Tack vare kommentar från en av mina kära ordbrukare så börjar jag fatta nu hur jag ska bära mig åt för att få bilden lite mer komplett över vad som händer på de båda gårdarna i årets Farmen.

Ännu har jag inte hunnit se gårdagens avsnitt men det är ju gott om tid innan nästa som kommer först på söndag kväll.

Igår valde jag ju bort Farmen till hockeymatchens fördel. Den mellan Förjestad och Timrå. Men den gjorde ju ingen människa norr om Dalälven gladare. I vart fall ingen Timråsupporter...

För andra matchen i rad lämnade man isen inte bara utan poäng men även utan att ha gjort ett enda mål framåt.

Senast man gjorde mål var under första perioden av bortamatchen mot Luleå i förra veckan. Så man har alltså spelat åtta 20-minuters perioder utan att få in en enda puck framåt.

! Inte bra! Inte bra alls!

Men förr eller senare så lossnar det väl och kanske redan imorgon då det åter är Luleå som står på andra sidan isen, Men denna gång på Timrås hemmais. Bara att ta nya tag och komma igen!

Sen hittade jag ju nåt ganska kul på Youtube som jag inte kan låta bli att dela med minaa eventuella läsare.

Har ni hört Billy Opel nån gång? Annars kan jag berätta att det är en musiker/sångare från nånstans i Dalarna.

Mora tror jag men är inte helt säker. Billy Opel är förstås ett artistnamn och han heter väl nåt annat i det vardagliga.

Den handlar om vår tids gissel, sociala medier och alla företeelser som hör till den delen av våra liv. 

Hur vi berättar en massa saker för hela världen som knappast intresserar nån mer än oss själva.

Precis som även den här bloggen och en hel massa liknande. 

Eller om hur vi fotograferar och delar bilder med universum av våra nya skor, nya TV eller vår stekta blodpudding men liongon och vitkål. För att ta några exempel... Lyssna själva, vetja!

"Jag och mina flera tusen vänner" heter den och är, tycker jag, en klockren beskrivning av nutidsmänniskan.

Man känner igen både sig själv och andra människor och får ett och annat igenkännandets leenden.

Några fyrsiffriga tal när det gäller "vänner" är det dock inte tal om för den här gubben. Inte ens tresiffrigt antal har jag på Facebook. Som är det enda av de där forumen jag använder. Jag har visserligen ett Instagramkonto också men jag har liksom aldrig riktigt kommit igång med det.

Det räcker med FB och förstås den här blygsamma skriftsamlingen för mig. Jag behöver varken X, Tiktok eller Kik och allt vad de heler. Har jag klarat mig utan dem i 67 år så klarar jag nog 67 år till också.

Då är jag 134 år om jag mot all förmodan i världen skulle vara vid liv. Och om så skulle vara fallet, mot alla odds, så gissar jag att jag sådags i livet ger blankaste fanken i både internet och sociala medier.

En man som säkert hade många vänner har gått ur tiden, 82 år gammal. Jag talar om fenomenet Leif "loket" Ohlsson som var med och startade upp Bingolotto. Som han även ledde i bortåt tio år. Vi hedrar honom också med några små guldkorn från 90-talet...

Fredag råder och idag ska jag laga gryta av en bit benfri kotlettrad som jag köpte sist jag besökte Willys.

Funderade ett slag på att göra fläsk-kalops av den men konstaterade att köttet är lite för magert för det.

Så det blir nån vanlig gryta där jag stoppar i vad huset har.

Gul, röd och purjolök finns liksom en halv paprika och ganska gott om både frysta och torkade trattkantareller.

När jag tänker efter så minns jag att det även finns en halv förpackning med krossad tomat. Den första halvan använde jag när jag lagade korvstroganoff för några dagar sen. Så kanske blir det lite stroganoffstuk på grrytan.

Sen kokar jag väl lite ris eller kanske nån pasta att ha som tillbehör. Det borde dessutom bli ett antal matlådor att ta fram och tina när det kommer nån sån där dag då jag inte vill laga mat alls.

Därmed känns det som om det börjar bli dags att klä på mig och låta Thea få följa med bort till närbutiken. Kollade deras raklamblad medan jag åt frukost imorse så jag tänkte nyttja några av deras erbjudanden för veckan innan den är över och förbi.

Så ha en härlig fredag och helg, kära ordbrukare i Simlångsdalen, Ödeshög, Lucksta och Ålersberga.

