"Är´nte kônstut"...? Vad då? Jo, det där med Allsången på Skansen. Hur man kan ändra åsikt genom ett liv, menar jag.

När programmet startade var det Bosse Larsson som ledde det och då tittade man väl ibland eftersom man inte hade så mycket att välja på. Man hade inte typ 14-18 kanaler med annan smörja att konkurrera mot.

Då var jag ung och tjusig, nu är jag varken eller. Men jag minns att jag upplevde Allsången som ett program mest för äldre människor. Såna där som passerat kanske både 40 och 50.

Jag minns att jag tyckte att de nästan bara hade gamla artister som Jokkmokksjokke, Thore Skogman, Gunnar Wiklund och Bertil Boo till exempel. Artister som inte var superintressanta i mina ögon och kanske framför allt öron.

Men nu, sådär 40-45 år senare har jag passerat både 40, 50 och 65 och igår då jag, lite slött, kollade då och då är det ju precis tvärtom! Med undantag för comebackande bröderna Herrey så var det mest artisterr som har sin huvudsakliga fanskrets hos de som är betydligt yngre än jag.

Fröken Snusk till exempel har jag nog kanske sett förekomma i nån rubrik men varken sett eller hört uppträda. Nu har jag det men kan inte påstå att jag är så värst imponerad.

Nåt mer som jag inte heller är så imponerad av är deras små försök till humor och att den där Per Andersson dyker upp även där. Jag är väl kanske en tråkmåns men jag tycker inte att han är särskilt rolig.

Så allsångsprogrammet har föryngrats betydligt sen Bosse Larssons dagar medan jag själv har förgubbats rejält.

Till min stora förskräckelse såg jag att Hollywoodfrun Gunilla Persson satt i publiken. Men tack och lov gjorde de ingen affär av det. Jag  var lite rädd att de skulle ta upp henne på scenen.

Fast det kanske inte Pernilla Wahlgren hade vågat. Med tanke på kommetaren hon fällde om "La Gunilla" för kanske 6-7 år sen i nån tidning.

Det hade varit nån stormig konflikt i TV-sshowen om Hollywoodfruarna och Pernilla kommenterade det med orden; "Det finns två sorter svin. En del äter man och andra heter Gunilla Persson!"

Ganske elakt, medgav jag nog redan då, men samtidgt rätt fyndigt och roligt.

Nu kan jag ju, i och för sig, ha missat GP eftersom jag tittade mer på andra tjejer i en annan kanal. Nämligen våra svenska fotbollsdamer som spelade EM-kval mot England.

Men det blev inte heller som jag hade önskat. Sverige hade behövt vinna för att bli klara för EM men båda målvakterna höll nollan så britterna luggade oss på poäng. Nu väntar en snårig väg för de svenska tjejerna för att kvala sig in bakvägen. Men vi får väl se hur det går...

Sen... så fick jag igår min första faktura för trängselskatt. Först blev jag förvånad för jag har för mig att om man bara följer Essinngeleden (E4) och passerar huvudtaden så behöver man inte betala nån trängselskatt.

Det är väl när man ger sig in i smeten och kör i innerstan.

Men så mindes jag att vi ju faktiskt, på hemvägen från Småland, svängde av E4 och in på en mack i södra delen av Sthlm. Däärför tvingades jag nu slanta upp den hisnande summan av 11 riksdaler för att ha förorenat Stockholmarnas luft i ett par minuter.

Men... det är ju bara att bita i det sura äpplet, betala och försöka se glad ut ändå...

Gråväder utanför fönstren men det regnar åtminstone inte. Har haft lite tur med travandelar från Willys i stan senaste veckan så det står en slant på spelkontot hos ATG som jag ska använda för att tota ihop ett litet system till kvällens V86-tävlingar i Eskilstuna.

Så håll tummarna för att mina så välförtjänta miljoner äntligen rullar in idag, kära ordbrukare i Västra Frölunda, Oxelösund, Arvidsjaur och Nykroppa.

Ha en fin "pig-lördag"!

Vi ses!

Måndag igen! Bästa dagen! Då en helt ny vecka ligger utfläkt framför oss som en... Ja, som en ny vecka, förstås!

Men allt är ju inte nytt. Telefonköerna hos Skatteverket är lika långa som förra veckan och alla andra veckor i ganska många år.

