"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften. 

SNÖÖÖ!!! I MAJ???

Ska det VARA så?

Nåja, det är väl, som alltid, bara att gilla läget, som det heter nuförtiden. Under min uppväxt för en evighet sedan fanns det inte en jävel som "gillade läget". Vi visste helt enkelt inte hur man gjorde eftersom uttrycket inte var uppfunnet på 60- och 70-talen. Så vi bet ihop istället, eller teg och led.

Vilket väl egentligen är ungefär samma sak. Knöt näven i byxfickan och kanske svor en liten ramsa tyst för oss själva. Gillade läget utan att veta att det hette så.

Och jag vet ju att även om det skulle drösa ner an decimeter snö så är den borta inom kort. För våren går inte att hejda även om Kung Bore krigar tappert ända in i kaklet.

Igår kväll blev jag sittande framför Kalla fakta i TV4 som har infiltrerat SD-partiet och deras propagandapparat och fick bekräftat vad jag länge misstänkt. Att de har en gigantisk PR-organisation som byggt upp för att sprida sin propaganda via sociala medier. På Facebook har jag sett en hel del men framför allt på Youtube finns hur många kanaler som helst med SD-vänlig framtoning.

Redaktionen för Kalla fakta hade uppdragit åt en medarbetare att försöka ta sig in i deras organisation för att dokumentera hur det faktiskt går till. Och det gjorde han sannerligen. Han skaffade sig anställning på en av dessa kanaler som säger sig vara obunden. Men deras redaktion låg i samma huskomplex som partikansliet och ledande företrädare därifrån var frekventa besökare på den "oberoende" redaktionen.

Jargongen de flesta där höll sig med sade också tydligt emot Åkessons försäkranden om att SD inte är rasister.

Nej, kanske inte riktigt ALLA Sverigedemokrater har rasistiska åsikter men de som hördes på dokumentären i TV igår kanske får lite svårt att förklara bort vad de kläckte ur sig inför dold kamera och mikrofoner.

Nu var det kanske inte världens största överraskning, åtminstone inte för mig. Och jag tycker att det är bra att man visar upp saker som de verkligen är.

Det borde man göra även på fler håll. Inte minst hos de andra två av de största partierna i landet. Då kanske fler skulle få upp ögonen för hur korrupt vårt kära land faktsikt är.

Men det kommer inget av vår ledande medier att göra. För dessa två giganter har ju redan tummen i ögat på dem. Genom presstödet som de kan hota med att dra in. Då skulle både flera större tidningar och även TV-kanaler antagligen gå i putten för deras verksamheter är uppbyggda kring just de pengarna.

Och pengar talar ju tydligt överallt...

Så jag anser därmed att, precis som i USA, så har vi ingen fri press eller fria medier i Sverige. De är styrda av makteliten som i sin tur är styrda av de som har pengarna. De gör som de rika vill för att hålla dem på gott humör och få fortsätta att stå i låtsasdebatter där de låtsas förstå sig på än det ena och än det andra.

En bekvälm och välbetald tillvaro för riksdagens ledamöter utan egentlig risk att bli avslöjade. Och blir de ändå avslöjade så händer ju ingenting.

Som alla de där politikerna man berättade om i Uppdrag granskning ifjol sommar.

De där som skrev sig på adresser där de inte bodde för att få traktamenten och tåg- och flygresor gratis. Det blev väl lite debatt på sociala medier men inte var det några poliser eller åklagare som började rota runt i skiten för att få dem att göra rätt för sig.

Som alla vi övriga måste göra från sista skolavslutningen fram till pensionen. Eller döden, vilket som nu kommer först.

Men de där människorna tycks jag oftaast ha minst nio liv. Se bara på f.d moderatledarens fiffel som landshövding i Stockholms län. Att hon inte redan sparkats ut är en gåta för mig. Men kanske får inte landshövdingar sparken.

Och får hon ändå det så lär hon väl ha en fallskärm som garanterar henne existensminimum på minst 100 000 i månaden livet ut.

Jag har ofta tänkt att om jag haft mer förstånd borde jag, så snart jag blivit myndig, ha försökt att bli invald i riksdagen. De villkor som rådde på den tiden sa att om man satt i två mandatperioder i följd så hade man sedan rätt till riksdagsmannapension fram till ordinarier pensionålder.

Den pensionen betingade då 80% av en riksdagsmannalönen. Utan krav på någon som helst motprestation.

Och det fattar ju vem som helst att den summan hade det inte varit svårt att överleva på.

