Idag tar februari farväl för den här gången. När vi vaknar imorgon bitti är det mars månad.

Det är min storebrors födelsedag, han fyller 75 år idag.

Det är även idag eller imorgon, beroende på hur man räknar, nio år sedan underbara sångerskan Josefin Nilsson lämnade livet. Hon dog på skottdagen den 29;e 2016 så därför skrev jag som jag gjorde ovan.

Men framför allt är det 39 år sedan Sveriges statsminister sköts ihjäl mitt i huvudstaden och vårt lands kanske största fiasko startade. Den så kallade Palme-utrednngen som i själva verket var en gigantisk mörkläggning.

Sommaren 2023 skrev jag en lång serie blogginlägg om min övertygelse om hur mordet gick till och vilka som låg bakom det. Jag ska absolut inte dra någon repris på det utan bara konstatera att jag både tror och inte tror likadant än idag.

Jag påstår fortfarande att den operativa delen, d.v.s planeringen och genomförandet av mordet gjordes av agenter från den sydafrikanska säkerhetstjänsten.

Däremot har jag förstått att det inte var deras regering som fattade det ursprungliga beslutet att Palme skulle röjas ur vägen. De var bara verktygen för betydligt mäktigare krafter.

Idag är jag övertygade om att ordern kom från Washington, USA. Det finns gott om belägg för att det var dåvarande vicepresidenten, George Bush den äldre, som gav ordern via CIA til sydafrikanerna.

Att det var USA som ytterst låg bakom mordet och att de utnyttjade Sydafrika för att göra "skitjobbet" åt dem.

Dels för att ingen skulle peka finger mot USA och anklaga dem för inblandning men även därför att Sydafrika var så beroende av deras support på så många sätt att de inte sa ifrån när "storebror" pekade ville få bort Palme.

De blev säkert också generöst belönade på ett eller annat sätt

Idag vet jag också att det varken började eller slutade med mordet på Olof. Fler människor har fått offra sina liv i spåren av mordet. Med stor säkerhet var också Lockerbie-attentatet något år senare också utfört av Sydafrika men beordrat från USA.

Målet för sprängningen av flygplanet över den skottska byn Lockebie var den svenske FN-diplomaten Berndt Carlsson Som man trodde var på väg att avslöja hela mörkläggningen och USA;s inblandad. Bomben som tog 270 liv. Både ombord och på marken under det.

Själva sprängladdnningen hade placerats i en kasettbandspelare som tillhörde Bernt C och var av samma typ som sydafikanska regimens yrkesmördare redan använt flera gånger både i sitt eget land och i världen.

Det har även framkommit att ett antal välbeställda amerikaner, både diplomater och förmöget folk, avbokat sin resa med den flighten bara dagar innan. Och att dessa biljetter sålts till amerikanska ungdomar som ville få komma hem över julen.

Det finns en hel massa andra händelser som kanske inte direkt hör ihop med vårt statsministermord men som ändå tydligt visar vad både Sydafrika och USA var kapabla till. Och inte tvekade att genomföra..

Den utlösande faktorn bakom beslutet att ta bort Olof Palme handlar, enligt min övertygelse, om fuffens som han hade för sig bakom ryggen på USA.

Under min bloggserie för snart två år sedan berättade jag bland annat om Sveriges relationer med Nato och dubbelspelet inför resten av världen med den spelade neutraliteten. Men det var inte det som var problemet.

Utan Palmes inblandning i olagliga vapenaffärer, framför allt med Iran via bulvaner först i Indonesien och senare i Malaysia.

Om detta berättar den svensk-amerikanske mannen Arnold Sundqvist i videolänken nedan.

Han var, på 80-talet, anställd som exportkontrollant för USA;s räkninge när det gällde vapen och krigsmateriel.

Intervjun är gjord av Swebb-TV. en kanal som jag annars inte har så mycket förtroende för. Men det finns gott om belägg för att Arnold talar sanning. Att allt han berättar har hänt i verkligheten.

Så se gärna videon om du är intresserad och tänk sen igenom om du fortfarande tror på "den ensamma galningen" eller om du inser att hela historien är så mycket större än vi kanske kan föreställa oss...

Klicka på länken nedan för att se videon.

https://swebbtv.se/w/3242f50e-c922-43fe-bbff-a71bd10cc257

Är ni kvar? Nå, vad tror ni? Finns det något i hans berättelse som inte känns trovärdigt?

Min övertygelse är att det var när Palme skickade Säpo efter Arnold som han definitivt undertecknade sin egen dödsdom. Jag tror att USA och Sydafrika redan hade skissat på en plan utifall att allt inte gick som man hoppades. Och när Säpo anhöll SUndqvist i sin utevaro fick amerikanerna nog och beslöt att nu fick det räcka.

Vad tror ni, kära ordbrukare? Tror nån på Christer Pettersson eller Sakndiamannen? Eller högerextrema snutar?

Jag vet i alla fall vad jag tror på.

Och hoppas att de har rätt, de som tror att Trumps öppning av arkiven hos CIA därborta i Amerika kommer att avslöja även den här sanningen ganska snart.

Den som lever får se...

Om någon eventuellt ororade sig att jag i fortsättningen skulle ändra mina inlägg och bara skriva om övernaturligheter eller spirtualitet så högg ni i sten, kan jag säga.

För idag är den vanliga gamla griniga surgubben tillbaka, lika förbannad som så många gånger förr. Och anledningen är en av de gamla vanliga.

Telefonköer!!!

Jamen, FY FAAAAN för telefonköer!

Just idag är det inte Telia-Felia som är föremålet för min irrtation utan min bank.

