Idag blev det en liten skogstur upp till Svarttjärnen, några km från mitt hem. Vi tog bilen upp och traskade sen en stund på stigarna runt tjärnen. Önskade så smått att jag haft ett kastspö och några drag med mig för det plaskade rejält av vakande fisk flera gånger.

Men det blev en annan fångst istället. Jag kom ihåg att jag för några år sedan hittade ett ställe med gott om gula kantareller så jag beslöt att se efter igen.

Det har jag gjort i några år sen det hände men inte hittat några.

Men se nu levererade stället igen. På en yta av kanske 15 kvm var det gulare än gult och jag fick lov att gå tillbaka till bilen och hämta två papperspåsar som jag visste låg i bagagerummet för nån svampkorg hade jag inte med mig.

När jag rensat ytan från plockbar svamp hade jag två påsar som väl vägde ungefär ett kilo per styck. Stora fina svampar som var enkla att renplocka för att underlätta rensningen hemma,

Glömde allldeles att fota dem i skogen. Men då jag hällt ut dem på några reklamblad på bänken förevigades de,

Rensar dem gör jag imorgon. De får ligga där och se goda ut till dess. 

Så nu har jag gula kantareller så det räcker ett bra tag. Gott att ta fram och göra något av när man vill ha nåt att trösta sig med då kylen och snön plågar oss som allra värst.

På väg tillbaka till bilen mötte jag två kvinnor som erbjöd mig en hundralapp per påse. Men det fnyste jag bara åt! Och det roliga var att Thea gjorde detsamma. Som om hon ville understryka husses reaktion och visa att hon höll med

Så jag sa åt damerna att de fick söka reda på egna ställen. Finns det såna mängder på lite yta så lär de finnas på fler ställen i samma skog.

Sen såg jag lite av och till på Allsången som väl var sista avsnittet för i år. Då vet man att sommaren snart är över. 

Men, för all del, jag har inget emot september heller. Oktober kan också vara rätt okej.

Men det är det där som kommer sen som förmörkar horisonten en aning...

Å andra sidan är det ännu ganska långt dit så varför sörja i förväg. Vi går över den bron när vi kommer till den.

Och just idag var ju solen och go´vädret tillbaka igen så man ska väl glädjas åt det man har nu istället för att gruva sig för nåt som ännu är flera månader bort.

Därmed ska jag gå och borsta tänderna och krypa till kojs. Känner mig ovanligt sömnig med tanke på att klockan bara är lite över tio i skrivande stund.

Men jag sov inte så bra igår natt så det kanske är det som kroppen gör återkrav på nu. 

Sov gott, kära ordbrukare i Jönåker, Karlsskoga, Ludvika och Bollstabruk.

Vi hörs o ses! Tänker jag....