Lyxade till det med en fin fredagsbrunch dagen till ära. En liten omelett med styckfrysta räkor från frysen samt riven ost från samma förvaringsplats. Och när den var klar sträckte jag på mig och kände mig stolt över hur fin den blev.

Och inte bara det utan även hur snyggt upplägget såg ut i mina ögon. Hade inte nån tanke på det när jag lade över den på en tallrik utan det bara blidde, liksom. Eller vad tycker mina kära ordbrukare?

Omelett med räkor och riven ost, toppad med gräslök plus lite grönt vid sidan.

Så då kom tanken att föreviga dagens första måltid. Tallriken står numera i diskmaskinen och maten som låg på den ser säkert inte alls lika aptitlig ut där den nu befinner sig. Men gott var det.

Annat var det när jag lagade gårdagens middag. Dä ansträngde jag mig verkligen för att lägga upp det på ett säljande vis så att det skulle vara både vackert att se på och lockande att äta. 

Då hade jag panerat två gullskäddafiléer i 50/50-blandning med panko och riven parmesan. Den varianten har jag tidigare testat på kött och på kyckling men aldrig på fisk. Men det funkade absolut.

Så ni får se den också.

Den ost/pankopanerade fisken åts med lite smörstekta kantareller på toppen, lite grönsaker och egenrörd remouladsås. Som är både billigare och godare än de man kan köpa på flaska eller tub. Tar dessutom bara några minuter att röra ihop.

Idag kommer jag knappast att fotografera min middag för det lutar åt kålsoppa och även om den smakar bra så är den kanske inte så dekorativ...?

Fredag råder, som sagt, och jag har väl nästan inga planer mer än att jag behöver handla några småsaker. Så troligen blir det en promenad med kopplet och 8 kg glad hund i andra änden av det till Coop X-tra för att skaffa hem mjölk, färsk broccoli (som de säljer för 18 kronor för två stden här veckan) samt en dosa snus.

Den sista dosen från stocken jag köpte för dryga tre veckor sen är på upphällningen och kommer att ta slut under dagen/kvällen eller tidigt imorgon bitti. Så det tar vi i samband med eftermiddagspromenaden.

Ser också att jag skulle behöva skaffa nytt tangentbord. Antagligen är bokstäverna A, I, S och N de bokstäver jag använder mest i mitt skrivande för de går inte längre att utläsa på tangenterna.

Sen är det också ett par knappar som kärvar lite så jag får väl försöka hitta nån billig variant när pensionen rullar in till veckan. Den största utbetalningen får jag på måndag medan de övriga kommer i slutet av veckan.

Fast det spelar ju egentligen liten roll för det mesta går ju till alla blodsugare som jag ska hålla under armarna med hyra, elström och annat trams.

Men det är ju så livet är, en ständig kamp för att hålla näsan över vattenytan. Eller som en seriefigur jag läste under min uppväxt i gamla seriemagasin från 40- eller 50-talet, "Filip och Kaspersson" brukade uttrycka det; "Livet är inte bara tjofaderittan och heybaberiba! Ibland måste man arbeta också!"

Arbetade gjorde dock inte denne Filip, som f.ö hette Skräplund i efternamn. Däremot latade han sig flitigt, ofta och gärna.

Figuren påminde inte så lite om den mer berömda Kronblom som ju inte heller var nåt energiknippe

Någonstans har jag nog kvar en bunt med gamla tidningar om de där gubbarna. De fick liksom halva tidningen vardera. På varje uppslag var det serier med Filip på högra sidan och på den andra fyra rutor som handlade om Kaspersson. Som inte alls var lika rolig att läsa om som herr Skräplund.

Dessutom fanns det också, under seriestripparna, några "roliga" historier på varje uppslag. Och de flesta av dem var nog lika gamla som serierna för det var ovanligt att jag inte hört/läst dem långt tidigare.

Tecknaren var nog död redan innan jag för första gången kom i kontakt med dessa magasin som kom ut lagom till jul varje år, Men så länge Smålänningens förlag tryckte och gav ut dem köpte jag, även som vuxen, Filp och Kaspersson varje år innan jul. Såhär kunde tidningen se ut (bild lånad från Google)

Filip är den långe och gänglige medan Kaspersson är kort och ganska kompakt, Hans förnamn nämns dock aldrig såvott jag kan komma ihåg. Möjligen känner några av mina äldre ordbrukare igen gubbarna.

Ett snabbt googlande lät mig veta att han först tecknade bara Filip och serierna gav ut under namnet "Sympatiske Filip". Så särskilt sympatisk var han dock inte. Ofta otrevlig och krävande mot sin genomsnälla fru och hade ovänner runt om i trakten som han förde bok över. Rangordnade sina fiender gjorde han också utifrån graden av det han kallade deras missgärningar. Fiende nummer ett var en granne som bar efternamnet Bråkmark...

Därmed har det blivit hög tid för mitt-på-dagen-kaffet. Så jag lämnar mina kära ordbrukare åt era öden i Tierp, Teckomatorp, Åsele och Hunnebostrand.

Tills vi ses igen - Ha det!