Lite mindre irriterad idag, kanske, För även om jag ogillade att betala för det så är dte skönt att slippa alla dessa pop-ip-rutor med reklam för Gud vet allt. Och det handlade ju inte om några stora summor heller. Så det är inte pengarna jag klaga över utan principen.

"Man har ju sina  principiper" som Antti Hemmilä brukade säga. Antti som jag berrättat om några gånger förut i bloggen var en lite egendomlig och egensinnig man från vårt grannland i öster som skapade roliga små minnen hos mig med sitt sätt att tolka vårt språk. Bl.a sjöng han ju gärna både sin egen och vår natioinalsång som han tolkade texten som i hans tappning av andra raden blev "Du tysta, du glädjerika HÖNA".

Se där, nu blev jag ännu ett snäpp gladare genom att minnas Antti för ett ögonblick.

Men nog finns det fler och än jävligare saker att reta upp sig på. Här på Sveriges midja har det avslöjats att en av de där friskolorna i staden delat ut vinst till sina ägare om dryga 30 000 000 kronor i rikets valuta.

Trettio fucking jävla miljoner alltså!

Varifrån kommer då denna vinst? Vem har betalat deras trettio millar, tror ni?

Just precis, kära ordbrukare, ni och jag och alla andra skattebetalare i välfärdsstaten Sverige. För det är ju våra skatter som är friskolornas enda inkomstkälla. Tack och lov är det ju fortfarande förbjudet att begära terminsavgifter av elevernas familjer. Utom några undantag i form av rikemansinternaten där man uppmuntrar mobbing och trakasserier och kallar det kamratfostran

Kalla mig konservativ bakåtsträvare och gnällspik om ni vill men jag får liksom inte in i huvudet vad Sverige och dess befolkning har fått för vinst av att tillåta vinster i välfärden. Endast ägarna är det som har tjänat på det!

Dessa vinstkrav drabbar undantagslöst dess brukare. Skolelever, vårdtagare eller gamla och sjuka i behov av omsorg. Där vänder man på varenda öre för att hitta sånt som man kan säga att folk får klara sig utan.

Allt för att skapa vinster åt ägarna finansierat av våra skattemedell! Och man skyr inga som helst medel.

Vinster som sedan i flera fall bevisligen har förts ut ut Sverige till skatteparadis runt om i världen.

Som sagt, kalla mig bakåtsträvare om ni vill men för en som växt upp i ett Sverige där vi fick äta oss mätta varje skoldag på vällagad mat, där det var en själklarhet med riktigt smör på smörgåsen och mjölk till maten känns det ynkligt att allt detta nu blivit föremål för kapitalägarnas luppar för att räkna ut vad man kan vara utan.

En som genomgick nioårig grundskola och tvåårigt gymnasium utan att någon enda gång behöva lämna tillbaka en lärobok, köpa egna pennor, radergummin eller linjaler.

Där man visste att ens gamla farmor hade det så bra man kunde begära på vårdhemmt där hon tillbringade sina 7-8 sista år i livet. Detta efter flera strokes som satte henne i rullstol med obrukbar vänsterarm och ben.

Och det värsta är väl att listan kan göras hur lång som helst.

Men den lilla klick människor som äger störrre delen av Sverige har ju förstås fått ännu fler vägar att berika sig där det förr var stat, landsting och kommuner som fördelade slantarna.

Det kan inte hjälpas att sånt gör mig förbannad. Och då har jag inte ens nämnt posten, försäkringskassan m.fl

Så hur ska jag nu ta mig ur den här gropen av ilska och indignation som jag har grävt ner mig i ovan?

Jo, jag vet! Jag tar hjälp av bloggens backspegel som så många gånger förr.

Där står bland en hel del annat detta datum att det minsann är köttbullens dag idag! Visste ni det, kära ordbrukare?

Så då blir det väl att hasa sig iväg till Coop X-tra en sväng för att inhandla nötfärs till extrapris denna vecka.

39:90 för 500 gram får väl anses som rätt hyfsat pris under denna galopperande inflation.

Sen får jag fira dagens stora event med att mumsa egenrullade köttbullar, stekta i smör på gjutjärn.

Smör har de f.ö också rött pris på den här veckan. Samma pris per halvkilo som köttfärsen. Men det köpte jag igår så det finns redan.

Så får det bli. Jag tar Thea med mig så hon får sniffa på lite andra kissmarkeringar än de dagliga.

Fin fredag tillönskas därmed mina kära ordbrukare i Baskemölla, Graninge, Grisslehamn och Lysekil.

Eller kort sagt: Var ni än är...

Vi ses.