Fem månader och sex dagar dröjde det! Mellan mitt första och andra barnbarn. Så nu är morfar även farfar. Till den mindre av herrarna nedan, den större har jag varit far till i dryga 32 år.

Av det lilla som sticker fram är han ändå lite lik sin far, tycker jag, Jag hade fått infon redan igår kväll via Messenger på Facebook men var aldrig inne där efter att ha loggat ut vid middagstid ungefär.

Så idag vaknade jag alltså som nybliven farfar utan att veta nåt förrän jag stigit upp, klätt på mig och fixat första koppen kaffe samt slagit igång datorn.

Den lille föddes dosk inte här i Sundsvall. Nej, här var det minsann fullbelagt på förlossning och BB så de skickades till Örnsköldsvik, c:a tjugo mil norrut och där blir de troligen kvar tills på lördag.

Så det dröjer några dagar innan jag får se honom livs levande. Men den som väntar på något gott.... (Ja, ni vet...)

Väl värt att vänta på. Förhoppningsvis stannar familjen här i staden också så jag har nära till att hälsa på lite oftare än jag kan med hans äldre kusin nere i södra Småland.

Två jämngamla små killar som jag nu förhoppningsvis får leva och se dem växa upp på var sitt håll. Dottern kommer ju hem med lite ojämna mellanrum så de får ju lära känna varandra med tiden.

Annars så har jag väl inte så mycket planerat för resten av dagen. Det lutar åt att jag tar fram en pyts med kålsoppa från frysen och slipper matlagningen idag. Till frukost gjorde jag en repris på den jag fotade av för nån vecka sen med omelett med styckfrysta färdigskalade räkor och riven ost i. Tog aldrig nån ny bild så jag återbrukar den förra.

Och det smakade lika bra idag som då. Till en omelett duger de där räkorna hur bra som helst även om det förstås skulle bli ännu godare med förska handskalade räkor.

Hösten är i antågande, det känns mer och mer. Även om det just idag är soligt och fint så kommer den obarmhärtigt närmare, den där tiden som är så vacker i början med alla färgerna innan träden fäller sina löv. Men så mörk och trist när oktober bytt namn till november och det är så mörkt att man t.o.m längtar efter snön för att lysa upp lite.

Men än är det ju ett bra tag dit. Så låt oss ta vara på det lilla som återstår av augusti och hoppas att september blir sådär fin som den kan vara vissa år. Samt att även oktober leverar så gott den kan. Innan helvetet börjar...

Därmed ska jag packa in mig och min lilla sambo i bilen och åka ut till skogarna nära gränsen mot Hälsingland.

Tänkte kolla av de få ställen jag har kvar där jag brukar kunna få ihop lite trattkantarell och rödgul trumpetsvamp.

Gärna ett gäng pepparriskor också för burken med torkade såna är tom sen ett bra tag. Torkad och söndersmulad är den väldigt god som krydda i grytor, soppor och såser. Kan även med fördel stekas med lite rödlök bara man kokar av den först i c:a tio minuter och sköljer väl när kokvattnet slagits av. Då blir den en god matsvamp.

Så nu får ni hitta på nåy annat att göra än att läsa mina oviktigheter, kära ordbrukare i kyffen och palats världen över. Ha det så gott ni kan. ANnars kanske nån annan har det...

Vi ses!