Vi ses! Om vi får leva och ha hälsan någorlunda...

Farmen rullar på för femtioelfte säsongen eller nåt. Och som vanligt är jag med på resan. Det har jag inte precis varit sen starten men för kanske 7-8 år sedan då yngsta dotra bodde med mig blev det att jag började följa eftersom hon gjorde det. Sen blev jag fast.

Årets upplaga har ett lite nytt upplägg. I år är de tävlande uppdelade på två gårdar med samma förutsättningar på båda. Alltså inte Farmen mot Torpet som det varit ganska länge.

Vet ännu inte rikitgt vad jag ska tycka om det, Första veckan tyckte jag att det blev lite förvirrande när bilderna växlade mellan gårdarna och jag hade fullt upp med att räkna ut var de filmade för stunden. Det blir ju lätt så innan man lärt känna deltagarna såpass att man kan skilja på dem.

Men sen i måndags är det nästan bara den traditionella gården och dess invånare som visats i rutan. Och ännu har jag inte riktigt fattat upplägget.

Kommer det nåt avsnitt där man visar upp vad som hänt och händer på f.d Torpet? Eller har de räknat ut att bara visa den delen på pluskanalerna? De där som man måste betala extra för att kunna se.

Nåja, det ger sig väl med tiden. Får man inte följa båda gårdarna lika mycket så blir det ju mindre intressant och svårare att hänga med. Så då kanske jag kastar Farmen på sophögen och ger upp.

En annan ny sak är att det är deltagarna på den andra gården som utser storbönderna. Det känns lite spännande för det kommer att ge helt andra val. Istället för att bästa kompisen väljs eller den man tror gör det bäst så har alltså de som väljer möjligheten att välja den de tror är sämst som storbonde. För än så länge så tävlar ju gårdarna som lag mot varandra. Vilkett minskar risken för paktbildningar som annars varit vanliga varje år.

Dagens avsnitt kommer jag att se men knappast i direktsändning. Den krockar nämligen med Timrå IK;s bortamatch mot Färjestad i Värmland. En match där allt annat än förlust vid full tid är en glad överraskning.

För topplaget FBK har Timå haft väldigt svårt för denna säsong. Inte ens varit nära att ta poäng av dem.

Men, som Gunde Svan brukar säga; "INGENTING är omöjligt!"

Det enda omöjliga som finns för mig idag är att välja Farmen före hockeyn.

Men så länge playfunktionen finns så går det ju att titta i efterhand på det mesta om man missar sändningen.

Innan dess så ska jag dock laga kålpudding av den köttfärs jag köpte på Willys igår och en bit av kålhuvudet som också inhandlades. Inom någon dag ska det även kokas kålsoppa att frysa in för kommande middagar.

En billig och svårt underskattad delikatess som dessutom kan varieras hur mycket man vill.

För ett tag sen lärde jag mig av en kändiskock på Youtube att laga kålsoppan med bacontärningar och chorizo istället för de klassiska frikadellerna som jag fick i kålsoppan som barn. Någon chorizo fick jag aldrig tag i men istället hittade jag en kraftigt nedsatt förpackning med korvar gjorda på nötkött (80%) som ska vara rejält rökta så jag räknar med att det går lika bra.

Snön som smälte bort under förra veckan har Vår Herre kompenserat oss rikligen för och nu har vi mer än på hela vintern innan. Fortfarande inga jättestora mängder dock. Skulle gissa att vi kanske har 20-25 cm.

Men vitt och vackert är landskapet utanför mina fönster i solskenet. En härlig vinterdag med andra ord.

Och dessutom är ju janurai snart över. Imorgon drar min hatmånad nr 1 sin sista suck för i år. Och ersätts av februari då ljuset verkligen börjar märkas och som dessutom "bara" är 28 dagar lång.

Så kanske man borde klä på sig och koppla lilla hunden för en liten promenad till närbutiken. Igår när jag fick skjuts till Willys glömde jag att köpa folieformar att frysa in min planerade soppa i så det tänkte jag kolla om de har.

Så er, kära ordbrukare, lämnar jag därmed åt era öden och egna äventyr för att ge mig ut på halkbanorna som utgör trottoarer coch gångvägar i området. Tack och lov har jag letat fram broddarna så jag känner mig säker på foten.

Ha en härlig torsdag i Glommersträsk, Färila, Katthammarsvik och Götene.