Förlåt, det där blev lite fel. Självklart är banken inte alls "min" utan jag menar den bank som jag gett förtroemdet att förvara mina stackars ynka slantar.

Och efter dagens evighetslånga väntan i deras telefonkö är jag än mer förbaskad på företags och myndigheters nonchalans mot dem man är satt att serva på bästa sätt.

"Just nu är det många som ringer. Men vi besvarar ditt samtal så fort vi kan!"

Så säger de både hos Swedbank (som jag personligen nyttjar) och på en väldig massa andra företag, myndigheter och institutioner i samhället.

Men det är ju, förihelvete, ALLTID "många som ringer"!!!

ALLTID!!!

Eller har jag fel? Rätta mig om jag har fel!

Och en gång per minut ungefär kommer den där rösten som säger om den frasen varannan gång och de övriga gångerna upplyser mig om att det fortfarande är samtal före....

"MEN DU BEHÅLLER DIN PLATS I KÖN!"

Tror fan det! Det vore väl den ultimata skandalen, det ultimata hånet om man inte fick göra det.

Det kanske bara är en tidsfråga innan vi får höra att samtalen lottas fram till växeln och har man tur så kan det gå fort. För att vi då ska hoppas på kortare väntan och lättare stå ut med att vänta i trekvart innan vi får tala med en levande människa.

Varje gång dessa köer drabbar mig berättar jag undantagslöst för den där levande människan vad jag tycker om deras köer och väntetider. Markerar att de just har stulit 45 minuter av min tid.

Men jag gör det på ett respektfullt sätt gentemot det öra där min röst går in i andra änden av telefonnätet och förklarar att jag inte alls är irriterad på den som person.

Kanske måste vi bli fler som gör det för att det ska bli nån ändring...?

Nej, egentligen tror jag inte att hjälper så värst. Swedbank, Telia, Försäkringskassan och alla andra med långa väntetider till telefonväxeln kommer att ändra på den saken den dag de tror att det finns pengar att tjäna på det.

Ändå har deras högsta chefer och ledare mage att påstå att kunderna är viktiga för dem.

I helvete heller, säger jag. Vi är viktiga när vi inbringar inkomster åt dem. Men när det kommer till att de ska hjälpa oss kunder tillrätta på ett eller annat sätt så får vi vackert vänta tills någon behagar svara.

Och det av EN enda anledning - att det lönar sig att ha det på det sättet!

Javisst, i teorin kan jag flytta mina stackars kronor till en annan bank eller köpa min telefoni, bredband och kabel-TV av någon annan. Men det är ju bara det att de är ju mer eller mindre likadana allihop!

ELler borde man starta nån Facebookgrupp för alla som blir arga när de tvingas vänta i telefonkö i mer än några minuter.

Totalt varade mitt samtal med Swebank idag i 1 timme och 11 minuter. Från det att jag började knappa in personnummer tills jag avslutade samtalet.

För när jag väl fick svar så skulle ju mina problem kollas upp och det skulle frågas kolleger och ett som annat och då blev mitt samtal placerat i vänteläge flera gånger. Vilket en sån där robotröst påminde mig om var femtondes sekund ungefär.

Allt var absolut inte bättre förr men en del var det definitivt. 

Jag gillade när man kunde ringa sitt lokala bankkkontor och få prata med någon som man visste hur de såg ut och vilken service man kunde förvänta sig.

För det är ju också något som har förändrats. I dessa enorma kundtjänstcentra är ju de som svarar helt anonyma och några drar sig inte ens för att vara rätt snorkiga och otreviga. Medan man förr visste att den kund som ringde förr eller senare kommer att sitta eller stå öga mot öga med en. Då bemödade man sig nog om lite bättre bemötande.

Men med dagens opersonliga, men mer lönsamma, arbetssätt har de inte alls det engagemanget som man tvingades ha när man mötte kunden i levande livet.

Mina tidigare bataljer med Telia gör att jag blir irriterad bara jag ser deras übertöntiga reklamsnuttar på TV ideligen. Nån nörd som blir nedstoppad i en kanon av "en svajig cirkus". någon som blir hängande från en bergvägg typ hundra meter över marken eller den där säkerhetslinan från rymkapseln lossnar ute i rymden och personen ifråga besviket utbrister att; "Det här är inte Telia!"

Då blir jag smått förbannad och önskar att jag kunde få göra en video med en parodi på deras idiotreklam. Men en människa som ringer deras kundtjänst och får svar omedelbart.

Denne skulle då utbrista i samma fras. Och därefter ett skelett i en stol med en telefon i handen och texten: "Lååånga väntetider i telefonkö! DET är Telia!".

Nej, kära ordbrukare, mot företag och myndigheter är vi alla små. Pyttesmå! De skiter totalt i vad vi tycker och tvekar inte en sekund att ljuga oss rakt in i örat när de försäkrar att de "gör allt de kan" för att korta köerna.

Hade jag gjort allt jag kan i 10-15 år med så klena resultat är väl frågan om jag inte skulle gå och köpa mig ett rep.

Vad jag menar med det kan säkert mina begåvade ordbrukare enkelt räkna ut helt själva så jag stannar där.

Bara en halvtimme kvar nu innan kvällens SHL match för Timrå börjar nere i Örebro

Ha en fin kväll tillsammans eller var för sig i Forshaga, Lycksele, Lövstabruk och Kortedala.

Och glöm för allt i världen inte att ALLTID klaga när du får vänta i fem minuter eller mer i telefonköer. Vi kanske inte kan förändra nåt men vi kan ändå tala om vad vi tycker om otyget.

Kanske ändå att droppen urholkar stenen...