Först ringde jag i morse till min f.d arbetgivare för att tala med Oraklet, som jag brukar kalla den übertrevliga dam som i många år basat för löneavdelningen men numera är personalchef.

Jag misstänkte ju först att det var företaget som hade slarvat för det var vad man sa på Alecta. Känner nån igen det från kampen mot regering och riksdag som jag skrev så myccket om ifjol? Att alla skulle ifråb sig och pekar på andra som skyldiga. Men under helgen har jag tagit reda på att alla de fyra personer jag känner till som jobbat i samma företag och är födda samma år har fått sina återbetalningar redan första veckan i juli.

Så då vore det konstigt om inte alla uppgifter skickats in samtidigt.

Sen satte jag mig i den 48 minuter långa telefonkön till Skatteverket. Och blev egentligen inte så mycket klokare än jag var innan dess. Fick i alla fall veta att jag kommer att få mina pengar men att det kan dröja lite.

Så då undrar man vad de lägger in i orden; "Dröja lite". Vad är "Lite"?

Snackar vi några dagar eller en vecka? Eller en månad? Eller flera månader???

Det frågade jag men handläggaren verkade inte våga ens ge mig en liten vink om vad som väntar mug.

Jag HAR ju förihelvete redan väntat!!! Först på att våra makthavare skulle krypa till korset och ge oss rätt och sen på utbetalningen. Det är dessutom så att jag inte har den minsta lilla skuld i förseningen utan det är myndigheten själva som har klantat sig.

Det är min övertygelse numera. Att nån oerfaren handläggare har klickat på fel knapp i nåt dataprogram så min utbetalning stoppades. Men det medger man förstås inte. I den trygga förvissningen att jag inte har skuggan av en chans att kunna kolla upp den saken själv.

Vi är ju liksom chanslösa redan från början. Mot myndigheter, storföretag, banker och försäkringsbolag. Vi är i händerna på dem och utlämnade till deras godtycke. Och till deras telefonköer...

Jag blir hela tiden bar mer övertygad om att de långa köerna när man ringer myndigheter och andra är hel avsiktliga. För att skrämma bort de som ringer dem om struntsaker (i deras ögon).

Jag skickade ett mail också till dem. Från deras egen hemsida. I torsdags i förra veckan skickade jag det men har inte fått svar ännu. Ett kvitto på att de mottagit det fick jag efter tre sekunder eller så. Men inget svar.

Men det är ju bara att knyta näven i fickan och försöka ha tålamod.

Precis som med allt det där andra som irriterar mig. Att inte matpriserna går ner TROTS att drivmedelspriserna nu är tillbaka på de nivåer de var innan höjningarna började. Att bärkassen fortfarande kostar 6-7 kr/st fast den där skatten på dem skulle tas bort vid nyår. Är det politikerna som svek det löftet eller är det handeln som fortsätter ta samma pris och lägger slanten i den egna fickan?

Nej, en hundpromenad får det bli nu och rensa skallen från ilskan med 8 kg glad hund i andra änden av kopplet.

Ha en fin måndagkväll, kära ordbrukare i Skogås, Teckomatorp, Enånger och Hova.

Vi ses!

Den 14;e juli - en bemärkelsedag i mitt liv! Idag är det nämligen 32 år sedan jag äntligen fick hämta hem mitt andra barn som föddes i Pusan, Sydkorea i början av april 1992.

I oktober 1987 fick vi hem vårt första barn, vår dotter som var född i samma stad som hennes lillebror som kom fem år senare.

Hon var alltså nästan fem år, fyllde imorgon för 32 år sen, då hon fick följa med till Arlande för att ta emot sin lillebror.

Jag minns att hon var ganska uppspelt den dagen. Delvis inför det stora med att få bli storasyster men kanske ännu mer eftersom hon såg fram emot födelsedagen som inträffar imorgon.

Och inte nog med det. Medan vi var borta passade hennes morfar på att resa upp den lekstuga han byggt åt henne i delar vid hans och f.d svärmors sommarstuga. Han hade skapat en byggsats som enkelt skulle kunna resas och spikas ihop över dagen medan vi var nere på Arlanda för att hämta hem vår son.