Vi ses! När andan faller på...

"Lättölsränta"! Har ni hört det ordet förr? Det hade inte jag då det skapades i min skalle för några minuter sedan.

Slötittade lite på SVT;s morgonstudion och nyheterna där man berättade att riksbanken precis alldeles nyss sänkt styrräntan i Sverige till 2,25%.

Samma som alkoholstyrkan räknad i volymprocent i en vanlig svensk lättöl, tänkte jag genast. Och så föddes det nya ordet i mih hjärna. Jamen, LITE fyndigt måste ni väl hålla med om att det var ändå?

Annars är väl världen sig ganska lik mot hur det brukar vara. Med krig, svält, människor på flykt undan förföljelse eller hunger. Sprängningar, skjutningar och anlagda bränder, våldtäkter och andra grymheter.

Människan är det värsta robdjuret på den här planeten, det vet vi ju alla om. Vissa andra rovdjur framställs ofta som så blodtörstiga och farliga men inget av dem är så farliga som vi.

Hajar, krokodiler och isbjörnar sägs vara de enda djur som betraktar en människa som ett potentiellt mål mat.

Men dessa jagar bara då de är hungriga. Eller för att försvara sig själva och sin avkomma.

Men vi jagar ändå. För nöjes skull bara. Eller för att få troféer att hänga upp på väggen och visa vilka duktiga jägare vi är. Eller fångar fisk som vi inte har tänkt att äta. Och kallar det för sport, dessutom.

Det sägs också att människan är den enda varelsen på jorden som har hämndbegär. Nån gång har det hänt att jag råkat trampa Thea på en tass av klantighet eller dålig uppmärksamhet. Om hon haft människans beteendemönster hade väl risken varit stor att hon genast hade huggit mig i benet för att ge igen.

Men det gör hon såklart inte. Utan två sekunder efteråt är det glömt och om jag då sticker ner en hand och klappar henne som ursäkt så får jag oftast en kärvänlig slick på handen. 

Hundar är liksom alltid i nuet. I stunden som råder. I ögonblicket. Vad som hände förra veckan, månaden, året eller för tre sekunder sedan bekymrar de sig inte över. Inte heller om vad som eventuellt händer om ett år, en vecka eller bakom nästa gathörn.

Så djuren är mycket bättre människor än vi själva. De hatar inte, de hånar inte, de hämnas inte heller.

Allta de tre sakerna och en hel del annat är ju mänskliga påhitt. Bara vi tror att något blir bättre om man hämnas en oförrätt. Bara vi är skadeglada när det går emot för den där människan/idrottslaget eller partiet som vi ogillar.

Med den bakgrunden är det väl tveksamt om det egentligen borde vara människan som styr på jorden...

För att återgå lite till inlledningen (räntesänkningen) så föddes även en annan, lite mer seriös tanke hos mig när jag fick höra om saken.

Jag minns ju ännu hur det sagts att den höga räntan är en av orsakerna till inflationen som härjat i flera år nu. Att företagen måste kompensera sig för ökade räntekostnader. 

Precis som med drivmedelspriserna, alltså. Och precis som med drivmedelspriserna så kommer de garanterat att fortsätta att kompensera sig även när det inte längre finns något att kompensera för. Det tror i alla fall jag...

En lite annorlunbda blogg blev det idag. Men som det står i min rubrik för hela bloggen, "Tankar och betraktelser från en amatörfilosof" så är det ju bara vad man kan förvänta sig.

Amatörfilosof lever jag ju inte precis upp till varje gång jag präntar ner tankar eller skildringar av mitt dagliga liv men idag blev det lite mer eftertänksamma ord.

Så blir det ibland och det står ju var och en fritt att läsa eller låta bli. Det finns ju en slumpknapp.

Men du som var tålmodig nog att läsa ända hit belönas nu med att jag ska runda av och göra annat. Min gode vän, Hans, har lovat att jag får åka med då han ska ut och handla senare idag. Så jag måste inventera lite vad jag behöver och vad jag kan klara mig utan. Willys har pangpris på vitkål (9:90 kr/kg) den här veckan så ett kålhuvud ska i alla fall inhandlas så jag kan göra kålsoppa igen. Köttfärs också så blir det även kålpudding.

Därmed tillönskar jag mina kära ordbrukare en trevlig lill-lördag i Partille, Jönåker, Hedemora och Ramvik.

