåtts. Även om båda sidor skyllde på varann.

Att det är historiskt bevisas ju bland annat av att rörelsens grundare Hugh Grant från Helsinborg utsågs till "Årets Senior i Sverige". Det är minsann inte ankskit, det!

Ännu en härliog försommardag utanför mina fönster. Så det kanske blir en sväng till skogs sedan med Thea. Önskar ibalnd att jag vågade  plocka murklor för det är ju säsong för dem nu. De brukar växa på några år gamla kalhyggen men eftersom jag aldrig hittat några så törs jag inte riktigt ge mig på att försöka.

Den stora svampsäsongen är ju ungefär två månader bort och jag misstänker att det skulle behövas en ganska bar rotblöta med några dagars regnande för nu är det ruggigt torrt i markerna häromkring.

Nu ska jag runda av här och göra lite nytta. Måste ut och handla hem några saker som är svåra att vara utan. Toapapper och torrfoder till Thea är t.ex nästan helt slut.

Tills vi ses nästa gång tillönskar jag mina kära ordbrukare en trevlig pig-lördag i slott och koja mellan Smygehuk och Treriksröset. Må Herren vara med er för själv har jag inte tid!

Vi ses!

Moral? Vad är det? Och vem har det? Vem har det inte? Tja, min erfarenhet efter 66½ års levnad är det det oftast är de som talar mest om det har minst av det själva.

I USA, som jag skällt så mycket på här i bloggen, talar maktens människor mycket om moral, skyldigheter och gör det gärna med bibeln i handen. Eller handen på bibelm.

Men är det god moral att det finns barn som lever i absolut fattigdom à la tredje världen???

I världens rikaste nation någonsin???

Är det god moral att McDonalds i USA betalar sin personal så skamlöst dåligt att de inte har råd att hyra en enrumslägenhet för sin lön. Inte om de dessutom vill ha mat, kläder, transport till och från arbetet m.m

Nåja, vi svenskar ska kanske inte slå oss alltför hårt över bröstet för vi är på väg åt exakt samma håll.

Det är nämligen vad följden blir när de rikaste hela tiden ska berika sig mer och mer. På de fattigastes bekostnad.

Här liksom där flyttas hela tiden pengar från de fattigastes konton till de rikaste.

Girighet, hyckleri och dubbelmoral kallar jag snarare det.

Och att tjäna pengar ska man tydligen få göra på vad som helst. Och försvara sig med att man bara ger folk vad folk vill ha.

Här i Sundvall var de nån sorts veteranbilsmarknad på Bergsåkers travbana under den gångna helgen. Och lokaltdningen hittade en "knalle" som inte erbjöd förgasare till en Cheva från 1954 eller navkapslar till nån annan gammal bil. Nej, han tyckte att  det var en bra idé att sälja nazistsymboler istället.

Flaggor, litteratur, vimplar och diverse hakkors erbjöds till hugade spekulanter. Länk till artikeln nedan...

https://www.st.nu/2024-05-26/knalle-salde-naziprylar

Själv tog han, enligt egen utsago, avstånd från nazismen. Men hade inga samvetsbryderier med att sälja deras symboler till andra.

Rösta sade han sig göra på SD. Nån som blir förvånad??? Hand upp!

Nog är det väl egendomligt att det parti som allra envisast hävdar att de inte är varken nazister eller rasister lockar till sig så många med såna åsikter. Eller med en moral som ger utrymme i deras samveten att tjäna pengar på att sälja hakkors och nazisymboler.

Jag har inte läst deras partiprogram. Men jag kan så mig i backen på att det inte innehåller ETT enda rasistiskt ord eller uttryck. Ändå har dess företrädare en jargong sinsemellan som tydligt bevisar vilken agenda de har.

Och denne "marknadsknalle" var alltså inget undaantag.

Undrar bara när svenskarna ska vakna upp och inse att det paradis som SD målar upp att de vill skapa av vårt land aldrig funnits och aldrig kommer att finnas.