Hon hade önskat sig den så länge och nog hade hon sett att morfar höll på med något på tomten till deras stuga. Men inte förstått att det skulle bli en lekstuga åt henne.

Så när vi närmade oss vårt hem, rätt sent på kvällen frågade vi henne vad hon önskade sig allra mest inför födelsedagen dagen därpå. Då svarade hon genast att det bästa hon kunde tänka sig var om det skulle stå en lekstuga på tomten då vi kom hem.

Så gissa om det blev jubel i bilen när vi kom hem och hon såg att lekstugan stod där, som hon önskat!

Att inreda den med färg, matta och tapeter återstod förstås men det ordnades också samma sommar.

Och nu är de stora och pojkspolingen vi fick hem den dagen för 32 år sedan just idag ska snart bli pappa.

Hans storasyster hade fått bo i ett familjehem medan hon väntade på att få komma till oss och mammas i den faaa,iljen hade varit hemmafru och därmed burit henne nära kroppen nästan hela tiden. Medan sonen bott på ett barnhem i centrala Pusan där han delat säng med fem andra bebisar.

Så efter vårt första barn som hade den där gruntryggheten som är så viktig för små barn fick vi en liten kille som helst ville bli buren dygnet runt.

Det var lite kämpigt den första tiden men det är ju så att det man måste klara av, det klarar man. För att man måste!

Och idag är hon stor och ska snart själv bli pappa. Och jag är säker på at han kommer att göra ett bra jobb av den saken också. Om en dryg månad får jag alltså börja träna på att vara farfar också.

Vilket jag ser fram emot nu när jag hunnit träna lite på att vara morfar.

Imorgon är alltså ännu en bemärkelsedag för då fyller min stora flicka 37. Hon bor och lever i huvudstaden idag och inte blir det så ofta vi får ses. Men i slutet av juli kommer hon hit så jag får krama henne lite igen.

I USA har Trump blivit utsatt för ett attentat och fått en kula genom örat. Tänk sån tur att den inte träffade lite mer till vänster från hans sida sett! Inte är jag nåt fan av Donald Trump men för den skull önskar jag ju inte precis livet ur honom. Utan tycker att det är hemskt att nån försökte döda en presidentkandidat.

Men nu är jag inte längre lika sääker på att han inte vinner valet senare i höst. Misstänker att amerikanernas medkänsla kanske kan ge honom segern.

Eller kanske hans motståndares tiltagande demens blir det som fäller avgörandet.

Nu tror jag dock inte att det spelar så stor roll vem av dessa två "gammelgubbar" som vinner. Det blri ungefär samma sak oavsett vem som segrar!

Biden eller Trump spelar liten roll eftersom vem som än får jobbet kommer att fortsätta att jobba för de rikaste och skita i hur fotfolket har det.

Därmed säger jag tack för idag och slut för idag till mina kära ordbrukare i Albacken, Gnarp, Viksjö och Vavd.

Vi ses!

Passande låt till min sinnesstämning idag... Lyssna själva så kanske ni förstår hur jag känner mig idag.

Den tragiska följetången om mina stulna skattepengar efter riksdagens grova rån mot oss 57;or under förra året går snart in på sin tredje vecka.

Ringde Alecta imorse och fick väldigt trevligt bemötande av en förtjusande dam som hette Susanne.

Men några klara, raka besked kunde hon inte ge. Jag sa då att det måste ju finnas fler som drabbats på samma sätt.

Det skulle hon kolla upp och återkomma till mig.

Vilket alltså inte har hänt ännu... Och förhoppningen att det ska ske idag är nästan helt död. För hur många finns kvar på jobbet efter kl. 15 en fredag eftermiddag mitt i sommaren? Inte många, vågar jag påstå. Inte många!

De akutaste problemen löste sig ju igår så jag behöver inte gå och oroa mig för att kronofogden eller nån inkassofirma ska komma och knacka på dörren.

Nej, det blir nog att ringa igen på måndag morgon. Först till f.d arbetsgivaren där min favoritmänniska i det företaget återkommer från semestern. Oraklet eller Facit kallas hon ofta av både mig och andra. Sagt med största respekt och beundran givevis! Får jag henne att hjälpa mig så borde det går fort och enkelt att få rätsida på saken.