God tisdagförmiddag på er, kära ordbrukare världen över. Hur mår mi idag? Hoppas att så många som  möjligt mår minst lika bra som jag själv och min fyrbenta sambo gör denna februaritisdag.

Februari är ju förresten på väg att lägga sig ned att dö för detta året och därrmed ge plats åt mars, den månad då stora delar av Sverige kan börja ana vårens ankomst.

Idag ska jag inte skriva ett ord om SD, Trump eller politik överhuvudtaget. Dagens blogginlägg blir dessutom fritt från hockey och annan idrott. 

Inte heller ska jag gnälla över priser, skatter eller skurkaktiga företag.

Nej, idag ska jag skriva om något HELT annat.

"Oknytt?" skrev jag som rubrik. Det betyder inte att jag har epokgörande nyheter om ok i allmänhet.

Inte ok-nytt, alltså utan jag menar sånt där som man inte riktigt kan förtså eller förklara med gängse vetenskaper.

Bilden nedan visar det vita skänkskåpet som jag har stående i hallen. På det ligger en liten duk och på den står en lampa som jag blev förtjust i vid ett besök på Rusta för några år sedan. Billig var den fast den, i mina ögon, var fin.

På var sida om den står två små ljuslyktor för värmeljus som jag tänder ibland om kvällarna.

I bildens nedre del skymtar en rufsig liten Thea och det finns en tanke med det som jag återkommer till.

Att Thea fick vara med är mest för att visa hur stort skåpet är jämfört med henne. För min första tanke imorse när jag möttes av synen på nästa bild var; "Hur i herrans namn tog hon sig dit upp och rev ner ljuslyktan?"

Just precis, en av dem stod på golvet då jag steg upp imorse. Och den där första tanken slog jag ju genast bort eftersom jag vet att hon inte har skuggan av en chans att ta sig dit upp.

Så hur hamnade den då där? Har jag gått i sömnen och rivit ner den själv?

Möjligt, kanske, även om jag absolut inte har någon historik som sömngångare.

Den där lilla glaskoppen är ganska bastant och tung för sin litenhet så det finns ingen möjlighet att vibrationer i huset kan ha fått den att falla till golvet. Den stod ju dessutom på en duk som ger större friktion än den släta ytan överst på möbeln där den stod. Plus att i så fall hade väl båda ramlat ner?

På översta bilden sysn ju också tydligt att ingen av lyktorna står nära kanten utan nästan mer mot mitten.

Så jag blev stående i ett ögonblick, häpet stirrande på ljuslyktan. Den stod dessutom helt upprätt och värmeljuset satt kvar i den. Vilket gjorde det hela ännu mer egendomligt.

I den stunden hände nåt som hänt förut även om det nu är många år sen sist. Jag fick för mig att gå in i vardagsrummet och titta på min vackra mammas brudfotografi som jag har stående i en hylla där.

Kvaliteten när man fotar av en inramad bild blir kanske inte den bästa men det bjuder jag på. Att hon var sagolikt vacker som brud syns ju ändå.

Jag plockade ner fotot och höll det i händerna medan jag småskrattande frågade; Är det du som är här och skojar med mig?

För det var faktiskt min första tanke sen jag konstaterat att Thea inte kunde ha med saken att göra. Att jag haft påhälsning från "andra sidan" av någon bortgången närstående.

Egentligen är jag ju en ganska rationell människa som borde vara mer tveksam till det där med andevärlden och andra sidan. Jag försöker ju alltid att hitta logiska förklaringar till allt.

Men samtidigt är jag fascinerad av andlighet och följde rätt länge "Det okända" på TV. Serien är väl nedlagd numera men det går ju repriser varje eftermiddag på vardagarna.

Dessa ser jag aldrig på men däremot har jag hittat ett medium som finns på Youtube och heter Christoffer Norén.

Det finns massor av videos från hans storseanser men även livesända evenemang där folk får kontakt via webkameran och får hälsningar från sina bortgångna närstående.

Jag ska bjuda på ett sådant klipp så den som själv är intresserad kan söka vidare och se mer av honom.

Den mannen är nog det första medium som imponerat mer på mig än självaste Terry Evans. Den sistnämnde såg jag ju livs levande vid två storseanser tillsammans med syrran och hennes dotter för nästan tjugo år sedan.

Jag säger absolut inte att ni ska tro eller inte tro på något av det här. Men min upplevelse från imorse är 100% sann och jag förstår fortfarande inte hur ljuslyktan kunde hamna på golvet.

Eller hur den, med en fallhöjd på över en meter, kunde landa upprätt med värmeljuset kvar på plats. Och då ska ni också veta att jag fingrade lite på det för att känna om det kanske satt fast i utläckt stearin som de ofta gör.

Men det gjorde det INTE. 

Så förslag om möjliga förklaringar mottages tacksamt i kommentarsfältet. För jag fattar absolut INGENTING!

Jag skrev ovan att jag pratat med bilden av mamma tidigare. Det kanske jag redan har berättat om nån gång men jag gör det igen ändå.

Det var på 00-talet då jag nyligen separerat från exfrun och hade träffat en tonårskärlek via nätet. Vi kallar henne N. Vi träffades så småningom livs levande också och tycker uppstod. Minst sagt!

Vi bodde långt ifrån varandra och fick inte ses så ofta i verkligheten men hade daglig kontakt via nätet och telefonen.

Men lite drygt 1½ år senare hände något. Exakt vad vet jag inte säkert än idag. Men jag började få känslan att hennes intresse för mig var på upphällningen och lite senare började det hända att när vi pratat via MSN Messenger (det som mumera är Skype) fick jag en så stark drift att hämta mammas foto och stå med det i handen och se på det i kanske en minut.