De underblåser hela tiden främlingsrädslan till hat och hets och tar gärna på sig offerkoftan när de avslöjas med brallorna ners. Som i Kalla Faktas dokumentär om deras trollfabriker.

Då skäms inte Jimmie för att stå och beklaga sig över TV4;s smutsiga mmetoder.

Men om det är smutsiga metoder som behövs för att avslöja deras och andras agendor så måste det nog få bli så. Smusslande och trollverksamhet ska avslöjas. Oavsett vad partiet heter.

Och jag kan lova er att de andra partierna i vår riksdag också har ett och annat lik i sina garderober.

Röstningen till EU-parlamentet har startat och pågår väl till 9/6 om jag minns rätt. Jag är dåligt insatt men vet i alla fall att inget parti ur Tidömaffian ska få nån röst från mig.

Tja, det gick för Tre Kronor som det gjorde för den första Fälldin-regeringen på 1970-talet. De "nådde inte ända fram"!
Han sa ju så, n´Torbjörn, när hans regering sprack för första gången.

Orden i sig blev bevingade och har brukats/missbrukats av alla möjliga människor i alla möjliga sammanhang framför allt de närmaste åren efterår.

Vid ett tillfälle då jag var nybliven arbetledare kom en av lokalvårdarna in och frågade om Torbjörn Fälldin jobbade på mitt skiftlag. Vilket jag bestämt och sanningsenligt förnekade.

"Nähä, jag trodde han gjorde det när jag städade toaletterna", sa hon. "För på en av dem var det en pöl på golvet framför stolen. Så någon nådde inte ända fram!"

Därefter rådde hon mig att säga till mina manliga medarbetare att inspektera sina könsorgan så de inte skulle tro att "apparaten" var lika stor som hemma med frugan i sängen. Vilket jag också gjorde. Om än i lite andra ordalag...

Känner mig snäll och medmänsklig idag efter att ganska nyss ha utfört en god gärning mot en, för mig fullkomligt obekant, medmänniska.

Medmänniskan var en grånad herre som ringde på min dörr för en stund sedan. En ännu äldre gubbe än jag själv. Nästan 90 år skulle det visa sig.

Han presenterade sig och jag bara väntade på att han skulle fråga om jag hade mött Jesus eller nåt sånt. Men hans undran var en helt annan. Han frågade om jag visste ifall han bor i det här huset.

Vilket jag förstås visste att han inte gjorde.

Han hade gått ut på promenad men förvillat sig en bra bit hemifrån och visste inte alls hur han skulle gå för att komma hem. Inte heller mindes han sin hemadress. Men tack och lov kom han ihåg vad han hette.

Hans namn var ganska ovanligt, norskt klingande, vilket han också bekräftade. Så jag slog helt enkelt in det på datorn hos hitta.se och fick veta att han bor rätt nära min syster och svåger. Dit är det kanske en kilometer fågelvägen men lite längre till fots eller per bil. Dessutom en ganska krävande uppförsbacke.

Och eftersom jag anade att han redan gått en bra bit längre än han hade kondition till och dessutom inte visste hur han skulle gå så sa jag genast att jag skulle skjutsa hem honom.

Det gjorde jag och när han såg sitt hus kände han genast igen det. Och eftersom han också sagt att hans fru väntade på honom därhemma så väntade jag bara tills han stängt dörren om sig innan jag åkte hem.

Man ska försöka hjälpa om man kan, fick jag lära mig redan som mycket liten.

På den tiden bestod väl mina insatser främst av att plocka upp de daggmaskar som hamnat på asfalten efter något skyfall, lägga dem på flaket bak på min trehjuling och sedan tippa av dem på gräsmattan eller i någon blomrabatt.