Så tänk om jag hade lyckats ta mig in i riksdagen vid valet 1976, några månader före min 19-årsdag och lyckats hålla mig kvar fram till valet -82. Istället hamnade jag i en skitig, varm fabrik i mer än 45 år med taskig månadslön och ännu taskigare pension idag.

Men, än en gång, det är bara att GILLA LÄGET!!!

Nej, det går inte. Gilla det kan jag inte. Däremot tvingas jag ju acceptera hur läget ser ut eftersom jag inte kan göra nåt åt det. Tiga och lida! Knyta näven i fickan och svära en ramsa.

Än en gång, är det kanske det som menas med att "gilla läget"?

Nåväl, jag ska inte plåga er mer, kära ordbrukare i Misenträsk, Almunge, Torsby och Askersund.

Utan jag önskar er en trevlig pig-lördag tillsammans eller var för sig!

Vi ses! Ni får "gilla läget" om det dröjer eller om ni tycker att går för fort...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid.

Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och försommarvärme (18 grader idag) så börjar gräsmattorna att skifta mer i grönt även här.

Härligt för nu stundar min absoluta favoritårstid - den från första maj och fram till midsommar ungefär. Tiden då allt knoppas och går i blom. Tiden då hoppet tänds om ännu en sommar.

Och om den blir riktigt bra så börjar den ju förfalla redan i början av juli när allt gulnar och vissnar om det inte kommer regn. Och kommer det regn så klagar vi över det...

Nej, allvarligt talat så älskar jag just den tiden mest av allt på hela året. Jag kan absolut njuta av både juli, augusti och t.o.m september men maj-juni är ända rätt svårslagna.

Dagen idag innehöll väl inga stora events. Jag var iväg en sväng till Birsta, Norrlands shopping-Mekka, för att handla hem vad jag behöver för mitt dagliga missbruk av nikotin. En stock snus, alltså, eftersom den förra tog slut idag.

Därefter åkte jag hem för att laga middag och när den var uppäten ringde lillpojken (28 till sommaren) och erbjöd sig att hämta upp mig och bjuda mig på årets mjukglass.

OK/Q8 i Kvissleby, c:a en mil söder om mitt hem, har den bästa som går att få här i trakten så dit ddtyrde han sin Volvo med mig i passagerarsätet för några timmar sen. 

På en bänk utanför macken i strålande sol avnjöt vi våra glassar som var precis lika underbara som de alltid är just på den macken. Bilden är nåt år gammal men den såg likadan ut och smakade lika bra som då.

Det är sonens nedtuggade naglar och min kära Madame Citroen som syns i bakgrunden på den här bilden men visst ger den vä ändå en liten glimt av vårens och sommarens njutningar.

Idag fick jag också inbjudan till barndop för mitt allra första barnbarn, söndagen efter midsommar.

Och självklart ska jag göra allt i min makt för att ta mig råd att åka ner till södra Småland och vara med på en sån historisk händelse i mitt och min familjs liv.

Och när något liksom MÅSTE lösa sig så brukar det ju ha en förmåga att göra det också. Så det ska säkert lösa sig på¨något sätt.

Ute i den världen, den STORA världen utanför Bredsand och Sundsvall där jag bor, spekuleras det för fulla muggar i om det verkligen kan vara möjligt att USA gör om misstaget att välja Donald Trump till världens kanske viktigaste befattning - president i världens rikaste och mäktigaste land.

Och tyvärr är jag rädd att det kan gå precis så illa. Om inte tillräckligt många resperkterade och kända amerikaner lyckas nå ut till folket där med sina visdomar och kloka ord. För en stund sedan såg jag en intrevju på Youtube med skådisen Robert de Niro där han gjorde vad han kunde för att skrämma USA till att inte rösta fram stollen en gång till!

Det dröjer ju ett tag inna vi får svaret. Har vi tur kanske han döms i deb domstol där han nu står åtalad och hamnar i fängelse. För en fånge kan väl ändå inte väljas till president ens i USA???

Därmed ska jag sluta att plåga er mer för idag, kära ordbrukare. Önskar er alla en fortsatt fin lördagskväll och helg i Svartede, Häggvik, Tylösand och Siljansnäs.

Vi ses! Tänker jag...

Godmorgon på er, kära ordbrukare! Jag har varit på resande fot i några dagar. Kom hem igår eftermiddag efter två dagars besök i Julita i Sörmland. Där bor min storebror, sen några år tillbaka, i ett s.k generationsboende med en av sina döttrar och hennes två tonårsbarn.