Jag berättade detta för M nästan gång vi pratade på nätet och frågade henne om hon tröttnat på mig. Men det förnekade hon väldigt bestämt. Min känsla fanns dock kvar ända till uppbrottet till sist kom.

Mina farhågor besannades och förhållandet tog slut. Och jag höll ganska tyst om hur jag upplevt att mamma kanske försökte varna mig för vad som var på väg att hända. Tänkte dock ganska mycket själv på det.

Och efter att slutet var ett faktum så upphörde den där driften att titta på och prata med bröllopsbilden. Är inte det också lite underligt?

Till hösten kommer Christoffer Norén hit till stan för en storseans i samma lokal där jag såg Terry Evans två gånger under år 2006. Så jag börjar fundera på att försöka skaffa en biljett och gå dit och delta.

Se där, jag KAN ju skriva om annat än Trump, Telia, SD och Timrå IK.

Som jag skrev en bit upp blir jag glad om ni skriver några rader och kommenterar. Och det behöver inte vara så att ni tror på övernaturligheter, ni får precis lika gärna sabla ner allt sånt som trams. Alla kommentarer är välkomna så länge man inte är direkt otrevlig eller ohyfsad.

Det händer dock ytterst sällan och om det gör det så publicerar jag inte den kommentaren.

Därmed ska jag önska er en underbar tisdag i Skeborkvarn, Ljungaverk, Torsby och på Tjörn.

Ha det gott nu tills vi ses nästa gång! Så gott ni nu kan...

God söndag på er, kära ordbrukare! Ni tar väl vara på vilodagen, hoppas jag.

Jag är ju själv inte troende ett enda dugg men det finns små stycken, små citat ur bibeln som jag gärna lyfter fram och använder då det passar mina syften och önskningar. Eller rättfärdigar mina handlingar och tankar.

Så budet att tänka på vilodagen så att man helgar den är ett av dem och det lånar jag gärna.

Fast på riktigt så råder det ju total jämlikhet mellan veckodagarna här hos mig. Jag lagar nåt lite extra när jag får lust och har råd till det oavsett vad veckodagen har för namn. Söndag är vrken sämre eller bättre än tisdag eller torsdag.

Vill ni veta vad jag lagar idag? Skit samma, läs så får ni veta det vare sig ni vill eller inte.

Idag har jag styckat och marinerat dryga 8 hg tjocka revbensspjäll som Lidl erbjöd för en billig peng den här veckan. 

De ligger numera i min slowcooker och ska få stanna där till framåt 16-tiden. Då ska jag lyfta ur dem och sen göra grönpepparsås av stekskyn och lite grädde. Kalla kokta potatisar finns i kylen och dessa ska skalas, tärnas och stekas som tilltugg till spjällen. Som även borde räcka till åtminstone två matlådor att sparas i frysen för framtida mjutning.

För att tala om nåt heeelt annat....

Vad tycker ni om USA;s nygamla president, Donald Duck? (Förlåt, TRUMP ska det förstås vara.)

Vad jag tycker vet mina trognaste ordbrukare sedan länge så det behöver jag kanske inte skriva.

MEN... På samma  gång som jag undrar om mannen verkligen har alla hästar hemma, om han är vid sina sinnens fulla bruk, om han eftersträvar världsherravälde så funderar jag också lite över hur nyheterna rörande honom och hans följare vinklas och presenteras i all svensk media.

Och oaavsett vad jag själv och andra har för uppfattning om honom så tycker jag ändå att nyhetsrapporterungen, vad den än handlar om, ska eftersträva att ge en så opartisk bild man kan av vad som händer i världen.

Men inte ens de som hatar Trump allra mest kan väl säga att några av våra ledande media (SVT, TV4, SR eller de största tidningarna) rapporterar objektivt om vad han gör och säger. Man lyfter ju BARA fram de saker som kan få oss att tycka mer illa om honom än vi redan gör.

Och även om jag inte tillhör hans fanclub eller skulle ha ens vidrört en valsedel med hans namnpå om jag varit amerikan så borde han väl ändå få en chans att visa att han duger.

Samma gäller våra politiker från nästan hela skalan som tydligt markerar sitt avståndstagande. Två f.d moderatledare (Reinfeldt och Bildt) har t.ex mer eller mindre idiotförklarat både Donald själv och hans entourage.

Övriga tycks instämma utom kanske ETT parti. Och jag behöver kanske inte nemnge dem, ni fattar ju ändå...

Jag har inte sett eller hört någon av de största ens försöka förstå vad han tänker sig att göra. Hur han har tänkt sig att gå till historien och bli ihågkommen.

För det faktum att han ju faktiskt valdes av det amerikanska folket med rätt klar marginal för ännu en fyraårig sejour vid maketn berättar väl ändå att de tror på att han kommer att åstadkomma nåt som är bra för dem. 

Eller har den andra politiska sidan svikit dem så fruktansvärt att man tänker att vad som helst är bättre?

Jag frågar för att jag inte förstår. Gör ni?

Det är sannerligen inte enkelt att begripa sig på amerikansk politik. Hur kommer det sig, till exempel, att ingen startat nya partier? De  har ju i praktiken bara två. Och båda är väl mer eller mindre köpta av den där rikaste procenten jag skrivit om så många gånger förr.

Under Obamas åtta år i Vita Huset infördes en del sociala reformer som skulle underlätta för de fattigaste att få råd med vård, omsorg och mediciner. En del av dessa revs av Trumpregimen 2017-2020.

Resten vill han riva nu till förmån för de rikastes skattesänkningar.

Känner ni gen mönstret? Precis samma sak pågår ju här hos oss om än inte i samma skala.