För det är ju inte jag själv som gjort något fel. Utan det handlar om saker som ligger långt utanför mina möjligheter att påverka. Därför anser jag mig också ha rätten att vara lite barsk i tonen både mot Skatteverket och mot Alecta och verkligen KRÄVA att de rättar till saken omgående.

Tänk att man liksom aldrig får vara riktigt glad och nöjd utan alltid finns det nåt som ska jävlas. "Är det inte det ena så är det det andra, som flickan sa när hon blödde näsblod!"

Nåja, det är ju fredag. I den mån nu veckodagarnas namn spelar nån roll för mig.

Och ljuspunkten just idag är kom sig av att jag städade ur ett köksskåp i förmiddags. Där bakom lergrytan och en stor och urgammal aluminiumkastrull (som jag aldrig använder) stod en nästan full bag-in-box med LAB. Ett rödvin som jag tycker är väldigt gott och prisvärt.

Mindes att jag precis plockat åt mig kartongen på Systembolaget då en ytlig bekant som jobbar där upplyste mig att efter helgen skulle den kosta 20 kronor mer. 

Så jag snappade genast åt mig en till och sa, på skoj bara, att då är det lika bra att jag köper två. Och just efter det så såg jag att en av kassorna inte hade nån kö alls så jag satte fart ditåt.

Tänkte att när jag nu ändå hade en extra box i handen så får den väl följa med mig hem. Där den stuvades undan och glömdes bort i ett antal månader. Men när jag fick syn på den mindes jag förstås.

Så kanske tar jag mig ett glas ur den till den kyckling som just nu står i ugnen och grillas. 

Den ska jag strax gå och ta ut och när jag tagit ut kycklingen ska jag ta ut Thea en sväng medan kycklingen får svalna en aning innan jag sätter tänderna i den.

Trevlig freagkväll och helg önskas därmed till mina kära ordbrukare i Karlholmsbruk, Visby, Åseler och Genarp.

Vi ses!

Väntans tider pågår ännu och lär så göra ett tag till! I Vid midsommar reste jag till södra Smmåland för att bevista dopet av mitt första barnbarn. Ojade mig kanske lite inombords eftersom jag insåg att ett antal tusenlappar skulle glida mig ur händerna med bensin, hotell och mat längs vägen dit och hem.

Men jag resonerade som så att har jag nu äntligen blivit morfar så kan det få kosta en slant. Jag "visste" ju att återbetalningen av den där förb... straffskatten mot oss 57;or var på väg och den skulle fylla hålen i kassan med rätt ordentlig råge.

På Skatteverkets hemsida stod att pengarna skulle betalas ut under första veckan i juli.

Veckan kom. Och gick. Liksom den här veckan. Men inga pengar, inte ens ett besked.

Så imorse beslöt jag att ringa upp skattmasens högkvarter och fråga vad de sysslar med

Efter 47 minuters telefonköandet kopplades jag fram till en handläggare och förklarade mitt ärende. Hon sade att hon måste kolla med nån överordnad och parkerade samtalet.

Medan minuterna gick mindes jag förra årets alla samtal med Telia som också parkerade samtalen. Men aldrig återkom. Det gjorde dock skattemyndigheten till sist även om jag fick vänta i nästan 20 minuter.

Då fick jag veta att de hade åpterkallat min deklaration eftersom det inkommit uppgifter i efterhand om inkomster som inte fanns med från början. Om den saken stod det dock inte ett ord på "Mina sidor" hos dem...

24 060 kronor i rikets mynt påstod de att jag hade fått till mig från min f.d arbetsgivare. Vilket jag ABSOLUT inte har.

Jag förklarade då att min anställning där upphörde i december 2021 och att jag även fick min slutlön samma månad. Att jag varken under 2022 eller -23 fått en enda krona från dem. Och inte förtjänat det heller!

Jag fick då rådet att kontakta företaget och be dem rätta till felet.

Där var det ingen telefonkö alls, bara en ytterst oengagerad sommarvikarie som lät som om hon höll på att somna. Men jag lyckades ändå övertyga henne att koppla mig till lönekontoret.

Där fick jag till slut beskedet att det handlar om att en av mina utbetalare av pensionen, Alecta, gjort nån sorts misstag som gör att när uppgifterna redovisasa för skattmasen så ser de ut som "lön" i deras datasystem.

