Idag är första dagen sen slutet av maj som det börjar märkas att hösten är på väg. Inte precis svinkallt ute, 14 grader är ju acceptabelt. Och solen skiner även om det fninns moln på himlen också.

Men det blåser. Det blåser utav bara.... (Ja, ni vet vad jag menar!)

Höststorm kanske man inte ska säga men det friskar i ganska ordentligt i vindbyarna enellanåt. Så idag blev det att hänga på sig jackan innan morgonpromenaden. Den har hängt på en galge i hatthyllan sen slutet av maj, tror jag.

När det tog i som allra värst med blåsten kom jag att tänka på en episod från min barndom.

Jag kan väl ha varit sådär 7-8 år eller så då mormor berättade att hon haft en bror som hette Albert. Senare fick jag veta att han gått till sjöss och att fartyget gått under med man och allt. Men just i den stunden valde hon slå bort frågan med en metafor, eller klyscha, som man säger.

"Albert? Han... Ja, han är... han är borta med vinden!"

I min naiva hjärna såg jag liksom framför mig hur han blåste bort och försvann. Barn tar ju det mesta bokstavligt och jag var inget undantag.

Lärdomen av  detta blev att jag bestämde mig, när jag själv blev förälder, för att försöka undvika metaforer inför mina barn. Eller ironi! Det förstår sig heller inte små barn på.

Men de växer ju. Och jag minns tydligt hur ironin blev en självklar del av deras liv då de blev äldre och lärde sig mer. Från nedre tonåren talade alla fyra ofta tvärtom-språket. Och sa "jättekul" med sur min då man talade om vad man ville att de skulle göra. Eller "jättegott" när de fick höra att det skulle serveras blodpudding till middag.

Undrar just om det kanske är trendstyrt, det där med tvärtom-språk. Eller om det bara är minnet som är grumligt när jag inte kan komma ihåg att jag själv ägnade mig åt det i den åldern.

Minnet är ju en ganska lustig manick som kommer ihåg massor som det inte alls skulle behöva men inte det man verkligen skulle ha nytta av att minnas.

Om jag t.ex ska handla 5 olika artiklar på en affär så måste jag ha dem nedskrivna på en lapp eller i telefonen. Annars så missar jag ofelbart minst en av dem.

Men för kanske en vecka sen fick jag kontakt via FB med en skolkamrat från mellanstadieåren. Han undrade om jag hade lvar något klassfoto. Och det hade jag och jag skickade dem till honom.

Han klarade av att namnge fem klasskamrater medan jag kan rabbla upp varenda en. Och dessutom minns jag ungefär var de bodde. Åtminstone åt vilket håll från skolan räknat. Information som jag egentligen skulle klara mig galant förutan. Smma gäller klassfotot från första klass. Men då med andra klasskamrater.

I fredags, under surströmmingsmiddagen, talades det film ett tag och jag fick frågan vilka amerikanska skådespelare jag gillade bäst. Då fick jag varken fram namnen på Tom Hanks, Gene Hackman, Morgan Freeman eller Jack Nicholson. Fimerna jag gillar där de spelar bärande roller var dock lättare så då fick jag skämmas när övriga runt bordet direkt kunde fatta vilka jag menade. Men skådisarnas namn ville min hjärna inte plocka fram fast jag egentligen VET det hur väl som helst.

Nåja, jag skylle på åldern. Den rätten har ju ändå vi pensionärer.

Så det är väl bara att skaffa filttofflor, promenadkäpp samt hatt eller basker för att riktigt markera min gammalhet.

Kanske en gungstol också där jag kan sitta och skrocka om hur mycket bättre allt var förr samt ljuga ihop berättelser för barnbarnen när de blir lite äldre.

På tal om barnbarn så blir jag farfar vilken dag som helst nu. Sonens sambo har t.o.m gått nån dag över tiden. Så det kan ju faktiskt redan ha hänt också utan att jag fått beskedet ännu. Spännande!Så särskilt spännande blev kanske inte mina tirader den här gången. Men en halvsketen blogg är ju också en blogg...

Och vad gäller er, kära ordbrukare, så påminner jag än en gång om att ingen tvingar er att läsa. Det FINNS en slumpknapp för den som tappat tålamodet.

Och om du läste ända hit så kan jag glädja dig med att nu är det strax över.

Närmare bestämt NU!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är lite av upp-och-med-vända världen just nu på flera sätt. Nyss såg jag en videosnutt med den amerikanske presideneten som berättade om hur orolig han är för amerikanernas hälsa. Att deras barnadödlighet är den högsta av alla industrialiserade n...

Backspeln nu igen!!! Tänk att det gått så många år men fortfarande är Noah Sonk Sundbergs bicykletamål nog det vackraste jag sett på GIF Sunsdsvalls hemmaplan, MP3-arena det haan gjorde för många år sen nu. Eller...??? nte riktigt i klass med Zl...

Tack vare bloggens backspegel vet jag att det är just den dagen idag. Åtmonstome två gånger tidigare har jag uppmärksammat den saken. Nu kommer jag inte att fira den, åtminstone inte genom att dricka någon whisky. Någon sådan finnes icke inom vägga...

Undrar just vad Skara-Bert säger idag då. När han sä tvärsäker förutspådde att KAJ skulle sopa banan med resten av Eurovisiondeltagarna igår kväll. Jag trodde själv också så med tanke på vilken viral succé låten gjort i hela världen. Men jag sörjer...

Välkomna till denna fredag i mitten av maj, kära ordbrukare! Just nu är eder bokstavsskötare vid ovanligt gott mod. Efter en liten promenad i solsken och fullt acceptabel utetemperatur och därefter en synneligen delikat frukost. Jag som sällan äter...