DET skriver och talar våra svenska media inte heller om i nån större utsträckning.

Jag undrar alltså hur Trump tror att någon från republikanska sidan ens ska kunna komma i närheten av Vita Huset efter honom om han sänker de breda massornas levnadsstandard så drastiskt som våra nyheter rapporterar om.

För amerikanerna må vara okunniga om resten av världen men nog kommer de att fatta allvaret om det blir så illa som många befarar.

Och där inkuderar jag mig själv för jag tror att de som verkligen kommer att ha någon nytta av den nye presidentens politik är det lilla fåtal som äger större delen av USA;s samlade tillgångar.

Motstånd och protester finns ju ändå. Flera superkändisar med Bruce Springsteen, Johny Depp, Robert de Niro och Madonna i spetsen har gått ut och sagt att de ska lämna USA och några t.o.m att de aldrig tänker återvända.

Sen finns ju också fortfarande en tappert krigande man som gjort flera försök att bli presidentkandidat. 

Bernie Sanders som hunnit bli en bit över åttio år har ju länge pekat mot Europa, Skandinavien och inte minst mot Sverige för att få folk att förstå hur många förmåner de saknar som är självklara här.

Youtube kryllar av klipp med hans tal inför kongressen, senaten eller bara ute i landet. Jag tänkte bjuda på ett av dem så får ni själva sen fundera om svensk nyhetsrapporterig är adekvat eller ej.

Kanske berättar de bara sanningen. Kanske förstärker de Trumps onda sidor och förtiger de goda. 

Eller kan det kanske till och med vara ÄNNU VÄRRE än vi tror.

Jag vet, som sagt, inte. Jag bara funderar....

Men titta gärna och lyssna på en, i mitt tycke, väldigt klok man med hjärta för de sämst ställda, Bernie Sanders.

Man kan ju undra också om han är ensam. Eller finns det en kraftfull rörelse bakom som stöttar honom och som ser till att andra tar över den dag Sanders inte orkar kriga mot makten längre?

Era gissningar är nog lika bra eller dåliga som mina, kära ordbrukare i Ödeshög, Rimbo, Katterjåkk och Trellebrog.

Ha det gott! Så gott ni nu kan...

Om jag använder mitt positiva tankesätt när jag ser på gårdagen kan jag ju påstå att jag blev delvis bönhörd.

Nej, fred på jorden, kärlek och glädje till alla människor eller slut på krig, svält och rasism fick jag inte. Där blev det visst avslag från "makterna".

Men Timråseger mot serieledarna, Brymäs, fick jag!

Och vilken seger sen!

I första perioden var Timrå det klart bättre laget och gjorde också första målet. Brynäs kvitterade och spelade även upp sig, Men det var Timrå som åter tog ledningen med 2-1.

I andra perioden synted det åter vilka som leder serien för då dominerade Gävlelaget nästan totalt.

Men gjorde inga mål. Det gjorde däremot Timrå och hade 3-1 när det blev paus för andra gången.

I sista perioden var det nästan bara ett lag på isen. Och det var INTE Brynäs! De blev utspelade med hela 6-1 innan slutsignalen gick och fick sätta sig i bussen hem till Gävle utan poäng denna kväll.

Men mina önskningar om allt det där andra står förstås kvar och jag erbjuder "makterna" samma deal på lördag då Leksand kommer hit. Slår då mina önskningar in så får Leksand vinna utan att jag bråkar för det.

Jodå, jag vet att det där med fred på jorden och slut på svält och annat bara är en naiv och omöjlig tanke.

Varför? För att det finns folk som blir rika på det förstås. Krig kräver vapen och vapen får många länder köpa av andra nationer som gärna vill fortsätta att leverera kanoner, bomber, stridvagnar och missiler. Eftersom det gör dem rikare.

Det är alltså girigheten som är boven i dramat för det mesta av ondskan i världen.

Ändå står de girigaste ofta på barrikaderna med bibeln i handen och predikar EMOT girigheten. De säger till oss att vi ska vara nöjda med det vi har. Med smulorna från de rikas bord.

De predikar anspråkslöshet för de breda massorna alltså...

Varför? För att de inte vill ha konkurrens förstås. För att de lättare ska kunna roffa åt sig ännu större förmögenheter.

På de fattigas bekostnad förstås. Det är det vi kallar kapitalism.

Det är alltså inte resursbrist som skapat fattigdom och svält. Det handlar inte alls om att vi inte har råd att se till att alla får mat i magen, tak över huvudet etc. Det handlar om att vi inte kan mätta de rikaste.

Om man fyller en vanlig tvåvåningsbuss med så många av de allra rikaste på jorden som ryms så skulle dessa ändå äga mycket mer än alla andra på jorden tillsammans.

Och då ska man komma ihåg att långt ifrån alla som inte kommer med på den bussen behöver fundera över mat och husrum eller ens kan betraktas som låginkomsttagare.

Och dessa förmögenheter genererar förstås även politisk makt, inte bara ekonomisk.

Ta Teslachefen Elon Musk till exempel. Han lär ha satsat bortåt trehundra miljoner US dollar på Trumps presidentkampanj.

Det låter helt sanslöst för en vanlig dödlig. Men då ska man också veta att från valdagen och fram till idag har hans förmögenhet ökat med mycket mer än så. Bra investering för Elon, alltså.

Men han har visst inte råd att teckna kollektivavtal för människorna som jobbar på hans Teslaverkstäder här i Sverige.

Om den saken är det dödstyst från regeringen och ännu tystare från deras chefsparti, SD.

Är inte det lite märkligt? SD som är så noga med att MÄNNISKOR som kommer hit från andra länder ska anpassa sig till vårt sätt att jobba och leva. Ta seden dit de kommer, som talesättet lyder...

