Åkesson (Ja, jag menar Jimmie) har hittat på ett nytt ledord som han gärna använder så fort han får chansen.

Det var strax efter att reportaget i TV4 om SD;s "Trollfabriker" sändes som han, eller nån påhittig rådgivare kom på och började kalla de partier som utgjorde underlaget för den tidigare regeringen för "Klägget".

Sådär lite lagom föraktfullt...

Vart tog respekten vägen hos de där som väl egentligen borde föregå med gott exempel för den okunniga pöbeln.

D.v.s ni och jag och alla de där som kallas folket eller väljarna när det drar ihop sig till val.

Gränsen för vad som ok att kalla sina politiska motståndare har då flyttats en bra bit. Svårt att säga hur det började men känslan är att det hela började med Calle Bildts benämning på de rödgröna som "röd-grön röra" på skorrande halländska. Minns att jag, på den tiden, skrattade åt det och tyckte att han mest gjorde sig löjlig.

Menade att ska man som hallänning, skåning etc. ha ett slagord borde man kanske hellre välja nåt med färre R i.

För merparten av landets dialekter har ju ett mer rullande R när vi talar. 

Inte så att det ena är bättre eller sämre än det andra men i en norrlännings öron blev det lite som att höra t.ex sn smålänning säga "kortärmad sportskjorta".

Och säkerligen har de sydligaste landskapen lika roligt åt en del norrlänningars sätt att liksom tala på inandning. Och andra dialektala egenheter som vi på övre halvan av landet har för oss

Och på den andra politiska flanken är man ju inte ett dugg bättre med att kalla partierna i regeringsunderlaget för Tidölaget. Som ju låter förvillande likt tidelaget.

Vilken dock inte alls har med politik att göra.

Jag kan också tänka mig att högersidan i landet inte gillar att  kallas "blå-brun sörja" för det är väl ungefär lika nedsättande som "klägget".

På sextotalet när politiker möttes i debatter kallade de varandra för herr Hedlund, herr Sträng eller fru Myrdal när de duellerade i debatter i media. Men även jag skulle nog tycka att det skulle kännas konstigt om dagens makthavare och opposition skulle titulera varandra med Fru Andersson, Fru/fröken Dagostar eller Herr Åkesson.

Men visst vore det väl ganska trevligt med lite mer allmänt hyfs och ett mer väluppfostrat sätt att tilltala varandra?

Vi behöver ju inte gå tillbaka till herr och fru för det.

I sagolandet på andra sidan pölen, USA, är det fortfarande sättet man tilltalar de man inte är nära bekant med.

Där är det mister, miss och missis hela tiden och många amerikaner blir bestörta när de hör att vi INTE gör det i stora delar av västeuropa. Att dagis- och skolbarn kallar lärare och personal vid förnamn och inte herr och fru.

Men där behöver vi ju inte heller gå längre tillbaka än till min skoltid. Då sa man fröken eller magistern och absolut inte du till obekanta vuxna. Man sa tant eller farbror men förnamnet om man visste det.

Själv var jag fostrad till att först bocka och därefter säga: "Ursäktam kan tant/farbror säga hur mycket klockan är ?"

Det var artigt uppträdande men inte den artighet som jag har försökt lära mina barn.

Var det inte Lennart Hyland, förresten, som startade "Du-kampanjen" nån gång i slutet av 60-talet.

Och var det inte Thore Skogman som skrev och sjöng in en kampvisa om saken! Jo det var det!

Men tyvärr verkar den inte finnas på youtube. Men jag kommer ihåg att det var nåt med att... "Vi säger du till varann. Och inte herr och fru till varann..."

Och det var kanske då förfallet inleddes, tänker jag. Det var alltså Lennart Hyland, av alla människor, som sänkte nivån för respekt människor emellan. Vem hade trott det?

De smasikga pannbiffar med chsmpinjonsås jag tänkte laga igår blev inställda av skäl som inte jag inte går in på.

Men idag ska de bli av. Champinjonsåsen är redan ihopsmojsad, bara att värma när resten är klart.

