Hej på er, kära ordbrukare. Det börjar bli några dagar sen sist, nu. Men så blir det ju ibland.

"Först så går det opp, så går det ner, så går det opp. Sen så går det ner, sen går det ännu längre ner..." Det var väl legendariska Hasse & Tage som skrev och framförde den där sången, tror jag. Däremot minns jag inte om den ingick i något större sammanhang eller om det bara är ett lösryckt nummer ur nån av deras revyer.

Men det är ju så det är med det mesta. Att det går bådde upp och ner. Även med mitt (och säkert de flesta andras) bloggande ohc produktivitet vid tangentbordet.

Nog har det funnits tankar som både varit djupa, allvarliga och även roliga under de dagar då jag inte publicerat något här. Men lusten att med tangentbordets hjälp skapa text som blir blogginlägg har inte varit så påträngande.

Och det gör ju heller ingenting. För jag tror inte att någon annans välbefinnande påverkas nämnvärt vare sig det kommer inlägg från mig eller inte.

Deras största värde är ju för mina egna ögon när de dyker upp i högermarginalen under rubriken "Tidigare år".

Dessa är bland det första jag kollar igenom när jag startar min dator första gången varje dag.

Först bloggens backspegel och sedan lokaltidningen. Där skummar jag av rubrikerna på förstasidan och läser de artiklar som eventuellt intresserar mig. 

Sen har jag ju blivit så gammal att jag även kollar dödsanninserna på tisdagar och lördagar. Övriga av veckans dagar kommer det inget nytt där utan det läggs bara ut två gånger per vecka.

Och det gjorde jag väl även när jag var yngre och hade en papperstidning som kom i brevlådan. Men på den tiden regaerade man oftast på att det var pappan eller mamman till nån man kände som ung hade trillat av pinn, som man säger. Den generationen är gles numera och säkert 10-15 gånger per år ser jag annonser att ganla barndomsvänner eller syskon till dem har "tagit ner skylten" eller lämnat in som man ju också säger.

Är det inte lite märkligt att vi har så många ord och uttryck för att benämna döden? När det är det enda vi egentligen kan vara helt säkra på att den kommer en dag, förr eller senare...

Men vi vill väl kanske ha små omskrivningar för det där som är svårt, tungt och jobbigt att prata om.

Jag fick ännu en påminnelse om den saken idag när jag stötte ihop med Örjan på närbutiken. Honom har jag känt i 35-40 år genom jobbet. Vi arbetade på samma fabrik om än inte precis tillsammans. Örjan var en av de där reparatörerna som alltid klarade av att fixa allt som gick sönder eller krånglade. Mycket omtyckt och respekterad. Både för sin kompetens och snabbhet men även för sitt lättsamma och trevliga sätt.

Vissa av hans kolleger på andra skiftlag kunde emellanåt bli irriterade och t.o.m förbannade när vi i driften råkade ha sönder något. Oavsett om vi varit oaktsamma eller inte.

Men inte han. Örjan kunde skratta och säga att "Det är ju en jävla tur att ni kör sönder grejer så jag har nåt att göra. Utan er skulle jag väl bli arbetslös!"

Nu är Örjans dagar räknade. Han berättade att han har skelettcancer som är obotlig men vet inte hur långt han kan tänkas ha kvar att leva. Ändå var han liksom sitt vanliga glada jag och när jag kommenterade den saken ryckte han på axlarna och menade att inget ju blir bättre av att gräva ner sig och deppa ihop. BÄttre att ta vara på varje dag när man känner sig någorlunda frisk, sa han också.

Det höll jag helt med om och uttryckte även min beundran över att han klarade av att tänka så.

Han får bromsmediciner och när några värden försämras mixtrar läkarna lite med föreskrifterna och doseringen tills han blir lite piggare igen.

Och just idag verkade han må ganska okej ändå och han berättade utan omsvep om sitt liv numera. 

Det känns så orättvist när någon som man unnat att få vara frisk fram till pensionen och även många år efter det drabbas så tidigt i livet av det där c-ordet och dessutom den obotliga sorten. Han är flera år yngre än jag och har han fyllt sextio så är det inte så mycket mer i så fall.

I yngre dagar kanske jag hade sagt åt honom att hålla hoppet levande eftersom forskningen hela tiden gör nya framsteg och ingen vet ju när man hittar boten mot just hans sjukdom. Men jag tror inte att någon blir lyckligare eller mer hoppfull av att få höra det så jag visade mitt deltagande på andra sätt.

Jag har själv varit lite låg den senaste tiden. Men efter mötet med Örjan tänkte jag att jag ju borde vara glad att jag i alla fall, såvitt jag vet, inte lider av några allvarliga sjukdomar.

Visst har jag mina små bekymmer men jag är ändå lyckligt lottad på så många vis.

Till exempel så kommer min lillflicka hem några dagar i nästa vecka och har med sig lilla underverket som snart ska få lära sig att säga morfar. Det ser jag fram emot.

Fram ser jag också mot kvällens Farmen som börjar om en liten stund. Men innan dess måste Thea få gå ut en liten sväng. Så jag önskar godkväll och natt till alla mina kära ordbrukare i stad, på landet och över hela jorden.

Vi ses.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren har börjat. I alla fall enligt almanackan. I verkligheten uupplever jag nog att den liksom står på tröskeln och skrapar med foten, lite tveksamt. Kanonväder igår, regn i förrgår och idag är det jämngrått men ingen nederbörd ännu i allla fall...

Nej, det får fanimej bli ett inlägg till idag! Inte första gången men mindre vanligt på senare år att jag författat mer än ett blgginlägg på samma dag. Men just nu känner jag mig liksom lite omtumlad och behöver väl kanske få "skriva av mig" en ani...

Så är det slut på våren för i år då! Det är dags att avtacka maj månad för årets insats och hälsa sommaren välkommen. För enligt almanackan börjar ju sommaren imorgon, den första juni. Men om jag ska kunna KÄNNA att det är sommar får allt vädergu...

Har skrivit om det förut men nu verkar det vara på väg att blossa upp en folkstorm mot Transportstyrelsens nya påhitt att dra in körkortet  för folk bara p.g.a att ett s.k PETH-test visar riskbeteende mad alkoholbruket. Det gläder mig, i så fall. V...

Godmorgon Sverige! Och alla andra jävla länder också då, förstås! Om det nu ska vara så jävla rättvist... Hockey-VM är över och därmed hela den svenska ishockeysäsongen. Det betyder att vi nördar inom denna ädla sport får vänta till september innan...