Varför ska inte utländska företag då göra detsamma? Varför står inte SD på barrikaderna mot DEN saken också?

Tycker de likadant om miljardärer från Indien, Saudiarabien, Iran eller Kina etablerar företag i Sverige och vill ha samma villkor här som i sina hemländer??? Ja, jag bara undrar...

För några timmar sedan stod jag i vardagsummet med TV;n som sällskap medan jag strök mina skjortor. Det var där tankarna ovan föddes och frodades.

Då fick jag också veta att det råder blixthalka i stora delar av Västsverige. D.v.s den SYD-västliga delen. Man talade alltså inte om Dalarna, Härjedalen, Jämtland eller Lappland som också är västliga landskap utan Göterborg med omnejd och däromkring. Bland annat visade man upp bilder från Borås där underylt regn skapat isgator överallt.

Så är det dock inte här på Sveriges midja. Här är det strålande sol från klarblå himmel och runt nollan på termometern. En härlig vinterdag med andra ord.

Av den tänkte jag att jag och Thea ska gå ut och njuta en stund nu så ni får hitta nåt annat att läsa alldeles strax. Men det blir säkert inga problem. Det är ju inte för inte som det finns en slumpknapp!
Använde den nu, kära ordbrukare i Björklinge, Ljusnarsbyn, Gäddede och Kalmar.

Slut för idag. Tack för idag!

Nya dag - nya möjligheter! Jamen, låt oss ändå försöka att se det så istället för tvärtom. Typ; Ny dag -nya helveten!

ATt det sen kanske ändå blir som det senare av citaten får vi väl i så fall tackla när vi märker att det barkar åt det hållet.

Men innan dess försöker vi hålla drömmen levande om en bättre värld. Eller bara om en bra dag.

För drömmar har vi väl alla, eller hur? Några drömmer om miljoner för att kunna köpa, om inte slott och herresäten så kanske en juste villa eller sommarstuga. Eller om att få byta ut den där skraltiga rishögen som vi använder för att transportera våra kropper till andra platser mot nåt nytt, glänsande och fräscht som går tyst och fint och imponerar på ens vänner och grannar.

Sen finns det ju så många som har mycket blygsammare drömmar än så. De som drömmer om tak över  huvudet, mat i magen och hela och rena kläder på kroppen.

Eller, som kanske han gör som jag skrev om igår, drömmer om att vetenskapen ska hitta botemedlet mot den dödliga sjukdom man har i sin kropp.

Och det är väl inte fel att ha en dröm, en vision om ett bättre liv, om att hitta den där stora villkorslösa kärleken.

Den har jag ju varenda dag, om så "bara" från en vit lurvtuss på fyra ben med en glatt viftande svans i bakänden och framtill en tunga som gärna slickar mina händer eller ansiktet om hon kommer åt.

Det är jag glad och tacksam över samt att jag, såvitt jag vet, är frisk och i ganska gott skick för min ålder.

Just idag är kanske drömmen att Timrå ska trotsa experternas förutsägelser och vinna kvällens hemmamatch mot serieledande Brynäs från Gävle. 

Lite av en derbymatch kan jag tycka eftersom det är ungefär lika långt dit som till Örnsköldsvik. Men Ö-vik ligger ju i samma län så det är väl därför som matcherna mot Modo kallas derbyn.

Brynäs har ju också trotsat experternas tips genom att, som nykomlingar från allsvenskan, dominera SHL hela vintern och de toppar fortfarande serien efter 43 spelade omgångar.

Men förra gången lagen möttes, då på deras hemmaplan, var det Timrå som vann. Så nog är det som Gunde brukar säga att "INGENTING är omöjligt"!

Hur som helst tänker jag hålla den drömmen levande så länge det går.

Men hur är det för de där som, till synes, har allt det där som andra bara drömmer om. Vad fantiserar miljardärer och biljonärer om. Vad önskar de sig?

Har Elon Musk t.ex några drömmar som inte ens hans rekordförmögenhet kan köpa?  Eller Amazon-grundaren Jeff Bezos som är nästan lika snuskigt förmögen som Musk? Vad har de för önskningar?

Slutsatsen måste väl bli att ingen egentligen blir lycklig av själva rikedomen. Det handlar nog mer om vad man gör med den, hur man änvänder den.

Där skiljer sig väl t.ex Bill Gates som grundade Microsoft och inte heller precis är någon fattiglapp från de flesta av de andra knösarna i USA. Han, liksom ett flertal välavlönade skådisar och artister bedriver ju även en väldigt generös välgörenhet. Och hjälper fattiga och utsatta.

Är han då lyckligare än Musk och Bezos (för att fortsätta använda de två som exempel)?

Tja, vem vet. Inte du och inte jag som Lisa Ekdahl sjöng i sin landsplåga på 90-talet.

Som nästan alla dagar skriver kvällspressen om nya mord, skjutningar och sprängningar. Och av en tillfällighet hörde jag igår en låt av en artist jag inte kände till innan senaste upplagan av Så Mycket Bättre i TV4.

Jag talar om Simon Superti och en muiskgenre som jag normalt inte lyssnar så mycket på. Men efter att ha hängt med i texten via textremsan nedtill i videoklippet från Youtube kände jag att jag ville dela med mig till mina kära ordbrukare av denna väldigt träffsäkra text...

"Bullerbyn är död" är den dystra titeln. Och det är ju sant. Bullerbyn, Sörgården och alla andra idyller som målats upp av sagotaanter och farbröder genom åren känns allt mer avlägsna för varje dag som går.