Alecta hann dock stänga för dagen innan jag hade hittat deras nummer och ringt dem.

Men lita på att jag ska ringa tillbaka så fort de öppnar imorgon. Och leva en hel djävul om det behövs för att de omedelbart ska berätta för skatteverket hur det förhåller sig.

Jag hade ju räknat med pengarna så nu gick jag inte bara på knäna ekonomiskt sett. Jag krälade i gyttjan på ruinens brant med ett gäng obetalda räkningar.

Men med dem kunde ju varken skattmasen eller min f.d arbetsgivare hjälpa mig....

Då är det tur att man har vänner och familj som ställer upp. Storebror sa genast ja till att låna ut så jag kunde betala de akutaste och även klara mig resten av den här månaden.

Så den värsta paniken är undanröjd nu och jag kan andas ut! Åtminstone ett tag.

Är det inte självaste... (Ja, ni vet alla vem jag talar om!) att så fört man tror att man ska få ett litet lyft så dyker den där Murphy upp med sitt fula tryne och sätter krokben för en så man ramlar på näsan.

Vet inte hur många gånger jag fått större ras på bilen lagom till skattepengarna på våren kommer.

Därför hade jag inte gjort några högtflygande planer för de dryga trettio lax jag förväntar mig att få tillbaka efter statens kriminella skattefiffel förra året.

Men går åt gör de förstås ändå...

Så räkna med att Alecta ska få sina fiskar varma när jag väl kommer fram på telefon till dem imorgon bitti.

På tal om telefon, förresten...

Jag skällde ju skiten ur Telia förra året, både via telefon och mail men även här i mina blogginlägg. Och de förtjänade också varje ilsket ord, inte tu tal om den saken.

Men ändå, eller kanske just därför, måste jag väl även berömma dem när de gör nåt bra. Och det gjorde de igår.

När jag lade mig att sova i tisdags kväll satte jag mobilen på laddning. Trodde jag...

Men när jag vaknade igår morse visade batteriet bara knappt 30% ström kvar. Så jag lirkade och pulade med laddkontakten en lång stund och försökte se om det låg nåt skräp inne i den.

När jag inte lyckades åkte jag iväg till Telias servicecenter vid deras butik i Birsta shoppingmecka.

Teknikern tog luren med sig och försvann i ett par minuter. Återvände sen med ett leende på läpparna och sa att nu funkar den igen. Det var som jag trodde. Nåt skräp i kontakten som blockerade laddningen.

Fort gick det men det bästa av allt var priset.

INGENTING, kostade det! Och "gratis" vet vi ju alla att det är gott!

Det ingår tydligen i deras support till abbonenterna att hjälpa oss med enklare problem på våra lurar.

Snyggt jobbat Telia!

Därmed ska jag gå och skruva ihop nån sorts middag. Har haft så mycket annat i tankarna idag att jag inte har tänkt på middagsmat ens en gång. Men nåt finns det garanterat som kan tinas upp till ät-temperatur på typ 10 minuter.

Ha nu en fortsatt trevlig tisdag, kära ordbrukare i Vattholma, Alingsås, Höör och Övertorneå.

Vi ses! Förhoppningsvis med lite gladare texter från bokstavsskötaren...

Godmiddag kära ordbrukare! Vad tycker ni om sommaren? Är ni för eller emot???

Själv vacklar jag i mina åsikter därom. Från dag till dag. Frå timme till  timme...

I strålande solsken satte jag mig bakom ratten i Madame Citroen för ett par timmar sedan. I akt och mening att besöka hyresvärdens huvudkontor i samma hus där äldste sonen med sambo bor.

För en kort tid sen fick jag nys om att min granne till vänster på parkeringen har flyttat och därmed är yttersta platsen ledig. Så nu tänkte jag mig att få byta fort och smidigt så jag bara behöver ha en granne åt höger i fortsättningen.

Det händer ju då och då att folk parkerar utan att koppla in hjärnan. Ställer sig  så nära att det blir svårt för mig att ta mig in i min ögonsten när jag behöver henne.

Vid några tillfällen så tajt att jag inte kom in alls. Då blev det att ringa bilregistret och sen leta fram syndarens telefonnummer. Och sen vänta tills vederbörande dyker upp och flyttar sitt plåtschabrak.

