Go´lördagkväll på er, kära ordbrukare! Om det blir ett inlägg eller ej återstår i skrivande stund att se. Tittade in nyss och såg att bloggen legat för fäfot nästan hela veckan.

I alla fall sen i tisdags! Då levde jag ännu på den glädjeboost som släktträffen gav mig förra söndagen. Och det kan man kanske säga att det sitter i lite grand fortfarande.

Sen dess har sommaren kommit och gått och sen kommit tillbaka flera gånger. Vädret har varit väldigt omväxlande med några riktigt varma dagar och några med kommunalgrå himmel och blåst.

I våras eller kanske i början av juni skrev jag lite om mina funderingar över om jag gått och dragit på mig pollenallergi på gamla dagar. Sen fyra eller kanske fem år har samma sak upprepats varje år.

Att jag har perioder då det rinner ur näsan och särskilt när jag är utomhus. Och som om inte det räckte så börjar jag blöda näsblod rätt som det är. Helt oprovocerat.

Oftast har jag inte nyst, snutit mig eller ens rört näsan då det börjar rinna blod ur höger näsborre.

Alltid höger och alltid helt oförhappandes.

Detta händer första gången för året i månadsskiftet mars-april. Och det är jväldet som får mig att tvivla på att det kan ha med pollen att göra. För vid den tiden har ju snön knappt töat bort. Och då är det väl inget pollen i luften?

Sen är det bra ett tag fram till slutet av maj eller början av juni.

Och slutligen kommer besvären tillbaka i slutet av juli och pågår nån vecka in i augusti.

Jag är ju ingen läkare eller ens vårdbiträde så jag ska kanske inte spekulera och försöka ställa egna diagnosr.

Men eftersom samma sak upprepats i flera år nu så måste det väl finnas nån orsak.

Nu kan jag väl inte säga att det förorsakar mig nåt större lidande så¨jag ska väl inte gnälla.

När äldsta sonen var liten blödde han ofta näsblod men vad det nu berodde på så växte det liksom bort. Men det kanske man inte kan hoppas på när man närmar sig 67.

Kanske är jag bara "gubbsnorig" som en del tror. Men det förklarar ju inte näsblodet...

Lyxproblem? Javisst, är det så.

Yngsta dottern har varit hemma i en och en halv vecka ungefär och jag har fått umgås lite mer med lilla barnbarnet. Men imorse åkte de tillbaka hem till södra Småland där de bor.

Så nu dröjer det kanske lite innan jag får umgås med honom igen.

Man vad gör det när det bara är ett par veckor kvar till nästa barnbarns väntade ankomst.

Om ungefär två veckor blir jag även farfar.

Också det till en liten kille. Och jag kommer säkert att falla lika pladask för honom som jag gjorde för lille Luis.

Vad han ska heta är, såvitt jag vet, inte helt bestämt ännu. Men det lät lite som att arbetsnamnet var Otto.

Det spelar dock liten roll vilket namn hans föräldrar väljer att ge honom. Jag kommer att känna samma sak ändå.

Livet denna vecka har varit rätt händelsefattigt och det är kanske därför som jag inte brytt mig om att svamla så mycket här som jag annars ofta gör.

Men idag upplevde jag i alla fall en av mitt livs kortaste och ändå mest intensiva regnskurar.

Jag hade gått eftermiddagsrundan med Thea då jag mindes att jag behövde göra en sväng til Lidl för att utnyttja ett av veckans erbjudanden från dem innan det blir ny vecka.

Efteråt, då jag satte mig i bilen för att åka hem såg jag att en liten del av himlen var kolsvart. Och då jag hade åkt kanske en kilometer satte det i att hällregna nåt alldeles otroligt.

Jag körde vindrutetorkarna på högsta farten och fast jag inte höll mer än c:a 50 km/tim så räckte det inte för att hålla vindrutan fri från vatten.

Men bara kanske 500 meter närmare mitt hem hade jag passerat skuren och asfalten var lika kruttorr som här hemma då vi steg ur bilen. Ett mer lokalt skyfall har jag nog aldrig sett!

Kanske är det precis vad som skulle behövas här också. Ett rejält monsterregn som spolar ner allt pollen från träd och annat och tar det med sig ner i marken.

Ikväll har jag kollat på reprisen av TV4;s dokumentär om fenomenet Ingemar Stenmark. Har dett den en gång förut men kunde ändå inte låta bli att titta.

För han var ju verkligen ett fenomen, på sin tid. Vem mer har varit så överlägsen att man ändrade reglerna för att han inte skulle få "förstöra spänningen" långt innan alla tävlingar var avgjorda?

Och han är ju fortfarande något av ett fenomen. Alla minns väl när han var med i Mästarnas mästare och gjorde ett jämfotahopp från stillastående upp på en en meter hög stenmur. Och då var han väl ändå runt 55 år gammal.

Sen verkar han ju så otroligt sympatisk som person också. Inga divalater där inte!

Nej, nu hör jag hur kudden ropar efter min tjocka skalle och vill ha lite mys med mig. Så jag ska skona er från mer svammel, kära ordbrukare i Helsingborg, Njutånger, SKelleftehamn och Akalla.

Vi ses! Nån gång...