Och vid makten i Sverige sitter tre partier som blivit spratteldockor åt ett fjärde parti som tror att lösningen på alla dessa problem är att rensa ut alla folkslag som inte syntes i varken Bullerbyn, Lönneberga eller på Saltkråkan.

Ett parti som vägrar att protestera mot koranbränningar och tar på offekoftan när någon antyder att de varit delaktiga i att skapa det hat som ledde fram till massakern i Örebro.

Men som gärna målar upp sia visioner om ett Sörgården-Sverige där far ror och mor är rar. Och det farligaste man kanske riskerar att möta på vägen är en liten orm

Ett parti vars företrädare höjer handen och säger om just Örebromorden att; "Vänta nu, ännu finns inga bevis att det hade rasistiska förtecken".

Ett parti som är så snabba att ta på offerkoftan så fort någon påminner dem om deras rötter i nazism och främlingsfientliga rörelser.

De är absolut inte det enda partiet som seglar med lik i lasten, skelett i garderoberna eller vad ni vill. Och kanske inte de värsta heller om vi skärskådar alla de andra lika hårt.

Men inga andra är så snabba att tycka synd om sig själva vid varje antydan om rasism och fränlingshat.

Då invänder kanske någon att det är vi själva som har röstat fram dem. Men jag vägrar att klumpas ihop med de som röstade för något av dessa fyra partier. Som alla tre, efter senaste riksdagsvalet, bara blir mer och mer lika sina uppdragsgivare som står utanför själva regeringen men i mångt och mycket ändå styr vårt land

Så... eftersom jag inledde med att tala om drömmar så kanske jag även borde avrunda med samma tema...?

Då gnuggar jag min lampa och när anden kommer upp ur den så får min önskan bli att det blir slut på rasism och främlingshat i Sverige och världen.

Ja, jag är t.o.m beredd att avstå från min önskan om tre poäng ikväll till Timrå IK om det krävs för att få min önskan uppfylld.

Fred, hälsa, välmående, vackert väder, gott kaffe och kärlek önskar jag därmed till mina kära ordbrukare i Staffanstorp, Råneå, Smedjebacken och Smögen.

Det enda vi alla ska hata är hatet självt!

Lev väl!

Hej på er, kära ordbrukare. Det börjar bli några dagar sen sist, nu. Men så blir det ju ibland.

"Först så går det opp, så går det ner, så går det opp. Sen så går det ner, sen går det ännu längre ner..." Det var väl legendariska Hasse & Tage som skrev och framförde den där sången, tror jag. Däremot minns jag inte om den ingick i något större sammanhang eller om det bara är ett lösryckt nummer ur nån av deras revyer.

Men det är ju så det är med det mesta. Att det går bådde upp och ner. Även med mitt (och säkert de flesta andras) bloggande ohc produktivitet vid tangentbordet.

Nog har det funnits tankar som både varit djupa, allvarliga och även roliga under de dagar då jag inte publicerat något här. Men lusten att med tangentbordets hjälp skapa text som blir blogginlägg har inte varit så påträngande.

Och det gör ju heller ingenting. För jag tror inte att någon annans välbefinnande påverkas nämnvärt vare sig det kommer inlägg från mig eller inte.

Deras största värde är ju för mina egna ögon när de dyker upp i högermarginalen under rubriken "Tidigare år".

Dessa är bland det första jag kollar igenom när jag startar min dator första gången varje dag.

Först bloggens backspegel och sedan lokaltidningen. Där skummar jag av rubrikerna på förstasidan och läser de artiklar som eventuellt intresserar mig. 

Sen har jag ju blivit så gammal att jag även kollar dödsanninserna på tisdagar och lördagar. Övriga av veckans dagar kommer det inget nytt där utan det läggs bara ut två gånger per vecka.

Och det gjorde jag väl även när jag var yngre och hade en papperstidning som kom i brevlådan. Men på den tiden regaerade man oftast på att det var pappan eller mamman till nån man kände som ung hade trillat av pinn, som man säger. Den generationen är gles numera och säkert 10-15 gånger per år ser jag annonser att ganla barndomsvänner eller syskon till dem har "tagit ner skylten" eller lämnat in som man ju också säger.

Är det inte lite märkligt att vi har så många ord och uttryck för att benämna döden? När det är det enda vi egentligen kan vara helt säkra på att den kommer en dag, förr eller senare...

Men vi vill väl kanske ha små omskrivningar för det där som är svårt, tungt och jobbigt att prata om.

Jag fick ännu en påminnelse om den saken idag när jag stötte ihop med Örjan på närbutiken. Honom har jag känt i 35-40 år genom jobbet. Vi arbetade på samma fabrik om än inte precis tillsammans. Örjan var en av de där reparatörerna som alltid klarade av att fixa allt som gick sönder eller krånglade. Mycket omtyckt och respekterad. Både för sin kompetens och snabbhet men även för sitt lättsamma och trevliga sätt.

Vissa av hans kolleger på andra skiftlag kunde emellanåt bli irriterade och t.o.m förbannade när vi i driften råkade ha sönder något. Oavsett om vi varit oaktsamma eller inte.

Men inte han. Örjan kunde skratta och säga att "Det är ju en jävla tur att ni kör sönder grejer så jag har nåt att göra. Utan er skulle jag väl bli arbetslös!"

Nu är Örjans dagar räknade. Han berättade att han har skelettcancer som är obotlig men vet inte hur långt han kan tänkas ha kvar att leva. Ändå var han liksom sitt vanliga glada jag och när jag kommenterade den saken ryckte han på axlarna och menade att inget ju blir bättre av att gräva ner sig och deppa ihop. BÄttre att ta vara på varje dag när man känner sig någorlunda frisk, sa han också.

Det höll jag helt med om och uttryckte även min beundran över att han klarade av att tänka så.

Han får bromsmediciner och när några värden försämras mixtrar läkarna lite med föreskrifterna och doseringen tills han blir lite piggare igen.

Och just idag verkade han må ganska okej ändå och han berättade utan omsvep om sitt liv numera. 

Det känns så orättvist när någon som man unnat att få vara frisk fram till pensionen och även många år efter det drabbas så tidigt i livet av det där c-ordet och dessutom den obotliga sorten. Han är flera år yngre än jag och har han fyllt sextio så är det inte så mycket mer i så fall.

I yngre dagar kanske jag hade sagt åt honom att hålla hoppet levande eftersom forskningen hela tiden gör nya framsteg och ingen vet ju när man hittar boten mot just hans sjukdom. Men jag tror inte att någon blir lyckligare eller mer hoppfull av att få höra det så jag visade mitt deltagande på andra sätt.

Jag har själv varit lite låg den senaste tiden. Men efter mötet med Örjan tänkte jag att jag ju borde vara glad att jag i alla fall, såvitt jag vet, inte lider av några allvarliga sjukdomar.

Visst har jag mina små bekymmer men jag är ändå lyckligt lottad på så många vis.

Till exempel så kommer min lillflicka hem några dagar i nästa vecka och har med sig lilla underverket som snart ska få lära sig att säga morfar. Det ser jag fram emot.

Fram ser jag också mot kvällens Farmen som börjar om en liten stund. Men innan dess måste Thea få gå ut en liten sväng. Så jag önskar godkväll och natt till alla mina kära ordbrukare i stad, på landet och över hela jorden.

Vi ses.

Min hyresvärd sen dryga 14 år upphör inte att överraska. För kanske 7-8 år sen införde de traditionen att varje Luciamorgon ha personal ute under de tidigar morgontimmarna och ställa ut marschaller som brann som landningsbanor längs gångvägarna i hela området.

Den traditionen lade de dock ner för nåt år sedan. Dte blev kanske för dyrt . Själva marschallerna kostade väl inte så många kronor per styck men det gick nog åt rätt många vaktmästare för att gå runt och tända dem. Och sedan skulle de ju samlas in också när de brunnit ut.

PÅ den dag som är idag, Alla Hjärtans Dag, satt det alltid ett rött hjärta upptejpat på fönstret i porten när man kom hem eller gick ut på morgonen. Enligt bilden nedan....

.  

Så jag blev nästan lite besviken då det INTE gjorde det imorse då jag tog ut min lilla sambo på hennes morgonpromenad. Och tänkte väl att personalen har väl annat att göra än att ränna omkring och tejpa upp pappershjärtan. Vilket, i och för sig, är trevligt men inget som känns jätteviktigt heller.

Så jag bara konstaterade faktum och glömde sedan bort alltihop.

ÄNda tills för en stund sedan då jag på nytt skulle ut och valla min lilla fyrbenta livskamrat. När jag tryckte ner dörrhandtaget hörde jag att något föll till golvet med ett prasslande ljud. Och undrade förstås vad det kunde vara.

Jag hade ju inte beställt något som kunde ha levererats på det sättet.

När jag så öppnade dörren hörde jag hur föremålet liksom prasslade mot stengolvet. Och när jag tittar efter så ligger där en liten godispåse med en rrosett och ett litet kort från fastighetsbolaget.

  Det innehöll lite godsaker i miniatyr men jag blev ändå glad över själva gesten.

Nu är jag väl inte någon vidare gottergris men några saker fanns det i den ändå som var gida. Den pyttelilla kexchokladen smakade precis som de fullstora som säljs nästan överallt. Två stycken små kolor från Werhters va rockså god.Av det som jag konstayterade att jag tycker är gott återstår nu eb Kitkat-kaka i miniatyr och den minsta Dajmbit jag någonsin sett. De får bli dessert efter min middag som idag kommer att bestå av stekt torsk med reouladsås och kokt potatis.

Farmen missade jag igår eftersom Sportkanalen sände Timrås boortamatch mot Rögle i Ängelholm. När nu äntligen säner en match efter 40 spelade omgångar så får allt annat stå åt sidan..

Det gör ju inget heller eftersom jag streama det på datorn och TV4 Play. Det kan jag dock inte med Torpet. Vill man se det så gäller det att passa tiden för sen hamnar det under plusfunktionen. D.v.s man behöver ett dyrare TV-paket.

Men det kommer jag inte att skaffa. Det kanske går i repris så kan jag ju se det då i så fall...

Ovanstående gäller förstås inte om Eurojackpoten tickar in till mg ikväll. Den gigantiska jackpoten på nästan en miljard gick ju ut i tisdags. Till Tyskland förstås, som så ofta förr.

Så om jag eller nån annan prickar in fem rätt plus två tilläggsnummer så får man försöka hanka sig fram sen på ynka 113 miljoner "bara"

Men det sura äpplet skulle jag såklart görna bita i för det är ju fortfarande en hisnande summa.

Men det är inte utan att jag undrar hur det kommer sig att det så ofta är tyskarna som kammar hem de där jättevinsterna. Även Finland har nog fått fler storvinster än vi.

Men det är väl säkert bara tillfälligheter. Precis som det där jag skrivit om några gånger hur Postkodlotteriets vinster alltid tycks hamna i till synes väldbärgade villaområden med Mercedesar och BMW;er på garageuppfarterna.

Dessutom slumpar det sig så att jag strax får besök av yngstingen så jag tackar för idag och önskar mina ordbrukare en trevlig fredagkväll o helg.

Vi ses när vi ses.