Jag såg imorse att mina svampar började se en aning ledsna ut. Inte så att de börjat bli bruna men man såg att de närmade sig bäst-före-datum. Så såsen svängde jag raskt ihop när jag slevat i mig min äggröra till frukost.

Innan dess ska jag besöka min närbutik Coop X-tra och handla hem hushållspapper, ägg och en liter mjölk.

Dricker inte ofta mjölk längre men försöker hålla mig med en liter i kylen ändå.

Ur näringssynpunkt behöver ju de flesta vuxna inte dricka mjölk alls. Behovet av kalcium får vi om vi är normalförbrukare av ost. Så jag dricker mest vatten. Både mellan målen och till maten.

Fredag råder över landet och världen men det kommer knappast att märkas som nån särskild dag hos mig ändå.

Har haft lite tur med travandelar från Willys på senaste tiden så kanske jag köper en till kvällens tävlingar.

Eller så spar jag pengen och spelar V75 inorgon istället.

Därmed har jag väl plågat er tillräckligt med mina oviktgheter, kära ordbrukare i Tylösand. Askersund. Kalmar och Basuträsk. Ha en fortsatt trevlig fredag och helg!

Så ses vi när vi ses! Förr eller senare...

"Är´n´t e kônstut...?" Hur ens smak kan förändras genom lovet, tänker jag på än en gång. En liten parallell till ina tankar om allsången häromdagen.

Mästerverket jag bjuder på ovan har nästan 40 år på nacken och när plattan den ingick i kom hade jag inte tålamodet att riktigt lyssna på den. Då hade jag väl kvar mycket av ungdomens otålighet och om en låt inte satte sig direkt på gilla-sidan i mitt huvud så var den sen chanslös ganska länge.

Det är kanske 10-12 år sedan nu då jag suttit och kört en sidolastare under ett nattskift då nattradion plötsligt spelade den här låten. Jag hade precis kört in i garaget för att avsluta skiftet eller för att ta paus kanske.

Och då plötsligt insåg jag sångens, eller kanske framför allt textens storhet. Satt stilla och blundade, bara lyssnade och njöt för det kändes som han återgav en film för mig. Skapade vackra bilder i mitt huvud.

Sen dess är den en av mina absoluta favoriter med Ulf Lundell och ska, i min smak, helst njutas på ganska hög volym.

Hur mycket om honom själv texten egentligen handlar är svårt att gissa men för mig känns den nästan helt självbiografisk.

Den ingår ju dessutom i ett album där han liksom gör upp med mycket av sitt förflutna och stänger dörrar till det liv han hade bakom sig då. Men även öppnar dörrar till nåt nytt och kanske bättre.

Och när jag nu ändå är igång så lägger jag ut en låt till från samma album, "Den vassa eggen".

Även denna låg i obrukad jord för mig väldigt länge innan jag upptäckte dess storhet. Här handlar det om upppbrott, om krossade illusioner och hur ont det kan göra att inse att en relation är död och över.

Vardagsrealism som heter duga, minjsann!

"Sluta att klaga. Sluta att jaga runt här i huset efter lyckans da´r. Dom dagarna finns inte längre kvar..."

Även denna underskattade jag svårt i många, många år men numera lyssnar jag gärna på den.

Om nån av er, kära ordbrukare, skulle göra er omaket att lyssna på en eller båda så får ni gärna kommentera och berätta vad ni tycker. Vare sig ni håller med mig eller tycker att det är skit jag lägger ut.

Statens syndapengar väntar jag fortfarande på. När de kommer ska jag boka tid på hunddagiset för en spa-dag åt Thea. Hon börkjar bli alldeles för lurvig nu och barr, löv, gräs och diverse annat fastnar lätt på tassar och ben.

Det mesta av det faller sedan av inne i lägenheten och tvingar mig att dammsuga mkr oftare än jag vill.

Så nu är det dags för trimning av päls, tassar, ben och öron samt ett rejät bad efteråt. Badar henne gör jag ju själv annars men när det nu ingår i paketet så blir det så.