Så via telefon förra veckan fick jag veta att det var bara att komma in så skulle vi lösa det snabbt och enkelt.

I strålande sol åkte jag alltså hemifrån. Och i hällande regn anlände jag till stadens centrum och sprang som en förgiftad råtta de stackars metrarna mellan bilen och porten där hyresvärden håller till.

MEN... bemanning där bestod idag av två st sommarvikarier som inte hade en aning om hur de skulle bära sig åt för att hjälpa mig. Så det var bara att sätta nytt rekord i löpning 60 meter för överviktiga äldre farbröder och springa tillbaka till bilen.

Både håret och skjortan var då genomblöta och jag fick lov att sätta kupéfläkten på högfart för att inte rutorna skulle imma igen för mig.

Surt muttrande startade jag så resan hem igen. Hem till Thea som fick stanna hemma den gången. Och hem till solskenet för här var det ännu torrt på marken och inget regn syntes till sen heller.

Så det fick liksom bli trösten då mitt ärende förblev outrättat.

Lokala skillnader i väder har jag upplevt förr ganska många gånger. På 80-talet t.ex bodde jag i ett suterängradhus några mil söder om stan och satt på altanen och mådde gott i sommarvärmen när en hagelskur piskade taken hos grannarna tvärs över gatan och såg smältvattnet forsa längs gatan nedåt. Men hos oss var det torrt.

Nu skulle det kanske inte skada om det kom lite regn även här och framför allt någon mil söderut där merparten av mina svampmarker finns. Enligt sakkunnig expertis (syrran) är det alldeles för torrt där för att några kantareller ska ha börjat sticka upp sina gula trynen ur mossan.

Förra sommaren berättade jag  i typ 7-8 avsnitt om kanalen jag följde om Palmemordet och redogjorde så kortfatatt jag kunde för min övertygelse. Den följer jag fortfarande och är än mer övertygad om att de har hittat sanningen som förklarar mörkläggningen. Tänkte testa intresset hos ordbrukarna med att länka till det avsnitt som kom ut i söndags och sammanfattar det som hittills redovisats där på ett, som jag tycker, bra sätt.

Kanske kan jag väcka intresset hos någon mer som håller med mig om att arbetet är ytterst grundligt och noggrannt genomfört och alla fakta som läggs fram är väl underbyggda. Till skillnad från de flesta andra kanaler i ämnet...

Titta och lyssna och blir du intresserad så finns hela serien att se på Youtube. Det är bara att söka efter "Postum Humanitas" så kan man se alltihop från början. Drygt 100 avsnitt tror jag att det finns ute nu och det kommer fler .häpnadsväckande avslöjanden som tillkommit sen jag senast skrev om saken ifjol.

Att det sen är s.k AI-röster som läser upp texten får man försöka bortse ifrån och istället koncentrera sig på innehållet. En del är textat också men långt ifrån allt. Jag vågar dock nästan lova att den som lyssnar igenom det gigantiska materialet kommer att häpna mer än en gång över hur Sverige faktiskt ser ut, Hur korrumperat och maktfullkomligt vårt lilla världssamvete är på riktigt... Se själva och gör er egen bedömning!

Men såklart gör ni som ni vill, kära ordbrukare i Vimmerby, Hissmofors, Tierp och Lennhovda. Skriv gärna en kommentar om jag lyckas fånga ditt intresse.

Vi ses!

PS. By the way.... Så tycks Murphy behålla greppet om min så efterlängtade skatteåterbäring. Ingenting idag heller...

Skrev lite om Murphy igår. Och den där "lagen" han instiftade om att om nåt KAN jävlas som kommer det att göra det.

Idag vet jag att jag då underskattade Murphy och hans makt.

För det där som jag var så säker på att jag kunde lita på rann också ut i sanden. Det blidde ingen surströmming!
Fast man kanske inte kan skylla på Murphy ändå för anledningen är att hon som brukar styra upp allt och organisera dessa fester vaknade imorse med täppta andningsorgan och feber.

Själv är jag väl ungefär så frisk som jag kab vara så jag borde väl inte beklaga mig. Det är ju hon som är sjuk och inte jag. Men det känns ändå som om nästan allt går emot mig just nu.

Alltså inte nog med förseningen av pengarna utan nu blev jag alltså även blåst på dagens glädjeämne!