Och det var ju inte heller nån större hjälteinsats att köra hem en dement farbror som inte kom ihåg varken sin adresss eller vägen tillbaka dit. Men säkert värdefull för både honom själv och kanske hans fru. Jag vet ju inget om hur länge han kan tänkas ha irrat omkring eller hur långt han gått innan han dök upp vid min dörr. Så det kan ju tänkas att hon gick omkring som på nålar därhemma och var orolig för gubben sin.

Han nådde alltså inte heller ända fram förrän han fick min hjälp.

Tre Kronor nådde ju inte heller ända fram i VM.

De har skämt bort svenska folket under hela gruppspelet med idel vinster och få insläppta mål. Nu får de spela bronsmatch mot Kanada istyället för final mot Gökurnakarna från Schweiz. Det får tjeckerna göra.

Men det är väl egentligen vackert så, kan jag känna.

Att det här lilla landet med bara drygt tio miljoner invånare ändå kan vara en av världens fyra bästa nationer i ishockey. Det ska vi vara stolta över och inte skämmas för att vi förlorade mot tjeckerna på deras hemmaplan.

Sen har jag en god gärning till att göra idag. Exfrun är ju i Alcudia på Mallorca och klemar sig med sol och värme och jag lovade därför att vattna hennes odlingar på balkongen och i lägenheten. 

Det är tomat och gurka som trängs med chiliplantor och diverse annat i hennes pensionärskuvös (så kallar en del inglasade balkonger). Om en dryg månad flyttar yngstingen till huset brevid det hon bor i så åker hon iväg fler gånger får han väl sköta vattningen då. Han som har nära till.

Men eftersom hon ställde upp som hundvakt i förra månadsskiftet då jag var nere i Sörland på syskonträff så bjuder jag igen på det sättet. Tjänster och gentjänster!

Skulle vi egentligen inte behöva mer sånt i Sverige och världen idag? Fler som hjälpte gamla dementa människor som kommer vilse, fler som sköter om blommor och husdjur åt varandra eller räddar daggmaskar från torkdöden!

Fokusera på att göra så mycket gott som vi kan och orkar utan att kräva pengar eller annan ersättning för det. Många tror ju på Karma. Att när du gör en god gärning så kommer nån att göra en för dig också.

Det kanske inte blir samma person som du hjälpte men både gott och ont studsar liksom tillbaka till en ändå på något sätt tror de människorna. En ganska trevlig variant av troende, tycker jag.

Och har man ingen att hjälpa så kan man ju alltid ta en promenad bland folk och dela med sig av sitt bästa leende till alla man möter. Kostar ingenting och ger nästan garanterat ett antal leenden tillbaka.

Därmed börjar det bli dags för fröken Thea att få komma ut och röra på hundfläsket en stund.

Så jag önskar fortsatt trevlig söndag till alla mina underbara ordbrukare i slott och koja, i stad eller bondhåla, ljus eller mörk, fattig eller rik, lång eller kort, smal eller inte lika smal.

Om vår herre och ni och jag vill så ses vi säkert igen!

Nån dag...

Ännu en vecka lider mot helg och månaden Maj är också snart över. Det går så fort. Det känns som nästan nyss som det låg 3 meter höga snöhögar kvar efter lastmaskinernas skottande i vintras. Nu är de reducerade till små högar av det grus som också följde med när man snöröjde.

Sommardäcken är sen länge monterade och man slipper dubbarnas sång mot asfalten när man åker bil. Häggen blommar för fulla muggar, som jag skrev om häromdagen.

Vilket leder mina tankar till ännu en såndär Lundellare som jag nog aldrig kan tröttna på.

När han nån gång spelas på radion handlar det nästan alltid om ett fåtal låtar med Öppna landskap, När jag kysser havet, Lycklig, lycklig och Kär och galen i spetsen.

Kan inte riktigt förstå det när det finns så otroligt mycket mer att spela ur hans gigantiska katalog.

Den här, till exempel, har jag aldrig hört på någon radiokanal. Däremot vet jag att jag delat den här på bloggen ett flertal gånger. Men det är den värd. Lyssna själv och njut!

Som sagt... En sån där låt som jag aldrig tröttnar på. Nån mer som tycker likadant? Hand upp!

Hockey-VM tuffar vidare och imorgon spelar Tre Kronor semifinal efter att ha besegrat de finska lejonen igår kväll. Det satt dock långt inne och krävdes förlängning innan Sverige äntligen lyckades lura in en avgörande puck bakom världens kanske bästa målvakt, Emil Larmi.

Sverige dominerade ju långa stunder och jag gissar, utan att veta säkert, att skottstatistiken vanns stort av oss. Men finländarna krigade ända in i kaklet som de alltid gör när de möter oss.

Sverige "gick rent", d.v.s förlorade inte en enda poäng under gruppepelet medan Finland bara vann tre av sina sju matcher. Men detta är helt betydelselöst när vi grannar möts på isen. Då är det två lag som är beredda att offra några tänder bara man vinner mot arvfienden. Och just därför är just dessa kamper alltid höjdpunkten på varje VM- eller OS-turnering. 

På söndag spelar vi alltså endera final eller bronsmatch, det avgörs imorgon vilket det blir.

Då och då får jag reklam-sms från en COOP-butik på andra sidan staden. Så även igår och jag åkte förbi där för att köpa deras billiga befria karré på bit.

Då fick jag se att de hade en stor kyl där som var nästan helt fylld av surströmmingsburkar. Jag trodde det var utsålt överallt sen augusti förra året. Men COOP på Riddargatan i Sundsvall har alltså inte så många surströmmingsfantaster i sin kundkrets.

För det var en rejäl laddning som stod där. Inte bara några enstaka burkar, alltså, utan kanske 40-50 st. Filéer från Röda Ulven och priset var 129 kr/st.

Jag köpte dock inga eftersom jag redan har en vacker liten samling i kylen från de två senaste åren.

Men om det, till äventyrs, finns någon som läser, vill ha och dessutom bor inom åkavstånd så får ni tipset helt gratis.

Det om detta! Dags att dra till skogs en stund så Thea för göra sig av med både kroppsavsöndringar (visst är väl det ett fint ord för hundarna huvudsakliga ärenden under promenaderna?) men även lite energi.

Hon var nyss här och klättrade på mina ben medan hon viftade uppffodrande på svansen och hennes talföra ögon sa till mig att; "Upp med dig, gubbe! Nu sticker vi ut och har lite lajbans!"

Så jag ska hörsamma hennes vänliga uppmaning och runda av denna text innan det blir en roman av den.

Ha nu en härlig fredag och helg, kära ordbrukare i Lammhult, Övertorneå, Alunda och Hälleforsnäs.

Förr eller senare lär jag komma tillbaka! Ha det gott till dess!

"Håll ett tag, stå stilla här

Vid denna lugna plats

Känn hur häggen med sin doft

Bygger ett palats

Utav själva luften här

Som om den dröjde kvar

Ge mig handen, kom med mig

Vi sätter oss ett tag

Hör hur skogens fåglakör

Liksom dämpas ner

Mitt i festen tystnar den

Som om den inte ville mer

Lätta steg i fjolårsgräs

Är det rådjurskliv

Som närmar sig från dungen där

Med liljekonvaljer i...."

Så vackra ord inleder Ulf Lundells mästerverk, Palatset, som väl nu har bortemot 20 år på nacken. Om inte mer...

Jag brukar ibland säga att jag tycker om ord.

Då menar jag när de där människorna som verkligen KAN sätter ihop dem på ett sätt som gör en alldeles lycklig och mild till sinnes. Som i texten och klippet ovan. Jag rekommenderar verkligen alla att klicka på länken, stanna upp och lyssna igenom hur vackert han lägger orden, hur vackert musiken är komponerad och hur oerhört vackert ord och musik harmonierar med varandra.