Igår var jag iväg och fick hjälp med kloklippningen. Jag är lite feg där, rädd att göra henne illa om jag tar föör mycket. Det brukar gå rätt bra men nu hade de vuxit lite för mycket för att jag skulle chansa.

Och än en gång fick jag märka hur lätthanterad hon är. När det väl blev vår tur så gick det så lätt och smidigt.

Till skilnad från hunden som fick sin manikyr före henne.

De höll till i ett rum med glasvägg ut mot butiken, Arken Zoo, så vi stod ju utanför och väntade medan en annan liten hundfröken fick sina klor kortade.

Den hunden hade väldigt svårt att  vara stilla. Kanske mest beroende på att hennes matte verkade så nervös.

Om ägaren är lugn och samlad blir hunden också mycket lugnare och mer lätthanterlig.

Att klippa klor runt om på alla fyra är svårt att utföra utan några små jämmergläfs från hunden. Såna gjorde hunden före nästan hela tiden medan det kom två från Thea. Men hon lugnade sig nästan genast båda gångerna.

Med det gjort åkte vi hem och jag tog mig för med att laga en laddning kålsoppa.

Ingen sommarmat, tycker säkert många. Men just igår var det inget sommarväder heller. 

Jag avnjöt en tallrik av soppan och har fyra st folieformar i frysen för kommande dagar. 

Idag ska jag göra en champijonstuvning och pannbiffar till den. Så även idag blir det minst en men kanske två matlådor att ta fram då det kommer en sån där dag då man liksom inte har lust att laga mat,

Det blir även billigare att laga mer då man ändå håller på. Och just nu är jag liksom innne i en period då det blir påfyllning i frysen för ganska många dagar. Gjorde ju kålpudding också i början av veckan.

Vad tänker ni ha till middag idag, kära ordbrukare? Skriv en kommentar och berätta vad ni äter för smaskigt i Odensala, Gysinge, Långshyttan och Flen!

Ha det! Annars kanske nån annan "har det"!

Jamen, vod tror ni om det här med Trumpen??? Blev han beskjuten på riktigt eller hade han en blodampull i handen som han krossade mot sitt öra???

I den bästa av världar hade jag självklart tagit attacken mot Donald Trump på fullaste allvar och fördömt den.

För även om jag ogillar en presidentkandidat och föraktar det mesta han står för så önskar jag inte livet ur någon.

Varken Donald Trump eller nån annan.

Men i samma stund som skottet föll så startade även konspirationsteorier att han kanske inte alls blev beskjuten utan allt är en propagandbluff för att vinna fler sympatier hos det amerikanska folket.

Att politiken är genomrutten både där och här är inget nytt för mig men är den SÅÅÅÅ rutten???

Vem vet??? Inte jag, i alla fall...

Denna onsdag har jag ägnat åt lite hundvård. Bokade tid för att få Theas klor klippta. Det gick så bra, det märks tydligt hur van hon är vid att bli hanterad på olika sätt efter åratal av utställningar och uppträdanden inför publik.

Nu ska jag bara boka tid för trimning av hennes päls också. Men jag väntar med det tills syndapengarna från staten rullar in på mitt konto.

Dryga trettio lax ska det bli när pengarna väl kommer. En del går förstås åt till att betala tillbaka det jag lånat för att hålla mig flytande men av det som blir över ska det nog räcka till att frissa till min kära lilla fyrbenta sambo också.

Det både behöver och förtjänar hon och det ska hon få också. Så fort bara Skatteverket gör vad de ska och ger mig mina stulna pengar tillbaka...

Därmed ska jag bara kolla upp om mitt andelsspel på dagens V86-tävlingar ger nåt tillbaka eller om det blir att fortsätta att leva på kålpudding och kålsoppa från frysen.

Kålsoppan gjorde jag idag. Ingen sommarmat, kanske nån invänder. Men god blev den. Och jag har frusit in fyra middagar till av den så jag svälter inte ihjäl på ännu ett tag.

Imorgon ska jag göra pannbiffar med champpinjonsås eftersom lokala butiken hade extrapris på blandfärs men även på färska champinjoner.

Därmed bjuder jag er godnatt, kära ordbrukare i Örbyhus, Härlanda, Falun och Ödeshög!

May God ride with you all! Ten four and goodbye! 

"Är´nte kônstut"...? Vad då? Jo, det där med Allsången på Skansen. Hur man kan ändra åsikt genom ett liv, menar jag.

När programmet startade var det Bosse Larsson som ledde det och då tittade man väl ibland eftersom man inte hade så mycket att välja på. Man hade inte typ 14-18 kanaler med annan smörja att konkurrera mot.

Då var jag ung och tjusig, nu är jag varken eller. Men jag minns att jag upplevde Allsången som ett program mest för äldre människor. Såna där som passerat kanske både 40 och 50.

Jag minns att jag tyckte att de nästan bara hade gamla artister som Jokkmokksjokke, Thore Skogman, Gunnar Wiklund och Bertil Boo till exempel. Artister som inte var superintressanta i mina ögon och kanske framför allt öron.

Men nu, sådär 40-45 år senare har jag passerat både 40, 50 och 65 och igår då jag, lite slött, kollade då och då är det ju precis tvärtom! Med undantag för comebackande bröderna Herrey så var det mest artisterr som har sin huvudsakliga fanskrets hos de som är betydligt yngre än jag.

Fröken Snusk till exempel har jag nog kanske sett förekomma i nån rubrik men varken sett eller hört uppträda. Nu har jag det men kan inte påstå att jag är så värst imponerad.

Nåt mer som jag inte heller är så imponerad av är deras små försök till humor och att den där Per Andersson dyker upp även där. Jag är väl kanske en tråkmåns men jag tycker inte att han är särskilt rolig.

Så allsångsprogrammet har föryngrats betydligt sen Bosse Larssons dagar medan jag själv har förgubbats rejält.

Till min stora förskräckelse såg jag att Hollywoodfrun Gunilla Persson satt i publiken. Men tack och lov gjorde de ingen affär av det. Jag  var lite rädd att de skulle ta upp henne på scenen.

Fast det kanske inte Pernilla Wahlgren hade vågat. Med tanke på kommetaren hon fällde om "La Gunilla" för kanske 6-7 år sen i nån tidning.

Det hade varit nån stormig konflikt i TV-sshowen om Hollywoodfruarna och Pernilla kommenterade det med orden; "Det finns två sorter svin. En del äter man och andra heter Gunilla Persson!"

Ganske elakt, medgav jag nog redan då, men samtidgt rätt fyndigt och roligt.

Nu kan jag ju, i och för sig, ha missat GP eftersom jag tittade mer på andra tjejer i en annan kanal. Nämligen våra svenska fotbollsdamer som spelade EM-kval mot England.

Men det blev inte heller som jag hade önskat. Sverige hade behövt vinna för att bli klara för EM men båda målvakterna höll nollan så britterna luggade oss på poäng. Nu väntar en snårig väg för de svenska tjejerna för att kvala sig in bakvägen. Men vi får väl se hur det går...

Sen... så fick jag igår min första faktura för trängselskatt. Först blev jag förvånad för jag har för mig att om man bara följer Essinngeleden (E4) och passerar huvudtaden så behöver man inte betala nån trängselskatt.

Det är väl när man ger sig in i smeten och kör i innerstan.

Men så mindes jag att vi ju faktiskt, på hemvägen från Småland, svängde av E4 och in på en mack i södra delen av Sthlm. Däärför tvingades jag nu slanta upp den hisnande summan av 11 riksdaler för att ha förorenat Stockholmarnas luft i ett par minuter.

Men... det är ju bara att bita i det sura äpplet, betala och försöka se glad ut ändå...

Gråväder utanför fönstren men det regnar åtminstone inte. Har haft lite tur med travandelar från Willys i stan senaste veckan så det står en slant på spelkontot hos ATG som jag ska använda för att tota ihop ett litet system till kvällens V86-tävlingar i Eskilstuna.

Så håll tummarna för att mina så välförtjänta miljoner äntligen rullar in idag, kära ordbrukare i Västra Frölunda, Oxelösund, Arvidsjaur och Nykroppa.