Nåja, det är väl bara att bryta ihop och gå vidare. Det finns många på jorden som gladeligen skulle byta bort sina bekymmer mot mina om de kunde. Även om det är en ganska klen tröst...

Och precis som med skatteåterbetalningen så har jag ju den där surströmmingsmiddagen kvar att se fram emot. Det är kanske så man måste försöka tänka för att bli lite gladare.

Vädret här på Sveriges midja ger heller inget upphov till några glädjeyttringar. Det har regnat hela natten och nu är det visserligen uppehåll men molntäcket och dimman är kompakta så man stannar gärna inne idag.

Dock blir jag nog tvungen att försöka låna upp några hundralappar för det är rätt mycket som börjar ta slut här hemma och jag kan nog inte räkna med skattepengar förrän tidigast onsdag.

Mjölk och ägg kan man förstås vara utan i några dagar utan att skadas. Men det är värre med toapapper där jag öppnade sista rullen imorse. Och sista snusdosan kommer att ta slut ikväll eller imorgon bitti så det behövs också.

Men det löser sig tack vare goda vänner som är hjälpsamma och generösa.

Hoppas att mina kära ordbrukare är gladare än jag denna söndag. Ska ropa hit Thea och ta upp henne i famnen en stund så känns det säkert lite bättre sen.

Fortsatt fin söndag önskar jag därmed till er alla och hoppas jag är lite mer uppåt nästa gång!

Vi ses!

Inget är som väntans tider, sägs det! Likaså sägs det att den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge.

Bullshit, säger jag! Den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge.

Nu har jag väntat, längtat och hoppats hela veckan. För de SA ju att våra stulna skattepengar skulle utbetalas under den första veckan i juli.

Men i helvete att det kom något till mig åtminstone!

Protestgruppen på FB finns ju kvar och massor av folk har satt in jublande små blänkare att de fått sina pengar. Många har dessutom jublat över att det blev en bra slant mer än de räknat med.

Men jag tycks alltså få vänta till onsdag nästa vecka allra minst. D.v.s om beskedet kommer på måndag för sen tar det ju två bankdagar innan de når min bank.

Nu vet jag inte heller i vilken ordning utbetalningarna kommer. Om det är efter den dag i månaden man är född eller när på året man fötts eller nåt annat. Någon påstod i FB-gruppen för ett tag sen att det styrdes av när ens deklaration lämnades in i våras. Men min lämnades in den första dagen det var möjligt att göra det så det kan inte stämma.

Eller så är det ett rent lotteri. Och såna brukar jag sällan ha nån tur med.

Nej, det är förstås den där berömda Murphy som sticker fram sitt fula tryne än en gång och bevisar sin gamla sanning att KAN nåt jävlas så kommer det också att göra det!

Mer pålitligt är min andra väntan och längtan som kommer att slå in imorgon. Då vankas det surströmming i ungefär samma glada vänners lag som vanligt. Och DE kommer minsann att leverera! Dem kan man lita på!

Annars... så tycks det bli allt mindre av den varan. Både här i Sverige och i världen. Saker man kan lita på, alltså!

Men nog gnällt om det nu. Får försöka koncentrera mig på att glädjas åt morgondagens event. Är ju mer än två månader sen förra gången så det är inte utan att det suger till i surströmmingstarmen.

Därmed ska jag knyta ihop säcken här och kiva i skorna för Theas morgonpromenad. Därefter går vi hem och äter frukkost. Det känns som en bra dag för bacon och äggröra idag.

På tal om bacon, förresten! Har ju hittat var man kan köpa det till vrakpris. Willys säljer ju s.k baconsnitt, d.v.s en enkilos klump med slamsor som man får sära på själv.

Och det för bara 39:90kr/kg. Den summan och mer tar ju många butiker för ett trepack med mindre än 4 hg totalt. 

Och att man inte får snygga skivor spelar inte mig någon roll alls. Det smakar likadant och de ska ju ändå tuggas innan de landar i magen. Så numera köper jag ett sånt paket och skär det i fyra eller fem bitar som jag sen fryser in och tar fram kvällen innan jag ska använda den. Ett sånt paket brukar sen räcka i tre dagar åtminstone.

Ha nu en riktigt fin lördag med eller utan bacon, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses!