Söndag! Och inte vilken söndag som helst utan självaste Mors Dag!

Så sträcl på er, alla morsor runt om i landet! Idag är det ER dag! Dagen då vi andra ska visa er vår tacksamhet för att ni gav oss livet, för att ni tog hand om oss innan vi kunde göra det själva.

Och dessutom i ganska många fall långt efter det också.

Så om du ännu har din mamma i livet hoppas jag att du åtminstone ger henne ett telefonsamtal och talar om för henne hur mycket du uppskattar henne. Och du som inte har det kan ju alltid sätta en blomma på hennes grav.

Är den belägen för långt ifrån dig för att kunna ta dig dit kan du ju alltid ta fram ett fotografi och ställa det på hedersplats i ditt hem.

Det har jag gjort. Redan imorse. Tände ett litet ljus gjorde jag också och det brinner ännu.

Så här såg hon ut på sin bröllopsdag 1949...

Jag är förstås partisk men tycker väldigt mycket om den bilden. En vacker brud och vackra blommor.

Dessvärre är mina minnen av min mor ganska dunkla eftersom hon lämnade jordelivet bara 36 år gammal, några veckor innan min sexårsdag. För sextiotvå år sedan, alltså.

Därefter var det mormor som blev min modersfigur under uppväxten tills några månader innan jag fyllde femton.

Och även hon fick ett ljus tänt imorse som ännu brinner om än med flämtande låga.

Så hon får också sin bild på bloggen. Jag tror att hon var ungefär 70 år när den togs.

Och hon var precis så snäll och vänlig som jag tycker att hon ser ut på fotot.

Därefter blev det flytt c:a 30 mil söderut till min pappa, hans andra fru och tre små halvsyskon.

Eva, som frun hette blev väl aldrig riktigt någon modersgestalt för mig även om vi längre fram i livet byggde en relation som jag tror att hon uppskattade precis som jag gjorde.

Annars... så ligger mina revbensspjäll som jag köpte till vrakpris (59;90) på Willys häromdagen just nu i min slowcooker och tillagas efter att ha legat i marinad över natten. 

Av stekskyn ska jag göra en gräddsås med grönpeppar och steka lite potatis till middag sen.

Söndagniddaag med lite stil, alltså! Precis som både mamma och mormor skulle ha gillat. Dock blir det ingen efterrätt som jag fick de flesta söndagarna genom barndom och tonår.

Men jag är liksom ingen dessertmänniska. Minns inte ens när jag senast unnade mig en efterrätt.

Och den svenska ishockeysäsongen fick ett abrupt slut igår då USA slog ut Tre Kronor ur VM. Det blir final mellan USA och Schweiz och även om jag är rätt säker på att amerikanerna vinner så håller jag en tumme för gökurmakarna.

Schweiz har aldrig tagit VM-guld i hoceky så därför vore det lite kul om de kunde få göra det.

Tre Kronor får spela bronsmatch mot Danmark och det är nästan så att jag unnar danskarna deras första VM-medalj i hockey också.

TROTS att det skulle innebära att Sverige hamnar utanför prispallen.

Men det kan nästan kvitta, tycker jag. Kan vi inte ta oss till final så är jag inte gladare över en bronspeng.

Solen och det vackra vädret är dock tillbaka med full kraft idag och jag ska snart ta på mig skor och jacka och tror nästan att jag ska gå ner på strandleden med Thea en sväng så hon får nosa på lite obekanta tuvor och stenar.

Elitloppet på Solvalla går ju också av stapeln idag men inte heller det bryr jag mig om.

Har inte spelat V75 heller och själva traavsporten intresserar inte mig utöver spänningen att se om man vinner.

Men har man inte spelat så kan man ju inte vinna heller.

Därmed tror jag att det får räcka för den hår gängen. Solskenet och stranpromenaden väntar.

Så ha en fortsatt härlig söndag, kära ordbrukare i slott, herresäten, ödetorp och kyffen i vårt avlånga land.

Vi ses!