Inspirationen fick jag under dagens morgonpromenad då jag kände doften från häggträdet som står utanför grannhuset i väster och som nu står i fullaste blom. En svag västlig bris blåste den till min näsa och jag kände att nu är våren och försommaren äntligen här på riktigt.

De träd som hade musöron för några dagar sen är nu helt gröna och utslagna och häggen blommar, som sagt, för fullt.

En härlig tid som det gäller att ta vara på efter bästa förmåga.

Då låter jag bli att tänka på allt det där som retaroch irriterar mig och skjuter det åt sidan. Och gör det med gott samvete för jag vet ju att eländet inte försvinner utan det finns kvar och blir värre hela tiden.

Förra veckans skandal med SD;s trollfabriker verkar ha blåst över i de flesta nyhetsmedia och som vanligt så ser Åkesson ut att komma undan med att sätta på sig offerkoftan i TV och inta rollen som ledaren för partiet som hela tiden mobbas av de andra. Pekar finger mot de andra partierna och slätar över deras egna övertramp.

Och jag ger mig faderullan på att innan EU-valet om ett par veckor så har SD vuxit en bit till.

För så har det ju sett ut i minst 10-12 år nu. Ju mer och ju grövre saker som grävs fram om dem, desto fler verkar tro att de är garanterna för ett nytt Sverige där alla är blonda och blåögda och ingen begår brott eller har annorlunda kläder eller religion än på 1950-talet. 

Nej, sannerligen om jag vet vad som skulle krävas för att opinionen skulle svänga åt andra hållet. Mot empati och medmänsklighet. Mot tolerans och förståelse.

Men SD skickar istället ut budskapet att de inte har och aldrig haft några anonyma trollkonton. Men att de tänker fortsätta att ha dem även i framtiden.

Få ihop det, den som kan...

Nej, det varkar inte spela nån roll vad de hittar på så får de bara fler sympatisörer. Och arbetar oförtrutet vidare för att förflytta gränserna för vad som är ok att säga och tycka offentligt. Det FINNS t.ex människor som tydligen känner sig kränkta av att de där små runda bollarna av smör, havregryn och socker numera ska benämnas chokladbollar istället för det gamla namnet som innehöll "N-ordet".

Alla dessa struntsaker som de för fram som negativt får tydligen än fler att tycka att det nog är SD som är framtiden.

Hujedamej, hade jag förmodligen sagt om jag varit smålänning. Men eftersom jag kommer från Sveriges midja så säger jag Fy klå´en eller Hugaligen istället. Det betyder ju ändå ungefär samma sak.

I hockey-VM i Tjeckien har Tre kronor nu gått genom hela grundserien utan att tappa en enda poäng. Igår var det Slovakernas tur att få känna på hur den svenska grisen biter.

Speluppehåll idag men imorgon kväll är det kvartsfinal mot grannen och arvfienden, Finland. Som bara med nöd och näppe tog sig vidare från grundserien. Men det har ingen som helst betydelse då pucken släpps. Då är varenda fimländare laddad till tänderna för att absolut ite förlora mot oss. Så det blir svårt. Men KAN gå...

Idag ska jag dock försöka att njuta lite mer av det härliga försommarvädret. Inte jättevarmt kanske men strålande sol från klarblå himmel och bara svaga vindar.

Gör det ni också, kära ordbrukare! Gå ut och njut om ni kan i Bruksvallarna, Tierp, Eslöv och Junosuando.

Vi avslutar idag med en Lundellare till. Ett riktigt lyckopiller som man blir glad av!

Så...GÅ UT OCH VAR GLAD, DIN JÄVEL!

Idag fanns det mycket att läsa i backspegeln för min blogg. Utan den hade jag t.ex inte haft en susning om att det är den internationella whiskydagen idag. Men så är det.

Inte för att jag kommer att fira den. Åtminstone inte genom att dricka någon whisky i alla fall. För någon sådan finnes icke att uppbringa i denna fattiga boning. Och jag minns knappt när det senast fanns heller.