Ses vi igen? Ja, om Gud vill å pjäxer´n håll´!

Med rätt liten marginal hann jag titta på veckans alla avsnitt av nya Farmen innan dagens timslånga började.

Svårt att säga så mycket, har ännu inte riktigt fått grepp om så värst många av deltagarna. Två har ju redan lämnat, den ena efter bråk och den andre av hälsoskäl.

Den sistnämnde tyckte jag var lite tråkigt att han försvann redan för han gjorde ett mycket sympatiskt intryck, denna engelska före detta punkare. Undrar om han hade grönt hår, tuppkam och piercingar i form av säkerhetsnålar i ansiktet på den tiden... 

Många av dessa hade ju det. Och den tidens medelålders och äldre förfasade sig över dem. Vilket ju också var en del av deras syfte.

Varje tid har ju haft sina uppror från ungdomen mot föräldragenerationen. Unde min uppväxt var det först hippiekulturen med flower-power som de äldre retade sig på. Deras vildvuxna hår och skägg och runda glasögon.

Men var inte egentligen flower-power-folket egentligen ganska oförargliga? D.v.s bortsett från dera "liberala" syn på cannabis och andra droger. De predikade ju fred och kärlek och det fanns ju ingen ondska i dem.

Värre då väl med 1990-talets skinheads som predikade hat och förföljelse samt rasåtskillnad. Ett icke föraktligt antal av dessa är numera ledande företrädare för ett riksdagsparti.

Jag ska inte peka finger men säger att de sitter inte i regeringen men tillhör inte heller oppositionen. Ja, ja, jag VET att ni fattar ändå men jag gillade formuleringen och därför lät jag den stå kvar.

Men nu var det väl egentligen inte det jag skulle prata om utan Farmen. 

Den andre som lämnade vet jag inte säkert om han gick av fri vilja eller blev hemskickad. Han som, när de först kom dit, upptäckte att hans exflickvän också var en av deltagarna.

Jag vet ju inte mer än så om någon av dem eller orsaken till deras uppbrott från varandra. Jag vet bara att jag fick en väldigt obehaglig känsla i kroppen när jag sett bådas reaktion på att den andra också var där.

Avstår från att tro eller tycka nåt om det jag inte vet nåt om men konstaterar att det nog var bra att en av dem inte är kvar för jag fick en tydlig känsla att det varit ett smärtsamt uppbrott även om det hade gått nåt år sen dess.

Annars tycker jag att fler äb vanligt verkar genuint sympatiska och jag kommer garanterat att hitta några favoriter som jag gärna ser att det går bra för.

Men visst finns det även i år några småpåvar med väldigt höga tankar om sig själva och sina förmågor.

Tycker dock inte att någon visat upp så otrevliga sidor att jag redan nu börjar önska att det ska skickas hem. Men det kommer nästan garanterat, det också, med tiden.

Den som lever får se!

Så låt oss hoppas att både jag och mina kära ordbrukare får leva och se hur det går både med det och med allt annat som händer i världen.

Så ha nu en underbar söndag natt i Brattfors, Svenstavik, Höganäs och Strömsbruk.

Så ses vi väl när vi ses!

Idag har jag varit ute och åkt lastbil i några timmar. Yngstingen jobbar ju med att köra såna och jag hade väl sagt nån gång att det kunde vara kul att få åka med nån gång.

Och idag så ringde han mitt på dagen och sa att han hade blivit klar med jobbet tidigare än han trott så han skulle ta några små extrajobb för att avlasta kollegerna lite.

Så vid halv ett ungefär svängde han förbi här och plockade upp mig och jag fick åka med först för att fylla i typ 600 liter diesel i tankarna och sedan hämta en lastpall och frakta den till en Coop-affär på andra sidan staden.

Medan han tankade passade jag på att ta en bild av förarplatsen som är hans arbetsplats.

Så kan det se ut när chauffören är ute och tankar på Circle K.

Jag funderade lite på när jag senast åkte lastbil och kom fram till att det måste ha varit första halvåret 1979 då jag gjorde militärtjänst. Fast då handlade det oftast inte om att åka utan då körde jag den själv.

Hade jag varit lite smartare då än jag var så kunde jag ha skaffat mig körkort för tung lastbil med släp och även för buss. På det tiden var det nämligen så att om man fått en militär förarutbildning så räckte det med att skicka in ett intyg till Trafiksäkerhetsverket (som det hette på den tiden) på den utbildningen så fick man även ett civilt körkort motsvarande de fordon man kört i lumpen.