Ha en fin "pig-lördag"!

Vi ses!

Måndag igen! Bästa dagen! Då en helt ny vecka ligger utfläkt framför oss som en... Ja, som en ny vecka, förstås!

Men allt är ju inte nytt. Telefonköerna hos Skatteverket är lika långa som förra veckan och alla andra veckor i ganska många år.

Först ringde jag i morse till min f.d arbetgivare för att tala med Oraklet, som jag brukar kalla den übertrevliga dam som i många år basat för löneavdelningen men numera är personalchef.

Jag misstänkte ju först att det var företaget som hade slarvat för det var vad man sa på Alecta. Känner nån igen det från kampen mot regering och riksdag som jag skrev så myccket om ifjol? Att alla skulle ifråb sig och pekar på andra som skyldiga. Men under helgen har jag tagit reda på att alla de fyra personer jag känner till som jobbat i samma företag och är födda samma år har fått sina återbetalningar redan första veckan i juli.

Så då vore det konstigt om inte alla uppgifter skickats in samtidigt.

Sen satte jag mig i den 48 minuter långa telefonkön till Skatteverket. Och blev egentligen inte så mycket klokare än jag var innan dess. Fick i alla fall veta att jag kommer att få mina pengar men att det kan dröja lite.

Så då undrar man vad de lägger in i orden; "Dröja lite". Vad är "Lite"?

Snackar vi några dagar eller en vecka? Eller en månad? Eller flera månader???

Det frågade jag men handläggaren verkade inte våga ens ge mig en liten vink om vad som väntar mug.

Jag HAR ju förihelvete redan väntat!!! Först på att våra makthavare skulle krypa till korset och ge oss rätt och sen på utbetalningen. Det är dessutom så att jag inte har den minsta lilla skuld i förseningen utan det är myndigheten själva som har klantat sig.

Det är min övertygelse numera. Att nån oerfaren handläggare har klickat på fel knapp i nåt dataprogram så min utbetalning stoppades. Men det medger man förstås inte. I den trygga förvissningen att jag inte har skuggan av en chans att kunna kolla upp den saken själv.

Vi är ju liksom chanslösa redan från början. Mot myndigheter, storföretag, banker och försäkringsbolag. Vi är i händerna på dem och utlämnade till deras godtycke. Och till deras telefonköer...

Jag blir hela tiden bar mer övertygad om att de långa köerna när man ringer myndigheter och andra är hel avsiktliga. För att skrämma bort de som ringer dem om struntsaker (i deras ögon).

Jag skickade ett mail också till dem. Från deras egen hemsida. I torsdags i förra veckan skickade jag det men har inte fått svar ännu. Ett kvitto på att de mottagit det fick jag efter tre sekunder eller så. Men inget svar.

Men det är ju bara att knyta näven i fickan och försöka ha tålamod.

Precis som med allt det där andra som irriterar mig. Att inte matpriserna går ner TROTS att drivmedelspriserna nu är tillbaka på de nivåer de var innan höjningarna började. Att bärkassen fortfarande kostar 6-7 kr/st fast den där skatten på dem skulle tas bort vid nyår. Är det politikerna som svek det löftet eller är det handeln som fortsätter ta samma pris och lägger slanten i den egna fickan?

Nej, en hundpromenad får det bli nu och rensa skallen från ilskan med 8 kg glad hund i andra änden av kopplet.

Ha en fin måndagkväll, kära ordbrukare i Skogås, Teckomatorp, Enånger och Hova.

Vi ses!

Den 14;e juli - en bemärkelsedag i mitt liv! Idag är det nämligen 32 år sedan jag äntligen fick hämta hem mitt andra barn som föddes i Pusan, Sydkorea i början av april 1992.

I oktober 1987 fick vi hem vårt första barn, vår dotter som var född i samma stad som hennes lillebror som kom fem år senare.

Hon var alltså nästan fem år, fyllde imorgon för 32 år sen, då hon fick följa med till Arlande för att ta emot sin lillebror.

Jag minns att hon var ganska uppspelt den dagen. Delvis inför det stora med att få bli storasyster men kanske ännu mer eftersom hon såg fram emot födelsedagen som inträffar imorgon.

Och inte nog med det. Medan vi var borta passade hennes morfar på att resa upp den lekstuga han byggt åt henne i delar vid hans och f.d svärmors sommarstuga. Han hade skapat en byggsats som enkelt skulle kunna resas och spikas ihop över dagen medan vi var nere på Arlanda för att hämta hem vår son.

Hon hade önskat sig den så länge och nog hade hon sett att morfar höll på med något på tomten till deras stuga. Men inte förstått att det skulle bli en lekstuga åt henne.

Så när vi närmade oss vårt hem, rätt sent på kvällen frågade vi henne vad hon önskade sig allra mest inför födelsedagen dagen därpå. Då svarade hon genast att det bästa hon kunde tänka sig var om det skulle stå en lekstuga på tomten då vi kom hem.

Så gissa om det blev jubel i bilen när vi kom hem och hon såg att lekstugan stod där, som hon önskat!

Att inreda den med färg, matta och tapeter återstod förstås men det ordnades också samma sommar.

Och nu är de stora och pojkspolingen vi fick hem den dagen för 32 år sedan just idag ska snart bli pappa.

Hans storasyster hade fått bo i ett familjehem medan hon väntade på att få komma till oss och mammas i den faaa,iljen hade varit hemmafru och därmed burit henne nära kroppen nästan hela tiden. Medan sonen bott på ett barnhem i centrala Pusan där han delat säng med fem andra bebisar.

Så efter vårt första barn som hade den där gruntryggheten som är så viktig för små barn fick vi en liten kille som helst ville bli buren dygnet runt.

Det var lite kämpigt den första tiden men det är ju så att det man måste klara av, det klarar man. För att man måste!

Och idag är hon stor och ska snart själv bli pappa. Och jag är säker på at han kommer att göra ett bra jobb av den saken också. Om en dryg månad får jag alltså börja träna på att vara farfar också.

Vilket jag ser fram emot nu när jag hunnit träna lite på att vara morfar.

Imorgon är alltså ännu en bemärkelsedag för då fyller min stora flicka 37. Hon bor och lever i huvudstaden idag och inte blir det så ofta vi får ses. Men i slutet av juli kommer hon hit så jag får krama henne lite igen.

I USA har Trump blivit utsatt för ett attentat och fått en kula genom örat. Tänk sån tur att den inte träffade lite mer till vänster från hans sida sett! Inte är jag nåt fan av Donald Trump men för den skull önskar jag ju inte precis livet ur honom. Utan tycker att det är hemskt att nån försökte döda en presidentkandidat.

Men nu är jag inte längre lika sääker på att han inte vinner valet senare i höst. Misstänker att amerikanernas medkänsla kanske kan ge honom segern.

Eller kanske hans motståndares tiltagande demens blir det som fäller avgörandet.

Nu tror jag dock inte att det spelar så stor roll vem av dessa två "gammelgubbar" som vinner. Det blri ungefär samma sak oavsett vem som segrar!

Biden eller Trump spelar liten roll eftersom vem som än får jobbet kommer att fortsätta att jobba för de rikaste och skita i hur fotfolket har det.

Därmed säger jag tack för idag och slut för idag till mina kära ordbrukare i Albacken, Gnarp, Viksjö och Vavd.

Vi ses!

Passande låt till min sinnesstämning idag... Lyssna själva så kanske ni förstår hur jag känner mig idag.

Den tragiska följetången om mina stulna skattepengar efter riksdagens grova rån mot oss 57;or under förra året går snart in på sin tredje vecka.

Ringde Alecta imorse och fick väldigt trevligt bemötande av en förtjusande dam som hette Susanne.

Men några klara, raka besked kunde hon inte ge. Jag sa då att det måste ju finnas fler som drabbats på samma sätt.

Det skulle hon kolla upp och återkomma till mig.

Vilket alltså inte har hänt ännu... Och förhoppningen att det ska ske idag är nästan helt död. För hur många finns kvar på jobbet efter kl. 15 en fredag eftermiddag mitt i sommaren? Inte många, vågar jag påstå. Inte många!

De akutaste problemen löste sig ju igår så jag behöver inte gå och oroa mig för att kronofogden eller nån inkassofirma ska komma och knacka på dörren.

Nej, det blir nog att ringa igen på måndag morgon. Först till f.d arbetsgivaren där min favoritmänniska i det företaget återkommer från semestern. Oraklet eller Facit kallas hon ofta av både mig och andra. Sagt med största respekt och beundran givevis! Får jag henne att hjälpa mig så borde det går fort och enkelt att få rätsida på saken.

För det är ju inte jag själv som gjort något fel. Utan det handlar om saker som ligger långt utanför mina möjligheter att påverka. Därför anser jag mig också ha rätten att vara lite barsk i tonen både mot Skatteverket och mot Alecta och verkligen KRÄVA att de rättar till saken omgående.

Tänk att man liksom aldrig får vara riktigt glad och nöjd utan alltid finns det nåt som ska jävlas. "Är det inte det ena så är det det andra, som flickan sa när hon blödde näsblod!"

Nåja, det är ju fredag. I den mån nu veckodagarnas namn spelar nån roll för mig.

Och ljuspunkten just idag är kom sig av att jag städade ur ett köksskåp i förmiddags. Där bakom lergrytan och en stor och urgammal aluminiumkastrull (som jag aldrig använder) stod en nästan full bag-in-box med LAB. Ett rödvin som jag tycker är väldigt gott och prisvärt.

Mindes att jag precis plockat åt mig kartongen på Systembolaget då en ytlig bekant som jobbar där upplyste mig att efter helgen skulle den kosta 20 kronor mer. 

Så jag snappade genast åt mig en till och sa, på skoj bara, att då är det lika bra att jag köper två. Och just efter det så såg jag att en av kassorna inte hade nån kö alls så jag satte fart ditåt.

Tänkte att när jag nu ändå hade en extra box i handen så får den väl följa med mig hem. Där den stuvades undan och glömdes bort i ett antal månader. Men när jag fick syn på den mindes jag förstås.

Så kanske tar jag mig ett glas ur den till den kyckling som just nu står i ugnen och grillas. 

Den ska jag strax gå och ta ut och när jag tagit ut kycklingen ska jag ta ut Thea en sväng medan kycklingen får svalna en aning innan jag sätter tänderna i den.

Trevlig freagkväll och helg önskas därmed till mina kära ordbrukare i Karlholmsbruk, Visby, Åseler och Genarp.

Vi ses!

Väntans tider pågår ännu och lär så göra ett tag till! I Vid midsommar reste jag till södra Smmåland för att bevista dopet av mitt första barnbarn. Ojade mig kanske lite inombords eftersom jag insåg att ett antal tusenlappar skulle glida mig ur händerna med bensin, hotell och mat längs vägen dit och hem.

Men jag resonerade som så att har jag nu äntligen blivit morfar så kan det få kosta en slant. Jag "visste" ju att återbetalningen av den där förb... straffskatten mot oss 57;or var på väg och den skulle fylla hålen i kassan med rätt ordentlig råge.

På Skatteverkets hemsida stod att pengarna skulle betalas ut under första veckan i juli.

Veckan kom. Och gick. Liksom den här veckan. Men inga pengar, inte ens ett besked.

Så imorse beslöt jag att ringa upp skattmasens högkvarter och fråga vad de sysslar med

Efter 47 minuters telefonköandet kopplades jag fram till en handläggare och förklarade mitt ärende. Hon sade att hon måste kolla med nån överordnad och parkerade samtalet.

Medan minuterna gick mindes jag förra årets alla samtal med Telia som också parkerade samtalen. Men aldrig återkom. Det gjorde dock skattemyndigheten till sist även om jag fick vänta i nästan 20 minuter.

Då fick jag veta att de hade åpterkallat min deklaration eftersom det inkommit uppgifter i efterhand om inkomster som inte fanns med från början. Om den saken stod det dock inte ett ord på "Mina sidor" hos dem...

24 060 kronor i rikets mynt påstod de att jag hade fått till mig från min f.d arbetsgivare. Vilket jag ABSOLUT inte har.

Jag förklarade då att min anställning där upphörde i december 2021 och att jag även fick min slutlön samma månad. Att jag varken under 2022 eller -23 fått en enda krona från dem. Och inte förtjänat det heller!

Jag fick då rådet att kontakta företaget och be dem rätta till felet.

Där var det ingen telefonkö alls, bara en ytterst oengagerad sommarvikarie som lät som om hon höll på att somna. Men jag lyckades ändå övertyga henne att koppla mig till lönekontoret.

Där fick jag till slut beskedet att det handlar om att en av mina utbetalare av pensionen, Alecta, gjort nån sorts misstag som gör att när uppgifterna redovisasa för skattmasen så ser de ut som "lön" i deras datasystem.

Alecta hann dock stänga för dagen innan jag hade hittat deras nummer och ringt dem.

Men lita på att jag ska ringa tillbaka så fort de öppnar imorgon. Och leva en hel djävul om det behövs för att de omedelbart ska berätta för skatteverket hur det förhåller sig.

Jag hade ju räknat med pengarna så nu gick jag inte bara på knäna ekonomiskt sett. Jag krälade i gyttjan på ruinens brant med ett gäng obetalda räkningar.

Men med dem kunde ju varken skattmasen eller min f.d arbetsgivare hjälpa mig....

Då är det tur att man har vänner och familj som ställer upp. Storebror sa genast ja till att låna ut så jag kunde betala de akutaste och även klara mig resten av den här månaden.

Så den värsta paniken är undanröjd nu och jag kan andas ut! Åtminstone ett tag.

Är det inte självaste... (Ja, ni vet alla vem jag talar om!) att så fört man tror att man ska få ett litet lyft så dyker den där Murphy upp med sitt fula tryne och sätter krokben för en så man ramlar på näsan.

Vet inte hur många gånger jag fått större ras på bilen lagom till skattepengarna på våren kommer.

Därför hade jag inte gjort några högtflygande planer för de dryga trettio lax jag förväntar mig att få tillbaka efter statens kriminella skattefiffel förra året.

Men går åt gör de förstås ändå...

Så räkna med att Alecta ska få sina fiskar varma när jag väl kommer fram på telefon till dem imorgon bitti.

På tal om telefon, förresten...

Jag skällde ju skiten ur Telia förra året, både via telefon och mail men även här i mina blogginlägg. Och de förtjänade också varje ilsket ord, inte tu tal om den saken.

Men ändå, eller kanske just därför, måste jag väl även berömma dem när de gör nåt bra. Och det gjorde de igår.

När jag lade mig att sova i tisdags kväll satte jag mobilen på laddning. Trodde jag...

Men när jag vaknade igår morse visade batteriet bara knappt 30% ström kvar. Så jag lirkade och pulade med laddkontakten en lång stund och försökte se om det låg nåt skräp inne i den.

När jag inte lyckades åkte jag iväg till Telias servicecenter vid deras butik i Birsta shoppingmecka.

Teknikern tog luren med sig och försvann i ett par minuter. Återvände sen med ett leende på läpparna och sa att nu funkar den igen. Det var som jag trodde. Nåt skräp i kontakten som blockerade laddningen.

Fort gick det men det bästa av allt var priset.

INGENTING, kostade det! Och "gratis" vet vi ju alla att det är gott!

Det ingår tydligen i deras support till abbonenterna att hjälpa oss med enklare problem på våra lurar.

Snyggt jobbat Telia!

Därmed ska jag gå och skruva ihop nån sorts middag. Har haft så mycket annat i tankarna idag att jag inte har tänkt på middagsmat ens en gång. Men nåt finns det garanterat som kan tinas upp till ät-temperatur på typ 10 minuter.

Ha nu en fortsatt trevlig tisdag, kära ordbrukare i Vattholma, Alingsås, Höör och Övertorneå.

Vi ses! Förhoppningsvis med lite gladare texter från bokstavsskötaren...