Storasyster med make och jag åkte i tisdags, Valborgsnässoafton, och hittade efter diverse strul och felkörningar fram till vår brorsdotters hus därnere i Sörmland. I förrgår anlände sedan två av våra tre yngre halvsyskon, Den äldre av mina halvsystrar hade tyvärr förhinder så det blev ju inte riktigt som jag hade hoppats,

Men det blev bra ändå och jag tror att alla närvarande satte ungefär samma värde på dagen som jag. Vi satt och pratade och tiden bara flög iväg. Planen från början var att syrran med man och jag skulle åkt hem på eftermiddagen i förrgår.

Men eftersom klockan blev både fem och sex på eftermiddagen innan de yngre bröt upp och åkte hem till Sthlm respektive Uppsala så kändes det lite för sent att börja åka de nästan femtio milen hem. Så vi stannade änu en natt.

Innan dess tog vi en bild av oss fem som var där. Det skiljer 22 år mellan yngst och äldst på bilden. Eder trogne bokstavsskötare på denna enkla blogg står som tvåa från vänster.

Bilden är tagen av storebrors fru liksom nästa som visar tre bröder efter samma far.

Lillebror närmast kameran, sen storbrorsan och jag. Här skiljer det 20 år mellan äldst och yngst.

Långa, ingående men bra samtal hade vi med många nyfikna frågor från alla närvarande. Mycket känslor också medan vi alla fick en lite bredare och  klarare bild av både vår gemensamme pappa och hans båda fruar.

Flera frågetecken rätades ut för oss alla och det kändes väldigt bra efteråt även om det stundtals varit omtumlande också.

Att det sedan skedde i en miljö som också var väldigt intressant gjorde inte saken sämre. Huset som tillhör en av mina brorsdöttrar är en gammal prästgård som inretts mest i gammal stil med möbler från auktioner eller loppisar och en del nyare saker som de blandat upp med.

Vardagsrummet hade gott om sittplatser, ett gammalt piano samt öppen spis och var riktigt trevligt. På den nedre bilden syns ett av se största matbord jag sett. De hade använt två iläggsskivor för att förstora det men kan göra det dubbelt så långt om det behövs. Till vardags, utan matgäster, är det runt och har ändå gott om plats för husets innevånare. Jag frågade brorsdottern hur myccket inredningen kostat men hon sa att det nog blivit dyrare om hon inrett med nytt från IKEA och andra. För en hel del hade de fått till skänks fårn dödsbon i bekanstskapskretsen och släkten och annat hade ropast in för struntsummor på auktioner.

Att man använde gamla vackra kläder som väggprydnad kanske inte är ovanligt men det är inget jag stött på förut.

Men visst tyckte jag att det var dekorativt mwd dessa kreationer ur gammalt mode.

Sen fick vi ju även en liten försmak av våren. Som ju hunnit en bra bit längre i Sörmland än här på Sveriges midja.

Vi lämnade ett landskap där snön bara precis tinat bort från öppna ytor. På skuggiga ställen finns fortfarande en hel del kvar. Men vi kom till an plats där vitsipporna nästan blommat ut, gräsmattorna var gröna och många lövträd hade fått "musöron" som skiftade i grönt.

Så det var med glatt hjärta jag steg ur bilen igår då vi kom hem. Tror att man mår bra av lite miljöombyte då och då. Så nu hoppas jag att jag kan komma iväg på några fler liknande turer inom snar framtid.

Sen väntade ju nästa glädjeämne. Att få åka och hämta hem min fyrbenta sambo. Thea kom fram då jag steg in genom exets dörr. Nosade, hälsade, vände om men tvärnitade och rusade emot mig. Hon fattade visst inte fört vem som kom men då hennes hjärna hade bearbetat vad hennes nos berättade för den så var hon nästan hysteriskt lycklig. I hissen ner, på väg till bilen och när hon hoppat in i sin bur gjorde hon hela tiden sina "må-bra-ljud" som hon gör när hon får vara i famnen och jag kliar, klappar och småpratar med henne. Tittade upp på mig varannan sekund ungefär gjorde hon också. Som om hon ville förvissa sig om att det verkligen var hennes husse som kommit.

Hon hade ätit dåligt sa hundvakten så jag slog upp torrfoder åt henne då vi kommit hem. Och hon rensade skålen på bara nån minut. Och det är väl ett tecken så gott som något på att "borta bra men hemma bäst".

Därmed önskar jag en fin fredag till alla mina kära ordbrukare i Alunda, Åkers styckebruk, Fjärdhundra och Krokom.

Vi ses!