Kan ha varit den skvätt jag fick av exfrun i julas då hon och hennes syster hade delat på innehållet i sina föräldrars barskåp. Och eftersom hon själv inte är så förtjust i denna ädla dryck så fick jag den skvätten.

Det finns förresten ett talesätt om den också; "Det finns tre sätt att dricka whisky. Med vatten, utan vatten eller SOM vatten!"

Fast här får vi vända lite på steken och säga att det finns många sätt att dricka vatten. I whiskyn, till whiskyn eller utan whisky! Så om jag alls firar så blir det nog med bara vatten i så fall.

Sett också i samma backspegel både idag och i flera dagar att jag berört hockey-VM även tidigare år.

Och det är ju inte så konstigt eftersom hockeyn faktiskt är en ännu större passion hos mig än whisky. Även om jag absolut njuter av en god wirre när finanserna så tillåter.

Hittills har det ju gått bra för vårt folkkäraste landslag och ikväll bär det till igen. Frankrike har jag för mig att vi möter idag. Vilket teoretiskt sett borde vara tre rätt säkra poäng till oss.

Men allt kan hända i idrott och kanske särskilt i ishockey. Tror faktiskt att det är just det som gör att det är min favoritsport. Jag gillar fotboll, handboll, innebandy, simning, friidrott och tennis också för att nämna några men hockeyn ligger mig sen länge lite extra varmt om hjärtat.

Varför? Kan man kanske undra...

Tja, kanhända för att det var den första lagsport jag lärde mig förstå och intressera mig för. Eller också beror det på det där gamla talesättet som ju faktiskt även är en sanning; "Det går fort i ishockey!"

Syftande dels på att spelarna får ju upp en annan hastighet på skridskor än fotbollsspelare t.ex men även på att det kan gå snabbt att förlora en ledning eller hämta upp ett underläge. Att förändra matchbilden, som reportrarna i TV gärna vill uttrycka det.

Är det förresten inte ett underligt släkte, de där som kommenterar idrott i TV och radio. Man tycker ju att de flesta (utom bisittarna/experterna) borde ha en journalistutbildning i botten. Och med den ha en skaplig nivå på hur man använder språket någorlunda korrekt.

Men än idag händer det titt som tätt att jag hör dessa yrkesmänniskor säga saker som; "Han/hon tillhör en av de bästa i världen!"

Hur fan gör man då?

Jag menar... Det antyder ju slaveri. För det är väl så det kallas om en människa äger en annan?

Och tillhör man en av de bästa så betyder ju det att en av de bästa i världen rår om en. Äger en, alltså.

När de borde säga; "Han/hon ÄR EN av de bästa" eller "TILLHÖR de bästa"!

Likaså slinker det ofta via både mun, penna och tangentbord igenom orden: "Han/hon slog nytt rekord!"

Fel, fel, fel och FEL!!!

Det finns inte en enda idrottsman eller andra rekordsökare som någonsin har "slagit nytt rekord"!

Inte i hela världshistorien!

Man SÄTTER nytt rekord!

Och SLÅR därmed DET GAMLA rekordet.

Hur jävla svårt kan DET vara att lära sig?

Finns det kanske nån gammal avdankad svensklärare bland mina ordbrukare som håller med? Eller vill säga emot... Nej just det, jag tänkte väl det!

Nu ska jag dock inte plåga er mer utan packa in Thea i hundburen i Madame Citroen för att åka upp till skogen och Svarttjärnen så hon får springa av sig lite energi. Därefter ska köttfärsen jag plockade ur frysen igår förvandlas till nån sorts middagsmat. Köttbullar var tanken ursprungligen men det kan bli nån sorts pannbiffar också. Eller kanske en köttfärssås, vi får väl se.

Så därmed önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt fin måndag i Hissmofors, Veddige, Öregrund och Hamra.

Och om inget oförutsett inträffar så lär jag väl komma tillbaka. Som en bumerang...