Vårt befäl informerade oss om detta och jag minns att de var villiga att även skriva på att vi kärt motorcykel trots att ingen av oss hade gjort under lumpartiden.

Det var dessutom sista årgången som hade den möjligheten. Vi muckade i slutet av maj och den lag som tillät det där ändrades från 1 juli det året

Min enda kostnad för det hade varit att betala själva tillverkningen av körkortet. Nån hundralapp på sin höjd.

Men jag brydde mig aldrig om det. Vilket jag har ångrat periodvis genom livet.

Framför allt under de perioder då det var som tråkigast att jobba på fabriken där jag spenderade nästan hela mitt yrkesliv. Då hade det gett mig möjligheter till andra jobb och ingen vet ju hur livet hade sett ut i så fall.

Men idag har jag ju inget som helst behov av mer än körkort för personbil så det är inget jag grämer mig över nu.

Grämer mig lite gör jag kanske över att Timrå IK gjorde en så slät insats mot Frölunda hemma ikväll. De började kanonbra men lyckades inte få in pucken i första perioden. 

Det gjorde dock motståndarna under andra perioden och ssiffrorna skrevs till slut till 2-4.

Men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Ny match på lördag!

Ärtsoppskoket blev desto bättre. Soppan var precis klar då sonen ringde så jag öste upp en reejäl portion i en glasburk och skänkte honom eftersom jag vet att han också tycker om pappas hemlagade ärtsoppa.

När den var klar räknade jag ut att den kostat mig ungefär 65 kronor. Förutom strömmen till spisen förstås för det vet jag inte hur många kronor det kan ha kostat.

Men med tanke på att jag har ätit själv, gett bort en portion och ändå har nio middagar liggande i frusen så blir det inte många kronor per styck.

Gott dessutom! Och även ganska vackert. Eller vad tycker ni, kära ordbrukare?

Totalt sett har det väl ändå varit en ganska bra dag. Även om det har snöat. Inga stora mängder men nu är gräsmattorna åter täckta av vitvaror. Som det ska vara på vintern i Norrland!

Ögnade igenom kvällsblaskorna förut också och reagerade på att socialdemokratiska Aftonbladet och borgerliga Expressen tycks vara så överens om att USA;s nya president kan vara ett hot mot allt mellan himmel och jord.

Någon av dem skrev häromdagen att både Robert De Niro och Bruce Springsteen hade bestämt sig för att flytta till grannlandet i norr, Kanada, meda Trump är president i USA. Vi får väl se om det bara är rykten eller om det ligger nån sanning i det.

Det finns ju många kändisar som sagt liknande saker. Och fanns även för åtta år sedan då han tillträdde förra gången.

Men det är ju med det som med det mesta... Den som lever får se!

Så därför hoppas jag att både jag och ni, kära ordbrukare, får leva länge nog för att få se hur det blir.

Fyra år känns ju långt men när de är över tycker man att det har gått fort. Såvida inte den där stollen ställer till ett helvete för hela världen på nåt sätt...

Nej, nu är det läggdags för gamla gubbar. Det är tröttande att båda åka lastbil och koka ärtsoppa på en och samma dag när man är så van vid att göra nästan ingenting.

Så nu tar vi igen oss ett tag, kära ordbrukare i Mörbylånga, Vissetofta, Rättvik och på Frösön.

Men vi ses igen. Ger jag mig fanken på...

Idag gratulerar vi August Strindberg på 176-årsdagen. En mycket klok man som inte bara myntade de bevingade orden att  "Det är synd om människorna!" Han lär också ha sagt ungefär att... "Avundsjuka är de rikas benämning på de fattigas krav på rättvisa!"

Sen kan jag kanske inte precis skryta med att ha läst allt han skrev. Men Hemsöborna läste jag faktiskt under gymnasieåren.

Vår svensklärare gav oss uppdraget att läsa och recensera varsin svensk klassiker och jag valde då Strindbergs drama om Madame Flod och drängen Karlsson som snärjer sig in för att komma över änkans tillgångar. 

Men därav blev intet i slutänden utan både Madame Flod och Karlsson försvann genom isen på Östersjön då änkans kista skulle föras till den sista vilan.

Den TV-serie som skapades på 60-talet med Sif Ruud och Allan Edvalli huvudrollerna såg jag förstås som barn och det var svårt att inte få de bilderna i huvudet när jag läste romanen som låg till grund för serien.

Lättare var det att tänka bort dem när jag fick eller köpte (minns inte vilket) en LP med humorsånggruppen Gårunt Show, som jag skrivit om förut här en gång. De skapade en sång om Karlsson som jag faktiskt hittade på "tuben"

Se, det var väl en sammanfattning som hette duga? "Han stod där allena när moster försvannn..."

Nu var han ju inte allena så värst länge innan han följde sin maka i djupet, men ändå.

Onsdag råder över Sverige och världen och den enda plan jag har är en fotvandring till närbutiken för att köpa hem mjölk och några dosor General Extra Strong. Thea får förstås följa med men vänta utanför medan jag hämtar vad jag behöver i affären.

Det har snöat ganska duktigt inatt så jag tänkte invänta plogningen innan jag går så man slipper pulsa runt i 15-20 cm snö åtmnstone.

Annars tänkte jag börja förbereda morgondagens storkok av ärtsoppa genom att lägga ärtorna i blöt och koka den fläsklägg jag hittade på Willys i lördags för smått otroliga 29:90 kr/kg.

Jodå, det är helt sant och jag trodde knappt mina ögon då jag såg priset. 1,6 kg väger den men då är ju både ben och fettkappa (som jag skär bort det mesta av) inräknat. Det som blir kvar lär dock räcka bra för att ge mig en soppa där det inte är snålt med fläsket.

En burk skinkspad från ifjol ska också tas fram och tinas upp för att ge extra god smak.

Därmed tror jag att det får duga för den här gången och önskar mina kära ordbrukare en fortsatt trevlig pig-lördag i Garphyttan, Sunderbyn, Vedevåg och Överkalix.

Ses vi igen? Jamen, nog tror jag väl det. Förr eller senare...

Har ni kramats nåt idag? Inte? Det borde ni, det är ju Kramens Dag idag!

Det finns snart dagar för nästan allt och i den förträffliga funktion som jag brukar kalla bloggens backspegel ser jag att jag uppmärksammat den här dagen flera gånger med ett litet inlägg.

Själv har jag bara kramat min lilla fyrbenta sambo. Vilket förresten väl inte är så "bara", det heller.

Varje morgon då jag öppnar min sovrumsdörr för henne vill hon upp i famnen och just idag var hon extra angelägen och försökte liksom trycka sig så nära som hon bara kunde.

Till sist blev jag full i skratt och talade om för henne att närmare än tätt intill kan man inte komma. För oförstående öron såklart eftersom hundarna inte fattar så mycket av vad vi säger med ord.

Däremot vet de hur vi känner oss.

Och det är väl just det som är det allra finaste med att ha en liten fyrbent livskamrat som Thea. Hon vet alltid hur jag mår inuti och är jag glad så blir hon glad.

Dagen till ära har hon fått flera såna där små stunder då hon suttit i mitt knä medan jag klappar, kliar och småpratar. 

Ibland under dessa stunder, om jag är på humör för det, så händer det att jag sitter och nynnar eller sjunger lite.

Och hon har ett särskilt sätt att se på mig när jag gör det. Med vad jag jag tycker ser ut som beundrande blickar.

Men i själva verket kanske dessa blickar handlar om att hon vädjar till mig, bönfaller mig att sluta för att det låter förjävligt.

Jag vet inte, som sagt, men jag väljer ändå att tro att hon gillar det.

Imorse då jag vaknade var det barmark nästan överallt utom där lastmaskinerna plogat eller skottat upp drivor eller snöhögar. Nu är det åter vitt på marken vilket jag ändå föredrar när det är januari- Det SKA ju liksom vara vinter då på mina breddgrader.

Farmen har jag fortfarande inte kommit igång med men det får kanske bli imorgon. Jag tänkte idag att jag skulle se ifatt de två avsnitt jag missat och sedan se kvällens program direkt när det sändes.

Men det blev inte så och nu tänker jag att det kanske bara är en fördel.

Det brukar ta mig nån vecka att liksom få grepp om deltagarna men om jag ser tre avsnitt i sträck imorgon så borde deras personligheter kanske bli mer tydliga än om jag ser ett avsnitt per dag.

Jag har dock mina aningar att det blir ett persongalleri liknande det som brukar vara varje år. Med några unga "tuppar" som inte ännu riktigt vuxit i sitt självförtroende. De där som redan dag ett är övertygade om att de kommer att vinna hela skiten hur lätt som helst.

Dessa brukar oftast skickas hem under de första veckorna och förhoppningsvis inse att lite ödnjukhet kan vara klädsamt ibland.

Sen finns det nästan varje säsong även några som aldrig borde ha anmält sig som sökande. Folk som inte klarar av att leva utan sin elektronik, sina barn eller sin partner därhemma.

Så jag får kanske återkomma i ämnet när jag tagit mig för med att titta ifatt.

Bara en tredjedel återstår nu av hatmånaden januari och det känns ändå lite hoppfullt.

Höjningen av pensionen och skattesänkningen som vår snälla regering gav oss innebar ändå en tusenlapp mer in på kontot när största utbetalningen kom i fredags. Om de andra delarna också växer återstår att se för de har inte kommit ännu.

Det är dock fortfarande bara en bråkdel av vad vi förlorat på inflationen och allt dyrare mat.

Säg förresten vad som INTE är dyrt nuförtiden!

JOOOO.., jag VET ju faktiskt nåt som blev billigare än jag vågat hoppas!

I lördags fick jag skjuts av yngstingen när han ändå skulle åka till Birsta i andra ärenden. Så då passade jag på att be honom svänga förbi en klädaffär som heter Lager 157. Det är en sån där lågprisbutik vars utbud väl mest riktar sig till folk under 25 års ålder.

För min del var det strumpor jag behövde eftersom mitt lager av såna hade krympt till några enstaka par bara.

Därför gladde det mig då jag såg skylten med två stycken 5-pack för bara 100 kronor.

10 par nya strumpor för en hundring, alltså! Är inte det billigt så vet inte jag...

Säkerligen är väl kvaliteten i paritet med priset, Det sägs ju att man får vad man betalar för.

Men de ska vara jävligt usla om de inte är värda en tia per par. I så fall får jag väl köpa tio par till då skatteåterbäringen kommer i april.

Vår kära regering jobbar på också. Läste idag att nu undersöker man vägar att lätta upp lagen om strandskydd så att fler tomter får säljas och bebyggas fast de gränsar till hav, sjö eller vattendrag,

En ökning av friheten kallade han det, vår lille statsminister.

Vilken frihet? Vems frihet?

Men det är såklart, han menar ju friheten att bygga dyra fina fritidshus och villor och inhägna mark som tidigare omfattats av strandskyddet och därmed allemansrätten. En inskränkning av allemansrätten ökar alltså friheten i Sverige, anser Ulf Kristersson.

En frihet för de redan rikaste, med andra ord. Precis som det mesta den här regeringen företar sig.

Därmed är det kanske bäst att jag avrundar och hittar på nåt annnat att göra än att sitta här och tråka ut mina ordbrukare med mittt gnäll på politiker.

Nej, krama varandra, ni som har någon att krama. Och har ni inte ens en hund eller katt att visa kärlek till som krama om dig själv och säg att du tycker om dig.

Med det önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt fin kväll och natt i Överkalix, Bromölla, Skebokvarn och Rannsäter.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Dagen är här. Idag blir han installerad i Vita Huset, mannen jag aldrig trodde skulle väljas in på nytt i USA.

Trump! Några jublar, andra fasar för vad han ska ställa till.

Parallellerna med Sverige är fler än jag egentligen vill erkänna. Trump har lovat/hotat med massdeportering av illegala invandrare och den ska starta i stort sett omedelbart, har han sagt.

Massor av de som har det sämst har varit med och röstat in honom. Vilket för mig är obegripligt. Har de redan glömt hur lite han gjorde för dem och hur mycket han gjorde för de rikaste förra gången?

Världens rikaste nation någonsin i världshistorien är ju också en av de mest ojämnlika av alla industrialiserade länder.

De rikaste är så ofantligt förmögna att man knappt ens kan förstå det. Och deras förmögenheter har ökat lavinartat de senaste 8-10 åren.

På samma gång som antalet uteliggare, hemlösa och fattiga har ökat ungefär lika mycket.

De betalar mycket lägre skatter än vi. Men får heller nästan ingenting tillbaka av pappa staten. Sjukförsäkring är inget som är självklart till exempel. Det finns arbetsgivare som tillhandahåller det som förmån för personer med viktiga befattningar och man kan teckna privata försökringar om man har råd.

Det var ju just den lilla bagatellen... "Om man har råd"!

Det har inte majoriteten av det amerikanska folket där 1% av folket äger dryga 60% av nationens samlade tillgångar.

Utan det är bara att bita i det sura äpplet när de blir sjuka. Släpa sig till jobbet ändå och kanske bli ännu sjukare. Eller stanna hemma ett tag och bli utan lön för dessa dagar.

Samma gäller när de skaffar barn. Först kostar det tiotusentals kronor att föda barn på sjukhus och när barnet väl är ute kan mammorna stanna hemma någon månad. Dock utan ersättning.

Till följd av denna totala brist på social trygghet är det tiotusentals människor, om inte fler, som varje år dör av triviala och lätt åtgärdade åkommor som t.ex brusten blindtarm.

Råkar man ut för t.ex en bilolycka och måste åka ambulans till sjukhus kommer det en faktura på motsvarande ungefär 20 svenska tusenlappar efteråt. Bara för transporten med ambulans.

Sjukhusräkningen kommer förstås också och den kan ligga på hundratusentals kronor. Hur ska en busschaufför, städare, målare eller parkeringsvakt klara av det?

Det gör de förstås inte. Utan dör i massor för att de inte hade råd med den vård de behövde.

Samma gäller mediciner. Läkemdelsföretagen kan fritt ta hur mycket betalt de vill för medicinerna även om man där också kan skaffa sig försäkringar privat. Som också är svindyra och har en massa förbehåll om saker som inte täcks.

Det system vi i Sverige och merparten av EU-länder har kallar de rikaste amerikanerna för socialism eller kommúnism. Vilket väl är det ondaste som finns i amerikanernas ögon.

Kommer Trump att förändra något av dessa saker? Vad tror ni? Jag tror det inte.

Förändrar han något så är det i så fall till sin egen och sina miljardärskollegers fördel.

Precis som här hos oss alltså. De tre regeringspartierna blir alla mer och mer lika SD för varje dag. Man fortsätter nedmonteringen av välfärden på alla fronter. Och framför allt när det gäller invandring och invandrare.

På samma gång som de rikaste får stora skattelättnader vill man försämra i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. 

Fri tandvård har haft en övre åldergräns på 23 år, den ska sänkas till 19 för att betala skattesänkningar och nya avdragsmöjligheter åt de stackars miljonärerna...

Den enda lilla förhoppning jag har om den nye presidenten därborta i "frihetens hemvist på jorden" är väl att han håller löftet till Robert F Kennedy junior (som till mördade presidentkandidaten för demokraterna Robert Kenndy den äldre) att öppna arkiven hos CIA och FBI och avslöja sanningen bakom deras mordgåta gällande Roberts farbror John F Kennedy 1963. Men även om Roberts egen far som också blev skjuten. Trump har lovat att en gång för alla blottlägga den s.k djupa staten i USA.

OM... jag säge OM det händer så är jag övertygad om att även en hel massa annat kommer fram i ljuset som kanske kommer att chocka en och annan. Där USA varit inbkandade på andra håll i världen. Inte minst i Sverige.

Det återstår alltså att se. För samma sak ungefär lovade han 2016, förra gången han flyttade in i presidentpalatset. Men då backade han på det eftersom så många mäktiga och inflytelserika personer vädjade att han skulle låta bli.

Men tiden får väl utvisa om han vågar eller inte.

Själv har jag inga större förhoppningar eftersom det skulle garanterat avslöja en massa mindre smickrande sanningar om hans eget land och hur de lagt sig i saker runt om i världen och mörklagt det efteråt. Vågar han?

Om fyra år vet vi.

Men dit är det långt, kära ordbrukare. Lever vi då så får vi i alla fall facit. Och jag misstänker starkt att det blev mycket snack och lite verkstad, som man säger.

Måndag råder över Sverige och världen. Den får vi försöka att göra något roligt av.

Själv har jag inga planer alls mer än att jag nog håller mig hemma. Såg aldrig premiären av Farmen igår så jag får väl försöka göra det i efterskott idag istället. Om inte annat så för att få se lite sommarvyer, gröna hagar och blommor och blad som omväxling till det kala landskapet utanför mina fönster.

Gör det ni själva tycker känns mest lockande av dagen, kära ordbrukare i Västerfärnebo, Lysekil, Gnarp och Eslöv!

Vi ses! Ger jag mig fanken på...